The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 6 - Frau Wera
Fånga tillfället

Ingvald tar nu lyktan och går in i den andra grottan men den är tom. Han ser också öppningen på en till gång. Han skyndar sig tillbaka och kollar de andra. Ingen av hans vänner är död men de är rejält skadade Ingvald rotar igenom dem och hittar flaskorna med läkande dryck som de köpte innan nedanfärden till kloakerna. Han går så fram till de andra och tvingar i dem brygden. Till hans lättnad vaknar Werner till liv med ett hostande läte men Ingvald låter inte magikern få lång tid att hämta sig:
”Hjälp mig att få upp de andra. En av skaven flydde och kommer säkert att larma de andra i den andra hålan.”
Werner förspiller ingen tid utan börjar förbinda Wera och Waldemarius samtidigt som Ingvald finner en fackla som han tänder och håller upp för att underlätta magikerns omplåstring samtidigt som krigaren håller ett vakande öga och öra mot den andra grottan. Under Werners kunniga händer vaknar Waldemarius till sans men Wera fortsätter vara avsvimmad.
”Vad gör vi nu?” undrar Waldemarius. ”Hon vaknar inte.”
”Vi kan inte vara kvar här” replikerar Ingvald. ”Det kan komma fler skaven när som helst.”
Så trion drar med sig den avsvimmade Wera tillbaka genom gången med hjälp av repet de använde tidigare. När de kommer ut i kloakerna bär Ingvald Wera fram till utgången vid Shallyatemplet där trion med gemensamma krafter får upp Wera till markytan. När de alla kommer upp märker de att det börjat skymma

Äventyrarna tar sig in till Shallyatemplet där de möts av en avogt inställd Mother Hen. Hon tänker inte hjälpa dem gratis trots att flera av dem är skadade. Det är först när Waldemarius ger henne de sista av von Kaufmanns juveler som abbedissan går med på att ge dem vård. Men det blir ingen vård i templet utan de får tvätta sig i vattenkar på borggården. De får visserligen hjälp av noviser som hjälper dem med tvagningen samt klä sig i rena, vita särkar. Under tvagningen återfår Wera medvetandet. När hon fått sin vita särk tvättar hon mycket noggrant rent sin läderrustning.
”Den kostade mig en massa pengar och jag misstänker att den kommer att behövas fler gånger.”
Efter rengöringen av rustningen ser Wera Ruben von Mohrs far som går ute på borggården, stöttad av en novis. Wera får ett infall och går fram för att prata med den äldre mannen. Hennes förväntan över att samtal hamnar rejält på skam när von Mohr uppenbarligen ser henne som en lägre stående varelse och kallar henne för patrask.
Vännerna förutom Werner tar sig nu tillbaka till The Golden Spool där Ingvald får bära Waldemarius med täckt huvud då halflingen fortfarande har ett pris på sitt huvud.
Tillbaka på rummet på Golden Spool förklär Wera Waldemarius tillbaka till betjänten Bertram Humperdinkt.
När vännerna tar sig ner till skänkrummet för att äta påkallar Ingvald att i ett bås sitter det en välbekant person och dinerar med en annan person. Therese von Mohr sitter och äter med Statsråd Vincent Borstheim.
”Jaså! Den hyndan har fler som hon duperar. Undras om Borstheim också är med i hennes kult? Men… nu har vi chansen att kolla upp det medan de sitter där och äter.”
Wera berättar för de andra två sin idé och Waldemarius är med. Wera och han skyndar sig till Borstheims hus där Wera för en kort stund jobbade som städerska. Waldemarius dyrkar snabbt och diskret upp låset på ytterdörren varvid duon snabbt går in och stänger dörren efter sig. Wera leder dem sedan upp till Borstheims kombinerade sovrum och kontor för att försöka hitta några bevis för hennes tidigare fundering. Wera öppnar ett fönster som vetter mot gränden bakom huset ifall de snabbt behöver fly. Waldemarius hittar ett lönnfack i skrivbordet i rummet där det ligger tre dokument. Halflingen tar dessa och Wera stänger fönstret hon öppnade innan de skyndar sig sedan därifrån. När Wera öppnar ytterdörren står där en kvinna på farstubron som tyst tittar på dem. Wera får en olustig känsla i kroppen av denna kvinna och hon drar med sig Waldemarius ut på Plenzerplatz men kvinnan följer efter dem. De lyckas skaka av sig den kvinnan i folkvimlet på torget och tar sig tillbaka till The Golden Spool. Ett av dokumenten innehåller ett kodat meddelade som de förgäves försöker tyda.
Werner och Ingvald dyker upp och berättar att de tidigare besökt Clothilde von Alptraum. Werner ville prata till Rubens försvar men de anklagade också Clothildes livvakt för att vara en informatör till von Leitdorf. Turligt nog så trodde Clothilde på dem då de kunnat bevisa anklagelsen. Werner går nu hem till sig och de andra lägger sig och sover.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 6 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Beställning av ett mord

Efter en stund får de bindlar för ögonen och lämnas sittande på britsarna. De sitter där en lång stund, sen kommer någon och leder dem bort och ut. De leds hit och dit och sedan kommer de in igen och tvingas ner på stolar och blir bundna. Bindlarna tas av. Där står tre av Honourable League of Assassins och de är inte så glada för att se Ruben och Gabriel igen.
Till att börja med är de helt inställda på att skära halsen av Ruben och Gabriel på en gång. Ruben försöker hota med Werner men det verkar inte avskräcka dem så mycket som han hade hoppats på. Han erbjuder dem jobb och att bli deras mecenat men de vill inte lyssna på det. Det kryper fram till slut att de är desperata. Efter att Faustman försvann så har de ingen som skyddar dem och de har ett pris på sitt huvud. De kan inte ta jobb och har svårt att röra sig någonstans. De är helt enkelt slut i Averheim men kan inte ta sig härifrån heller. Ruben griper efter den utvägen och erbjuder dem att han kan ordna så att de kommer ut ur staden. Nu lyssnar de men de ska ha trettio guld bara för att låta Ruben och Gabriel överhuvudtaget gå därfifrån. Ruben och Gabriel tänker över detta en stund. De säger att de kan erbjuda dem tjugo guld nu och ett löfte om att hjälpa dem härifrån. Assassins antar erbjudandet och säger att de resterande tio gulden ska betalas när jobbet är utfört. De frågar om vad de ska utföra. Ruben och Gabriel säger att de vill ha Gisselbrecht Kuhn död. De svarar att de kan utföra detta men att det tar lite tid att rekognoscera. Så blir de tysta och efter en stund ger sig två av dem iväg. Ruben och Gabriel får sitta där och vänta utan svar på sina frågor. Det går lite under en timme så kommer de tillbaka. Ruben stönar av uppgivenhet när han ser att de har Nellie med sig. Assassins förklarar att hon är deras garanti tills de har fått sin betalning. Ruben försöker förklara att detta är onödigt och att de lär råka illa ut med tanke på att de har kidnappat Werners kusin. Det verkar bara göra dem ännu mer beslutsamma. Det finns inget att göra och Ruben och Gabriel är tvungna att bedrövade gå därifrån och lämna Nellie kvar. Hon bönar och ber Ruben att inte lämna henne där.
”-Inte igen, inte igen!”

De vandrar hem i natten. Tillbaka i Rubens hus märker de genast att något inte stämmer. Det är något som luktar. Det kommer från övervåningen. De tänder inga ljus. Ruben går mot sovrummet. Han ropar på Gabriel att komma dit också. När Gabriel möter Ruben i korridoren är han väldigt skärrad och verkar bli helt överraskad över att Ruben står där. Han ropar till:
”-Murrman!” Tydligen såg han i syne.

De tänder ett ljus och går försiktigt in i Rubens sovrum. Båda blir väldigt rädda och uppskakade av vad de ser. I den stora sängen ligger en hel tjur, uppsprättad. Det är blod överallt. Och på det stora huvudet sitter Rubens hatt. Rubens mentala hälsa drabbas av ett sammanbrott. Han får svårt att andas. Det stinker av slaktblod. Han tar sig ner till salongen och blir sittande där. Han inser att hans synder till slut har kommit ikapp honom. Han är på för djupt vatten och det finns ingen återvändo. Vad kan räddas? Hans själ. Går det fortfarande att rädda hans själ?

Medans Ruben sitter och stirrar framför sig sätter Gabriel igång med att med friskt mod stycka upp tjuren och städa upp. Leende bär han ner de bästa bitarna i svalkällaren.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 5 - Frau Wera
Strid i mörkret

Efter en stunds diskussion bestämmer sig gänget för att attackera skavenhålan under Plenzerplatz även om Werner är väldigt skeptisk till idén.
”Verkar som att vår magiker inte vill slåss. Trodde han var modigare än så. Men, men… vi har alla våra svagheter. Varför är inte jag rädd? Vi vet inte vad som väntar oss… Därför att jag vill göra något! Jag är trött på att bara springa runt, runt. Nu vill jag att vi åsamkar våra fiender skada. Att vi gör något på riktigt! Ha, ha. Nu skulle min kusin ha hört och sett mig.”
Så under eftermiddagen den andra Sommerzeit förbereder sig kvartetten för att ta sig ner i kloakerna igen. Fast denna gång inställda för strid. Wera klär på sig sin rustning och beväpnar sig med sitt armborst, sin kastdolk i höger stövel, sin vanliga dolk i vänster stövel samt sin slunga gömd som hårsnodd. De andra är också beväpnade för strid. Ingvald har sin bröstplåt samt både Zweihändern och ett långsvärd med sköld. Waldemarius har sin kortbåge samt en dolk medan Werner, som har bytt ut sin magikerkåpa mot mörka tåliga kläder, bara bär på sin stav. Efter ett visst övertalande lyckas Wera få Werner att ta emot den ena pistolen då Wera kommer att bära på lyktan. Waldemarius får den andra pistolen.
Gänget går så till Shallyatemplet vid Plenzerplatz och hittar där det sagda brunnslocket. Folk tittar lite konstigt på kvartetten så Ingvald ropar:
”Officiellt uppdrag” och viftar med dokumentet de fick av Tochfel.
Åter igen slås de av värmen och stanken nere i kloakerna. De håller sig igen på en av avsatserna bredvid kloakvattnet och även denna gång går halflingen först, följt av Wera som bär lyktan. De följer anvisningarna de fått och efter ett 20-tal meter hittar de en smal, grävd gång som bara är dryga metern i diametern och som leder svagt nedåt. Tanken på att krypa ner i den trånga och klaustrofobiska gången gör ingen av dem glada men de gör det ändå. Loamdelve kryper in först, följd av Wera och Ingvald och till sist kommer Werner. Så fort Wera har börjat krypa hör hon Werner väsa till:
”Släck lyktan! Vill du avslöja oss för de som väntar där nere?”
Wera skyndar sig att släcka men ångrar sig snabbt när den klaustrofobiska känslan blir mycket större. Trots det trånga utrymmet lyckas äventyrarna krypa väldigt tyst genom gången och lyckas överraska de varelser som väntar på dem vid gångens slut.

Det är Waldemarius som först ser att gången tar slut. Han stannar till så att Wera märker han stop innan han tyst kliver ut och ställer sig upp. Wera stannar också till för att signalera till Ingvald att de nått slutet på gången. Hon kliver försiktigt upp och tänder lyktan samtidigt som Ingvald och Werner kliver upp på fötter bredvid henne. De ser nu att gången mynnat ut i en stor grotta. Hela grottan är utgrävd men inte av någon mänsklig hand då den är för ojämn och ostrukturerad för det. Hela grottan stinker av päls och en stark, stickande odör de aldrig tidigare känt. Till höger om gången som äventyrarna kom ut genom ser de en öppning till en till grotta.
Åtta varelser väntar på dem i grottan. Alla har utseendet av råttor men enorma sådana på 140 cm som står på sina bakben och som håller vapen i sina framtassar. Sex av dem står på grottans golv. Fyra stycken är mindre än de andra och har trasor på sig samt rostiga svärd. Nummer fem är en större än de första, har svart päls och har en bättre rustning och vapen. Den sista Skaven på golvet är en stor, muskulös hemsk varelse på nästan 2 meter med en skorpionsvans och i bröstet på ratogren Grott lyser det något grönt.
På en plattform längst den bortre väggen mittemot där äventyrarna befinner sig står, cirka två meter ovanför grottans golv står det två råttvarelser till. Den ena är gråvit i pälsen, är klädd i kåpa och har två horn på huvudet. Den andra är en större råttman med svart päls och fullt med kastknivar på bröstet.
Waldemarius reagerar fortast av äventyrarna och kastar den Malakais coctail han gjort på den stora Grott. Flaskan träffar och den stora varelsen antänds men det verkar inte den stora varelsen bry sig om. Werner mumlar något och plötsligt far blixt far från hans hand och träffar skaven med hornen. Gray Seer Kraskulk rycker till och skriker när blixten träffar honom.
Grott vrålar och måttar ett fruktansvärt hugg mot Werner som skadat hans herre. Men det mäktiga slaget missar mirakulöst nog magikern och spräcker stenen bredvid honom. Wera skickar iväg ett lod mot Kraskulk som stupar med lodet utstickandes ur bröstet. Under tiden har den andre Skavenkedaren på avsatsen – Clan Assassin Skrab – förflyttat sig förbluffande hastighet till öppningen mot den andra grottan. Där snurrar lönnmördaren runt med en graciös rörelse samtidigt som han drar fram och kastar en kaststjärna mot Wera i en enda smidig rörelse. Wera blir träffad av projektilen i armen och hon hinner bara registrera smärtan från såret innan en annan smärta gör sin påmind. En brännande smärta som blixtsnabbt sprider sig ut i kroppen.
”Förgiftad” hinner Wera tänka innan hon svimmar av.
Ingvald ger upp vrålar och sveper med sin zweihänder mot Grott men den stora besten rör sig fortare än vad han trodde och undviker hugget trots att denne fortfarande brinner. Men när Grott vrider sig mot Ingvald tar Werner tillfället i akt och frammanar ännu en blixt som magikern skickar på ratogren som träffas men står fortfarande på benen.
De mindre skaven rusar nu fram och anfaller de objudna inkräktarna. Två går på halflingen som troligtvis ses som ett enklare byte. Waldemarius och Werner träffas av varsitt svärdshugg. Den tredje skaven hugger mot Ingvald som stoppar upp hugget med sin svepande zweihänder varvid riddaren låter svärdet fortsätta sin cirkelrörelse och träffar attackeraren djupt i sidan. Skaven faller med ett skrikande läte. Waldemarius försöker förgäves undvika svärdshugget från sin andra attackerare med men sårad igen.
Med svetten lackande från pannan från skadan samt ansträngningen av att kasta krävande besvärjelser manar Werner fram en till blixt till som far från hans hand och träffar den brinnande Grott. Nu äntligen. faller den stora varelsen. När Ingvald ser den stora besten falla snor han snabbt om på klacken och stormar den andre ledaren, Skrab. Skrab är huvudet kortare än Ingvald men ser ut att vara mer muskulös och smidigare än riddaren av Myrmidia. Men det bekommer inte Ingvald som sveper med sitt stora två-hands svärd för sin speciella attack. Han slår undan benen för Skrab och i samma smidiga rörelse hugger han huvudet av råttmannen innan kroppen helt träffat marken. Waldemarius som nu är hårt ansatt backar undan och skjuter mot den större av sina motståndare. Siktet är dåligt men turligt nog så fastnar pilen i någon rot på marken och naglar fast Skaven. Men det stoppar inte den svarta råttmannen som drar fram en kniv och kastar på halflingen. Även detta kastvapen är förgiftat och Waldemarius drabbas av samma sak som Wera och faller. Under tiden hoppar de två andra på mannen som skjuter blixtar och Werner faller under deras hugg. Ingvald är nu den ende som står upp.
Riddaren vrålar ut sin ilska mot de som skadat hans vänner och attackerar stridslystet den skaven som kastade kniven på Waldemarius. Råttmannen ger ett ifrån sig ett högt pipande läte av rädsla men då han fortfarande sitter fast på grund av Waldemarius pil kan inte undkomma det svepande tvåhandssvärdet. Hugget från Ingvald klyver råttmannen från hjässa till mage. Vid åsynen av detta vänder sig en av de minsta Skaven flyr mot den andra grottan men de andra två kvarvarande skaven attackerar Ingvald under höga pipanden som om de ropade till varandra att anfalla samtidigt. Det får de inget för. Den förste av dem faller innan han kommit inom egen räckvidd mot riddaren som svingar zweihändern med dödlig precision. Hugget träffar anfallaren över halsen varvid Ingvald direkt vrider på svärdet och skickar fem fot av stål genom magen på den sista av skaven som dör innan hans kompis hunnit träffa marken. Ingvald drar ut svärdet ur kroppen med en piruett. Trots blodbadet är riddaren helt oskadd.
Grottan blir nu alldeles tyst och allt som Ingvald hör är sin egen andhämtning.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 5 - Werner Lankdorf
In i råttmännens håla

Dom tittar sig snabbt omkring, det är folk i rörelse hela tiden. Det blir svårt att ta sig ner i kloakerna osedda kan dom snabbt konstatera. Ingvald lyfter lätt på brunnslocket så att dom kan klättra ner, det luktar lika illa här nere också. Waldemarius börjar följa kartan dom fått av Lena Steinhäger, efter ca 200 meter hittar dom en gång som leder bort ifrån kloakgången. Dom kan känna en otrolig stank inne ifrån gången. Waldemarius som har lyktan kryper iväg först. Därefter följer Wera, Ingvald och Werner, gången är ca 25 meter lång. Plötsligt där inne i gången slår det Werner att dom skall släcka lyktan, så att dom kan ha en liten chans att överraska råttmännen om dom finns där inne.

När dom krupit en stund mynnar gången ut i ett stort rum, i rummet kan dom urskilja 10 st varelser. När dom kommer in i rummet kan dom se att det är råttmän. Som tur är kan dom överraska råttmännen, dom hinner göra sig stridsberedda och klara för anfall innan råttmännen reagerar på att det är inkräktare i rummet. Werner gör sig redo att sända iväg en blixt, han siktar på Kraskulk som står längst bak i rummet på en liten platå. Werner ser tydligt att det är han som är magikern. Från Werners hand skjuts en blåaktig blixt iväg, den träffar Kraskulk i bröstet. Waldemarius kastar en malakai cocktail på en av råttmännen som fattar eld. Wera skjuter ett armborstlod mot Kraskulk, lodet träffar magikern som faller död till golvet. Man kan märka att det blir lite oroligt bland råttmännen när deras magiker och tillika en av ledarna elimineras så snabbt. Sen attackerar råttmännen tillbaka, Waldemarius blir träffad av en råttman men han står emot hugget. Så kastar sig Grott skrikandes över Werner, som inte hinner bli rädd för den skräckinjagande besten som attackerar honom. Werner kan känna hans vidriga andedräkt när han svingar sitt enorma vapen, hugget svischar förbi Werners ansikte med våldsam kraft. Då kommer Ingvald till undsättning, han attackerar Grott med våldsam kraft men Ingvalds attack missar den väldiga besten. Werner skickar iväg en magisk pil mot Grott, pilen träffar men verkar inte göra någon stor skada. Waldemarius skjuter en pil mot råttmannen som skadade honom, pilen träffar råttmannen som fastnar i golvet. Men Waldemarius får ett nytt hugg av en annan råttman, nu börjar skadorna synas på honom. Wera skjuter ett lod på Grott, pilen fastnar i bröstet men han bryr sig inte om pilen. Grott fortsätter slå mot Werner, men även nästa hugg missar Werner. Werner har full koncentration på Grotts attacker, så han upptäcker inte råttmannen som hugger honom i sidan. Nu har ingvald 3 st råttmän på sig, han går bärsärkagång med sin enorma zwiehänder. När han svingat klart sin zweihänder, ligger 2 råttmän döda. Skrabb har bara stått och tittat hittills, nu kastar han en kaststjärna på Wera. Man kan se att kaststjärnan tar illa på Wera. Råttmännen ser lite skakiga ut, dom har förlorat 3 av de sina. Waldemarius slungar iväg en sten mot han som sitter fast, stenen träffar råttmannen som fortfarande står på benen. Nu får Waldemarius ett hårt slag mot sidan, det slaget tar riktigt illa så han segnar till golvet medvetslös. Wera skjuter tillbaka på Skrabb, pilen träffar honom. Skrabb tar fram en grönaktig kastkniv som han kastar mot Wera, kniven träffar henne illa men hon står fortfarande på benen. Werner tar hjälp av sin stav för att få extra kraft, han skjuter iväg en blåaktig blixt från handen igen. Blixten träffar Grott som faller död till marken. När han sköt iväg blixten gick något snett, från ingenstans träffas Werner av en blixt rätt i huvudet. Blixten tar illa på Werner, han blir alldeles vimmelkantig och med en kraftig smärta i huvudet. Nu passar 2 råttmän på att hugga Werner, båda träffar med sina hugg. Men det är det sista hugget som tar illa, Werner känner en enorm smärt från skuldran och blodet forsar från axeln. Werner faller medvetslös till marken svårt skadad. Ingvald fortsätter sin slakt av råttmän, han har nätt och jämnt fått ett skrubbsår. Nu kastar Skrabb en ny grönaktig kastkniv på Wera, kniven träffar Wera som rasar ihop i stor smärta.

Wera, Waldemarius och Werner väcks av Ingvald, han har dödat varenda råttman utom en som lyckades fly säger han. Dom kollar sig omkring i rummet efter artefakten, men dom hittar inget av värde. Dom skyndar sig upp från kloakerna, Wera föreslår att dom ska gå till Shallya templet och söka vård för sina skador. När dom kommer till Shallya templet, blir dom förvisad till borggården för att tvätta av sig smutsen. Dom har inte råd till att få vård, men dom får en varsin ren kåpa. Wera kan se Rubens far Herbert von Mohr, han ser väldigt skröplig ut. Wera och Ingvald går fram för att prata med honom, men dom kommer snabbt tillbaka. Wera berättar att hon inte mött en otrevligare människa i sitt liv.

När dom kommer ut från Shallya templet så går Waldemarius, Wera och Ingvald tillbaka till The Golden Spool, medan Werner går hem till von Tasswinder. Werner försöker smyga så tyst han bara kan för att slippa stöta på Hallbjörn Atlisson. Werner vill inte hamna i diskussion med honom efter dagens utskällning. Vad skönt tänker Werner, när han ser att Hallbjörn inte sitter utanför dörren. Skölden och handyxan står lutad mot väggen men han är inte där. Werner öppnar dörren och går in till Heidi, han är så lättad att han slapp möta Hallbjörn. Werner går fram till Heidi och sätter sig på sängkanten för att badda hennes panna. När han sitter vid Heidis sida får han en olustig känsla i kroppen. Werner greppar sin stav och vänder sig snabbt mot fåtöljen vid fönstret, där sitter han Hallbjörn Atlisson. Hans enorma kropp lyses upp av månskenets ljus, Werner ryggar tillbaka av synen.
“Werner det är bara jag Hallbjörn, det var inte min mening att skrämma dig säger han med sin mullrande röst. Jag satte mig här inne när du var borta, så att jag har uppsikt över Heidi”.
“Tack så mycket Hallbjörn, jag kan inte ha fått en bättre livvakt åt Heidi än dig” säger en skärrad Werner.
“Werner är du skadad, du har blod på kåpan och det rinner blod längs armen” säger Hallbjörn.
Werner tar fram bandage ur väskan, han ber Hallbjörn lägga om såren men dom är för djupa. Hallbjörn hämtar Henriette von Tasswinder, hon blir alldeles förskräckt när hon ser Werners djupa sår. När hon samlat sig från chocken, så gör hon rent och lägger om såren. Werner lovar att berätta vad som hänt imorgon, och han vill att övriga familjen ska närvara. Henriette kramar om Werner och lovar att samla familjen imorgon, sedan går hon och lägger sig. Werner och Hallbjörn sätter sig i varsin fåtölj vid fönstret. Werner är helt slut i kroppen och skakis efter striden med råttmännen, och hans axel smärtar otroligt mycket efter hugget.
“Werner, vad är det som har hänt?” frågar Hallbjörn.
“Vi var nere i kloakern när vi blev attackerad av råttmän även kallad Skaven. Dom var många fler än vi, men vore det inte för Ingvald Reise skulle vi alla vara döda eller tillfångatagna. Han dräpte dom flesta själv, det var han som räddade oss” säger Werner.
“Jag vet vem Ingvald Reise är, han stred också i Third Battle Of Black Fire Pass. Werner vad gjorde ni nere i kloakerna egentligen?” frågar Hallbjörn.
“Vi undersökte dom sinande brunnarna, vi har upptäckt att någon mixtrat med vattentillförseln till brunnarna i hamnen och Faust Quarter. Nu ska Steward Dagobert Tochfel se till att allt blir återställt igen”säger Werner.
“Jag har hört talas om råttmän, trodde såna berättelser bara var sägner. I mina hemtrakter dyrkar många blodsguden Kharneth. Jag tror att ni i Empire har ett annat namn på honom, typ Khorne. Jag var en beryktad krigare i min hemby, byns shaman till och med välsignade min tvåhandsyxa med mäktiga runor som ger mig fördelar i strid. När min fru Thyri Herthjofsdottir dog i pesten tappade jag helt lusten att leva, jag lämnade min by för att driva runt som legoknekt. Vi for runt med våra långbåtar, plundrade och mördade. För min egen del spelade det ingen roll om jag mötte döden för jag hade helt tappat livsgnistan sedan min fru gick bort. Så levde jag i flera år, sökte döden vart jag än kunde. Tillslut hamnade jag i Kislev. Werner tänk dig när man var på oblasten i Kislev, det var otroligt kallt och snöigt. När man skådade Kharneths kaoskrigare i sina svarta metallrustningar dra fram över oblasten, i sällskap med Beastmen. Då var man riktigt rädd Werner, dessa kaoskrigare är otroligt mäktiga i strid. Jag blev själv tillfångatagen av Beastmen den dagen, jag var den ende av oss som överlevde striden. Dom släpade mig efter sig, jag var svårt skadad. Då var jag rätt säker på att Morr skulle hämta mig, och att jag skulle få möta min kära Thyri igen. Det var då han dök upp Baron Erkenbrand von Tasswinder, han ingick i en 20 man starkt kavalleri tungt beväpnade med lansar. Dom nergjorde hela gruppen av Beastmen. Det var han som såg till att jag fick vård och att jag fortfarande är vid liv. Sedan den dagen har vi hängt ihop. Baronen är en otroligt bra man rättvis men bestämd. Jag har faktiskt döpt yxan efter min fru, Thyri”. säger Hallbjörn och räcker yxan till Werner, men han orkar inte hålla den med bara en frisk arm. Hallbjörn skrattar och säger något obegripligt på Norse.
“Jag sätter mig utanför så kan du sova, du behöver vila dina sår Werner” säger Hallbjörn.

Werner lägger sig bredvid Heidi för att sova, men tankarna bara snurrar i huvudet. Werner är helt tagen av Hallbjörns berättelse. Sedan börjar han tvivla på vad han håller på med, han har hjälpt Adele Ketzenblum som kanske är en Slaanesh anhängare. Han har samarbetat med The Purple Hand och till råga på allt ska han vara mentor till Lord Wilhelm som kan få stöd av The Black Hood. Sedan alla allianser han ingått och brutit för att få tillbaka sin kära kusin Nellie Metternish, Werner vet snart inte vad som är rätt eller fel vem eller vilken han kan lita på..

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Den rosa draken

Ruben möter Gabriel i Weawers District. Han vill att Gabriel tar honom för att möta Honourable League of Assassins. De går till Red Dragon. Gabriel knackar en kod på dörren. Dörren öppnas och de möts av en liten pojke. Han är blind. Ruben vill vara säker på att han får träffa Hung Foo.
”-Det är min första gång. Kan herr Foo assistera mig?”
Pojken bara tar Ruben i handen och leder honom vidare. Det är en märklig plats. De leds genom en stor lokal där det är svårt att orientera sig. Röda skynken hänger överallt och skapar mindre rum i rummet. Pojken stannar i en avdelning med två låga träbritsar. Han bugar och så lämnar han dem. Efter en stund kommer Hung Foo. Han frågar om dom vill jaga draken. De nickar. Ruben känner att han kan göra det när han ändå är här. Foo börjar göra i ordning två pipor. Han ber dem lägga sig ner på britsarna.
”-Låt er sväva bort. Om ni finner den purpurfärgade serpenten så har Tsien Tsien fångat er. Den rosa draken kommer från Satintronen.”
”-Ja, jag vet i alla fall vilken drake som Ruben kommer att möta” säger Gabriel glatt och skrattar högt. Ruben rynkar på pannan men kommenterar inte.
”-Vi är här för att möta Fingers” säger Ruben till Foo. Foo nickar.
”-Jag förstår.”

Foo ger pipan till Ruben och Ruben som är van vid att röka pipa drar ett djupt bloss.

Rummet är sig helt likt med de röda skynkena. Kanske de exotiska broderierna nu framträder ännu skarpare? Så, i samma sekund som Ruben känner doften av en parfym så lätt som en sommarvind, ser han en liten rosa drake som lösgör sig från mönstret i tygerna och börjar obekymrat flyga runt i rummet. Ruben följer den med blicken. Så sträcker han handen mot den. Då vänder den sig mot honom och fixerar honom med blicken. Sen öppnar den gapet och andas på honom.
Ruben står i ett stort, ljust rum med högt i tak. Uppe i taket hänger det lakan. De rör sig sakta i en svag sommarbris. Ruben är halvnaken. Det ligger blommor utströdda över golvet. Ruben kan höra körsång på avstånd. Och där på golvet, på en hög med kuddar, ligger Rubens mor. De talar med varandra. Det finns dörrar ut härifrån. Hon ber Ruben att stanna kvar här men Ruben vill inte följa hennes väg. Han ska bekämpa Satintronen. Så Ruben väljer en dörr. Hans mor ber honom återigen att stanna. Han öppnar dörren. Han står inför en välbekant syn. En svart portal av ogenomträngligt mörker. Ruben går in. Mörkret är totalt och Ruben känner skräcken komma krypande. Herr Liebling är här och lockar honom. Plötsligt hörs ett ohyggligt skrik och från ingenstans kommer Clothilde springande i vild panik. Hon försvinner i mörkret lika fort som hon kom. Ruben blir så rädd att han tappar helt fattningen. Han försöker vakna upp men han sitter bara där på golvet och säger:
”-Mein liebling, Herr Liebling.” Han kniper ihop ögonen. Något närmar sig. Paniken får hjärtat att slå hårt i bröstet. Han måste härifrån. Han kommer att vara fast annars. Men kroppen lyder inte. Han är bara så rädd. Så är det något kallt och blött som stänker på honom. Hans tankar får fäste igen och så kan han plötsligt käna träbritsen mot sin rygg igen. Bredvid honom, på knä, står Gabriel med en kopp vatten. Han stänker vatten på Ruben. Ruben har mycket tunnslitna nerver nu. Han sänder Gabriel en tacksamhetens tanke men ha orkar inte säga något. Så hör Ruben Hung Foos röst.
”-Draken visar alltid sanningen. Försök förstå vad det betyder.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 4 - Werner Lankdorf
Möte med Clothilde von Alptraum

Werner och Ingvald kommer fram till von Alptraums residens, dom går fram till grinden och pratar med vakten.
“Vi skulle vilja tala med Clothilde von Alptraum” säger Werner.
“Vem ska jag hälsa från?” säger vakten.
“Werner Lankdorf och Ingvald Reise” säger Werner.
Dom får vänta någon minut innan vakten kommer tillbaka, vakten meddelar att Clothilde von Alptraum tar emot dom på sitt rum. Werner och Ingvald eskorteras upp till Clothildes rum av en annan vakt. Utanför dörren till Clothildes rum står hennes livvakt Giselbert Kuhn, han öppnar dörren och släpper in dom båda. Där inne sitter hon vid sitt skrivbord, fager som vanligt.

“Ingvald Reise och Werner Lankdorf kom in, i vilket ärende sökte ni mig” säger Clothilde von Alptraum.
Werner tittar på Ingvald för att se om han vill säga något men han ruskar på huvudet, Werner tar mod till sig.
“Clothilde von Alptraum jag är otroligt glad att du ville ta emot oss, det är en sak jag skulle vilja ta upp med dig” säger Werner.
Werner kan känna hennes besvikelse mot honom, efter det som hände på diligens resan.
“Werner egentligen har jag inte mycket att säga dig, men jag har bestämt mig för att lyssna på vad du har att säga. Du räddade livet på Adolf Messerschmitt, det är jag dig evigt tacksam för. Så låt höra vad du vill säga mig” säger Clothilde.
“Ge mig 10 minuter av din tid, men låt mig prata klart. Om du inte gillar det jag berättat lovar jag att gå härifrån och aldrig mer störa dig igen” säger Werner. Clothilde von Alptraum tittar på Werner med en sorgsen blick, sedan nickar hon åt honom.
“Clothilde det du fick vara med om igår, det ber jag så mycket om ursäkt för. Jag skulle göra det ogjort om jag kunde, det är något som jag ångrar hemskt mycket. Men vi gjorde det för Selena von Kusch skull, det var hennes sista önskan. Selena von Kusch ville absolut inte att det skulle komma ut att hon var besatt av en demon, det skulle göra det näst intill omöjligt för Lord Wilhelm att fortsätta sin kamp för att bli näste Elector Count. Hon vägrade att söka hjälp hos Shallya eller Verena, det enda hon ville var att få dö. Var inte så hård mot Ruben Ulfman von Mohr, han gjorde det av samma orsak som jag. Han mår jäkligt dåligt över det inträffade, han ville bara hjälpa en mors sista önskan trots att det var fel. Clothilde du vet hur mycket Ruben älskar dig, tänk bara på allt han gjort för dig och familjen von Alptraum. Det var hårda ord du sa till honom i diligensen, han tog verkligen illa vid sig av dom orden. Ge honom en chans att få förklara sig, var inte så hård mot honom” säger Werner. Nu ser Werner hur hennes ögon mörknar och hon blir irriterad.
“Werner jag vill aldrig mer prata med honom, han ljög mig rätt upp i ansikte. Det ni gjorde var så himla fel man kan göra, man mördar inte en människa som är sjuk. Ni skulle tagit henne till Shallya templet mot hennes vilja om så var” säger en arg Clothilde.

På sidan står Ingvald och håller med Clothilde, han tycker precis som henne. Werner tittar uppgivet på Ingvald och funderar vad fan han vinner han på att kritisera honom och Ruben.
“Ingvald du är en bra människa, hade inte du underrättat mig och fått mig att öppna ögonen så hade jag inte förstått vilken dålig människa Ruben har blivit. Werner jag har inte lika stort agg mot dig för du har inte ljugit för mig, men det ni gjorde mot Selena von Kusch är oförlåtligt” säger Clothilde.
Werner känner att han misslyckats med att hjälpa Ruben genom att lägga några goda ord för honom hos Clothilde. Mycket av misslyckandet tycker Werner beror på att Ingvald höll med och stöttade Clothilde i stället för honom.

“Nu har dina 10 minuter gått Werner, jag vill att du lämnar rummet” säger Clothilde. Werner går ledsen mot dörren, framme vid dörren tänker han. Det får bära eller brista men jag måste bara säga det.
“Clothilde, jag har sett din livvakt Giselbert Kuhn överlämna brev till Quintus von Griffonstein. Jag såg det med egna ögon, det var ute i parken i Averburg” säger Werner.
“Men hur har du mage att anklaga min livvakt för sånt strunt, har du inte gjort mig tillräckligt illa” säger en mycket upprörd Clothilde von Alptraum.
Werner ger sig inte, han vet att det här kan gå riktigt illa för honom om han inte lyckas övertyga Clothilde (D3 Charm Test).
“Vad vet du om Gates Of Al-Haikk Clothilde? Jag fick nämligen brevet av Quintus von Griffonstein, han ville att jag skulle knäcka koden som var i brevet. Men det gick inte för det fattades en del, man behöver båda delarna för att kunna knäcka koden” säger Werner.
Clothilde sitter alldeles stum vid skrivbordet, hon stirrar Werner rakt i ögonen. Werner märker på henne att hon känner till brevet, nu är det bara att vänta på en reaktion från Clothilde.
“Werner kom och sätt dig här vid mig” säger Clothilde med en mycket lenare röst än tidigare. “Vad vet du om brevet, för du har säkert sökt information om det?”
Werner berättar det han fått reda på för Clothilde.
“Werner du har inte möjligtvis brevet kvar, i så fall skulle jag gärna vilja ha tillbaks det” säger Clothilde.
Werner plockar fram brevet ur väskan och ger det till Clothilde, han förstår att hon har det andra brevet också. Hon ler mot Werner när han ger tillbaka brevet.
“Tusen tack Werner, jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att Gisselbert Kuhn min egen livvakt skulle ha samröre med ormen Quintus von Griffonstein. Nu ska jag bara konfrontera Gisselbert Kuhn om det som inträffat, sen är han arbetslös och kommer aldrig mer arbeta hos von Alptraum” säger Clothilde.
“Ska vi inte förse honom med falsk information i stället, både du och jag vill sätta åt von Griffonstein. Det han gjorde mot Kapten Baerfaust är oförlåtligt, efter att Baerfaust tagit bort arresteringsordern på von Griffonstein så går han ut i Averheim Gazetter och ljuger om att Baerfaust är The Black Hood” säger Werner.
“Du har rätt Werner, du har så rätt. Vi måste bara komma på något bra, jag vill sätta dit Gisselbert och få Quintus von Griffonstein att hamna i dålig dager. Werner, fundera på något du också. Sen kommer du tillbaka till mig så fort som möjligt, för vi ska genomföra detta snarast, helst innan jag åker till Streissen” säger Clothilde.

Efter samtalet bugar sig Ingvald och Werner, dom går mot dörren. Innan dom hinner öppna dörren säger Clothilde,
“Werner du har ett gott hjärta, jag vet att du var en riktig vän för Selena von Kusch”. Med dom orden lämnar Werner Clothildes rum med ett stärkt självförtroende, men med darriga ben efter hennes utskällning för att ha anklagat hennes livvakt för stöld. Väl utanför grindarna, beger sig Werner och Ingvald mot The Golden Spool igen. Under promenaden mot The Golden Spool har Werner gått och retat upp sig på att Ingvald tog Clothildes parti.
“Ingvald varför måsta du ta Clothildes parti när jag försökte lägga ett gott ord för Ruben” frågar Werner.
“Det ni gjorde var fel, ni skulle berättat för oss andra” säger Ingvald.
“Det verkar som det stora problemet var att vi inte berättade för er, vi gjorde det för Selena von Kusch skull” säger Werner.
“Men det var ändå fel det ni gjorde” säger Ingvald.
“Vad fan, vi skvallrade inte på er när ni stal kronan på von Alptraums bal. Det var också jävligt fel, tänk på det” säger en upprörd Werner. Resten av promenaden är alldeles tyst, ingen säger något. Framme på The Golden Spool väntar Wera och Waldemarius, dom är redo att gå ner i kloakerna igen. Werner och Ingvald skyndar sig att byta om, sedan går dom fyra mot Shallya templet.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 4 - Frau Wera
Mötet med Purple Hand

Trion hinner tvaga sig färdiga och byta om till nya kläder när det plötsligt knackar på dörren och en andfådd Werner skyndar sig in i rummet.
Han viftar med ett brev han håller i handen.
”Jag har fått ett brev från The Purple Hand. Det lämnades med bud hem till mig. De vill att vi skall samarbeta och börjar jobba mot ett gemensamt mål – att stoppa The Black Hood. Brevet nämner också artefakten som kom med The Southland Expedition – den gröna statyetten. I brevet skriver de att de blivit lurade av The Black Hood och vill nu stoppa denne. Jag får ta med mig en vän och vi skall infinna oss inom en timme på Sonnen Strasse 4. Vill du följa med Wera?”
”Ja, jag följer gärna med.”
”Werner frågade mig först! Han vill ha med mig till mötet.” Wera känner sig smickrad och stolt att magikern frågade henne före Ingvald. Men sedan förstår hon varför; Ingvald börjar ifrågasätta varför de skall träffa chaoskultister.
”Nej, jag tycker inte att vi ska träffa The Purple Hand. Det kan vara en fälla.”
”Knappast” replikerar Werner. ”Då hade de inte varit så uttömande ärliga i brevet eftersom de inte vet vem jag pratar med om inbjudningen.”
”Spelar ingen roll. Det är fel att träffa dem. Hur mycket ont har inte de gjort i staden. Det är onda människor. Varför samarbeta med dem?”
Wera surnar till och fräser mot Ingvald:
”Jaså, det är fel att träffa onda människor men är okej att hugga huvudet av en dvärg framför ögonen på en stor folksamling. Och var det inte så att det var på ditt eget val? Vad gäller samarbetet så har vi inte kommit överens om något sådant än.”
”Vi måste skynda oss, Wera, annars hinner timmen löpa ut.” Werner låter stressad.
”Jag kommer. Under tiden kan ni grabbar gå till Tochfel och rapportera över vad vi såg i kloakerna och be Stewarden att skicka ner folk för att leda tillbaka vattnet till brunnen.”

Werner och Wera joggar till Wine Quarter och Sonnen Strasse 4. Väl framme ser de att adressen lett dem till ett enkelt hus på 2 våningar. Werner knackar på dörren enligt en kod han fått i brevet. Dörren öppnas försiktigt av kåpklädd person med täckt ansikte.
”Var hälsad, Werner. Det gläder mig att du kom.”
”Varför har han ansiktet täckt? Vi hör ju båda två att det är Dr Verfullen”
Duon får lämna sina vapen i rummet innan de leds genom en kort korridor till ett enkelt möblerat rum. På en stol vid ett bord där det står ytterligare tre tomma stolar, sitter det en till person i kåpa med täckt ansikte. Personen reser sig upp och tar till orda när Wera och Werner kommer in:
”Välkomna. Vi är glada att ni kommit. Vi har en gemensam fiende och vi hoppas att vi ska kunna samarbeta. Det är ingen idé att dölja oss då ni ändå listat ut vilka vi är.”
Personen drar sedan bort kåpan och det visar sig vara Lena Steinhäger. Dr verfullen låter också sin kåpa falla tillbaka.
Steinhäger fortsätter:
”Vi skickade dig brevet, Werner Lankdorf, då vi vet att du och dina vänner har motarbetat Black Hood. Vi vill samarbeta med er för att kullkasta Black Hoods planer då han har lurat och utnyttjat The Purple Hand och vi kan inte låta det passera. Vi har även haft en förrädare i våra egna led som förrått oss till The Black Hood – Dagobert Gabor.”
Lena Steinhäger börjar nu berätta om vad som hänt och vad de vet. Ryggraden för Black Hoods makt är tydligen folket under oss. De som även kallas Skaven – råttmännen. Om de försvinner, försvinner även makten från Black Hood. Tydligen är det en viss Klan Eshin som är Black Hoods ögon, öron och lönnmördare. De har massor med hemliga gångar till många hus i staden. Det var Skaven som dödade Ulbricht i rättssalen och som kastade bomber på Kaufmanns gardenparty. Klan Eshin har också hemliga gångar som leder till Zum Rotenn Raben – en gentlemannaklubb för adeln i Averheim. Många hemligheter yppas vid klubbens sammankomster och Eshin har hört dem alla.
Vid Weras fråga berättar Steinhäger om Klan Eshin. Klan Eshin är inriktade på lönnmord och infiltration. Det var de som dödade Halheimer och stal jadestatyn från garden partyt på Black Hoods order. Statyn är gjord av ren Warpstone och Black Hood vill ha statyn för att använda den i ett ont syfte. Steinhäger vet inte till vad men statyn behöver beslagtas innan Black Hood får tag på den. Eshin har två hålor i Averheim: I garverierna samt under Plenzerplatz där nedgången finns vid Shallyatemplet.
Falangen av Klan Eshin i Averheim styrs av 3 ledare: Skrab – en clan-assassin – stor och stark Skaven som är expert på att döda på avstånd. Krasskulk – en Grey Seer – magiker samt dennes livvakt Grott – en ratogre – stort monsterliknande råttman. Med sig har de 10 andra mindre Skaven, men de är sällan alla på samma plats. Skaven är fega varelser – ta ner ledarna så flyr resten. Steinhäger vill ha till ett samarbete där äventyrarna blir musklerna som anfaller Skaven för att ta statyn ifrån dem och Black Hood. Steinhäger och Verfullen har båda en dödsdom på sig från Skaven, Black Hoods män och är nu även jagade av Witch hunter Adele Ketzenblum.
Wera och Werner tittar på varandra. Weras huvud går på högvarv: ”Kan vi lita på dem? De har gjort så mycket hemskt mot andra människor. De har varit beredda att offra flera andra utan att blinka. Men jag tror på att de verkligen är desperata. De skulle aldrig berätta allt om inte de var i kris. Även om vi samarbetar nu behöver det inte betyda att vi måste stötta dem senare.”
När Werner rycker på axlarna tar hon till orda:
”Kör till. Vi tar på oss att vara musklerna.”
En synbart nöjd Steinhäger fortsätter med att berätta att de efter att om de ta sig ner via brunnslocket vid Shallyatemplet skall ta sig till vänster och efter ett 20-tal meter sedan kommer till en grävd gång som leder till Eshins håla.
Hon säger också att de skall vara observant på Fredrich Grosz. Han är en man som med stor list spelar i det fördolda men som har ett finger med i mycket av det som hänt på senare tid. Little house on Aver ägs av Grosz. Grosz är en större aktör i Black Hoods affärer än vad många tror. Det är Grosz som styr överfallen på diligenserna på Red Arrow Coaches. Han har ett samarbete med en kvinna vid namn Gertie Borg som levererar det stulna godset till Averheim där det säljs. Grosz har även ett samarbete med en viss Hans Blichter som i sin tur har en pakt med The Broken Nose Tribe – en goblinstam. Blichter säljer de överlevande passagerarna till goblinstammen.
”Nu börjar polletten falla ner.” Wera luftar sig högljutt. ”Den fan! Det var det ödet som var tänkt för oss den morgonen vi alla vaknade upp på diligenstaket. Kommer inte att vara snäll om jag träffar på den typen igen.”
Innan de går vänder sig Wera mot Steinhäger med en fråga:
”Har ni något som ni kan ni hjälpa oss med innan vi går ner? Det blir en risk att ta sig an råttmännen och vi behöver all hjälp vi kan få.”
Steinhäger ger då Wera en börs med mynt. När Wera tittar i börsen ser hon flera guldmynt.
”Hmm, de saknar inte pengar i alla fall. Undras hur mycket de har undangömt?”
På vägen hem köper Wera två pistoler samt kulor för större delen av guldet de fick av Steinhäger.
När Wera och Werner och kommer tillbaka till The Golden Spool väntar Ingvald och Waldemarius på dem på rummet. De två berättar att Tochfel var glad över att de hittat problemet med brunnarna. Stewarden lovade att han kommer att ordna med folk som kan gå ner i kloakerna och åtgärda sabotaget mot brunnarna så att vattnet kommer tillbaka till befolkningen. Både Ingvald och Waldemarius lyssnar till resumén över samtalet med The Purple Hand men ingen av dem är alltför förtjusta i att gå ner i kloakerna igen och inte när det innebär att slåss med råttmännen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 3 - Werner Lankdorf
En allians med The Purple Hand

Werner skyndar sig till The Golden Spool, han går upp till Weras rum där dom andra också brukar hålla till. Werner är alldeles uppspelt när han kommer till Weras rum.
“När jag kom hem för att tvätta mig och byta kläder, fick jag ett brev av Baron Erkenbrand. I brevet stod det att Magister Magistrate ville ha ett möte med mig för att prata om ett samarbete, jag får ta med mig en person. Wera vill du följa med på ett möte med The Purple Hand” undrar Werner. Wera tackar lyriskt ja till erbjudandet, nu börjar Ingvald och Wera argumentera om det är rätt eller fel att träffa The Purple Hand. Werner bara står och lyssnar på deras argumentation, men han har redan bestämt sig för att gå till mötet.
“Ursäkta, om du skall med Wera måste vi bege oss till Sonnen Strasse 4 i Das Wein Quarter nu, annars går jag dit själv” säger Werner.

Det slutar med att Wera och Werner beger sig av mot Sonnen Strasse 4. När dom kommer fram följer Werner instruktionerna han fått. Han knackar 2 hårda följt av 4 korta snabba knackningar. Efter en liten stund öppnas dörren, där står en person i purpurfärgad kåpa med huva.
“Werner ni är väntad, ni kan följa med mig. Men först vill jag be er att lämna alla era vapen och din stav här i rummet” säger en röst som låter som doktor Wilhelm Verfullens. Dom lämnar kvar sina saker i rummet, sedan visas dom in i ett närliggande rum. I bortre delen av rummet sitter Lena Steinhäger När Wera och Werner kommer in i rummet så reser sig Lena Steinhäger upp.
“Så bra att du ville komma Werner, jag ser att du tog med dig en vän” säger Lena Steinhäger.
“Jag blev ganska överraskad att få ett sådant brev från The Purple Hand, det här mötet var något jag absolut inte ville missa” säger Werner.
“Vi har haft dig under uppsikt ett tag, du och dina vänner har verkligen sökt information om allt möjligt tex kloakerna. Vad jag förstår så har vi en gemensam fiende här i Averheim, och ni vet säkert vem jag menar” säger Lena Steinhäger.
“Vi anar vem du syftar på” säger Wera.
“The Black Hood har lurat The Purple Hand, det är inte något vi tänker låta hen göra ostraffat. Vi har inte den muskelkraft ni besitter, men vi kan förse er med information som ni behöver för att komma åt Black Hood” säger Lena Steinhäger. “Men varför skulle ni vara beredd att bistå oss med information om Black Hood, så vitt jag vet så har jag stått på eran dödslista har du glömt det” säger Werner.
“Werner det är tack vare mig du lever, jag har avstyrt alla sådana ideer. Vi har haft en förrädare inom The Purple Hand ett tag, den personen har även jobbat för Black Hood. Det är nämligen din käre vän och kollega i Sun Society, Dagobert Gabor som är förrädaren” säger Lena Steinhäger med ett flin på läpparna.
“Det är faktiskt han som velat få dig mördad. The Purple Hand samarbetade med Black Hood tills Dagobert Gabor lurade oss i en fälla, nu vill Black Hood röja bort oss och gett Clan Eshin det uppdraget” säger Lena.
“Stopp en sekund, vilka är Clan Eshin” frågar Wera.
“Ni har säkert hört talas om råttmännen, dom kallas även för Skaven. Det är dom som gör allt skitjobb för The Black Hood, det var dom som lönnmördade Baron von Ulbricht och det är dom som ligger bakom dom försvunna personerna. På von Kaufmans garden party lyckades Clan Eshin stjäla en jade staty, den är gjord av renaste warpstone. Vi vet inte om dom har gett den till Black Hood eller om dom behöll den själv. Clan Eshin består av Skrabb som är en lönnmördare, Kraskulk som är en magiker och Grott som är Kraskulks livvakt. Grott är ett riktigt monster framställd av Clan Moulder. Dom är totalt 10 st Skaven och dom har 2 boningar. Ett är i garverierna och den andra ligger under Plentzerplatz, med nergång utanför Shallya templet” sa Lena.
“Hur kan ni veta allt det här” frågar Wera.
“Jag har själv mött dessa varelser, till en början var det jag som skötte kontakten med dom. Sen tog Black Hood själv över kontakten, då visste jag att vårt samarbete med Black Hood var över” säger Lena Steinhäger.
“Ni måste slå till fort, ju snabbare desto bättre. Dom har kanske inte hunnit ge artefakten till The Black Hood än, därför bör ni slå till snabbt” säger Lena Steinhäger. Wera instämmer med vad Lena Steinhäger nyss sagt, medan Werner tycker att dom ska försöka hitta Ruben, Gabriel och Caspar först. Det kan ju vara 10 skaven mot oss 4 om vi har otur tänker Werner. “Werner, ni måste vara försiktig med Frederick Grosz. Han är allierad med The Black Hood, han agerar väldigt diskret. Det är han som är hjärnan bakom dillegens rånen, han har även en kontakt hos Friedrich von Kaufman. En kvinna vid namn Gertie Borg brukar leverera stöldgodset, hon håller till på Upright Pig. Och dom har en viss Hans Blichter till sin hjälp, han är en Trapper med kontakter hos The Broken Nose Tribe som är en Goblin klan” säger Lena.
“Nu börjar många trådar att falla på plats” säger Wera.
“Var det ni som förgiftade Gregor Geldloss, varför ville ni döda honom” frågar Werner och tittar på Lena Steinhäger.
“Ja, det var vi som gjorde det för att jag försökte ta över ordförande posten i Merchant Guild. Det hade lyckats om inte du varit så envis med att undersöka honom själv” säger Dr Verfullen.
“Vi hade även besatt Selena von Kusch med en demon, det var tänkt att den skulle döda The Black Hood. Men jag förstår inte varför hon skulle åka iväg med den jäkla diligensen, där gick en smart plan i stöpet” säger Lena Steinhäger". Werner skruvar lite genant på sig när hon nämner Selena Von Kusch och diligensen.

Wera vill att dom beger sig ner i kloakerna på direkten, Werner har några fler frågor till Lena Steinhäger men dom hinner han inte ställa. Precis innan dom ska lämna Sonnen Strasse 4 säger Dr Verfullen “Werner nu inser jag hur fel jag haft om dig hela tiden, du kommer att bli en värdig och bra ordförande för Sun Society”
“Ni kommer inte att få tag på oss, vi måste gömma oss för Black Hood. Vi kontaktar er, lycka till nu” säger Lena Steinhäger. Werner funderar på det Dr Verfullen sa, antagligen fjäskar han bara för att vi ska slå till mot skaven. Men Werner kommer aldrig ändra uppfattning, inte efter dom experiment som han hittade i källaren hos Verfullen. Wera och Werner plockar på sig sin utrustning innan dom lämnar Sonnen Strasse 4, sedan beger dom sig av mot The Golden Spool.

På väg mot The Golden Spool upptäcker Werner Gisselbert Kuhn i folkvimlet. När Werner tänkt efter så inser han att Giselbert kommer han från samma håll som Averburg ligger. Werner och Wera går och diskuterar om dom ska slå till mot skaven nu eller vänta på förstärkning. Väl framme på The Golden Spool berättar dom för Ingvald och Waldemarius om mötet med The Purple Hand. Efter mycket oenighet blir det bestämt att dom 4 ska slå till mot Skaven, dom ska ta boningen vid Shallya templet. Men först måste Werner besöka Clothilde von Alptraum, Ingvald insisterar att han ska följa med. Werner hade helst gått själv, men så blir inte fallet. Under tiden ska Wera och Waldemarius införskaffa dom sista prylar dom kan tänkas behöva i kloakerna…….

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Avskedandet av Gunnar Tabec

Ruben går ut för att omsätta juvelerna han fick av Wera. På Plenzerplatz stöter han på Friedrich Grosz. Han är klädd som en borgare. Ruben blir alldeles kall. I handen har Grosz Rubens hatt! Han går runt och frågar folk vems hatt det är. Ruben inser att det är hans favorithatt. Hur kunde han vara så dum att han hade på sig den vid ett inbrott? Det är bara en fråga om tid innan Grosz får napp. Grosz kommer fram och frågar Ruben också men Ruben nekar och skyndar vidare. När han vänder sig om ser han att Grosz nu står vid Journeys End och visar hatten för von Ogdeburg. Ruben gör en grimas av obehag.

Ruben möter en medlem av Ranaldkulten. Han säljer juvelerna. Han berättar också att Grosz är en förrädare och jobbar med The Black Hood. Sen får han höra mer om handeln med människor. De som tas vid coachöverfallen säljs till goblins som i sin tur säljer dem vidare till illegala gruvor i Worlds Edge Mountains.

Så är det dags att rapportera till Friedrich von Kaufman. Ruben går till Journeys End. Han ber om ett möte med von Kaufman och herr Weiss. När de har samlats berättar han om allt som han och Gabriel var med om när de undersökte platsen för coachöverfallet, resan tillbaka till Averheim och inbrottet hos Grosz. Av fynden där har de alltså bland annat fått veta att Gunnar Tabec har blivit utpressad att förse Black Hood med information om coacherna. De ber Ruben hämta Gunnar. Han går ner till köket och får med sig Gunnar. På von Kaufmans kontor konfronterar de Gunnar som i tårar erkänner sitt svek. Han kunde inte göra annat när de hade hans dotter. De ber Gunnar att vänta på sitt kontor medans de diskuterar vad de ska göra. Han ger sitt ord att han inte tänker försöka fly.
Nu förklarar Ruben också att han olyckligtvis kan ha blivit identifierad vid inbrottet. Von Kaufman, herr Weiss och Ruben sitter en stund i tystnad och funderar över detta dilemma. Ruben kommer att tänka på sin farmor. Hon brukar alltid säga att man ska vända sina svagheter till fördelar. Ruben föreslår att han tar Gunnars plats som informatör åt Black Hood och Grosz. De kommer att förstå att Gunnar är avslöjad och när de nu vet att Ruben var inblandad så kommer de troligtvis att sätta press på honom. Von Kaufman och herr Weiss ser stor fara med idén men instämmer bistert i att det är en bra plan. Herr Weiss börjar fundera på att dom har möjlighet att ge falsk information till Black Hood men att han också måste förses med en del information som faktiskt är riktig för att inte avslöja dubbelspelet. Ruben tänker med en rysning att han hoppas att hans röst i elector count valet räcker som livsförsäkring för att Grosz och Cornelius inte dödar honom på fläcken. Så är det frågan om vad de ska göra med Gunnar Tabec. Von Kaufman och herr Weiss frågar vad Ruben tycker. Ruben skakar på huvudet och svarar att han inte kan se följderna bortom det valet. Trots det överlåter de till Ruben att bestämma Gunnars öde och mötet är därmed över.

Ruben går till Gunnars kontor. Han sitter där bedrövad och väntar. Ruben vet inte vad han ska säga. Det blir till att låta Ranald kasta tärningen som vanligt.
”-Vi förstår din situation Gunnar och söker inte kompensation eller några straffåtgärder. Men vi kan inte heller ha kvar dig här. Du måste sluta din anställning här.” Det lät barmhärtigt tyckte Ruben.
”-Men, jag blev utpressad. Jag har varit här i många år. Vad ska jag göra? Mitt liv är förstört och jag har ju inte gjort något fel. Min Elisabeth togs ifrån mig. Jag var tvungen att göra som de sa.”
”-Jag tror du inser att vi är högst resonliga” säger Ruben obevekligt. Men han känner sig inte så storsint längre. Men Gunnar sjunker ihop.
”-Ja, jag förstår. Jag har handlat illa. Jag har tur som inte åker i fängelse.”
”-Res till din familj. I Heideck var det? Du ska förstås få de bästa vitsord.”
”-Tack, jag ska packa genast” säger Gunnar med tom blick. Ruben reser sig och går. Hade han varit en ledare nu? Att ta ett obekvämt beslut. Eller handlade ledarskap om att ta rätt beslut?

Ruben möter herr Weiss och berättar om sitt beslut. Herr Weiss säger till Ruben att han då måste ordna med en ersättare till herr Tabec till i morgon. Ruben ångrar sig genast. Var ska han få tag i en erfaren värdshusvärd nu? Samtidigt blir han ilsk på att han tvingades ta avgörandet. Han hade inte bett om det. Han suckar, det var ytterligare en sak på att-göra-listan. Men det fick vänta. Nu skulle han ta itu med problemet Gisselbrecht Kuhn. Och Ruben var i ett sinnestillstånd att kunna ta stora risker.

View
The Enemy Within - Spelhelg 11, Del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Sökandet efter Gerti

De går upp tidigt. Gabriel säger att han inte har sovit så bra och drömt mardrömmar. Han är glansig på ögonen tycker Ruben.
Gabriel förklär dem till Mandel Brot och Pontus Yarn, två män som till nyligen arbetat som vakter på flodbåtar. Gabriel säger att han kan en flodvaktarsång, ”Simma lugnt”. Gabriel sjunger den och Ruben tycker den är jättefin och att den känns väldigt genuin. De rekvirerar hästar från Journeys End och beger sig iväg genom staden och ut på vägarna. De hamnar i gott samspråk där de sakta rider fram. Ruben tycker det är befriande att vara någon annan och älskar att vara på hemligt uppdrag. Gabriel är dessutom alltid bra färdsällskap. Ruben bryr sig inte om titlar och livet känns bekymmerslöst. Gabriel tycker nog också att livet är bra. Han säger:
”-Vi är som två planeter som krockar med varandra.” Med det menar han att han och Ruben arbetar bra ihop. Sen berättar han länge om Altdorf och sin anställning hos Schwartzhelm. Han berättar om bagerierna, hamnen och tavernorna.

De rider på landsvägen mot Heideck. Det är folk på vägarna. Där finns välskötta gårdar med solrosor och äppellundar och fält med gulnande raps och vinodlingar. När de närmar sig platsen för överfallet så rider de upp till en bondgård som ligger på en höjd och ber att få inhysa sina hästar där. De fortsätter till fots och snart är de framme. Gabriel finner snabbt spår och han följer dem. Ruben följer på avstånd. Gabriel kommer tillbaka och rapporterar att han har sett flickan, Gerti, och tre män som lastar på packning på två vagnar som om de höll på att bryta upp ett läger. Den ena är en vit vagn som ser misstänkt ut som en av Red Arrow Coaches vagnar, den andra är en öppen lastvagn. De ska snart bege sig av. Ruben och Gabriel småspringer tillbaka till hästarna. Det är tungt slit i hettan. De tar hästarna och rider ut på vägen igen. Snart möter de Gerti som är på väg mot Averheim i lastvagnen. De hälsar på henne och byter några ord. Hon åker vidare. De förstår att den vita vagnen går åt ett annat håll. Vilken ska de följa efter? Ruben bestämmer att de följer Gerti för han tror att det leder dem till den som leder detta. På avstånd följer de Gertis vagn tillbaka till Averheim. Vid södra stadsporten stannar hon in. Ruben ser att där nära stadsporten sitter Hans Blichter. Ruben har inte sett honom sedan den dagen de alla vaknade upp på en coach och blev överfallna av grönskinn. Blichter nickar till Gerti och sedan nickar han till en av vakterna och hon blir vinkad in genom porten. De är oroliga att de ska tappa bort henne i staden men det går bra och hon åker in i Faust Quarter. Hon stannar vid Zimmermann strasse 4. Det är ett förfallet hus men det är starkt befäst med en järndörr och galler för fönstren. Det har vakter både inne och ute och är bevakat från taken på andra sidan gatan. Gabriel går runt på baksidan och kollar och Ruben sticker ett par kopparslantar i handen på en gammal gumma som bor granne till magasinet och ber henne att få gå upp till en balkong i hennes hus. Hon har en efterhängsen hund men hon får den bort från Ruben till slut. De ser Gerti få hjälp med att lasta av sin last och den bärs in i huset. Gerti åker. Ruben och Gabriel beger sig därifrån och åker hem och byter om. Nellie tillagar en lunch åt dem. Sen går de till stadsarkivet. De vill söka efter vem som står som ägare till Zimmermann strasse 4. Roderbringer är inte så hjälpsam uten säger bara ”-Hylla ”C”! och pekar. Det är väldigt dammigt att leta igenom dom gamla arkiven. Mitt i alltihop börjar Gabriel prata om att han kanske skulle investera i fastigheter. Zimmermann strasse 4 står registrerat på Friedrich Grosz. Dock är det ett annat hus som han äger som de blir mer nyfikna på och det är ett hus som han har ärvt av sin far, Dunkel Platz 7. Flera timmar har gått medans de var i arkivet och mörkret har börjat falla.
De förklär sig igen och beger sig sedan ner till Faust Quarter. De finner Grosz hus och går runt på baksidan. Gabriel dyrkar upp dörren. Då blir de upptäckta av två pojkar. De pratar med dem och mutar dem med några silver och Rubens hatt. Ruben och Gabriel går in. På nedervåningen finner de kök och hall. Allt är välskött och med fina viner i skåpen. De går upp och finner ett sovrum och ett kontor. Båda är lyxigt inredda med mattor och tavlor och exklusiva möbler. Friedrich Grosz har förfinad smak. Ett stort skrivbord drar till sig Gabriels uppmärksamhet. Han finner ett lönnfack som han dyrkar upp. Det innehåller guld, silver och diamanter. De finner order från The Black Hood till Grosz och dokument som pekar på att Grosz har utpressat värden på Journeys End, Gunnar Tabeck, att uppge tider och last för coachavgångar från Red Arrow. I ett arkivskåp hittar de en grotesk tavla föreställande Ruben och hans mor som hon målade när Ruben var liten.
Plötsligt hör de röster nere på torget. Barnröster.
”-De är där inne!”
”-Kom ut era kräk!” vrålar en mansröst.
Ruben och Gabriel har bara sekunder att avgöra vad de ska göra. In genom dörren där nere kommer en man. Han springer upp för trappan. De är fångade! De drar sina pistoler och skjuter mot mannen som visar sig i dörröppningen. Båda missar och flisor flyger från dörrkarmen. Ruben känner igen mannen som Rutger Cornelius. Han är rasande. Han duckar i korridoren och dyker sen fram och avfyrar sitt armborst mot Ruben. Ruben blir träffad. Gabriel och Ruben hoppar ut genom andra våningens fönster och klarar sig ganska bra. Cornelius dyker upp i fönstret och fortsätter skjuta på dem. Både Ruben och Gabriel blir träffade. Livrädda försöker de hålla sig bakom hinder och springer runt huset mot baksidan. Cornelius hoppar också ut. Han skadar sig lite i fallet. Han haltar efter dem. Han är dem hack i häl och Ruben väntar sig att närsomhelst känna ett lod i ryggen men Cornelius missar och Gabriel och Ruben förlorar sig i skuggorna i Faust Quarters gränder. Utmattade och skadade tar de sig hem.

Ruben och Gabriel tvättar av sig och ber Nellie att hämta doktor Gluckstein. När hon har gått knackar det på dörren. Ruben öppnar och ställs inför en brett leende von Griffonstein. Han stiger in och stänger dörren. Han lutar sig nära Ruben.
”-Jag vet vad du gjorde med Selena von Kusch. Gisselbrecht Kuhn har berättat allt. Han är informatör för mig förstår du. Det trodde jag inte att du hade det inom dig Ruben. Vilken handlingskraft!”
Ruben är inte förvånad men han trodde inte det skulle komma så här snart. Och han hade lite hoppats att han hade fel om Kuhn. Ruben tycker bara inte om Quintus långa näsa i den här historien. Ruben gjorde ett heligt avtal med Selena. Han förstår att det är kört men känner sig ändå märkligt lugn när han tänker på samtalet med Selena. Han talar tyst med huvudet böjt.
”-Du skulle aldrig förstå. Det här var mellan mig och…” Quintus avbryter honom.
”-Ja ja, det där bryr jag mig inte om. Men nu är det så här. Du ska göra som jag säger. Du ska lägga din röst på oss i elector count-valet. Eller hur?”
”-Ja” säger Ruben stilla och nickar.
”-Bra, då förstår vi varandra. Men så är det så att du har inte skött ditt uppdrag. Du ska ju sätta dit von Sterber. Du fick klara order av O.D.R.A. Varför har du inte gjort något?”
”-Det har ju inte varit någon möjlighet…” börjar Ruben. Quintus vill inte lyssna.
”-Se till att få det gjort. Och så bör Werner Lankdorf ta anställning hos oss. Säg det till honom. Gott, trevligt att tala med er von Mohr.” Quintus går.
Ruben tänker ”Jag gick med på att ge er EN röst.”

Nellie kommer tillbaka med doktor Gluckstein och hans lärling, den 60-årige Fritz. Ruben och Gabriel blir väl omhändertagna.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.