The Enemy Within Averheim Sessions

PC citat efter spelhelg 8

“Min ögonlapp är som en solnedgång för en blind”
Gabriel pratat med Ingvald och Caspar om sin ögonlapp

“Det är nog inte så illa…hon mår nog helt ok”
Ruben vill inte hjälpa Gabriel att rädda prinsessan Gabrielle från Rutger von Sterben

“Jag tycker att hon får sitta där och ruttna”
Ingvald vill inte hjälpa Gabriel att rädda prinsessan Gabrielle från Rutger von Sterben

“Du tänker med pitten”
Ingvald kommenterar att Ruben spenderat natten med Hilda Fickmichspäter på Brun Weg 2

“Titta mot havet när man är blind i en solnedgång”
Gabriel är berusad och filosofisk under ett samtal med Caspar och Ingvald på The Golden Spool

“Då Örnen är på framfart duckar råttorna”
Gabriels ordspråk för dagen

“Du kommer att se ut som en aristokrat med en stor jävla kuk”
Gabriel klär ut Ingvald och Caspar inför att gänget ska besöka The Journeys End

“Kan inte vi gömma oss på din rygg. Du är ju så stor”
Gabriel vill gömma sig på Ingvalds rygg för att komma in på The Journeys End

“Inte sant Ruben, du är ju ganska välhängd!”
Gabriel pratar med en förvånad Ruben

View
NPC citat efter spelhelg 8

“Det var bra att der Fleischer visade att averländskt blod är mäktigare än orena kisleviter. Besten från Erengrad var en üntermensch”
Bengt “The Knife”

“Jag är i djupt chock. The Man in the Black Hood är en fara för oss alla. Vad hen lät göra mot Thorgrim Olavsen är oförlåtligt. Vem står på tur näst att förlora sitt huvud?”
Valdemar Flucht

“De tvingade mig att sätta järnkronan på The Man in the Black Hood’s huvud. Men sedan gav hen kronan till der Fleischer och höll ett märkligt tal. Jag förstår ingenting”
Albrecht Swearmonger

“Ingen av oss förstår The Man in the Black Hood’s sanna agenda. Och ingen av oss vågar heller fråga. Jag är dock övertygad om att hen föraktar oss och när tiden är mogen kommer vi alla att krossas”
Jochen

“Att få återse Ruben Ulfman von Mohr efter alla år var en gåva. Han är lika vacker och passionerad som hans mor var. Vi fick en fantastisk natt av njutning tillsammans. Jag har lovat att ta honom till vindsateljén så han kan träffa de andra”
Hilda Fickmichspäter

“De kom i natten. Skuggorna. Skuggorna som vandrar efter Brun Weg.”
Erwin Körber

“Caspar….den jäveln ska dömas till straffarbete gruvorna i The Black Mountains. Han stal en av stadsvaktens hästar och uppträdde som en galning. “Jag är Caspar den galna hönan” började han säga medan han snurrade runt runt inne i vagnen. Jag har aldrig sett något liknade"
Kapten Markus Baerfaust

“En ny offerplats, likt den i Averbaum. 9 hängda människor i ett träd. Kroppar vars hud transformerats till bark. Wyrdstone…mörka makter huserar i Averheim”
Luminary Konrad Mauer

“Den dansande mannen i svart, på andra sidan Aver, som dansade i röken från det brinnande gräset. Jag bävar för det öde som drabbar min stad”
Hans-Helmut Herman

“Ruben Ulfman von Mohr har märkliga vänner som uppträder besynnerligt och ovärdigt. Men jag är mycket imponerad av hans retorik och taleskonst vid mötet hos von Leitdorfs. Med goda argument lyckades han smula sönder Hans von Leitdorfs argument om krig mot von Alptraums.
Kastor von Leitdorf lyssnade noga under debatten och valde slutligen att följa mitt, Rubens och Werners råd om att Verena kulten ska tillsätta en oberoende utredning som får ta reda på fakta om vad som hänt i Löwensdorf. Det kanske inte är passande men jag måste erkänna att jag finner Ruben Ulfman von Mohr vara en mycket attraktiv man”
Überlector Magdalena Brecht av Verena

“Ruben Ulfman von Mohr och Astromancer Werner Lankdorf gjorde mig en stor tjänst och som tack gav jag dem audiens hos Kastor von Leitdorf. Jag backade även upp dem i deras argument mot Hans von Leidorf”
Ambassadör Quintus von Griffonstein

“Ingvald Reise är en from man som respekterar gudinnan. Han beklagade min sons hemska öde och berättade att Felix gärna ser honom som en Knight av the Blazing Sun. Det värmer mig att Ingvald och Felix varit sådana goda vänner som delar kärleken till Myrmidia. Jag sa till Ingvald att jag personligen ska ta hand om hans träning och att vi ska börja med att studera de stora tileanska filosoferna. Jag berättade även för Ingvald att jag och General Konrad von Niebelwald beslutat oss för att skapa en arme för den enda Elector Count kandidaten som är värdig, unge Lord Wilhelm skyddad av Verena själv”
Victor von Steiner

“Ruben och Werner glömde bort att komma på lunch hos mig så jag var tvungen att ge dom en läxa på The Journeys End. Man ska alltid behandla mig med respekt. Hoppas att de förstått mitt budskap”
Baron Theodosius von Tuchtenhagen

“Man things…. de sprang i mörkret…..jag kastade en kaststjärna på en av dem. Hihihi….Wyrdstonen kommer att förändra man things kött”
Okänd varelse i Averheims kloaker

“Idioter, de är idioter och lögnare hela bunten. Förbannad vare familjen von Leitdorfs namn. Må Hans von Leitdorf drabbas av alla olyckor som kan drabba en man”
Marlene von Alptraums

“Ruben visade mig och Marlene den fruktansvärda tavlan. Vilket fruktansvärd öde som drabbat Annalise. Sedan brände han tavlan. Han gjorde mig och familjen von Alptraum en enorm tjänst. Det kommer jag aldrig att glömma”
Clothilde von Alptraum

“Tre av mina män hittade jag mördade i källaren på The Upright Pig. Waldemarius Loamdelves föräldrar var borta. Men det mest märkliga var att jag fann en av Faustman “the Fist” pistoler i den hemliga gången. Hur i helvete har den hamnat där och vad betyder det?"
Bengt “The Knife”

“Kvinnan med det röda håret såg förvånad ut när jag kröp efter henne på Friedrichshafen Platz. Hon ställde frågor om övergreppen mot kvinnor i Weavers District och jag gav henne två adresser”
Erwin Körber

“Har väl aldrig varit med om maken. Den vackra rödhåriga borgarkvinnan som skulle besöka doktor Verfullen bad att få hjälpa till att städa huset istället för att vänta i väntrummet. Och hon var väldigt duktig på att städa. Jag hade aldrig trott att en förnäm borgarkvinna kunde städa.”
Märta Hoffstetter

“Det är väldigt mycket spring på stadsarkivet just nu. Personer som letar information hit och dit. Ingen verkar kunna respektera min rätt till lugn och ro för mina viktiga studier. Men på något sätt tyckte jag att den där halflingen var rätt så ok”
Klaus Roderbringer

“Fick ett högst märkligt besök idag av en borgarkvinna, köpman från Altdorf. Förstod aldrig vad hon egentligen ville”
Carmilla von Sachs

“Jag hoppas att det gick bra för halflingen och den rödhåriga kvinnan att ta sig hem till das Wein Quarter. Hamnen är inget bra område att vara i för en halfling och en ung vacker kvinna just nu. Det var trevligt att dela en bägare med dem på The White Horse”
Hans Muller

“Ett par personer försökte bryta sig in i Atzwigs garveri. De flydde snabbt när de märkte att vi sett dem. Jag måste be Bengt “The Knife” om ett par män till för att stärka bevakningen av garverierna"
Okänd Ruffian i hamnkvarteret

“Weras feber är väldigt hög och den påverkar hennes förmåga att tänka klart. Hon behöver verkligen vila. All psykisk stress hon utsätts för gör det svårt för henne att bli frisk”
Luna Raluca

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 6 - Frau Wera
Revolutionen närmar sig

Det är ovanligt lugnt i hamnkvarteret och det känns i luften att något är på gång. Diethild och Alf går in till White Horse Tavern och Diethild skannar av vilka som sitter där.
Hon ser Matilda Durbein som sitter för sig själv vid ett bord. 3 bord bort från Durbein sitter Frederick Grosz och Rutger Cornelius. De ser också Hans Muller, Viktor Keller, Linus Atzwig och Dieter Jochutz. Diethild ser också Herr Schneider med 2 horor i knät. Även Beatrice Knox och Adolphus Kuftos. Ser även ett nytt ansikte – en välbeväpnad man som ser ut son en soldat.
Diethild går fram mot Atzwig och Jochutz. De båda männen är rejält berusade. Diethild hälsar och frågar om hon får göra dem sällskap.
”Självklart snygging, slå dig ner.”
Atzwig tittar på Diethild och slänger fram 20 brass på bordet.
”Vad säger du, tjejen? Ska vi gå en trappa upp och ha lite… roligt?”
”Ja, varför inte. Har du ett rum då?”
”HA! Jag kan köpa alla rum på det här stället. Klart jag har ett rum.”
Diethild följer mer Atzwig till hans rum och när han efter en stund tillfredsställt sig börjar hon fråga ut honom gällande varför han sålde sitt garveri.
Den nöjde och berusade Atzwig berättar allt han vet:
”Jag fick så fördömt bra betalt. Både jag och Jochutz fick det. De kom och erbjöd oss 20 guld var för garverierna. 20 GULD! Jag är rik! Jag kan sitta och supa mig full varje kväll här på White Horse och kommer ändå ha pengar över. Och det är samma sak med Jochutz. Det här är livet.”
”Känns det inte märkligt att någon betalar 20 guld för era garverier? Vem köpte dem förresten?”
”Fritz Flink kom med pengarna. Och vem bryr sig om varför. Jag är rik!”
”Fritz Flink igen. Han har visst använts flitigt av Black Hood. Nåväl, nu får hen hitta en ny springpojke.” Hon frågar Atzwig:
”Något mer du kan berätta runt garverierna?”
”De är nu bevakade från taken på husen intill, fast Sigmar vet varför.”
”Har garverierna någon förbindelse med kloakerna och floden?”
”Både och. Det finns en direkt förbindelse till kloakerna via en stor lucka för att dumpa avfallen och ett avlopp leder ut i floden.”
”Intressant. Koppling till båda källorna för sedda varelser och… Kan det vara så att någon köpt garverierna för doftens skull? För att dölja något där som också luktar starkt eller annorlunda?”

När Diethild kommer tillbaka ner till skänkrummet ser hon att Alf sitter med Durbein men hon går fram till Adolphus Kuftos bord med förhoppningen att andra i rummet kommer ta henne för en prostituerad som söker nya kunder.
”Får jag slå mig ner?”
Kuftos tittar på henne med en förvånad min:
”Naturligtvis, men jag kommer inte bjuda dig på något.”
”Går inget, jag vill bara ställa några frågor.”
”Jaså?”
”Jag vill fråga dig vilken som skötte kontakten till dig för jobben som Old Margi gjorde åt Ferenc von Alptraum?”
Kuftos tittar på henne med stora ögon som snabbt smalnar av misstänksamhet:
”Vad vet du om det?”
”Jag fick veta det av Old Margi.”
”Ah! Länge sedan jag såg henne. Vart är hon nu?”
”Tänker jag inte yppa för dig. Tillbaka till min fråga.”
”Varför ska jag berätta något för dig?”
”Därför att annars kommer jag berätta för Luminary Mauer vem som var inblandad i stölden av hans bok. Vill du det, Kuftos?”
”Det var Ferenc själv som kontaktade mig. Jag var bara en mellanhand mellan von Alptraum och Old Margi då jag vet att hon hittar i kloakerna.”
”Varför kontaktade Ferenc just dig?”
”Han visste om att jag kan läsa och att jag tidigare gjort jobb åt Axel Stierna.”
Plötsligt känner Diethild en stark känsla av att vara iakttagen. Hon känner blickarna från någon i rummet bakom henne som borrar sig in i hennes rygg. Med en rysning undertrycker hon lusten att vända sig om utan försöker se oberörd ut.
”Vem är Axel Stierna?”
”En bokhandlare i Weavers District.”
”En sista fråga: På vilkens sida står du? Är du inte med i The Hooks gäng?”
”Nej, jag är neutral. Kalla mig frilansare… än så länge.”
”Tack för samtalet.”
När Diethild och Alf kommer ut från tavernan berättar Alf om sitt samtal med Durbein. Hon blev skärrad när hon fick veta att The Knife vet om hennes kontakt med Ketzenblum.
Diethild och Alf går nu till hamnen för att se mötet som Lönnermann pratade om.

Det lilla namnlösa torget i centrum av der Faust Quarter är fyllt med människor. Natten är varm och kvävande. Den mörka natthimlen lyses upp av hundratals gnistrande stjärnor och det gulaktiga skenet från de båda månarna Mannslieb och Morrslieb. Husen runt torget är slitna och många är fallfärdiga. Putsen har sedan länge flagnat och fasaderna är gråsmutsiga av sot. Men ändå kan man ana att detta en gång i tiden hade varit stolta och rika kvarter. Här och där kan man se detaljer från förr på husen. Från tiden innan den stora översvämningen. På vissa hus går det att urskilja vad som en gång i tiden varit fina stenhuggerier och spruckna statyer av marmor påvisar en forntida glans. Många i folkmassan håller upp facklor eller gamla oljelyktor. Folkhopen består av fattiga fiskare, fiskarfruar, hantverkare, hamnarbetare, tiggare, tvätterskor, tjuvar och alkoholiserade lösdrivare. Det är allt från gamla gubbar och gummor till unga barn. I mitten på torget står agitatorn Boris Lönnermann på ett par packlårar. Han svettas rejält på hjässan men hans röst är tydlig och klar och när han talar blir folkmassan knäppt tyst. Endast en ilsken hund som skäller oavbrutet och ihärdigt kan höras i bakgrunden.
“Hårt arbetande folk av Averheim. Hur mycket mer kan vi tåla? Har vi inte lidit tillräckligt? Värmen är olidlig, fattigdomen är värre än någonsin och våra barn svälter. Och vattnet har tagit slut.
Det finns inte längre något vatten i brunnarna i hamnen eller der Faust Quarter. Brunnar som stadens styrande sålde till utsugaren von Ritterbach. Vi jagade iväg von Ritterbach, vi tog tillbaka brunnarna men bara för att upptäcka att de helt och hålet sinat. De av oss som är desperata dricker från Aver och de blir sjuka och förgiftade av det smutsiga vattnet. Och nu är vi alla törstiga. Vi folket kräver “Kaltes klares wasser”.”
Boris Lönnermann sträcker upp sin vänstra hand i luften med knuten näve. Sedan skriker han med hög stämma:
“Averheim – Kaltes klares wasser!”
Folkmassan gör nu samma sak som agitatorn: de håller alla upp sina vänstra armar, knyter sina nävar och skanderar unisont:
“Kaltes klares wasser!”
Agitatorn fortsätter sitt tal. Han talar passionerat och eldigt:
“Vatten är en rättighet för alla människor. Brunnarna vid Plenzerplatz är fulla av vatten men vi fattiga blir bara iväg jagade om vi närmar oss de rikas torg. Jag säger därför detta, folk av Averheim om de rika inte ger oss vatten får vi ta vattnet med våld. Vi får inta Plenzerplatz och hämta vattnet som tillhör oss alla. Vi får inta de rikas värdshus och deras hem för att hämta mat till våra svältande barn. Vi folket av Averheim har fått nog. Låt de rika höra folkets ursinne. Gott folk… REVOLUTIONEN NÄRMAR SIG!”.
Lönnermann skriker så högt att hans ansikte blir illrött. Folkmassan svarar med ett öronbedövande vrål:
“AVERHEIM, AVERHEIM, AVERHEIM”.
Enstaka rop kan nu höras här och där i folkmassan där folk skriker ilskna slagord som:
“Häng de rika”, “Vartenda hus vid Plenzerplatz ska brinna”, “Vi ska plundra adelns hus, ta deras guld och låta deras fruar jobba på The Upright Pig”, “Dränk varje adelsman och borgare i Aver!”
Stämningen i folkmassan är upprörd och lynchstämning råder. Uppgörelsens dag är nära. De rika och mäktiga ska få betala för förtrycket av den fattiga massan. Folk skriker efter blod. Boris Lönnermann är en karismatisk talare och han fortsätter envetet med att elda på massans upprördhet.
I folkmassan kan Diethild se både Werner Klebb och Gerd Knaak, The Wharf Rats och The Fish ledare. De båda gängledarna instämmer och sympatiserar med Lönnermanns budskap. Gängledarna har länge förespråkat en försiktig linje utan våld men nu var måttet rågat. Deras medlemmar både svälter och törstar. En våldsam revolution är det enda som återstår.

I torgets utkant står Jochen. Han är förfärad över vad han ser och hör. Averheim står på randen till en blodig revolution. De senaste dagarna har våldet flödat i Averheim. Attacken mot Weavers District, övergreppen mot kvinnorna hos Frau Heidelschneiders Home for Homeless Women and Children och blodsmatchen på Weavers Brügge. Jochen vet vem som ligger bakom allt och han förstår att det är The Enemy Within som eldar på pratet om revolution. Han har ju själv tidigare, på direkt order av The Enemy Within, utövat påtryckning mot Boris Lönnermann. Men allt känns bara så fel och meningslöst. Jochen är trött på våldet, trött på att vara en marionett som kan offras närhelst det passade den hemliga konspiratören. Med våld, hot och pengar har Jochen på kort tid skapat The Hooks, ett kriminellt hamnarbetargäng, som sprider våld och förödelse. Livet har inte varit lätt för Jochen. Han hade tidigt i livet hamnat i fel sällskap. Misshandlats och misshandlat. Rånats och rånat. Mobbats och mobbat. Han hade flytt det hårda kriminella livet i hamnen och fått arbete som stallpojke på Monastery of Tuath. Men på grund av spelskulder hade han i klostret tvingats jobba med människosmuggling åt Faustman the Fist. Och när Faustman the Fist utmanövrerats och fått se sitt kriminella imperium krossas hade Jochen istället kommit att arbeta för den hänsynslösa konspiratören The Enemy Within. Jochen vill bara fly Averheim med sin syster Hanna. Fly så långt bort som möjligt, kanske till till Nuln eller Altforf. Bygga upp ett nytt liv utan vare sig våld eller kriminalitet. Det räckte nu. Utan att tänka efter agerar Jochen rent instinktivt och känslomässigt:
“De kommer att döda er. Plenzerplatz skyddas av den hårdföra Zacharias Kneiders kanonbatteri. När ni tågar in på torget kommer de att öppna eld. Ni kommer att sprängas i bitar. Barn, kvinnor, åldringar… allt som blir kvar av er kommer att vara blod och bortsprängda kroppsdelar. Det är så Lönnermanns revolution kommer att sluta. I ett blodbad, i en massaker.”
Jochen ropade ut sitt budskap högt. Folk känner igen honom, ledaren för The Hooks, och de lyssnar på vad han säger. The Hooks är numera en maktfaktor i fattigkvarteren.

Boris Lönnermann häpnar över Jochens ord. Jochen som i princip varje dag den senaste tiden har hotat och skrämt Boris talar plötsligt med ett helt annorlunda budskap.
”Vad har hänt, varför har Jochen ändrat sig?”
Boris vill inte heller ha en blodig revolution. Men han bryr sig om det fattiga folket. De svälter och de törstar. Fanns det ingen annan utväg kommer de bli tvungna att inta de rikas brunnar med våld. Boris famlar dock efter ett litet halmstrå för att undvika en massaker och säger:
“Folk av Averheim, Jochen, ledare för The Hooks har rätt. Vår revolution riskerar att sluta i ett blodbad. Jag ska imorgon bege mig till Averburg och begära ett möte med Steward Tochfel. Han ska få två alternativ att ta ställning till. Antingen ger han oss, folket av Averheim, omedelbar fri tillgång till de rikas brunnar längs Plenzerplatz eller så intar vi Plenzerplatz med våld imorgon natt. Är svaret från Tochfel att vi inte ges tillgång till brunnarna samlas vi här imorgon vid midnatt och tågar sedan med facklor och klubbor mot Plenzerplatz och tar det som vi behöver.”
Folkmassan jublar åt Lönnermanns tal. Äntligen finns hopp om förändring för de fattiga i Averheim. Enstaka aggressiva rop kan dock höras där vissa tycker att man ska strunta i att prata med Steward Tochfel och istället tåga mot Plenzerplatz redan i natt. Men den stora majoriteten föredrar ändå Lönnermanns förslag.

Herr Murrmann står i utkanten av torget och håller en ung pojke i handen. De går båda fram till Jochen. Herr Murrmann ler mot Jochen och den kritvita tandraden lyser upp i skenet av en lyckta från en av medlemmarna i The Hooks. Jochen ryggar bakåt av ren instinkt när han ser Averheims största psykopat stå mitt emot honom.
“Jochen, Jochen. Se på dig, otvättad och smutsig. När tvättade du dig senast? Det stinker verkligen om dig” säger Herr Murrmann med sina ljusa och lena stämma.
“Vi ogillar smuts och folk med dåliga tänder. Dina tänder är gula” säger den unga pojken till Jochen.
“Jochen tillåt mig att presentera min lärljunge Caspar Junior” fortsätter en leende Murrmann.
“Vad vill du?” säger nu en irriterad men rädd Jochen.
“Jochen vad du är otålig. Vill du inte ha en konversation med Herr Murrmann och Caspar Junior? Vad jag vill? Talet du just höll Jochen, var det verkligen så smart? Du går emot direkta order från The Black Cowl. Därför ville jag bara att Caspar Junior skulle berätta en sak för dig” svarar Murrmann.
Jochen ryser vid åsynen av psykopaten och den lilla pojken. Han hade hört rykten om att Murrmann tagit sig en lärjunge. En pojke som är son till en ökänd småkriminell skojare och suput i hamnen vid namnet Caspar Hoffstetter.
“Herr Murmann har lärt mig Shallyasången. Du har fula tänder. Snart ska vi sjunga Shallyavisan för dig” säger unge Caspar Junior och ler på samma sätt som läromästaren Murrmann. Caspar Juniors tänder glänser i fackelskenet och pojkens ögon förmedlar galenskap.

Diethild ser på håll samtalet mellan Lönnermann och Jochen och sedan samtalet mellan Jochen och Murrmann. Hon är noga med att hålla sig gömd i folkmassan för att sedan gå iväg när det blir för få människor att gömma sig bakom.
När de går mot Textil Brygge lägger Diethild och Alf upp planerna gällande morgondagen och inbrottet hos von Kaufmann. De bestämmer att hon och Alf träffas vid stallet på baksidan av The Journeys End runt lunchtid eftersom det då borde vara minst risk att träffa på någon person då de flesta i den stadsdelen troligtvis äter lunch. Det finns en risk att det blir en senare lunch på gardenpartyt än vad som är brukligt men att Alf får vänta en lite längre stund gör inget.
Wera och Alf kommer fram till Striganys läger och sover där ännu en natt.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 5 - Frau Wera
Markstrasse 8

När Diethild och Alf kommer fram till huset på Markstrasse 8 går de in och fortsätter upp till våning 4. Till skillnad från våningarna under finns det på våning 4 bara en dörr. Utanför dörren står det ett tomt målarstaffli och Alf läser vad det står på dörren: Herr L.
Men det är inte det som står på dörren som får Diethild att bli omskakad utan doften som slår emot henne. En doft av blommor och kön. En doft som hon känner igen. En doft som hon senast kände på vinden av Old von Alptraum Mansion. Chocken träffar henne som ett fysiskt slag.
”Den doften! Inte igen! Varför drog halflingen mig hit? Han ute efter något! Är han i maskopi med kultisterna?”
Under tiden som de paranioda tankarna far genom Diethilds huvud går Alf fram till dörren. Han drar fram dyrkarna från von Pappen och får snabbt upp låset. Men sedan blir han ståendes med byxor som buktar utåt i grenen. Rösten är ynklig:
”Jag vill inte gå in där.”
”Jag förstår dig men nu när vi kommit så långt så är det ingen idé att backa. Vad var det du sa till mig i källaren på The Upright Pig?” kontrar Diethild.
Alf nickar och öppnar dörren varvid han och Diethild kliver in.

Omringad av en ännu starkare doft av blommor kliver de oinbjudna besökarna in i ett stort rum, med 8 fönster längst alla väggar samt i taket, likt ett växthus. Från taket hänger det lakan som delar av rummet i mindre bås. I varje bås ligger det madrasser på golvet. Hela golvet i rummet är täckt med rosenblad och Diethild ser två till stafflin men dessa har båda en målarduk i sig.
Diethild lyssnar och tittar sig noga omkring men rummet verkar vara tomt på människor.
Nyfikenheten tar så överhanden och Diethild går fram för att titta på tavlorna. Det ena föreställer en sol som har 6 röda prickar inuti sig. Den andra tavlan föreställer en naken Linda Therese von Mohr som rider en lika naken Ruben.
Alf tar lös de båda tavlorna och stoppar de på sig. Plötsligt vänder han sig om och verkar titta på något bakom Diethild varefter han sedan klär av sig naken och lägger sig på en madrass. Alf börjar nu masturbera samtidigt som han börjar mumla om kvinnorna i rött. Diethild försöker förgäves prata vett i halflingen men förgäves. Hon börjar nu titta sig omkring efter något som kan hjälpa henne få Alf ut transen och finner då några brev i ett av båsen. Hon tar breven och rycker sedan ner ett lakan. Lakanet kastar hon över Alf för att distrahera honom. Avledningsmanövern lyckas och Diethild får möjlighet att försöka prata förnuft med honom igen. Efter en intensiv diskussion kommer Alf till sina sinnens fulla bruk igen.
”Wera. Vad har hänt? Varför är jag naken?”
”Vi får ta det sedan. Klä på dig så sticker vi.”
Diethild ser nu än en gång samma kvinnor i rött som hon såg vid vindstrappan i Old Alptraum Mansion men denna gång skakar hon ilsket av sig synen. ”Ånej, den går jag inte på igen. Ni har skrämt mig för sista gången.”
Alf är nu påklädd och duon lämnar snabbt vindsrummet med blomdoften.
”Vad var det för ett ställe? Det var hemskt.” Alf är uppenbart skärrad.
”Det var ett krypin för Slaanesh anhängare. En kaoskult tillägnad kaosguden för förvriden njutning, lust och smärta. Vi råkade ut för samma sak ute i Old Alptraum Mansion. Det finns mörka krafter i Averheim mitt bland oss.”
”Kaos…” Alf ser skakad ut.
”Det bästa botemedlet är…”
Här tystnar Diethild. Hon inser att hon åter är på väg att citera något från sitt förflutna.
”… tro och modet att bekämpa ondskan.”
När det gått en bit läser Alf breven de hittade. Ett brev nämner att Jade Sceptre har eftersökt en viss Magister Sensualis som nu har anlänt till Averheim från Altdorf.
Det andra brevet är en inbjuden till en maskerad hos Dr Moebius, den 2 Sommerzeit, klockan 22.
Diethild och Alf fortsätter nu ner till hamnen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Diplomati krävs för att undvika ett krig, del 2

Så hörs ett väldigt tumult utanför på Plenzerplatz. Det klapprar på gatstenarna av tunga hästar i galopp och det hörs skrik och rop. Ruben och Magdalena Brecht går ut för att se vad som står på. Hans von Leitdorf stormar förbi med sina riddare. Dom gör halt framför von Alptraums stadshus.
”-Mördare! Kom ut!” ropar han. Husets vakter formerar sig men har förstås inte så mycket att sätta emot von Leitdorfs Knights of Sigmars Blood. Ruben går fram och frågar vad som står på.
”-Det är en massaker! Dom svinen har slaktat en hel by. Män, kvinnor och barn” skriker Hans von Leitdorf.
”-Vilken by?” frågar Ruben samtidigt som Marlene och Clothilde kommer ut på trappan. Hans von Leitdorf skakar näven mot dom i ilska.
”-Löwensdorf! Von Alptraums har mördat en hel by! Nu är det krig!” Ruben och Magdalena är förfärade. Det är Marlene och Clothilde också.
”-Varför skulle vi göra något sådant? Du kan inte bara komma här med anklagelser!” ryter Marlene. Hans von Leitdorf tar fram en dolk och kastar den på von Alptraums gräsmatta. Det är en fin dolk och den har von Alptraums vapen på handtaget och på skidan.
”-Bevis! Den här låg utanför den stora hallen där invånarna hade fångats och bränts levande. Nu är det von Alptraums tur!” Hans von Leitdorf är helt obehärskad. Ruben blir också uppskakad av hans ord men tycker inte att en dolk bevisar så mycket.
”- Ärade Grandmaster, vi ska väl inte göra saken värre och förhasta oss? Det måste gå att få fram mer uppgifter. Säkerligen, inte är väl von Alptraums kapabla till något sådant?”
”-Det är slut på prat och förhandlingar nu! Jag vet nog vad Marlene är kapabel till och von Leitdorfs tänker göra något åt dom här skurkarna en gång för alla!”
”- Snälla Grandmaster, überlector Magdalena Brecht av Verena är här. Låt Verenas ljus besinna din vrede. Det måste finnas något mer bakom det här.” Hans von Leitdorf tittar på Magdalena Brecht och Ruben och tillbaka på Marlene och fnyser.
”-Kom! Vi rider tillbaka” säger Hans och ger tecken till sina män.
”-Men hör mina ord. Vi rustar för krig.” Så vänder riddarna sina hästar och rider därifrån. Ruben andas ut men han funderar på om Marlene faktiskt skulle kunna utföra något så hemskt.

Magdalena är väldigt bekymrad för risken för inbördeskrig och vad det innebär för utlysandet av en konklav i Streissen. Hon berättar att Nulns ambassad, med Baltazar von Liebwitz, blivit allt mer aktiva och intresserade av vem som blir Elector Count i Averland. De intrigerar nu för att påverka utfallet av en eventuell konklav. En sak som är säker är att Nuln inte vill se en von Leitdorf på tronen, varken Kastor eller Rufus. Ruben tycker att det är bäst att fylla i Brechts luckor vad gäller intrigerna i Averheim. Han berättar om The Black Hood, von Ritterbachs fall, kidnappningen av Wilhelm och att The Black Hood har återbördat honom till Selena von Kusch. Han beskriver problemen med brunnarna, dom uteblivna krutleveranserna och det förfalskade brevet som kastade misstankar på von Griffonstein. Hon tycker att allt detta är mycket oroande. Hon ber Ruben att hålla alliansen mellan The Black Hood och Selena von Kusch för sig själv för närvarande. Von Kusch är ju en stark kandidat till Elector Count titeln för Verenakulten. Ruben bannar sig själv för att ha avslöjat detta så billigt. Han tänkte sig inte för. Det kunde ha varit användbar information om han hamnade i klämma med Verenas anhängare. Han måste vara försiktigare. Det skulle till och med kunna visa sig farligt om Brecht inte skulle dra sig för att röja undan dom som kan sätta käppar i hjulet för Verenas kandidat. Nej, nu är han väl ändå lite väl paranoid! Brecht ger Ruben i uppdrag att övertala von Leitdorfs till en opartisk undersökning av händelserna i Löwensdorf ledd av Verena.
Dom går tillbaka till Journeys End för att göra sig i ordning till en audiens med von Leitdorf. Ruben är väldigt nervös. Det hänger på ett hår att han ska kunna övertyga Kastor om fred. Ruben tänker att han behöver Werner. Och när man talar om goblins så har man dom utanför murarna. Werner ser ut att ha varit på en svettig tur. Han berättar om en ny offerritual utanför Averheim med nio offer. Han har undersökt platsen med Baerfaust. Caspar ska tydligen smugit sig med och retat upp Baerfaust, genom att bland annat rida en häst stulen från stadsvakten, men lyckats smita undan i sista stund. Ruben frågar hur det är med Heidi och Werner säger att hon sover mycket. Ruben förklarar situationen och Werner vill gärna stödja Ruben hos von Leitdorfs. Dom står nere på värdshuset och väntar på att Brecht ska komma ner. Då kommer von Tuchtenhagen in. Han ser inte glad ut. Detta intresserar Ludwig von Pappen som sitter vid ett bord en bit bort.
”-Von Mohr och Werner, vad blev det av er? Vi hade ett frukostmöte men ni kom inte. Har inte vi en allians kanske?” Ruben nästan rodnar. Det hade han glömt.
”-Jag beklagar käre graf. Vi hade mycket att göra. Jag försäkrar att vi jobbar för alliansens bästa. Men om vi inte måste ställa till en scen kanske?” säger Ruben och försöker prata lite tyst. Grafen däremot håller inte rösten nere.
”-Jag förstår om man får saker att göra som kräver ens uppmärksamhet och man måste ställa in ett möte men det går väl att sända ett meddelande att man inte kan komma? Eller hur? Jag satt där uppklädd och väntade. Det var mycket förödmjukande! Jag kräver en ursäkt!” Werner ber om ursäkt. Ruben är inte lika raks att göra det så grafen böjer sig fram mot Ruben och säger i en tystare ton.
”-Om ni gör mig besviken så kommer jag ner hit och generar er.” Ruben säger tydligt.
”-Förlåt.”

Då kommer Magdalena Brecht ner. Wilapert är med henne. Ruben presenterar henne för von Tuchtenhagen.
”-Åhå, en sån godbit du har fått Ruben” säger grafen och daskar till überlectorn på rumpan. Ruben kan inte tro vad han ser och önskar sjunka genom jorden. Magdalena blir helt ställd. Ruben morskar upp sig mot grafen och får honom att gå till slut men han ger Ruben en blinkning innan han går. Så är dom redo att gå men precis då blir det ännu värre. Caspar, Ingvald och Gabriel kommer in på Journeys End förklädda som borgare. Dom är fulla, Gabriel allra värst. Dom skränar och generar Brecht. Ruben och Werner försöker få dom att förstå att dom är ute i ett känsligt ärende men dom lyssnar inte. Dom får med sig Brecht och Wilapert ut men Ingvald följer efter. Ruben får honom att gå men han blir sur. Brecht börjar bli röd i ansiktet. Sen kommer Caspar och Gabriel och följer efter där dom där går fram över Plenzerplatz. Dom skriker opassande saker.

Ruben är förtvivlad. Han förstår inte varför dom gör det här mot honom. Han har bokstavligen räddat dom ur dödens klor, han har vakat vid deras sida när dom har varit skadade, han har jobbat för att förbättra deras levnadsvillkor, han har uppfyllt deras begäran om hjälp till stor fara och förlust för sig själv och ställt upp på deras galna upptåg. Och då har han knappt börjat med Gabriel.

Brecht är väldigt upprörd och kan inte förstå hur Ruben kan ha sådana osmakliga personer i sin bekantskapskrets. Ruben är riktigt arg nu och har just tänkt ut något riktigt elakt och slugt han kan göra mot Gabriel när Werner vänder sig om och spänner ögonen i Caspar och Gabriel. Det är som att vända på ett mynt. Gabriel blir rädd och vänder tillbaka mot värdshuset. Caspar börjar dansa runt i ring och babbla om en galen höna. Sen försöker dom komma in på Journeys End men blir misshandlade av vakterna.
Brecht är chockad av att bli behandlad så respektlöst och vet inte längre om hon vill följa med till von Leitdorfs. Nu blir Ruben riktigt sur. Han tycker hon är barnslig. Är hennes upplysthet bara boklärd? Det är den här sortens människor som finns ute i världen. Vanligt folk kan inte bara välja vilka man vill ha runt sig. Ruben fortsätter själv om han måste. Må älvakungen ta alla bortskämda flicksnärtor! Ruben säger att han tänker gå i alla fall och så börjar han gå. Werner talar fint med Magdalena och lyckas få henne och Wilapert med sig.

Dom kommer fram till von Leitdorfs stadshus. Grinden är stängd. Dom ber om audiens. Efter en stund kommer Quintus von Griffonstein ut till grinden. Han håller en överlägsen attityd men verkar förstå allvaret i situationen. Men inte tillräckligt visar det sig. För att få en audiens vill han ha skriftligt från Marcus Baerfaust att arresteringsordern på honom angående det förfalskade brevet är upphävd. Ruben kan inte fatta att alla bara tänker på sig själva i denna svåra stund! Men dom kan inte annat göra än att gå ner till Lupusstrasse i Weawers District och be att få prata med Baerfaust. Dom får komma in på hans kontor och han hälsar på Magdalena. Dom berättar om situationen och von Griffonsteins begäran. Baerfaust blir inte glad för detta. Han anser Quintus vara en orm som ska sättas dit och han kommer inte ha något att sätta emot Quintus heller om han skapar problem. Ruben och Werner lyckas övertyga Baerfaust till slut. När han skriver dokumentet säger han sorgset att Hans von Leitdorf var den bästa vännen i hans liv.

Sen ber Werner och Ruben Baerfaust om att vakta på Garden Partyt med sina Greatswords. Det går han med på. Så berättar Werner och Ruben om Brunweg 2 och Hilda. Baerfaust reagerar starkt. Han är glad att Heidi är trygg men han tänker inte gå varsamt fram med HIlda Fickmichspäter. Han ska rensa ut stället säger han. Ruben ber Werner visa Magdalena runt.
I enrum fortsätter Ruben och Baerfaust att tala om njutningskulten. Ruben berättar att han känner Hilda från när dom var barn. Han säger att hon kan visa Ruben den andra hemliga mötesplatsen på Todt Platz och introducera honom för dom andra medlemmarna. Han kan lämna över hela Silk Sceptre på ett silverfat om Baerfaust bara har lite tålamod och låter Hilda vara så länge. Baerfaust är genuint orolig för Rubens mentala hälsa om Ruben skulle infiltrera en njutningskult. Ruben bedyrar att han är medveten om dom stora riskerna men att han känner det som sitt personliga korståg att krossa dom. Hans födslorätt, tänker han. Dessutom säger han att han vill göra det som en tjänst till Baerfaust för allt han gör för Averheim och Werner och Heidi. Baerfaust tycker inte om det. Faran är stor. Men han skulle förstås bli mycket tacksam om Ruben kunde avslöja medlemmarna i Silk Sceptre. Ruben lovar vara försiktig och meddela Baerfaust när något är på gång. När Ruben ska gå säger Baerfaust.
”-Jag har offrat mycket här Ruben. Se nu till att få till en vapenvila. Lycka till.”

Ruben ansluter sig till Werner, Magdalena och Wilapert och så går dom till von Leitdorfs stadshus igen. Vid grinden vill Werner att dom inte lämnar över dokumentet till von Griffonstein förrän dom har blivit insläppta. Ruben är lika misstänksam mot den gamle räven men han känner att han måste ha tro på att något är heligt i alla fall. En överenskommelse mellan ambassadörer måste kunna hedras när det står och väger på kanten till ett inbördeskrig. Von Griffonstein kommer. Han ler när Ruben sträcker över dokumentet mellan grindspjälorna. Han läser det. Ruben säger ingenting. Så är det som den gamle mannen andas ut, inte synligt men endå, uppriktigt lättad.
”-Tack, ni har gjort mig en stor tjänst.” Så öppnas grinden och dom får följa von Griffonstein in. I ett rum får dom lämna ifrån sig vapen under champion Lisstadts överinseende. Von Griffonstein och Lisstadt följer dom till en sal på tredje våningen. Stämningen är ödesmättad. Salen är mörk och vid ett stort bord sitter Grimwold von Krieglitz, Hans von Leitdorf och Kastor von Leitdorf. Von Griffonstein och Lisstadt ansluter sig till dom. Ruben presenterar Magdalena Brecht och Wilapert och sen framför han sitt ärende, väldigt noga med att välja sina ord rätt. Han får sedan svara på frågor från von Griffonstein, von Krieglitz och Hans. Kastor sitter tyst och lyssnar med en bekymrad min. Alla är mycket samlade och tydliga i sina frågor och lyssnar ingående. Till och med den vanligtvis så hetlevrade och arrogante von Krieglitz är väldigt balanserad och empatisk. Hans von Leitdorf är väldigt svår att överbevisa och dom diskuterar länge med inpass från Werner, Magdalena och faktiskt von Griffonstein som också stödjer Rubens linje. Till slut vänder sig Hans till Kastor.
”-Han har rätt Kastor. Rubens argumentation är god.” Baronen nickar och säger.
”-Gott, vi vill inte ha krig. Vi låter fakta och sunt förnuft leda oss. Vi stödjer en oberoende undersökning ledd av Verenas utsända.”
”-Tack baron, jag sänder iväg Werner Wilapert genast” säger Magdalena Brecht.

Så är mötet över och dom går. Ruben är helt skakig av anspänningen som släppt. Han går hem. Nellie har börjat göra sig hemmastadd som tjänsteflicka i huset. Ruben pratar med henne och till sin lättnad finner Ruben att Leo har satt henne in i arbetet med vänlighet och tålamod. Ruben ber om en lätt kvällsmat men mest dricker han vin. Han gör tidig kväll. Precis när han slappnar av och håller på att somna så slår det honom som från klar himmel vem som skulle tjäna mest på ett inbördeskrig. Och det är inte The Black Hood.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 4 - Frau Wera
Avslöjade

Wera återvänder till Averburg och stadsarkivet som borgaren Wilma igen. Till hennes belåtenhet har nu Alf hittat mer information och till hennes förvåning har Alf fått en bakelse av Rodebringer. De hinner dock inte dryfta så mycket då de blir konfronterade av arkivarien som vill att de avlägsnar sig från hans arbetsplats. Wilma försöker charma honom igen men får då veta att det inte är lönt då Rodebringer bara gillar 3 personer i Averheim: Ferenc von Alptraum, Viktor Glotz samt Werner Lankdorf.

På vägen ut från Averburg, i trädården, möter de på Ludwig von Pappen.
”Gudars förbannelser. Varför just han och varför just nu? Du känner honom inte, titta bara rakt fram.”
Först verkar det som att strategin lyckas men när Von Pappen är alldeles inpå dem stannar han till och framför Alf och tittar ner på denne.
”Nej, men… dig känner jag igen. Inga bomber i fickan?”
”Vad menar ni. Vem är ni?” Alf försöker gå förbi von Pappen.
”Inte så snabbt om du inte vill att jag skall ropa på vakten. Jag har hört att det är en stor belöning utfäst på dig, Loamdelve.”
”Vad menar ni med att stoppa oss.” Wilma lägger in en arrogant och snäsig ton i talet.
”Det vet ni nog, kära ni. Ni går runt med en brottsling. Vi har visst inte presenterat oss för jag skulle aldrig ha glömt ett så vackert ansikte. Jag är Ludwig von Pappen och ni är…?”
”Wilma Weltschmerz.”
”Har inte hört talas om familjen Weltschmerz. Vad kommer ni ifrån och vad jobbar ni med?”
”Hurså, om jag får fråga?”
”Inget alls. Är bara nyfiken på var en så vacker kvinna kommer ifrån som jag möter i Averburgs trädgård tillsammans med en person som efterlyst för mordförsök på prinsessan Gabrielle.”
”Brottsling! Är han en brottsling?”
”Ja. Försök inte inbilla mig att ni inte visste det.”
”Jag har nyss anlänt till staden och sökte bara en guide. Alf här erbjöd sina tjänster.”
”Ah, så ni kommer långt ifrån, alltså?”
”Altdorf.”
”Åh, Altdorf. Här i affärer alltså?”
”Det, min gode von Pappen, är inget som angår er.”
”Kanske inte det men det faktum att ni går i sällskap med en efterlyst gör att det är bäst att ni stillar min nyfikenhet för att slippa träffa vakten.”
”Skall ni ha den tonen så kommer ni definitivt inte att få något av mig.”
Von Pappen vänder nu helt om och hans ton blir lenare:
”Förlåt min hårda ton Fröken Weltschmerz. Låt oss dra ett streck över det sagda och tillåt mig att få bjuda er båda på middag på The Journeys End. Det kan väl inte skada?”
Wilma och Alf tittar som hastigast på varandra och sedan vänder sig Wilma mot von Pappen:
”Låt gå. Vi följer med på middagen.”
”Alldeles utmärkt!” Von Pappen ser nöjd ut och tar täten mot Averheims finaste värdshus.
Under promenaden ser Wilma att von Pappen sneglar åt hennes håll med nyfikna ögon.
”Ha, ha! Nu undrar du allt vem jag är. Fortsätt fundera på det du.”
När trion sitter vid ett avskilt bord på Journeys End försöker von Pappen åter igen pumpa Wilma på uppgifter kring hennes person men Wilma slingar sig förbi hans frågor och till slut ger von Pappen upp. Han vänder sig istället mot Alf:
”Visste du om att någon mördat din vän, von Ulbricht? Vad jag förstår vad han med om attentatsförsöket mot prinsessan under balen. Jag vill veta vilken som var hans roll?”
Wera hör knappt vad Alf svarar då hon är fyllt av triumfkänslor.
”Jag lurade von Pappen! Jag lurade von Pappen!”
Så skär von Pappens röst igenom hennes glädje men orden är riktade mot Alf:
”Så. Dina föräldrar är kidnappade och du vill väl få dem härifrån, eller hur?”
Alf nickar.
”Jag är beredd att betala för dina föräldrars färd från Averheim samt hålla din identitet hemlig OM du gör en gentjänst åt mig.”
”Låt höra, Von Pappen. Jag har inget val.” Alf låter resignerad.
”Se inte så ledsen ut, Waldemarius, det är en enkel uppgift för dig. Jag vill att du, eller ni, bryter dig in på von Kaufmanns kontor och tar alla dokument som han förvarar där i sitt kassaskåp. Dessa dokument vill jag sedan att du ger till mig personligen under von Kaufmans Garden Party. Jag vill att hela operationen sker diskret och utan spår. Har vi ett avtal?”
”Hur tar vi oss in till Garden Partyt? Vi är precis inte inbjudna.” Wilma skjuter in frågan då hon inte längre ser någon mening med att hålla sig utanför.
”Ni kommer båda att få papper som intygar att ni jobbar för mig och att ni förväntas ta kontakt med mig undre kvällen.”
”När börjar partyt och hur länge håller det på?”
”Partyt kommer starta klockan 10 imorgon och hålla på så länge gästerna är kvar. Troligtvis till sent på natten. Jag ordnar fram era papper gällande entrén till garden partyt. Vart bor ni?” Den sista frågan riktar sig mot Wilma.
”The Anvil.”
”Då kommer de levereras dit senare under kvällen. Se till att ni är där då.”
”Okej. En sak till. Även om du har stor tillit till halflingens förmågor kommer han att behöva rätt hjälpmedel för att kunna komma in i ett kassaskåp. Vi kommer att behöva ett par bra dyrkar för att klara uppgiften.”
”Det kommer samtidigt med dokumenten. Då så, då är vi överens. Då anser jag att middagen är över. God kväll.” Von Pappen ser väldigt nöjd ut när Wilma och Alf reser sig upp och går.
”Undrar om du skulle vara lika nöjd över dig själv om du vetat att du blivit lurad av en f d hora?”
Tanken får Wilma att le tillbaka till von Pappen som plötsligt ser förbryllad ut.

Duon skyndar sig nu till The Anvil där Wilma betalar för natten för två rum och de går sedan in i ett av rummen för att prata igenom vad som hänt och vänta in von Pappens leverans.
De behöver inte vänta länge förrän det knackar hårt på dörren. När Wilma öppnar kliver det in två män med hårda, väderbitna ansikten. En av dem har långt hår medan den andra är flintskallig. Båda är uppenbart inte från The Empire då de har kantigare ansikten samt en kraftig brytning.
”Vi komma med saker från von Pappen.”
”Vilka är ni?”
”Jag är Stanislav Chernistov och där är Gregori. Vi ska ge er detta.” Den långhårige av dem räcker fram ett dokument samt en uppsättning dyrkar.
”Nu vi skåla för att befästa uppdrag genom att skåla med Kvas.”
”Vad är Kvas?” undrar Wilma.
”Kvas vara sprit. Riktig sprit från Kislev.” Stanislav plockar fram en flaska samt 4 små snapsglas. Han häller upp från flaskan i glasen och ger till de andra i rummet. Så höjer han sitt eget glas och säger:
”Naz dorovje – skål.”
De skålar allihop och Wilma kämpar med lyckas svälja den starka spriten.
”Jag sova här för att se till att uppdraget utförs.” Stanislav sätter sig på sängen. ”Ni inte komma tillbaka förrän gett von Pappen dokument.”
Wilma stirrar förbluffat på kisleviten innan hon och Alf går ut och vidare till det andra rummet. Väl framme vänder hon sig till halflingen som berättar vilken information som han funnit i stadsarkivet:
- Helmut Weiss är bror med Curd Weiss.
- Historien om badhuset i Weavers District. Bland annat så har det i badhuset framförts teaterföreställningar av en viss Dr Moebius där folk som tittat på blivit galna.
- Matilda Durbein blev anhållen i badhuset för tre år sedan.
Wilma berättar vad hon fick veta av Erwin Körber och de två beslutar sig för att kolla upp huset på Markstrasse 8. De beger sig till Golden Spool och Wera byter om till Diethild Schau innan de tar sig till Markstrasse 8.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 4 - Werner Lankdorf
Diplomati krävs för att undvika ett krig

När Ingvald och Werner kommer till The Golden Spool sitter Gabriel där. Men Ruben är på The Journeys End säger Gabriel. Werner lämnar dom andra och beger sig av mot The Journeys End för att träffa Ruben.

När Werner kommer till The Journeys End sitter Ruben vid ett bord med en flaska vin och ser ganska nöjd ut, när han ser att Werner kommer skjuter han ut en stol från bordet. “Werner, sätt dig ner och ta ett glas vin med mig. Jag har nyss blivit klar med inbjudningarna till von Kaufmans Garden Party. Werner jag skulle vara glad om du ville följa med på fredsförhandlingar hos von Leitdorf, så vi skulle kunna tillsätta en oberoende undersökning av massakern i Löwensdorf. För tillfället pekar allt på att det är von Alptraum som ligger bakom massakern”.
Werner svarar “Det är klart jag följer med dig Ruben. Men så att du bara vet har det utförts en till ceremoni en bit utanför staden, en precis likadan ceremoni som den i Averbaum”. Dom hinner inte prata klart, nerför trappen kommer Uberlector Magdalena Brecht. Hon går fram till bordet där Ruben och Werner sitter, båda två reser sig upp och hälsar. Magdalena och Ruben hamnar i en djup diskussion om den eventuella konklaven i Streissen. In på The Journeys End kommer Graf Theodosius von Tuchtenhagen, han går fram till Magdalena Brecht och klappar henne på stjärten. “Ruben, din jäkla bock vem är den här puddingen. Hur många brudar är du uppe i nu” .
“Men von Tuchtenhagen bete dig som den adelsman du är” säger Ruben. Grafen lägger sin arm om Magdalena igen och viskar något i hennes öra, hon blir högröd i ansiktet. Ruben skäms som en hund, han skulle helst vilja försvinna bort. Plötsligt kommer Ingvald, Gabriel och Caspar in på The journeys End, dom är duktigt berusade. Dom kommer också fram till bordet, där fortsätter dom att bete sig som svin. Nu är Ruben så jäkla stressad av situationen att han inte vet vad han ska ta sig till. Magdalena är så himla upprörd att hon springer upp till sitt rum. Då blir von Tuchtenhagen allvarlig på rösten. “Ni skulle äta frukost med mig i morse, men ni struntade i att lämna återbud. Om ni tror att ni kan förolämpa mig ostraffat då har ni fel. Ruben det var därför jag gjorde som jag gjorde mot dig. Jag skulle aldrig bete mig så mot en kvinna, men jag måsta statuera ett exempel”.
“Vi glömde bort frukostmötet, för vi hade fullt upp med annat. Men vi ber så ödmjukast om ursäkt för vårt beteende, vi ville inte såra dig” säger Werner. “Jag köper din ursäkt Werner, du är ju ändå bara en simpel borgare som inte begriper bättre. Men jag vill höra en ursäkt från dig Ruben, du är ju ändå en adelsman”. Ruben ber von Tuchtenhagen om ursäkt. Då är det som att vända på handen, von Tuchtenhagen vill att Ruben, Werner och han själv ska göra en gruppkram mitt inne på The Journeys End. Folk vänder sig om och kollar på dom och på Ingvald, Gabriel och Caspar som är rätt så berusade. Sedan lämnar von Tuchtenhagen The Journeys End mycket nöjd med det han åstadkommit. Nerför trappen kommer Uberlector Magdalena Brecht, tätt följd av Werner Willaperth en Sigir av Verena. Hon går fram till Ruben, hon stirrar på honom med sorg och besvikelse i blicken. “Nå Ruben, ska vi bege oss till Kastor von Leitdorf”. Ruben nickar besviket till Magdalena Brecht, hon och Werner Willaperth lämnar The Journeys End. Werner och Ruben skyndar ikapp dom ute på gatan, efter kommer Caspar och Gabriel. Gabriel börjar skrika nedsättande ord och håna Magdalena Brecht, Werner tittar på Ruben och kan se att han är riktigt nära ett sammanbrott. Han har fått tagit så mycket skit denna eftermiddag. Werner ser att Ruben fumlar efter sin pistol. Werner skyndar fram till Gabriel, han tar tag i honom och spänner dom röda ögonen i honom. “Nu jävlar är det ni som lägger av med det ni håller på med”. Werner ser att Gabriel blir ganska skraj, så han backar. Även Caspar måste ha sett Werners röda ögon, för han börjar hoppa runt och säga “Jag är Caspar den galna hönan”.

Magdalena Brecht vänder sig mot Ruben, “Ruben, vad är det för personer du umgås med. Jag har aldrig blivit så förödmjukad tidigare, dina så kallade vänner vet verkligen inte hur man beter sig. Jag hade höga tankar om dig, men jag vet inte om du är rätt person för att kunna övertyga Kastor von Leitdorf om en fredlig lösning”. Ruben är helt mållös, han vet inte hur han ska kunna försvara sig mot detta. När dom kommer fram till von Leitdorfs residens, ser dom ett högt staket runt hela byggnaden. Grindarna är kraftigt bevakade. Innan dom går fram till grindarna säger Ruben, “Högt vördade Magdalena Brecht, jag kan inte få det som hänt ogjort men jag kan i alla fall be så mycket om förlåtelse för mina vänners beteende. Jag ska bevisa för dig att Ruben Ulfman von Mohr är rätt person att få till en oberoende undersökning av massakern i Lövensdorf”. Med dom orden närmar sig sällskapet grinden. När dom kommer fram till grinden möts dom av 2 välbeväpnade vakter, Ruben kliver fram och ber att få tala med Kastor von Leitdorf. En av vakterna går iväg, efter någon minut kommer vakten tillbaka med Quintus von Griffonstein. von Griffonstein kommer fram till grinden, “Ruben Ulfman von Mohr, varför ska jag släppa in dig?” “Vi vill förhindra att det kommer utbryta ett krig mellan von Leitdorf och von Alptraum, efter det som hände i Lövensdorf” säger Ruben. “von Alptraum förtjänar verkligen att stå till svars för det dom gjort, det enda dom fattar är om stålet får prata” säger von Griffonstein. “Vi vill få till en oberoende undersökning, för vi betvivlar att von Alptraum skulle göra något sådant” svarar Ruben. von Griffonstein svarar snabbt “Om jag ska släppa in er, så får ni göra något för mig”. “Vad har du tänkt dig” säger Ruben. “Du kan ta med dig Werner och se till så att Kapten Baerfaust tar bort domstolsbeslutet mot mig” svarar von Griffonstein. “Men tror du verkligen att han går med på något sådant, efter vad du gjorde mot honom” säger Ruben. “Om ni vill få en audiens hos Kastor von Leitdorf, då är det detta som gäller. Det blir inga problem när du har Werner, han och Kapten Baerfaust verkar gilla varandra väldigt mycket säger” von Griffonstein med ett hån flin.

Sällskapet går iväg till stadsvakten på Lupus Strasse, Uberlector Magdalena Brecht samtalar med Ruben under promenaden dit. Werner tar med dom upp till Kapten Baerfausts kontor, dom knakar på dörren till hans kontor. Kapten Baerfaust ropar att dom kan stiga in, han blir ganska paff när han ser sällskapet. Han reser sig upp och hälsar, han går fram till Uberlector Magdalena Brecht tar hennes hand och presenterar sig. Sedan vänder han sig mot Werner, “Werner, hela stationen är förstummad över det vi såg på förmiddagen. Det är så fruktansvärt det som händer i Averheim. Förresten vad behagar mig detta fin besök” säger Baerfaust. “Vi skulle vilja be dig om en tjänst” säger Werner och förklarar situationen med Quintus von Griffonstein. “Den jäkla ormen, att han har mage att be om en sådan sak efter det han gjorde i domstolen” svarar Baerfaust. “Vi skulle vara dig evigt tacksam om du ville dra tillbaka domstolsförhöret, vi gör detta för att få till en oberoende undersökning av Lövensdorf” säger Ruben. “Lövensdorf, vad har dom med detta att göra” säger Baerfaust. “Det är någon som har bränt ner och slaktat hela byn, och man har hittat en dolk med von Alptraums vapenmärke på i den nedbrända byn. Och von Leitdorf kommer att starta ett krig mot von Alptraum” säger Ruben. “Vad fan är det du säger, när hände detta säger” en upprörd Baerfaust. “Jag vet inte när det inträffade, men det var nu på morgonen von Leitdorf fick reda på vad som hänt” säger Ruben. “Det vore bra om någon oberoende kunde undersöka det som inträffat, för jag har inte folk att skicka iväg på något sådant just nu” säger Baerfaust. Baerfaust sitter tyst bakom skrivbordet och tittar på sällskapet, “Det tar mig emot att dra tillbaka anmälan mot von Griffonstein, men jag gör det för Lövensdorf och i hopp om att slippa ett krig i staden. Nu ligger det i era händer att jag inte gjort detta utan att få till en undersökning av Lövensdorf” säger Baerfaust. “Du är en stor man i alla bemärkelser, vi ska inte göra dig besviken” säger Ruben. “Jag tror vi har en bra chans om Hans von Leitdorf är närvarande på mötet, han brukar vara en resonabel och klok man” säger Ruben. “Grandmaster Hans von Leitdorf är en bra man, inte någon som startar ett öppet krig i onödan. Jag och Hans har varit bästa vänner en gång i tiden”säger Baerfaust. “Vad hände med er vänskap” frågar Magdalena Brecht. “Hans skyller Marius von Leitdorfs död på mig, att jag lämnade honom att dö på slagfältet” svarar kaptenen. “Jag beklagar” säger Magdalena Brecht.

Innan sällskapet hinner lämna rummet. “Werner, hur är det med Heidi, jag är bara nyfiken hur det går för er ni ska ju bli föräldrar snart” säger Baerfaust med en något gladare röst. Werner vänder tillbaka in i rummet, han går fram till skrivbordet. “Baerfaust, hon har varit borta ett dygn. Hon hade blivit kidnappad och bortförd till Brunsweg 2, det var där vi hittade henne naken och neddrogad. Hon är hemma hos von Tasswinder nu, hon har varit helt okontaktbar så jag har inte kunnat prata med henne än” säger Werner med bekymrad röst. När Baerfaust får höra detta kastar han sig upp så att stolen välter och skrivbordet flyttar sig. “Nu jävlar får det vara slut på den här skiten, jag ska ta med mig mina bästa män och gå ner och fängsla hela jävla högen som är inblandad i detta. Dom ska inför domstolen, hela bunten” skriker Baerfaust. Werner och dom andra ryggar tillbaka, så här elak har dom aldrig sett honom tidigare. “Werner, ni ska få min hjälp så att det inte händer Heidi något mer. Jag ska prata med Arta Schaffer, hon är en av mina mest pålitliga och lojala män/kvinnor jag har. Hon kommer att inställa sig som Heidis livvakt så fort jag talat med henne” säger kaptenen. “Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig, men det här betyder oerhört mycket för oss” säger Werner". Baerfaust ger Werner en klapp på axeln och ler åt honom. När dom precis ska lämna rummet vill Ruben prata i enrum med Baerfaust. Ruben kommer ut efter någon minut, sen beger dom sig tillbaka till von Leitdorfs residens.

När dom kommer tillbaka till grinden, går en av vakterna iväg för att hämta Quintus von Griffonstein. Efter någon minut kommer vakten tillbaka med Quintus von Griffonstein. von Griffonstein går fram till grinden, han vänder sig mot Ruben och säger “Nå Ruben Ulfman von Mohr, jag hoppas ni ordnade det jag bad er om annars står vi här i onödan”. Ruben tar fram dokumentet från Kapten Baerfaust och överlämnar det till Quintus von Griffonstein. Han öppnar dokumentet och läser det noga, sen tittar han med beundran och stor respekt på Ruben och Werner. Han säger inte så mycket men han ser väldigt tacksam ut, så öppnas grindarna. Sällskapet följer efter von Griffonstein, dom leds in i ett otroligt fin och pampig byggnad. Werner kan konstatera att han inte sett något så fint och ståtligt hus tidigare. Dom får följa med in i ett rum på nedre plan, där inne står Jens Lisstadt och väntar. Han ber alla i sällskapet att lämna i från sig sina vapen, ingen ifrågasätter dom orden. Sen leds dom upp till tredje våningen och en enorm sal. Salen är dekorerad i en otroligt vacker stil, hela salen inrymmer en känsla av makt och anrika händelser. Rummet fylls av ett enormt bord, på ena sidan av bordet sitter Kastor von Leitdorf, Grandmaster Hans von Leitdorf, Grimwold von Krieglitz. På den sidan sätter sig även Quintus von Griffonstein och Jens Lisstadt. Kastor von Leitdorf bjuder sällskapet att sätta sig vid bordet, så att han får ta del av det Ruben Ulfman von Mohr med sällskap vill förmedla. Ruben ställer sig upp och tackar för att Kastor von Leitdorf tar emot dom, sedan lägger han fram att vi skulle vilja få till en oberoende undersökning av Lövensdorf. Plötsligt reser sig Grandmaster Hans von Leitdorf upp, han lägger fram sina åsikter i fallet Lövensdorf. Han tycker att det enda som gäller är att ta till våld mot von Alptraum, eftersom det dom gjort är oförlåtligt. Sedan startar en verbal diskussion mellan Ruben och Hans von Leitdorf, dom båda kombattanterna kämpar för sin övertygelse medans Kastor von Leitdorf sitter tyst och tar in det som sägs. Diskussionen böljar fram och tillbaka, men efter någon minut börjar Rubens argument och övertygelse göra att Hans von Leitdorf får svårt att finna ord. Tillslut avbryter han diskussionen med Ruben och vänder sig mot Kastor von Leitdorf. “Jag tycker att Ruben Ulfman von Mohr kommer med kloka ord, det finns något i dom att fundera på”. “Får jag höra din åsikt Quintus von Griffontein” säger Kastor von Leitdorf. Det här bådar inte gott för våran del tänker Werner. Så reser sig von Griffonstein upp, han vänder sig mot Kastor von Leitdorf.“Jag som din ambassadör tycker att Ruben Ulfman von Mohr har helt rätt i det han säger, vi kan inte starta ett krig när vi inte vet vad som ligger bakom massakern av Lövensdorf. Så en oberoende undersökning av fallet tycker jag är klokt”. Werner och Ruben tittar på varandra, båda två kunde aldrig tro att dom skulle få stöd av Quintus von Griffonstein. Alla blickar faller på Kastor von Leitdorf, efter drygt 1 minut reser han sig upp och säger “Jag tänker acceptera en oberoende undersökning, men jag vill få regelbunden information om vad som händer”.“Jag skickar iväg Werner Willaperth för att starta en undersökning av Lövensdorf” säger Magdalena Brecht och pekar med handen mot honom. Sedan tackar dom båda sällskapen för sig, von Griffonstein och Jens Lisstadt visar dom ner till rummet där utrustningen förvarats. Väl ute vid grinden, " Jag tackar så mycket för ditt stöd där inne" säger Ruben. “Vad är det man säger, tjänster och gentjänster. Det ni gjorde betyder mycket för mig och Ruben Ulfman von Mohr du är en mycket bra ambassadör, men du har valt fel person att jobba för. Friedrich von Kaufman är inte att lita på” säger von Griffonstein. Sällskapet står utanför grindarna till von Leitdorf. Magdalena Brecht öser beröm och komplimanger över Ruben. Sedan går dom mot Verena templet, medans Ruben och Werner drar vidare. Dom går och samtalar, då talar Ruben om att Hilda Fickmichspäter berättat att hon hade tagit fram en ritual för att ersätta Heidis och Werners barn med Herr Liebling. Nu känner Werner en stor rädsla för vad som kunde hänt om dom inte hunnit frita henne, och ett enormt hat mot dom som tänkte göra en sån sak mot Heidi. Innan dom delar sig säger Werner "Ruben, jag tycker du ska sluta som ambassadör hos von Kaufman och satsa på din egen familj i stället. Vi tar smällen med von Kaufman, han förstår säkert din situation. Jag stannar hos honom ett tag till, men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa dig att få fart på familjen von Mohr igen. Ruben tittar med chockad blick på Werner. Werner nickar till Ruben och ler, sedan går han hem för att kolla till sin älskade Heidi….

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Morgon

Dom första strålarna av solljus kommer in i rummet. Ruben hör ljud nerifrån och blir orolig att dom ska bli ertappade men ingen kommer. Han tar farväl av Hilda och går ner för trapporna. Längst ner ser han orsaken till ljuden. Där står en omtöcknad Ingvald.
”-Men Ingvald, vad gör du här?”
”-Dom lämnade mig i ett rum här” muttrar Ingvald dystert.
”-Va, hela natten!?” Ruben börjar fundera på vad stackars Ingvald kan ha upplevt för fasor i sina drömmar.
”-Ja, det var inte så snällt. Men det är väl inte mer än vad man kan förvänta sig. Jag är ju inget att ha.”
”-Gabriel gick ju ner med dig och Werner och Caspar måste ha gått förbi här.”
”-Jag vaknade i ett sidorum. Kanske Werner och Caspar inte såg mig.”
”-Var är Gabriel då?”
”-Vet inte” säger Ingvald och hänger med huvudet. Sen säger han.
”-Jag kan ingenting.”
”-Du är ju folkets hjälte Ingvald! Ryck upp dig. Nu lämnar vi det här stället. Vilken fantastisk match det var.”

Ruben och Ingvald går ut i solen och vandrar omkring lite och pratar. När dom kommer till Golden Spool känner sig Ingvald lite bättre. Alla är samlade där så det verkar ha gått bra. Ingvald tar upp det oetiska i att lämna en fallen kamrat. Han blänger på Gabriel. Gabriel säger med en tunn röst att han var rädd. Ingvald vill att det nästa gång bestäms en mötesplats så att man kan avgöra om någon lämnats efter. Alla håller med om detta.
Sen föreslår Gabriel att dom ska rädda prinsessan. Ruben och Werner tycker inte att det är värt risken. Gabriel försöker vinna över Ruben till sin idé genom att föreslå att han blir Imperiets representant. Ruben suckar bara men säger till Gabriel att om han samlar mer komprometterande information på von Sterber så kan dom överväga att befria prinsessan. Det går Gabriel med på.
Sen blir det många disskussioner och mitt i allt ihop blir det tumult och ordväxling när Werner upptäcker att Caspar har tagit järnkronan av Ingvald. Ingvald känner sig dubbelt sviken. Dumpad och plundrad. Spänd stämning. Ruben önskar att Wera vore där.

Då kommer Hans Helmut Herrmann och ber att Werner och Ingvald ska komma. Caspar och Gabriel går också. Ruben väntar en lång stund med ett stop öl och undrar vad dom håller på med. Efter ett tag kommer Gabriel tillbaka och en stadsvakt som Gabriel känner ansluter sig. Dom pratar en stund men sen går Ruben upp till sitt kontor på Journeys End. Ruben skriver inbjudningslistan till Garden Partyt och lämnar över den. Curd Weiss blir nöjd.
Ruben möter überlector Magdalena Brecht. Ruben frågar om hon vet vad det blev av Joakim von Baum som var på klostret. Hon minns att det var en adelsman som reste med några av munkarna till Streissen.
Sen skriver Ruben ett brev till sin farmor Frida von Mohr där han kort förklarar det politiska läget i Averheim och att han överlämnar Leo Mannerheim i hennes tjänst. Leo kommer och söker Ruben på Journeys End eftersom Ruben inte kommit hem under natten. Leo får sina instruktioner och han ger sig av genast.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 3 - Werner Lankdorf
Upptäckten av en ny offerplats

Werner sitter kvar vid bordet ett tag efter att Baronen gått. Han sitter kvar och njuter av lugnet och tystnaden. “Werner, hur står det till?”, han känner igen rösten, det är Henriette von Tasswinder. Werner tittar upp på henne och ler, “Kära Henriette, jag bara satt och funderade lite i ensamheten”. “Werner, är det sant att min dotter kom hem i natt redlöst berusad”. Werner vet inte vad han ska säga, tala sanning eller dra en nödlögn. “Henriette, jag ska vara ärlig. Heidi var inte redlöst berusad i natt, hon hade blivit neddrogad”. Henriette blir helt mållös och hon ser väldigt orolig ut. “Henriette, kan du hålla koll på Heidi tills jag kommer tillbaka. Hon sover fortfarande, men hon borde kvickna till snart. Jag vet att du har många frågor Henriette, men jag vet inte heller så mycket mer. Jag tänkte att vi kunde prata om det som hänt senare, när Baron Erkenbrand kommit hem och Heidi vaknat”. “Det låter klokt, men Werner du måste ta reda på vem som gjort detta mot min dotter”.

Sedan går Werner till The Golden Spool för att träffa dom andra och se om Ruben kommit tillbaks från Brunweg 2. När Werner kommer till The Golden Spool sitter alla kring ett bord och pratar, diskussionen har en ganska allvarlig ton. Werner beställer ett glas vin, han står kvar vid baren och lyssnar på diskussionen. Ingvald är förbannad för att han blev lämnad kvar i ett rum på Brunweg 2, det var Ruben som hittade honom när han lämnade stället på morgonen. Caspar hävdar att vi träffade Gabriel utanför som sa att alla var borta, Werner nickar att det är sant. Ingvald menar att man lämnar aldrig en vän i fara. Plötsligt blir Ingvald panikslagen, han gräver i sin ryggsäck. “Den är borta, kronan är försvunnen”. När Ingvald sagt det så ser Werner hur Gabriel sparkar till Caspars väska, i väskan ligger järnkronan. Den höll på att ramla ur väskan, det var därför Gabriel sparkade tillbaka den in i väskan. “Vi måste gå tillbaka till Brunweg 2, jag måste ha tappat kronan där” säger Ingvald. Han är väldigt stressad och irriterad, han tänker gå tillbaka till Brunweg 2 för att leta efter kronan. Werner som sett allt, blir ganska irriterad och säger skarpt “att man stjäl inte från sina vänner”. “Ingvald, jag tycker du ska fråga Caspar och Gabriel vad dom vet om kronan” säger Werner. Ingvald stirrar på dom båda, som börjar skruva lite obekvämt på sig. “Ja, jag tog kronan så att inte du skulle råka tappa den” säger Caspar. " Jag såg när Caspar tog den, och tänkte vi kunde använda den för att frita Prinsessan Gabriella" säger Gabriel. " Det var för fan jag som fick kronan, så då är det jag som bestämmer vad vi gör med den" säger Ingvald. Caspar ger tillbaka järnkronan till Ingvald. Nu är stämningen i gruppen ganska spänd.

Så kommer Hans-Helmut Hermann in på The Golden Spool, han är stressad och jäktad. “Där är ni, jag har letat överallt efter er. Werner och Ingvald kan ni följa med mig, Kapten Baerfaust vill tala med er”. Innan dom går säger Werner till Ruben att han får börja med inbjudningarna utan honom. Ingvald och Werner följer med Hans-Helmut till Lupus Strasse, när dom kommer fram dit så väntar en vagn utanför. Hans-Helmut följer dom upp till Kapten Baerfaust, där inne befinner sig Kapten Baerfaust, Luminary Konrad Mauer och Arta Schaffer. “Så bra att ni kom så fort som ni gjorde, det har nämligen skett en ritual till precis som den som skedde i Averbaum. Det är någon kilometer väster om staden, det tar en timme med vagn dit”. När sällskapet ska till och lämna kontoret, harklar Ingvald till “Kapten Baerfaust, har du hört om det som inträffade nere i Weavers Brucke i natt?”. “Jo, vi hade koll på det som hände där nere och jag vet också att du fick järnkronan. Ingvald, von Alptraum kommer sätta ett högt pris på ditt huvud för att få tillbaka kronan”. Ingvald säger “Baerfaust, vad ska jag göra med kronan”. “Du kan lämna den här så återgäldar jag den i ditt namn”. Baerfaust låser in kronan innan han går.

Hans-Helmut Hermann och Arta Schaffer hoppar upp på kuskbocken, dom andra sätter sig inne i vagnen. Så börjar vagnen rulla ut ur staden, medans sällskapet sitter tyst i väntan på vad dom kommer att få se. När dom åkt en bra stund kan dom se en enorm ek framför sig. Dom stannar vagnen och dom kan väldigt tydligt se att det hänger kroppar i trädet. När dom kliver ur vagnen spanar Werner av omgivningen, då kan han se att Caspar har följt efter dom. Werner säger till Ingvald vad han sett, men tydligen så hörde Kapten Baerfaust det också. Han drar sin zweihänder och går mot Caspar. “Caspar, din skojare kom hit på engång” vrålar Kapten Baerfaust. Caspar kommer sakta fram mot Kapten Baerfaust, “Vad ska det här betyda, är det ni som tog med den här småskojaren?” “Var inte dum, han har följt efter oss utan vår vetskap” säger Werner." Caspar du stannar vid vagnen" säger Kapten Baerfaust. Sen börjar dom andra gå mot den stora eken. Werner och Luminary Mauer går först, dom berättar för varandra vad som är likheter med det som hände i Averbaum. Runt trädet ligger det aska utspridd och askan skimrar med ett grönaktigt sken, Werner och Luminary Mauer går fram till trädet. När dom står vid trädet kan dom se att det är 9 kroppar som hänger i trädet. 3 kvinnor, 3 män och 3 barn är det som hänger i trädet. Kropparna har börjat att muteras. Kropparna har liksom fått en barkliknande hud på vissa delar av kroppen. Werner undersöker trädet, han kan hitta en liten lucka i trädet. När han öppnar luckan hittar han 9 svanfjädrar, precis som i Averbaum. “Werner, det är både warpstone och en kraftig dhar kring trädet, det är något kraftfullt vi möter här vid trädet. För vilka har tillgång till warpstone förutom skaven, men vad jag kan förstå så verkar det inte vara deras magi. Vi måste undersöka en kropp, för att veta vad vi har att göra med” viskar Luminary Mauer till Werner. Kapten Baerfaust kommer fram till trädet, han tittar på Werner och Luminary Mauer med bekymrad blick. “Hur ser det ut, är det lika som i Averbaum”?’"Ja, det verkar vara samma besvärjelse. Jag skulle behöva en kropp att undersöka, först då vet vi vad vi har att göra med" säger Luminary Mauer. “Caspar kom hit och hjälp till att plocka ned kropparna från trädet” ryter Kapten Baerfaust. Caspar vågar inget annat än att hjälpa till med att plocka ned dom döda kropparna. Werner ser att det brinner på andra sidan floden Aver, den sidan tillhör Stirland. Werner börjar gå närmare Aver för att möjligen kunna se något, när han spanar ut över branden tycker han sig se en man som står och dansar vid lågorna. Werner ropar till Kapten Baerfaust, han kommer springandes till Werner. Werner förklarar vad han sett på andra sidan, Kapten Baerfaust plockar fram en kikare och tittar. “Men vad i Sigmars namn är det jag skådar” säger Baerfaust. Han räcker över kikaren till Werner, som spanar mot branden. Den syn han möts av är att ett stort område gräs brinner, alldeles bredvid branden står en person och dansar. Personen som Werner ser bär en svart ansiktsmask med en fågelnäbb och på hans axel sitter en levande korp. Ovanpå sin svarta kåpa har han en mantel av svarta fågelfjädrar och han har handskar av järn som ser ut som fågelklor. Hans dans skrämmer Werner, rörelserna ser inte normala ut. Werner ropar på Luminary Mauer, han lämnar trädet motvilligt. Han lånar kikaren och spanar, han blir lika paff som Werner. “Det jag hört talas om är en Herald av Morr, som visar sig när det är något illavarslande på gång. Det är det enda jag kan tänka mig, har aldrig sett något liknande”. Dom står kvar och tittar på personen som dansar vid lågorna, sen drar dom sig tillbaka mot vagnen. Dom har begravt kropparna, men 2 st tar dom med sig tillbaka till Averheim. “Vi kan inte lämna det så här, vi bränner ned allting så finns det inga bevis på vad som hänt” säger Kapten Baerfaust.

Så sätter dom eld på den väldiga eken, dom skyndar sig till vagnen och iväg för att inte hamna i röken om vinden skulle vända. När dom precis börjat rulla så vill Caspar att dom stannar till vid hans häst, när dom stannar till hör dom Arta Schaffer ropa. “Kapten Baerfaust, det är ju för fan en av våra hästar han har”. Men vad fan tänker Werner, om han hade stulit en av stadsvaktens hästar varför skulle han utsätta sig för att bli upptäckt. Kapten Baerfaust reser sig upp i vagnen, han är ursinnig. “Hur understår du dig att stjäla en häst av stadsvakten Caspar, nu jävlar kommer det bli straffarbete i The Black Mountains resten av ditt patetiska liv”. Caspar ser livrädd ut, så plötsligt börjar han snurra runt inne i vagnen och säga “Jag är Caspar den galna hönan” upprepade gånger. Ingen i vagnen fattar någonting, mest paff blir nog Kapten Baerfaust. Plötsligt slänger sig Caspar ut ur vagnen, han börjar springa mot hästen. Kapten Baerfaust hoppar också ur vagnen, men han ramlar omkull när han landar. Han slår sig illa när han landar, han svär när han reser sig upp. Nu har Caspar fått ett skapligt försprång. Kapten Baerfaust drar fram svärdet och börjar ta upp jakten på Caspar, han skriker åt Caspar hela tiden. Nu ska Caspar bara hoppa upp på hästen, men han ska göra en parkour inspirerat upphopp som misslyckas. Nu tar Kapten Baerfaust in på Caspar med stora steg, han skriker att Caspar ska stanna för sitt eget bästa. Men den här gången lyckas Caspar komma upp på hästen, och han sätter av därifrån. Kapten Baerfaust gör allt för att hindra Caspar att fly därifrån, han kastar sitt svärd efter Caspar men det missar. Caspar rider skrattandes bort ifrån sällskapet. Kapten Baerfaust är så jäkla förbannad när han går och hämtar svärdet, ingen säger något när han kommer tillbaka till vagnen. Han kliver in i vagnen och sätter sig ner, det bara osar ilska om honom. Werner kan se att han har ett skapligt köttsår på knät, byxorna är också trasiga. Ingen säger något på hela resan tillbaka till Averheim. Framme i Averheim lastar dom av de 2 kropparna hos Luminary Mauer, dom andra åker tillbaks till Lupus Strasse. Innan dom kliver ur vagnen säger Kapten Baerfaust,“Det här håller vi hemligt, det här får inte komma ut. Jag kan bara säga er att får jag tag på Caspar då är det kört för den jävla skojaren”. Efter dom hårda orden går Ingvald och Werner tillbaka mot The Golden Spool.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 3 - Frau Wera
Stadsarkivet

Wera vaknar fortfarande febrig och med samma huvudvärk.
”Typiskt! Nåväl, det var väl för mycket att hoppas på.”
Waldemarius kollar nu upp boken de hittade. Det är en diktbok av en viss Nils Fernlicht. I pärmen har någon skrivit att denne uppskattar en dikt om en liten grå fågel. När Waldemarius letar upp dikten finner han att någon har strukit över benämningarna gällande en liten grå fågel och ovanför överstrykningarna istället skrivit en vit svan.
Wera upptäcker nu att hon inte längre har Faustmanns pistol med sig.
”Men… vart är den? Jag måste ha tappat den när jag klättrade upp till Black Hoods gömställe. Förbannelse.”
Wera och Waldemarius går så till hans föräldrar på rummet i Golden Spool. De är tacksamma för deras räddning men vill nu bort från Averheim för att ta sig till sina släktingar i Streissen. Tyvärr har inte tillräckligt med pengar för att kunna ta en coach till Streissen så de måste först lösa pengafrågan. Wera hittar på en bra historia gällande Loamdelves om Baltes skulle fråga vilka de är. Det var för föräldrarnas skull som hon ville byta rum då de var väntade. Wera ber också att de ställer ett ljus i fönstret om det är fara och färde.
Wera klär nu ut sig till borgaren Wilma Weltschmerz och Loamdelve blir hennes tjänare Alf Chubb.
Paret går så till stadsarkivet i Averburg. Då Loamdelve hittar vägen dit går det snabbt. De går igenom slottsporten och kommer först in på en mindre borggård. Genom en till portgång kommer de ut till Averburgs trädgård och sedan in till själva slottet. På slottets våning 3 ligger arkivet och Wilma träffar där arkivarie Claus Rodebringer. Herr Rodebringer visar sig vara en, i Wilmas ögon, grinig och vresig gubbe som inte verkar tycka om människor. Han säger dock inte emot att köpkvinnans tjänare får bruka arkivet även om Alf bleknar över den oordning som råder där. Wilma lyckas till och med charma in sig så pass mycket med Rodebringer att han berättar för Alf hur dokumenten och böckerna är sorterade.
Wilma lämnar sin kompanjon bland böcker och pergament och frågar sig fram till Carmilla von Sachs hus. Hon finner sig stå framför ett fint stadshus i sten, 4 hus från von Alptraums residens. Hon knackar på dörren och får sedan argumentera med tjänaren för att få träffa von Sachs. När husets ägarinna till slut kommer börjar Wilma ställa frågor utan någon riktigt sammanhang. Under tiden som Carmilla svarar på frågorna försöker Wilma lyssna på hennes röst för att se om det finns några likheter med Herr Weiss röst. Tyvärr lyckas hon inte tyda några likheter utan drar sig tillbaka och lämnar en förvirrad och misstänksam von Sachs.
Wilma går nu vidare till Dr Verfullens hus. När hon knackar på dörren öppnas den av Märta Hoffstetter.
”Söker Dr Verfullen.”
”Tyvärr frun, han är inte hemma.”
”Är han tillbaka snart? Jag har drabbats av hög feber och behöver hans vård.”
Jag har tyvärr ingen aning, frun. Han berättade inte vart han skulle.”
”Kan jag komma in och vänta in honom?”
”Naturligtvis, fröken. Men jag måste varna er för att det kan dröja länge.”
”Jag är beredd att chansa.”
Wera blir nu visad till ett mindre rum som troligtvis ändvänds som mottagningsrum. Hon vänder sig mot Märta Hoffstetter som inte verkar veta vad hon skall göra:
”Har ni jobbat länge här?”
”Nej, frun. Bara en månad.”
”Vad heter du?”
”Märta, Märta Hoffstätter.”
”Går det bra att jobba åt Doktor Verfullen, Märta?”
”Jaaa, det går bra…” Märta fladdrar nu med blicken vilket Wilma uppfattar:
”Konstigt, jag får uppfattningen att det inte bara är bra.”
Märta försöker nu dölja sitt avslöjande men i diskussionen som följer mot Wera blir hon snabbt övertalad att fortsätta med att berätta sanningen.
”Nej, jag trivs inte med att städa åt doktorn. Han betalar bra men ger mig samtidigt kalla kårar. Han har något i källaren bakom en låst ståldörr. Jag behöver aldrig städa i utrymmet bakom ståldörren. Doktor Verfullen brukar få besök av en annan man som också ger mig kalla kårar – en man som bär en guldmask över ansiktet.”
”Varför ger Verfullen dig kalla kårar.”
”Han beter sig underligt när inga patienter är kvar och ger mig konstiga blickar ibland. På kvällarna fick han leveranser av stora lådor som brukar levereras av en man med hemsk uppsyn som bär en plym i hatten samt 2 män som brukar titta på mig med mord i blickarna.
”The Knife samt Fritz och Gert. Är det hit leveranserna från Tuath har hamnat? Verfullen är med i ett ondskefullt gäng, tillsammans med Gabor. Men… de blev förvånade och intresserade över mitt och Werners likfynd i hamnen. De visste alltså inget om mordet på Klas Keller eller hur det gjordes.”
Wilma förvånar nu Märta genom att erbjuda sig att hjälpa till med städningen. Hon passar på att leta igenom stället men hittar inget annorlunda förutom en låst ståldörr i källaren.
Wilma går sedan med ursäkten att hon inte orkar vänta längre och lämnar byggnaden genom ett fönster som vetter mot baksidan av huset.
”Lika bra att gardera sig om någon såg mig gå in till Verfullen.”

Efter besöket i Verfullens hus går nu Wilma till Weavers District för att leta upp gatupoeten Erwin Körber för att se om han kan berätta något om den svarta vagnen som åker runt och våldför sig på kvinnor. Hon finner nu en man i 30-års åldern med trasiga kläder som sitter på gatan. De börjar prata om poesi, rosor och döden. Körber hånar Wilma då hon är av en högre samhällsklass men får tillslut information om de adresser där den svarta vagnen stannar, Brunweg 2, vindsvåningen på Markstrasse 8 samt Vincent Borstheim.
När Wilma tackar för informationen och börjar gå därifrån följer Körber efter henne krypandes på alla 4. Wilma tittar förbryllat på gatupoeten:
”Varför gör du så?”
”Jag har alltid krupit för de rika, så nu gör jag det för dig. Men dagen skall komma när de rika skall krypa för de fattiga.”
Wilma ökar sina steg och går ifrån Körber. Hon lämnar honom bakom sig och går i en vid cirkel till byggnaden på Markstrasse 8. Det visar sig vara ett stort bostadshus i 4 våningar där våning 1 och 2 är av tegel medan våningarna ovanpå är av trä.

Wilma går tillbaka till arkivet. Tyvärr har Waldemarius inte hittat så mycket information då han fortfarande är förvirrad över sorteringsordningen där. Wilma ger honom 4 timmar till att leta på och går sedan till Golden Spool.
Hon klär ut sig till Diethild Schau igen och beger sig till hamnen – hon tänker kolla upp om Kurt Guth vet något om en kvinna vid namn Katarina. Bland tiggarna under Griffon Bridge frågar hon om Kurt men ingen har sett hennes vän på flera dagar. Besviken över bakslaget letar Diethild istället efter Boris Lönnerman. Diethild finner Lönnermann som pratar livligt med Werner Klebb och Gerd Knaak. Trots nyfikenheten så väntar Diethild på avstånd tills männens möte är klart och ledarna för hamngängen går iväg innan hon går fram till Lönnermann. Hon lyckas lura honom med sin förklädnad och börjar fråga varför han uppviglar till en revolution. Lönnermann har fått sina revolutionära idéer från en viss professor Brysselstein i Streissen:
”Professor Brysselstein har massa kloka idéer om att en stad skall styras av ett Arbetarråd bestående till största delen av arbetarna i staden och där borgarna och adeln är i minoritet. Det är det rättvisaste styrelsesättet.” Lönnermanns ögon lyser och rösten stegrar sig för varje mening.
”Det kommer de andra stånden aldrig att gå med på.”
”De kommer inte att ha något val. Kom hit vid midnatt. Folket kommer att träffas då och påbörja revolutionen.”

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.