Gabriel Sachs

En agent från Altdorf på hemligt uppdrag i Averheim

Description:

image.jpg

Har nu hört historien om dagen då Gabriel Sachs föddes? “En stilla minut med Greven.”

Solens silhuett på himmelen syns genom ett dis av tunna moln, fåglar och hästar hörs i den stilla och disiga morgon luften.
På en liten äng strax utanför Altdorf har ett obrytt litet gäng av nobla adelsherrar samlats för att spela lite hästpolo.
- Sabla djur! Sluta frusta så fort du får röra dig lite hörs en barsk stämma säga, till en något rulltig häst.
- Jag sa ju att herrn skulle ha lagt högre bud på hingsten som herrn ville ha. Hrrrm!
I stället så snålar du till och köper det där åbäket till häst
säger Rupert Langstaht, Gabriels far, Ambassadör åt Greve Viktor von Aschaffenberg.
Viktor härmar Ruperts uttalande med vida gester och en charad av låtsad överlägsenhet.
- Ofrälse! Håll din tunga och sluta läxa upp en som vet mycket bättre än dig. Tölp! säger han med ett skälmskt leende på läpparna.
Rupert skrattar åt sitt eget uttalande samtidigt som greven måttar ett slag med sin hästpiska som träffar Ruperts häst mitt i baken som gör att hästen stegrar sig.
Rupert faller med en tung duns i backen och hästen galopperar i väg en bit tills den upptäcker till sin förvåning att ryttaren saknas. Då den sakta men säkert börjar beta sig till baka till sin herre.
Man hör nu ett asgarv som dånar över hela ängen när greven skrattar så han kiknar ur och trillar själv av hästen.
- Jävla adels svin! Vad gjorde du så för, det hade räckt med å skrika åt mig som du gör annars säger Rupert ilsket.
Mellan skratt och andhämtning säger greven:
- Du skulle ha sett din min. Oooh…….. Oooh……. Det gör så ont…….. Obeskrivligt!
Greven skrattar hjärtligt och fortsätter sedan mellan skratt salvor och slem:
- Och ditt åbäke……. BETAR!….. I stället för att komma tillbaks.
Då brister det igen för greven och nu även för Rupert. Deras skratt ekar över ängen.
Dessa båda herrar är Altdorfs skräck. Låt dig inte glädjen luras, för om någon annan än Rupert skulle kalla greven för adelssvin så skulle denne snart simma i ett träfrack med fiskarna om ni förstår vad jag menar.
Efter att skrattet lagt sig så tittar de båda herrarna sig omkring och upptäcker till sitt förtret att både match och hästar är borta.

I en kakafoni av glåpord och finger-hyttande sopar greven till Rupert, som i sin tur sparkar greven i skrevet. Detta utlöser i sin tur att de båda hamnar i en brottnings match med dolkar och knytnävsslag.
Det hela slutar med att greven sitter bakom Rupert med en dolk mot Ruperts hals.
-Nu får vi ju gå tillbaka, din jävla grispitt. Säg att det var ditt fel…. Erkänn eller möt Morr i underjorden. säger greven med ett elakt flin.
- Ta bort dolken från strupen eller så blir du en Shallya munk säger Rupert med förakt i rösten.
Man ser greven röra sig olustigt samtidigt som han tittar ner mellan sina knän och upptäcker att den jävla grispitten har bägge dolkarna bakom ryggen i en form av en sax runt grevens juveler.
- Hmpf! Typiskt. På tre så släpper vi. Okej Rupert?
- vänta nu blir jag förvirrad. På tre eller innan tre??
- Va!!! På tre sa jag. Inte innan utan 1, 2,3, och då släpper vi. Inte 1, 2, släpp, 3. Förstår du nu, pälshjärna?
- Okej pärlsvin.
Man hör hur greven högt räknar till tre. När han kommer till tre ser man hur de bägge männen släpper och knuffar bort varandra.
De tittar på varandra när dom reser sig upp och börjar peka och skratta åt varandras blemmor och blåtiror.

När de ställt sig upp känner de en varsin knuff i ryggen. Hästarna har betat klart å vill hem, så de buffar på sina herrar.
Detta är vad min far brukade kalla “En stilla minut med Greven.” Så hur kommer det sig att Rupert en borgare kan kalla Altdorfs Skräck för pärlsvin och annat oförskämt?
Jo, dessa båda herrar har känt varann sen de var bebisar har min far berättat. När de föddes var det på grevens, nu mer, övergivna gods utanför Altdorf där min morfar var butler åt Viktors far. De var så lik till utseendet när de föddes att tjänstemän och föräldrar ofta blandade i hop dem. För inte nog med det, de är födda med 1 dags mellanrum också.
Viktors far såg detta som ett tecken och såg till att de båda pojkarna alltid skulle ha varandra. Allt det Viktor fick, i form av skolor o fäktning o annat, fick även min far. Viktor och Rupert har sedan dess alltid varit Viktors ende och sanna vän, vilket var lika för Rupert.

Hur som helst när det båda kommer hem till Viktors stadshus så möts de av en tjänare som kommer mot dem i rask takt.
- Ers nåd. Cecilia ligger för födsel. Ers nåder säger tjänaren och bugar djupt.
Det var dagen då Gabriel föddes…

Bio:

PC-blad för Gabriel: PC Gabriel
Gå till Averheims osannolika hjältar

Gabriel Sachs

The Enemy Within Averheim Sessions Averheim