The Enemy Within Averheim Sessions

Morgonen den 27 Sigmarzeit, Sigmartemplet
Efterspel, del 4

image.jpg

Sigmartemplet vid Plenzerplatz
Morgonen var i antågande. Solens strålar lyste upp Disciple Kurgans arbetsrum. Den gamla Sigmarprästen frös trots att Averheim upplevde den varmaste Sigmarzeit i mannaminne. Natten hade varit händelserik. Kalabaliken på von Alptraums bal hade han redan förträngt. Viktigare och mer allvarliga saker var i antågande. Var staden på väg mot sin undergång? Hade han gett staden till vargarna? En båt hade anlänt till hamnen igår kväll. Med på båten fanns Witch Hunter Adele Ketzenblum, kallad till Averheim av Disciple Kurgan. Vad hade han gjort, hade han begått sitt livs misstag. Nu var de extrema Sigmariterna här och med dom skulle staden bestraffas. Bål skulle resas, människor skulle dö, förtryck och tortyr skulle bli vardag. Disciple Kurgan kände ånger, rädsla och skam. Den stad han älskat, den sigmaritiska tradition han förespråkade skulle inte längre finnas. Kanske skulle han själv tvingas bestiga bålet, vem skulle skydda en gammal svag Sigmarpräst som förespråkade samförstånd och förlåtande? Men han hade varit tvungen att kalla på the Holy Templars of Sigmar. I templets källare, i de mest undangömda cellerna satt två män, om man nu kunde kalla ingnatius Jonn och Agaton Coronis män längre, inspärrade. Skriken, galenskapen och de giftiga orden som kom från deras munnar var kätterska, farliga och lockande. Hans egen undersåte, inkvisitör Ignatius Jonn, hade fallit för mörkrets lockelse. Om en hårdför Sigmarpräst som inkvisitör Ignatius Jonn kunde korrumperas fanns det inget annat val än att kalla på Witch Hunters, hur mycket det än tog emot. Det knackade på dörren, Disciple Kurgan andades djupt och kände nervositeten stiga. Han skulle nu ha sitt första samtal med Witch Hunter Adele Ketzenblum.

View
Morgonen den 27 Sigmarzeit, tid för akademiska studier
Efterspel, del 3

image.jpg

Werner Lankdorf vaknade efter bara ett par timmars orolig sömn. Han hade sovit dåligt och kände sig inte utvilad. Nattens händelser på von Alptraums maskeradbal hade varit både galna och osannolika. Men den största oron kände han inför kvällens stora händelse. Han skulle presentera sin akademiska avhandling inför medlemmarna i The Sun Society. Stadens skarpaste hjärnor skulle skärskåda varje ord han sade och vända in och ut på varje teori, för att se om avhandlingen hade den akademiska höjd och spets som krävdes. Vetenskaplig excellens var det enda som imponerade på medlemmarna i The Sun Society.

Werner studerade åter sin avhandling, funderade hur stjärnkonstellationerna, Zodiaken, påverkade magins vindar.

View
Morgonen på The Upright Pig den 27 Sigmarzeit
Efterspel, del 2

image.jpg

Tidigt på morgonen den 27 Sigmarzeit, samtidigt som solen gick upp och spred sina strålar genom The Upright Pigs smutsiga fönster, ställde sig en märkbart berusad Herr Schneider på bardisken. Han kunde knappt stå och flera gånger trodde värdshusets gäster att han skulle falla ned. Hans röst var dock stadig och han höll ett eldigt tal som möttes av folkets jubel.

“Vänner, folk av Averheim. Inatt tog revolutionen sitt första steg. Der Fledermaus Mann stal “Siggurds järnkrona” under de dekadenta adelsmännens maskeradbal. Folkets hjälte, den maskerade fladdermusen, stal järnkronan mitt framför ögonen på de feta och rika. Han förödmjukade de styrande och visade att en ny tid ska komma. Adelns tid är över och det är dags kära vänner att vi startar revolutionen. Ta tillbaka det som tillhör folket, kasta ut adeln ur staden och låt våra barn och fruar äta sig mäta. Revolution nu".

View
Morgonen den 27 Sigmarzeit
Efterspel

Redan innan solen gått upp var det tryckande varmt i Averheims hamnkvarter. Vid Atzwigs Tannery hade någon under natten rest en stor träkonstruktion, 6-7 meter hög, föreställande Sigmars hammare. Under natten hade träkonstruktionen brunnit och lyst upp de mörka gränderna. Folk som sett branden var skärrande, en brinnande Sigmarhammare var ett skrämmande och dåligt omen.

Några hamnarbetare som spenderat hela natten med att dricka sig redlöst berusade hävdade att de sett en Witch Hunter, en kvinna klädd i svarta läderkläder, med anhang anlända till staden sent på kvällen med en båt från Streissen. De hade direkt lastat av en träkonstruktion från båten, rest Sigmarhammaren och satt eld på den. En tydlig markering att Averheim stod inför Sigmars bestraffning. Syndare skulle brinna. Averheim skulle brinna.

View
PC citat efter spelhelg 2

“Vilken afton! Först ramlar en vakt ner på vårt bord, från balkongen som jag sa att det var nått fel på. Sen dansade jag med den mest undersköna och vackra kvinna jag någonsin sett. Hennes ögon var som ametister i ett hav av rosor, hennes läppar som gjorda för att kyssas. Sen dök den oförskämda farbrorn upp och sabbade allt, jisses! Tusan! Om 24 h är det duell. Måste kila, jag har en dejt med ödet.”
Gabriel Sachs

”Kändes som att natten aldrig tog slut. Undrar hur jag skall berätta för Ruben att hans bror har sidor som inte är särskilt roliga. Jag är glad att jag klarade mig med livet i behåll under älskogen med von Mohr och von Steiner. Nu är det slut med att följa med män till sängs. Andra gången på kort tid som jag fruktat för mitt liv. Bara jag får min betalning så kommer jag aldrig mer att prostituera mig.”
Fraulein Wera

View
NPC citat efter spelhelg 2

“Jag kan knappt bärga mig inför duellen med den lågbördiga reikländaren. Vad var det han hette nu igen… Gabriel Sachs. Gabriel, vilket namn, samma namn som grisbonden jag sköt i pannan för ett par år sedan hade.”
Graf Mattias von Grunwald

“Der Fledermaus Mann, 10 guldkronor till den som kan ge mig upplysningar om var jag kan hitta honom. Det kommer att gå snabbt, två välriktade skott i skallen och sedan är ohyran förintad.”
Iron Countess Marlene von Alptraum

“Hahaha! Vilken bal. Helt underbar! Bara minen på Countess Marlene, när Der Fledermaus Mann och Svetlana Lominarov tog familjen von Alptraums järnkrona, är något jag aldrig kommer att glömma.”
Baron Kastor von Leitdorf

“Svetlana Lominarov må vara tjuv, men jag har aldrig sett en sådan magnifik balett. Vilket konstnärskap.”
Grand Master Hans von Leitdorf

“Ojojoj, vilken underhållning det blev. Kunde inte ha ställt till med ett större spektakel själv. Der Fledermaus Mann och Svetlana Lominarov är verkligen mästerliga underhållare. Rätt åt den självbelåtna Marlene von Alptraum att balen urartade.”
Baron Theodosius von Tuchtenhagen

“Baron Boris von Ulbricht har förhörts. Han vägrar erkänna att han var inblandad i mordförsöket mot prinsessan Gabrielle. Han hävdar att den skyldige är Waldemarius Loamdelve och som av en ren slump är Waldemarius nu försvunnen.”
Judical Champion Adolf Messerschmitt

“Jag framförde mitt senaste pianostycke, fur Elise. En hyllning till min kära mor som gick bort för ett par år sedan. Alla applåderade och jag såg hänförda ut. Gamle Viktor von Steiner grät till och med när jag spelade. Ett känslosamt ögonblick.”
Judical Champion Jens Lisstadt

“Det var värre än jag någonsin kunde föreställa mig. En vulgär föreställning där den dekadenta provinsadeln visade upp sin värsta sida. Bombhot, fylleri, horeri, snubblande och fallande vakter, vulgärt uppträdande av en barbröstad kislevitisk slinka och som avslut en tjuv utklädd till fladdermus. Ingen i Altdorf kommer att tro mig när jag berättar hur illa ställt det är i Averheim.”
Prinsessan Gabriella von Holswig-Schlestein

“Den förbannade Ruben Ulfman von Mohr fick mig ur balans på dansgolvet. Hans ord var hårda som stål och för en gångs skull blev jag mållös. Baron Theodosius kommer inte att uppskatta dealen jag var tvungen att göra med von Mohr. Men vad hände egentligen på slutet av balen? Alla pratar om stölden av järnkronan men allt jag minns var att jag somnade i ett hörn av dansgolvet… Jag måste dricka mindre vin nästa gång "
Ambassadör Leonora von Krieglitz

“Var tog han vägen, betjänten som räddade prinsessans liv..? jag vill tacka honom å familjen von Alptraums vägar.”
Ambassadör Martin von Sachs

“Det fanns en förrädare i vaktstyrkan. Vakten som ramlade ned från balkongen visade sig sedan vara lierad med både Der Fledermaus Mann och den kislevitiska balettprimadonnan. Folk såg honom fly över muren med tjuvarna. Och jag som litade på honom, såg till att han fick vård efter fallet. När jag får tag på fanskapet ska jag vid Sigmar se till att han blir avrättad.”
Judical Champion Adolf Messerschmitt

“Ranald har återigen förödmjukat den dekadenta adeln. Der Fledermaus Mann är nu det fattiga folkets hjälte.”
Herr Weiss

“Det var jag som planerade hela kuppen.”
Albrecht Swearmonger

“Jag var tvungen att plantera bomben i gräddtårtan, dom har tagit mina föräldrar som gisslan och hotat att döda dom. Min kära mor Blumchen och min far Äppfelbert. Baron Boris Ulbricht skötte all form av kontakt med mig men jag vet att han också bara är en bricka i spelet, baronen är ju helt beroende av droger. Dessutom hörde jag att någon okänd person nyligen löst baronens alla skulder hos Frau Hurdelberger. Någon försöker göra onda saker genom att kontrollera och tvinga oskyldiga till fruktansvärda handlingar. Mitt liv är förstört och nu skyller alla bombattentatet på mig och Baron Boris.”
Waldemarius Loamdelve har gömt sig i hamnen och söker beskydd hos Crime Lord Albrecht Swearmonger

“Familjen von Alptraums maskeradbal urartade. Balen var ett tydligt tecken på den dekadens som präglar Averlands adel. Vi behöver införa ett borgerligt styre och en Freistadt nu!”
Herr Gregor Geldloss, ordförande i Merchant Guild

“Jag har aldrig blivit så förödmjukad som jag blev på balen. Aldrig att jag närvarar vid en föreställning i societeten igen”
Duke Franz von Nibelwald

“Revolutionen började igår. Vi tömde en kärra med koskit utanför portarna till The von Alptraum Mansion och avslutade med att Der Fledermaus Mann stal järnkronan. Der Fledermaus Mann är folkets hjälte, revolutionären från hamnen. Leve Ranald!”
Herr Schneider

“Jag hoppas att jag gjorde rätt när jag lät mig övertalas att berätta vad som egentligen hänt med The Southlands Expedition. Men Herr Werner Lankdorf och Ruben Ulfman von Mohr verkar vara pålitliga, jag hoppas dock dom kan hantera den fruktansvärda hemligheten på ett bra sätt.”
Disciple Kurgan

“Jag har aldrig varit med om något liknande, Reikländaren… Gabriel tror jag han hette, gav mig ett helt guldmynt… en guldkrona! mot att jag förde honom till The Red Room. Jag menar, vem betalar en guldkrona för att bli eskorterad till stadens finaste bordell. Sedan stal ju jag och min vaktkompanjon, ja han som rasade ned från balkongen och landade i tårtan, en hel del saker från de feta och rika under vårt vaktpass. En bra kväll.”
Walfried Wirtz, inhyrd vakt på balen och representant för stadsvakten

“Kapten Baerfaust uppträde ovärdigt mot mig. Så ovärdigt att jag inte fann någon anledning att stanna kvar på balen. Tre dagar tidigare uppträdde även Ruben Ulfman von Mohr ovärdigt mot mig. Ritterbach Freikorps ska allt visa dessa herrar vem som skrattar sist.”
Count Diehl von Ritterbach

“Öhhh jag däckade av allt vin. Och Camilla von Sachs låg inte bredvid mig när jag vaknade. Och nu har en betjänt från familjen von Apltraum viskat i mitt öra att han såg Camilla gå hem tillsammans med Ruben Ulfman von Mohr… den horbocken… blod kommer att flyta.”
Graf Bartol von Ogdeburg

“Böööh, uhhhggg. Mitt halsband borta. Mormors öhhhhh halsband… fiiiin kypare… öhhhh”
Hadelind von Beate

“Att få se mina söner efter så många år värmde mitt hjärta.”
Linda Therese von Mohr

“Hans ögon var så vackra, klara och blåa som floden Reik. Vi dansade så nära. Hoppas Gabriel och jag kan ses igen.”
Wanda von Grunwald

“Young Blade Duelling Society… vi gav den kislevitiska primadonnan en omgång i sängen hon aldrig lär glömma. Hon var en billig slyna och fick vad hon förtjänade.”
Felix von Steiner samtalar med Sigwald von Mohr

“Vad har jag gjort..? Jag släppte in galningarna på balen.”
Courtier Petrus von Dinkel

“Jag har en köpare, som är villig att betala.”
Matilda Durbein

“Hahaha! Jag lyckades lura en vakt och tog mig in i Clothilde von Alptraums privata sovrum. Där kissade jag i hennes säng. Rätt åt slynan, hon ska inte bli Elector Count. Hahaha! Länge sedan jag var så berusad.”
Gerlind von Boehm

“Balen i all ära men det var efterfesten som var oförglömlig.”
Ambassadör Rutger von Sterben

“Bahh vilken dålig fest. Typiskt människor, allt handlade bara om politik, dekadenta kärleksaffärer, dålig och billig underhållning och en töntig tjuv utklädd till fladdermus… Människor är sannerligen idioter. Ingen respekt för heder och traditioner. Den enda vettiga personen på balen var Ruben Ulfman von Mohr – han skålade som en dvärg och för en kort stund kändes det som att jag var i en av Zhuffbars ölhallar.”
Snorre Knutson

“Så har maktspelet börjat. Alla spelare har nu visat sina intentioner publikt. Kampen om Elector Count titeln kommer att bli lång, brutal och smutsig. Åhhh vad jag älskar politik.”
Ambassadör Quintus von Griffonstein

“En kväll helt i min smak. Så många hemligheter och skandaler.”
Ludwig von Pappen

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 10 - Fraulein Wera
Eftertankar 27/4

Herr Schneider kör vagnen i hög fart en bit innan han lugnar ner tempot något precis innan de når hamnen. När sällskapet når hamnen ser de att där står det en hög skulptur i trä föreställande en Warhammer som brinner. De hinner inte vilka som rör sig runt skulpturen innan vagnen svänger in på en gata bakom The White Horse.
Så fort vagnen stannat hoppar Herr Schneider ner från kuskbocken samtidigt som Wera, Caspar och Ingvald kliver ut. ”Har ni kronan? Ge mig den!”
Caspar tar fram kronan och ger den till Herr Schneider. Det är något som Wera inte tycker är någon bra idé. Betalning först, leverans sedan. Men då hon är alltför trött efter den långa dagen orkar hon inte argumentera utan staplar upp till sin kammare. Hon låter Ingvald få följa med och sova i det lilla utrymmet. Frågorna virvlar runt i hennes huvud:
”Vem är hjärnan bakom stölden? Schwermonger kan inte ha vetat om alla detaljerna runt Alptraums maskeradbal och herrgård.”
”Vem kapade repet vid fönstret? Någon såg repet men slog inte larm.”
”Vem eller vilka placerade bomben i tårtan? Var det fler som planerade en kupp?”
”Vilka reste trähammaren och satte eld på den?”
Sedan somnar Wera trots Ingvalds snarkningar.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 10 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Stölden - 27 Sigmarzeit 2520

Kvällen går mot sitt slut och nu väntar finalen med en kislevitisk balettföreställning. Ruben och Werner har förstått att den som ska dansa är Wera som balettdansösen Svetlana. Hans von Leitdorf av alla människor är väldigt förväntansfull. Han anser sig vara en kännare på balettområdet. ”Hoppas inte”, tänker Ruben. Gabriel och von Pappen gör dom sällskap. Gabriel påpekar att det är skenor i taket och att ett fönster är öppet på övervåningen. Von Pappen blir imponerad av Gabriels iakttagelseförmåga. Von Pappen säger för övrigt att han inte tror på att Svetlana är den hon säger sig vara. Ruben undrar om von Pappens kväll har varit framgångsrik. Han svarar “-En vacker kvinna kan fälla en man.” Sen påpekar han att det var orättvist av Werner och Ruben att byta rum när dom skulle prata med Kurgan. Werner och Ruben berättar det mesta sanningsenligt men inget om att Coronis är inspärrad på grund av kroppsliga förändringar och inget om Ignatius Jonn. Nu är det dags för föreställningen. Gabriel säger ”-Det här bör inte gudarna missa.” Wera dansar in i en fantastisk dräkt och har en enastående solodans och sen kommer Caspar in som ”der Fledermaus Man” och dom har en pardans som det slår gnistor om. Den avslutas med att Caspar tar von Alptraums anrika krona som stått på en piedestal och sätter den på Weras huvud. Sen lyfter dom och svävar upp i taket, upphissade av Ingvald som står på andra våningen. Marlene von Alptraum är den som först förstår vad som håller på att hända ”-Dom stjäl min krona!” Caspar gör ett dramatiskt uttalande att ”der Fledermaus man” har lurat adeln. Sen flyr dom genom fönstret och ner i trädgården där bakom. Flera adelsmän drar pistoler och svärd och jagar efter dom ut via entréen. Caspar, Wera och Ingvald har problem att ta sig över muren och Ruben funderar på något alternativt sätt att gömma dom men till slut tar dom sig över på andra sidan med kulor vinande runt sig. En spektakulär kupp det lär pratas om i lång tid framöver. Ruben känner på det hela taget sig nöjd över kvällen och vandrar genom staden till Camilla von Sachs stadshus där en villig famn väntar.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 9 - Fraulein Wera
Flykten 27/4

Wera är först att nå fönstret med repet. Hon slänger fort ut repet och tar tag i det för att klättra ner. Då brister repet och Wera faller de tre våningarna ner på gräsmattan. Men då hon är smidig lyckas hon hitta balansen och landa på fötterna utan att ta större skada. Wera ser då att någon nästan har skurit av repet vilket orsakade hennes alltför snabba nedfart. Sedan blir hon tvungen att backa då Ingvald och Casper hoppar efter henne från fönstret. Sedan springer de mot muren som omgärdar herrgården. Caspar når muren först och han kastar fast änterhaken på murkrönet. Sedan börjar Wera klättra upp. Trots sina bristande klättringsegenskaper lyckas hon fort komma upp på muren. Under tiden som Ingvald börjar klättra upp ser hon sig omkring. Hon hör snarare än ser att gästerna är på väg ut från herrgården. ”Skynda er, pöbeln kommer” väser hon ner till sina kumpaner. När hon sedan ser ut på andra sidan muren sjunker hennes hjärta – ingen vagn väntar på dem. Under tiden har Ingvald snabbt klättrat upp på muren och börjat hjälpa Caspar upp. I trädgården nedanför upptäcker vakterna de ovälkomna gästerna och börjar springa emot dem med dragna vapen. Då sker det som inte får hända – när Ingvald hjälper Caspar upp på murkrönet rasar den delen av murkanten som han står på och han faller tillbaka ner på gräsmattan. ”Skynda dig upp igen” nästan skriker Wera då hon ser hur adelsgästerna närmar sig med dragna pistoler. ”Pris ske Ranald att de alla är druckna”, tänker den före detta balettdansörskan, ”annars hade de varit ikapp oss för länge sedan. Måtte de vara lika dåliga att träffa som de är att springa.” Då ropar Caspar att han ser deras flyktvagn och mycket riktigt så står det en vagn i skuggorna en bit från muren. Wera andas ut ”Tack och lov för det”. I samma ögonblick som Ingvald klättrar upp på murkrönen hörs två pistolskott och Wera känner kulorna vina förbi henne. Hon förbannar sig själv över att hon inte hukat sig ner och hoppar sedan ner på gatan. Caspar och Ingvald följer tätt efter och de springer alla tre till den väntande vagnen. Innan de hunnit stänga vagnsdörren far den iväg i full fart mot hamnen.

View
Spelhelg 2, Del 6 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #4

Plötsligt klingades det i ett glas och ett antal betjänter gjorde sig omaket att släpa ut den lilla scen som musikanterna skulle använda, men satte även en stor flygel på den likväl. ”Stackars satar, uj, uj!” De bar även fram stolar till alla gästerna.
Ambassadör Quintus von Griffenstein proklamerar att deras Judical Champion, Jens Lisstadt, ska spela ett stycke som han kallat efter sin moder Elise: ”Fur Elise”.
Vilken man och spela på denna flygel, herregud! En klassiskt skolad pianist och otroligt duktig dessutom. Om han är lika bra med svärdet som med spelandet sörjer jag den som måste möta honom.

Efter pianoframträdandet så utfördes historiens bäst planerade kupp jag någonsin sett med egna ögon. (Hade kunnat vara en flopp om jag inte hjälpt till).
De stackars tjänarna lyfte bort den stora flygeln från scenen, ner bredvid några stolar där musikerna stod. Scenen stod precis framför alkoven, och Countess von Alptraum tar ton.
Hon babblar om hur Alptraums är starka i denna tid med valet till ny Elector Count, bla, bla. Lyset dämpades och en enslig lampa lyste upp Grevinnan medans man såg tjänarna febrilt ställa fram en armlös staty av någon man på en pelare. Sedan kom en procession gående från skattkammaren med en silkeskudde och på den såg alla en vacker krona pryda plyschen.
Stolt tog hon kronan och höll den ovanför huvudet. ”Järnkronan” sa hon och satte den på huvudet av den armlösa statyn.
- Nu blir det en föreställning i form av balett av ingen mindre än den berömda Svetlana Lominarov!
Ballerinan gled då ner halvnaken från alkoven, iklädd någon dress med vingliknande saker, till synes svävande ner på scenen. ”Vilken naken ängel!”
Och vilken fantastisk dans! Wera var riktigt duktig må jag säga. Jag blev rörd till tårar av denna ljuva sköka som har en otrolig talang för just balett. De måste jag minsann säga.
Som jag misstänkte så användes ju attrappen i taket. Föreställningen blev än mer magisk när jag såg Caspar, i bara understället och med en fladdermusmask och lädercape, komma ner på scen. Deras pardans var förtrollande med violiner, basfiol och Jens Lisstadt på flygel vid musikerna.

Men vänta! Vad hände? Helt plötsligt satt järnkronan på Weras huvud och de båda åkte upp i luften in på alkoven där Der Fleddermaus man tog till orda genom att presentera sig.
Efter ett kort tal om hur adelns dekadens förtrycker folket, flydde de genom det öppna fönstret. ”Tusan, att jag försvagade repet”. Jag såg hur Ruben tittar på mig och jag flinade lite dumt, för vi visste ju båda vad som skulle hända. Alptraum skriker:
-TJUUUUUVAR! STÅ INTE BARA DÄR ERA IDIOTER! DOM KOMMER UNDAN MED JÄRNKRONAN! DÅRAR! ”PAAAAANG”
I Tumultet hade de glömt att tända lyset så givetvis sköt grevinnan på måfå och bommade de tre som då flydde fältet genom fönstret.
Aj, vilken smärta den förste måste fått som kastade sig ut genom fönstret och tog tag i repet.
Nåja. Ingen idé att gråta över spilld mjölk tänkte jag. Ruben uppehöll folket inomhus medans jag smög ut. Precis som jag misstänkte. De tog vägen över muren, snett mitt emot entrén till huset.

De första vakterna som kom ut lurade jag åt helt fel håll och samma sak hände med adelsmännen och -kvinnorna med pistolerna i högsta hugg. Listigt nog lyckades jag få dem och skjuta på ett av träden som ser ut som en person, men som står mot den del av muren där de inte var. Givetvis var ju en av dessa någon form av prickskytt och såg snabbt sitt misstag ”tusan!” och upptäckte tre personer i mörkret. Alla började då skjuta mot dem.
Nåja, i tumultet på gården såg jag hur Rutger och hans lilla gäng försynt tog sig till coachen som stod och väntade. Givetvis följde jag efter. Alla tre tjuvarna kom lyckligt undan i tid och jag följde efter Rutger ner till The Red Room. Efter att ha konstaterat att det inte fanns någon annan väg in i huset, drog jag mig tillbaka till The Journeys End.
Kära dagbok. Ibland undrar man vad morgondagen efter, eller rättare sagt senare denna dag, har i sitt sköte, he he!

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.