The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 3 - Werner Lankdorf

Mordet på Selena von Kusch

Werner var klarvaken, han försökte somna om men det var omöjligt. Tankarna bara mal i skallen på honom. Han smyger sig ur sängen, för att inte väcka Heidi. Werner vankar av och an i rummet, han försöker sortera tankarna men det funkar inte. “Hur fan kunde jag missa den tvåsvansade kometen, jag måste studera himlavalvet bättre”. Werner hade läst att om en tvåsvansad komet syntes på himlen, så var det ett dåligt omen. Och där stod den vedervärdiga flagellanten Rune Steen och gottade sig i folks skräck för kometen dom nyss sett. Han sätter sig i fåtöljen vid fönstret, han måste öppna fönstret för han är alldeles svettig. Werner sitter där och bara tittar på Heidi, hon är så vacker även när hon sover. Så kom han att tänka på drömmen han fick när han stod på Plentzerplatz och tittade på den dansande Heralden av Morr, Heidi var med i den otäcka drömmen. Werner skulle kunna tänka sig lite hjälp med att tyda drömmen, för den känns lite illavarslande.

Werner lutar sig tillbaka i fåtöljen och stirrar ut i mörkret, nu börjar morgondagen göra sig gällande. Werner börjar gruva sig för att göra något så hemskt. Helt utan förvarning kastar sig Werner ur fåtöljen, han börjar vanka av och an igen. Fast nu går han och pratar för sig själv. Han har precis kommit ihåg att han reagerade på Adele Ketzenblums ansiktsuttryck när hon såg Wera tidigare ikväll. Hon kände igen Wera, säkert från incidenten på Brunsweg 2.
“Tänk om Adele Ketzenblum tillhör Jade Sceptre”. Disciple Kurgan berättade att hon hatade Tzeentch. Visste hon om vad dom tänkte göra med Heidi, hon kanske inte vet om att Heidi och Werner är ett par?

Werner sätter sig i fåtöljen igen, han kan inte släppa tankarna på Adele Ketzenblum. Han vaknar till i fåtöljen av att solen lyser honom i ansiktet, han går upp och tvättar sig. Werner pysslar om Heidi lite innan han lämnar rummet, idag fick han en känsla av att Heidis tillstånd känns en aning stabilare. Werner småpratar lite med Arta Schaffer innan han går iväg. När Werner kommer ner i köket är redan Henriette och Heidis syster Lisa uppe. Werner berättar att han upplevde Heidi något piggare idag, och att han ska åka iväg en snabbis med Ruben.

När Werner kommer till sin lägenhet så är redan Ruben och Ingvald där, Rafael Vincente möter Werner. “Du är sen Werner, nu bommade du när Grevinnan Selena von Kusch dubbade Ingvald Reise till Knight of The Blazing Sun. Nu är han en av oss, Ingvald är en bra man”. “Jag ber så mycket om ursäkt, har varit en tuff natt” säger Werner. “Kom, vi måste skynda oss. Grevinnan von Kusch vill tala med dig innan ni ger er iväg, det var tydligen något viktigt”. Rafael Vincente tar med Werner direkt till Grevinnan von Kusch, hon skiner upp en aning när hon ser Werner. “Werner jag blev orolig för en stund att du ångrat dig”. “Nej då, jag har bara haft en tuff natt och jag ber så mycket om ursäkt om jag gjort dig orolig” säger Werner. “Du svarade inte på min fråga igår kväll, som jag sa igår det finns ingen som jag litar på som dig. Mitt avslut idag skulle kännas som en befrielse om jag visste att du vill bli Lord Wilhelms rådgivare, och se till så han fortsätter sina studier och att han följer Verenas läror. Du kommer få en viktig roll i Lord Wilhelms resa mot Elector Count”. Werner börjar skruva på sig, han får en olustig känsla längs ryggraden. Han lägger sina nävar om Grevinnan von Kusch nävar och tittar henne djupt i ögonen. “Om det är så du vill, då lovar jag dig att göra mitt bästa för att Lord Wilhelm ska få ett så bra liv som möjligt”. Grevinnan von Kusch kramar om Werner. “Nu ska jag bara ta ett så hedersamt farväl av min son som det går, sen kan vi bege oss Werner”.

Under tiden Werner väntar kommer Ruben och Ingvald, Ruben meddelar att dom beger sig mot diligensen för att möta upp Clothilde von Alptraum och dom andra passagerarna. Werner säger att han kommer med Grevinnan von Kusch så fort hon gjort det hon skall. Efter en stund kommer Grevinnan von Kusch ut från lägenheten, hon ser inte alls fräsch ut. Dom börjar gå mot The Journeys End och diligensen. När Werner kommer gåendes med Grevinnan von Kusch, börjar det viskas vad hon ska med och göra. Werner kan höra Curd Weiss säga till Ruben att hon ingick inte i resesällskapet. “Nu gör hon det” svarar Ruben. Wera sätter sig på kuskbocken med Jochen Krupp och Gabriel ställer sig bak på vagnen. Inne i vagnen på ena sidan sitter Grevinnan von Kusch, Werner och Ingvald och på andra sidan Ruben, Clothilde von Alptraum och hennes livvakt Gisselbert Kuhn.

Vagnen gör ett ärevarv på Plentzerplatz för att imponera på folket innan den lämnar Averheim. Resan går sakta ut ur staden, Ingvald och Clothilde von Alptraum tycker det är mycket opassande att ta med Grevinnan von Kusch när hon mår så dåligt. Ruben tycker situationen börjar bli lite jobbig, så Werner försöker lugna läget med att säga att han tror en resa skulle göra gott för Grevinnan von Kusch. Men den förklaringen köper dom inte, så tjafset fortsätter. Grevinnan von Kusch tar plötsligt Werners hand och säger “Werner vi måste stanna diligensen, jag måste kräkas”. Werner bankar i taket och hojtar att dom måste stanna diligensen. När diligensen stannar skyndar sig Werner ut med Grevinnan, hon lägger sig ned med huvudet i Werners knä. Ingvald kommer fram och tittar hur hon mår, sedan går han och pratar med Wera och Gabriel. Werner hjälper Grevinnan von Kusch tillbaka in i diligensen, men nu har även Wera och Gabriel sällat sig till den kritiska sidan. Det blir en spänd stämning efter tjafset som utbröt. Efter ett tag rullar diligensen vidare.

Werner sitter och hoppas på att dom ska rulla in i ett skogsparti snart, han ser att det är jobbigt för Grevinnan. Det är en spänd stämning inne i diligensen, Clothilde tittar lite snett på Ruben. Plötsligt lutar sig Grevinnan von Kusch mot Werner och viskar, “Werner det måste ske nu snart, jag orkar inte hålla emot mycket längre”. Werner tittar ut för att se hur terrängen är, inget skogsparti så längt ögat når. Werner kan bara se några enstaka träd efter vägen, annars är det bara höga vinrankor som växer längst vägen. Werner dunkar i taket igen, han får dom att stanna diligensen igen. Werner tar med sig Grevinnan von Kusch ut igen, nu mår hon riktigt dåligt. Dom andra fortsätter att högljutt klaga på vad som händer, Werner ropar till sig Ruben. Han förklarar för Ruben att Grevinnan inte pallar med mycket längre, det måste ske nu snart. Ruben tycker att dom fortsätter en bit till, utifall det kommer en lämpligare terräng.

Dom fortsätter resan, Ruben börjar bli riktigt stressad av situationen. Grevinnan von Kusch tar tag i Werners hand, hon kramar den hårt. Sedan viskar hon, “Det måste ske nu, jag orkar inte längre”. Werner tittar på Ruben innan han bankar i taket igen, det hörs uppgivna röster från Jochen och Wera. Werner tar återigen med sig Grevinnan von Kusch ut ur dilligansen, han tar med sig henne en bit bort. Ingvald följer efter Werner och Grevinnan von Kusch, han bara står där och tittar när Werner baddar hennes svettiga panna. Nu har alla i och på diligensen klivit av, Werner kan höra många missnöjda röster från diligensen. Werner ropar på Ruben, som måste avsluta sin diskussion med dom andra passagerarna innan han kommer. Werner och Ruben tar med sig Grevinnan von Kusch, dom går bort från diligensen mot vinrankorna. Ingvald följer efter trots att dom sagt åt honom att stanna vid diligensen,. Grevinnan von Kusch samlar sina sista krafter för be Ingvald stanna vid diligensen med dom andra. Ingvald vänder åter till dom andra, men klagar högljutt.

Werner och Ruben tar med sig Grevinnan von Kusch in bland vinrankorna, plötsligt säger Grevinnan von Kusch att det måste göras nu. Werner och Ruben är skrämmande överens om att dom inte kan skjuta henne och skylla på banditer, det är alldeles för öppet var skulle banditerna hunnit gömma sig. Dom bestämmer sig för att kväva henne och sedan skylla på att hon dog av sin sjukdom. Werner sätter sig ned med Grevinnan von Kusch i sin famn,“Selena von Kusch slappna av nu, så lovar jag att ditt lidande snart är över” säger Werner med tårarna rinnandes ner för kinderna. Ruben tar fram en halsduk som han vikt ihop, sedan lägger han den över hennes mun och trycker hårt. Selena von Kusch gör några sista ansträngningar, Werner lägger sin hand på Rubens och hjälper till att trycka. Werner kan se att Gabriel kommer smygandes efter dom. “Vad fan håller han på med” tänker Werner. När väl Grevinnan von Kusch slutat andas dyker Gabriel upp, “Jag förstod att ni döljer något” säger Gabriel. Ruben och Werner vet inte vad dom ska säga, dom trodde ingen av sina vänner skulle vara så misstänksamma så att dom skulle smyga ut efter dom.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.