The Enemy Within Averheim Sessions

NPC citat efter spelhelg 2

“Jag kan knappt bärga mig inför duellen med den lågbördiga reikländaren. Vad var det han hette nu igen… Gabriel Sachs. Gabriel, vilket namn, samma namn som grisbonden jag sköt i pannan för ett par år sedan hade.”
Graf Mattias von Grunwald

“Der Fledermaus Mann, 10 guldkronor till den som kan ge mig upplysningar om var jag kan hitta honom. Det kommer att gå snabbt, två välriktade skott i skallen och sedan är ohyran förintad.”
Iron Countess Marlene von Alptraum

“Hahaha! Vilken bal. Helt underbar! Bara minen på Countess Marlene, när Der Fledermaus Mann och Svetlana Lominarov tog familjen von Alptraums järnkrona, är något jag aldrig kommer att glömma.”
Baron Kastor von Leitdorf

“Svetlana Lominarov må vara tjuv, men jag har aldrig sett en sådan magnifik balett. Vilket konstnärskap.”
Grand Master Hans von Leitdorf

“Ojojoj, vilken underhållning det blev. Kunde inte ha ställt till med ett större spektakel själv. Der Fledermaus Mann och Svetlana Lominarov är verkligen mästerliga underhållare. Rätt åt den självbelåtna Marlene von Alptraum att balen urartade.”
Baron Theodosius von Tuchtenhagen

“Baron Boris von Ulbricht har förhörts. Han vägrar erkänna att han var inblandad i mordförsöket mot prinsessan Gabrielle. Han hävdar att den skyldige är Waldemarius Loamdelve och som av en ren slump är Waldemarius nu försvunnen.”
Judical Champion Adolf Messerschmitt

“Jag framförde mitt senaste pianostycke, fur Elise. En hyllning till min kära mor som gick bort för ett par år sedan. Alla applåderade och jag såg hänförda ut. Gamle Viktor von Steiner grät till och med när jag spelade. Ett känslosamt ögonblick.”
Judical Champion Jens Lisstadt

“Det var värre än jag någonsin kunde föreställa mig. En vulgär föreställning där den dekadenta provinsadeln visade upp sin värsta sida. Bombhot, fylleri, horeri, snubblande och fallande vakter, vulgärt uppträdande av en barbröstad kislevitisk slinka och som avslut en tjuv utklädd till fladdermus. Ingen i Altdorf kommer att tro mig när jag berättar hur illa ställt det är i Averheim.”
Prinsessan Gabriella von Holswig-Schlestein

“Den förbannade Ruben Ulfman von Mohr fick mig ur balans på dansgolvet. Hans ord var hårda som stål och för en gångs skull blev jag mållös. Baron Theodosius kommer inte att uppskatta dealen jag var tvungen att göra med von Mohr. Men vad hände egentligen på slutet av balen? Alla pratar om stölden av järnkronan men allt jag minns var att jag somnade i ett hörn av dansgolvet… Jag måste dricka mindre vin nästa gång "
Ambassadör Leonora von Krieglitz

“Var tog han vägen, betjänten som räddade prinsessans liv..? jag vill tacka honom å familjen von Alptraums vägar.”
Ambassadör Martin von Sachs

“Det fanns en förrädare i vaktstyrkan. Vakten som ramlade ned från balkongen visade sig sedan vara lierad med både Der Fledermaus Mann och den kislevitiska balettprimadonnan. Folk såg honom fly över muren med tjuvarna. Och jag som litade på honom, såg till att han fick vård efter fallet. När jag får tag på fanskapet ska jag vid Sigmar se till att han blir avrättad.”
Judical Champion Adolf Messerschmitt

“Ranald har återigen förödmjukat den dekadenta adeln. Der Fledermaus Mann är nu det fattiga folkets hjälte.”
Herr Weiss

“Det var jag som planerade hela kuppen.”
Albrecht Swearmonger

“Jag var tvungen att plantera bomben i gräddtårtan, dom har tagit mina föräldrar som gisslan och hotat att döda dom. Min kära mor Blumchen och min far Äppfelbert. Baron Boris Ulbricht skötte all form av kontakt med mig men jag vet att han också bara är en bricka i spelet, baronen är ju helt beroende av droger. Dessutom hörde jag att någon okänd person nyligen löst baronens alla skulder hos Frau Hurdelberger. Någon försöker göra onda saker genom att kontrollera och tvinga oskyldiga till fruktansvärda handlingar. Mitt liv är förstört och nu skyller alla bombattentatet på mig och Baron Boris.”
Waldemarius Loamdelve har gömt sig i hamnen och söker beskydd hos Crime Lord Albrecht Swearmonger

“Familjen von Alptraums maskeradbal urartade. Balen var ett tydligt tecken på den dekadens som präglar Averlands adel. Vi behöver införa ett borgerligt styre och en Freistadt nu!”
Herr Gregor Geldloss, ordförande i Merchant Guild

“Jag har aldrig blivit så förödmjukad som jag blev på balen. Aldrig att jag närvarar vid en föreställning i societeten igen”
Duke Franz von Nibelwald

“Revolutionen började igår. Vi tömde en kärra med koskit utanför portarna till The von Alptraum Mansion och avslutade med att Der Fledermaus Mann stal järnkronan. Der Fledermaus Mann är folkets hjälte, revolutionären från hamnen. Leve Ranald!”
Herr Schneider

“Jag hoppas att jag gjorde rätt när jag lät mig övertalas att berätta vad som egentligen hänt med The Southlands Expedition. Men Herr Werner Lankdorf och Ruben Ulfman von Mohr verkar vara pålitliga, jag hoppas dock dom kan hantera den fruktansvärda hemligheten på ett bra sätt.”
Disciple Kurgan

“Jag har aldrig varit med om något liknande, Reikländaren… Gabriel tror jag han hette, gav mig ett helt guldmynt… en guldkrona! mot att jag förde honom till The Red Room. Jag menar, vem betalar en guldkrona för att bli eskorterad till stadens finaste bordell. Sedan stal ju jag och min vaktkompanjon, ja han som rasade ned från balkongen och landade i tårtan, en hel del saker från de feta och rika under vårt vaktpass. En bra kväll.”
Walfried Wirtz, inhyrd vakt på balen och representant för stadsvakten

“Kapten Baerfaust uppträde ovärdigt mot mig. Så ovärdigt att jag inte fann någon anledning att stanna kvar på balen. Tre dagar tidigare uppträdde även Ruben Ulfman von Mohr ovärdigt mot mig. Ritterbach Freikorps ska allt visa dessa herrar vem som skrattar sist.”
Count Diehl von Ritterbach

“Öhhh jag däckade av allt vin. Och Camilla von Sachs låg inte bredvid mig när jag vaknade. Och nu har en betjänt från familjen von Apltraum viskat i mitt öra att han såg Camilla gå hem tillsammans med Ruben Ulfman von Mohr… den horbocken… blod kommer att flyta.”
Graf Bartol von Ogdeburg

“Böööh, uhhhggg. Mitt halsband borta. Mormors öhhhhh halsband… fiiiin kypare… öhhhh”
Hadelind von Beate

“Att få se mina söner efter så många år värmde mitt hjärta.”
Linda Therese von Mohr

“Hans ögon var så vackra, klara och blåa som floden Reik. Vi dansade så nära. Hoppas Gabriel och jag kan ses igen.”
Wanda von Grunwald

“Young Blade Duelling Society… vi gav den kislevitiska primadonnan en omgång i sängen hon aldrig lär glömma. Hon var en billig slyna och fick vad hon förtjänade.”
Felix von Steiner samtalar med Sigwald von Mohr

“Vad har jag gjort..? Jag släppte in galningarna på balen.”
Courtier Petrus von Dinkel

“Jag har en köpare, som är villig att betala.”
Matilda Durbein

“Hahaha! Jag lyckades lura en vakt och tog mig in i Clothilde von Alptraums privata sovrum. Där kissade jag i hennes säng. Rätt åt slynan, hon ska inte bli Elector Count. Hahaha! Länge sedan jag var så berusad.”
Gerlind von Boehm

“Balen i all ära men det var efterfesten som var oförglömlig.”
Ambassadör Rutger von Sterben

“Bahh vilken dålig fest. Typiskt människor, allt handlade bara om politik, dekadenta kärleksaffärer, dålig och billig underhållning och en töntig tjuv utklädd till fladdermus… Människor är sannerligen idioter. Ingen respekt för heder och traditioner. Den enda vettiga personen på balen var Ruben Ulfman von Mohr – han skålade som en dvärg och för en kort stund kändes det som att jag var i en av Zhuffbars ölhallar.”
Snorre Knutson

“Så har maktspelet börjat. Alla spelare har nu visat sina intentioner publikt. Kampen om Elector Count titeln kommer att bli lång, brutal och smutsig. Åhhh vad jag älskar politik.”
Ambassadör Quintus von Griffonstein

“En kväll helt i min smak. Så många hemligheter och skandaler.”
Ludwig von Pappen

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 10 - Fraulein Wera
Eftertankar 27/4

Herr Schneider kör vagnen i hög fart en bit innan han lugnar ner tempot något precis innan de når hamnen. När sällskapet når hamnen ser de att där står det en hög skulptur i trä föreställande en Warhammer som brinner. De hinner inte vilka som rör sig runt skulpturen innan vagnen svänger in på en gata bakom The White Horse.
Så fort vagnen stannat hoppar Herr Schneider ner från kuskbocken samtidigt som Wera, Caspar och Ingvald kliver ut. ”Har ni kronan? Ge mig den!”
Caspar tar fram kronan och ger den till Herr Schneider. Det är något som Wera inte tycker är någon bra idé. Betalning först, leverans sedan. Men då hon är alltför trött efter den långa dagen orkar hon inte argumentera utan staplar upp till sin kammare. Hon låter Ingvald få följa med och sova i det lilla utrymmet. Frågorna virvlar runt i hennes huvud:
”Vem är hjärnan bakom stölden? Schwermonger kan inte ha vetat om alla detaljerna runt Alptraums maskeradbal och herrgård.”
”Vem kapade repet vid fönstret? Någon såg repet men slog inte larm.”
”Vem eller vilka placerade bomben i tårtan? Var det fler som planerade en kupp?”
”Vilka reste trähammaren och satte eld på den?”
Sedan somnar Wera trots Ingvalds snarkningar.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 10 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Stölden - 27 Sigmarzeit 2520

Kvällen går mot sitt slut och nu väntar finalen med en kislevitisk balettföreställning. Ruben och Werner har förstått att den som ska dansa är Wera som balettdansösen Svetlana. Hans von Leitdorf av alla människor är väldigt förväntansfull. Han anser sig vara en kännare på balettområdet. ”Hoppas inte”, tänker Ruben. Gabriel och von Pappen gör dom sällskap. Gabriel påpekar att det är skenor i taket och att ett fönster är öppet på övervåningen. Von Pappen blir imponerad av Gabriels iakttagelseförmåga. Von Pappen säger för övrigt att han inte tror på att Svetlana är den hon säger sig vara. Ruben undrar om von Pappens kväll har varit framgångsrik. Han svarar “-En vacker kvinna kan fälla en man.” Sen påpekar han att det var orättvist av Werner och Ruben att byta rum när dom skulle prata med Kurgan. Werner och Ruben berättar det mesta sanningsenligt men inget om att Coronis är inspärrad på grund av kroppsliga förändringar och inget om Ignatius Jonn. Nu är det dags för föreställningen. Gabriel säger ”-Det här bör inte gudarna missa.” Wera dansar in i en fantastisk dräkt och har en enastående solodans och sen kommer Caspar in som ”der Fledermaus Man” och dom har en pardans som det slår gnistor om. Den avslutas med att Caspar tar von Alptraums anrika krona som stått på en piedestal och sätter den på Weras huvud. Sen lyfter dom och svävar upp i taket, upphissade av Ingvald som står på andra våningen. Marlene von Alptraum är den som först förstår vad som håller på att hända ”-Dom stjäl min krona!” Caspar gör ett dramatiskt uttalande att ”der Fledermaus man” har lurat adeln. Sen flyr dom genom fönstret och ner i trädgården där bakom. Flera adelsmän drar pistoler och svärd och jagar efter dom ut via entréen. Caspar, Wera och Ingvald har problem att ta sig över muren och Ruben funderar på något alternativt sätt att gömma dom men till slut tar dom sig över på andra sidan med kulor vinande runt sig. En spektakulär kupp det lär pratas om i lång tid framöver. Ruben känner på det hela taget sig nöjd över kvällen och vandrar genom staden till Camilla von Sachs stadshus där en villig famn väntar.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 9 - Fraulein Wera
Flykten 27/4

Wera är först att nå fönstret med repet. Hon slänger fort ut repet och tar tag i det för att klättra ner. Då brister repet och Wera faller de tre våningarna ner på gräsmattan. Men då hon är smidig lyckas hon hitta balansen och landa på fötterna utan att ta större skada. Wera ser då att någon nästan har skurit av repet vilket orsakade hennes alltför snabba nedfart. Sedan blir hon tvungen att backa då Ingvald och Casper hoppar efter henne från fönstret. Sedan springer de mot muren som omgärdar herrgården. Caspar når muren först och han kastar fast änterhaken på murkrönet. Sedan börjar Wera klättra upp. Trots sina bristande klättringsegenskaper lyckas hon fort komma upp på muren. Under tiden som Ingvald börjar klättra upp ser hon sig omkring. Hon hör snarare än ser att gästerna är på väg ut från herrgården. ”Skynda er, pöbeln kommer” väser hon ner till sina kumpaner. När hon sedan ser ut på andra sidan muren sjunker hennes hjärta – ingen vagn väntar på dem. Under tiden har Ingvald snabbt klättrat upp på muren och börjat hjälpa Caspar upp. I trädgården nedanför upptäcker vakterna de ovälkomna gästerna och börjar springa emot dem med dragna vapen. Då sker det som inte får hända – när Ingvald hjälper Caspar upp på murkrönet rasar den delen av murkanten som han står på och han faller tillbaka ner på gräsmattan. ”Skynda dig upp igen” nästan skriker Wera då hon ser hur adelsgästerna närmar sig med dragna pistoler. ”Pris ske Ranald att de alla är druckna”, tänker den före detta balettdansörskan, ”annars hade de varit ikapp oss för länge sedan. Måtte de vara lika dåliga att träffa som de är att springa.” Då ropar Caspar att han ser deras flyktvagn och mycket riktigt så står det en vagn i skuggorna en bit från muren. Wera andas ut ”Tack och lov för det”. I samma ögonblick som Ingvald klättrar upp på murkrönen hörs två pistolskott och Wera känner kulorna vina förbi henne. Hon förbannar sig själv över att hon inte hukat sig ner och hoppar sedan ner på gatan. Caspar och Ingvald följer tätt efter och de springer alla tre till den väntande vagnen. Innan de hunnit stänga vagnsdörren far den iväg i full fart mot hamnen.

View
Spelhelg 2, Del 6 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #4

Plötsligt klingades det i ett glas och ett antal betjänter gjorde sig omaket att släpa ut den lilla scen som musikanterna skulle använda, men satte även en stor flygel på den likväl. ”Stackars satar, uj, uj!” De bar även fram stolar till alla gästerna.
Ambassadör Quintus von Griffenstein proklamerar att deras Judical Champion, Jens Lisstadt, ska spela ett stycke som han kallat efter sin moder Elise: ”Fur Elise”.
Vilken man och spela på denna flygel, herregud! En klassiskt skolad pianist och otroligt duktig dessutom. Om han är lika bra med svärdet som med spelandet sörjer jag den som måste möta honom.

Efter pianoframträdandet så utfördes historiens bäst planerade kupp jag någonsin sett med egna ögon. (Hade kunnat vara en flopp om jag inte hjälpt till).
De stackars tjänarna lyfte bort den stora flygeln från scenen, ner bredvid några stolar där musikerna stod. Scenen stod precis framför alkoven, och Countess von Alptraum tar ton.
Hon babblar om hur Alptraums är starka i denna tid med valet till ny Elector Count, bla, bla. Lyset dämpades och en enslig lampa lyste upp Grevinnan medans man såg tjänarna febrilt ställa fram en armlös staty av någon man på en pelare. Sedan kom en procession gående från skattkammaren med en silkeskudde och på den såg alla en vacker krona pryda plyschen.
Stolt tog hon kronan och höll den ovanför huvudet. ”Järnkronan” sa hon och satte den på huvudet av den armlösa statyn.
- Nu blir det en föreställning i form av balett av ingen mindre än den berömda Svetlana Lominarov!
Ballerinan gled då ner halvnaken från alkoven, iklädd någon dress med vingliknande saker, till synes svävande ner på scenen. ”Vilken naken ängel!”
Och vilken fantastisk dans! Wera var riktigt duktig må jag säga. Jag blev rörd till tårar av denna ljuva sköka som har en otrolig talang för just balett. De måste jag minsann säga.
Som jag misstänkte så användes ju attrappen i taket. Föreställningen blev än mer magisk när jag såg Caspar, i bara understället och med en fladdermusmask och lädercape, komma ner på scen. Deras pardans var förtrollande med violiner, basfiol och Jens Lisstadt på flygel vid musikerna.

Men vänta! Vad hände? Helt plötsligt satt järnkronan på Weras huvud och de båda åkte upp i luften in på alkoven där Der Fleddermaus man tog till orda genom att presentera sig.
Efter ett kort tal om hur adelns dekadens förtrycker folket, flydde de genom det öppna fönstret. ”Tusan, att jag försvagade repet”. Jag såg hur Ruben tittar på mig och jag flinade lite dumt, för vi visste ju båda vad som skulle hända. Alptraum skriker:
-TJUUUUUVAR! STÅ INTE BARA DÄR ERA IDIOTER! DOM KOMMER UNDAN MED JÄRNKRONAN! DÅRAR! ”PAAAAANG”
I Tumultet hade de glömt att tända lyset så givetvis sköt grevinnan på måfå och bommade de tre som då flydde fältet genom fönstret.
Aj, vilken smärta den förste måste fått som kastade sig ut genom fönstret och tog tag i repet.
Nåja. Ingen idé att gråta över spilld mjölk tänkte jag. Ruben uppehöll folket inomhus medans jag smög ut. Precis som jag misstänkte. De tog vägen över muren, snett mitt emot entrén till huset.

De första vakterna som kom ut lurade jag åt helt fel håll och samma sak hände med adelsmännen och -kvinnorna med pistolerna i högsta hugg. Listigt nog lyckades jag få dem och skjuta på ett av träden som ser ut som en person, men som står mot den del av muren där de inte var. Givetvis var ju en av dessa någon form av prickskytt och såg snabbt sitt misstag ”tusan!” och upptäckte tre personer i mörkret. Alla började då skjuta mot dem.
Nåja, i tumultet på gården såg jag hur Rutger och hans lilla gäng försynt tog sig till coachen som stod och väntade. Givetvis följde jag efter. Alla tre tjuvarna kom lyckligt undan i tid och jag följde efter Rutger ner till The Red Room. Efter att ha konstaterat att det inte fanns någon annan väg in i huset, drog jag mig tillbaka till The Journeys End.
Kära dagbok. Ibland undrar man vad morgondagen efter, eller rättare sagt senare denna dag, har i sitt sköte, he he!

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 9 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
En högtidlig begäran - 27 Sigmarzeit 2520

Werner vänder sig till Ruben och säger högtidligt ”-Ruben, det är en viktig sak jag skulle vilja be dig om…eller vi skulle vilja be dig om.” Ruben frågar ”-Vad, min vän? Jag gör vad som helst. Vilka vi?” Werner fortsätter ”-Jo, det är så att jag är förlovad.” ”-Ååh, gratulerar Werner! Med vem?” säger Ruben glatt. Werner drar på orden ”-Jo, det är just det. Det är så att vi måste be om faderns välsignelse och jag är orolig för hur det ska gå. Jag kommer bara bli nervös och redan när han ser mig kommer det bli svårt. Du har talets gåva Ruben. Du kan klara det.” ”-Javisst, men vem är du förlovad med?” Ruben är nyfiken men förväntar sig någon bibliotekarie eller en bokbindares dotter eller så. Werner säger ”-Heidi von Tasswinder.” Ruben kan inte tro vad han hör ”-Va, är du förlovad med Heidi von Tasswinder!” Werner nickar ”-Vi har varit tvungna att vara mycket hemliga. Det är förstås känsligt för familjen om Heidi gifter sig med någon från en lägre klass.” Ruben fortsätter ”-Vi var ju till och med hemma hos henne och jag märkte ingenting. Men jag förstår dilemmat. Hennes far, tillika min gudfar, baron Erkenbrand von Tasswinder är ju inte precis tolerant mot nymodigheter och stjärnskådande. Han kan jordbruk, boskap och krigföring. Men han är lärd också och alltid rättvis. Är det här vad Heidi vill?” Werner svarar ”-Ja, det var hennes idé. Baronen är överbeskyddande. Heidi är en klok och modig kvinna men han behandlar henne som ett barn när det gäller sånt här. Du kan säga det på ett sånt sätt så att det inte blir en sån chock för honom.” Ruben svarar ”-Det ska bli mig en ära Werner att göra detta för dig och Heidi.” Werner är nöjd.

Sen går dom runt och pratar med folk. Dom får höra följande: Någon ska ha kidnappat Loamdelves föräldrar för att idka utpressning, opium och weirdroot flödar i staden, borgarna finansierar lögner via agitatorer, Ritterbach har hotat slå ner på agitatorerna, borgaren Gregor Geldloss har ätit middag på Journeys End med Faustman ”the Fist”. Sen ser dom Hogweed reta borgaren Pieter Stuttenglass med insinuationer att han ska till von Niebelwald. Nu finner Ruben Victor von Steiner och passar på att tala med honom. Först är Ruben intresserad av Victors åsikt om Baerfausts insats i The Third Battle of Black Fire Pass. Victor är ju Myrmidia-anhängare och en gammal militärstrateg. Han säger att Baerfaust stod fast och höll flanken ”-Skulle han ha retirerat? Svårt att säga.” Så går Ruben in på ämnet Ingvald som ju von Steiner känner till och talar om den svåra situation han hamnat i och ber att Ingvald kan få bli väpnare åt någon i Knights of the Blazing Sun. Victor tycker det är en mycket bra idé och den han har som behöver väpnare är hans son Felix. ”Typiskt”, tänker Ruben, men tackar Victor för erbjudandet och säger att han ska tala med Ingvald. Ruben frågar också om råd hur han ska närma sig Erkenbrand von Tasswinder med den känsliga frågan Werner har bett honom framföra men inga detaljer om frågans natur. Victor råder Ruben att vara rak mot Erkenbrand. Han har inget till övers för inlindande av ord och tomma artigheter. Sen talar Ruben med bondeledaren Nicklas Purfurst. Han har uppvaktats av alla adelsfamiljerna för dom självägande bönderna i Averland är en kraft att räkna med. Han förklarar för Ruben den heliga treenigheten, Sigmar, adeln och den fria bondeklassen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 8 - Fraulein Wera
Balettdans med stöld 27/4

En stor orkester spelar upp i ett klassiskt stycke från en, för Wera helt okänd, kislevitisk kompositör. Innan hon blev utklädd till kislevitisk balettdansös hade Wera kollat med personer i hamnen vad de visste om Kisklev och balett. Tyvärr så vet inte de boende i hamnen mycket om landet i nordost förutom att landet är kallt och kargt och styrs av en kvinnlig tsarinna. Vad gäller balett så sades det vara en ganska stel och tråkig dans med mycket snurrande på ett ben så det var med den bilden framför sig som Wera utförde sin dans. Med darrande ben glider hon ut över golvet. Hon törs inte se ut över åskådarna då det säkert skulle få henne att tappa fattningen men det tycks inte störa publiken. Hon ser däremot att järnkronan står på ett podium på scenen så allt har hittills gått enligt planen. Efter att ha snurrat runt på den stora scenen ett tag dyker plötsligt Der Fledermaus Mann upp (ner) på scenen. Svetlana Lominarov och Der Fledermaus Mann framför en inlevelsefull pardans på scenen framför den mållösa adeln. Sedan sveper Caspar med sin cape och tar järnkronan och sätter den på Weras huvud. De omfamnar varandra innan de åker upp i taket. Wera hör Marlene von Alptraum skriker över de rungande applåderna: ”De stjäl kronan. Ta fast tjuvarna!”
På våningen ovanför scenen står en svettig Der Fleischer som drar in dansparet. Wera och Fleischer slösar ingen tid utan springer mot fönstret med repet. Caspar däremot kan inte låta bli att ta tillfället i akt och håna den församlade adeln innan han också lägger benen på ryggen.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 8 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Intriger - 26 Sigmarzeit 2520

Ruben får sen ett infall att tala med Ingvald om hans anställning hos Rubens far. Ingvald har inte mycket att säga om det. Men om det är för att det inte finns något att säga eller om Ingvald inte vill säga är svårt att avgöra. Det enda Ruben får reda på är att Ingvald är där incognito som ”Karsten” då Ruben håller på att förstöra för Ingvald genom att kalla honom Ingvald hela tiden. Ruben går vidare med att säga att han väldigt gärna vill få Ingvald ur klorna på Valdemar Flucht och om det är några önskningar Ingvald har. Ingvald talar om att bönestunderna vid von Steiners Myrmidia-altare är dom bästa stunderna på veckan och att han önskar att Ruben talar med Victor von Steiner om Ingvald kan få bli väpnare. Däremot vill inte Ingvald bli väpnare åt Felix för han har bett att få köpa Ingvald av Flucht för att använda honom till sportjakt. Ruben känner än mer avsmak för sin bror Sigvalds vän och undrar hur djupt hans bror har sjunkit. Ruben lovar ta tag i det genast. Han har sett Victor von Steiner här. Han hinner knappt börja se efter Victor då Anna Lise von Alptraum kommer fram till honom. Ruben hälsar henne glatt och bjuder henne till dans. Dom dansar ut i den höga, vackra salen. Han håller av henne mycket och är väldigt medveten om vilken fara hon och hennes syster kan vara i. Anna Lise är förbryllad ”-Ruben, det var en munk och en nunna av Verena utanför. Gregor och Tina tror jag dom hette. Dom kände mig vid namn och talade varmt om dig och resor vi ska ha gjort tillsammans när vi var små. Jag minns inte så mycket. Vad ville dom?” Ruben kan inte tro sina öron att rektor Gregor har trotsat deras överenskommelse och kommit till Averheim. ”-Oroa dig inte för dom kära Anna Lise. Men det finns saker i vårat förflutna som kan användas emot oss. Jag ser på dig som en syster och vill göra allt för att skydda dig.” Anna Lise såg på Ruben med oro ”-Vad menar du, vad för saker?” Ruben fortsätter ”-Akta dig speciellt för min så kallade mor Linda Therese von Mohr. När vi var barn en gång så gjorde vi en utflykt till Old Alptraum mansion med henne. Kommer du ihåg det?” Anna Lise tänker efter ”-Jag vet inte riktigt.” ”-Bra, det var en trevlig utflykt men det hände saker som hade anknytningar till Old Alptraum mansion då och för en del är den destinationen mycket viktig information. Säg ingenting om det till någon. Kan du göra det för mig?” Anna Lise är förbryllad men säger ”-Du vill inte säga mer men jag litar på dig Ruben.” Dom avslutar dansen och hon går och Ruben hoppas att hon ska lämnas ifred. Så dansar Ruben med Camilla von Sachs. Dom talar lite om skvaller och ”the Black hood” och när dansen är slut viskar Camilla till Ruben att han är välkommen till hennes stadshus i natt.

Ruben iakttar Martin von Sachs ge ett kuvert till Ludwig von Pappen. Sen ser han en kraftigt berusad Leonora von Krieglitz örfila Linda Therese von Mohr och hota henne ”-Du ska hålla händerna borta från ambassadör Sterber!” Ruben och Werner sammanstrålar med Gabriel som har en hektisk afton. Clothilde von Alptraum kommer även hon med ett brev och säger ”-Nej!” med eftertryck till Gabriel. Sen vänder hon sig till Ruben ”-Käre Ruben, varför stödjer du inte mig? Jag trodde jag hade din tillgivenhet.” Ruben känner sig alldeles svag i knäna när hon ser på honom och han skäms något men försöker att inte visa det ”-Jag är alltid er ödmjuke tjänare ljuva Clothilde men ni avslog mitt erbjudande. Jag måste gå vidare”. Clothilde ger Ruben en vänlig blick ”-Jag har mina skäl, tiden var inte rätt. Jag har inte glömt er herr von Mohr.” Ruben känner sig genast lite dum och undrar om han har gjort rätt val men fortsätter ”-Jag är andre sonen i en liten adelsfamilj, jag måste göra något med mitt liv, skaffa en karriär. Gå vidare.” Ruben försäkrar Clothilde att hon skulle bli en strålande elector count och så talar hon om allt som hotar stabiliteten, ”the Black hood”, kriminalitet, grönskinn. Ruben önskar att det aldrig ska ta slut. Så sänker sig tystnaden och ett piano spelar ett underskönt stycke. Det är von Leitdorfs champion Jens Lisstadt som spelar och alla blir som trollbundna. Efter stycket kommer dvärgen Snorre Knutson, som inte verkar vidare berörd av pianospelet, fram till Ruben och Werner. Han tackar dom för att ha lyst upp en i övrigt dekadent och bortkastad kväll ”-Jag har inte mycket till övers för politik och annat käbbel” säger han. ”-Så, kommer du inte att bli kvar här då?” undrar Ruben artigt. Då lyser dvärgen upp ”-Åh jo, familjerna rustar för krig, affärena går strålande. Beställningarna strömmar in. När det blir fred och ro här då åker jag hem. Men det lär dröja.”

View
Spelhelg 2, Del 5 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #3

Den stackars skärrade orkestern lyckades finna sitt lugn å började spela dansmusik. Under denna tid började jag att samtala mer med Werner. Vilken skärpt magiker och oerhört sympatisk man. Vårt intressanta samtal måste ha pågått under större delen av 1 timme i alla fall. Han bjöd upp Heidi vom Tassbinder som jag svär på att jag träffat tidigare. Ruben bjöd upp någon adelsdam också.

Medans mina 2 kamrater flörtade på dansgolvet träffade jag på Rutger som ville att jag gjorde honom en tjänst. En påse med mynt byter hand och – vips – är jag springpojke och ska boka The Red Room åt honom – hela byggnaden ska jag tillägga.

Tog mig ut till trädgården och träffade på Wera på vägen som inte verkade vilja samtala med mig. Träffade även på Ingvald som var på patrull med en stadsvakt som extraknäcker som vakt.
Frågade försynt om någon av dessa visste vägen och tog ut – utan att se efter vad jag tog ut – ett mynt ur påsen jag nyligen fick av Rutger ”Suck! Vakna Gabriel, du är inte på semester.”
Ger myntet till en vakt som heter Wirtz eftersom Ingvald vägrade, och bad om upplysningar.
När jag gett myntet insåg jag mitt misstag, han fick ett guldmynt! Jisses! Nåja, gjort var gjort. Jag fick vad jag ville och mer därtill samt att han gav mig ett löfte om upplysningar i framtiden.

Lyckades efter en stund ta mig ner till horhuset och bokade av hormamman hela haket.
Väl tillbaka meddelade jag Rutger som blev helt till sig i kalsongerna och ger mig ett silver, samtidigt som han började dansa med Therese Von Mohr.
Jag och andra sidan passade på att se mig omkring lite mer bland alla dessa vackra damer.

Mina ögon trodde de blivit träffad av en ängels ljus när jag såg den undersköna Wanda Von Grunwald. Vilken underskön skapelse jag bara måste få en dans med henne, tänkte jag suck.
Jag lade till med stor charmen och mycket riktigt, jag kunde se hur hennes ögon fylldes av lusta.
Vi dansade en dans som fick månen att rodna, ”Pang!”
Helt oförberedd kom en karl och avbröt magin genom att ta tag i min axel, snurra mig runt och sen sparkade mig mellan benen, ”Tur att jag been there – done that förut” Med nöd och näppe lyckades jag skydda mina kronjuveler. Knappt en halvträff och det började tåras i ögonen av smärta. Medans jag satt på knä på golvet började karln och babbla upp sig över att jag dansade med Wanda.
Mina sinnen började kvickna till när han utmanade mig till duell, tack och lov för mina 2 nyfunna kamrater: Ruben försökte avstyra det hela men misslyckas. Werner ställde upp som min adjutant utan att han tänkte sig för. Jisses! Vilket drama! Om 2 dagar ska vi tydligen duellera, men innan ska det ju vara en sista middag och allt vad det är. När den värsta värken hade lagt sig så hjälper Werner och Ruben mig upp på fötterna.
Dansen återupptogs och jag gick runt och kollade lite förstrött vad Pappen hade för nått lurt på gång. Jo då, den räven tog emot ett kuvärt från min före detta adoptivfar Martin Von Sachs.

Än en gång hade det visat sig att den där balen var ett ormarnas bo.
Givetvis så sa jag till Pappen att han skulle veta att jag hade ögonen på honom då han fick syn på mitt tafatta försök att tjuvlyssna på honom. ”Underskatta mig mer, din orm.”
Efter att han kallat mig för nybörjare mm, så lät jag honom vara. Trots allt så hade jag fått ut det jag ville av allt som hänt, he he!

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 7 - Fraulein Wera
Baldans och finslipningar 26/4

Borden dukas av och flyttas bort för att bereda golvet för baldansen.
Wera/Svetlana ser Gabriel dansa tätt med en ung, brunhårig och mycket vacker adelsfröken. De verkar inte kunna slita ögonen från varandra när plötsligt en äldre, finklädd man kliver fram och sliter kvinnan ifrån Gabriel. Mannen är alldeles till sig av vrede och han utmanar Gabriel på duell. Hon hör inte vad Sachs svarar men mannen skickar iväg den unga kvinnan och lämnar sedan golvet.
Wera/Svetlana går upp till Svetlanas loge. På vägen vinkar hon till sig Caspar och Ingvald så de kan finslipa de sista detaljerna inför stölden av kronan. De smiter in i en tom kammare på den övre våningen. Caspar har fäst ett rep vid ett fönster så de fort kan klättra ut och ner på gräsmattan innan de springer till den närmaste delen av muren. Där ligger ett rep med änterhake redo att kastas fast på muren för att snabbt komma över till den väntande vagnen på andra sidan. Sakerna smugglades in tillsammans med lögnen att de var Svetlanas toalett och balettkläder.
Kompanjonerna lämnar sedan logen och Wera/Svetlana går och vilar sig i sin loge. Kvällen har varit krävande och hon har inte lust att äventyra uppdraget med att eventuellt råka på en till person som ser igenom hennes förklädnad. Hon låser dörren och somnar snabbt in.
Wera/Svetlana blir bryskt väckt av att någon knackar/slår på dörren. Det är mycket upprörd Detlef Faucault som i häftiga ordalag uttrycker sin grämelse över att Svetlana inte varit med på generalrepetitionen. Wera/Svetlana lyckas lugna ner honom och han lämnar henne med orden att det är dags att äntra scenen. Hon byter om till den minst sagt iögonfallande dräkten med stora vingar på ryggen men som lämnar hennes bröst bara. Men bultande hjärta tar hon sig sedan backstage.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.