Boris Lönnermann

Snickaren som blev bagare

Description:

image.jpg

Boris Lönnermann är en av hamnens hårt arbetande män. Han är född och uppvuxen i Der Faust Quarter men har de senaste 30 åren bott i ett litet fallfärdigt hus i hamnkvarteren på Bulow Strasse, en gata som löper parallellt med Geruch Weg och Handel Weg. Boris blev redan som åttaåring snickarlärling och jobbade med sin far på köpmännens byggen av lagerhus i hamnen. Vid 42 års ålder förolyckades han svårt och bröt båda benen när han föll från en hög byggnadsställning. Samma dag som han förolyckades avskedades han från sitt jobb av borgaren Helmut Matter med orden “Jag kan inte ha en skadad snickare anställd, jag bedriver ingen Shallya institution utan ett framgångsrikt handelshus”. Dessa hårda ord kom att prägla Boris fortsatta liv. I borgarnas ögon var det hårt arbetande folket inte värda något, bara en slit och släng vara utan värde. Det tog Boris två långa år innan han kunde gå igen. Pengar för läkarvård fanns inte men en mycket ung och oerfaren Shallya Initiate vid namn Pieter Harkon besökte varje vecka Boris för att ge honom vård. Under denna tid levde familjen Lönnermann i absolut fattigdom. Boris fru Nina försörjde familjen, som även bestod av barnen Johanna, Frida och Klaus, genom att städa på Jochutz garveri. Bernhardt Kurtz, en man med ett stort hjärta för hamnens medborgare, såg till att varje vecka skicka ett matpaket till familjen med överblivna matrester från The White Horse. Utan dessa matpaket hade familjen svultit.

När Boris återigen kunde gå, om än bara hjälpligt, sökte han ett nytt jobb. Men tiderna var svåra och ett kroppsarbetarjobb för någon med problem att röra sig var omöjligt att få i Averheim. Det var då som Boris fick höra att änkan Elisabeth Zinken sålde sitt lilla bageri på Bulow Strasse. Boris saknade både pengar och hade aldrig bakat, men en försörjning måste han ju ha. Annars väntade bara ett liv som tiggare. Boris lånade pengar av Stanislav Schüssel, en lånehaj i tjänst hos Faustman “The Fist”, för att kunna köpa det lilla bageriet. Han satsade allt på ett kort, skulle han misslyckas visste han att livet skulle vara slut. Att låna pengar av en hårdför kriminell och sedan inte kunna betala tillbaka kunde bara sluta på sämsta tänkbara sätt. Men det var som om Ranald eller kanske Rhya välsignat honom. Änkan Zinken lärde snabbt Boris allt hon kunde om att driva ett bageri och Boris visade sig ha en mycket stor talang för yrket. Inom loppet av ett par månader var han en fullfjädrad mästerbagare. Han bakade fantastiskt råg- och vetebröd som kvinnorna i hamnen köpte, ja till och med kvinnor från Der Faust Quarter och Friedrichafen Platz kom till Boris bageri för att köpa det välsmakande brödet. Pengarna rullade in och Boris kunde lösa sin skuld men han fick naturligtvis fortsätta att betala “beskyddarpengar” till Faustmans kriminella imperium. När Boris insåg sin talang började han även baka bakverk som gräddbakelser, honungskakor och tårtor. Lyxprodukter som hamnens invånare aldrig ätit, men han sålde bakverken billigt, ja till och med med förlust för att även hamnens fattiga arbetare skulle få ta del av hans delikatesser. Den mest kända av dessa bakelser är gräddtårtan Lönnermann Torten, en fantastisk bakelse som alla hävdar är det absolut mest välsmakande som finns att äta i Averheims fattigkvarter.

“Boris Lönnermann är inte bara bagare, han är politisk agitator också. Han vill gå ett steg längre än borgarna, han predikar inte om en Freistadt utan om en Arbeiterstadt. En stad styrd av det fattiga folket utan adelns eller köpmännens inflytande. Det är sådana idéer som det sägs att de mest radikala studenterna i Streissen predikar. Det är farliga idéer han predikar, ja till och med kätterska enligt Sigmarkyrkan, så jag hoppas att han inte blir arresterad och slängd i The Dungeon. Men jag tilltalas av Boris tal, vi fattiga arbetare borde styra den här staden”
Gerd Knakk, ledare för The Fish

“Boris är min vän. Han är inte bara en fantastisk bagare, han har även ett skarpt intellekt och idéer om hur vi bör förändra Averheim till det bättre för den stora skaran fattiga. Igår slängde vi tillsammans ned en av Arndt Hickens män i Aver. Det är tid nu att vi rensar hamnen från frikåristerna. Och när tiden är mogen ska vi även rensa Averheim från adeln. Revolutionen närmar sig. Dom feta och rika vid Plenzerplats ska snart darra av skräck när folket reser sig och kräver rättvisa”.
Werner Klebb, ledare för The Wharf Rats

“Det är män som Boris som gör hamnen så speciell. Han har ett stort hjärta för folket som bor här. Han ger de fattiga en möjlighet att få en ljusglimt i tillvaron genom sina subventionerade bakverk. Han är en sann Averheimare i själ och hjärta”
Bernhardt Kurtz, värdshusvärd The White Horse Inn

“Lite överdrivet är det. Boris Lönnermann är en duktig bagare, visst det erkänner jag, men han kommer inte upp i mina kvaliteter. Jag både lagar mat och bakar bättre än vad han gör. Jag har pratat med Boris om att vi tillsammans borde se till att hamnen blir en halfling fri zon. De där jävla småkrypen förstör våra affärer och har även försökt mörda vår kära prinsessa. Men Boris ville inte lyssna, men jag tänker fortsätta påverka honom så att han inser faran med halflings”
Bloody Bert, kock på The Upright Pig

“Att baka är kvinnogöra. En riktig man bakar inte. En jäkla otäck psykopat den där Boris”
Herr Murrmann

Bio:

Boris Lönnermann

The Enemy Within Averheim Sessions Averheim