The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - spelhelg 1, del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Uppgörelsen på Journeys End - 22 Sigmarzeit 2520

Ruben klär sig och beger sig till Journeys End. Detta är ett bra tillfälle för Ruben att närma sig den rike Friedrich von Kaufman. En anställning hos von Kaufman vore en mycket bra position. Speciellt nu när Clothilde von Alptraum tackat nej till Rubens frieri. Ruben tog detta hårt för han är sant förälskad i henne, och han var säker på att hon hade känslor för honom, men i eftertankens kranka blekhet inser han att han måste gå vidare. Det finns alltför många avskräckande exempel på adelsmän som vägrat inse sin situation och gått under i dekadens och skulder. Men han ska visa henne. Han ska skaffa sig en position hon inte kan ignorera eller utföra något i hennes tjänst, ett stordåd värdigt henne.
Ruben möter Werner och herr Curd Weiss. Werner är intelligent och trevlig och Ruben märker dessutom att han inger respekt där han går fram. Det vore kanske någon att knyta till sig. Ett dristigt val som skulle märkas i dom fina kretsarna. Herr Weiss är tacksam för återbördandet av vagnen och dom får en belöning som dom bestämmer att dela med Ingvald, Wera och Caspar när dom får tillfälle. Då stiger count Diehl von Ritterbach in i lokalen. Den dryge von Ritterbach far genast ut mot Ruben och anklagar honom för ryktesspridning. Ruben försäkrar att han inte vet vad von Ritterbach pratar om men tvingas gå in i verbal kamp stöttad av Werners närvaro. Till slut kommer en desperat von Ritterbach med grova anklagelser om Rubens far men här på Journeys Inn är Ruben hemma och plockar isär alla von Ritterbachs lögner och ger igen med samma mynt. Von Ritterbach är färdig. I det ögonblicket kommer ägaren av värdshuset, graf Friedrich von Kaufman, in i lokalen. Han blir mycket imponerad av Rubens vältalighet och säger åt count Diehl von Ritterbach att inte visa sig mer på värdshuset. Ruben kan inte nog tacka den lyckliga stjärna som gjorde att Friedrich von Kaufman kom in just då. Dom talar en stund och Ruben erbjuder sina tjänster men kan inte helt förmå sig att söka anställning. Han känner att han har ouppklarade saker att ta tag i först. Von Kaufman ber i alla fall att Ruben följer med Werner som gäst på morgondagens möte i Sun Society. Ett sällskap som von Kaufman är mecenat för. Ruben tackar ja och bestämmer med Werner att mötas nästa morgon för att innan Sun Societys möte göra en visit hos von Tuchtenhagen och klara upp missförståndet med kontraktet. Upprymd går Ruben vidare till nästa ödesdigra middag.

View
The Enemy Within - spelhelg 1, del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Oväntat besök i badet - 22 Sigmarzeit 2520

Ruben och Werner, i gott samspråk, kör vagnen upp till Red Arrow Coaching Inns kontor på Plenzerplatz. Dom får inte riktigt ett hjältars välkomnande men i alla fall ett löfte att få träffa Friedrich von Kaufmans högra hand, Curd Weiss lite senare på Journeys End. Ruben och Werner skiljs åt och Ruben går hem till sitt stadshus. I dörren står hans hushållerska med packade väskor. Hennes mor i Loningbruck är tydligen svårt sjuk och hon önskar åka och hälsa på henne. Ruben låter henne åka. I salongen väntar hans assistent sedan barnsben, den trogne Leo Mannerheim. Leo är bekymrad över Rubens utsvävningar. Ruben tycker att Leo kan prata med Rubens far istället om att ge familjen dåligt rykte. Det viskas i elaka kretsar om varför Herbert von Mohr har så gott öga till Shallyamodern Henriettes barnhem. Leo säger bara undvikande att det inte är så enkelt. Sen lägger han till att Ruben är kallad till middag i kväll hos fadern och som en god son förväntas han infinna sig. Detta höjer inte precis Rubens humör. Ruben ber Leo tappa upp ett bad och sedan ta en tur i staden och höra om det är något skvaller som går om honom. Ruben har just sjunkit ner i det varma badet när han hör Leo öppna för någon där nere. Leo försäkrar att von Mohr är i badet och inte är anträffbar men det har ingen effekt. Någon tränger sig in utan större protester från Leo. Någon som kan få Leo att backa undan med bara sin närvaro måste vara en formidabel person, en sådan man inte vill ha besök av när man ligger i badkaret. Ruben avväger att överraska vederbörande med en tvål på dom Tileanska kakelplattorna innanför dörren men väljer att istället gå upp och svepa på sig en rock, ställa sig vid fönstret och se ut som om besökaren var väntad. In kommer en man som fyller Ruben med oro, Ludwig von Pappen! Vad vill han här? Och vilket fräckt sätt att störa någons hemfrid. Han är van vid att hans rykte går före honom förstås. Rubens första lektion i härskarteknik. Von Pappen hälsar artigt och ber Ruben återvända till sitt bad men Ruben står kvar vid fönstret. Ruben beställer in förfriskningar av en besvärad Leo och ber honom sedan gå ut. Von Pappen förhör sig om vad Ruben har för lojalitet politiskt och Ruben svarar sanningsenligt von Alptraum. Han vill även veta vad han har att säga om ryktena om hans far men Ruben förnekar dom. Von Pappen upplyser Ruben om att ”Young Blades Duelling Society” som Rubens bror är medlem av inte är en så oskyldig förening som det låter. Han visar sig veta mycket om Rubens festande och besökande av horor i hamnen också. Ruben förstår att det här är bara en första vänskaplig visit och von Pappen förklarar att han är intresserad av handel av information. Pengar har ju Ruben inte mycket men han har inte mycket information att handla med heller. Von Pappen går med löfte om att han hör av sig igen. Ruben sjunker, med tunnslitna nerver, ner i det nu kalla badvattnet och blir bara sittande stirrande framför sig.

View
The Enemy Within - Spelhelg 1, part 3 - Fraulein Wera
Tillbaka i Averheim 22/4

På vägen tillbaka till Ingvalds hus träffar de Valdemar Flucht som berättar att Ingvald skall upp på match imorgon eftermiddag mot Besten från Erengrad.
Tillbaka till hamnen får Wera veta att Murrmann – psykopat och crimelord Faustmann The Fists hantlangare – vill träffa henne. Murrmann vill hyra Wera för en kväll men inte på det vis som hon tror. I rummet som Murrmann hyrt finns även kocken Bloody Bert och på sängen ligger Gert bunden. Gert är en av Weras gamla antagonister och Murrmann vill se om hon har det som krävs för att göra honom nöjd. Först njuter Wera av att se och öka Gerts rädsla men det övergår snabbt till en rädsla över hennes eget liv och hälsa. Genom hot om grovt våld (”Kommer du att kunna fortsätta med ditt yrke utan dina bröst?”) tvingar Murrmann Wera att arbeta för honom och han får även namnet på den person som hjälpte henne mot Meiss och hans anhang. Nöjd med svaret går Murrmann till Werner Lankdorf. Vad som sägs där vet inte Wera men Werners hyresvärdinna blir av med ett finger och hennes kompis Nellie blir kidnappad av Murrmann.

View
The Enemy Within - spelhelg 1, del 2 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Tillbaka till Averheim - 22 Sigmarzeit 2520

Med hotet undanröjt kommer frågorna. Ruben vill helst bort från dom här människorna. Han har inte råd med dessa skandaler. Fattar dom inte det? Som andre son av sin familj har han inte sin framtid säkrad som hans bortskämde bror har. Han måste skapa sig ett klanderfritt namn som kan skaffa honom en respektabel anställning eller ett gott giftermål. Ruben har ambitioner och ett rykte kan vara skadligt. Det här duger inte! Han hör hemma i dom fina salongerna där ett leende i dansen kan skapa en allierad och skvallret bland dom frasande kjolarna avslöjar mer än herrarnas högljudda proklamationer och vapenskramlande. Det måste till en förändring och Ruben ska ta tillbaka makten över sitt eget liv och sitt namn!
Det kommer fram att ingen minns särskilt mycket av gårdagen men att dom tydligen har skrålat och gjort sig till åtlöje på Plenzerplatz. Men det är inte nog med det. Werner finner att dom har skrivit på ett dokument där dom förbinder sig att åka till Grenzstadt och jaga grönskinn. Detta kontrakt ska dom ha ingått med Grenzstadts baron Teodosius von Tuchtenhagen. Ruben är för trött för att tänka mycket på det men tänker att det ska väl gå att reda ut. Han har pratat sig ur knipor förr. Ruben tar på sig att se till passagerarna. Där är baron Tuchtenhagens moster, gamla Maria von Tuchtenhagen med sitt barnbarn Isabella. Hon ifrågasätter starkt Rubens moral och allt som har försiggått på vagnens tak. Hon undrar vad det var det där med: ”-Åh, Clothilde!” Där är också en rik borgare vid namn Anders Kreuz. Ruben ber om ursäkt många gånger. Passagerarna är upprörda och vill tillbaka till Averheim. Wera, Caspar och Ingvald känner sig ouppskattade och uppträder inte helt ettiketsmässigt. Ruben får ta i med myndig stämma som anstår hans ställning för att få dom att lugna ner sig. Han tycker inte heller om den gamla baronessans nedvärderande blickar på Wera men det säger han inte. Han och Werner förbinder sig att återbörda alla tryggt till Averheim. Vagnen tillhör Red Arrow Coaching Inn som ägs av Graf Friedrich von Kaufman och dom vill inte bli anklagade för stöld. Dom reser tillbaka. Wera, Caspar och Ingvald hoppar av när dom kommit innanför stadsporten. Ruben är glad att bli av med dom och lägger inte så mycket märke till deras avskedshälsningar.

View
The Enemy Within - Spelhelg 1, part 2 - Fraulein Wera
Tillbaka till Averheim 22/4

En kort diskussion startar nu över vad som hänt under natten som varit. Von Mohr verkar väldigt besvärad över den situation han befinner sig i och inte blir det bättre när nattens händelser pusslas ihop. Wera kan inte låta bli att snöpa på munnen. Så typiskt det ”fina folket”; Det går bra att skåla och skråla med allmogen bara de inte behöver bli påminda om det dagen efter. Tydligen så festade alla tillsammans på The Upright Pig Tavern ditbjudna av Hans Blichter. Brottsstycken av att de skrålande dansade runt Pillar of Skulls på Panzerplatz torg förbleknar när Werner hittar ett papper i sin ficka. Det är tydligen ett avtal som hela gänget i fyllan undertecknat där samtliga förbinder sig att åka till staden Grenzstadt för att jaga grönskinn. Stadens styrande – Baron Theodosius von Tuchtenhagen betalar bra för varje dödat grönskinn. Till Weras belåtenhet är det bara Werners och Rubens namnteckning som går att tyda. Inte så konstigt då det är bara de högre stånden som brukar användandet av pennor i The Empire. Gemene man måste bruka sin kropp istället för att överleva.

Under diskussionen kliver de betalande passagerarna ur vagnen; Maria von Tuchtenhagen med barnbarnet Isabelle samt köpmannen Anders Kreuz var på väg till Grenzstadt. Wera tappar snabbt intresset för adelsdamen och borgaren då de båda inte skyler med sina nedvärderanden i form av blickar och ord.
Sällskapet vänder om och tar sig tillbaka till Averheim. När de kommer fram hoppar
Wera, Ingvald och Caspar av vagnen nära hamnkvarteren så Ruben och Werner får ta vagnen till sin ägare The Red Coaching Inn. De vill inte bli anklagade för vagnstöld.

View
The Enemy Within - spelhelg 1, del 1 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
På vägen till Grenzstadt - 22 Sigmarzeit 2520

”-Åh, Clothilde!” I ett berusat töcken ser Ruben ett par fasta lår, lätt särade. Om det kunde sluta snurra! Han eggas av synen. Låren är smidiga och starka som hos en ryttarinna, och en ryttarinna är hon, hans Clothilde von Alptraum. Hon lutar sig bakåt. Vad är det för ett infernaliskt klinkande oljud! Det snurrar. Han koncentrerar sig på henne. Hennes ben är brunbrända och fräkniga, inte helt passande en adelsdam, och dom glänser som vore dom insmorda med kapunfett, men vad gör det? Dom har förstås varit på picnic och hon vill ha honom här, efter en snabb ritt, en krispig nystekt fasan och en flaska lätt Lonningbruck. Men han måste ha druckit något mycket tyngre och varför hör han fortfarande hovslag? Hans händer stryker över hennes släta hud och han tar in hennes exotiska doft blandat med doften av hästar. Han känner solens strålar värma hans rygg. Hon för honom mot sig. Det skakar och skramlar och snurrar. Kan det inte sluta snurra! Det bultar i honom när hon tar emot honom i sig. ”-Åh, Clothilde!” Han för sina händer genom hennes… långa, röda hår! I chock drar sig Ruben undan henne. Nej, det här är en hånfull dröm! Han känner sig naken. Han ÄR naken! Ruben registrerar utan att fatta. Taket på en stor landsvägsdroska på väg över Averlands vajande sädesfält, fyra män förutom honom själv, en rödmålad get och den rödhåriga skönheten, lutad med uppdragen kjol mot ett piano som är fastspänt på bagaget. Dom är alla i olika grader av berusning och besudlad värdighet. Rubens skam över att han umgås med sådana människor från samhällets bottenskikt fördjupas när han vagt inser att dom nog har festat sen kvällen innan och kan ha ställt till med all sköns pinsamheter inne i Averheim. Det är inte första gången heller. Ruben börjar dra sig till minnes namn att sätta på ansiktena. Där är Caspar Hoffstetter, en skojare från hamnen men respekterad i dom kretsarna. Han är inte så harmlös som han verkar och vet allt för mycket om Rubens klavertramp. Ingvald Reise, en best till karl utseendemässigt men med ett överraskande milt sinnelag och som en kort tid var i anställning hos Rubens far, nu i klorna på en arrangör av förbjudna åskådarstrider. Werner Lankdorf, en stilig yngling som är medlem av Sun Society, akademiskt lärd och tydligen skolad i magi. Han är respektingivande men tydligen utan en välgörare. Så en man som Ruben bara minns som Hans Blichter. Till sist Wera, ingen vanlig glädjeflicka, som Ruben har besökt förr i destruktiv självömkan på Upright Pig. Hon har fina manérer när hon så önskar och en dialekt som, när hon inte döljer den, tyder på att hon kommer från Altdorf. Rykten säger att en skandal ska ha fört henne hit.
Mer hinner inte Ruben tänka innan det börjar vina pilar. Dom är anfallna av grönskinn! Så här nära Averheim? Ruben rafsar ihop sina kläder och drar på sig byxor. Pistolerna har han där också. Det var i alla fall skönt. Han fick ett bra pris på dom. Vakten Little Sammy sitter med en blunderbuss bredvid kusken Benny. Sammy blir träffad av en pil och faller av vagnen men Caspar räddar blunderbussen ur Sammys grepp i en smidig rörelse. Wera sätter sig på kuskbocken och bistår Benny. Werner kommer med insiktsfulla råd, baserade på kunskap mer än erfarenhet, om vad dom bör göra vilket är till stor nytta. Goblins på vargar följer dom. Ruben förbannar sig att han aldrig lyssnade mer på sin gudfar Baron von Tasswinder. Han sa alltid att skjuta prick på tavlor bara är sport men att träffa ett rörligt mål i strid något helt annat. Här skakar allt och fienden är snabb. Ruben tvekar, han vill inte slösa kulor. Werner har bättre lycka. Med några uttalade främmande ord far projektiler iväg frammanade ur tomma luften. Men dom gör inte sån skada som en pistolkula gör. Några goblins tar sig upp på vagnen men där möter dom Ingvald och han tar hand om dom raskt när han väl har manövrerat sig utrymme att svinga sin mäktiga zweihänder. Två vargryttare har kommit närmre bakom vagnen och där är ju ett mål som Ruben inte kan missa. Han skjuter repen som håller pianot och det brakar ner med en väldig klang när det krossas och sveper med sig vargryttarna i sitt fall. Vagnen fortsätter mot en dunge träd. Tillsammans avstyr vi attacken mycket tack vare Ingvald, och goblins flyr.

View
The Enemy Within - Spelhelg 1, part 1 - Fraulein Wera
Äventyret börjar - Fraulein Wera

Det är morgonen den 22/4 (Sigmarzeit) år 2520.
Dagen efter FESTANDET med stort F. Fraulein Wera vaknar till liv med torr mun, huvudvärk och stark törst i en värld som skakar och skramlar. Efter att ha gruvat sig en stund öppnar hon ögonen för att mötas av en syn hon aldrig kunnat gissa sig till: liggandes på taket av en coach tillsammans med Werner Lankdor – Wizard apprentice of the Celestial order, Ruben Ulfman von Mohr – adelsman med höga ambitioner, Ingvald “Der Fleischer” Reise – Pit fighter och krigsveteran, Caspar Hoffstetter – ryktbar tjuv samt en rödmålad get, ett fastspänt piano och en man med en flaska i handen. Mannen, som är i sena 20-års åldern, är klädd i grönt och berusad. Rättelse: Fortfarande berusad. För trots sitt miserabla tillstånd minns Wera hans namn – Hans Blichter – och att det var han som drog med henne och de andra på taket i den galna dryckenskapen som skedde kvällen innan.
Den bakfulla danserskan och glädjeflickan hinner bara konstatera detta innan en pil träffar coachvakten Little Sammy som faller skrikande av vagnen. Med en akrobatisk manöver lyckas Caspar – som verkar oförskämt opåverkad av allt drickande – fånga vaktens blunderbuss innan den följer med sin forna ägare. Vagnen attackeras av grönskinn – 6 goblins ridandes på vargar anfaller vagnen. Grönskinn så nära staden Averheim! Innan chocken över detta konstaterande lagt sig träffas kusken Benny av en pil. Wera förtänger sitt tillstånd och hoppar ner bredvid Benny där hon blir ett extra par ögon för att hjälpa kusken undvika fler pilar. Taktiken misslyckas då ytterligare 2 Wolfriders kommer emot dem framifrån skjutandes med pilbågar. Benny faller för pilregnet. Wera tar över tyglarna samtidigt som hon tackar Ranald för att hon fick prova styra en hästdragen vagn på färden från Nuln till Averheim. Hon hör hur de andra på taket ovanför henne ropar till varandra och pistolskott. När Wera törs se sig över axeln ser hon att ett par av Goblins har fallit. Shallyas nåd vare med oss ber hon medans hon kämpar att hålla vagnen på vägen. Plötsligt hör hon skrik och strid ovanför sig – Goblins på taket! Vagnen har kommit in i en skogsdunge och grönskinnen måsta ha gömt sig bland grenarna för att sedan hoppa ner på vagnen. Hon hör hur de forna dryckeskamraterna börjar strida med attackerarna. Ett pistolskott ljuder och det efterföljs av en brakande ljud blandat med Goblins skrik. Grönskinnen flyr sedan fältet men stackars Ingvald faller av vagnen och skadar sig. Wera stannar vagnen för att låta Werner plåstra om Ingvald. Det framkommer dock att det mesta blodet på Pit Fightern inte är hans eget utan det kommer från Goblins.

View
NPC citat efter prologen kidnappad

“Har ni hört att Fraulein Wera lönnmördat Fritz, en av de The Knifes hantlangare? Jag är helt säker på att det kan kopplas samman med att någon nyligen slog sönder Faustmanns kontor. Ett krig håller på att blossa upp i Averheims undre värld. Ryktet går att fraulein Wera är en “sovande lönnmördare” från Altdorf som nu aktiveras efter flera år. Kanske hon jobbar för Swearmonger?"
Herr Schneider, hemlig Initiate av Ranald

“Jag svär vid min gamla mor. Wera mördade min vän Fritz kallblodigt. Men det fanns någon mer där i mörkret som hjälpte henne. Jag såg en elektrisk blixt slå ned i Fritz bröst och kände doften av bränt svavel. Må Morr skydda mig men det var häxkonster jag såg… jag fruktar nu för mitt liv. Wera är en lönnmörderska i pakt med mörka krafter.”
Gert

“En kvinna vid namn Fraulein Wera har väckt mitt intresse. Hon mördade idioten Fritz utan att tveka. En enkel gatflicka som vågar utmana The Knife och mörda hans närmaste man. Faustmann är inte glad, men hon har väckt mitt intresse. Jag gillar kvinnor som fascinerar mig, kvinnor som överraskar…”
Herr Murrmann, ökänd psykopat och närmaste man till Faustmann “The Fist”

“Det sägs att Faustmann The Fist har blivit paranoid. Han är rädd för allt och alla. Fruktar att någon ska mörda honom. Men vem är det som hotar The Fist? Jag tror jag vet en person som kan vara involverad i konspirationen mot Faustmann och det är gatflickan Wera. Folk viskar att hon är en vilande lönnmördare från Altdorf som under ett par års tid levt dubbelliv här i Averheim. Nu sägs det att hon fått order att slå till…”
Mathilda Durbein för ett samtal med Beatrice Knox på The White Horse Tavern

“Hahaha! Ett helt befängt rykte! Wera är ingen lönnmördare. Hon är en helt ofarlig och väldigt rar flicka.”
Bernhardt Kurtz, ägare av The White Horse Tavern

“Säg mig, vad kan du berätta om en ung kvinna vid namn fraulein Wera?”
Hans-Helmut Hermann, vaktsergeant i Averheims stadsvakt gör efterforskningar

“Väldigt intressant det du berättar för mig. Du ska veta att jag uppskattar att du ger mig denna information. Den där Fraulein Wera verkar vara en högst intressant personlighet. Om jag lägger ihop ett och ett så kan jag se ett mönster. Och mina källor i Altdorf har också berättat uppseendeväckande saker…”
Ludwig von Pappen samtalar med en av sina informatörer i hamnen

“Hon ska få ångra det hon gjorde med Fritz!”
Bengt “The Knife”

“Jag skulle vilja prata med kvinnan som kallas Fraulein Wera. Vet du var jag kan få tag på henne?”
Albrecht Swearmonger, Crime Lord

“Gode Ranald, låt inget ont hända Wera.”
Kurt Guth ber en tyst bön till Ranald

“Wera, Wera, du undersköna blomma.”
Bloody Bert

“Min vän Werner kommer att lösa detta. Han kommer att hitta unge lord Wilhelm. Ty han har Verenas välsignelse och ett skarpt intellekt.”
Unterlector Viktor Glottz av Verena samtalar med Countess Selena von Kusch

“Ahhhh, Werner Lankdorf. Mina grannar fruktar honom, men de är ju vidskepliga hela bunten. Tror på häxor och sånt, skrattretande eller hur? Jag kan berätta för dig att Werner är en mycket trevlig och belevad ung man. Och kvinnorna verkar älska honom… Säg inte detta till någon, men unga vackra kvinnor av både hög och låg börd besöker honom om natten.”
Frau Beatrice Junker samtalar med en högst oväntad besökare vid namn Ludwig von Pappen

“Werner Lankdorf är en högt uppsatt magister i Celestial College i Altdorf. Om någon har kraften och möjligheten att hitta min son Wilhelm så är det Herr Werner Lankdorf, Averheims mäktigaste magiker.”
Countess Selena von Kusch

“Lyssna på mig folk av Averheim. Våra gator är inte längre trygga, ty häxor vandrar mitt ibland oss. Häxor som är en styggelse mot Sigmars heliga principer. Och värst av alla häxor är monstret som lystrar under namnet Werner Lankdorf. Vi måste rena vår stad från dessa kättare, endast Sigmaritiskt stål och eld är lösningen.”
Rune Steen, Sigmaritisk flagellant

View
Kidnappad del 2
En prolog till TEW

19:e Sigmarzeit.
Werner kollar upp Beatrice Hurdelberger i stadsarkivet. Hon är en av de rikaste köpmännen i staden och bor i ett stort hus vid Plezlerplatz, nära palatset. Hurdelberger har startat upp Averbank där det sägs att många inom adeln tagit lån. Han rapporterar även hur uppdraget går till Von Kusch.

Wera köper finare kläder och besöker borgarkvarteren samt The Journeys End Coaching Inn tillsammans med Werner. Nu blir det ombytta roller i förhållandet till miljöombyte men Wera tar det med stor fattning och rör sig världsvant bland borgerskapet. Hon föreställer sig som Werners kusin och charmar alla på Averheims finaste värdshus. Tack vare sitt bländande leende får hon veta var hon kan finna Gregor Geldloss och Beatrice Hurdelberger. Wera kan inte låta bli att sola sig i den uppmärksamhet hon får och tankarna kommer oinbjudna: Tänk att få leva så här varje dag.
Stärkt av den stora uppvaktningen på Journeys End går Wera med självsäkra steg till Gregor Goldloss residens. Efter att ha återigen använt sig av sitt vackra leende får hon träffa herr Geldloss. Men mötet med herr Geldloss blir inte som hon hoppas. Wera underskattar honom, ty Geldloss har inte blivit ledare för köpmannagillet om han inte själv varit slipad, världsvan och intelligent. Han genomskådar snabbt Weras klumpiga lögner och charmiga leende. För att slippa stå till svars för sin påhittade bakgrund ursäktar sig Wera och i det närmaste flyr Geldloss kontor.
Skakad och med stukat självförtroende går ändå Wera för att träffa Beatrice Hurdelberger. Att behöva gå tillbaka till Werner och berätta om ett misslyckande känns mycket värre.

I porten till Averbank använder hon sig igen av sin skönhet och vackra tandrad vilket helt förvrider huvudet på den stackars medelålders receptarien. Han ordnar snabbt fram ett glas vin och ett möte med husets ägarinna. Även om besöket börjar bra har Wera inte glömt sin lärdom från mötet med Geldloss. Hon lindar in sina lögner lite mer när hon samtalar med Heurdelberger. Wera försöker reda på vilken som hyr Lagerhus nummer 14, men upptäcker snart att hon är fast i en verbal strid. Tagen, av den för henne ovana situationen, känner Wera hur hennes sinne vacklar. Frau Hurdelberger är van att krossa motståndare med sitt vassa munläder och sin höga utbildning, men troligtvis är hon alltför självsäker då hon plötslig säger fel. Wera ser sin chans och kastar misstaget i ansiktet på Hurdelberger. Att ha gjort ett så uppenbart misstag mot en uppenbart oerfaren motståndare får Hurdelberger ur balans vilket i sin tur orsakar fler misstag från henne. För varje felsägning hugger Wera till och den rikaste köpmannen i Averheim får till slut erkänna sig besegrad i denna verbala strid. Wera tror knappt att det är sant, men hon döljer sitt glädjerus bakom en likgiltig mask och får namnen på Hurdelbergers hyrestagare för lagerhusen i hamnen. Lagerhus nummer 14 är uthyrd till en viss Leonora von Krieglitz.

Med glatt hjärta och hög av segerns sötma nästan dansar Wera till Werners hus för att berätta vad hon fått fram. Hon besegrade Frau Beatrice Hurdelberger på dennes egna arena! Det väcker en så ovanlig känsla inom henne att hon är tvungen att tänka efter innan hon kan sätta ord på det: Triumf! – Känslan av att ha lyckats med något hon inte trodde hon skulle klara! Ack, så skön är inte den känslan. “Hur ska hon nu kunna återvända till en loppig säng och dyngfulla torskar efter denna triumf?” Hon skjuter den tanken ifrån sig innan den får för mycket fäste.

Werner Lankdorf – magiker, inte trollkarl – känner igen namnet Leonora von Krieglitz. Von Krieglitz är ambassadör åt Graf Theodosius von Tuchtenhagen, herre över staden Grenzstadt. Von Tuchtenhagen är den enda adelsmannen i Averheim som har en lejd magiker. Om han är hjärnan bakom kidnappningen så är något stort i görningen. Von Tuchtenhagen är vän med familjen Leitdorf som styrt Averland men han har nyligen friat till Gravin Clothilde von Alptraum som är fiender till Leitdorf. Varför han gjorde detta är det ingen som…
Vid denna tidpunkt slutade Wera att lyssna. Vad adeln, de som tillhör ”The Gold Tier”, håller på med intresserar inte danserskan. Allt hon vet bara att vad de adliga än hittar på, kommer det att ligga de fattiga till last. Hon ursäktar sig för Werner, byter om till sina vanliga kläder och går tillbaka till The White Horse Tavern.  

20:e Sigmarzeit.
Under dagen går Wera till Frau Heidelschneider och blir undervisad i hur hon skall binda om Nellies sår. Hon går sedan till en enslig gränd i hamnkvarteret där hon brukar träna upp sin förmåga att använda avståndsvapen. Hon har blivit lärd hur hon ska handskas med armborst vilket hon brukat träna på men har på senare tid upptäckt slungan som är mycket enklare och lättare att bära med sig. Efter knivdådet på Nellie har Wera börjat träna allt mer på att använda slungan men hon har aldrig behövt använda sig av den. Men hon har haft personer omkring sig som enträget sagt att hon behöver något att skydda sig med.
Resten av dagen tillbringar hon på The White Horse med att roa tavernans besökare men hon går inte länge än att dansa och flirta. Hon har ett jobb att göra ikväll.

På kvällen går Wera och Werner till lagerhus 16 för att spana på grannhuset innan de tänker försöka smyga in och se vad lagerhus nummer 14 kan tänkas innehålla. Via en stege tar de sig upp till fönstret med den trasiga fönsterluckan på våning 3. Luckan är enkel att forcera och de kommer in. Efter att ha väntat en stund för att vänja ögonen vid mörkret börjar de utforska lagerhuset. Våning 3 består av ett större rum med en stege ner till våning 2 samt två mindre rum där äventyrarna kommer från det mindre rummet till vänster. Wera rör sig tyst ut från rummet till stegen ner till våning 2. För Werner går det inte lika bra. Som akademiker är han mer van att använda huvudet och händerna än fötterna. Paret fortsätter ner till våning 2 som visar samma planlösning: ett större rum med stegar som går till våningen nedanför och ovanför. Från bottenvåningen ser de ljus och hör röster så de smyger till rummet till höger på våning 2. Tomt. Historien upprepar sig – där Wera smyger tyst framåt kan Werner inte låta bli att kliva på en knarrande bräda eller stöta till något löst föremål på golvet. Wera svär tyst över Werners bristande förmåga i att smyga, då magikern för 100:e gången ger oljud ifrån sig. Werners bristande förmåga i att röra sig tyst gör att de inte törs fortsätta till bottenvåningen utan smyger tillbaka upp till våning 3 och ut från huset. Wera vill skälla ut magikern men han föregår henne med en lång harang av svordomar och ursäkter över sin egen klumpighet.
De båda går istället till Frau Heidelschneiders Hem och tar med sig Nellie hem till Werner.

Wera återgår till sin arbetsplats men avböjer igen varje erbjudande om sex mot betalning.

21:a Sigmarzeit.
När danserskan och magikern funderar igenom sin situation under frukosten kläcker de en idé om att använda sig av en avledande manöver för att ta sig in i lagerhus 14 och rädda Wilhelm. Wera börjar sprida ett rykte i hamnen att några hamnarbetare lastar och lossar last utan kontrakt i lagerhus 14. Samtidigt går Werner till stadsvakten för att informera dem om att ett upplopp är på gång i hamnen.

För Wera löper ryktesspridningen väl då Gerd Knaak – ledaren för hamngänget The Fish – tror på henne. Men kommer hamngänget att göra något åt det? För Werner gick det tyvärr sämre och han dyker upp besviken och arg på de arroganta och nonchalanta befälen för stadsvakten. Ingen hjälp därifrån alltså. Resten av dagen blir en nervös väntan i lagerhus 16 för att se om The Fish kommer för att undersöka ryktet om oorganiserad lastning och lossning. Hoppet om att få en avledande manöver har nästan försvunnit när det plötsligt syns en folkmassa längre bort på gatan. Det är hamnarbetare ledd av Gerd Knaak som kommer gående mot lagerhusen. Det lyckades!

Wera skyndar sig att ställa upp stegen och klättrar snabbt upp till fönstret på våning tre. Werner stannar kvar på gatan och inväntar mobben. För Wera blir det en nervös vandring genom lagerhus 14 ner till bottenvåningen. Hon behöver röra sig tyst men ändå snabbt. Av en anledning hon själv inte kan förklara, tar hon fram sin slunga och laddar med den en stålkula. När hon kommer till den nedåtgående stegen från våning 2 och försiktigt börjar ta sig ner till bottenvåningen hör hon en het ordväxling mellan Gerd Knaak och Bengt ”The Knife” Meiss. När hon kommit halvvägs ser hon också de två ordväxlarna samt Gert och Fritz som står snett bakom The Knife. Rummet är annars tomt förutom två öppningar som leder till de mindre rum som finns på varje våningsplan. Hon väljer det högra och försöker så tyst som möjligt ta sig dit. Rummet är tomt. Wera svär tyst för sig själv varenda ed som hon hört (vilket är väldigt många och kraftfulla nog att få prästerskapet att rygga tillbaka). Med svetten rinnande efter ryggen och med en stor klump i halsen smyger hon mot den andra sidodörren. Blir hon upptäckt är hon väldigt illa ute. Alla tre råbusarna vid dörren har som sitt roligaste tidsfördriv att plåga hjälplösa kvinnor. Nellie var inte den förste att bli knivskuren av ”The Knife” Meiss. Gert gillar att misshandla kvinnor som i hans tycke bara sprider sjukdomar och Fritz ”specialinriktning” är våldtäkter.

Katastrof! Halvvägs till målet råkar Wera kliva på något hårt som krasar under hennes fot. Troligtvis något som blivit kvar sedan huset senast användes som lager. Ljudet gör att Fritz vänder sig om och får syn på henne. Men innan han hinner reagera använder Wera slungan och tillfogar honom en hjärnskakning. Fritz ger till ett stön av smärta innan han ropar åt sina kamrater att de har en inkräktare i huset. Wera springer till det vänstra rummet där hon ser Wilhelm ligga bunden på en brits nedanför fönster med förbommade fönsterluckor. Wera ger pojken bara ett ögonkast medan hon korsar rummet, sliter bort tvärslån för fönsterluckorna och hoppar ut genom fönstret. När Meiss hör Fritz rop spänner han ögonen i Gerd Knaak och lyckas, genom hot, övertala denne och mobben att vända om samtidigt som Gert och Fritz springer efter Wera. I gränden utanför huset är Wera tvungen att stanna till då ruschen ut från lagerhuset tog hårt på hennes ork. Hon vänder sig om för att möta sitt öde mot två av sina gamla antagonister som kommer efter henne.

Men hon hade inte räknat med Werner Lankdorf. Påpassligt nog har denne stått mot väggen vid grändens öppning mot gatan och ser Wera komma rusande ut från huset. När Fritz och Gert kommer uthoppandes efter Wera slår plötsligt en ljusblixt in i bröstet på Fritz och luften fylls av en frän doft. Fritz stönar till vid träffen och Gert ropar till av förskräckelse. De båda hejdukarna stannar upp av den oväntade störningen i deras plan att ge den smygande horan vad hon förtjänar. Wera försitter inte det nyvunna tillfället utan skickar en ny kula mot Fritz. Skottet träffar åter igen huvudet på Fritz som faller till marken. Det blir för mycket för Gert som flyr tillbaka in i lagerbyggnaden och tillsammans med The Knife bommar de snabbt igen fönsterluckorna med tvärslån.

Med skakiga ben går Wera fram till Fritz, bara för att konstatera att hon för första gången bragt någon om livet. Hennes tankar virvlar i huvudet över vad hon gjort. Men det avbryts av Werner som kommer fram till henne påpekar att de bör ge sig av. De retirerar tillbaka till lagerhus 16 där de åter sätter sig ner på sin utsiktsplats över lagerhus 14.

Fraulein Wera är fyllt av motstridiga känslor och tankar. “Hon har dödat en annan människa!” Glädjen över att våldtäktsmannen Fritz är borta blandas med våndan över vad hans kamrater kommer att göra för att hämnas honom. “Hur kommer hennes liv att bli när detta blir känt? Måtte inte Meiss och Gert berätta vad hon gjort,” men hon vet att det är en dåres förhoppning.
Hon sneglar på Werner. “Hur kan han se så oberörd ut? De har ju nyss bragt en person om livet! Har han varit med om att döda andra förut? Kanske är det sant det hon har hört: Att magiker utför människooffer för att få sin förmåga att slänga besvärjelser?” Men så hon sansar sig och brister nästan ut i skratt åt sina egna tankar. Werner Lankdorf må vara dålig på att smyga och övertala stadsvakter men han verkar definitivt inte vara den typen som utför människooffer. Det låter mer troligt att han har en mycket större viljestyrka och lugn än henne själv. Hon känner ett kort stygn av avundsjuka – varför har inte hon samma viljestyrka?

Efter någon timmes väntan ser de plötsligt att porten till lagerhus 14 öppnas. Meiss och Gert tittar sig nervösa omkring innan de lyfter ut något i en säck och beger sig hastigt mot The Faust Quarter. De båda detektiverna tar sig ut ur sitt gömställe för att följa efter kidnapparna men de tappar snabbt bort dem i mörkret. Wera svär över det borttappade spåret då Werner säger att de troligtvis går till sin uppdragsgivare. Utanför Von Tuchtenhagens residens lite senare samma kväll ser Wera och Werner hur Bengt ”The Knife” Meiss och Gert ringer på en sidodörr och lämnar över en säck med något stort och tungt i.
Tunga är också deras steg tillbaka hem till sina respektive boningar. Men mest är de tyngda av vetskapen att de inte lyckades rädda en oskyldig gosse från att bli en bricka i ett maktspel.

View
Kidnappad
En prolog till TEW

Det händer i Averheim, Sigmars år 2520.

17:e Sigmarzeit.
Trots att det bara är årets fjärde månad pratas det redan i hamnkvarteren om den ovanligt höga värmen. De gamla säger sig inte minnas en vår som varit så varm och många är de som bävar inför sommaren och en, med stor sannolikhet, ännu varmare väderlek.

Fraulein Wera – dansare och glädjeflicka i hamnen – lämnar solens starka strålar för att istället gå in i Frau Heidelschneiders Hem för Hemlösa Kvinnor och Barn. När hon kliver in och stänger dörren bakom sig blir omgivning som att gå från en värld till en annan. Plötsligt försvinner de livliga ljuden från hamnarbetare, gatuförsäljare, tiggare, gatuflickor och den inhängda boskapen. Även den mesta stanken från boskapen, garverierna, avskräden och otvättade kroppar dämpas inne hos Frau Heidelschneider. Hemmets ägarinna är noga med att det skall vara rent och hemtrevligt för de stackare som kommer till hennes hus, och de inneboende som kan hjälpa till med städningen, gör det gärna för att avlasta den snälla kvinnan. Det som fortfarande består dock är atmosfären av fattigdom då både Frau Heidelschneider och hennes inneboende tillhör ”The Brass Tier” – det klientel av människor som har det tuffast i staden. Misär, fattigdom och svält är vardagen för de som bor i Hamnkvarteren eller i The Faust Quarter.

Wera går in till sin väninna och kollega Nellie Metternish som ligger och blir omplåstrad av Frau Heidelschneider. Nästan direkt efter Weras entré dyker även Werner Lankdorf upp vid Nellies säng. Werner är Nellies kusin och en av stadens få magiker. Trots sina stora olikheter i både yrken och samhällsklass har Wera och Werner kommit bra överens då de båda insett att de båda vill se Nellie bli bättre.
Efter besöket ber Werner om hjälp från Wera. Han har accepterat ett uppdrag från Unterlector Viktor Glottz av Verenas tempel men behöver hjälp med att klara detta. Det har skett ett inbrott i Verenatemplet och en person har blivit kidnappad. Personen ifråga är den 10-årige Lord Willhelm von Kusch, son till Countess Selena von Kusch, som 2 veckor innan börjat studera i Verenatemplet. Då varken Countess von Kusch eller Viktor Glottz vill att kidnappningen blir känd har Werner lovat att hitta pojken utan att blanda in stadsvakten. Tre män blev sedda i samband med pojkens försvinnande och Werner vände sig till den person han tror kan hjälpa honom finna dessa män – kusin Nellies kamrat Wera. På Werners beskrivning vet Wera vilka de tre misstänkta är: Bengt ”The Knife” Meiss och hans hejdukar Gert och Fritz.
Fram till dess har Wera bara lyssnat med ett öra men när hon inser vilka som var inblandade i kidnappningen blir hon mer alert. ”The Knife” är en ökänd hallick och våldsman i hamnen och han är orsaken till att Nellie blir omplåstrad av Frau Heidelschneider efter att ha knivskurit henne svårt. Efter knivdådet har Wera som mål att på något sätt se till att Meiss får sota för sitt dåd. Hon lovar att hjälpa Werner med att hitta pojken Willhelm.
Då Werner är helt ovetandes om hur det ser ut bland hamnens ljusskygga element berättar Wera att Meiss jobbar under Faustmann The Fist, en av de två crimelords som opererar i Averheim. The Fist har ett mycket dåligt rykte om sig över att vara väldigt hänsynslös och skrupelfri och är ingen person någon vill komma i kläm med.

Deras första steg blir ett besök i Verenatemplet och ett samtal med Gunter Zander som var Willhelms lärare. Där får de nyblivna detektiverna veta att det var väl känt att Willhelm studerade för Templet så det spåret minskade inte antalet misstänkta till dådet.
Andra steget är att få reda på var Bengt Meiss har sin lya. Paret beger sig mot hamnen och efter lite efterforskningar längst vägen kryper det fram att Meiss bor i ett hus vars lägenheter hyrs ut av Helmut Weiss – ägaren av The Upright Pig Tavern. The Upright Pig Tavern är ett sjaskigt värdshus som även är Weras arbetsplats och bostad och som ligger i hamnen inte långt från dess konkurrent – White Horse Tavern.

Samtidigt som detektivparet kommer fram till hamnen inkommer ett skepp från Altdorf. Händelsen orsakar stort pådrag i hamnen och Werner får reda på att lastning och lossning av fartygen i hamnen sker via kontrakt. Kontrakten sluts mellan kaptenen eller skeppsägaren och några av de två hamngängen: Wharf Rats eller The Fish.
När de nyanlända matroserna går iland blir Weras bröst exponerade av Helmut Weiss i hans iver att locka nya kunder till sin taverna. Även om sjömännen gillade att se en snygg tjejs nakna hud så blir inte Wera glad över detta. Inte för att hon är blyg utan för att hon vet att Weiss är den som kommer att tjäna mest pengar på att visa upp hennes behag, utan att hon får någon kompensation för det. Hon beslutar sig för att ge Weiss en knäpp på näsan. Men först spelar hon med och lyckas lura ur Weiss adressen till hans hyreshus i Faust Quarter. Werner Lankdorf får under sitt första besök i hamnkvarteren en oangenäm insikt i hur det är att leva i de sämre delarna av staden. Han själv tillhör ”The Silver Tier” – de mer välbärgade i staden som inkluderar köpmännen och akademikerna.

Då var allt klart för steg tre i jakten på Wilhelm – i ett besök till det hus som Upright Pigs ägare hyr ut. På tredje våningen i huset finner Wera och Werner en dörr prydd med en målad dödskalle. Via husets utsida tar sig Wera in i rummet och där hittar paret inte bara Meiss tillhåll utan även ett brev med text och en lapp med siffror. Det till synes obegripliga brevet är skrivet med kod. Werner lyckas koda texten på lappen och läser sedan en order över att förvara och vakta pojken i lagerhus nr 14.

Wera och Werner skiljs åt då Wera skall börja sitt arbete på The Upright Pig. Under småtimmarna samma natt ligger hon och våndas i sitt lilla rum på vinden i Upright Pig. Den sista Dorfer-matrosens genitalier såg inte friska ut och Wera känner allt mer att hon måste ta sig ifrån sitt nuvarande leverne. På den positiva sidan har Werners vädjan på hjälp fått henne att upptäcka sin stora, slumrande sociala förmåga.

18:e Sigmarzeit.
Werner rapporterar på morgonen till Countess Von Kusch samtidigt som Wera går till The White Horse Tavern och erbjuder sina tjänster till ägaren Bernhardt Kurtz som är Helmut Weiss stora antagonist. Denne tar gärna emot erbjudandet och Wera börjar således en ny anställning på ett nygammalt ”etablissemang.”
Plötsligt kommer en Sigmarit in i tavernan, den ökände Inquisitor Ignatius Jonn, och den uppsluppna stämningen dämpas. Jonn uppmanar alla på tavernan (med ett undertryckt hot) att komma till högmässan i Sigmartemplet den 22/4. Men så fort sigmariten gått ut blir stämningen gladare igen och många av klientelet skrockar åt sigmariternas optimism över att någon i tavernan skulle gå på någon av deras gudstjänster. I hamnen ber innevånarna till Ranald, då tjuvarnas gud har ett mycket mer generöst perspektiv gällande syndigt leverne än vad Sigmar har.

Under tiden ger ett besök på stadsarkivet Werner informationen om att lagerhus 14 sålts av Gregor Geldloss, köpmannagillets ledare, till en viss Beatrice Hurdelberger. När Werner sedan möter upp Wera berättar han att Countess von Kusch fått ett meddelande att hon skall invänta order på vilken hon skall rösta för i valet till nästa Elector Count. Meddelandet styrker att kidnappningen beordrats av någon bland adeln där alla intrigerar mot varandra för att få den eftertraktade titeln Elector Count. “Förvånar mig inte” tänker Wera. Ifråga om falskspel och hugga knivar i ryggar är det inga som slår de rika och adliga som utgör den privilegierade samhällsklassen i ”The Gold Tier”,

Wera och Werner tar nu en promenad förbi lagerhus nr 14. Detta är en stor, 3 vånings byggnad med en stor port på nedre plan och fönster täckta av fönsterluckor på varje våning. Men ett varv runt byggnaden avslöjar att fönstret på våning 3 ser ut att ha trasiga luckor. Paret börja nu titta på lagerhusen bredvid nummer 14 och de finner att hus 16 verkar övergivet. De känner på dörren till lagerhus 16 och finner den olåst. När de kliver in överraskar de tiggaren som gjort lagret till sitt härberge. Wera känner igen tiggaren som Kurt Guth och frågar honom om han sett någon i lagerhus 14. Hon byter även några ord med avskrädesbonden Gottfried Hanson som hon sett tidigare. Både Kurt och Gottried bekräftar att Meiss samt hans hejduker har något för sig i lagerhus 14.

På tillbakavägen förbi The White Horse träffar de Ute Hertz – en vevorgelspelande tjej som vet allt om alla i hamnen – som hört att Meiss fått ett lukrativt uppdrag. Strax innan Wera och Werner kommer fram till The Upright Pig ser de också de så kallade Ritterbach Freikorps, som spöar upp tiggare under bron till Little Aver. Ritterbach Freikorps sägs vara en fristående vaktstyrka som ska skydda innevånarna i Averheim. Tyvärr är de mer råskinn än vakter som leds av Arndt Hinkel, en f d medlem av Swearmongers gäng. Swearmonger är den andre av Averheims Crimelords och rival till Faustmann The Fist.

På Upright Pig träffar de tjuven Fritz Flink som i fyllan berättar att Faustmanns kontor blivit sönderslaget. En händelse som kan utmynna i ett krig i den undre världen då Faustman anklagar Swearmonger för dådet. Weiss går runt och inkasserar biljettpengar till kvällens stora happening som äger rum i tavernans källare: Arrangören för Averheims illegala Pit fight-matcher – Valdermar Flucht – skall visa sin senaste kämpe: Besten från Erengrad. Han sägs vara så skrämmande att folk skall ha svimmat när de sett honom. Källaren fylls snart av förväntansfulla människor och Flucht ger en stor show när han visar upp sin senaste Pit fighter – Besten från Erengrad! Denne best skall möta Der Fleisher i nästa Pit Fight, men det går bra att redan nu satsa på en vinnare. Wera blir besviken. Låt vara att Besten är väldigt kraftigt byggd och ful men inte svimmade någon. Däremot börjar ett slagsmål bryta ut i källaren mellan några åskådare vilket sprider sig men Wera och Werner är snabba på att ta sig därifrån innan slagsmålet eskalerar för mycket.
Werner går hem till sig och Wera väntar tills Helmut Weiss vänder ryggen till entredörren, då hon snabbt skyndar sig ut med sina få tillhörigheter och flyttar in till White Horse tavern där hon får ett annat vindsrum för att sedan börja ett nytt arbetspass; ’Same shit, but different.’

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.