The Enemy Within Averheim Sessions

Maskeradbalen - spelhelg 2, del 9 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
En högtidlig begäran - 27 Sigmarzeit 2520

Werner vänder sig till Ruben och säger högtidligt ”-Ruben, det är en viktig sak jag skulle vilja be dig om…eller vi skulle vilja be dig om.” Ruben frågar ”-Vad, min vän? Jag gör vad som helst. Vilka vi?” Werner fortsätter ”-Jo, det är så att jag är förlovad.” ”-Ååh, gratulerar Werner! Med vem?” säger Ruben glatt. Werner drar på orden ”-Jo, det är just det. Det är så att vi måste be om faderns välsignelse och jag är orolig för hur det ska gå. Jag kommer bara bli nervös och redan när han ser mig kommer det bli svårt. Du har talets gåva Ruben. Du kan klara det.” ”-Javisst, men vem är du förlovad med?” Ruben är nyfiken men förväntar sig någon bibliotekarie eller en bokbindares dotter eller så. Werner säger ”-Heidi von Tasswinder.” Ruben kan inte tro vad han hör ”-Va, är du förlovad med Heidi von Tasswinder!” Werner nickar ”-Vi har varit tvungna att vara mycket hemliga. Det är förstås känsligt för familjen om Heidi gifter sig med någon från en lägre klass.” Ruben fortsätter ”-Vi var ju till och med hemma hos henne och jag märkte ingenting. Men jag förstår dilemmat. Hennes far, tillika min gudfar, baron Erkenbrand von Tasswinder är ju inte precis tolerant mot nymodigheter och stjärnskådande. Han kan jordbruk, boskap och krigföring. Men han är lärd också och alltid rättvis. Är det här vad Heidi vill?” Werner svarar ”-Ja, det var hennes idé. Baronen är överbeskyddande. Heidi är en klok och modig kvinna men han behandlar henne som ett barn när det gäller sånt här. Du kan säga det på ett sånt sätt så att det inte blir en sån chock för honom.” Ruben svarar ”-Det ska bli mig en ära Werner att göra detta för dig och Heidi.” Werner är nöjd.

Sen går dom runt och pratar med folk. Dom får höra följande: Någon ska ha kidnappat Loamdelves föräldrar för att idka utpressning, opium och weirdroot flödar i staden, borgarna finansierar lögner via agitatorer, Ritterbach har hotat slå ner på agitatorerna, borgaren Gregor Geldloss har ätit middag på Journeys End med Faustman ”the Fist”. Sen ser dom Hogweed reta borgaren Pieter Stuttenglass med insinuationer att han ska till von Niebelwald. Nu finner Ruben Victor von Steiner och passar på att tala med honom. Först är Ruben intresserad av Victors åsikt om Baerfausts insats i The Third Battle of Black Fire Pass. Victor är ju Myrmidia-anhängare och en gammal militärstrateg. Han säger att Baerfaust stod fast och höll flanken ”-Skulle han ha retirerat? Svårt att säga.” Så går Ruben in på ämnet Ingvald som ju von Steiner känner till och talar om den svåra situation han hamnat i och ber att Ingvald kan få bli väpnare åt någon i Knights of the Blazing Sun. Victor tycker det är en mycket bra idé och den han har som behöver väpnare är hans son Felix. ”Typiskt”, tänker Ruben, men tackar Victor för erbjudandet och säger att han ska tala med Ingvald. Ruben frågar också om råd hur han ska närma sig Erkenbrand von Tasswinder med den känsliga frågan Werner har bett honom framföra men inga detaljer om frågans natur. Victor råder Ruben att vara rak mot Erkenbrand. Han har inget till övers för inlindande av ord och tomma artigheter. Sen talar Ruben med bondeledaren Nicklas Purfurst. Han har uppvaktats av alla adelsfamiljerna för dom självägande bönderna i Averland är en kraft att räkna med. Han förklarar för Ruben den heliga treenigheten, Sigmar, adeln och den fria bondeklassen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 8 - Fraulein Wera
Balettdans med stöld 27/4

En stor orkester spelar upp i ett klassiskt stycke från en, för Wera helt okänd, kislevitisk kompositör. Innan hon blev utklädd till kislevitisk balettdansös hade Wera kollat med personer i hamnen vad de visste om Kisklev och balett. Tyvärr så vet inte de boende i hamnen mycket om landet i nordost förutom att landet är kallt och kargt och styrs av en kvinnlig tsarinna. Vad gäller balett så sades det vara en ganska stel och tråkig dans med mycket snurrande på ett ben så det var med den bilden framför sig som Wera utförde sin dans. Med darrande ben glider hon ut över golvet. Hon törs inte se ut över åskådarna då det säkert skulle få henne att tappa fattningen men det tycks inte störa publiken. Hon ser däremot att järnkronan står på ett podium på scenen så allt har hittills gått enligt planen. Efter att ha snurrat runt på den stora scenen ett tag dyker plötsligt Der Fledermaus Mann upp (ner) på scenen. Svetlana Lominarov och Der Fledermaus Mann framför en inlevelsefull pardans på scenen framför den mållösa adeln. Sedan sveper Caspar med sin cape och tar järnkronan och sätter den på Weras huvud. De omfamnar varandra innan de åker upp i taket. Wera hör Marlene von Alptraum skriker över de rungande applåderna: ”De stjäl kronan. Ta fast tjuvarna!”
På våningen ovanför scenen står en svettig Der Fleischer som drar in dansparet. Wera och Fleischer slösar ingen tid utan springer mot fönstret med repet. Caspar däremot kan inte låta bli att ta tillfället i akt och håna den församlade adeln innan han också lägger benen på ryggen.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 8 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Intriger - 26 Sigmarzeit 2520

Ruben får sen ett infall att tala med Ingvald om hans anställning hos Rubens far. Ingvald har inte mycket att säga om det. Men om det är för att det inte finns något att säga eller om Ingvald inte vill säga är svårt att avgöra. Det enda Ruben får reda på är att Ingvald är där incognito som ”Karsten” då Ruben håller på att förstöra för Ingvald genom att kalla honom Ingvald hela tiden. Ruben går vidare med att säga att han väldigt gärna vill få Ingvald ur klorna på Valdemar Flucht och om det är några önskningar Ingvald har. Ingvald talar om att bönestunderna vid von Steiners Myrmidia-altare är dom bästa stunderna på veckan och att han önskar att Ruben talar med Victor von Steiner om Ingvald kan få bli väpnare. Däremot vill inte Ingvald bli väpnare åt Felix för han har bett att få köpa Ingvald av Flucht för att använda honom till sportjakt. Ruben känner än mer avsmak för sin bror Sigvalds vän och undrar hur djupt hans bror har sjunkit. Ruben lovar ta tag i det genast. Han har sett Victor von Steiner här. Han hinner knappt börja se efter Victor då Anna Lise von Alptraum kommer fram till honom. Ruben hälsar henne glatt och bjuder henne till dans. Dom dansar ut i den höga, vackra salen. Han håller av henne mycket och är väldigt medveten om vilken fara hon och hennes syster kan vara i. Anna Lise är förbryllad ”-Ruben, det var en munk och en nunna av Verena utanför. Gregor och Tina tror jag dom hette. Dom kände mig vid namn och talade varmt om dig och resor vi ska ha gjort tillsammans när vi var små. Jag minns inte så mycket. Vad ville dom?” Ruben kan inte tro sina öron att rektor Gregor har trotsat deras överenskommelse och kommit till Averheim. ”-Oroa dig inte för dom kära Anna Lise. Men det finns saker i vårat förflutna som kan användas emot oss. Jag ser på dig som en syster och vill göra allt för att skydda dig.” Anna Lise såg på Ruben med oro ”-Vad menar du, vad för saker?” Ruben fortsätter ”-Akta dig speciellt för min så kallade mor Linda Therese von Mohr. När vi var barn en gång så gjorde vi en utflykt till Old Alptraum mansion med henne. Kommer du ihåg det?” Anna Lise tänker efter ”-Jag vet inte riktigt.” ”-Bra, det var en trevlig utflykt men det hände saker som hade anknytningar till Old Alptraum mansion då och för en del är den destinationen mycket viktig information. Säg ingenting om det till någon. Kan du göra det för mig?” Anna Lise är förbryllad men säger ”-Du vill inte säga mer men jag litar på dig Ruben.” Dom avslutar dansen och hon går och Ruben hoppas att hon ska lämnas ifred. Så dansar Ruben med Camilla von Sachs. Dom talar lite om skvaller och ”the Black hood” och när dansen är slut viskar Camilla till Ruben att han är välkommen till hennes stadshus i natt.

Ruben iakttar Martin von Sachs ge ett kuvert till Ludwig von Pappen. Sen ser han en kraftigt berusad Leonora von Krieglitz örfila Linda Therese von Mohr och hota henne ”-Du ska hålla händerna borta från ambassadör Sterber!” Ruben och Werner sammanstrålar med Gabriel som har en hektisk afton. Clothilde von Alptraum kommer även hon med ett brev och säger ”-Nej!” med eftertryck till Gabriel. Sen vänder hon sig till Ruben ”-Käre Ruben, varför stödjer du inte mig? Jag trodde jag hade din tillgivenhet.” Ruben känner sig alldeles svag i knäna när hon ser på honom och han skäms något men försöker att inte visa det ”-Jag är alltid er ödmjuke tjänare ljuva Clothilde men ni avslog mitt erbjudande. Jag måste gå vidare”. Clothilde ger Ruben en vänlig blick ”-Jag har mina skäl, tiden var inte rätt. Jag har inte glömt er herr von Mohr.” Ruben känner sig genast lite dum och undrar om han har gjort rätt val men fortsätter ”-Jag är andre sonen i en liten adelsfamilj, jag måste göra något med mitt liv, skaffa en karriär. Gå vidare.” Ruben försäkrar Clothilde att hon skulle bli en strålande elector count och så talar hon om allt som hotar stabiliteten, ”the Black hood”, kriminalitet, grönskinn. Ruben önskar att det aldrig ska ta slut. Så sänker sig tystnaden och ett piano spelar ett underskönt stycke. Det är von Leitdorfs champion Jens Lisstadt som spelar och alla blir som trollbundna. Efter stycket kommer dvärgen Snorre Knutson, som inte verkar vidare berörd av pianospelet, fram till Ruben och Werner. Han tackar dom för att ha lyst upp en i övrigt dekadent och bortkastad kväll ”-Jag har inte mycket till övers för politik och annat käbbel” säger han. ”-Så, kommer du inte att bli kvar här då?” undrar Ruben artigt. Då lyser dvärgen upp ”-Åh jo, familjerna rustar för krig, affärena går strålande. Beställningarna strömmar in. När det blir fred och ro här då åker jag hem. Men det lär dröja.”

View
Spelhelg 2, Del 5 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #3

Den stackars skärrade orkestern lyckades finna sitt lugn å började spela dansmusik. Under denna tid började jag att samtala mer med Werner. Vilken skärpt magiker och oerhört sympatisk man. Vårt intressanta samtal måste ha pågått under större delen av 1 timme i alla fall. Han bjöd upp Heidi vom Tassbinder som jag svär på att jag träffat tidigare. Ruben bjöd upp någon adelsdam också.

Medans mina 2 kamrater flörtade på dansgolvet träffade jag på Rutger som ville att jag gjorde honom en tjänst. En påse med mynt byter hand och – vips – är jag springpojke och ska boka The Red Room åt honom – hela byggnaden ska jag tillägga.

Tog mig ut till trädgården och träffade på Wera på vägen som inte verkade vilja samtala med mig. Träffade även på Ingvald som var på patrull med en stadsvakt som extraknäcker som vakt.
Frågade försynt om någon av dessa visste vägen och tog ut – utan att se efter vad jag tog ut – ett mynt ur påsen jag nyligen fick av Rutger ”Suck! Vakna Gabriel, du är inte på semester.”
Ger myntet till en vakt som heter Wirtz eftersom Ingvald vägrade, och bad om upplysningar.
När jag gett myntet insåg jag mitt misstag, han fick ett guldmynt! Jisses! Nåja, gjort var gjort. Jag fick vad jag ville och mer därtill samt att han gav mig ett löfte om upplysningar i framtiden.

Lyckades efter en stund ta mig ner till horhuset och bokade av hormamman hela haket.
Väl tillbaka meddelade jag Rutger som blev helt till sig i kalsongerna och ger mig ett silver, samtidigt som han började dansa med Therese Von Mohr.
Jag och andra sidan passade på att se mig omkring lite mer bland alla dessa vackra damer.

Mina ögon trodde de blivit träffad av en ängels ljus när jag såg den undersköna Wanda Von Grunwald. Vilken underskön skapelse jag bara måste få en dans med henne, tänkte jag suck.
Jag lade till med stor charmen och mycket riktigt, jag kunde se hur hennes ögon fylldes av lusta.
Vi dansade en dans som fick månen att rodna, ”Pang!”
Helt oförberedd kom en karl och avbröt magin genom att ta tag i min axel, snurra mig runt och sen sparkade mig mellan benen, ”Tur att jag been there – done that förut” Med nöd och näppe lyckades jag skydda mina kronjuveler. Knappt en halvträff och det började tåras i ögonen av smärta. Medans jag satt på knä på golvet började karln och babbla upp sig över att jag dansade med Wanda.
Mina sinnen började kvickna till när han utmanade mig till duell, tack och lov för mina 2 nyfunna kamrater: Ruben försökte avstyra det hela men misslyckas. Werner ställde upp som min adjutant utan att han tänkte sig för. Jisses! Vilket drama! Om 2 dagar ska vi tydligen duellera, men innan ska det ju vara en sista middag och allt vad det är. När den värsta värken hade lagt sig så hjälper Werner och Ruben mig upp på fötterna.
Dansen återupptogs och jag gick runt och kollade lite förstrött vad Pappen hade för nått lurt på gång. Jo då, den räven tog emot ett kuvärt från min före detta adoptivfar Martin Von Sachs.

Än en gång hade det visat sig att den där balen var ett ormarnas bo.
Givetvis så sa jag till Pappen att han skulle veta att jag hade ögonen på honom då han fick syn på mitt tafatta försök att tjuvlyssna på honom. ”Underskatta mig mer, din orm.”
Efter att han kallat mig för nybörjare mm, så lät jag honom vara. Trots allt så hade jag fått ut det jag ville av allt som hänt, he he!

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 7 - Fraulein Wera
Baldans och finslipningar 26/4

Borden dukas av och flyttas bort för att bereda golvet för baldansen.
Wera/Svetlana ser Gabriel dansa tätt med en ung, brunhårig och mycket vacker adelsfröken. De verkar inte kunna slita ögonen från varandra när plötsligt en äldre, finklädd man kliver fram och sliter kvinnan ifrån Gabriel. Mannen är alldeles till sig av vrede och han utmanar Gabriel på duell. Hon hör inte vad Sachs svarar men mannen skickar iväg den unga kvinnan och lämnar sedan golvet.
Wera/Svetlana går upp till Svetlanas loge. På vägen vinkar hon till sig Caspar och Ingvald så de kan finslipa de sista detaljerna inför stölden av kronan. De smiter in i en tom kammare på den övre våningen. Caspar har fäst ett rep vid ett fönster så de fort kan klättra ut och ner på gräsmattan innan de springer till den närmaste delen av muren. Där ligger ett rep med änterhake redo att kastas fast på muren för att snabbt komma över till den väntande vagnen på andra sidan. Sakerna smugglades in tillsammans med lögnen att de var Svetlanas toalett och balettkläder.
Kompanjonerna lämnar sedan logen och Wera/Svetlana går och vilar sig i sin loge. Kvällen har varit krävande och hon har inte lust att äventyra uppdraget med att eventuellt råka på en till person som ser igenom hennes förklädnad. Hon låser dörren och somnar snabbt in.
Wera/Svetlana blir bryskt väckt av att någon knackar/slår på dörren. Det är mycket upprörd Detlef Faucault som i häftiga ordalag uttrycker sin grämelse över att Svetlana inte varit med på generalrepetitionen. Wera/Svetlana lyckas lugna ner honom och han lämnar henne med orden att det är dags att äntra scenen. Hon byter om till den minst sagt iögonfallande dräkten med stora vingar på ryggen men som lämnar hennes bröst bara. Men bultande hjärta tar hon sig sedan backstage.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 7 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Sanningen om Southlands expedition - 26 Sigmarzeit 2520

Nu är det dags för Ruben och Werner att samtala med disciple Kurgan. Han är lite stressad och nervös. Dom går upp en våning och in i den salong där dom tidigare sett ambassadörerna. Werner och Ruben föreslår ett annat rum och dom flyttar till ett angränsande för att inte bli avlyssnade. ”-Jag behöver er hjälp för en öppen Sigmarkyrka. Det är viktigt. Lova inför Sigmar att ni är diskreta.” Ruben och Werner lovar. Kurgan berättar att Southlands-expeditionen drabbades av något hemskt. I en pyramid hittade dom något. Besättningsmedlemmar blev paranoida och drabbades av feber. Ledaren Tempelman dog i feber. Det var två självmord till sjöss. Andre kaptenen Agaton Coronis ”förändrades” och låstes in. Navigatören och alven Eothlir Valandar sa att ingen fick ha samröre med Coronis. I Marienburg gick alven av för att hämta hjälp men han tog tid på sig att komma tillbaka och lasten lastades över till båten ”Gunvor” för vidare färd mot Altdorf. Coronis började skrika men tystades av en av sjömännen. (Här hör Werner och Ruben steg utanför men det är bara Ingvald som ropar ”-Alles gut!”) Resan går vidare mot Altdorf och männen är rädda för Coronis och vill kasta honom över bord men den tileanske konstnären Luis Dalmotti hindrar dom. I Altdorf sänder han bud till sigmariterna att ”…Coronis visar tecken på förändringar som inte är naturliga”. I Altdorf lastas det på öl ägd av Lena Steinhäger. I Averheim beslagtogs lasten men sen har det gått snett. Coronis är förlorad och så även inkvisitorn Ignatius Jonn som förhörde Coronis. (Wera går förbi utanför ”-Äh, skit ner dig!” tätt följd av Ingvald igen ”-Alles gut!”) Coronis lockande ord bröt ner Jonns psyke och nu sitter dom båda inlåsta. Kurgan har tvingats be om hjälp av witchhunter Adele Ketzenblum. Kurgan ger dom Ignatius Jonns sista förhörsrapport. Ett mycket farligt dokument i fel händer. Han fortsätter bedrövad ”-Det här betyder nog slutet för en öppen Sigmarkyrka i Averheim. Blod, eld och förtryck. Krieglitz och Ketzenblum tar över. Du måste övertyga adeln att jag ska stanna Ruben.” ”-Jag ska göra vad jag kan” lovar Ruben. Kurgan säger att dom kan få tilbaka lasten imorgon och Dalmotti men inte Coronis. Ruben och Werner går sen till Friedrich von Kaufman och berättar nyheten. Han blir nöjd men ber Ruben och Werner att få till ett samtal med Coronis. Ruben och Werner läser sen förhörsrapporten där det står mycket märkliga saker, bland annat om olika munnar som talar.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 6 - Fraulein Wera
Prisutdelning, dessert och kalabalik 26/4

När alla satt sig till bords igen för dessert delas priset ut för bästa förklädnad till en ung adelskvinna. Vilken det är lägger inte Wera/Svetlana på minnet.
Sedan bärs tårtorna fram. Caspar kommer bärandes på den allra största, byggd i flera lager. På vägen mot honnörsbordet skriker han plötsligt ”En bomb! Ta skydd!” och kastar ut tårtan i hallen. Caspar springer sedan efter och trampar runt den demolerade tårtan.
I samma stund hörs ett rop från våningen ovanför och Wera/Svetana ser Ingvald falla över räcket och rakt ner på bordet där Ruben och Werner sitter. Med kalabalik på två fronter blir det svårt för henne att hinna se allt men Ingvald blir hjälpt från bordet och Caspar blir kallad hjälte. Det var en bomb i tårtan som skulle sättas fram på prinsessan Gabriellas bord. Wera får svårt att hålla tillbaka ett skratt: ”Ha, ha, Ha. Caspar blir kallad hjälte. Så pinsamt för honom om detta skulle komma ut till hamnen. De skulle veta varför han är här. Ha, ha, ha!”
Hon går sedan fram till Judical Champion Adolf Messerschmitt och berättar om Baron von Ulbricht udda beteende. Von Ulbricht blir konfronterad av Messerschmitt och förs bort av vakten.

View
Spelhelg 2, Del 4 - Gabriel Sachs Dagbok
Kvällen 26/4 -2520 #2

Vid den här tiden blev det dags att sätta sig tillbords och min bordskamrat var ingen mindre än Von Pappen ”Ranald, din lustigkurre” samt Ruben. Det var flera andra men vinet har gjort att jag baske mig glömt dem. Jo, det var en dvärg vid namn Snorre. Jag fick lägga band på mig för att inte garva mig till döds!
Den sena middagen kommer jag sent att glömma. Vilken mix av krut och underhållning. Ranald, din skojare där!

Inledningsvis började det hela med att skåla och Snorre; ”Det namnet! Och dvärg dessutom! Ha ha ha ha!” börjar på dvärgars vis sura och muttra om några mjödhallar i nått berg, där man visste hur man skulle skåla minsann.
Ruben räddade situationen på det mest fantastiska sätt jag någonsin varit med om, och helt plötsligt var den bittra dvärgen på fest humör. Fantastiskt må jag säga! Ranald måste ha rört Ruben. OTROLIGT!
När vi sedan satte oss ner passade jag på att fråga Von pappen vad han trodde att skenorna var till för.
Samma otillfredsställande svar som Ruben. När jag sen nämnde det öppna fönstret så blir Von pappen mer nyfiken än någonsin. Men när jag sedan sa: ”Sanna mina ord när jag säger att det kommer att ske någonting och skenorna i taket kommer att användas till detta. Oavsett om det må vara mörka händelser eller rent av stöld, så kommer skenorna i taket vara en stor del i detta samt repet och fönstret kommer vara de eller dennes flyktväg. Sanna mina ord. Denna kväll kommer vi minnas så länge vi lever.” Von pappen blev oerhört intrigerad av detta och jag såg hur han faktiskt såg på mig med helt andra ögon än tidigare. Han lovordade mig till och med samt berömde min otroliga observationsförmåga gällande saker och ting.

Vid denna tidpunkt kom vår servitör för kvällen. Jag blev inte det minsta förvånad när jag såg att det var Caspar – fattiglappen från hamnen – som serverade oss. Med vattenkammat hår och parfym (säkert stulen) frågade han oss vad vi önskade dricka till förrätten.
Minglet runt bordet fortsatte under förrätten och huvudrätten. Sedan vid serverandet av efterrätten hände nått som jag fortfarande än i dag kan skratta åt. När efterrätten blev serverad till bordet såg jag i ögonvrån hur Ingvald höll på att ramla ned från Alkoven. Jisses, vilket spektakel.
Med reflexer som en gammal spetälsk kvinna i 90 års åldern, försökte han ta tag i kanten men trillar i stället raklång rätt ner på vår efterrätt. ”KABRAAAAAAAAK!” Tårtan sprängs och hamnar överallt runt bord och stolar. ”Livsfarlig alkov det där. Räcket är för lågt, helt klart!” vräkte jag ur mig mellan skrattsalvorna. Von Pappen å andra sidan finner det hela mycket osmakligt. Undra på det då en tårtbit, stor som en knytnäve, träffade hans fina utstyrsel.
Han var ju knappt utklädd till att börja med, ha ha! Mina efterforskningar under minglet om denna Von Pappen kan man ju sammanfatta med att ingen vet nått om denne, vilket jag finner väldigt underligt. Om något borde man ju kolla om han överhuvudtaget ens är adel. Hans tillvägagångssätt är minst sagt spartanskt.

Ingen hade sagt det rätt ut, men av att bedöma av reaktioner från hovdamerna jag frågat så drar han sig inte för något, och att han sägs ha varit älskare till kejsarinnan av Nuln, Hmmm.
Nåja efter att Messerschmitt – von Alptraums Judical Champion – hjälpt Ingvald, och det febrilt städats upp är vi på väg att sätta oss när nästa underliga sak skedde. Precis efter jag svalt efterrätten kommer en enorm tårta ut bärandes av Caspar. På väg till honnörsbordet började denna att muttra för att sedan i nästa sekund skrika ”BOOOOOOMB!” och springa mot utgången med tårtan i högsta hugg.
Han måste ha kastat ut den i entrén och på något vis lyckats släcka stubinen.
Vilket tumult som uppstod, vilken föreställning. Adelsmän och adelsdamer skrikandes ”Vi dööör!” och dylikt. Man kunde ju bara ställa sig åt sidan och skratta åt eländet. Det var en syn, det ska Ranald veta. Vilken syn.

Messerschmitt och vakterna lyckades till slut lugna ner alla. I och med detta dukades borden av och Caspar försvann och visade sig nått mer under kvällen. Trots att prinsessan ville tacka honom för hans mod, fick hon göra det utan denne. Borden ställdes sedan åt sidan och dansen kunde börja.

View
Maskeradbalen - spelhelg 2, del 6 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Dansen - 26 Sigmarzeit 2520

När dom söker efter halflingen råkar dom på Caspar vid tillberedelserummet. Dom frågar honom vad han gör här men han vill inget säga. Sen ser dom Loamdelve och tränger upp honom i ett hörn. Han blir bestört över vad dom vet och han berättar om von Krieglitz. Han verkar dock än mer nervös för något annat. Ruben inser att han måste ha von Krieglitz för sig själv utan att resten av anhanget runt von Tuchtenhagen är där så han bestämmer sig att vänta till dansen. Gästerna tar plats igen. Det är dags för tårtan. Ingen mindre än Caspar kommmer gående in med en magnifik tårta med ljus. Plötsligt ropar han ”-En bomb!” och kastar ut tårtan i hallen. I samma stund hörs ett ”-Oops!” och Ingvald kommer nerdråsande från balkongen och stackaren landar rakt på bordet där Ruben och Werner sitter. Sen springer Caspar efter tårtan och släcker en stubin som brann i tårtan. Caspar blir hyllad som hjälte. Werner och Ruben undrar vad dom skulle säga om det i hamnen men Ranald gläds nog. Ingvald får hjälp att ta sig ur förödelsen vid bordet men verkar i övrigt klarat sig bra. Wera, som går under namnet Svetlana, går fram och berättar för von Alptraums champion Adolf Messerschmitt om att baron Boris von Ulbricht har betett sig underligt och han blir bortförd. Nu börjar dansen och gästerna glömmer snart bort den omskakande händelsen. Ruben ser sin chans och går fram till Leonora von Krieglitz och bjuder upp henne. Först tycker hon det verkar befängt med tanke på hur hon förödmjukat Ruben tidigare på dagen men Ruben smickrar henne med hur han fascinerats av hennes talekonst och hur han känner sig tilldragen av hennes maktutstrålning och skönhet så han får leda ut henne på dansgolvet. Dom dansar och von Krieglitz lägger ut texten om sin egen förträfflighet. När så Ruben känner att hon har sänkt garden så slår han till ”-Hur smakar den stora köttkorven? Du ställer dig på alla fyra för det där missfostret Loamdelve och ambassadör von Sterber horar du med också! Jag har fått alla detaljer från halflingen!” Von Krieglitz tappar helt fattningen och stammar ”-Men, men hur kan du veta?” Ruben fortsätter ”-Du ska se till att stryka våran skuld om du inte vill att detta ska svärta dig för alltid.” Von Krieglitz ser skräckslagen ut ”-Ja, ja, jag ordnar det. Men hur ska jag kunna lita på att du inte sprider detta vidare?” Ruben ler ”-Om jag hade velat det hade jag inte gjort detta på tu man hand bara du och jag. Om du gör som jag ber så anser jag oss kvitt och ser kanske hellre att vi kan samarbeta i framtiden. Ingen mening att vi ska vara fiender. Min så kallade mor till exempel.” Von Krieglitz utbrister ”-Den slynan!” ”-Ja, precis vad jag tänkte” säger Ruben. ”-Vi kanske kan komma överens om något där? Jag kanske kan ge henne till dig?” Von Krieglitz är chockad men hon samtycker och dom avslutar dansen. Hon tycks inte springa och skvallra för sin uppdragsgivare heller. Ruben ser på henne och tillägger för sig själv ”-Den riktiga domstolen är här inne”. Det är många som dansar. Gabriel Sachs har oturen att dansa för länge och nära Wanda von Grunwald och hennes farbror graf Mattias von Grunwald tänker ta ut Gabriel och skjuta honom på plats. Ruben talar med grafen som bestämmer sig för att en duell i gryningen om två dagar får duga. Werner utses som adjutant åt Gabriel och Ruben åt von Grunwald. Gabriel låter sig dock inte nedslås så lätt utan fortsätter gå med bud från Ludwig Schwarzhelm. Von Ritterbach och Marcus Baerfaust hamnar i bråk, antagligen om Ritterbachs frikår, och Baerfaust säger ”-Jag har stått öga mot öga med Black orcs och för mig är du ingenting!” Ritterbach lämnar festen. Sen går Baerfaust fram till Gabriel, slänger ett brev på honom och säger ”-Jag tar inte order från Schwarzhelm!” Sen iakttar Ruben hur Ludwig von Pappen och Victoria Reimer samarbetar för att snärja Dieter von Heine. Så får Ruben en pratstund med sin bror Sigvald von Mohr. Sigvald tror inte heller på att den Linda Therese von Mohr som har dykt upp är deras mor. Han berättar att det var en svår chock för fadern. Sigvald tycker att dom ska ta ut henne i skogen och skjuta henne. Ruben berättar att han har planer på någonting liknande och att Sigvald ska vara en del av dom. Sen talar Ruben med sin gode vän graf Oskar von Hertwig. Han ser en chans att vinna över denne formidable krigare till von Kaufman och Oskar är intresserad men han vill ha garantier om land och egendommar och det kan inte Ruben ge. Kastor von Leitdorf kommer sedan fram till Ruben och erbjuder arbete men inte några detaljer om vad.

View
The Enemy Within - Spelhelg 2, part 5 - Fraulein Wera
Obehagliga situationer 26/4

När middagen är klar och borden skall dukas av för dessert flanerar Wera/Svetlana runt till synes planlöst men tanken är att hon skall kunna slänga några ord med Caspar och Ingvald där hon säger åt dem att hålla ett öga på hennes bord. Hon följer sedan von Steiner och von Mohr upp till en kammare på andra våningen. Under älskogen tar plötsligt von Steiner ett strypgrepp på henne. Innan det blir alltför allvarligt blir han dock stoppad av von Mohr. När herrarna är klara förändras deras beteende radikalt. De spottar på henne och kallar henne slyna innan de skrattande går ifrån kammaren. Wera, uppskakad och arg över vad som hänt, börjar också gå tillbaka till salen.
På den stora trappan på väg ner möts hon av en välklädd man. Han presenterar sin som Ludwig von Pappen och börjar fråga om Kislev och hennes bakgrund. Von Pappen ser igenom Weras förklädnad men till hennes förvåning så avslöjar han henne inte för vakten. Istället vill han veta om von Steiner och von Mohr var med henne och hur de uppförde sig. Wera berättar om deras våldsamma handlingar och von Pappen verkar nöjd med detta men vill att när han kallar på henne skall hon komma och konfrontera sina forna sängkamrater. Först är Wera förvirrad över varför inte Von Pappen angav henne men inser sedan att han troligtvis vill använda den information han fick till en egen agenda. Hennes tidigare så stora självförtroende är nu som bortblåst.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.