The Enemy Within Averheim Sessions

Morgonen den 4 Sommerzeit, prolog 1, spelhelg 13
Min syster, min bror

IMG_2189.JPG

En man i en brun sliten kåpa gömde sig i mörkret på baksidan av The Upright Pig. Gryningen var snart här och skulle han få svar gällde det att hitta det innan han blev igenkänd. Från värdshuset hördes ljudet av skrålande och fulla personer. Stanken av fisk, urin och spyor var påtaglig i den här delen av hamnen.

Kvinnan var klädd i en brun trasig kåpa. Hon gnagde på benet av en kanin som hon hittat i avfallet kvällen innan. Hungern värkte i hennes mage, hon kunde inte minnas när hon ätit sig mätt senast. Kleine Aver var helt mörkt, det fanns inga ljuskällor i slummen och inte ens stjärnorna på natthimlen syntes. Kvinnan reflekterade över att det inte längre var samma tryckande hetta som plågat Averheim de senaste veckorna. Istället hade det börja blåsa och vinden svalkande skönt. Kanske himlen var täckt av moln? Kanske det var regn på gång?

Mannen såg ett par beväpnade ligister patrullera runt värdshuset. Han tryckte sig hårt mot uthusets vägg för att inte bli upptäckt. Hjärtat bultade, blev han upptäckt mitt i fiendens territorium skulle det troligtvis innebära döden. Han var inte van att smyga omkring och gömma sig i skuggorna. Faktum var att han aldrig gjort det förut i hela sitt liv. Han kände en svalkande vind mot ansiktet. Det blåste och den tryckande värmen som plågat staden så länge tycktes ge vika. Mannen tittade upp mot himlen men han kunde inte se stjärnorna. Bara ett kompakt mörker, men snart skulle gryningen komma. Himlen måste vara täckt av tjocka moln. Skulle det bli regn? Vakterna passerade förbi utan att se mannen.

Kvinnan höll en tygsäck i handen. Den innehöll alla hennes ägodelar. I mörkret kunde ingen se vad som fanns i.

Mannen höll en vandringsstav eller käpp i handen. I mörkret kunde ingen se vad det var.

Bakdörren på The Upright Pig öppnades. En korpulent man kom ut. Han höll en flaska sprit i handen och vinglade fram uppenbart berusad. Sedan ställde han sig mot skjulets vägg, drog ned sina byxor och pinkade mot väggen. Mannen i kåpan stod i mörkret bara ett par meter ifrån den urinerade mannen.

Kvinnan såg en vagn dragen av två gamla oxar rulla fram mot utkanten av Kleine Aver. Lumphandlarens vagn var täckt av bråte och skrot.
“Ursäkta herrn, jag har hört att ni ska till Schwerin, kan jag få åka med?” ropade kvinnan.
Hjärtat bultade, hennes liv hängde på att hon lyckades fly från Averheim. Hemska män letade efter henne i hamnen och i der Faust Quarter. Det hade utlysts en belöning på ofattbara ett helt guldmynt till den som kunde finna henne. Men få hade letat i den värsta slummen i Kleine Aver på andra sidan floden. Hon hade gömt sig i en gammal övergiven jordkällare och endast kommit fram under nätternas mörkaste timmar för att leta mat. Det fanns bara två personer som visste var hon befann sig och det var hennes enda vänner i staden, avskrädesbonden Gottfried Hanson och gatupoeten Erwin Körber. Kvinnan hade haft ett förhållande med Gottfried under några år men det hade tagit slut när hon förändrades. Gottfried hade blivit förskräckt av utväxten men de var fortfarande vänner. Erwin hade hon känt i ett par år nu. Han hade upptäckt henne en natt när hon vandrade på gatorna i Weavers District och krupit fram till henne på alla fyra som en hund. Sedan hade han sagt “Jag ser färgerna runt dig. Du och jag är lika. Vi har krafter inom oss”. Det var början på en vänskap mellan två utstötta och mentalt instabila personer som delade krafter som var förbjudna av samhället.

Det var nu eller aldrig. Mannen i kåpan höll fram sin stav, precis framför ansiktet på mannen som urinerade. Under bråkdelen av en sekund så lystes mörkret upp av ett bländande vitt sken som fullkomligt förblindade och omtöcknade den urinerade mannen. Med all sin kraft knuffade mannen i kåpan in den förblindade mannen i en öppning i skjulet. De båda männen föll pladask ned på jordgolvet i skjulet. Mannen i kåpan hamnade över den förblindade mannen. Den förblindade mannen pinkade fortfarande och mannen i kåpan kände hur obekvämt det kändes när hans egna kläder blev blöta av den korpulenta mannens stinkande urin. Ursinnet växte och mannen i kåpa tappade fattningen för första gången på många år.

Lumphandlaren såg föraktfullt på kvinnan klädd i trasor.
“Varför skulle en gammal ful skabbig kärring få åka med mig?” sa lumphandlaren.
“För att jag måste komma bort från Averheim” svarade kvinnan samtidigt som hon stirrade på lumphandlaren.
Lumphandlaren såg hur kvinnans ena öga lyste i mörkret. Ett onaturligt sken. Han överrumplades av skräcken men han hann inte skrika förrän en lång klibbig rosa tentakel sköt ut underifrån kvinnans kåpa. Tentakeln slingrade sig snabbt runt lumphandlarens hals och tryckte till. Mannen kunde varken skrika eller andas och han drogs sprattlande ned från vagnen och landade hårt på marken. Kvinnan kastade sig direkt över honom och slog en sten mot mannens huvud. Lumphandlaren förlorade medvetandet och svimmade. Kvinnan tittade sig omkring och drog in tentakeln under kåpan. Gatan var tom. Ingen kunde ha sett vad som hänt. Hon hoppade snabbt upp på vagnen och körde därifrån. Hon färdades bort från faran i Averheim. Mot Schwerin i Stirland. En ny tillflyktsort. Ett nytt gömställe. Ett nytt liv i misär och hunger. Utstött och ensam. Det var hennes lott i livet. När hon åkte mot väster på en liten guppig grusväg började gryningen komma. Himlen var täckt av moln. Det blåste och började duggregna. Kvinnans tankar var sorgsna och melankoliska. Hon tänkte på sin bror.

Den korpulenta mannen skakade av skräck. Han stank av gammal mat, svett, spya och urin. Ett pruttande ljud hördes och hans byxor fylldes av diarré. Skjulet var helt upplyst av ett onaturligt skarpt vitt sken. Det brände i ögonen, smärtade som om ögonen skulle hoppa ut ur skallen. Mannen med kåpan satt över honom. Huvan hade fallit bakåt och visade ett långsmalt vitt ansikte med ett vitt getskägg. Ögonen var mjölkvita. I handen höll mannen i kåpan en stav på vars topp det fanns en liten döskalle och tre klart brinnande stearinljus. Det fanns ett enormt raseri i mannens ansikte.
“Var är min syster, tala eller ljuset ska förgöra dig ditt stinkande missfoster. Jag vet att det var du som gav mig brevet igår morse. Tala” sa mannen täckt av ljus.
Den korpulenta mannen började gråta och harklade snyftande fram några ord.
“Vi har henne inte. Brevet var en lögn. Vi, vi…. har letat efter henne dag och natt men vi har inte hittat henne. Snälla, snälla, jag ber dig, döda mig inte”.
Mannen i ljus visste direkt att den korpulenta mannen inte ljög. Den vita vinden Hysh tvättade alltid bort lögnen och visade den rena sanningen. Mannen i vitt reste sig upp, stirrade mot skjulets tak och sa.
“Du tillhör de lägsta av de lägsta. Jag tänker inte offra mina krafter på att döda dig”.
Mannen i vitt satte huvan över huvudet och lämnade skjulet. Han såg inga vakter och skyndade snabbt mot de mörka gränderna i der Faust Quarter. Gryningen var i antågande. Himlen var täckt av moln och det blåste. Efter ett tag började det duggregna. “De har inte min syster, jag måste genast ge mig iväg till Streissen” tänkte mannen. Mannens tankar var sorgsna och vemodiga. Han tänkte på sin syster.

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 4 - Werner Lankdorf
Misslyckat försök att frita prinsessan

När Werner kommer tillbaka till The Golden Spool är dom andra redan där, dom tittar på Werner med stora ögon när han kommer med boxen på ryggen. Werner berättar för dom andra vad som blev sagt hos Luminary Mauer. Medan dom sitter vid bordet och tar en öl, så börjar dom planera för att försöka frita Prinsessan Gabriella. Dom ska göra ett besök hos von Heines residens när det blir natt. Efter det så delar dom på sig igen, innan alla försvinner så kommer dom överens om att träffas på The Golden Spool i natt. Werner har tänkt besöka Niccolo Machiavelli och Lord Wilhelm, men innan han går dit skyndar han sig till en skräddare som gör ett överdrag till boxen se att den inte är så i ögon fallande. Sen skyndar han sig till Sudenberg Strasse 7 hans gamla lägenhet, där möts han av Rafael Vincente och Pauli Frandrini.

“God kväll Werner” säger dom båda Tileanarna.
“God kväll på er, är Machiavelli och Lord Wilhelm anträffbara” säger Werner.
“Dom är där uppe, bara att stiga på du hittar upp själv” skrattar Rafael Vincente. Werner går upp till lägenheten, han knackar på och går in. Niccolo Machiavelli sitter och lyssnar på när Lord Wilhelm läser en bok. Niccolo Machiavelli och Lord Wilhelm hälsar Werner välkommen. Werner slås direkt av att Niccolo Machiavelli är som en annan person gentemot vad han var för 2 kvällar sedan. Dom småpratar och umgås ett tag, stämningen är riktigt på topp.
“Werner kommer du också följa med mig till Streissen” frågar Lord Wilhelm. Werner tittar på Machiavelli som nickar och säger.
“Ja, det kommer han att göra Lord Wilhelm”. Lord Wilhelm skiner upp som en sol, sen springer han fram och kramar om Werner.
“Lord Wilhelm kan du gå in till Vincente och Frandrini ett tag, så ska jag berätta en saga för dig senare” säger Machiavelli. Lord Wilhelm skuttar iväg till Vincente och Frandrini som genast börjar leka och busa med honom.
“Werner hur har det löst sig med Clothildes livvakt? " undrar Machiavelli.
“Jag har pratat med Clothilde om honom, vi har bevis för att han är en informatör för Quintus von Griffonstein. Och han har redan tjallat för von Griffonstein” säger Werner.
“Hur vet vi att inte von Griffonstein kommer använda det” säger Machiavelli.
“Ruben är ju ambassadör åt von Leitdorf nu, jag vet inte om dom utnyttjade det för att få honom att bli ambassadör. Men jag är övertygad om att Ruben har allt under kontroll” säger Werner.
“Werner jag vill att du meddelar Ruben att jag vill träffa honom innan avresan mot Streissen, jag vill se honom i ögonen när vi skakar hand om att dom inte använder det emot oss. Annars gör vi som du sade, vi förnekar allt och påstår att det är en lögn och smutskastning av ett föräldralöst barn. Det kan fungera om vi har Clothilde med oss, du måste prata med henne om detta. Och Werner skulle von Leitdorf använda det dom vet om Selenas von Kuschs död mot oss, då kommer jag hävda att det var Ruben som mördade henne” säger Machiavelli.
“Du behöver inte oroa dig, Ruben har det här under kontroll” säger Werner. Det sista Werner vill är att Ruben ska bli anklagad för det tragiska och sorgliga dom gjorde tillsammans.
“Machiavelli vi var och tittade i morse när von Leitdorfs arme marscherade iväg mot Streissen, har vi också mobiliserat en arme inför Streissen” frågar Werner.
“Vi har The Knights Of The Blazing Sun och sedan har vi dom tre bästa militärstrategerna i Averland till vårt förfogande, din svärfar Erkenbrand von Tasswinder, Konrad von Niebelwald och Viktor von Steiner. Så var lugn Werner vi är bra rustade om det skulle gå så långt, vänta bara Werner så kommer du förstå vad jag menar” skrattar Machiavelli.

Efter det givande samtalet skyndar sig Werner hem, han måste lämna boxen i säkert förvar innan han ska till von Heine. När Werner kommer hem har inte Heidi kommit än, så Werner ber Hallbjörn hålla koll på boxen. Werner sätter på sig vanliga anständiga kläder, sen beger sig han av mot Rubens hus. När Werner knackar på Rubens dörr så öppnar ingen, dörren är olåst så Werner går in. När han tittar sig omkring kan han se Ruben stå på alla 4 och skura trappen, han ser helt förkrossad ut.
“Hur står det till Ruben” frågar Werner. Ruben berättar att han varit och hämtat Nellie, han lämnade henne hos Heidi. Sen var han på The Journeys End, för ett middagsmöte då en av hans tjänare kommit för att hämta honom. När han kommer hem så är det kaos där hemma, tjänaren berättade gråtande hur Frederick Grosz och Rutger Cornelius tänkt besöka Ruben. När han inte var hemma så lämnade dom ett meddelande, dom mördade alla andra tjänarna. Ruben är helt förkrossad att dom gav sig på hans tjänare, han ber Ingvald hämta Kapten Baerfaust. Efter 10 min kommer Ingvald tillbaka med Kapten Baerfaust och Arta Schaffer. Ruben drar hela händelseförloppet för dom. Kapten Baerfaust och Arta Schaffer tar med sig dom döda kropparna.

Efter det beger dom sig av mot The Golden Spool för att möta upp dom andra, när alla är samlade beger dom sig av till von Heines residens. När dom kommer fram till dom finare delarna av kvarteret stannar sällskapet, Caspar smyger iväg för att kolla läget. När han kommer tillbaka så meddelar han att den svarta dillegansen är borta, och det är 2 vakter på framsidan av huset och 2 vakter med 2 Tilean Maneater “hundar” på innergården. Dom smyger sig fram emot huset, när dom kollat av läget bestämmer dom sig för att ta sig in genom ett fönster på gaveln. Caspar smyger sig fram till huset, sedan kastar han fast en änterhake på taket. När repet sitter där klättrar Caspar upp till fönstret och lirkar upp det, därefter klättrar dom andra upp. Alla utom Ruben lyckas ta sig in genom fönstret, han lyckas inte klättra upp för repet. Dom kommer upp i en korridor med 4 dörrar, Werner och Caspar tar den första dörren och Wera, Ingvald och Gabriel tar den andra på samma sida. Werner och Caspar kommer in i ett stort bibliotek, det är en otrolig ordning på alla böcker kan Werner snabbt konstatera. Dom söker av rummet, då upptäcker Werner att en sektion av bokhyllan går att dra ut. Caspar börjar dra i bokhyllan, men den vill inte ge med sig. Werner försöker hjälpa Caspar så gott han kan, lönndörren är tung och svår att få upp. Plötsligt kan dom höra från vakterna på innergården att dom blivit upptäckta, vakterna tar med sig hundarna och går in i huset. Till slut får Werner och Caspar upp lönndörren, men dom kan höra hur hundskallen kommer allt närmare. När dom kommer in i lönnrummet så skjuter dom igen dörren. Där inne i rummet lyser några lyktor upp rummet, på golvet ligger det fullt med rosenblad utspridda över hela rummet. På ett altare i hörnet av rummet står en staty av en varelse med 4 kloförsedda armar, det brinner även rökelser på altaret. Werner känner igen doften från von Alptraum Mansion, statyn känner han också igen från en bok om Slaanesh han tjuvkikat i hos Luminary Mauer. Statyn föreställer en Demonette av Slaanesh, en sorts demon. Mitt i rummet på några sunkiga madrasser ligger Prinsessan Gabriella alldeles naken, hon har 2 dildos av elfenben uppstoppad i vaginan och anus. Hon är helt okontaktbar, Werner ser likheter med när han fann Heidi. Nu kan dom också höra hur hundarna skäller inne i biblioteket, efter ett ögonblick hör dom hur hundarna lämnar rummet och det låter som stridigheter ute i korridoren. Werner tar ur dom båda dildoarna och lindar in Prinsessan i en filt, Werner kan se hur Caspar plockar på sig dom båda dildoarna. Caspar börjar öppna dörren men det är fortfarande väldigt besvärligt, undertiden stoppar Werner på sig 2 böcker som ligger på altaret. När Caspar får upp dörren kan dom höra hur en dillegans rullar in på uppfarten, plötsligt hör Werner hur en kvinnoröst skriker något på ett främmande språk. Han kan förstå att hon lagt en besvärjelse, men inte vad. Så får Caspar upp dörren, när dom är på väg ut ur rummet kan dom höra att något bakom dom vaknat till liv. Werner vänder sig om för att se vad som händer, till hans stora förskräckelse kan han se att statyn fått liv. (D3 terror – test). Helt utan förvarning skickar den iväg sin långa kloförsedda tentakel, den träffar Prinsessan Gabriella med våldsam kraft. Blodet stänker över Werner som ser hur Prinsessan sitter fast i demonettens klor, han försöker dra loss henne men har ingen chans för demonetten är mycket starkare än Werner. (D4 – test). Så känner Werner en otrolig smärta i sidan, demonen har svingat sin tentakel mot honom. Werner inser att han inte kan få loss prinsessan från Demonetten, hon är utom all räddning ändå efter det slaget tänker Werner. Han släpper taget om prinsessan och springer efter Caspar, utanför rummet kan han se Wera och Ingvald ta sig ner från fönstret. Men Gabriel går mot rummet i stället, då får han syn på det som jagar dom. Synen av Demonetten blir för mycket för Gabriel som rasar ihop mitt på golvet, Caspar springer förbi Gabriel mot fönstret. Werner gör det samma, för han rubbar inte Gabriel själv. När dom kommit ut ur huset skyndar dom sig därifrån. När dom samlas en bit bort från huset kan dom se hur lågor står upp i skyn från von Heines hus. Caspar smyger sig tillbaka för att se vad som händer, när han kommer tillbaka berättar han vad han såg och hörde. Von Heine, Rutger von Sterber och Linda Terese von Mohr pratar med stadsvakten, dom påstod att någon har attackerat prinsessan Gabriella och bränt ner von Heines hus. Prinsessan hade överlevt attacken. Helt plötsligt dyker Gabriel upp, han lyckades på något mirakulöst sätt fly från det brinnande huset. (Fatepoint). Alla är nedstämda, allt gick ju som planerat ända tills att Linda Terese von Mohr kom till huset och väckte en jävla Demon. Werner kan inte sluta tänka på prinsessan Gabriella, han hade henne men släppte taget om henne för att han trodde hon var död. Nu vinklar dom det så att von Heine kommer få sympatier inför konklaven, undra om kejsaren får reda på något av det som hänt? Där delar dom på sig och går hem till sitt, men Werner har fått en ide. Werner går mot Sudenberg Strasse 7…

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 5 - Frau Wera
Olika förhållanden

När Wera och Ingvald kommer fram till Plenzerplatz vänder sig Wera till Ingvald:
”Tack för att du inte lämnade mig i sticket med Jochen. Var det dumt att låta honom följa med oss?”
”Nej. Vi måste visa att vi är bättre än de vi kämpar mot. Han kanske kan vara till vår hjälp längre fram” svarar riddaren av Myrmidia.
”Skönt att höra. Nu tänker jag gå till Adele Ketzenblum för att se om jag kan få henne att spara Märtha Hoffstetter. Hur vill du göra?”
”Jag har egna ärenden. Vi syns sedan på Golden Spool.”
Wera går nu in till Sigmartemplet. Hon stannar upp en novis och ber att få bli förd till Templar Adele Ketzenblum vilket så sker.
När Wera kommer in till rummet där Ketzenblum och hennes hejdukar bor ser hon Märtha Hoffstetter i samma cell som Fichmichspäter. Märtha ser rädd ut och försöker hålla sig undan den närgångna Fichmichspäter som smeker hennes rygg.
”Låt bli mig!” Märthas röst är gäll av rädsla.
Ketzenblum tittar på med misstänksamma ögon på Wera när hon kommer in.
”Och vem är du?”
”Wera” säger Wera och släpper ut sitt hår ur läderhjälmen.
”Åh, Wera. Så trevligt. Lars, Greger, Haldur. Lämna oss!”
Witch hunterns män lämnar rummet samtidigt som Märtha ropar:
”Wera? Wera är det du? Wera, hjälp mig härifrån! Jag måste hem till mina barn.”
”Jag är här för att be dig låta Märtha få gå.”
”Hon hittades i hädarens hem.”
”Men Märtha var Verfullens städerska och hon var också den som gav mig tipset om Verfullens låsta dörr. Hon är oskyldig till det som skett där.”
”Oavsett vad så skall jag först kolla henne så att hon inte har någon korruption i sig innan jag släpper henne.”
Okej. Jag är också här för att rapportera att vi har rensat ut två Skavennästen. En under Plenzerplatz och en i Antzwigs garveri. Råttmännen har varit Black Hoods hantlangare och lakejer och har även mördat åt denne.”
Ketzenblum nickar. ”Har du något mer?”
”Nej. Vi hoppas få fram bevis gällande de mer prominenta personerna snart.”
Det bli sedan tyst och Wera märker att Ketzenblum tittar på henne med en lysten glimt i ögonen.
Wera fångar Adele Ketzenblums blick med samma blick hon brukar ge de män som hon vill förföra. Så går hon fram till Witch huntern utan att släppa henne med blicken. När hon står alldeles intill Ketzenblum lutar sig Wera framåt lie grand och säger tyst:
”Om du vill ha mig så kan du få mig.”
Ketzenblums ögon vidgas först av förvåning för att sedan fyllas av lust.
”Ja. Jag vill gärna ha dig. Här och nu.”
”Även med publik?” frågar Wera och nickar åt de två som sitter i cellen.
”Gör inget. De kommer inte att komma härifrån.” Ketzenblum lutar sig så fram och kysser Wera på munnen innan hon börjar klä av henne. Wera hjälper sedan Adele av med kläderna. Templarn av Sigmar har en smärt, stark kropp med flera ärr som vittnar om det farliga liv hon lever. Med hungriga kyssar börjar kvinnorna smeka varandra och där på britsen i källaren under Sigmartemplet har Wera sex med Witch hunter Adele Ketenblum. Till sin förvåning och njutning känner Wera att hon ligger med en person som gör det av verklig åtrå till henne även om partnern har en tendens att smeka hennes kropp med kniven som sitter i stället för vänster hand. Under deras kärleksakt börjar Fichmichspäter masturbera medan hon tittar på dem medan Märtha gråter och kryper ihop i ett hörn.
När de båda är tillfredsställda och ligger de hopslingrade i bädden och pustar ut.
”Märkligt att jag skall finna riktig åtrå tillsammans med en kvinnlig Witch hunter.”
Wera och Adele reser sig sedan upp och klär på sig under ömsesidig tystnad innan de ger varandra en varsin kyss på kinden varvid Wera lämnar rummet och Sigmartemplet.

Den före detta prostituerade går raka spåret till hamnen och White Horse Tavern. När hon kommer in i värdshusets skänkrum ser hon sin man, Herr Schneider, som också upptäcker henne där han sitter vid ett bord. Han reser sig upp när hon kommer fram till honom.
”Wera! Vad fan har du varit? Jag har frågat efter dig i dagar. I dagar!”
”Jag har haft fullt upp.”
”Jaha. Du har haft fullt upp… men det är det slut med nu! Du skall vara här hädanefter och dra in pengar till din make. Vad skall annars folk tro?”
Weras nästa replik sägs med en röst som är kall nog att sänka temperaturen i hela skänkrummet:
”Nu är det så, käre make, att när jag sist var hit så var jag förklädd. Då satt du på stolen där…” Wera pekar på stolen tre bord bort, ”… med två horor i knät. Du såg inte ut att som att du saknade mig då. Har du betalat igen silvermynten till Fritz, förresten?”
”Va! Nej.. Jo… Jag ska… Snart. Bara du drar in lite pengar så…”
”Herr Schneider. Jag kom hit idag för att meddela dig att jag vill skiljas.”
”VA?! Skiljas… Men… men… vi har ju just gift oss.”
”Det har vi och nu tar det slut.” Med de orden tar Wera ett steg framåt och ger Herr Schneider en hård spark mellan hans ben. Mannen kvider till och sjunker ihop på golvet med händerna för skrevet. Wera hukar sig ner vid Herr Schneider och drar fram sin dolk som hon sätter mot hans hals.
”Jag hoppas att du nu förstår allvaret med vad jag nyss sade. Börjar du komma med protester kommer jag att bli väldigt sur då jag förväntar mig att vi är överens om denna skiljsmässa.”
Herr Schneider nickar snabbt och kvider fram svagt:
”Ja.”
”Bra. Farväl då Herr Schneider. Må våra vägar inte korsas igen.” Med de orden så går Wera ut från White Horse utan att bry sig om alla som tittar efter henne med stora ögon. Hon vikar på vägen till en gapande Bernhardt Kurtz som står bakom bardisken och säger:
”Hej Bernhardt. Roligt att se att du hämtat dig från dina skador. Ha det så bra.”

Så lämnar Fraulein Wera hamnen och går med bestämda steg mot Weavers District med ett leende på läpparna.

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 4 - Frau Wera
The Hooks

Så fort Wera och Ingvald kommer till Faust Quarter börjar Wera höra sig för bland folket på gatan var hon kan finna mannen vid namn Jochen. Hon blir dirigerad till att besöka en sunkig dryckeshåla vid en liten bakgata mitt inne i stadsdelen. När de kliver in i baren ser Wera att sunkig är bara förnamnet. Det luktar av gammal öl, spya och rök. Det är lågt i tak och borden och stolarna är skraltiga och smutsiga. Runt omkring sitter det ett tiotal personer och dricker. Jochen sitter där också. Hela stället blir tyst och allas blickar vänds mot nykomlingarna som kliver genom dörren. Wera tittar runt i rummet som om hon inte känner igen någon och höjer sedan rösten:
”Vi söker en man vid namn Jochen. Vi vill prata med honom om hans syster och Black Hood. Vi har ett erbjudande till honom som han inte vill missa. Vi väntar fem minuter utanför innan vi går vidare.” Wera vänder på klacken och går ut tillsammans med Ingvald. De går en bit bort från barens dörr och ställer sig för att vänta.
Det går ett antal minuter innan dörren till dryckeshålan öppnas och Jochen kommer ut tillsammans med fem man. När de går mot Ingvald och Wera ser hon att det dyker upp fler män från gränderna runt dem och även på balkongerna ovanför. Ingvald och Wera backar försiktigt tills de står sida vid sida med ryggarna mot en byggnad. De är nu omringade av 13 Hooksmedlemmar samt Jochen som ler och säger:
”Trodde du verkligen att jag skulle gå på det där, Wera? Jag kände igen dig så fort du kom innanför dörren. Jag är väldigt tacksam över att du kommer till mig. Du försökte döda mig tidigare men då var du i överläge med flera vänner omkring dig. Nu är läget det motsatta.”
”Vi kom för att prata med dig om det som hände på torget här i Faust Quarter. Jag såg att du ifrågasatte Black Hoods order och vi kan hjälpa varandra mot Black Hood.”
Jochen blir nu röd i ansiktet och ilsknar till:
”Vad menar du med att ifrågasätta?! Vi är Black Hoods trognaste medhjälpare och har alltid varit det! Du skall nu dö, din hora.” Jochen vänder sig nu mot Ingvald: ”Vi har inget otalt med dig, Der Fleischer. Lämna horan nu och ingen kommer göra något mot dig. Det här är mellan Wera och oss.”
”Jag kommer inte att lämna Wera i sticket. Hon och jag står tillsammans” svarar Ingvald lugnt som om han pratade om vädret.
Wera känner att hon blir rörd och glad över Ingvalds ord. ”Han kommer inte lämna mig! Åh, Ingvald, du är verkligen en riktig vän.” Hade det inte varit för den farliga situation de befann sig i hade hon omfamnat riddaren. ”Nu gäller det att komma ur det här innan det blir våldsamt.”
Hon tittar Jochen i ögonen utan att vis anågon rädsla:
”Och när Black Hood inte har nytta av er längre? Då kommer ni att sluta som Halheimer. Det är så Black Hood jobbar. Men anfall oss ni om du tror att det kommer att bli bästa lösningen för dig. Ingvald tar fem av er själv och mitt första lod kommer att träffa dig, Jochen”
”Ha, stora ord från en flicka som står helt själv. Hur kan du tro att du kommer att klara dig ur det här?”
Wera ler för sig själv. ”Det kommer jag att göra för du har nu börjat munhuggas istället för att ge dina män signalen att anfalla. Du kommer inte vinna ett ordkrig mot mig.” Hon säger inget till Jochen utan ger honom bara ett bländande leende. The Hooks ledare blir stum och ilskan falnar från hans ögon. Wera släpper ut sitt hår och går lått framåtlutad med vickande höfter fram mot Jochen, tar hans hand och lägger på ett av sina bröst. Hennes röst är plötsligt mjuk och förförisk:
”Jag har inte sagt att jag kommer klara mig utan vill bara påpeka att det är onödigt att bruka våld mot varandra. Jag vet att Black Hood använder sig av råttmännen för att göra sig av med personer som inte behövs längre. Varför inte använda oss av varandra, det är så mycket mer… njutbart.”
Jochens ögon håller på att trilla ut sina hålor och detsamma kan sägas om flera av hans hejdukar som blir tysta och stirrandes på Wera. Till och med Ingvald blir röd i ansiktet av Weras rörelser och röst.
”Män! Så enkla att dupera.”

Jochen återfår sin fattning efter någon sekund men han är nu en slagen man. Han viftar åt sina män att retirera och viskar sedan till Wera:
”Du har rätt. Black Hood kommer att göra sig av med mig när jag inte är till nytta längre. Det har jag förstått sedan länge. Men jag kan inte ifrågasätta Black Hood inför mina män. Då kommer jag att snabba på min egen död. Men jag har en syster att tänka på.”
”Och din syster används som påtryckningsmedel av Black Hood för att få dig att lyda.”
”Nej, det är The Knife som hotat att våldta och döda Eva om jag inte lyder honom. Hon lever som gatflicka i hamnen. Jag hatar honom och önskar att jag får chansen att ta kål på det kräket.”
”Helt okej för mig om inte jag hinner först.”
”Fast The Knife är svårt skadad. Han och några till anföll Baerfaust men blev besegrade och Baerfaust kastade sin zweihänder och kapade armen på The Knife. Jag hörde The Knife berätta att han blivit förrådd. Han hade blivit lovad att Baerfaust var ensam men istället hade kaptenen sina zweihändersoldater med sig. The Knife misstänker att det var Black Hood själv som lurade honom och är därför inte längre trogen till Black Hood.”
”Synd att fanstyget överlevde. Men han kan inte göra något ont på din syster just nu. Vad kan du berätta om Little House on Aver?”
”Det ägs av Fredrich Grosz och har används som vapen- och krutlager. Huset är nu tomt då allt krut samt några kanoner och stridshästar är på väg med fraktbåtar till Streissen. Grosz är också på väg till Streissen med sin älskarinna Gertie Borg. Vet inte vad alla vapen och krut skall vara till för men det är inte för något gott.”
”Självklart inte. Undras om det är för Black Hoods eller för Grosz räkning som krutet är på väg till Streissen?”__
”Jag vill bort från Averheim, tillsammans med min Eva. Jag är trött på allt våld. Men jag kan inte ta oss härifrån på egen väg. Kan ni hjälpa oss?”
”Hur skall du få med dig din syster?”
”Hon är inte fången någonstans men är förbjuden att lämna hamnkvarteren. Men hon har sagt att hon följer mig om jag säger till.”
”Okej. Kom till stallet bakom The Journeys End tidigt imorgon bitti. Vårt gäng kommer då att resa mot Streissen. Se till att ha med dig vapen och utrustning så ni klarar av att sova utomhus. Lovar inte att vi har grejor även för er.”
Jochen tittar på Wera med stora ögon innan han vänder ner blicken. Rösten hackar som av gråt när han pratar till henne:
”Tack. Tack så mycket. Vi kommer att vara där.”
Jochen vänder tillbaka till sitt tillhåll med sina män och Wera och Ingvald lämnar The Faust Quarter.

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 3 - Werner Lankdorf
Werner blir väktaren av artefakten

När Werner är på väg att lämna von Tasswinders hus kan han höra Baronen och Hallbjörn samtala, “Såg du vad nervös Werner var Baron, men jag kan garantera att du lättade hans hjärta” säger Hallbjörn och dom båda börjar skratta högt.

Werner går mot stadsvakten, han hade gruvat sig för att ta detta samtal med Baronen. Men nu skötte Baronen det alldeles själv, ett problem mindre tänker Werner. Framme vid Lupus Strasse, möts han av Arta Schaffer. Hon berättar att Heidi är uppe hos Kapten Baerfaust, hon följer med Werner upp till Kapten Baerfausts rum. När Werner kommer in i rummet kan han se Heidi sitta och samtala med Kapten Baerfaust.
“Werner är det du som kommer förbi” säger Kapten Baerfaust. “Tänkte titta till dig, för att se hur det är med dig efter attacken”säger Werner.
“Dom måste ha mutat någon av min vakter, för dom slog till när jag gett dom flesta ledigt för att återhämta sig efter garden partyt. Det var tur att jag hade Filip Kohl-Eisenberg, Florian Frankfurter, Justus Köhnke och Wolfgang Pappenschöld här på stationen. Det var precis som att jag kände på mig att något skulle kunna hända” säger Kapten Baerfaust.
“Det är huvudsaken att det gick bra för dig Baerfaust. Du har säkert hört eller sett det Quintus von Griffonstein skrev om dig i Averheim Gazetter” säger Werner. “Jo, Arta Schaffer läste upp det jäkla påhittet för mig” säger Kapten Baerfaust.
“Vad är det han skrivit” säger Heidi. “von Griffonstein gick ut i tidningen med att påstå att Kapten Baerfaust är The Blackhood” säger Werner. Heidi blir rosenrasande och säger några väl valda ord om von Griffonstein.
“Jag kan förstå om du är besviken på mig och Ruben, det var ju vi som fick dig att dra tillbaka häktnings orden på von Griffonstein och sedan gör han så här mot dig” säger en besviken Werner.
“När jag direkt fick höra vad han gjort, då var jag riktigt förbannad på er. Men ju mer jag tänkt på det, då inser jag att ni inte kan rå för vad den jäkla ormen von Griffonstein hittar på. Förresten Werner jag hörde av Heidi att du reser till Streissen för att vara mentor åt Lord Wilhelm, det är stort Werner att du hjälper denna föräldralösa unga pojk. Han kommer behöva dig mer än vad du tror Werner, han kommer att bli tufft ansatt av skitprat och yttre påtryckningar i Streissen. Selena von Kusch var en enastående fin kvinna, hon gick bort alldeles för tidigt” säger en sentimental Kapten Baerfaust. Werner står där och spelar ovetandes om det som hänt henne. Så kallar plikten för kapten Baerfaust, Heidi och Werner tar farväl av Kapten Baerfaust.

När dom står på gatan utanför vaktstationen så säger Heidi till Werner,
“Werner följer du med mig till Ruben, jag måste tala med honom”. “Vad gäller det” undrar Werner kryptiskt.
“Du behöver inte vara orolig Werner, jag ska inte skälla på honom” skrattar Heidi. När dom går kvarteren fram så frågar Werner, “Heidi vore det inte bäst för dig att stanna hemma, bara vila och njuta i lugn och ro. Du har ju nyss vaknat upp från det hemska du var med om” säger Werner.
“Nej jag måste åka till Streissen, jag ska hjälpa rektor Wilfried Pieter Glantz-Wilzen med att övervaka konklaven. Han behöver min hjälp, jag kommer att följa med dig och far till Streissen vad ni än säger” fräser Heidi.
Oj oj ingen ide att säga något mer om detta just nu tänker Werner. Under promenaden till Rubens hus så får Heidi höra hur folk ropar glåpord efter Werner, Heidi kramar tag i Werners arm. Werner tittar på Heidi och ler, sedan går dom armkrok lägst gatorna fram till Rubens hus.

Framme hos Ruben tar han in dom från sidodörren, Ruben hälsar dom välkommen och kramar om Heidi. Ruben ser en aning stressad ut. Heidi går direkt på sak och frågar Ruben hur han tänkt göra med röstningen i konklaven, men han har ingen aning om hur det funkar. Heidi förklarar några röstningsprocedurer för Ruben, nu är det upp till han att välja en som han tycker passar. Efter samtalet med Ruben kommer Heidi fram till Werner,
“Jag måste kila iväg för att träffa Gerlind von Boehm, vi har bokat bord på The Journeys End. Vi ses hemma till kvällen” och ger Werner en puss.

“Ruben är Nellie hemma, jag skulle vilja prata några ord med henne” säger Werner.
“Du Werner, det har hänt en sak” svarar Ruben.
“Vad menar du” frågar Werner.
“Jag och Gabriel var och träffade The Honourable Guild Of Assassins, vi tänkte leja dom att göra ett jobb för oss. Det var då dom kidnappade Nellie, för att ha henne som säkerhet. Om vi inte betalar så dödar dom henne, dom litar inte på oss efter vad du gjorde mot dom. Men Werner jag lovar dig att ordna detta, Nellie ska inte komma till skada du har mitt ord på det” säger Ruben.
Werner är helt förstummad han vet inte vad han ska säga, han som kämpat och lovat och gjort saker till höger och vänster för att få sin kusin fri. Men trots besvikelsen över Nellie, så känner sig Werner ganska säker på att Ruben kommer hämta hem henne. Plötsligt ramlar dom andra kamraterna in hos Ruben, Werner hade helt glömt vart dom skulle samlas. Han hade för sig att dom skulle träffas på The Golden Spool. Dom flesta har något som dom måste ordna innan avfärd mot Streissen. Werner får artefakten av Wera, dom är lite oense om vad dom ska göra med artefakten. Tillslut bestämmer dom sig för att Werner ska ta med den till Luminary Konrad Mauer.

Werner tar med sig artefakten och beger sig mot Hochbuche Weg och Luminary Konrad Mauer. Werner knackar på dörren hos Luminary Mauer. Han gluttar på en liten lucka i dörren och kikar ut.
“Jasså det är Astromancer Werner Lankdorf, men vad är det för sak du för med dig till mitt hem” säger Luminary Mauer bestämt.
“Det är därför jag kommit till dig, men jag vill inte stå här ute och prata om det” säger Werner. Så hör Werner hur dörren reglas upp, det tar lite tid för det är några lås som ska reglas upp. Luminary Mauer tittar ut bakom Werner, sedan stänger han snabbt dörren och reglar den ordentligt.
“Werner ta med dig saken och följ med mig” säger Luminary Mauer. Werner följer efter Luminary Mauer längst upp i tornet, till hans bibliotek som är något helt otroligt för en akademiker.
“Werner lägg saken på skrivbordet, vad är det för något du har med dig” undrar Mauer.
Werner förklarar allting för Luminary Mauer, från mötet med Lena Steinhäger och Purple Hand till sista striden i garverierna. “Werner täck av artefakten, jag vill se på den” säger Luminary Mauer. Werner börjar vika upp djurhudarna som den är inlindad i, när artefakten är avtäckt ryggar Luminary Mauer tillbaka.
“Jag har inte känt en artefakt med sådan kraftfull Dhar tidigare, inte ens nere i katakomberna på Light College finns något liknande och där förvaras det många mäktiga artefakter”.

Så försvinner Luminary Mauer iväg ett tag, när han kommer tillbaka har han med sig en låda av tenn och trä. “Werner lägg ner artefakten i lådan”. Werner tar artefakten och stoppar ner den i lådan, när han tar i den så känner han vilken ondska den utstrålar “D3 Corruption”. När artefakten ligger i lådan, då skyndar sig Luminary Mauer att stänga locket. Sedan börjar han leta bland burkar han har i bokhyllorna, efter lite letande kommer han tillbaka med en spik i ren silver. Han lägger silver spiken på lådan, sedan börjar han lägga en besvärjelse över lådan. Efter att han lagt besvärjelsen måste han sätta sig ner, det var tydligen en mycket krävande besvärjelse.
“Werner nu har jag lagt en mycket kraftfull skydds besvärjelse över boxen”. När Werner tittar på lådan, kan han se att det inte är någon vanlig trälåda längre, det är mer en box men fortfarande i samma storlek och på locket är det ett sigill. Båda två är tagna av stundens allvar, dom sätter sig i en varsin fåtölj i biblioteket.

“Jag fick det här brevet idag när jag satt i dillegansen redo att resa mot Streissen, det var en person jag aldrig sett tidigare som levererade brevet. När jag läst brevet hoppade jag fort av dillegansen och skyndade mig hem” säger Luminary Mauer.
Han ger brevet till Werner som läser det högt, där står det att Frederick Grosz har hans syster Katarina Mauer. Om Luminary Mauer reser till Streissen kommer dom döda hans syster.
“Vad ska jag ta mig till Werner” säger Luminary Mauer.
“Vad jag hörde idag så betalar dom 1G till den som kan tipsa om din syster, så förhoppningsvis har dom henne inte. Hon kanske kontaktar digVarför vill dom inte ha dig i Streissen och vad är din uppgift där” frågar Werner.
“Jag ska övervaka konklaven så att inget onaturligt inträffar, jag reser dit för Light College räkning. En sak till, du måste ha stor respekt hos Lena Steinhäger. Om hon är Magister Magistrate då är hon en skicklig magiker, så för tillfället är det bättre att ha henne som vän än fiende” säger Luminary Mauer kryptiskt.
“Hon berättade att Dagobert Gabor föråt The Purple Hand, nu tillhör han The Blackhood” säger Werner. “Vi måste se upp med Dagobert Gabor, du måste hålla koll på honom Werner” säger Mauer.
“Hur skall jag klara av honom, han är mycket mäktigare än vad jag är” säger Werner.
Du måste bara vara smartare och mer finurlig än vad han är" flinar Luminary Mauer.

Efter den långa diskussionen reser sig Werner och börjar gå ned för trappen, då hör han hur Luminary Mauer ropar från biblioteket. “Werner du glömde boxen. Jag lämnar den här hos dig, här är den i tryggt förvar” säger Werner. "Kommer aldrig på frågan, du måste ta med artefakten. Besvärjelsen jag lade på boxen innebär att det bara är du som kan öppna den, det går inte att öppna den genom att dyrka eller bruks yttre våld. Endast mäktig magi kan få upp den, jag gjorde dig till en sorts väktare över boxen. Du får absolut inte ge den till Sigmariterna eller tappa den, du måste alltid ha den med dig. Vi måste förstöra den på något sätt, jag ska leta i mina böcker och höra mig för med kollegor. Jag tror att du måste ta hjälp av Von Kaufman på något sätt "säger Luminary Mauer. Werner får en stor klump i bröstet, varför la han denna börda på mig och hur fan ska jag nämna något sådant för von Kaufman tänker Werner. Werner lämnar Hochbuche Weg med tunga steg……

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 3 - Frau Wera
En kyrkkläpp och en flykt

”Är… är den död? Är de andra döda? Ruben ser riktigt illa däran ut.”
Men då vaknar Werner till sans igen och Wera ger honom en kram innan magikern får hjälpa de skadade. Han börjar med Ruben och lyckas stoppa blödningen i adelsmannens ben. Även Wera blir också omplåstrad men medan Werner plåstrar om dem hörs en duns från övervåningen och alla blir blick stilla. Ingvald drar sitt svärd och går med försiktiga steg uppför trappan till nästa våning. Tätt efter går Gabriel. Wera ser hur de försvinner och får en klump av nervositet i magen. Men hon låter sig inte bli stillastående utan river ner ett stort skinn som hänger på en av väggarna och lägger detta på golvet under kopparfatet. Sedan får hon hjälp av Ruben att med hjälp av störar trycka upp ena sidan av fatet så att den grönskimrande kläppen faller ner på skinnet. Wera ser nu att kläppen är utsmyckad med sigmarsymboler. Hon viker snabbt ihop skinnet till en säck runt kläppen. ”Jag tänker inte vidröra den. Har Skaven, eller Black Hood tänkt använda kläppen i sigmartemplets klocka? Och vad kommer då att ske? Werner sa att den utstrålar starkt av svart magi. Vi måste få bort den från Skaven!”

Wera hör nu att Ingvald och Gabriel börjar prata med någon på övervåningen och sedan kommer de tillbaka nerför trappan tillsammans med Caspar Hoffstetter.
”Caspar! Vad har han varit och hur hittade han oss?! Skit samma! Vi måste snabbt härifrån! Den mäktiga skaven kan snart vara här. Och vaktposterna ute måste ha hört striden här inne.”
Äventyrarna provar nu att öppna dörren som leder till det andra garveriet. Caspar fiskar fram några dyrkar och får upp låset men inte dörren som verkar vara blockerad på den andra sidan.
”Håll er undan” säger Ingvald som tar sats och slår in dörren med kroppen.
Men det får han inget för. Jochutz garveri är tomt.
Gänget har nu fem vägar att välja på för att ta sig ut från byggnaden: Dörren på framsidan, fönstren på baksidan, via balkongen på övervåningen, kloakerna via hålet i golvet eller via avloppet igen.
Efter en kort genomgång av alternativen, deras konsekvenser och vart de skall föra kläppen enas gänget i att ta avloppet igen för att ta sig ut från byggnaden och föra den korrumperade kläppen till Lumunary Konrad Mauer. Största diskussionen gäller om de skall ta kläppen till Mauer eller till sigmariterna.
Ingen av dem har lust att gå ner i smutsen och lukten igen men de gör det i alla fall. Utom Caspar som säger sig vilja gå via balkongen istället. De andra tittar förvånande på tjuven men ifrågasätter inte hans val. Den korta promenaden ut till mudflats går bra men när de fem äventyrarna kommer börjar röra sig mot kajkanten hör de ett rop:
”Här! De är på mudflats!”
Då hörs ett nytt rop ovanifrån med Caspars röst:
”De springer mot Upright Pig!”
”Smart Caspar. Och jag som ifrågasatte varför du skulle gå via balkongen.” Wera skäms över sin tidigare skepticism. Hon ser inte hur bra Caspars avledningsmanöver lyckas då gänget nu måste springa för att försöka skaka sig av de jagande The Hooks. Det är svårare för Wera att hänga med de andra då hon bär på kläppen men hon lyckas hålla tempot och när de kommer fram till finare kvarteren lyckas de skaka av sig förföljarna.
Gänget kommer fram till Mauers torn och Werner erbjuder sig att leverera kläppen till magikern vilket är okej för de andra. Innan de skils åt bestämmer de att träffas vid skymningen på The Golden Spool.

Wera har planer på att leta efter Mauers syster Katarina, besöka Ketzenblum igen men först hitta The Hooks ledare Jochen som hon tidigare såg prata emot Lönnermann när denne agiterade för en revolution. Hon hoppas på att Jochen vill bryta med The Black Hood och berättar vad han vet. Ingvald följer gärna med Wera till hennes stora lättnad. Duon tar sig till Rubens hus för att tvätta sig och på vägen dit köper Wera nya kläder.
När de kommer till Ruben möts de av Caspar och Gabriel som är klädda i Rubens finaste kläder. Wera får börja med att städa upp badrummet som de två skitat ner. Sedan går Wera och Ingvald till hennes rum på Golden Spool där Wera förklär sig till armbågsskytten Sigrid Michl från Reikland. Hon går nu med arborstet med sig och läderrustningen fullt synlig även om hon gömmer sitt röda hår under läderhjälmen. Under promenaden till Faust Quarter får Ingvald berätta om hur en militär prickskytteenhet fungerar samt ge henne ett namn på en sådan enhet från Reikland.

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 2 - Frau Wera
Striden i garveriet

Svaret blir naturligtvis att försöka ta sig till kajen genom att blanda sig med alla de andra människorna som rör sig i hamnen. På vägen mot mudflats passerar äventyrarna en pir som har en eka fastknuten vid sig. Nu väser Ruben till de andra:
”Fort, skär loss båten. Vi skall lura vakterna på den andra piren.”
Gabriel är snabb att reagera och skyndar sig fram och kapar båtens förtöjningar. När ekan har drivit ut en bit höjer Ruben rösten och säger med en befallande ton:
”Barn! Det är barn i båten! Ni där på piren! Rädda barnen i båten!”
”Smart Ruben. Hoppas nu bara de går på det.” Men Wera behöver inte vara orolig.
Tagen av myndigheten i Rubens röst stelnar The Hooks medlemmarna på piren till men kastar sig sedan i båten som är förtöjd bredvid dem och börjar ro mot den drivande ekan.
Gänget slösar ingen tid utan skyndar sig ner i mudflats där de ser mynningen på avloppet. Det stinker hemskt från öppningen och Wera undviker att titta ner för att slippa se något av det avskräde som de behöver vada i.
Trots lukten och smutsen lyckas hela gänget krypa tyst genom gången vilket gör att de åter igen lyckas överraska sitt mål.

När de kommer in i Atzwigs Garveri möts de av en obeskrivlig stank och ett mardrömsscenario. De ser en hög med lemlästade människokroppar, en konstig maskin samt ett kopparfat. Fatet är fyllt med brända hjärtan och ovanpå dessa något som ser ut som en klockkläpp som lyser med ett grönt sken.
”De har gjort om statyn de stal till en… kyrkkläpp?! Men varför?” Wera hinner inte fundera så mycket mer då det även finns fem Skaven i garveriet. Två stycken mindre råttmän står tillsammans till vänster om dem. En mindre Skaven står framför dem och bakom denne, vid den konstiga apparaten, står den fjärde. Halvvägs upp på en trappa som leder till våningen ovanför står den femte Skaven. Denne är svart och större än de andra och hans rustning tyder på att den är ledaren för råttmännen i garveriet.
Ingvald är den förste att gå till handling. Han drar fram sin zweihänder och rusar mot de två Skaven som står till vänster. Med en svepande rörelse slår han ner den ena Skaven till marken och dödar råttmannen genom att köra det stora svärdet genom den fallnes bröstkorg. Ingvald använder samtidigt svärdet som en hoppstav och tar spjärn med svärdet, gör ett jämfota hopp över den fallne fienden för att sedan snabbt förflytta sig till foten på trappan. Hans nya mål är i sikte – ledaren för råttmännen.
Under tiden har Gabriel dragit sin värja och anfaller råttmannen som står framför honom. Men Skaven undviker hans hugg med ett smidigt hopp åt sidan. Wera hör hur Werner mumlar något samtidigt som hon drar fram sin slunga och skickar en kula mot den återstående Skaven som står till vänster om henne. Men hon är skakad över vad hon sett och kulan missar. Ruben har dragit sin pistol men stannar upp då ett pistolskott skulle avslöja dem för vaktposterna utanför.
Nu reagerar Skaven. Ledaren släpper en flaska på golvet och en tjock rök innesluter denne så han blir osynlig för alla. Plötsligt far en kaststjärna ut från röken och träffar Ingvald som överraskades av röken. Ingvald vrålar till av smärta och ilska, rusar uppför trappan och hugger blint in i röken runt Skavens ledare, men hugget missar. Nu försöker Ruben locka ut skavenledaren från sin skyddande rökridå genom att förolämpa och utmana denne på duell, men strategin fungerar inte. Gabriel försöker parera ett hugg från sin motståndare men lyckas inte helt utan blir träffad samtidigt som råttmannen vid maskinen drar i en spak som gör att gas börjar pumpas in i den stora cylindern.
Nu hörs det ett nytt vrål från trappan:
”Era förvuxna skogsmöss, jag skall döda er!” Med de orden hugger Ingvald igen i röken runt ledaren och denna gång belönas han med att känna hur svärdet träffar och hör att ledaren skriker till. Gabriel upptäcker vad Skaven vid maskinen gör och tar inga risker gällande vad syftet är med maskinen och dess gas. Han attackerar Skaven vid apparaten och lyckas träffa maskinisten men inte dödligt. Wera har också upptäckt vad som händer vid den olycksbådande apparaten och skickar iväg en kula mot Gabriels motståndare. Kulan träffar maskinisten i huvudet som stupar men det blir också den sista kulan som slungan skickar iväg då remmen brister. ”Förbannelser! Varför just nu?! Den måste ha blivit skör av att vara i mitt hår och då utsatts för solen.”
Plötsligt försvinner röken runt ledaren och samtidigt som denne drar ett svärd och måttar ett hugg mot Ingvald som står nedanför. Hugget faller aldrig då Wera med en snabb rörelse drar sin kastkniv från stöveln, går fram två steg mot trappan och kastar kniven på Skavenledaren som faller med kniven begravd i nacken.

Då exploderar den gasfyllda cylindern på maskinen och alla stelnar till. Till sin fasa ser Wera att gasen tätnar till en fast form samtidigt som den absorberar den fallne Skaven som startade maskinen. Massan materialiserar sig till ett monster, en 3 meter lång perversion med råttsvans och en kropp som liknar en reptil med fyra armar och fyra ben. Det värsta är dock de två huvudena där den döde Skaven har blivit ett huvud och det andra har stora likheter med en människa. Varelsen ger upp ett gurglande läte och kommer kravlande mot de fyra små människorna som står framför den. Eller rättare sagt de tre människorna då Werner svimmar av åsynen av monstret. Wera backar ofrivilligt ifrån varelsen, snubblar och faller baklänges.
Då monstret har allt sitt fokus framåt missar den Ingvald som kommer mot den bakifrån och måttar ett kraftigt hugg som trots att den tar djupt inte får varelsen att reagera. Monstret anfaller Ruben och dess kraftiga arm träffar adelsmannens ben som viker sig och Ruben faller. Wera inser att risken för att upptäckas är bra mycket lindrigare än att bli uppäten av monstret intill henne så hon drar fram en pistol liggandes och skjuter på varelsen. Men hennes sikte är dåligt då hon fortfarande är skakig av hur dem materialiserades framför henne så skottet missar. Ingvald hugger igen mot monstret och ännu en gång träffar han utan att det saktar ner varelsen.
Gabriel som har backat tillbaka till de andra ser att den siste av Skaven står fortfarande och anfaller denna. Hans svärd träffar råttmannen men inte tillräckligt. När Wera ser Gabriel attackera råttmannen inser hon det kloka med att ta bort en motståndare i taget så hon laddar och skjuter mot den kvarvarande råttmannen. Skottet trasar sönder Skavens vapenhand och råttmannen retirerar skrikandes samtidigt som denne försöker stoppa blodflödet.
Bakom det stora monstret hugger Ingvald igen med sitt stora svärd och åter igen misslyckas han med att dra till sig monstrets uppmärksamhet då varelsen nu är inställd på Gabriel.
Det stora missfostret slår ut med sin kloförsedda arm mot Gabriel som förgäves försöker undvika slaget. Dorfern träffas och kraften i slaget skickar honom in i väggen och sedan in i medvetslöshet med blodet rinnande från ett stort sår i sidan. Med darrande händer och svetten strömmande över ansiktet ställer sig Wera upp, laddar om pistolen och skjuter igen. Denna gång är monstret nära henne och skottet träffar men till Weras fasa står det fortfarande.
Åter igen hugger Ingvald på odjuret bakifrån men hugget ignoreras igen av monstret. Istället slänger den ut sina klor mot Wera som försöker hoppa undan slaget. Hon lyckas inte helt utan känner hur klorna biter in i hennes ben och hon faller nästan omkull av smärtan. Men hon lyckas hålla sig på benen samtidigt som hon frenetiskt laddar om pistolen. Med varelsen inpå henne kan hon inte missa men till sin förfäran som står den kvar trots att hon träffar på nära håll. ”Det är kört. Varelsen kan inte dödas. Nästa träff gör den slut på mig.”
Men nu tar Ingvald sats och utdelar ett mäktigt hugg där han kastar sig framåt med svärdet som ett spjut som biter djupt in i varelsens kropp. Det hörs ett läte som en människas skrik när varelsen från Skavens helvetesmaskin sjunker ihop. Vederstyggelsen rycker till en sista gång innan den blir helt stilla.

View
The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 2 - Werner Lankdorf
Strid mot Skaven igen

När Werner och Wera kommer tillbaka till Ingvald är han lite irriterad eftersom han inte fick vara delaktig i samtalet med Dr Verfullen. Wera berättar för Ingvald att dom måste ta sig in i garverierna för att hitta artefakten, Werner håller med men är långt ifrån lika exalterad som Wera. Ingvald ifrågasätter varför vi fortsätter hjälpa Purple Hand, det blir en liten diskussion mellan Wera och Ingvald. Till slut går Ingvald med på att ta sig ner till Garverierna för att hitta artefakten. Dom skyndar sig upp på muren igen för att hitta Ruben och Gabriel, uppe på muren kan dom se hur Gabriel spelar fiol för Kastor von Leitdorf. Kastor är alldeles lyrisk efter att ha hört Gabriel spela fiol, han vill att Gabriel reser med von Leitdorfs kortege till Streissen. För han vill höra Gabriel spela tillsammans med Jens Lisstadt. Werner, Wera och Ingvald blir verkligen förvånad att höra Gabriel spela fiol så bra, han har många strängar på sin lyra den mannen.

När Ruben och Gabriel pratat klart med Kastor von Leitdorf, då skyndar sig Wera och dom andra fram. Wera förklarar lite snabbt hur läget är och att dom har drygt 1 timme på sig att hitta artefakten. Dom skyndar sig hem för att byta kläder, sedan är det full fart ner mot garverierna. Dom bestämmer sig för att ta sig in genom avloppsröret som leder ut i “mudflats”, allihopa lyckas att smyga fram till avloppsröret. När dom smyger fram mot röret kan dom se att garverierna är starkt bevakat av The Hooks. Allihopa slås av den enorma stanken från där avloppet mynnar ut i floden Aver, men det är bara att bita ihop och krypa in i röret. Stanken blir bara värre och värre ju längre in i röret dom kommer, efter att dom krypt ca 20 meter kommer dom in i ett stort rum inne i garveriet. I rummet finns det en dörr som leder ut ur rummet, det finns en trapp som leder upp till en övervåning. I taket hänger ett enormt koppar fat, i fatet ligger det flera förkolnade människohjärtan och artefakten som har blivit transformerad till en “bellclapper”. Den har helt klart blivit ansatt av mäktig mörk magi, den bara lyser av Warpstone. Werner kan känna en otroligt stark Dhar komma från fatet. Längst bort i rummet är en underlig manick som stånkar och låter, den bara osar av Warpstone. I rummet finns också 5 skaven, det är 4 mindre och en assassin som står i trappen.

Vännerna har lyckats tagit sig obemärkt in i rummet, alla gör sig redo för strid. Ingvald rusar upp mot assassin som står i trappen, medans Wera, Gabriel och Ruben skjuter på dom andra skaven. Werner lägger en hjälpande besvärjelse för hans vänner. Assassin i trappen släpper en glaskula i golvet, plötsligt är han helt täckt i ett rökmoln. Dom andra skaven attackerar tillbaka, Gabriel får någon liten blessyr. Sedan Kastar sig Ingvald över assassin i trappen, han utdelar en skaplig skada trots röken. Wera skjuter ihjäl en skaven, medan Gabriel och Ruben strider på. Werner dönar på med en blixt på en av skaven, den står fortfarande men blir svårt skadad. Assassin drar upp en grönskimrande kaststjärna och kastar den mot Ingvald, den träffar men Ingvald bara vrålar och fortsätter strida. Gabriel och Ruben får några blessyrer till, men det är ingen fara för livet. Tillslut dräper Ingvald assassin i trappen med ett kraftfullt hugg, efter den attacken fortsätter han ned för trappen och dräper ytterligare en skaven. Ingvald är helt ostoppbar för stunden.
Dom andra kämpar på utan resultat. Den skaven som är svårt skadad kastar sig över manicken som frustar och stönar, han börjar pumpa upp trycket tills hela behållaren exploderar i ett moln av Warpstone. När molnet lagt sig kan dom se en enormt skräckinjagande varelse mitt på golvet, där har ett enormt muterat monster skapats. Den enda kvarvarande skaven liksom sugs in i varelsen. Alla blir vettskrämd över vad dom ser, värst blir det för Werner som svimmar av skräck och utmattning. Ingvald slänger sig över monstret, han får in en skaplig träff. Monstret attackerar Ruben, som kastas till marken avsvimmad av ett otroligt hårt slag mot benet. Den andra attacken sänker han Gabriel med ett lika hårt slag mot magen. Nu är det bara Wera och Ingvald kvar. Wera skjuter ett lod på varelsen, hon får in en bra träff men samtidigt går armborstet sönder. Ingvald fortsätter hugga på varelsen, med ett sådant hugg skulle han klyva en vuxen människa i 2 delar. Varelsen attackerar Wera med full kraft, Wera blir svårt skadad men hon står fortfarande på benen. Ingvald fortsätter hugga varelsen, men den bara fortsätter sina attacker. Wera lyckas skada varelsen lite igen. Varelsen fortsätter attackera Wera, men denna gång lyckas hon hoppa undan attacken. Den här gången får Ingvald in ett hugg med otrolig kraft, Wera och Ingvald kan se hur varelsen sjunker ihop död till marken. Dom båda kramar om varandra i ren lycka av att se monstret falla död till marken.

Wera och Ingvald lyckas skaka liv i dom andra, dom var bara avsvimmade som tur var. Werner börjar lägga om såren på dom andra. Han kan snabbt konstatera att Ruben måste ha professionell läkarvård för att inte mista sitt ben, hans ben ser riktigt illa ut. Men Werner lyckas bandagera Rubens ben så pass bra att han kan gå på benet obehindrat för tillfället. Nu är det bråttom att plocka ner artefakten, innan den fruktade magikern kommer tillbaka. Wera och Werner lindar in artefakten i djurhudar som ligger på golvet, så dom slipper ha direkt kontakt med artefakten. Under tiden söker dom andra av rummet. Dom vill inte ta kloaken härifrån, utifall dom skulle möta magikern nere i kloakerna och avloppet som dom kom ifrån är uteslutet. Så dom tänker ta ett fönster från den andra delen av garveriet. Plötsligt hör dom en kraftig duns från övervåningen, Ingvald och Gabriel drar vapnen och går upp för trappen. När dom tar sig in på övervåningen blir dom mäkta överraskad, där i rummet står Caspar. Han har hört skott och skrik från garverierna, Caspar hade ett rum på The White Horse. Han förstod direkt att det var hans vänner som var i farten, han säger att det är väl bevakat med Hooks medlemmar där ute. Dom bestämmer sig tillslut för att fly ut genom ett fönster på den andra garveri byggnaden, när dom hoppar ut från fönstret börjar dom smyga därifrån. Men som väntat är det Werner som inte är försiktig nog, han väsnas så pass mycket att en person på taket upptäcker dom. Han slår larm direkt, genast börjar det komma folk till undsättning. Dom börjar fly från The Hooks som jagar efter dom, Werner är helt utmattad av det han varit med om och att bära på artefakten. Han börjar hamna på efterkälken, The Hooks börjar hinna ifatt Werner. Wera ser hur Werner börjar sacka efter, så hon bestämmer sig för att ta artefakten av Werner för att underlätta för honom. Werner tar hjälp av sin magi och kan uppbringa lite mera krafter så att dom lyckas skaka av sig sina förföljare. Dom skyndar sig till The Golden Spool, och upp till Weras rum. Werner är alldeles utmattad, han sätter sig på golvet och lutar sig mot väggen. Dom bestämmer sig för att träffas på The Golden Spool igen efter att dom fräschat till sig.

Werner känner sig en aning nedstämd när han går hemmåt, ännu ett mindre lyckat möte med skaven tänker han. Som tur är slipper han träffa Baronen när han kommer hem, Werner vet vad han tycker om att folk kommer skitiga. Henriette von Tasswinder stöter ihop med Werner.
“Men Werner har du varit nere i dom där jäkla kloakerna igen, du kan inte springa omkring där nere. Du måste vara rädd om dig Werner, speciellt efter det vi fick höra idag” säger Henriette med ett leende på läpparna.
“Vad är det som har hänt” säger Werner.
“Ta av dig kläderna där ute, så säger jag till Beatrice att hon gör i ordning ett bad åt dig Werner” säger Henriette.

Werner sätter sig i det varma badet, när han suttit där ett tag så börjar han funderar på vad Henriette menade tidigare. När Werner bytt om och är på väg ner, stöter han på Heidis 2 äldre systrar Cornelia och Katarina.
“Vi vill gratulera till det som hänt, vi längtar redan” säger dom och kramar om Werner.
Werner fattar fortfarande ingenting av vad dom menar. På vägen ut passerar Werner stora salen, plötsligt hör han Baronen ropa på honom med bestämd röst. “Werner kom hit så får jag tala med dig”.
Werner har stor respekt för Baronen, men det här tonläget låter inte bra tänker Werner. Werner går in till Baronen med tunga steg, han undviker ögonkontakt med Baronen.
“Werner sätt dig ned här bredvid, vi måste tala om en sak” säger Baronen.
Werner är väldigt nervös, han bara väntar sig en rejäl avhyvling av Baronen som ser sammanbiten ut.
“Baron Erkenbrand vad ville du tala med mig om?” säger en nervös Werner.
“Werner du måste få Heidi att inte åka till Streissen, hon måste få vila och ta det lugnt efter det hon varit med om. Vi är så oroliga för henne, hon har ju nyss vaknat upp från att varit neddrogad i 4 dagar. Men hon envisas med att hon måste till Streissen för att assistera någon Rektor Pieter Glantz-Wilzen med det juridiska vid konklaven” säger Baronen.
“Jag ska tala med henne snarast”säger Werner.
Hon har gått för att besöka Kapten Baerfaust, hon var orolig för honom. Det var en sak till, jag har hört av min fru att du också kommit hem skadad, ni måste vara rädda om er. Heidi samlade alla i familjen i stora salen idag, där berättade hon för oss att ni ska bli föräldrar. Vi är så glada för att ni ska bli föräldrar, när vi kommer tillbaka från Streissen då ska vi fira detta stort" säger Baronen. Efter att han sagt det så tystnar han ett tag, Werner kan se att han grubblar över något.
“Werner jag måste få berätta att jag försökte förbjuda Heidi att träffa dig när jag fick reda på att ni hade ett förhållande i smyg, men hon hotade med att rymma sin väg med dig och aldrig träffa oss igen. Då hade jag faktiskt planer på att låta Hallbjörn ta hand om dig. Men hon är ju min lilla flicka, så jag kunde inte gör så mot mitt älskade barn. När Heidi hotade att rymma sin väg och aldrig komma tillbaka, då insåg jag och Henriette hur mycket hon älskar dig. När Ruben också började prata och berömma dig, då bestämde jag mig för att ge ert förhållande en chans” säger Baronen.
“Var det min samhällsklass som gjorde att du ville stoppa vårt förhållande, skulle det bli för pinsamt för dig att höra från dom andra adelsfamiljerna att Heidi träffat en från borgarklassen” frågar Werner.Nu ser Werner hur Baronen ilsknar till.
“Werner, det där med samhällsklasser och sociala tillställningar det intresserar mig inte ett dyft. Det var mer vad du sysslar med, magi det är något tabu och inget man livnär sig på Werner. Du är nästan 2 meter och har inte en muskel på kroppen, hur skulle du kunna försvara min lilla flicka sånt gör en far orolig. Dagen då Ruben förde oss samman, det var något med dig Werner som jag gillade. Sen att en av mina bästa vänner Kapten Baerfaust berättade vilken bra och ärlig människa du är, sådant gjorde bara mitt beslut lättare” säger Baronen.
“Jag har verkligen varit livrädd för det här samtalet Baron Erkenbrand, att du inte skulle kunna acceptera att vi skulle få barn. Vad skulle vi då ta oss till” säger Werner. “Jag har nog märkt att du undvikit mig Werner, jag vill bara säga att du är en i familjen von Tasswinder nu” sa Baronen

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.