The Enemy Within Averheim Sessions

Maskeradbalen - spelhelg 2, del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Oväntad hjälp - 26 Sigmarzeit 2520

Ludwig von Pappen kommer fram till dom och dom talar om Rubens nya anställning. Han undrar också om dom registrerat att Felix von Steiner och Sigvald gick iväg med Wera. Han berättar att Felix von Steiner ska ha blivit degraderad och inte längre är Knight of the Blazing Sun men det vet inte hans far Victor. Så säger von Pappen ”-Kom så ska jag visa er något intressant som jag tror ni kan ha nytta av.” Dom är lite osäkra men följer von Pappen. Han leder dom ut i entréen och när ingen ser åt deras håll så öppnar han en liten dörr och dom går in. ”-Det här är ett linneförråd men det döljer en hemlighet som jag lirkade ur en dyster hushållerska här i huset.” Han öppnar en panel i väggen och där är en gång och en trappa som leder uppåt. Han tecknar att dom ska vara tysta och så går dom uppåt. Vid nästa våning hör dom röster och von Pappen visar dom titthål. I en salong sitter ambassadörerna Martin von Sachs och Quintus von Griffonstein. Von Griffonstein säger ”-Och ”the Black hood” som vi har hört rykten om. Vem kan det vara? Tror du det är en man eller en kvinna? Kanske det är en von Alptraum käre Martin?” Von Sachs svarar ”-Nej, en von Alptraum tror jag inte det är Quintus. Det skulle kunna vara Dieter von Heine. Han är en giftorm.” Von Griffonstein håller med ”-Ja, det är en ful fisk. Men varför har han den där Petrus von Dinkel som courtier? Han är ju helt oduglig.” Von Sachs säger ”Ja, där har du en poäng. Tuchtenhagen kommer att krossa von Dinkel.” Von Pappen manar Ruben och Werner att gå med vidare en våning till. Där på väggen finns liknande titthål. Nu får dom sig en syn dom sent ska glömma. I en liten sängkammare står ambassadör Leonora von Krieglitz på alla fyra i sängen med kjolen uppdragen. Bakom henne står halvlängdsmannen Waldemarius Loamdelve och fummlar med sina byxor. Han ser mest besvärad ut. Von Krieglitz är berusad och otålig ”-Fort, kom med den stora köttkorven nu. Den där horbocken von Sterber ska få. Komma här med den där horan von Mohr. Ååh, kom med den nu!” Halvlängdsmannen suckar ”-Jag klarar det inte. Jag är ledsen. Det är så mycket som oroar mig.” ”-Ut odugling, vad ska jag med dig till?” Halvlängdsmannen går. Dom går ner tillsammans med von Pappen och ut till festen igen. ”-Så, var inte det väldigt upplysande?” säger von Pappen. Ruben och Werner ler slugt mot varann. ”-Jo, det här måste vi kunna utnyttja. Men vi har inte direkt bevis” säger Ruben. Werner säger ”-Vi ställer Loamdelve mot väggen. Han såg ut att vara lättskrämd. Sen kan du ta hand om von Krieglitz.” ”-Ja, Loamdelve kanske kan redogöra för hennes födelsemärken.” Von Pappen säger med ett leende ”-Det var trevligt att kunna vara till nytta. Då ser jag fram emot att utbyta tjänster i framtiden herr von Mohr” och går.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 4 - Fraulein Wera
Middag och proklamationer 26/4

Vid bordet sneglar Wera/Svetlana lite försynt runt omkring sig för att förstå hur hon skall för sig vilket räcker alldeles utmärkt. Wera/Svetlana äter med god etikett och manér. Även om maten är utsökt kan hon inte låta bli att känna ilskan byggas upp i henne. ”Här sitter ni och vräker i er av överflödet medans andra svälter i hamnen.”
Under middagen blir Wera/Svetlana idogt uppvaktad av sina bordskavaljerer Felix von Steiner och Sigwald von Mohr. De två unga herrarna vill att balettdansörskan skall följa med upp till ett av rummen för lite kul. Under middagen märker Wera att sin bordsgranne mittemot henne – Baron Boris von Ulbricht – ser väldigt orolig ut, Han fladdrar med blicken mellan honnörsbordet där prinsessan sitter och köksingången. Hon slås också av att han ser ut att vara drogad. Danserskan har sett tillräckligt många stackare som fastnat i droger för att känna igen en som missbrukar. Att von dessutom dricker som en svamp gör inte berusningen mindre.
Så påkallar Marlene von Alptraum uppmärksamheten då den mäktiga adelsfamiljen tänker proklamera sin kandidat till posten som Elector Count av Averland – Clothilde von Alptraum.
Knappt har applåderna tystnat förrän en ny person ställer sig upp. Denna gång är det ambassadören för von Leitdorf som proklamerar Kastor von Leitdorf till näste Elector Count.
Så fort ambassadören satt sig reser sig en kvinna upp och presenterar Graf Theodosius von Tuchtenhagen som en kandidat till Elector Count. Här applåderar inte Wera/Svetlana. Hon känner igen namnet på den som beställde kidnappningen av pojken Willhelm.
Presentationer över personer till den nya Elector count fortsätter till det är inte mindre än 7 personer som kandiderar om titeln. En överraskande sak är att Ruben Ulfaman von Mohr reser sig upp och presenterar von Kaufmann som kandidat till titeln Elector count. Överraskande då en adelsman presenterar en köpman. Hon är dock övertygad om att för hennes del kommer det inte vara någon betydelse över vilken som får titeln. Adeln och borgarna kommer att fortsätta att trycka ner de mindre bemedlade oavsett vem som styr.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Kungörelser - 26 Sigmarzeit 2520

När middagen är färdig reser sig Marlene von Alptraum och presenterar Clothilde von Alptraum som nästa elector count. Von Leitdorfs ambassadör Quintus von Griffonstein presenterar baron Kastor von Leitdorf. Leonora von Krieglitz presenterar graf Theodosius von Tuchtenhagen och han och von Krieglitz och Hogweed gör ett sånt spektakel av det hela så både Marlene von Alptraum och Kastor von Leitdorf skäller ut dom. Det fortsätter med att courtier Petrus von Dinkel presenterar count Dieter von Heine och Selena von Kusch presenterar sin son Wilhelm som nästa elector count. Von Tuchtenhagen själv säger retfullt ”-Var är Wilhelm?” och Hogweed fortsätter ”-Han är stjärtgosse åt Franz von Niebelwald!” Ruben har inte sett sin vän Franz men han antar att han är här. Vad har han för problem som gör att han drar till sig cirkus Tuchtenhagens uppmärksamhet? Plötsligt dyker count Friedrich von Kaufman upp vid Rubens sida. Han viskar ”-Du jobbar för mig nu. Presentera mig som nästa elector count”. Ruben blir ställd och måste göra ett snabbt val men det är inte så svårt och han ber om ordet och försöker sig på en värdig presentation av Friedrich von Kaufman. Efteråt känner han hur han rodnar lätt. Han har en anställning! Han har uppnått ett mål. Genast söker han upp Werner och berättar nyheten. Werner har förstås förstått hur det hänger ihop och gratulerar Ruben. Ruben försäkrar Werner att det här är bra nyheter för honom också. ”-Vi gör det här tillsammans Werner. Jag behöver dig vid min sida och att ha von Kaufman som välgörare gagnar oss båda. Jag vet inte vad vi ska göra åt skulden men vi ska klara det” säger Ruben och inser att han duat Werner. Werner säger ”-Det kan jag gå med på Ruben” och ser forskande på Ruben. ”-Låt gå, kalla mig Ruben, men bara när ingen annan hör” säger Ruben. En paus uppstår i väntan på sista rätten och Ruben och Werner rör sig runt i salen. Wera smiter iväg med Felix von Steiner och Rubens bror Sigvald. Ruben tycker inte om det. Dom finner Franz von Niebelwald. Han är väldigt bedrövad och funderar på att gå. Han har stora skulder och ryktena om att han föredrar män tär på honom. Ruben försöker muntra upp honom men Franz verkar helt modlös. Ruben och Werner talar med flera personer och Ruben får förklara sig flera gånger varför han har gått emot sin familj och stödjer von Kaufman istället för von Alptraum.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 3 - Fraulein Wera
Mingel bland högdjuren 26/4

Maskeradbalen börjar med mingel från kl 19:00 fram till 20:00 då middagen vankas. Ätandet håller på till 22:00 då priset för bästa förklädnad delas ut. Sedan blir det efterrätt fram till 23:00 då baldansen startar. Dansen pågår fram till 02:00 då Svetlanas skall göra sin uppvisning.
Minglet blir till en början en tuff prövning för Wera/Svetlana. Uppvisningen av den otroliga rikedomen i herrgården och alla fina dräkter gör att hon först bara gapar innan hon lyckas samla sig för att med bultande hjärta försöka vara en utlänning. Hennes rädsla för att upptäckas är dock obefogad då adelsfamiljerna i Averheim inte har en aning om hur en person från Kislev ser ut eller för sig. Många av dem vet inte hur de själva ska föra sig över huvud taget. Hon ser Caspar, klädd som kypare, röra sig mellan högdjuren i salen bärandes på en bricka med fyllda glas. I en av salens dörröppningar skymtar hon Ingvald klädd i en uniform. Hon ser också Ruben och Werner men även Gabriel som rör sig bland gästerna. ”Raskt marscherat för en främling i staden att bli inbjuden på denna bal. Han måste ha haft en bra kontakt med ambassadören” tänker hon.
Plötsligt ropar en härold att Prinsessan Gabriella von Holswig-Schlestein är i antågande och att alla närvarande är välkomna att hälsa på hennes höghet. Paniken slår till igen för Wera. ”Helvete! Jag skall gå fram och hälsa på en prinsessa! Och göra det framför alla gästerna! Hur gör jag? Vad ska jag säga?!” Men så slår det henne att hon som utlänning inte behöver verka kunna etikettsreglerna i Empire. Prestationsångesten minskas och genom att iaktta de som står före henne i kön gör hon det riktigt bra när hon visar prinsessan sin aktning. Tillfreds över att inte ens Prinsessan Gabriella såg igenom hennes förklädnad sätter hon sig till bords.

View
Spelhelg 2, Del 3 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #1

Jag var så förhoppningsfull! Detta skulle bli en rolig kväll minsann som sedan skulle skrivas ner i denna dagbok… Ooooo… jaaaaa!
Rutger hade verkligen kört storstilat för sig inför detta. Karln hade hyrt in en väldigt fin vagn, he he he… underbart! Japp! Min känsla för semester var tillbaka. Välkommen! Mmmmm!
Herregud, vilken fest! Mina kulor ömmade efter Grunwalds spark, men vilken tös!!! Mmmmm! Det var värt varenda sekund. Vilka kurvor den kvinna hade! Kan inte vänta på att få se hennes nakna stjärt, he he he!
Kvällens början var ju lite av standard inom adelslivet, må jag säga. Vinet flödade och vackra damer i hundratal. Jag var i himlen tänkte jag men ack vad jag bedrog mig.
Under inledningen på kvällen letade jag efter de som skulle få sina brev. Vissa, som Markus Baerfaust, gav svar omedelbart och jag fick också en inblick över vad det var för brev jag levererat. Högröd i ansiktet sa han till mig att han inte var någon Kejserlig lakej etc. Så han fick jag ett nej av direkt kan man lugnt säga. Clothilde Von Alptraum fick också mitt brev och jag fick ett svar omgående: Det blev ju också nej. Disciple Kurgan – högsta hönset vid Sigmar kyrkan – tog emot brevet men avvaktade med sitt svar. Härligt! Äntligen en som tänker. Stötte på en räv vid namn Von Pappen efter en stunds mingel. Nyfiket undrade han om breven och varför inte han fått något. Givetvis så tog jag tillfället i akt och undrade varför han var så intresserad av dessa brev.
Han gav nått flyktigt svar om att han minsann viste om allt som skedde i Averheim, bland adeln mm. Efter lite informationsutbyte berättade jag vilka som fått brev och varför inte han fått nått. Vilken min han gav! Oförglömlig! Förnärmat tyckte han att jag skulle ha öppnat breven och kollat. Kallade mig för nybörjare. Haaaaaa… han skulle bara veta.
Minglade runt en stund och mina ögon hoppade nästan ur hålorna när jag blev presenterad inför kvällens underhållning – en balettdansös från Nuln – som inte var någon mindre än Wera! Utklädd till balettdansös! ”Vad var det här? Hmmm, blev tvungen att kolla vissa saker.”
Lyckades efter en stund att få henne ensam, då viskade jag till henne och frågade vad hon håller på med samt att hennes brytning inte var så väldigt bra.
Förnärmad så sa hon att hon inte ville prata med mig och att jag höll på att förstöra hennes charad om jag höll på så här. ”Hmmm, någonting var i görningen.”
Minglet fortsatte tills Prinsessan anlände. När denna vackra kvinna anlände blev det annat liv på maskeraden.
Efter introduktioner osv satte hon sig på en stol med Marlene vid hennes högra hand, och alla på festen skulle buga och välkomna denna skönhet.
Jag gjorde mitt bästa men hennes höghet var inte imponerad. Behöver ju inte gå in på detaljer men mitt fotarbete inför hennes höghet lämnade mycket att säga om mitt yrkesval. Jisses!
Efter detta ansåg jag det intressant att strosa runt och kolla in denna fina byggnads interiörer. Vilken byggnad minsann! I en liten sidokorridor fann jag att två vakter vaktade vad som verkar vara skattrummet. På ovanvåningarna fanns ett bibliotek och sovrum samt en alkov på vilken jag fann ett rep som hängde ut genom ett fönster. Jag kunde ju inte förstå då vad det skulle användas till utan jag trodde att det var för en reträtt då någon planerat ett mord. Ack så fel man kan ha.
Så med detat i tankarna sträckte jag mig försynt ut med en dolk och försvagade repet, samt att jag började kolla tak. Nå, varför kolla taket? Lönnmördare älskar att slå till från oväntade ställen.
Såg då till min förvåning att man satt skenor i taket som styrdes av rep som satt fast bakom några gardiner på alkoven. Hmmm.
Min nyfikenhet höll på att göra så att jag trillade ner därifrån, men mina kattlika reflexer gjorde att jag inte trillade ner. Pheeew! Det var riktigt nära må jag säga. Ranald måste gillat mig.
Allt folk började ju stirra men jag låtsades som ingenting. Till min förvåning kom en vakt förbi och säger att jag inte fick vara där. Blev ännu mer förvånad när det var ingen mindre än Ingvald från härberget som sa åt mig.
Vafalls!? Intrigen tätnade, och när jag konfronterade honom så sa han: ”Vem är det? Du måste ha misstagit mig för någon annan.” Eller hur! Icke! Det var nått lurt på gång.
När jag sedan avlägsnade mig från alkoven så tog jag tillfället i akt att studera korridoren strax innanför alkoven med alla dessa vackra tavlor på väggarna. Så kom jag till biblioteket, där dörren var stängd men röster hördes.
Nå, jag är väl ingen tjuvlyssnare men en röst-konnässör av rang, så jag måsta ju veta vilka rösterna tillhörde: Inga mindre än Werner, Ruben och Kurgan. De verkade prata om en händelse på The Southlands Expedition. Som den `connaisseur´ jag är måste jag medge att jag blev oerhört nyfiken.
Dom pratade om 3 personer som fördes bort från båten och som talade i tungor med påsar över huvudena.
Mindes då nått om någon korridor på båten som man inte fick gå in i. Hmmm. Och att man hörde konstiga saker ibland på nätterna.
När rösterna tystnade så smög jag bort en bit i korridoren och låtsade inte hört nått utan betraktade tavlorna.
Hejade på Ruben, Werner och Kurgan i sedvanlig ton. Dessa blev väldigt skeptiska till varför jag var där men de verkade acceptera min ursäkt till varför. Ruben tar mig med ner till minglet igen och jag passade då på att fråga vad han visste om skenorna och trissorna i taket.
Svaret var inte tillfredsställande – någonting om gobelänger mm.
Nämnde då: ”Sanna mina ord. Någonting kommer ske på denna fest som vi sent ska glömma. Och skenorna kommer att vara en del i det.”

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Middagen - 26 Sigmarzeit 2520

Leo väntar med ett bad när dom kommer tillbaka och Ruben och Werner gör sig i ordning utan att tala så mycket. Oron för hur skulden ska kunna lösas är stor. På kvällen beger dom sig till familjen von Alptraums stadshus. Det är varmt i luften fortfarande. Sinnena lättar vid tanken på en ståtlig fest. Många människor av hög börd stiger in i det vackra huset och Ruben hoppas att hans entré tillsammans med apprentice wizard Werner Lankdorf of the Celestial order ska uppmärksammas av dom som Ruben önskar ta anställning hos, och Ruben kommer inte att bli besviken. Han förväntas göra som hans familj alltid gjort och tillsammans med sin far och bror stödja familjen von Alptraum men Ruben har egna ambitioner. Den förste dom träffar är sändebudet från Altdorf, Gabriel Sachs. Han berättar för Ruben att ingen mindre än Ludwig Schwarzhelm kan vara intresserad av Rubens tjänster. Ruben förstår inte vad Schwarzhelm skulle ha för nytta av honom. Marlene von Alptraum hälsar välkommen och presenterar, med stor högtidlighet, kejsar Karl Franz kusin, prinsessan Gabriella von Holswig-Schlestein. Alla vill hälsa på prinsessan vilket även Ruben och Werner har äran att få göra. Helt förbluffad ser dom sen att Wera är där! Hur gick det till? Hon är mycket vackert klädd och även hon får presentera sig för prinsessan och verkar göra ett mycket gott intryck. Wera är där som Svetlana, en kislevitisk danserska. Men det väntar fler överraskningar. Ruben ser att Ludwig von Pappen konverserar Gabriel. Bland serveringspersonalen identifierar Ruben sen Caspar och uppe på en balkong står Ingvald i vaktuniform! Här är något på gång. Sen får Ruben en smärre chock när han ser sin mor komma gående arm i arm med Imperiets ambassadör Rutger von Sterber. Hon ser ut att inte vara mycket äldre än Ruben och lika vacker som Ruben minns. Hon gör ett oskyldigt intryck. Hon går fram till honom och Ruben säger bara ”-Mor”. Hon bedyrar hur glad hon är att återse sin käre son och önskar att hon och Ruben och Sigvald ska kunna spendera mycket tid tillsammans. Sen säger hon ”-Jag önskar så att vi kunde resa tillsammans i Averheim som förr när vi gjorde så många roliga turer. Kommer du ihåg Ruben vart vi brukade åka? Minns du någon speciell utflykt? Vart åkte vi?” Ruben svarar att han inte minns någon särskild utflykt. Sen kallas alla till bords. På väg till sina platser blir Werner och Ruben genskjutna av Sigmarkyrkans ledare i staden, disciple Kurgan, som vill ha ett privat ord med dom senare om den beslagtagna lasten och besättningsmedlemmarna Louis Dalmotti och Corones Agaton. Det börjar bli många trådar att hålla i för Ruben och Werner. Till bords har Ruben countess Selena von Kusch, baronessa Elise von Adler, Amelie von Steiner och ingen mindre än den beryktade riddaren grandmaster Hans von Leitdorf. Nära sitter också dvärgasmeden Snorre Knutson som inte ser ut att känna sig riktigt hemma i sällskapet. Som öppnande av middagen skålas det för kejsaren och Altdorf till prinsessans ära. Selena viskar några inledande ord med Ruben. Hon är orolig för sin son Wilhelm. Elise von Adler som stödjer von Alptraum är frispråkig och säger sig vara en sann sigmarit inför Hans von Leitdorf som nog har en helt annan syn på vad en sann sigmarit är. Amelie som sitter bredvid grandmastern vågar inte helt säga vad hon tycker. Ruben koncentrerar sig på Hans von Leitdorf och förväntar sig en trångsynt och otäck person och han är visserligen bestämd men mycket sympatisk och klok och lätt att tala med. Först kommer dom in på militära frågor och The Third battle of Black Fire Pass. Hans kritiserar Marcus Baerfaust kompani för att inte ha retirerat från sin flank för att rädda Marius von Leitdorf. Ruben finner sig dock tycka mycket om den fruktade och ärrade krigaren. Deras samtal leder dom till den samma önskan dom har för ett starkt och bestående Averland. Det är något som Ruben kan få med alla runt bordet på och på Werners inrådan förenas dom i en skål för ”-Averheim!”, även Snorre Knutson, och middagen fortsätter i en gemytlig stämning för både människa och dvärg.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 2 - Fraulein Wera
Den stora planen 26/4

Fraulein Wera, Werner Lankdorf och Ruben Ulfman von Mohr anländer till Averheim mitt på denna strålande dag. Ruben och Werner skyndar sig iväg för att förbereda sig inför den rättsliga processen medans Wera kollar hur Ingvald mår. Till sin lättnad ser hon att han ser bättre ut även om han inte är helt återställd. När danserskan och Pit Fightern kommer till The Upright Pig möts de av en väldigt upprymd Caspar Hoffstetter. ”Jag har en plan. Det kommer att ge oss massor av mynt. GULD! Blir ett lätt jobb, men vi kommer att behövas alla tre.” Trots Caspars stora entusiasm och det faktum att han bjuder på mycket godare mat än vad du vanligtvis får på The Upright Pig blir Wera skeptisk. Caspar har en tendens att se saker lite för optimistiskt och hans planer brukar inte vara särskilt vattentäta.
Caspar ber dem sedan att följa med till ett rum på The White Horse. I rummet väntar Crimelord Swearmonger, Initiate of Ranald Herr Schnider, hälaren Matilda Durbein samt en snobbigt klädd person från adeln – Courtier Petrus von Dinkel. De lägger fram planen – under Alptraums maskeradbal skall Alptraums järnkrona stjälas mitt framför ögonen på hela adeln. Järnkronan är en relik från Sigmars tid som har en stor diamant infattad i sig. Själva dådet skall utföras av Casper, Wera och Ingvald som utklädda skall infiltrera maskeradbalen. Wera skall föreställa den Kislevitiska balettdansörskan Svetlana Lominarov. Casper skall vara en av betjänterna i banketten och Ingvald skall vara utklädd till stadsvakt. Tanken är att Caspar skall klä ut sig till Der Fledermaus Mann och via skenor och rep fästa i taket komma ner från taket och ta kronan. Repen skall styras av Ingvald från våningen ovanför och när kronan är tagen skall Svetlana och Fledermaus Mann fästa sig i repen och dras upp till våningen ovanför.
Oron slår till i Wera – ”Balettdansös?! Från Kislev!?” Jag vet inget om vare sig Kislev eller balett!” Hennes tankar avbryts när frågan om betalning kommer upp. En tufft köpslående börjar och de tre vännerna får en rätt bra deal för sitt tilltänkta arbete. ”Tillräckligt för att jag ska kunna lämna det liv jag lever nu” tänker Wera.
Tyvärr får de ingen längre förberedelsetid på sig då de skall vara klara för balen redan under eftermiddagen då balen börjar 19:00. Wera blir tagen till ett rum där hennes hår färgas svart och hon blir hårt sminkad. Sedan blir hon skjutsad till teaterdirektören Detlef Faucault.
Men en stor klump i magen ger hon direktören ett bländande leende och hälsar honom med en – som hon hoppas kislevitisk – accent. Hon har dock oroat sig i onödan, Detlef tror direkt att hon är den kislevistiska primadonnan och erbjuder henne skjuts i sin vagn till Alptraums stora residens och den stora maskeradbalen.
”Gode Ranald, ge mig lycka denna kväll!”

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 2 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Rättegången - 26 Sigmarzeit 2520

Ruben och Werner möter unterlector Victor Glottz utanför Verenatemplet i det vackra vädret på Plenzerplatz. Han har några tunga böcker under armen. Tillsammans går dom vidare mot Dwarf Quarter. Victor talar med ett språk som tyder på lärdom och han lyssnar med intresse på den som talar så Ruben väljer sina ord noga för att inte avslöja sin okunnighet. Victor är dock mycket tacksam för att dom har skött efterforskningarna i klostret bra. Werner berättar om ”the Black hood” som ska ha tagit över delar av Faustmann ”the Fists” imperium och Jochen som kom undan. Det är oroande tycker Victor och det är beklagligt att inte ha mer information men det får vänta. Victor berättar att han känner magistrat Reiner Schlagen väl och att det är en man som är hård men som följer lagen till punkt och pricka och är väl insatt i Averlands provinslagar så Victor är helt övertygad om att han kommer att ogilla von Tuchtenhagens manipulerande med lagen. Dom anländer till domstolen, en massiv byggnad i sten, och leds till rättssalen som är en stor sal med vitkalkade väggar, höga fönster och blank träpanel i ett rödsvart träslag som täcker väggarna en tredjedel upp och även utgör rader med bänkar och ett ståtligt podium där magistrat Schlagen brukar presidera. Här är det svalt. Sällskapet leds dock vidare från denna sal och in i ett angränsande litet rum. Där är det lägre i tak och bara gluggar med sotiga fönster i väggen. Rummet fylls till större delen av ett stort bord med stolar med höga ryggar på ena långsidan och på andra långsidan en bred och hög stol med snidad rygg och lädersits. Vid bortre kortänden av rummet brinner en ordentlig brasa i spisen. Där är magistrat Schlagen som samtalar med Leonora von Krieglitz och även Hogweed. Hur kunde hon ha fräckheten att ta med sig det husdjuret! tänker Ruben. Det är varmt så man svettas här. ”-Åh se där, von Morr!” säger von Krieglitz och uttalar Rubens namn medvetet fel. ”-Jag sa just till magistraten hur överjordiskt nådefull han är som följde min innerliga önskan att hålla förhandlingarna här inne för att bespara von Morr hettan när han i sitt ömtåliga tillstånd redan är så tyngd av sina… låt oss kalla det tillkortakommanden”. Ruben är helt ställd och inser att han inte gärna kan klaga på det uppenbara att det faktiskt är väldigt varmt här för det skulle bara bekräfta vad hon sagt och få honom att framstå som ett gnälligt barn. Både von Krieglitz och Hogweed är inställsamma mot magistrat Schlagen men så fort dom får chansen så retar dom Ruben och Werner. Dom sätter sig till förhandlingarna och det blir en mardröm för Ruben. Von Krieglitz är mycket objektiv till att börja med och har svar på alla Victors invändningar och trots Rubens och Werners ansträngningar så märker dom till sin förskräckelse att magistraten också börjar övertygas. Sen försvinner Hogweed under bordet och börjar nypa Werner i benen och viska förolämpningar till dom. Von Krieglitz går nu till verbal attack mot Ruben med alla till buds stående medel och målar upp en människa i djupt moraliskt förfall. Ruben har inget försvar och domen faller. Ruben och Werner har en vecka på sig att betala 2500 silver till Theodosius von Tuchtenhagen! Victor Glottz är helt förstummad. Leonora von Krieglitz och Hogweed går flinande där ifrån. Ruben känner sig helt tillplattad, ”-Jag är ledsen herr Lankdorf. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt”. ”-Hon körde över oss herr von Mohr” svarar Werner.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 1 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Prolog - 26 Sigmarzeit 2520

Det var sannerligen den varmaste Sigmarzeit i mannaminne. Ruben satt i sin salong. Den var lagd i djup skugga. Han hade bett Leo dra för draperierna. Det var inte mycket svalkande drag från dom öppna terrassdörrarna. Solen stod på sin middagshöjd. Draperierna stördes bara ibland ur sin envisa stiltje när Leo öppnade skafferidörren i förstugekammaren för att hämta något. När Ruben och Werner ankommit till Rubens stadshus på Königsweg efter den långa vandringen från klostret hade dom bara bett om att få fräscha upp sig i all hast. Rubens badrum stod redo med varmt vatten och Werner fick en kanna kallt vatten buret upp till sitt rum av Leo för att använda i tvättfatet. Ruben hade bara bytt skjorta, strumpor och skor och sen satt sig i salongen för att samla sina tankar. Leo hade kommit med ett glas kyld Grenzstadter och en kall linneduk att lägga på pannan. Werner stod utanför i solgasset i trädgården och såg upp mot himlen. Vad i hela friden ser mannen på nu? tänkte Ruben lätt irriterad. Det är ju bara blå himmel. Han ville vara irriterad. Innerst inne kände han igen blicken som Werner hade. Han skådade längre, bortom det som vanliga människor kunde uppfatta. Men med detta problemet var han inte till någon hjälp. Det var något som inte stämde. Visst, han hade inte sovit mycket och han var djupt skakad av händelserna på klostret där han kommit nära så mycket grymhet och förakt och hyckleri. Men det var inte det. Hans självbild och det han trodde var sant i sin uppväxt var ställt i tvivel. Kanske var en del av vad hans far sagt faktiskt sant. Ruben mådde inte bra. Men han hade bränt brevet. Det låg och kolnade på härdens galler. Så det var inte det. ”-Herr von Mohr, borde vi inte komma oss iväg nu?” ropade Werner utifrån trädgården. Han hade varit otålig att komma iväg även om det inte märktes så mycket på honom. Rättegången ja, tänkte Ruben. Dom hade unterlector Victor Glottz av Verena på sin sida och magistrat Schlagen kunde väl se rakt igenom alla ovärdiga knep von Krieglitz kunde hitta på. Dessutom hade inte von Tuchtenhagen rätt att lagstifta här i Averheim. Det hade Heidi von Tasswinder intygat. Vad kunde gå fel? Ändå var Ruben rädd. Dom kunde riskera en förmögenhet i skuld till von Tuchtenhagens. Då skulle Rubens liv vara förverkat och det skulle inte finnas någon annan utväg än att ta anställning hos grafen. Ruben var rädd så det vände sig i magen när han tänkte på det. Men det var inte heller det. Tre stora skeenden som påverkade hans liv. Hur skulle han klara det? Hur var det överhuvudtaget möjligt allt det som hade hänt honom dom senaste dagarna? ”-Herr von Mohr, jag insisterar…”, Werner stod i öppningen ut till trädgården. ”-Men ge er till tåls för tusan herr Lankdorf! Jag måste få sinnesro!” skrek Ruben. Werner stod i så stark silhuett mot solljuset där utanför så Ruben kunde inte se Werners ansikte och Werners ögon hade inte anpassat sig till dunklet där inne så han kunde inte se Rubens. Werner vände och gick ut igen. Ruben försökte släta över sitt utbrott och sa ”-Tre.” ”Hursa?” sa Werner. Ruben fortsatte ”-Alla goda ting är tre, eller hur?” Werner tvekade ”Det sägs så men..” Nu kunde inte Ruben låta bli att vara högdragen och spydig i alla fall. ”Ja, men kan man se sånt i stjärnorna kanske!?” ”Hm..” började Werner i det att han började skåda mot himlen igen, ”.. inte riktigt, fast det är klart att när Dragomas the Drake och Rhyas Cauldron och Grungnis Baldrik står i norrhorisonten på nyåret då…” Nej, det var inte det heller, tänkte Ruben. ”-Leo!” Rubens assistent och mentor Leo Mannerheim kom in i salongen. Han hade varit med Ruben så länge Ruben kunde minnas. Hans hår var nu grått men hans hållning vittnade fortfarande om styrka och stolthet. ”-Unge herrn?” sa Leo med lagom spelat respektfullt tilltal. Ruben fortsatte ”-Det är något som inte stämmer. Det är något du inte säger!” Leo såg ner på Ruben, lång som han var, och käkarna spändes innan han sa med lätt sarkasm ”-Som till exempel att unge herrn borde försonas med sin far och stödja familjen, det kapital han har, istället för att umgås med lögnare och drinkare och annat ohederligt folk som kommer och går i det här huset och göra åtlöje av sig själv innan han hamnar i skuldfällan vilket, som jag förstår det, kan röra sig om så lite som bara ett par timmar avlägset.” Ruben svalde. Hade Leo skrikit detta till Ruben hade han kunnat svara tillbaka men nu la sig hela tyngden av Leos ord på Rubens samvete. Han satt tyst ett ögonblick. ”-Ja, jag vet.” Sen fortsatte han ivrigt ”-Men det är inte det.” Leo fnös ogillande. Ruben sa ”-Men lyssna då människa. På väg hit gick vi över Plenzerplatz. För några månader sedan berömde jag frau Kellners honungskakor och lät komplimangen glida över i en liknelse över hennes dolda behag, varma och flödande. Bara för att se om jag kunde. Sedan dess har hon varje gång hon sett mig antagit en färg som en Loningbruck Ruby. Helt oanständigt. Men idag när vi gick förbi slog hon ner blicken och fortsatte med sitt. Och vid katedralen brukar alltid några barn komma till mig för dom vet att jag vill veta vilka som har betygat sin vördnad för Sigmar och hur dom var klädda men dom barn som såg mig idag kom inte fram. Sen kommer jag hem och du ger mig en fuktig linneduk. När gjorde du det senast? När jag var nio och hade feber? Så jag frågar igen, vad är det du inte säger?” Leo suckar ”-Jag ville bara inte utsätta dig för ännu mera press i denna stund.” Ruben säger ”-Jag måste vara beredd, kunna..” Leo håller upp handen ”-Käre Ruben, din mor har återvänt till Averheim och inte en dag äldre än den dag hon… lämnade oss.” Ruben kunde inte tro det han hörde och hjärtat slog fortare ”-Men, vad menar du!?” Han började hoppas till att börja med för han hade i långa tider önskat inget högre än att se sin mor, att få känna hennes hand på hans kind, men han var inte längre säker på vem hon var. Leo berättar ”-Din far Herbert satt på Journeys End igår när hon kom in, lika vacker, lika charmerande som i sin ungdom. Linda Therese von Mohr, och jag har fått det bekräftat av andra som sett henne men ingen som har pratat med henne och hon har inte sökt dig eller Sigvald. Det är tjugo år sedan. Det ska inte vara möjligt. Herbert fick en svår chock och moder Henrietta har nu tagit hand om honom hos Shallyasystrarna. Han är knäckt Ruben. Du måste besöka honom.” Ruben satt och såg ner i glaset med vitt vin och sa sen ”-Vem?” Leo trodde att Ruben inte hade hört honom ”-Din far, du måste besöka..” Ruben skakade på huvudet utan att ta blicken från glaset ”-Nej, nej, vem ska hon på balen med?” Leo kommer av sig på grund av den brist på omtanke om sin far som Ruben visar. ”-Balen, är det allt du tänker på? Vad har balen med saken att göra nu!?” Ruben koncentrerar sig för att hålla fokus ”-Jag har bråttom Leo, svara mig detta, det är avgörande om hon sökt upp våra vänner eller släktingar som känner henne. Har någon tagit sig an henne? Alltid är det någon som skulle se det som ett förträffligt sätt att göra en uppmärksammad entré på von Alptraums maskeradbal med en skandalomsusad skönhet. Vem?” Leo ser först helt blank ut men ruskar sen till på huvudet ”-Eh, Rutger von Sterber.” Ruben far upp ur fåtöljen ”Ha! En dorfer, då är hon en bedragare! Tack högt ärade herr Mannerheim.” Ruben klappar Leo på axeln och tömmer sitt glas ”-En utböling är den enda hon kan övertyga så det är dit hon söker sig eller har blivit sänd. Hon eller någon medkonspiratör som försöker slå mynt av hennes utseende.” Ruben tar sin hatt och placerar den med en överdrivet flärdfull gest på huvudet ”-Jag ska besöka far så fort jag får möjlighet. Jag lovar. ” Leo vänder och går in mot dom inre gemaken igen ”-Om ungen herrn säger det så. Jag väntar med ett bad och era kostymer när ni återvänder. Forna brigundiska hjältar var det visst.” Ruben gör Werner sällskap i trädgården. Werner släpper himlen med blicken och undrar ”-Ska vi gå då herr von Mohr?” ”-Ja, herr Lankdorf” svarar Ruben. Dom går ut genom porten i muren och beger sig mot magistratens domstol i Dwarf Quarter.

View
Spelhelg 2, Del 2 - Gabriel Sachs Dagbok
Dag 2, 24/4 -2520

Äntligen var vi i hamn. Fy vad varmt det är här. Undrade om de kört båten rätt? Jisses! Vid Sigmars skägg, vad det är varmt.
WOW! Vilken folksamling som mötte mig! Jag vinkade och log. Tydligen var jag ombord på The Southlands Expedition. Hmmm… undrade vart min blivande uppdragsgivare var i folkhavet då? Jag frågade den brokiga skaran med folk: En adelsman, två fattiga tiggare och en trollkarl. Låter som början på en dålig historia. Jag var bara tvungen att fråga dem om en vägbeskrivning.
Så jag presenterade mig. Adelsmannen hette Ruben, trollkarlen Werner, fattig nr 1 Wera och slutligen fattig nr 2 hette Caspar.
Tydligen så kände dessa fyra varandra sen barnsben.

Jag kunde inte sluta att tänka på dessa fyra. Hur som helst, jag viskade till kvinnan om hon kände Ludwig Von Schwarzhelm och hon blev stel av skräck… eller chock, svårt att säga.
Må Morr ta Ludwig! Han hade lurat mig igen. Hans prat om oroligheter och beskydda ditt och rapportera datt… DET VAR INGEN SEMESTER!… Hur faaan beskyddar man en SKÖKA?! En sköka som heter Wera!? Vid Ranald, vad jag blev lurad. Tack, Ranald, tack!
Hon drog mig undan och förklarade att han inte är någon bra karl. Hrrrm, det kan han inte vara om han har mig i sin tjänst, he he he! Så jag visade henne ringen och hon var lite hemlig om vad hon hade att göra i Averheim. Hmmmm, hon dolde nått om hennes förflutna.

Efter att jag gav henne 1 silver så förklarade hon att en av hennes vänner behövde hjälp.
Snäll som jag är så följde jag med. Jag trodde inte mina ögon när vi kom till fattigstugan. Hjälp! Vad hade jag gett mig in på?
Frau Heidelschneiders stuga för kvinnor. Måste medge att jag blev stel och krampaktigt höll i min penningpung och värja.
Visade sig att det var ett kvinnohärbärge och i ett litet rum där låg den största karl jag någonsin sett – en Pitfighter vid namn Ingvald ”Der Fleischer” Reise. Vill inte veta vad han mött i ringen, men det måste ha varit någonting fruktansvärt.
Givetvis så betalade jag frun som äger stället 2 silver, så han fick krya på sig. Weras muntra leende sa allt. Nåja. Ranald tror jag flinade åt mig i sin himmel också, bless him.
Efter detta så visade Wera mig till The Journeys End Coaching Inn. Väl där får jag mitt rum som var bokat och en vägbeskrivning till Rutger, min arbetsgivare.

På vägen dit stötte jag på en utropare från The Merchant Guild som rabblar om Freistadt. Givetvis så tog jag ett av hans ex för några koppar mynt… Jisses! Den här stan är på väg utför.
Jag trodde inte mina ögon när Rutger öppnade dörren. Vilken ärrad man och dessutom fick jag känslan av att han utnyttjat kronan för dekadens och annat fuffens. Det är sällan min magkänsla har haft fel. Efter vår pratstund bjöd han med mig till Von Alptraums årliga maskerad bal. Underbart! Lite vin och dekadens. Mmmmm!
Vad kunde gå fel..? Kanske skulle det ändå bli lite semester?

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.