The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 4 - Frau Wera
Avslöjade

Wera återvänder till Averburg och stadsarkivet som borgaren Wilma igen. Till hennes belåtenhet har nu Alf hittat mer information och till hennes förvåning har Alf fått en bakelse av Rodebringer. De hinner dock inte dryfta så mycket då de blir konfronterade av arkivarien som vill att de avlägsnar sig från hans arbetsplats. Wilma försöker charma honom igen men får då veta att det inte är lönt då Rodebringer bara gillar 3 personer i Averheim: Ferenc von Alptraum, Viktor Glotz samt Werner Lankdorf.

På vägen ut från Averburg, i trädården, möter de på Ludwig von Pappen.
”Gudars förbannelser. Varför just han och varför just nu? Du känner honom inte, titta bara rakt fram.”
Först verkar det som att strategin lyckas men när Von Pappen är alldeles inpå dem stannar han till och framför Alf och tittar ner på denne.
”Nej, men… dig känner jag igen. Inga bomber i fickan?”
”Vad menar ni. Vem är ni?” Alf försöker gå förbi von Pappen.
”Inte så snabbt om du inte vill att jag skall ropa på vakten. Jag har hört att det är en stor belöning utfäst på dig, Loamdelve.”
”Vad menar ni med att stoppa oss.” Wilma lägger in en arrogant och snäsig ton i talet.
”Det vet ni nog, kära ni. Ni går runt med en brottsling. Vi har visst inte presenterat oss för jag skulle aldrig ha glömt ett så vackert ansikte. Jag är Ludwig von Pappen och ni är…?”
”Wilma Weltschmerz.”
”Har inte hört talas om familjen Weltschmerz. Vad kommer ni ifrån och vad jobbar ni med?”
”Hurså, om jag får fråga?”
”Inget alls. Är bara nyfiken på var en så vacker kvinna kommer ifrån som jag möter i Averburgs trädgård tillsammans med en person som efterlyst för mordförsök på prinsessan Gabrielle.”
”Brottsling! Är han en brottsling?”
”Ja. Försök inte inbilla mig att ni inte visste det.”
”Jag har nyss anlänt till staden och sökte bara en guide. Alf här erbjöd sina tjänster.”
”Ah, så ni kommer långt ifrån, alltså?”
”Altdorf.”
”Åh, Altdorf. Här i affärer alltså?”
”Det, min gode von Pappen, är inget som angår er.”
”Kanske inte det men det faktum att ni går i sällskap med en efterlyst gör att det är bäst att ni stillar min nyfikenhet för att slippa träffa vakten.”
”Skall ni ha den tonen så kommer ni definitivt inte att få något av mig.”
Von Pappen vänder nu helt om och hans ton blir lenare:
”Förlåt min hårda ton Fröken Weltschmerz. Låt oss dra ett streck över det sagda och tillåt mig att få bjuda er båda på middag på The Journeys End. Det kan väl inte skada?”
Wilma och Alf tittar som hastigast på varandra och sedan vänder sig Wilma mot von Pappen:
”Låt gå. Vi följer med på middagen.”
”Alldeles utmärkt!” Von Pappen ser nöjd ut och tar täten mot Averheims finaste värdshus.
Under promenaden ser Wilma att von Pappen sneglar åt hennes håll med nyfikna ögon.
”Ha, ha! Nu undrar du allt vem jag är. Fortsätt fundera på det du.”
När trion sitter vid ett avskilt bord på Journeys End försöker von Pappen åter igen pumpa Wilma på uppgifter kring hennes person men Wilma slingar sig förbi hans frågor och till slut ger von Pappen upp. Han vänder sig istället mot Alf:
”Visste du om att någon mördat din vän, von Ulbricht? Vad jag förstår vad han med om attentatsförsöket mot prinsessan under balen. Jag vill veta vilken som var hans roll?”
Wera hör knappt vad Alf svarar då hon är fyllt av triumfkänslor.
”Jag lurade von Pappen! Jag lurade von Pappen!”
Så skär von Pappens röst igenom hennes glädje men orden är riktade mot Alf:
”Så. Dina föräldrar är kidnappade och du vill väl få dem härifrån, eller hur?”
Alf nickar.
”Jag är beredd att betala för dina föräldrars färd från Averheim samt hålla din identitet hemlig OM du gör en gentjänst åt mig.”
”Låt höra, Von Pappen. Jag har inget val.” Alf låter resignerad.
”Se inte så ledsen ut, Waldemarius, det är en enkel uppgift för dig. Jag vill att du, eller ni, bryter dig in på von Kaufmanns kontor och tar alla dokument som han förvarar där i sitt kassaskåp. Dessa dokument vill jag sedan att du ger till mig personligen under von Kaufmans Garden Party. Jag vill att hela operationen sker diskret och utan spår. Har vi ett avtal?”
”Hur tar vi oss in till Garden Partyt? Vi är precis inte inbjudna.” Wilma skjuter in frågan då hon inte längre ser någon mening med att hålla sig utanför.
”Ni kommer båda att få papper som intygar att ni jobbar för mig och att ni förväntas ta kontakt med mig undre kvällen.”
”När börjar partyt och hur länge håller det på?”
”Partyt kommer starta klockan 10 imorgon och hålla på så länge gästerna är kvar. Troligtvis till sent på natten. Jag ordnar fram era papper gällande entrén till garden partyt. Vart bor ni?” Den sista frågan riktar sig mot Wilma.
”The Anvil.”
”Då kommer de levereras dit senare under kvällen. Se till att ni är där då.”
”Okej. En sak till. Även om du har stor tillit till halflingens förmågor kommer han att behöva rätt hjälpmedel för att kunna komma in i ett kassaskåp. Vi kommer att behöva ett par bra dyrkar för att klara uppgiften.”
”Det kommer samtidigt med dokumenten. Då så, då är vi överens. Då anser jag att middagen är över. God kväll.” Von Pappen ser väldigt nöjd ut när Wilma och Alf reser sig upp och går.
”Undrar om du skulle vara lika nöjd över dig själv om du vetat att du blivit lurad av en f d hora?”
Tanken får Wilma att le tillbaka till von Pappen som plötsligt ser förbryllad ut.

Duon skyndar sig nu till The Anvil där Wilma betalar för natten för två rum och de går sedan in i ett av rummen för att prata igenom vad som hänt och vänta in von Pappens leverans.
De behöver inte vänta länge förrän det knackar hårt på dörren. När Wilma öppnar kliver det in två män med hårda, väderbitna ansikten. En av dem har långt hår medan den andra är flintskallig. Båda är uppenbart inte från The Empire då de har kantigare ansikten samt en kraftig brytning.
”Vi komma med saker från von Pappen.”
”Vilka är ni?”
”Jag är Stanislav Chernistov och där är Gregori. Vi ska ge er detta.” Den långhårige av dem räcker fram ett dokument samt en uppsättning dyrkar.
”Nu vi skåla för att befästa uppdrag genom att skåla med Kvas.”
”Vad är Kvas?” undrar Wilma.
”Kvas vara sprit. Riktig sprit från Kislev.” Stanislav plockar fram en flaska samt 4 små snapsglas. Han häller upp från flaskan i glasen och ger till de andra i rummet. Så höjer han sitt eget glas och säger:
”Naz dorovje – skål.”
De skålar allihop och Wilma kämpar med lyckas svälja den starka spriten.
”Jag sova här för att se till att uppdraget utförs.” Stanislav sätter sig på sängen. ”Ni inte komma tillbaka förrän gett von Pappen dokument.”
Wilma stirrar förbluffat på kisleviten innan hon och Alf går ut och vidare till det andra rummet. Väl framme vänder hon sig till halflingen som berättar vilken information som han funnit i stadsarkivet:
- Helmut Weiss är bror med Curd Weiss.
- Historien om badhuset i Weavers District. Bland annat så har det i badhuset framförts teaterföreställningar av en viss Dr Moebius där folk som tittat på blivit galna.
- Matilda Durbein blev anhållen i badhuset för tre år sedan.
Wilma berättar vad hon fick veta av Erwin Körber och de två beslutar sig för att kolla upp huset på Markstrasse 8. De beger sig till Golden Spool och Wera byter om till Diethild Schau innan de tar sig till Markstrasse 8.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 4 - Werner Lankdorf
Diplomati krävs för att undvika ett krig

När Ingvald och Werner kommer till The Golden Spool sitter Gabriel där. Men Ruben är på The Journeys End säger Gabriel. Werner lämnar dom andra och beger sig av mot The Journeys End för att träffa Ruben.

När Werner kommer till The Journeys End sitter Ruben vid ett bord med en flaska vin och ser ganska nöjd ut, när han ser att Werner kommer skjuter han ut en stol från bordet. “Werner, sätt dig ner och ta ett glas vin med mig. Jag har nyss blivit klar med inbjudningarna till von Kaufmans Garden Party. Werner jag skulle vara glad om du ville följa med på fredsförhandlingar hos von Leitdorf, så vi skulle kunna tillsätta en oberoende undersökning av massakern i Löwensdorf. För tillfället pekar allt på att det är von Alptraum som ligger bakom massakern”.
Werner svarar “Det är klart jag följer med dig Ruben. Men så att du bara vet har det utförts en till ceremoni en bit utanför staden, en precis likadan ceremoni som den i Averbaum”. Dom hinner inte prata klart, nerför trappen kommer Uberlector Magdalena Brecht. Hon går fram till bordet där Ruben och Werner sitter, båda två reser sig upp och hälsar. Magdalena och Ruben hamnar i en djup diskussion om den eventuella konklaven i Streissen. In på The Journeys End kommer Graf Theodosius von Tuchtenhagen, han går fram till Magdalena Brecht och klappar henne på stjärten. “Ruben, din jäkla bock vem är den här puddingen. Hur många brudar är du uppe i nu” .
“Men von Tuchtenhagen bete dig som den adelsman du är” säger Ruben. Grafen lägger sin arm om Magdalena igen och viskar något i hennes öra, hon blir högröd i ansiktet. Ruben skäms som en hund, han skulle helst vilja försvinna bort. Plötsligt kommer Ingvald, Gabriel och Caspar in på The journeys End, dom är duktigt berusade. Dom kommer också fram till bordet, där fortsätter dom att bete sig som svin. Nu är Ruben så jäkla stressad av situationen att han inte vet vad han ska ta sig till. Magdalena är så himla upprörd att hon springer upp till sitt rum. Då blir von Tuchtenhagen allvarlig på rösten. “Ni skulle äta frukost med mig i morse, men ni struntade i att lämna återbud. Om ni tror att ni kan förolämpa mig ostraffat då har ni fel. Ruben det var därför jag gjorde som jag gjorde mot dig. Jag skulle aldrig bete mig så mot en kvinna, men jag måsta statuera ett exempel”.
“Vi glömde bort frukostmötet, för vi hade fullt upp med annat. Men vi ber så ödmjukast om ursäkt för vårt beteende, vi ville inte såra dig” säger Werner. “Jag köper din ursäkt Werner, du är ju ändå bara en simpel borgare som inte begriper bättre. Men jag vill höra en ursäkt från dig Ruben, du är ju ändå en adelsman”. Ruben ber von Tuchtenhagen om ursäkt. Då är det som att vända på handen, von Tuchtenhagen vill att Ruben, Werner och han själv ska göra en gruppkram mitt inne på The Journeys End. Folk vänder sig om och kollar på dom och på Ingvald, Gabriel och Caspar som är rätt så berusade. Sedan lämnar von Tuchtenhagen The Journeys End mycket nöjd med det han åstadkommit. Nerför trappen kommer Uberlector Magdalena Brecht, tätt följd av Werner Willaperth en Sigir av Verena. Hon går fram till Ruben, hon stirrar på honom med sorg och besvikelse i blicken. “Nå Ruben, ska vi bege oss till Kastor von Leitdorf”. Ruben nickar besviket till Magdalena Brecht, hon och Werner Willaperth lämnar The Journeys End. Werner och Ruben skyndar ikapp dom ute på gatan, efter kommer Caspar och Gabriel. Gabriel börjar skrika nedsättande ord och håna Magdalena Brecht, Werner tittar på Ruben och kan se att han är riktigt nära ett sammanbrott. Han har fått tagit så mycket skit denna eftermiddag. Werner ser att Ruben fumlar efter sin pistol. Werner skyndar fram till Gabriel, han tar tag i honom och spänner dom röda ögonen i honom. “Nu jävlar är det ni som lägger av med det ni håller på med”. Werner ser att Gabriel blir ganska skraj, så han backar. Även Caspar måste ha sett Werners röda ögon, för han börjar hoppa runt och säga “Jag är Caspar den galna hönan”.

Magdalena Brecht vänder sig mot Ruben, “Ruben, vad är det för personer du umgås med. Jag har aldrig blivit så förödmjukad tidigare, dina så kallade vänner vet verkligen inte hur man beter sig. Jag hade höga tankar om dig, men jag vet inte om du är rätt person för att kunna övertyga Kastor von Leitdorf om en fredlig lösning”. Ruben är helt mållös, han vet inte hur han ska kunna försvara sig mot detta. När dom kommer fram till von Leitdorfs residens, ser dom ett högt staket runt hela byggnaden. Grindarna är kraftigt bevakade. Innan dom går fram till grindarna säger Ruben, “Högt vördade Magdalena Brecht, jag kan inte få det som hänt ogjort men jag kan i alla fall be så mycket om förlåtelse för mina vänners beteende. Jag ska bevisa för dig att Ruben Ulfman von Mohr är rätt person att få till en oberoende undersökning av massakern i Lövensdorf”. Med dom orden närmar sig sällskapet grinden. När dom kommer fram till grinden möts dom av 2 välbeväpnade vakter, Ruben kliver fram och ber att få tala med Kastor von Leitdorf. En av vakterna går iväg, efter någon minut kommer vakten tillbaka med Quintus von Griffonstein. von Griffonstein kommer fram till grinden, “Ruben Ulfman von Mohr, varför ska jag släppa in dig?” “Vi vill förhindra att det kommer utbryta ett krig mellan von Leitdorf och von Alptraum, efter det som hände i Lövensdorf” säger Ruben. “von Alptraum förtjänar verkligen att stå till svars för det dom gjort, det enda dom fattar är om stålet får prata” säger von Griffonstein. “Vi vill få till en oberoende undersökning, för vi betvivlar att von Alptraum skulle göra något sådant” svarar Ruben. von Griffonstein svarar snabbt “Om jag ska släppa in er, så får ni göra något för mig”. “Vad har du tänkt dig” säger Ruben. “Du kan ta med dig Werner och se till så att Kapten Baerfaust tar bort domstolsbeslutet mot mig” svarar von Griffonstein. “Men tror du verkligen att han går med på något sådant, efter vad du gjorde mot honom” säger Ruben. “Om ni vill få en audiens hos Kastor von Leitdorf, då är det detta som gäller. Det blir inga problem när du har Werner, han och Kapten Baerfaust verkar gilla varandra väldigt mycket säger” von Griffonstein med ett hån flin.

Sällskapet går iväg till stadsvakten på Lupus Strasse, Uberlector Magdalena Brecht samtalar med Ruben under promenaden dit. Werner tar med dom upp till Kapten Baerfausts kontor, dom knakar på dörren till hans kontor. Kapten Baerfaust ropar att dom kan stiga in, han blir ganska paff när han ser sällskapet. Han reser sig upp och hälsar, han går fram till Uberlector Magdalena Brecht tar hennes hand och presenterar sig. Sedan vänder han sig mot Werner, “Werner, hela stationen är förstummad över det vi såg på förmiddagen. Det är så fruktansvärt det som händer i Averheim. Förresten vad behagar mig detta fin besök” säger Baerfaust. “Vi skulle vilja be dig om en tjänst” säger Werner och förklarar situationen med Quintus von Griffonstein. “Den jäkla ormen, att han har mage att be om en sådan sak efter det han gjorde i domstolen” svarar Baerfaust. “Vi skulle vara dig evigt tacksam om du ville dra tillbaka domstolsförhöret, vi gör detta för att få till en oberoende undersökning av Lövensdorf” säger Ruben. “Lövensdorf, vad har dom med detta att göra” säger Baerfaust. “Det är någon som har bränt ner och slaktat hela byn, och man har hittat en dolk med von Alptraums vapenmärke på i den nedbrända byn. Och von Leitdorf kommer att starta ett krig mot von Alptraum” säger Ruben. “Vad fan är det du säger, när hände detta säger” en upprörd Baerfaust. “Jag vet inte när det inträffade, men det var nu på morgonen von Leitdorf fick reda på vad som hänt” säger Ruben. “Det vore bra om någon oberoende kunde undersöka det som inträffat, för jag har inte folk att skicka iväg på något sådant just nu” säger Baerfaust. Baerfaust sitter tyst bakom skrivbordet och tittar på sällskapet, “Det tar mig emot att dra tillbaka anmälan mot von Griffonstein, men jag gör det för Lövensdorf och i hopp om att slippa ett krig i staden. Nu ligger det i era händer att jag inte gjort detta utan att få till en undersökning av Lövensdorf” säger Baerfaust. “Du är en stor man i alla bemärkelser, vi ska inte göra dig besviken” säger Ruben. “Jag tror vi har en bra chans om Hans von Leitdorf är närvarande på mötet, han brukar vara en resonabel och klok man” säger Ruben. “Grandmaster Hans von Leitdorf är en bra man, inte någon som startar ett öppet krig i onödan. Jag och Hans har varit bästa vänner en gång i tiden”säger Baerfaust. “Vad hände med er vänskap” frågar Magdalena Brecht. “Hans skyller Marius von Leitdorfs död på mig, att jag lämnade honom att dö på slagfältet” svarar kaptenen. “Jag beklagar” säger Magdalena Brecht.

Innan sällskapet hinner lämna rummet. “Werner, hur är det med Heidi, jag är bara nyfiken hur det går för er ni ska ju bli föräldrar snart” säger Baerfaust med en något gladare röst. Werner vänder tillbaka in i rummet, han går fram till skrivbordet. “Baerfaust, hon har varit borta ett dygn. Hon hade blivit kidnappad och bortförd till Brunsweg 2, det var där vi hittade henne naken och neddrogad. Hon är hemma hos von Tasswinder nu, hon har varit helt okontaktbar så jag har inte kunnat prata med henne än” säger Werner med bekymrad röst. När Baerfaust får höra detta kastar han sig upp så att stolen välter och skrivbordet flyttar sig. “Nu jävlar får det vara slut på den här skiten, jag ska ta med mig mina bästa män och gå ner och fängsla hela jävla högen som är inblandad i detta. Dom ska inför domstolen, hela bunten” skriker Baerfaust. Werner och dom andra ryggar tillbaka, så här elak har dom aldrig sett honom tidigare. “Werner, ni ska få min hjälp så att det inte händer Heidi något mer. Jag ska prata med Arta Schaffer, hon är en av mina mest pålitliga och lojala män/kvinnor jag har. Hon kommer att inställa sig som Heidis livvakt så fort jag talat med henne” säger kaptenen. “Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig, men det här betyder oerhört mycket för oss” säger Werner". Baerfaust ger Werner en klapp på axeln och ler åt honom. När dom precis ska lämna rummet vill Ruben prata i enrum med Baerfaust. Ruben kommer ut efter någon minut, sen beger dom sig tillbaka till von Leitdorfs residens.

När dom kommer tillbaka till grinden, går en av vakterna iväg för att hämta Quintus von Griffonstein. Efter någon minut kommer vakten tillbaka med Quintus von Griffonstein. von Griffonstein går fram till grinden, han vänder sig mot Ruben och säger “Nå Ruben Ulfman von Mohr, jag hoppas ni ordnade det jag bad er om annars står vi här i onödan”. Ruben tar fram dokumentet från Kapten Baerfaust och överlämnar det till Quintus von Griffonstein. Han öppnar dokumentet och läser det noga, sen tittar han med beundran och stor respekt på Ruben och Werner. Han säger inte så mycket men han ser väldigt tacksam ut, så öppnas grindarna. Sällskapet följer efter von Griffonstein, dom leds in i ett otroligt fin och pampig byggnad. Werner kan konstatera att han inte sett något så fint och ståtligt hus tidigare. Dom får följa med in i ett rum på nedre plan, där inne står Jens Lisstadt och väntar. Han ber alla i sällskapet att lämna i från sig sina vapen, ingen ifrågasätter dom orden. Sen leds dom upp till tredje våningen och en enorm sal. Salen är dekorerad i en otroligt vacker stil, hela salen inrymmer en känsla av makt och anrika händelser. Rummet fylls av ett enormt bord, på ena sidan av bordet sitter Kastor von Leitdorf, Grandmaster Hans von Leitdorf, Grimwold von Krieglitz. På den sidan sätter sig även Quintus von Griffonstein och Jens Lisstadt. Kastor von Leitdorf bjuder sällskapet att sätta sig vid bordet, så att han får ta del av det Ruben Ulfman von Mohr med sällskap vill förmedla. Ruben ställer sig upp och tackar för att Kastor von Leitdorf tar emot dom, sedan lägger han fram att vi skulle vilja få till en oberoende undersökning av Lövensdorf. Plötsligt reser sig Grandmaster Hans von Leitdorf upp, han lägger fram sina åsikter i fallet Lövensdorf. Han tycker att det enda som gäller är att ta till våld mot von Alptraum, eftersom det dom gjort är oförlåtligt. Sedan startar en verbal diskussion mellan Ruben och Hans von Leitdorf, dom båda kombattanterna kämpar för sin övertygelse medans Kastor von Leitdorf sitter tyst och tar in det som sägs. Diskussionen böljar fram och tillbaka, men efter någon minut börjar Rubens argument och övertygelse göra att Hans von Leitdorf får svårt att finna ord. Tillslut avbryter han diskussionen med Ruben och vänder sig mot Kastor von Leitdorf. “Jag tycker att Ruben Ulfman von Mohr kommer med kloka ord, det finns något i dom att fundera på”. “Får jag höra din åsikt Quintus von Griffontein” säger Kastor von Leitdorf. Det här bådar inte gott för våran del tänker Werner. Så reser sig von Griffonstein upp, han vänder sig mot Kastor von Leitdorf.“Jag som din ambassadör tycker att Ruben Ulfman von Mohr har helt rätt i det han säger, vi kan inte starta ett krig när vi inte vet vad som ligger bakom massakern av Lövensdorf. Så en oberoende undersökning av fallet tycker jag är klokt”. Werner och Ruben tittar på varandra, båda två kunde aldrig tro att dom skulle få stöd av Quintus von Griffonstein. Alla blickar faller på Kastor von Leitdorf, efter drygt 1 minut reser han sig upp och säger “Jag tänker acceptera en oberoende undersökning, men jag vill få regelbunden information om vad som händer”.“Jag skickar iväg Werner Willaperth för att starta en undersökning av Lövensdorf” säger Magdalena Brecht och pekar med handen mot honom. Sedan tackar dom båda sällskapen för sig, von Griffonstein och Jens Lisstadt visar dom ner till rummet där utrustningen förvarats. Väl ute vid grinden, " Jag tackar så mycket för ditt stöd där inne" säger Ruben. “Vad är det man säger, tjänster och gentjänster. Det ni gjorde betyder mycket för mig och Ruben Ulfman von Mohr du är en mycket bra ambassadör, men du har valt fel person att jobba för. Friedrich von Kaufman är inte att lita på” säger von Griffonstein. Sällskapet står utanför grindarna till von Leitdorf. Magdalena Brecht öser beröm och komplimanger över Ruben. Sedan går dom mot Verena templet, medans Ruben och Werner drar vidare. Dom går och samtalar, då talar Ruben om att Hilda Fickmichspäter berättat att hon hade tagit fram en ritual för att ersätta Heidis och Werners barn med Herr Liebling. Nu känner Werner en stor rädsla för vad som kunde hänt om dom inte hunnit frita henne, och ett enormt hat mot dom som tänkte göra en sån sak mot Heidi. Innan dom delar sig säger Werner "Ruben, jag tycker du ska sluta som ambassadör hos von Kaufman och satsa på din egen familj i stället. Vi tar smällen med von Kaufman, han förstår säkert din situation. Jag stannar hos honom ett tag till, men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa dig att få fart på familjen von Mohr igen. Ruben tittar med chockad blick på Werner. Werner nickar till Ruben och ler, sedan går han hem för att kolla till sin älskade Heidi….

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Morgon

Dom första strålarna av solljus kommer in i rummet. Ruben hör ljud nerifrån och blir orolig att dom ska bli ertappade men ingen kommer. Han tar farväl av Hilda och går ner för trapporna. Längst ner ser han orsaken till ljuden. Där står en omtöcknad Ingvald.
”-Men Ingvald, vad gör du här?”
”-Dom lämnade mig i ett rum här” muttrar Ingvald dystert.
”-Va, hela natten!?” Ruben börjar fundera på vad stackars Ingvald kan ha upplevt för fasor i sina drömmar.
”-Ja, det var inte så snällt. Men det är väl inte mer än vad man kan förvänta sig. Jag är ju inget att ha.”
”-Gabriel gick ju ner med dig och Werner och Caspar måste ha gått förbi här.”
”-Jag vaknade i ett sidorum. Kanske Werner och Caspar inte såg mig.”
”-Var är Gabriel då?”
”-Vet inte” säger Ingvald och hänger med huvudet. Sen säger han.
”-Jag kan ingenting.”
”-Du är ju folkets hjälte Ingvald! Ryck upp dig. Nu lämnar vi det här stället. Vilken fantastisk match det var.”

Ruben och Ingvald går ut i solen och vandrar omkring lite och pratar. När dom kommer till Golden Spool känner sig Ingvald lite bättre. Alla är samlade där så det verkar ha gått bra. Ingvald tar upp det oetiska i att lämna en fallen kamrat. Han blänger på Gabriel. Gabriel säger med en tunn röst att han var rädd. Ingvald vill att det nästa gång bestäms en mötesplats så att man kan avgöra om någon lämnats efter. Alla håller med om detta.
Sen föreslår Gabriel att dom ska rädda prinsessan. Ruben och Werner tycker inte att det är värt risken. Gabriel försöker vinna över Ruben till sin idé genom att föreslå att han blir Imperiets representant. Ruben suckar bara men säger till Gabriel att om han samlar mer komprometterande information på von Sterber så kan dom överväga att befria prinsessan. Det går Gabriel med på.
Sen blir det många disskussioner och mitt i allt ihop blir det tumult och ordväxling när Werner upptäcker att Caspar har tagit järnkronan av Ingvald. Ingvald känner sig dubbelt sviken. Dumpad och plundrad. Spänd stämning. Ruben önskar att Wera vore där.

Då kommer Hans Helmut Herrmann och ber att Werner och Ingvald ska komma. Caspar och Gabriel går också. Ruben väntar en lång stund med ett stop öl och undrar vad dom håller på med. Efter ett tag kommer Gabriel tillbaka och en stadsvakt som Gabriel känner ansluter sig. Dom pratar en stund men sen går Ruben upp till sitt kontor på Journeys End. Ruben skriver inbjudningslistan till Garden Partyt och lämnar över den. Curd Weiss blir nöjd.
Ruben möter überlector Magdalena Brecht. Ruben frågar om hon vet vad det blev av Joakim von Baum som var på klostret. Hon minns att det var en adelsman som reste med några av munkarna till Streissen.
Sen skriver Ruben ett brev till sin farmor Frida von Mohr där han kort förklarar det politiska läget i Averheim och att han överlämnar Leo Mannerheim i hennes tjänst. Leo kommer och söker Ruben på Journeys End eftersom Ruben inte kommit hem under natten. Leo får sina instruktioner och han ger sig av genast.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 3 - Werner Lankdorf
Upptäckten av en ny offerplats

Werner sitter kvar vid bordet ett tag efter att Baronen gått. Han sitter kvar och njuter av lugnet och tystnaden. “Werner, hur står det till?”, han känner igen rösten, det är Henriette von Tasswinder. Werner tittar upp på henne och ler, “Kära Henriette, jag bara satt och funderade lite i ensamheten”. “Werner, är det sant att min dotter kom hem i natt redlöst berusad”. Werner vet inte vad han ska säga, tala sanning eller dra en nödlögn. “Henriette, jag ska vara ärlig. Heidi var inte redlöst berusad i natt, hon hade blivit neddrogad”. Henriette blir helt mållös och hon ser väldigt orolig ut. “Henriette, kan du hålla koll på Heidi tills jag kommer tillbaka. Hon sover fortfarande, men hon borde kvickna till snart. Jag vet att du har många frågor Henriette, men jag vet inte heller så mycket mer. Jag tänkte att vi kunde prata om det som hänt senare, när Baron Erkenbrand kommit hem och Heidi vaknat”. “Det låter klokt, men Werner du måste ta reda på vem som gjort detta mot min dotter”.

Sedan går Werner till The Golden Spool för att träffa dom andra och se om Ruben kommit tillbaks från Brunweg 2. När Werner kommer till The Golden Spool sitter alla kring ett bord och pratar, diskussionen har en ganska allvarlig ton. Werner beställer ett glas vin, han står kvar vid baren och lyssnar på diskussionen. Ingvald är förbannad för att han blev lämnad kvar i ett rum på Brunweg 2, det var Ruben som hittade honom när han lämnade stället på morgonen. Caspar hävdar att vi träffade Gabriel utanför som sa att alla var borta, Werner nickar att det är sant. Ingvald menar att man lämnar aldrig en vän i fara. Plötsligt blir Ingvald panikslagen, han gräver i sin ryggsäck. “Den är borta, kronan är försvunnen”. När Ingvald sagt det så ser Werner hur Gabriel sparkar till Caspars väska, i väskan ligger järnkronan. Den höll på att ramla ur väskan, det var därför Gabriel sparkade tillbaka den in i väskan. “Vi måste gå tillbaka till Brunweg 2, jag måste ha tappat kronan där” säger Ingvald. Han är väldigt stressad och irriterad, han tänker gå tillbaka till Brunweg 2 för att leta efter kronan. Werner som sett allt, blir ganska irriterad och säger skarpt “att man stjäl inte från sina vänner”. “Ingvald, jag tycker du ska fråga Caspar och Gabriel vad dom vet om kronan” säger Werner. Ingvald stirrar på dom båda, som börjar skruva lite obekvämt på sig. “Ja, jag tog kronan så att inte du skulle råka tappa den” säger Caspar. " Jag såg när Caspar tog den, och tänkte vi kunde använda den för att frita Prinsessan Gabriella" säger Gabriel. " Det var för fan jag som fick kronan, så då är det jag som bestämmer vad vi gör med den" säger Ingvald. Caspar ger tillbaka järnkronan till Ingvald. Nu är stämningen i gruppen ganska spänd.

Så kommer Hans-Helmut Hermann in på The Golden Spool, han är stressad och jäktad. “Där är ni, jag har letat överallt efter er. Werner och Ingvald kan ni följa med mig, Kapten Baerfaust vill tala med er”. Innan dom går säger Werner till Ruben att han får börja med inbjudningarna utan honom. Ingvald och Werner följer med Hans-Helmut till Lupus Strasse, när dom kommer fram dit så väntar en vagn utanför. Hans-Helmut följer dom upp till Kapten Baerfaust, där inne befinner sig Kapten Baerfaust, Luminary Konrad Mauer och Arta Schaffer. “Så bra att ni kom så fort som ni gjorde, det har nämligen skett en ritual till precis som den som skedde i Averbaum. Det är någon kilometer väster om staden, det tar en timme med vagn dit”. När sällskapet ska till och lämna kontoret, harklar Ingvald till “Kapten Baerfaust, har du hört om det som inträffade nere i Weavers Brucke i natt?”. “Jo, vi hade koll på det som hände där nere och jag vet också att du fick järnkronan. Ingvald, von Alptraum kommer sätta ett högt pris på ditt huvud för att få tillbaka kronan”. Ingvald säger “Baerfaust, vad ska jag göra med kronan”. “Du kan lämna den här så återgäldar jag den i ditt namn”. Baerfaust låser in kronan innan han går.

Hans-Helmut Hermann och Arta Schaffer hoppar upp på kuskbocken, dom andra sätter sig inne i vagnen. Så börjar vagnen rulla ut ur staden, medans sällskapet sitter tyst i väntan på vad dom kommer att få se. När dom åkt en bra stund kan dom se en enorm ek framför sig. Dom stannar vagnen och dom kan väldigt tydligt se att det hänger kroppar i trädet. När dom kliver ur vagnen spanar Werner av omgivningen, då kan han se att Caspar har följt efter dom. Werner säger till Ingvald vad han sett, men tydligen så hörde Kapten Baerfaust det också. Han drar sin zweihänder och går mot Caspar. “Caspar, din skojare kom hit på engång” vrålar Kapten Baerfaust. Caspar kommer sakta fram mot Kapten Baerfaust, “Vad ska det här betyda, är det ni som tog med den här småskojaren?” “Var inte dum, han har följt efter oss utan vår vetskap” säger Werner." Caspar du stannar vid vagnen" säger Kapten Baerfaust. Sen börjar dom andra gå mot den stora eken. Werner och Luminary Mauer går först, dom berättar för varandra vad som är likheter med det som hände i Averbaum. Runt trädet ligger det aska utspridd och askan skimrar med ett grönaktigt sken, Werner och Luminary Mauer går fram till trädet. När dom står vid trädet kan dom se att det är 9 kroppar som hänger i trädet. 3 kvinnor, 3 män och 3 barn är det som hänger i trädet. Kropparna har börjat att muteras. Kropparna har liksom fått en barkliknande hud på vissa delar av kroppen. Werner undersöker trädet, han kan hitta en liten lucka i trädet. När han öppnar luckan hittar han 9 svanfjädrar, precis som i Averbaum. “Werner, det är både warpstone och en kraftig dhar kring trädet, det är något kraftfullt vi möter här vid trädet. För vilka har tillgång till warpstone förutom skaven, men vad jag kan förstå så verkar det inte vara deras magi. Vi måste undersöka en kropp, för att veta vad vi har att göra med” viskar Luminary Mauer till Werner. Kapten Baerfaust kommer fram till trädet, han tittar på Werner och Luminary Mauer med bekymrad blick. “Hur ser det ut, är det lika som i Averbaum”?’"Ja, det verkar vara samma besvärjelse. Jag skulle behöva en kropp att undersöka, först då vet vi vad vi har att göra med" säger Luminary Mauer. “Caspar kom hit och hjälp till att plocka ned kropparna från trädet” ryter Kapten Baerfaust. Caspar vågar inget annat än att hjälpa till med att plocka ned dom döda kropparna. Werner ser att det brinner på andra sidan floden Aver, den sidan tillhör Stirland. Werner börjar gå närmare Aver för att möjligen kunna se något, när han spanar ut över branden tycker han sig se en man som står och dansar vid lågorna. Werner ropar till Kapten Baerfaust, han kommer springandes till Werner. Werner förklarar vad han sett på andra sidan, Kapten Baerfaust plockar fram en kikare och tittar. “Men vad i Sigmars namn är det jag skådar” säger Baerfaust. Han räcker över kikaren till Werner, som spanar mot branden. Den syn han möts av är att ett stort område gräs brinner, alldeles bredvid branden står en person och dansar. Personen som Werner ser bär en svart ansiktsmask med en fågelnäbb och på hans axel sitter en levande korp. Ovanpå sin svarta kåpa har han en mantel av svarta fågelfjädrar och han har handskar av järn som ser ut som fågelklor. Hans dans skrämmer Werner, rörelserna ser inte normala ut. Werner ropar på Luminary Mauer, han lämnar trädet motvilligt. Han lånar kikaren och spanar, han blir lika paff som Werner. “Det jag hört talas om är en Herald av Morr, som visar sig när det är något illavarslande på gång. Det är det enda jag kan tänka mig, har aldrig sett något liknande”. Dom står kvar och tittar på personen som dansar vid lågorna, sen drar dom sig tillbaka mot vagnen. Dom har begravt kropparna, men 2 st tar dom med sig tillbaka till Averheim. “Vi kan inte lämna det så här, vi bränner ned allting så finns det inga bevis på vad som hänt” säger Kapten Baerfaust.

Så sätter dom eld på den väldiga eken, dom skyndar sig till vagnen och iväg för att inte hamna i röken om vinden skulle vända. När dom precis börjat rulla så vill Caspar att dom stannar till vid hans häst, när dom stannar till hör dom Arta Schaffer ropa. “Kapten Baerfaust, det är ju för fan en av våra hästar han har”. Men vad fan tänker Werner, om han hade stulit en av stadsvaktens hästar varför skulle han utsätta sig för att bli upptäckt. Kapten Baerfaust reser sig upp i vagnen, han är ursinnig. “Hur understår du dig att stjäla en häst av stadsvakten Caspar, nu jävlar kommer det bli straffarbete i The Black Mountains resten av ditt patetiska liv”. Caspar ser livrädd ut, så plötsligt börjar han snurra runt inne i vagnen och säga “Jag är Caspar den galna hönan” upprepade gånger. Ingen i vagnen fattar någonting, mest paff blir nog Kapten Baerfaust. Plötsligt slänger sig Caspar ut ur vagnen, han börjar springa mot hästen. Kapten Baerfaust hoppar också ur vagnen, men han ramlar omkull när han landar. Han slår sig illa när han landar, han svär när han reser sig upp. Nu har Caspar fått ett skapligt försprång. Kapten Baerfaust drar fram svärdet och börjar ta upp jakten på Caspar, han skriker åt Caspar hela tiden. Nu ska Caspar bara hoppa upp på hästen, men han ska göra en parkour inspirerat upphopp som misslyckas. Nu tar Kapten Baerfaust in på Caspar med stora steg, han skriker att Caspar ska stanna för sitt eget bästa. Men den här gången lyckas Caspar komma upp på hästen, och han sätter av därifrån. Kapten Baerfaust gör allt för att hindra Caspar att fly därifrån, han kastar sitt svärd efter Caspar men det missar. Caspar rider skrattandes bort ifrån sällskapet. Kapten Baerfaust är så jäkla förbannad när han går och hämtar svärdet, ingen säger något när han kommer tillbaka till vagnen. Han kliver in i vagnen och sätter sig ner, det bara osar ilska om honom. Werner kan se att han har ett skapligt köttsår på knät, byxorna är också trasiga. Ingen säger något på hela resan tillbaka till Averheim. Framme i Averheim lastar dom av de 2 kropparna hos Luminary Mauer, dom andra åker tillbaks till Lupus Strasse. Innan dom kliver ur vagnen säger Kapten Baerfaust,“Det här håller vi hemligt, det här får inte komma ut. Jag kan bara säga er att får jag tag på Caspar då är det kört för den jävla skojaren”. Efter dom hårda orden går Ingvald och Werner tillbaka mot The Golden Spool.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 3 - Frau Wera
Stadsarkivet

Wera vaknar fortfarande febrig och med samma huvudvärk.
”Typiskt! Nåväl, det var väl för mycket att hoppas på.”
Waldemarius kollar nu upp boken de hittade. Det är en diktbok av en viss Nils Fernlicht. I pärmen har någon skrivit att denne uppskattar en dikt om en liten grå fågel. När Waldemarius letar upp dikten finner han att någon har strukit över benämningarna gällande en liten grå fågel och ovanför överstrykningarna istället skrivit en vit svan.
Wera upptäcker nu att hon inte längre har Faustmanns pistol med sig.
”Men… vart är den? Jag måste ha tappat den när jag klättrade upp till Black Hoods gömställe. Förbannelse.”
Wera och Waldemarius går så till hans föräldrar på rummet i Golden Spool. De är tacksamma för deras räddning men vill nu bort från Averheim för att ta sig till sina släktingar i Streissen. Tyvärr har inte tillräckligt med pengar för att kunna ta en coach till Streissen så de måste först lösa pengafrågan. Wera hittar på en bra historia gällande Loamdelves om Baltes skulle fråga vilka de är. Det var för föräldrarnas skull som hon ville byta rum då de var väntade. Wera ber också att de ställer ett ljus i fönstret om det är fara och färde.
Wera klär nu ut sig till borgaren Wilma Weltschmerz och Loamdelve blir hennes tjänare Alf Chubb.
Paret går så till stadsarkivet i Averburg. Då Loamdelve hittar vägen dit går det snabbt. De går igenom slottsporten och kommer först in på en mindre borggård. Genom en till portgång kommer de ut till Averburgs trädgård och sedan in till själva slottet. På slottets våning 3 ligger arkivet och Wilma träffar där arkivarie Claus Rodebringer. Herr Rodebringer visar sig vara en, i Wilmas ögon, grinig och vresig gubbe som inte verkar tycka om människor. Han säger dock inte emot att köpkvinnans tjänare får bruka arkivet även om Alf bleknar över den oordning som råder där. Wilma lyckas till och med charma in sig så pass mycket med Rodebringer att han berättar för Alf hur dokumenten och böckerna är sorterade.
Wilma lämnar sin kompanjon bland böcker och pergament och frågar sig fram till Carmilla von Sachs hus. Hon finner sig stå framför ett fint stadshus i sten, 4 hus från von Alptraums residens. Hon knackar på dörren och får sedan argumentera med tjänaren för att få träffa von Sachs. När husets ägarinna till slut kommer börjar Wilma ställa frågor utan någon riktigt sammanhang. Under tiden som Carmilla svarar på frågorna försöker Wilma lyssna på hennes röst för att se om det finns några likheter med Herr Weiss röst. Tyvärr lyckas hon inte tyda några likheter utan drar sig tillbaka och lämnar en förvirrad och misstänksam von Sachs.
Wilma går nu vidare till Dr Verfullens hus. När hon knackar på dörren öppnas den av Märta Hoffstetter.
”Söker Dr Verfullen.”
”Tyvärr frun, han är inte hemma.”
”Är han tillbaka snart? Jag har drabbats av hög feber och behöver hans vård.”
Jag har tyvärr ingen aning, frun. Han berättade inte vart han skulle.”
”Kan jag komma in och vänta in honom?”
”Naturligtvis, fröken. Men jag måste varna er för att det kan dröja länge.”
”Jag är beredd att chansa.”
Wera blir nu visad till ett mindre rum som troligtvis ändvänds som mottagningsrum. Hon vänder sig mot Märta Hoffstetter som inte verkar veta vad hon skall göra:
”Har ni jobbat länge här?”
”Nej, frun. Bara en månad.”
”Vad heter du?”
”Märta, Märta Hoffstätter.”
”Går det bra att jobba åt Doktor Verfullen, Märta?”
”Jaaa, det går bra…” Märta fladdrar nu med blicken vilket Wilma uppfattar:
”Konstigt, jag får uppfattningen att det inte bara är bra.”
Märta försöker nu dölja sitt avslöjande men i diskussionen som följer mot Wera blir hon snabbt övertalad att fortsätta med att berätta sanningen.
”Nej, jag trivs inte med att städa åt doktorn. Han betalar bra men ger mig samtidigt kalla kårar. Han har något i källaren bakom en låst ståldörr. Jag behöver aldrig städa i utrymmet bakom ståldörren. Doktor Verfullen brukar få besök av en annan man som också ger mig kalla kårar – en man som bär en guldmask över ansiktet.”
”Varför ger Verfullen dig kalla kårar.”
”Han beter sig underligt när inga patienter är kvar och ger mig konstiga blickar ibland. På kvällarna fick han leveranser av stora lådor som brukar levereras av en man med hemsk uppsyn som bär en plym i hatten samt 2 män som brukar titta på mig med mord i blickarna.
”The Knife samt Fritz och Gert. Är det hit leveranserna från Tuath har hamnat? Verfullen är med i ett ondskefullt gäng, tillsammans med Gabor. Men… de blev förvånade och intresserade över mitt och Werners likfynd i hamnen. De visste alltså inget om mordet på Klas Keller eller hur det gjordes.”
Wilma förvånar nu Märta genom att erbjuda sig att hjälpa till med städningen. Hon passar på att leta igenom stället men hittar inget annorlunda förutom en låst ståldörr i källaren.
Wilma går sedan med ursäkten att hon inte orkar vänta längre och lämnar byggnaden genom ett fönster som vetter mot baksidan av huset.
”Lika bra att gardera sig om någon såg mig gå in till Verfullen.”

Efter besöket i Verfullens hus går nu Wilma till Weavers District för att leta upp gatupoeten Erwin Körber för att se om han kan berätta något om den svarta vagnen som åker runt och våldför sig på kvinnor. Hon finner nu en man i 30-års åldern med trasiga kläder som sitter på gatan. De börjar prata om poesi, rosor och döden. Körber hånar Wilma då hon är av en högre samhällsklass men får tillslut information om de adresser där den svarta vagnen stannar, Brunweg 2, vindsvåningen på Markstrasse 8 samt Vincent Borstheim.
När Wilma tackar för informationen och börjar gå därifrån följer Körber efter henne krypandes på alla 4. Wilma tittar förbryllat på gatupoeten:
”Varför gör du så?”
”Jag har alltid krupit för de rika, så nu gör jag det för dig. Men dagen skall komma när de rika skall krypa för de fattiga.”
Wilma ökar sina steg och går ifrån Körber. Hon lämnar honom bakom sig och går i en vid cirkel till byggnaden på Markstrasse 8. Det visar sig vara ett stort bostadshus i 4 våningar där våning 1 och 2 är av tegel medan våningarna ovanpå är av trä.

Wilma går tillbaka till arkivet. Tyvärr har Waldemarius inte hittat så mycket information då han fortfarande är förvirrad över sorteringsordningen där. Wilma ger honom 4 timmar till att leta på och går sedan till Golden Spool.
Hon klär ut sig till Diethild Schau igen och beger sig till hamnen – hon tänker kolla upp om Kurt Guth vet något om en kvinna vid namn Katarina. Bland tiggarna under Griffon Bridge frågar hon om Kurt men ingen har sett hennes vän på flera dagar. Besviken över bakslaget letar Diethild istället efter Boris Lönnerman. Diethild finner Lönnermann som pratar livligt med Werner Klebb och Gerd Knaak. Trots nyfikenheten så väntar Diethild på avstånd tills männens möte är klart och ledarna för hamngängen går iväg innan hon går fram till Lönnermann. Hon lyckas lura honom med sin förklädnad och börjar fråga varför han uppviglar till en revolution. Lönnermann har fått sina revolutionära idéer från en viss professor Brysselstein i Streissen:
”Professor Brysselstein har massa kloka idéer om att en stad skall styras av ett Arbetarråd bestående till största delen av arbetarna i staden och där borgarna och adeln är i minoritet. Det är det rättvisaste styrelsesättet.” Lönnermanns ögon lyser och rösten stegrar sig för varje mening.
”Det kommer de andra stånden aldrig att gå med på.”
”De kommer inte att ha något val. Kom hit vid midnatt. Folket kommer att träffas då och påbörja revolutionen.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Fritagningen av Heidi von Tasswinder

Natten har kommit. Dom går mot Brunweg 2. I kvarteren är det öde och mörkt. Dom bestämmer att Caspar och Gabriel går i förväg och spanar. När Gabriel kommer tillbaka är han alldeles skakig. Han säger att han har sett en best sitta och huka i skuggorna i närheten av Brunweg 2. Dom blir först oroliga men ser sen att det är gatupoeten Erwin Körber. Ruben talar med Gabriel en stund och får honom att samla sig lite. Han har varit med om mycket det senaste dygnet. Dom letar upp adressen och går in på baksidan. Det är ganska tomt här. En trappa leder uppåt och det finns två rum. I ett rum är det massor med ljus och ett pentagram. Dom känner genast att det är något olustigt med det här huset. Som om dom var bevakade och något hela tiden försökte lura dom. Gabriel säger att han ser en hemsk person i det andra rummet men Werner övertygar honom om att han bara ser i syne. Dom fortsätter uppåt. Gabriel och Ingvald som är först med att kolla alla rum blir utsatta för svåra prövningar mot deras viljestyrka. Dom tar sig upp på översta våningen. Där svimmar Ingvald av den stora påfrestningen och Gabriel tar på sig jobbet att släpa ner honom. Nu står Caspar inför en dörr. Han säger att det står två kvinnor i rött framför dörren, som vakter. Werner säger återigen att det bara är en illusion. Caspar tar sig samman och går framåt. Då märker han att ingen är där. Dom ska till att gå igenom dörren men innan dörren är ett rum till vänster. Ruben råkar titta in där och får sig en överraskning. Wera! Han har inte sett henne sedan dom var hemma hos honom och nu är hon här. Hon är inte fånge utan hon ligger helt naken och sträcker ut sig njutningsfullt på ett hav av röda kuddar och ser på Ruben.

IMG_1701.JPG

Ruben tycker om den här synen av Wera. Hon är på något sätt mer yppig med fylliga bröst och välformade höfter. Ruben kan inte slita sina ögon ifrån henne. Werner och Casper försöker förgäves få med Ruben. Dom fortsätter istället själva för att undsätta Heidi. Ruben står där som förtrollad av Wera. Efter en stund minns han dock att det var ju för Heidis skull dom var här. När han samlar sig så upplöses illusionen och han fortsätter efter Werner och Caspar.

Han kommer in i ett rum som gör honom illa till mods. Här står en läderfåtölj och i taket hänger det hundratals dockor. En stor docka står i ett hörn. Den är som hämtad ur en mardröm och man sneglar hela tiden oroligt på den och undrar om den just rörde på sig. I fåtöljen sitter Caspar. Han gråter. Bredvid honom står Hilda Fickmichspäter och tröstar honom. På golvet knäböjer Werner och håller en bunden Heidi i famnen. I ett hörn ligger också Kirsten Vahnsinn. Det är inte mycket liv i någon av kvinnorna. Kanske dom har blivit drogade. Ruben vill få ut alla så fort som möjligt. Att befinna sig i ett så skört tillstånd som Kirsten, Heidi och Caspar är inte bra under längre tid på den här platsen. Ruben känner att han kanske påverkas mindre än dom andra och han känner Hilda sedan dom var barn så han har alla kort på hand för att skapa en avledning. Han undrar bara vad han måste offra, men allt för Heidi och Werner! Han lägger all sin uppmärksamhet på Hilda, som om dom andra inte var där.
”-Kära Hilda! Det var längesen!” säger han och går emot henne.
”-Ruben! Du har kommit till mig. Jag har önskat detta. Jag minns hur du sjöng med din mor i fabriken. Kom, sjung för Caspar, Ruben! Han har sett sin död och det gjorde honom ledsen” säger Hilda. Ruben sjunger en stund. Caspar verkar vara vid sina fem sinnen i alla fall. Det bådar gott.
”-Åh, du har lika vacker röst som alltid och du har blivit en man” säger Hilda.
”-Och du har blivit en mycket vacker kvinna Hilda. Jag vill stanna här hos dig. Dom här andra behöver vi inte. Låt dom gå, dom mår inte så bra i alla fall” säger Ruben. Han förväntar sig att behöva argumentera men Hilda säger:
”-Jaha, ja, det kanske är bäst som du säger.” Hon verkar nu lite frånvarande när det gäller sina andra gäster. Ruben har dock hennes fulla uppmärksamhet. Dom går nära varandra och talar i viskande stämmor. Ruben gör en rörelse bakom ryggen åt dom andra att dom ska avlägsna sig. Werner hjälper Heidi upp från golvet och Caspar får med sig Kirsten. När dom är på väg mot dörren viskar Caspar något till Werner och dom tittar på Ruben. Werner och Ruben utbyter blickar. Werners blick är tydlig att läsa:
”-Ska vi verkligen lämna dig här?” verkar han säga. Ruben möter Werners blick och nickar nästan omärkbart och ler ett leende som Ruben hoppas förmedlar att allt kommer att gå bra och att dom inte ska oroa sig för honom. Werner nickar att han förstår men ler inte tillbaka. Ruben hoppas betala tillbaka något för lojaliteten dom visade Ruben i Old von Alptraum Mansion. Dom går.

Det verkar som Rubens närvaro får Hilda att börja tänka till. Hon vill gärna prata.
”-Tråkigt att dom går. Jag tyckte om att ha dom här men jag förstod inte helt varför. Jag trodde att dom skulle komma i natt.”
”-Von Sterber och Linda Therese von Mohr?”
”-Ja. Den vackra unga kvinnan skulle få möta herr Liebling. Men Ruben, din mor, det är ju omöjligt. Den kvinnan är ju knappt äldre än du.”
”-Det är inte min mor Hilda. Jag försäkrar dig. Hon är en bedragare frammanad av magi. Hon följer sina egna planer. Hon är mycket farlig.”
”-Åh, vad glad jag blir att få höra det från dig. Jag har haft mina misstankar men jag har inte vetat vad jag ska göra och dom andra har inte bestämt sig heller.”

Så, tänker Ruben, dom två rivaliserande delarna av Jade Sceptre. Det är nog den falangen som Hilda pratar om som kommunicerar med hjälp av det hemliga facket i badhuset. Och Heidi skulle förhöras av herr Liebling. Det bekräftar misstankarna att Heidi på något sätt står The Black Hood nära. Linda Therese von Mohr har dragit samma slutsats. Men varför gick Heidi med Linda Therese von Mohr från Averburg? Det skulle hon väl aldrig ha gjort? Hon vet ju vem hon är. Såvida inte Linda Therese var förklädd till Lena Steinhäger. Den som Werner pratade med var ju osäker. Kan Linda Therese även känna till den kopplingen till The Black Hood? Då borde det betyda att Lena Steinhäger och Heidi har haft kontakt. Ja, det har dom ju! Kartan över kloakerna. Ruben och Gabriel drog slutsatsen att Lena hade stulit dom men…tänk Ruben! Tegelstenar och jaktfalkar. Det är något precis utanför Rubens synfält som han inte får tag på nu. Men han ska krossa Jade Sceptre i alla fall. Det är ett som är säkert. Han ska få över Hilda på sin sida. Lika bra att bre på ordentligt.
”-Min mor varnade mig för att detta skulle hända. Men Hilda, jag har sett Satintronen. Den här bedragerskan är inte dess vilja.” Nu ser Hilda på honom som vore han en frälsare.
”-Säg Hilda, finns ateljén kvar?” frågar Ruben. Hilda ser på Ruben som om hon hoppades på den frågan.
”-Ja, den finns” svarar hon uppspelt.
”-Kan vi gå dit? Jag vill så gärna se den.”
”-Inte nu. Men jag kan förbereda den. Så kan du få möta dom andra också.”
”-Det vill jag gärna. Skicka bud till mig när det är dags.”

Så ger dom sig hän i lekar och den natten upplever Ruben extas som han inte trodde var möjlig. I varandras armar vilar sen Ruben och Hilda till morgonen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 2 - Frau Wera
En hemlig gång

Waldemarius skynder sig nu fram och befriar sina föräldrar medan Wera pustar ut efter striden:
”Vi klarade det!” Hon går sedan fram och kollar upp de två stupade Hooks-medlemmarna. Båda är döda och har inget annat av intresse på sig.
Hon hör under tiden glada tillrop från Waldemarius och när hon lyfter blicken står familjen Loamdelve och kramar om varandra.
Wera ser nu en lucka i hörnet av golvet intill där paret Loamdelve och Waldemarius upptäcker en lönndörr i väggen bakom.
När Wera sveper med blicken och tittar runt väggarna får hon en mindre chock: På en av väggarna hänger en målning. En målning som förställer henne själv liggandes naken på ett bord. Över henne lutar sig en naken Murrman som äter av hennes inälvor som faller ur ett gapande sår på hennes mage. ”Vad är detta? Ännu en blodig bild på mig. Vad skall jag tro?”

”Vi måste härifrån! Vi vill komma bort från detta hemska ställe.” Fru Loamdelve låter väldigt rädd.
”De är hemska människor! Mannen som kallas The Knife är värst av dem alla.” Herr Loamdelve fyller på.
”Vilka mer har varit här?” Wera vänder sig mot och. Hon märker nu att paret är ser överraskande fräscha ut och har rena kläder på sig.
”Albert Swearmonger var fånge med oss här. Han var misshandlad och blodig. De tog med sig honom när alla gav sig av ikväll.”
”Några fler som ni har sett och hört?”
”Herr Murrmann har varit här. Han och en ungpojke vid namn Caspar badade oss…”
”Pojke? Caspar!? Vad gör Caspars pojke med Murrmann? Detta bådar inte gott.”
”… Jag hörde The Knife säga till Murrmann att Matilda Durbein spelar ett dubbelspel – hon sågs prata med Witchhuntern i Sigmartemplet. Det kom också en man hit, en man med en gyllene mask för ansiktet. Han frågade The Knife om The Balck Cowl var redo för ett möte. Mannen med masken gick sedan in genom lönndörren bakom er.”
”Dagobert Gabor. Detta fråntar alla tvivel att trollkarlen tillhör står på fel sida av lagen.”
Waldemarius går nu fram till lönndörren och öppnar den. Bakom dörren gapar en gång som försvinner in i mörkret.
”Snälla Waldemarius. Vi vill härifrån nu.”
”Jo, ja, javisst.” Waldemarius verkar ha svårt att slita blicken från gången.
Wera och Waldemarius eskorterar hans föräldrar upp till baren och fram till det uppbrutna fönstret.
”Ta er till The Golden Spool i Weavers DIstrict och vänta där i rum 18, här har ni nyckeln.” Wera ger paret sin rumsnyckel. ”Vi kommer dit inom kort.”
Och ger sig av. Wera och Waldemarius går tillbaka ner till White Horse källare.
”Ska vi verkligen gå in i gången. Vad kommer vänta på oss på andra sidan?” Wera luftar sin oro.
”Fast vi kommer aldrig att få denna möjlighet igen” replikerar Waldemarius.
”Du har rätt, vi kollar vart gången leder, men först får jag titta till dina sår.”
Wera och Waldemarius plåstrar om varandras sår, dricker och passar på att samla sig.
”Vad finns där inne i mörkret? Varelserna med gula ögon?” Fler vakter? The Black Cowl?” Wera har svårt att dämpa ångesten över att gå in i mörkret. Då slår det henne: ”Faustmans pistol. Hur kunde jag glömma den?”
Att hålla i vackert utsmyckade pistolen ger henne en lugnande effekt. ”Nu kan de komma. Det finns få som kan stå emot en pistolkula.”
Under tiden har Waldemarius plockat åt sig en lykta som han nu tänder. Han och Wera utbyter bistra men bestämda blickar innan de går in genom dörröppningen och stänger för lönndörren efter sig utan att den går i lås.
Wera finner nu att de går i en mörk gång som fortsätter in i mörkret. Waldemarius går först då han ser bättre i mörkret än henne. Wera bär lyktan i sin vänstra hand medan den högra handen håller i pistolen. Klaustrofobin som tidigare gjorde sig påmind när hon gick med Swearmonger till dennes tillhåll gör sig påmind igen. Men ännu en gång lyckas hon trycka undan känslan och istället inser hon att gången leder in mot Faust Quarter. Trots att hon är nästan blind i mörkret far Weras huvud runt under hennes gång, letandes efter rörelser eller ljud. Hon kastar då och då även en blick bakom sig, halvt förväntades att se ett ljussken från en öppnad lönndörr och rop som signalerar att de blivit upptäckta. Efter att med nervösa steg ha gått cirka 25 meter kommer de fram till slutet av gången. På väggen framför dem där en stege är fastsatt. Stegen går upp till en bastant lucka som är låst av ett lika bastant hänglås.
”Kan du få upp låset, Waldemarius?”
”Jag kan prova.”
Waldemarius tar fram en uppsättning dyrkar och klättrar upp för stegen. Wera hör hur det skramlar till och ljudet av metall mot metall. Skramlandet låter så högt i mörkret att Wera är övertygad om att det hörs ända till Upright Pigs källare. Så hörs det ett klickande ljud ovanför henne sedan ett gnissel samt Waldemarius svordomar.
”Gick det inte bra?”
”Jodå, låset gick upp men dyrken fastnade i hålet. Förbannelse!”
Waldemarius stoppar ner hänglåset med dyrken i en ficka på sin rock och öppnar försiktigt luckan. Wera ser hur han försiktigt öppnar luckan och tittar ut genom springan. Så vinkar han Wera att följa med varvid han öppnar luckan så mycket att han kan klättra genom öppningen.
Wera tvekar inte utan klättrar snabbt uppför stegen efter Waldemarius.

Hon finner sig nu vara i ett nästan tomt rum. Allt som finns är två stolar, förbommade fönster och en trappa som leder uppåt. Det udda paret stannar först och lyssnar innan de fortsätter uppför trappan.
Övervåningen består också av ett enda rum men med fyra fönster som vetter mot varje väderstreck. Framför varje fönster finns det ett armborst stående på varsitt stativ.
”Skaplig vaktpostering. The Black Hood tar inga risker gällande säkerheten vid sina möten.”
Waldemarius upptäcker nu en bok som ligger på en fönsterhylla vilken han tar med sig.
Wera rycker åt sig ett av armborsten och de går sedan ut från huset.
När de stänger dörren efter sig upptäcker de att en äldre kvinna tittar på dem på andar sidan gatan. Wera går fram till kvinnan och trycker ett silvermynt i hennes hand:
”Du har inte sett något, okej? Gå nu iväg och spendera detta mynt på ett bra sätt.”
Kvinnan nickar och går sin väg medan Wera och Waldemarius tar sig därifrån.
”Vi passar på att gå till White Horse och ser efter om Atzvig och Jochutz är där” säger Wera.
Tyvärr så finns inte de forna garveriägarna att se men Wera ser däremot slaktaren Hans Muller. Wera beställer mat och försöker få ut information från Muller gällande de stängda garverierna men hon misslyckas då Muller inte känner igen henne och blir misstänksam.
På vägen från White Horse går Wera och Waldemarius förbi baksidan av garverierna. De finner att bakdörren av Jochutz garveri är låst med ett bastant hänglås och när Waldemarius försöker dyrka upp låset hör Wera en vissling.
”Den visslingen. Det är samma typ av vissling som jag hörde när vi stormade The Knifes tillhåll!”
Hon väser till halflingen:
”Skit i låset. Vi är upptäckta. Vi sticker!”
De båda springer ifrån hamnen och till Weavers District. Sedan går de i en vid cirkel runt Weavers Brugge till Textilbrygge vilken använder för att ta sig till andra sidan av floden Aver. Wera tvättar nu av sig sin förklädnad varefter hon och Waldemarius går till Striganylägret.
De möts av Domnar Hussni:
”Godkväll, Wera. Vad förärar oss detta sena besök?”
”Godkväll Domnar. Jag och min vän Bertam här är eftersökta av ett kriminellt gäng vars ledare var han med plymen som du skickade iväg från ert läger för några dagar sedan. Du sade tidigare att jag var välkommen att spendera natten här om jag ville. I natt vill jag det och jag ber ödmjukast att vistelsen även kan inkludera min vän här.”
”Naturligtvis.”
”Ta emot min största tacksamhet, Domnar. Ber om att få besöka Luna Raluca innan sovdags. Jag har haft huvudvärk och känt mig febrig under hela dagen och vill fråga Luna Raluca om hon kan hjälpa mig. ”
”Det behöver du inte be mig om detta. Jag styr inte över Luna Rauca. Du kan fråga henne själv.”
Wera och Waldemarius går till Ralucas vagn där Wera får hjälp. Raluca ger henne en dekokt mot sin feber samt en riktig sängplats. Wera faller direkt in i en tung sömn.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 2 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Returmatch

Ruben och Leo står på Plenzerplatz.
”-Vem stödjer ni egentligen herr von Mohr?” frågar Leo.
”-Det kommer ett slutspel Leo och till dess kan allt hända” säger Ruben. ”-Enklaven i Streissen ska snart utlysas. Därför vill jag ge dig ett uppdrag. Bege dig till min farmor i Streissen och bistå henne tills jag kommer. Skulle det passa dig?”
”-Det gör jag gärna. Jag tror att det skulle vara bra för mig att komma härifrån. När vill du att jag reser?” Leo verkar upprymd av detta förslag.
”-Imorgon bitti. Du ska få ett brev med dig till min farmor. Gör dina förberedelser. Jag ska höra om Nellie Metternisch kan tänka sig att sköta hushållet åt mig. Och säkerheten har jag planer för.”

Dom skiljs åt och Ruben går ner till Weawers District och The Golden Spool. Där möter han Gabriel, Werner, Ingvald och Caspar. Dom skålar och jobbar på att bygga upp Ingvalds självförtroende inför matchen. Ruben passar på att fråga Gunter Baltes om von Hochstauffer är anträffbar men han har tydligen gått och lagt sig.

Dom går ner mot hamnen. Det är varmt och fuktigt och mycket folk ute. Textilarbetare trängs med stuvare, hantverkare, kriminella och borgare. Fina droskor rör sig genom mängden. Livvakter motar bort folk. Vid Weawers Brücke är klaffbron uppfälld och den vertikala bron bildar som en fondvägg för skådespelet som ska komma. Dom stora tornen som bildar brons fundament är behängda med lanternor. Banderoller basunerar ut ”Vi pissar på stadsvakten!” och andra smädelser mot kapten Baerfaust.
Flucht och Thorgrim tar upp satsningar. Helmut Weiss och Bloody Bert säljer öl, vin och weirdroot. I ett av tornen tar prostituerade emot kunder. Dörren står öppen. Sara Topfer skymtar där inne. Hon verkar drogad och har blåmärken. Det hela övervakas av ”the Knife”. Någon frågar efter Wera. ”The Knife” blir rasande.
”-Nämn aldrig den horans namn i min närvaro igen!”

Här är många som Ruben känner. Han passar på att tala med Hannes von Mecklenburg. Ruben har hört att han närmat sig borgarna. Hannes bekräftar detta och säger att det har med Heideck att göra. Staden lyder under Magda von Leitdorf, Rufus fru, men det är von Mecklenburgs som har den hävdvunna besittningsrätten till staden. Dom pratar lite mer och Hannes säger att han hört att von Kaufmans göranden och låtanden i Nuln är lite mystiska. Mer vet han inte.

Så kommer von Tuchtenhagen fram till Ruben och Werner. Theodosius frågar om inte Ruben har något att ge honom och vill veta mer om tavlan. En del runt omkring verkar vara intresserade av vad dom pratar om. Hogweed hoppar runt dom glatt. Ruben ber von Tuchtenhagen att hålla lite lägre profil men det är lönlöst. Von Tuchtenhagen inser att han inte får veta mer så han ber om ett frukostmöte istället. Ruben går med på det bara för att bli av med grafen.

Nu släcks det ner på bron. Det är dimma på Aver, varmt och fuktigt. Så tänds två stora lanternor och Flucht och Thorgrim kliver fram uppe på en bro mellan tornen. Flucht håller ett tal för att elda på massorna inför striden. ”-Averheim!” skanderas av publiken.
Mitt i allt detta ser dom hur Hilda Fickmichspäter försiktigt stoppar ner ett brev i von Sterbers bakficka utan att han märker det. Caspar vittjar fickan mästerligt. Det är ett brev som är skrivet med en enkel kod. Det står att dom har Heidi på Brunweg 2 och att hon är redo att förhöras av herr Liebling inatt. Dom diskuterar ett tag om dom ska lägga tillbaka brevet. Kommer Heidi att flyttas om dom misstänker något? Dom kommer överens om att troligtvis kommer inte von Sterben att komma om han aldrig får läsa brevet och då har dom sin chans att befria Heidi. I natt.

Der Fleischer och Besten från Erengrad presenteras. Dom görs fast med rep. Tydligen ska dom kasta sig ut från bron och slåss dinglandes i rep. Ruben, Werner, Caspar och Gabriel hejar vilt på Ingvald. Flucht ger ett tecken och så kastar sig kombattanterna ut från bron. Den här gången är Ingvald den snabbare. Han sårar besten svårt och sen sprättar han upp honom från magen till halsen där han hänger i repet. En kaskad av blod och inälvor plaskar i marken nedanför.

Ingvald dras upp. Så blir det mörkt. Det råder en spänd förväntan. Så tänds ljusen igen. På bron står nu Albrecht Schwearmonger och Black Hood. Publiken drar efter andan. Några ropar ut i rädsla. Några tjoar och applåderar till och med men tystas ner. Ingen vet vad som ska komma. Ruben är lite orolig. Så höjer Schwearmonger händerna. Han håller i Siggurds järnkrona. Han går fram och sätter den på Black Hoods huvud. Black Hood vänder sig till publiken och talar med en metallisk röst.
”-Averheim, Ich liebe dich! Jag älskar er. Jag kräver inget tillbaka men det gör der Fleischer. Hylla honom!”
Ingvald leds in och publiken skanderar ”-Averheim, Averheim!” Black Hood sätter kronan på Ingvalds huvud. Så leds Flucht och Thorgrim in, fromma som lamm. Black Hood säger.
”-Här är ditt pris. Gör vad du vill med dom. Du har förtjänat det.”
Ingvald går fram mot dom och höjer sitt svärd. Varken Flucht eller Thorgrim gör något för att skydda sig. Ruben kan inte förstå det han ser. Med ett väldigt hugg hugger Ingvald huvudet av Thorgrim. Flucht skonar han. Flucht får gå. Black Hood klappar om Ingvald och så försvinner dom in i tornet.

Efter en stund kommer Ingvald ut nere på markplan och tar emot folkets hyllningar. Alla ropar ”-Der Fleischer!” och dunkar honom i ryggen. Han ansluter sig till Ruben, Caspar, Werner och Gabriel. Han har fortfarande järnkronan på sig. En full Gerlinde von Böhm vill att han följer med i hennes vagn men han vill inte. Dom går till Golden Spool.
Ingvald berättar att han hade ett långt möte med Black Hood. Han blev behandlad väl och fick en kram av Black Hood. Hen gav till och med Ingvald valet att döda hen. Hen satt med ryggen mot Ingvald och bad honom göra valet. En märklig sak att göra. Hen sa också att ”the Knife” ska straffas när folket har tagit makten.
Caspar berättar om sin läromästare, Magnus Altalus. Han hade varit ute vid Lonely House on Aver och hittades död i floden. Dagen innan hade han träffat Black Hood. Hade han listat ut vem Black Hood var?

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, del 2 - Werner Lankdorf
Brun Weg 2 och räddningen av Heidi

Ingvald berättar att han hade chansen att döda The Black Hood i natt, hen ställde sig framför Ingvald och sänkte garden så att han skulle kunna avsluta The Black Hoods liv.
Men han kunde inte, känslan han fick var att The Black Hood var en ärlig och trovärdig person och att hen inte har gjort honom något illa. The Black Hood behandlade Ingvald mycket bra och med respekt.

Äntligen lyckas Werner få dom andra att vilja bege sig av mot Brunsweg 2. Dom hämtar sina vapen och nödvändig utrustning som kan behövas. Sen beger dom sig av mot Brunsweg 2, när dom närmar sig Brunsweg så kilar Gabriel iväg för att kolla om det är lugnt. Han kommer tillbaks efter en liten stund, det enda han kunde se var en tiggare som sitter utanför Brunsweg 2. Gabriel har en nyckel till huset, för det var dit han skulle leverera krutet åt von Sterber. Dom bestämmer sig för att ta bakvägen in i huset. Framme vid huset låser Gabriel upp dörren, Caspar öppnar dörren och går in.

Dom kommer in i ett stort rum, det finns en trappa som leder upp till nästa våning och två dörrar. Werner kollar sig omkring i rummet, han upptäcker att ett stort pentagram är målat i taket och han känner av samma Dhar som i Old von Alptraum Mansion fast inte lika kraftig. (“Werner misslyckas med ett D 3 Discipline test, slog 3 kaosstjärnor med 2 corruption som följd”). Werner känner sig darrig bara av att komma in i huset, men han biter ihop och försöker inte visa för dom andra att han är rejält skärrad. Men hans tankar finns hos Heidi, han måste finna henne innan det kommer mer folk till huset. Caspar och dom andra öppnar en av dörrarna, han hör hur dom samtalar om det finns någon i rummet eller inte. Werner tittar också in i rummet som är tomt, Caspar går över till nästa dörr och tittar in där. Samma sak där, rummet är tomt. Caspar och Werner tar täten upp för trappen, det ser precis ut som första våningen. Två dörrar och en trapp som leder uppåt. Caspar och dom andra går in i en av dörrarna. Werner ser ingenting, men dom andra ser två kvinnor i rött. Dom lämnar rummet, ingen av dom andra vill titta in i sista dörren på denna våning. Werner öppnar dörren, men rummet är också tomt. När Werner kommer ut från rummet står dom andra och diskuterar, Ingvald och Gabriel vill absolut inte fortsätta uppåt. Werner var i samma situation i Alptraum Mansion, så han tänker inte tvinga någon att följa med en trappa upp. Werner tar täten upp för trappen med Caspar och Ruben efter, medan Gabriel och Ingvald bestämmer sig för att lämna huset.

Werner och dom andra kommer upp, det ser precis lika ut som föregående våningar. Caspar vet vilken av dörrarna som leder till Hildas rum. Werner tittar in i den andra dörren först så att det inte blir någon otrevlig överraskning. Rummet är tomt, men Caspar och Ruben ser saker som inte finns. Denna jäkla Dhar spelar våra sinnen ett spratt hela tiden, tänker Werner. När dom kommer ut ur rummet är Ruben så tagen av situationen, att han börjar tala för sig själv. “Wera, du är så härlig. Vilka fina runda bröst du har, du är så ljuvlig. Å Wera kom i min famn”. Werner och Caspar försöker med allt för att få Rubens uppmärksamhet, men det är omöjligt att påverka honom. Dom lämnar Ruben talandes med en Wera som inte är där.

Werner öppnar dörren till Hilda Fickmichspäters rum. Caspar följer tveksamt efter Werner in i rummet, när dom kommer in i rummet ser dom att rummet är upplyst av hundratals ljus och säkert lika många dockor som hänger i taket. Mitt i rummet står Hilda Fickmichspäter, hon ler när hon ser Werner och Caspar komma in i rummet. “Du kommer äntligen tillbaka” säger Hilda till Caspar. Caspar skakar av skräck när han hör hennes röst, “Vem är din långe vän” frågar Hilda. Både Werner och Caspar ser att det finns ytterligare ett rum lite längre in. Werner trycker sig förbi Hilda för att ta sig in i rummet. Han hör hur Hilda pratar till Caspar, men han följer efter Werner in i det andra rummet. När dom kommer in i rummet så ser dom två nakna kvinnor ligga på en varsin madrass. Men i ena hörnet står det en jätteläskig docka som är full av spikar som sticker ut. Werner lyckas hålla sina tankar i styr och han är lugn i situationen. Caspar däremot flippar ur helt, han börjar svamla okontrollerat och sen kommer hans tårar. Hilda går fram till Caspar, hon lägger sin hand på honom sen börjar hon försöka trösta honom genom att prata lugnt och vänligt med honom. Werner tittar på kvinnorna, han känner direkt igen Heidis nakna kropp. Den andra kvinnan verkar bekant för Werner, det är Kirsten Wahnsinn. Werner lägger sin mantel om Heidi som är helt väck, hon är kraftigt neddrogad. Werner lyfter upp Heidi från madrassen, när han gör det slutar Hilda trösta Caspar. Hon vänder blicken mot Werner och säger med en lugn stämma, “Tänker ni lämna mig redan. Jag kan se att ni är ett äkta par, du visar fina känslor för denna ljuva människa”. Werner tycker det känns så knepigt att hon är så vänligt sinnad mot dom, hon har inte alls visat någon aggressivitet. Plötsligt kommer Ruben in i rummet, när Hilda får syn på Ruben skiner hon upp och säger. “Ruben Ulfman von Mohr vi har inte setts sedan vi var små, men du är lika vacker som din mor. Det gör mig så lycklig att få träffa dig Ruben”. “Jag säger detsamma, det var inte igår vi sågs Hilda men ändå lika trevligt att se dig igen. Hilda ska vi låta mina vänner få lämna oss i fred, vi har så mycket att diskutera” säger Ruben. “Ja, dom får självklart gå om dom vill det men dom har ju nyss kommit. Ruben visst är dom ett fint par, hon är en sådan otroligt vacker kvinna” säger Hilda och pekar på Werner och Heidi. Caspar skyndar sig att hämta Kirsten, som han tar med sig ut ur lägenheten. Werner stannar till innan han lämnar lägenheten, han tittar på Ruben med vädjande blick. Ruben möter Werners blick med självsäkerhet. Werner kan läsa på Rubens läppar “Det är lugnt Werner, allt kommer ordna sig”. Med dom orden på näthinnan lämnar Werner dom två ensamma.

Werner och Caspar skyndar sig så fort dom bara kan ut ur huset, när dom kommer ut på baksidan av huset ser dom Gabriel stå bakom ett träd. Caspar tar sig fram till Gabriel som är helt vettskrämd. Caspar frågar Gabriel vart Ingvald är, han får till svar att alla är borta. Sedan ränner han iväg, pratandes i tungor för sig själv. Caspar tar in på The Golden Spool med Kirsten Wanshinn, medan Werner tar med Heidi hem till von Tasswinders residens.

Werner öppnar grinden och går mot huset, då möts han av stallpojken Sebastian Stoltz. Sebastian berättar för Werner att han ska göra i ordning Baron Erkenbrands vagn. Werner frågar inte vad som är på gång. Werner vill bara in med Heidi så fort som möjligt. När dom kommit upp på rummet så tvättar Werner av den värsta smutsen från Heidi, sedan bäddar han ned henne i sängen. När han stoppar om henne så tittar han som hastigast om han kan se några sår eller blåmärken, han kan inte hitta något sådant. Werner sätter sig i en fåtölj bredvid sängen, han bara sitter och tittar på Heidi under en lång tid. Werner känner en känsla av hjälplöshet och en enorm ilska för att dom gav sig på det käraste han har. Han går fram till fönstret och tittar upp på Morrslieb, sedan svär han på att han ska sätta käppar i hjulet för deras försök att bli Elector Count. Sedan kryper Werner ner hos Heidi, han vaknar bara efter någon timme. Werner pussar på Heidi, men hon är fortfarande helt okontaktbar.

Werner går ner på bottenvåningen, där i matsalen sitter redan Baronen. " Werner kom och sätt dig bredvid mig så får vi prata. Där ser du att Heidi kom tillbaka självmant, men jag hörde av Sebastian att hon var redlös när hon kom hem. Det är inte ett korrekt sätt att uppträda på, hon måste tänka på att hon är en adelsdam. Jag ska ta ett samtal med henne senare". “Baron Erkenbrand, jag skulle vilja tala med dig om Heidi” säger Werner. “Werner, vi får ta samtalet ikväll jag måste iväg för att leverera några tjurar till Streissen. Vi får ju inte skicka bort dom ståtligaste tjurarna, det är därför jag måste vara med vid leveransen. Det är ju dom ståtligaste tjurarna vi tjänar pengar på, det är dom vi ska avla på. Det är dom ståtligaste tjurarna som gäller” skrattar Baronen och klappar Werner i ryggen så han nästan ramlar av stolen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 1 - Frau Wera
Fritagningen av Loamdelves

Så fort Gabriel har gått in till sitt rum går Wera fram till värdshusvärden Gunter Baltes och ber om att få byta rum:
”Det är lite stojigt på torget nattetid så sömnen störs. Skulle verkligen uppskatta att få ett rum som vetter mot baksidan istället.”
Baltes går med på detta och Wera skyndar sig att berätta nyheten för Waldemarius och tillsammans flyttar de sina tillhörigheter till det nya rummet. När de har installerats sig luftar hon sin plan för halflingen:
”Du har sagt att din största prioritet är att rädda dina föräldrar. Ikväll kommer troligtvis alla i hamnen att ta sig till Weavers Brügge för att se Ingvalds blodsmatch mot Besten från Erengrad. Och med alla menar jag också merparten av klientelet på The Upright Pig. Vi kommer inte att få en bättre chans att försöka rädda din far och mor men det kommer troligtvis att innebära att vi måste få ut dem med hjälp av våld. Är du med på det?”
Waldemarius ser först rädd ut men nickar sedan.
”Jag är med. Din plan är klok. Måtte gudarna vara på vår sida.”
Wera förklär nu Waldemarius till en pajförsäljare vid namn Bertram Humperdinkt och klär ut sig själv till dennes hjälpreda Diethild Shau. Under sina kläder bär Wera sin läderrustning. Både hon och Waldemarius har beväpnat sig med armborst, kortbåge, slunga, dolk och Wera har även med sig Faustmanns pistol. De går förbi en butik och köper ett antal pajer varefter duon sedan går runt och försöker sälja pajerna till folk på gatan. Försäljningen går överraskande bra då de flesta är människor de möter är uppspelta och är på väg mot Weavers District och pitfight-matchen.
När Diethild och Bertram närmar sig hamnen går de bort från huvudgatan och in bland smågränderna. I en av gränderna ser de två vagnar komma åkandes på gatan. På vagnarna ser Wera hela gänget från The Upright Pig: The Knife, Gert, Bloody Bert, Helmut Weiss, Jochen tillsammans med ett gäng flåbusar från The Hooks. På vagnarna ser hon också en mängd öltunnor och spritflaskor.
”Jag gissade rätt. De har tömt värdshuset för att se blod. Men var är Murrmann?”

Längst vägen mot The Upright Pig passerar duon Frau Heidelschneiders House for Homeless Women and Children.
“Jag vill in dit för att se hur det står till med Frau Heidelschneider” säger Diethild till Bertram.
När Diethild kommer fram till byggnaden får hon en chock. Dörren är sönderbruten och ligger på marken utanför. När de kommer in ser Diethild att hela stället är vandaliserat och sönderslaget. En bit in träffar de på Frau Heiderschneider. Kvinnan står där med sönderrivna kläder och sår i ansiktet.
”Vilka är ni? Vad vill ni?”
”Det är Wera, Frau Heidelschneider. Samt en vän.”
”Wera? Här finns inget för dig längre. Allt är förstört. Jag och många andra har blivit slagna och utnyttjade av The Hooks. De har slagit sönder allt jag har och de kommer säkert tillbaka ikväll efter blodsmatchen vid Weavers District. Jag har inte ens en dörr att stänga igen.” Rösten stockar sig nu på Frau Heidelschneider och Wera hör hur hon kämpar mot gråten.
”Har du kontaktat vakten?”
”Vakten?” fnyser Frau Heidelschneider ”De kommer inte till denna del av staden, de struntar i oss fattiga.”
”Vad tänker du gör då?”
”Jag vet inte. Jag har inte ens ett boende till mig och de stackare som fortfarande är kvar här.”
”Så det finns fortfarande gäster här?”
”Javisst. Vart skall de annars gå? Beatrix LeBon var här och lockade med husrum på sin bordell strax efter att The Hooks gått härifrån. Hon fick med sig tre flickor; Agnes, Kristina och Sigrid. Frågan är om de hamnar på The Red Room eller på LeBons bordell i Streissen. LeBon frågade också efter dig, Wera. Hon sade att du inte gjort vad du hade lovat.”
”Har du provat med att kontakta Shallyatemplet?”
”Shallya templet!? Ha! Shallyatemplet vårdar bara de rika som ger allmosor. Som till exempel von Mohr.” Wera hör en stark bitterhet i Heidelschneiders röst.
”Jag har en idé på vad du kan göra, Frau Heidelschneider. I hamnen står det ett antal lagerhus längst Handel Weg. Lagerhus nummer 16 var tomt sist jag var där. Varför tar ni inte med er det ni kan och gör er hemmastadda där. Det är inget riktigt hus men det är helt och har en dörr som går att stänga. Skyndar ni er dit nu medan alla är vid Weavers Brügge kommer hamnbusarna inte veta att ni har gömt er där. Eventuellt så kan även lagerhus nummer 14 vara ledigt.”
Waldemarius skänker alla deras kvarvarande pajer till Frau Heidelschneider och får då veta att brunnarna i hamnen har sinat.
Wera och Waldemarius lämnar nu Frau Heidelschneider och tar sig till baksidan av The Upright Pig Tavern. Bakgården är tyst och tom på folk. Bakdörren till tavernan är stängd och fönstren har stängda fönsterluckor. För första gången i mannaminne är The Upright Pig stängd.

Duon smyger fram till ett av fönstren som Wera är rätt säker på vetter in till värdshusets skänkrum Waldemarius drar fram en dolk och bryter snabbt upp fönsterluckorna sedan byter han ut dolken mot sinkortbåge och laddar den med en pil. De förspiller nu ingen tid utan tar sig snabbt in via fönstret. När Wera skall ta sig in råkar hon knuffa till fönsterluckan som ger ifrån sig gnekande ljud.
”Förbannelse! Hoppas ingen hörde något.”
Wera hinner bara tänka tanken innan hon en ser en rörelse bakom bardisken. Hon och halflingen har mycket riktigt kommit in till skänkrummet på Upright Pig. Men nu är det stora rummet tomt, tyst och mörkt och Wera känner sig överraskande nog olustig inför denna syn. Men hon hinner inte fundera över detta då tavernans ägare har lämnat kvar en från The Hooks som vakt och som nu kommer emot henne och Waldemarius med draget svärd.
Wera upptäcker nu att hon glömt att ta med sig sitt armborst.
”Förbannelse igen! Hur har jag kunnat missa det?”
Wera trevar nu febrilt efter sin slunga vilket gör att Loamdelve hinner avfyra sitt armborst mot vakten före henne. Men skottet missar och fastnar med ett dovt läte i väggen. Vaktposten hugger nu mot Waldemarius som nätt och jämt lyckas undkomma svärdet.
Nu har Wera fått fram slungan och skickar en kula mot vaktposten som träffar denne i bröstet. Tyvärr är träffen inte tillräckligt bra för att tilldela någon större skada men armborstlodet som sedan kommer från Waldemarius får gängmedlemmen att vackla till med lodet stickande ur magen. Wera skyndar sig nu att skicka iväg en till kula som träffar motståndaren i huvudet med en krackelerande läte. Vaktposten stupar med blodet strömmande ur ett hål i pannan.

Räddningsteamet förspiller nu ingen tid utan skyndar sig till trappan ner till tavernans källare.
Trappans slut mynnar ut i stort källarrum på minst 7 × 7 meter. Samma rum där Flucht visade upp Besten från Erengrad. En händelse som för Wera känns som väldigt avlägsen trots att det var bara för 11 dagar sedan. I det bortre hörnet av rummet ligger det två äldre halflingar bundna. Wera känner igen dem som samma par som låg bundna hos Bengt The Knife.
”De lever! Tack och lov.”
Ända sedan hon och Waldemarius gav sig av har hon bävat för att det varit förgäves och att paret Loamdelve blivit mördade efter det tidigare fritagningsförsöket.
Mellan henne och Herr och Fru Loamdelve befinner det sig en till vakt som nu kommer emot henne med draget svärd. Innan Wera hinner reagera hör hon hur Loamdelve utbrister i en blandning av ett rop och en snyftning och avfyrar en pil mot vakten. Till sin fasa upptäcker han att det är han sista pil. Han måste ha tappat resten under striden vid bardisken. Pilen går igenom busens fot och naglar fast denne i golvet. Vakten vrålar till och böjer sig ner för att försöka dra loss lodet från foten.
Plötsligt kommer det en till vakt rusande nedför trappan med draget svärd och attackerar Waldemarius. Halflingen lyckas precis hoppa undan för hugget varvid Wera skickar en kula mot det nya hotet.
”Förbannelse! Det här är inte bra.” Wera börjar ångra sina planer.
”Hur skall vi kunna klara oss mot två slagskämpar till från The Hooks?” Varken hon eller Loamdelve är några krigare. ”Åh, om bara Ingvald hade varit här.”
Men hon har inte tid med mer önsketänkande utan skickar iväg en kula med slungan mot den nytillkomna motståndaren vilken träffar.
Waldemarius kastar iväg sin obrukbara pilbåge, backar ett par steg och drar sedan fram en slunga, laddar den snabbt med en kula och skickar den mot det nya hotet. Men skottet skickas iväg i all hast och missar. Vakten svarar med att få in ett hugg på Waldemarius som vacklar tillbaka varvid Wera försöker hjälpa sin kompis men missar också.
Wera börjar känna att stressen ökar när hennes kropp börjar känna av striden.
”Varför kom jag med denna idé? Skall det bli flykt och död kamrat igen?”
Hon kastar en blick mot den förste vakten men denne kämpar fortfarande med att försöka komma loss från golvet. Wera skickar en till kula mot vakt nummer 2 och träffar. Träffar vakten gör även Waldemarius men båda kulorna träffar inga vitala delar utan The Hooks medlemmen står upp fortfarande och attackerar Wera. Wera försöker förtvivlat undkomma hugget men lyckas inte helt utan blir träffad i sidan. Wera retirerar från attacken samtidigt som hon desperat fumlar efter en ny stålkula. Hon lyckas få fram en kula och skickar den mot vakten men återigen är siktet dåligt och träffen skral. Vakten stirrar på henne och går fram mot henne för att avsluta striden. Han kommer inpå henne men faller plötsligt framför hennes fötter med Waldemarius kula i bakhuvudet.
Nu lyckas den förste vakten ta sig loss och rycker åt sig sitt svärd från golvet. Med ett vrål rusar han fram mot Wera men då han har svårt att stå på foten blir hugget svagt och Wera lyckas hoppa undan. Vakten får ta emot en träff från Waldemarius och sedan från Wera. Han stupar och källaren blir plötsligt tyst.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.