The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Fynden presenteras

Von Kaufman tycker att det nu är passande att presentera fynden från expeditionen. Dom stora burarna avtäcks en efter en. Där är diverse exotiska och märkliga djur. Inget av dom verkar må så bra. Kanske är det på grund av brist på mat och vatten. I den största buren är det en stor grip men som är utan vingar. Den ser dock farlig ut i alla fall trots att den inte har så mycket energi just nu. Von Kaufman ber speciellt Clothilde att stå vid hans sida så att hon ska se bra. Clothilde säger till Ruben att hon tycker synd om djuren. Nu kommer avtäckningen av artefakterna. Von Kaufman går närmast med Clothilde. Ruben har onda aningar om föremålen och bannar sig själv. Varför bad han inte Werner ta sig en titt på dom innan? Ruben följer nära Clothilde och von Kaufman och han ber Werner att vara beredd att skydda Clothilde om något onaturligt sker. Werner nickar bistert. Med sitt rakade huvud och tatueringar ser han mer än någonsin ut att kunna ta hand om vad som helst.

Där finns ett stort ägg i elfenben som är ristat med runor. Werner studerar föremålen och delger för Ruben vad han anser. Ägget avfärdar han som primitivt hantverk. Sedan kommer ett stort trähuvud. Det säger Werner är en religiös artefakt tillägnad någon typ av mörk blodsgud. Så kommer det en statyett helt i guld i form av en grodvarelse med tecken på. Werner säger att det är hieroglyfer men att han inte kan läsa dom. Sedan ett huvud utfört i jade som ser ut som en leende goblin. Werner säger att det är runor på denna också. Till sist är det en solid guldtacka med runor på.

Då sker det något med Ruben. Meningen med hieroglyferna förklarar sig plötsligt för Ruben och det står helt klart för honom vad dom innebär. Det är som när han stod inför spegeln på vinden i Old von Alptraum Mansion, allt annat runt omkring existerar plötsligt inte och slöjan mot det stora där bakom dras bort, men den här gången är det inget som lockar på honom. Det vore helt meningslöst, för han är helt obetydlig i det stora hela. Han anar kosmos och oändligheten, magnifika städer av kristall som avlöser andra ännu mer svindlande städer i kristall i all evighet. Ruben känner sig så liten och någonstans finns ett högre väsen som styr allt. Rubens medvetande driver tillbaka och hans blick faller på jadeansiktet igen och i den stunden tycker han att det påminner om Black Hoods mask. Så blir allt svart.

Ruben väcks av Werner. Han ligger på marken. Det han ser är en uppenbarligen chockad Clothilde som håller om Ingvald. Ingvald klappar henne tröstande. Gabor och von Tuchtenhagen står och stirrar på guldet, som förhäxade. Hogweed har också svimmat.
”-Fantastiskt! Folk svimmar av hänförelse!” hojtar von Kaufman exalterat. Fram kliver Konrad Mauer.
”-Den ska förstöras!” säger han upprört och pekar på jademasken.
”-Nonsens!” säger von Kaufman ”-Det är inte någon fara. Den måste studeras.” Mauer vänder sig mot Werner.
”-Vad säger ni herr Lankdorf? Ni måste väl se vad det är?” säger han och ser uppfordrande på Werner. Werner är förbryllad över artefakterna och tänker. Ruben känner igen minen. Han tror säkert att Werner tycker som Mauer men Ruben tror också att Werner redan tänker ett steg längre, hur dom ska förstöras och hur man gör med dom som varit i kontakt med dom. En sann ordförande för Sun Society ser på konsekvenserna av sitt val även om han redan har gjort det.
”-Ja, dom är farliga..” säger Werner dröjande. Gabor går fram. Han ser allvarlig ut.
”-Jag håller med, det är något ont med dom…” så gör han ett litet utfall och ropar som om han lekte tittut ”…och det är här man ska stoppa osten!” så skrattar han högt. Von Tuchtenhagen skrattar också och applåderar. Mauer är sur på Werner.
”-Idioter! Jag hade förväntat mig stöd av dig i alla fall Werner!” säger han och stormar därifrån. Werner ser förvånat upp.
”-Va, du har visst mitt stöd. Jag bara..” men Mauer är redan borta.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Efterforskningar och mordförsök

Baerfaust kommer till Ruben och är bekymrad, nästan skamsen. Han berättar att han begav sig till Brunweg 2 och arresterade Hilda. Ruben bannar på Baerfaust. Han hade ju bett Baerfaust att ligga lågt. Baefaust säger att han var arg och frustrerad över behandlingen av Heidi. Och nu har Ketzenblum tagit Hilda. Hon kom inom bara några minuter efter att Baerfaust hade anlänt med Hilda till stationen på Lupusstrasse. Ruben berättar hur det kan tänkas hänga ihop och berättar om von Heine, von Sterber och Linda Therese.

Sen pratar Ruben lite med von Griffonstein som vill hedra O.D.R.A.s avtal om att sätta dit von Heine. Först är Ruben ovillig att prata om det. Efter att von Griffonstein så tydligt firade von Sachs fall tillsammans med von Sterber så har inte Ruben tyckt om von Griffonstein så mycket. Han har tyckt att von Griffonstein varit en svikare men efter gårdagen så har Ruben ändrat mening. Han tänker nu att kanske von Griffonstein bara spelade med för att inte göra von Sterber misstänksam.

Ruben talar sen med Wera och Gabriel som undersökt labyrinten. Vid ett träd som står inne i labyrinten har något legat som dom känner har varit vid garverierna. Märkligt. Sen överraskade dom doktor Vervullen och Lena Steinhäger där inne. Dom gick men där dom varit fanns ett hål med en gång som leder bort under jorden. Dom diskuterar om dom ska försöka blockera hålet.

Så kommer Werner som har suttit i biblioteket en stund medan lunchen pågått. Han har varit väldigt produktiv. Han har fått fram bevis för att von Sterber äger Brunweg 2. Han har även fått fram annat intressant. Friedrich von Kaufman ska ha varit anklagad för att ha stulit dokument från Emanuelle von Liebwitz men blev senare friad av henne själv. Och Wera fann ett kort på von Kaufmans kontor med en bild på en lättklädd Emanuelle och signerat till honom av henne själv. Steinhäger och von Kaufman ska ha donerat en stor summa pengar till Imperial Gunnery School. Han har också läst om ett inbrott i Altdorf där spåren ledde till Gold Academy och rakt till Dagobert Gabor men det hela tystades ner och Gabor blev sänd till Averheim. Ett brev från Olga Junker anklagar Borstheim som inkompetent. Vervullen kommer från början från Bögenhafen och har en son som är doktor i Streissen. Taal och Rhya kultister ska ha gjort blodsoffer i Grosse Averbaum för länge sedan. Hallheimer lånade en bok från biblioteket och har uppgivit en adress, Winkelstrasse 12 i Das Wein Quarter. Werner finner också att Victor Glottz har skrivit om Purfurst. Där berättar Purfurst om The Child fo Rhya. För länge sedan tyglade Rhya-prästinnor Taal och skogen och slätterna bredde ut sig. Purfurst är övertygad om att gudinnan har reinkarnerats och går runt på landsbygden. Han tror att hon ska ge välgång åt bönderna.

Nu är det dags för Ruben att presentera Magdalena Brecht. Han gör det och hon tar ordet och föreslår för dom samlade adelsfamiljerna att det hålls en konklav i Streissen för att under ordnade former utse en elector count. Förslaget antas enhälligt och det applåderas. I det ögonblicket ser Magdalena Brecht intensivt på Ruben och ler nästan omärkligt men det uppfattas av dom som är uppmärksamma. Ruben är inte helt säker på vad han såg och hoppas att det inte är vad han tror men Leonora von Krieglitz reagerar och blänger surt på Magdalena. Sedan reser sig Ulfgang Krieglitz och säger att sigmariterna verkställer den gamla klausulen som säger att i konklaven så har Sigmar en röst, Verena en röst och bondeklassen, det vill säga Purfurst, tre. Ruben undrar om Purfurst kommer att leva veckan ut. Magdalena ber Ruben att samla ambassadörerna för att dom ska komma överens om ett datum för konklaven. Han börjar gå runt till ambassadörena för att be dom att komma till Marius von Leitdorfs bibliotek men nu händer det mycket på en gång.

Caspar kommer in med sex nya vakter, rena och i fina uniformer, men Ruben ser att det är Murrmann och antagligen fem medlemmar ur The Hooks! Ruben vågar inte tänka på vad som kan hända men Ingvald sätter dom i arbete och dom verkar villiga att göra som han säger. Caspar och Gabriel beger sig genast iväg för att befria Viktoria Reimer från sigmartemplet.

Borta vid buffén rasar plötsligt Gregor Geldloss ihop. Det blir tumult och många rusar till. Doktor Verfullen är först på plats och är rask med att dödförklara Geldloss. Det är omskakande för alla att någon mitt bland dom har dött och många frågar sig vad som hänt. Ruben ber att Geldloss flyttas in i borgen och att någon tar reda på om han har några anhöriga som bör kontaktas. Werner och Ruben följer med den avlidne in i ett gemak i borgen. Werner fattar dock misstanke och undersöker kroppen noga. Han upptäcker att Geldloss inte alls är död utan håller på att sakta kvävas. Han räddar livet på Geldloss. Geldloss är utslagen och det går inte att prata med honom nu men för Werner och Ruben är det uppenbart att Geldloss har utsatts för ett attentat av Steinhäger och Verfullen. Werner är rasande på Verfullen och han ber Ruben att gå ut och sätta Verfullen på plats. Ruben går ut till dom oroliga gästerna och ber om ordet.
”-Ärade gäster! Jag har glädjande nyheter. Gregor Geldloss är vid liv och kommer att klara sig. Han vilar nu. Det visade sig att han höll på att kvävas. Beklagligen så översåg doktor Verfullen detta och dödförklarade mannen lite förhastat.” Verfullen ser ut att vilja sjunka genom jorden och Steinhäger ser inte bekväm ut heller men Ruben har inte tänkt driva det här vidare nu även om Werner gärna vill att Verfullen ska förödmjukas mer. Kanske detta kan komma till användning längre fram. Ruben fortsätter:
”-Som tur var så fanns herr Lankdorf till hands som med god iakttagelseförmåga, rådighet och skicklighet räddade livet på herr Geldloss.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Frau Wera
Labyrinten

Wera återvänder till partyt och efter en kort stund smiter även Waldemarius in. När halflingen går fram till von Pappen blir han sedd av Ruben, Werner och Gabriel vilka går fram till von Pappen samtidigt som denne skall ta emot breven från Waldemarius. Wera kommer på sig själv att hon håller andan.
”Men varför i alla gudars namn måste de lägga sig i? Har de inget annat att göra? Måtte de inte förstöra allt.”
Wera hör inte vad som sägs men hennes kompanjoner backar bort från von Pappen som sedan tar emot de stulna dokumenten. Waldemarius försvinner ut från slottet. Wera hjälper till att duka av lunchen med en lättnadens suck.

Under minglet efter lunchen får vännerna chansen att prata ihop sig. Wera får veta att det finns en labyrint bakom häcken med öppningen som hon såg i andra änden av trädgården. Eftersom det funderas kring vad som finns i labyrinten bestämmer sig Wera för att kolla upp den.
Plötsligt dyker witchhunter Adele Ketzenblum upp på partyt. När Gabriel ser Adele blir han plötsligt väldigt ivrig med att följa med Wera och undersöka labyrinten och de båda går dit.
När Wera kommer närmare labyrinten ser hon att den är dåligt underhållen. Gräset är högt mellan häckarna och grenar växer in över gångarna vilket ger en klaustrofobisk känsla för de som går där. Gabriel visar att han har en karta över labyrinten som visar att det finns tre landmärken där inne: Ett stort träd, en staty samt ett öppet område med en rund dekoration. Wera och Gabriel beslutar att gå mot trädet. De hinner inte långt in förrän Gabriel börjar ställa frågor:
”Hur känner du Schwarzhelm?”
”Vad menar du?”
”Jag skulle leverera ett brev till dig från honom? Men varför till dig? Du är ju bara en sköka.”
Wera känner hur hon ilsknar till. ”Vad säger han?!”
”Och med vilket rätt kallar du mig sköka?!”
”Du är ju det.”
”Jaså. Jag är ”bara” en sköka i dina ögon. Vad har jag har koppling till Schwarzhelm har jag definitivt inte lust att berätta för nu i alla fall. Undras vilken det är av oss som betett sig mest som en sköka på senaste tiden.”
”Vaddå?”
”Sprungit ärenden ät von Sterber och köpt hela The Red Room. Försökt förföra adelsflickor och verenapräster utan betänksamhet. Rätt benämning på det är väl horkarl. Så kom inte och kalla mig sköka.”

Det är en sammanbiten duo som går genom labyrinten mot trädet som är utsatt på kartan. För Wera känns det som att väggarna försöker komma in i gångarna och vars grenar som sticker ut liknande armar försöker ta fast henne. Plötsligt befinner hon sig på en öppen yta i labyrinten där en stor ek växer. Trädet ser gammalt ut och sträcker sig långt över häckarna.
Gabriel börjar undersöka trädet och hittar en hålrum bland trädets rötter. Hålan är väl gömd och Wera kan inte låta bli att imponeras av Gabriels iakttagelseförmåga. Hålrummet stinker med en hemsk doft och Wera ser där någon sorts gegga som luktar starkt. Uppenbart har hålan använts som gömställe av något litet som luktar illa.

Wera och Gabriel fortsätter mot statyn och väl framme ser de att det är en staty föreställande gudinnan Verena. Gabriel letar runt statyn men hittar inget.
De fortsätter sedan till det tredje landmärket och de finner sig plötsligt stå i en sort, öppet område där det på marken finns en stor platta av mosaik föreställande en sol. På plattan står Lena Steinhäger och samtalar tyst med Doktor Verfullen.
”Fienden är här.” är Weras första tanke. ”Nu blev det bevisat att de två spelar på samma planhalva.”
Hon böjer ner sitt huvud och försöker låta som en hunsad tjänare:
”Ursäkta oss så mycket, herrskapet. Vi har blivit ålagda att kolla igenom labyrinten så ingen har förvillat in sig. Det var inte vår mening att störa er.”
”Det gör inget” säger Steinhäger, ”Vi var ändå klara.” Med de orden går hon och Verfullen ut från labyrinten.”
Wera och Gabriel väntar tills att de två gått iväg en bit innan hon och Gabriel går fram till mosaikplattan och börjar undersöka denna. Återigen är det Gabriel som finner något. En av de större plattorna sitter löst och när de lyfter på den ser de en gång under. Gången är grävd och cirka 50 cm bred.
”Vad är detta?” undrar Wera högt.
”Ingen aning. Gången är för liten för en människa” fyller Gabriel på.
”Undrar om den är till för att ta sig hit eller härifrån?”
”Vem vet? Vi kan försöka kila fast den så om det kommer någon underifrån så går det inte att öppna.”
De försöker kila fast plattan med hjälp av en dolk men det är svårt att hitta något bra fäste och de får ge upp. Istället går de tillbaka till de andra i trädgården.

Gänget samlas och de berättar vad som hänt. Werner berättar att han varit i arkivet och hittat intressanta saker. I Nuln 2517 blev von Kaufmann häktad av von Liebwitz för att sedan bli oväntat frigiven. År 2515 var det en skandal inom Magical Gold Collage i Altdorf då det stulits guldföremål. Gabor misstänktes ligga bakom stölderna men allt tystades ner. Boken History of Nuln lånades av Herman Hallheimer den 21/4–2520 till dennes adress; Vinkelstrasse 12, Wine Quarter.

Wera återgår sedan till köket för att förbereda middagen. Köksmästaren tittar argt på henne när hon kliver in i köket:
”Och vad har du varit?” Rösten speglar ögonens vasshet.
”Öhhh, tittade till om någon av gästerna ville ha påfyllning.”
”Ha! Det tror jag inte på. Jag var nyligen ute och tittade och jag såg dig inte någonstans. Du vet att det inte är tillåtet med egna raster. Men nu när du är här kan du gå ner till källaren och hämta fler rovor och morötter till middagen.” Köksmästaren pekar med tummen över sin axel.
”Okej, köksmästaren. Vart är källaren?”
”Vad tror du? En trappa ner förstås. Fast det är väl mycket begärt att du skall fatta det själv.”
Wera biter ihop. ”Du skulle bara veta vad jag har gjort, din fåne. Jag hittar till källaren själv.”
Men att hitta till kökets jordkällare är inte så lätt som hon trott. Efter att ha irrat omkring en bra stund hittar hon till slut dörren och trappan ner till jordkällaren. När Wera kommer till jordkällaren märker hon att det kalla, fuktiga utrymmet är trångt och är lågt i tak vilket gör att hon behöver gå böjd hela tiden hon letar fram rotfrukterna.
Det är en less Wera som nu kommer upp till köket med rovor i ena handen och morötter i den andra.
”Om gubbfan till köksmästare klagar mer kommer han få en rova i ansiktet.”
Men det som möter henne i köket är inte vad hon väntat sig. Köket är tomt och utanför hör hon rop och skrik samtidigt som hon känner en konstigt stickande doft. Wera går ut och scenen som möter henne är oväntad. En massa adelsmän springer skrikandes ut från Averburg bort från ett mörkt moln som kommer krypandes ut från det stora partytältet. Med i flyende hopen ser hon ryggarna på sina kompisar som också tar sig ut från slottet.
Wera blir först stående en kort sekund innan hon väljer att följa efter sina vänner för att höra vad som har hänt.

När Wera kommer ut på Plenzerplatz ser hon hopen av adelsmän som står invid Journeys End bakom en rad av kanoner. Mot kanonerna kommer en stor folkhop ledda av Boris Lönnerman och Stanislav Shüssel. Folkmassan är stor, mycket stor, och de skanderar krav på rent vatten men även att bränna ner husen i adelskvarteren.
Nu får hon syn på sina vänner. Ruben och Werner står och diskuterar livligt med Marlene von Alptraum, Von Grünwald och en till adelsman hon inte känner igen. Återigen tvekar Wera först men går sedan fram till von Mohr för att höra vad det är de diskuterar så livligt om.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Frau Wera
Inbrott hos von Kaufman

När all mat är framdukad tar Wera en vinflaska från köket och går ut från Averburg. Hon går förbi entrén till Journeys End och där ser hon att det står det en vakt framför dörren men Wera ser att denne ser uttråkad ut. Hon fortsätter runt till baksidan där hon träffar Waldemarius i stallet. Halflingen är samlad men spänd. Så Wera börjar samtalet:
”Jag distraherar vakten framför dörren. När han vänder ryggen till dörren smiter du in.”
”Okej. Hoppas jag inte råkar på någon där inne.”
Wera går nu fram till trappan som leder upp till entrén på The Journeys End, tittar upp på vakten och ger denne ett bländade leende:
”Heej. Kan jag komma upp eller stör jag dig då i jobbet?”
Vakten tittar på henne med en intresserad blick.
”Har tråkigt som fasen så du får gärna hålla mig sällskap.”
Wera går upp för trappan och ställer sig nära vakten.
”Jag har också tråkigt. Verkar som alla högdjuren är upptagna. Har ni många besökare idag?”
”Nej, det är dött. Alla är visst på ett party på slottet.”
”Men, om vi nu båda har tråkigt och jag har en flaska vin att dela… Ska vi inte då göra något… roligt?”
Det sista säger Wera med en mjuk röst samtidigt som hon använder hela sin kvinnliga charm. Få män kan motstå henne när hon visar den sidan till och vakten av Journeys End är inget undantag. Han stirrar på henne med en hungrig blick innan han ser sig omkring.
”Men… min post?”
”Tror du någon kommer märka något om vi försvinner bort en kort stund. Eller kort och kort… Jag räknar med att en kille som du håller ut ett tag.”
”Jo, jo, javisst. Öhhh, det finns ett litet mottagningsrum innanför dörren.”
”Strålande. Vad väntar vi på?”
Öhhhh… Inget! Inget alls!”
Vakten nästan snubblar över sina egna fötter i sin iver att få upp ytterdörren och visa in Wera till en kort hall som öppnar ut till skänkrummet. Till höger finns en dörr som han öppnar.
”Fort in här.”
Wera låter sig fösas in och hon går in rummet och tar av sig på överkroppen. Bakom den dreglande vakten ser hon hur Waldemarius smyger sig in genom dörren.
”Vill du ha en klunk först” säger hon och räcker vakten vinflaskan. ”Drick snabbt så vi hinner ha vårt roliga. Vad väntar du på, hingsten?” Wera använder samma förföriska röst hon brukat vid sitt tidigare yrke men inombords skrattar hon åt den lättduperade vakten som så enkelt förleds av en vackert leende. Hon drar ut på förförelsen av vakten för att ge Waldemarius tid för att bryta upp kassaskåpet hos von Kaufmann.
Efter cirka 10 minuter ser hon Waldemarius som kommer smygande tillbaka mot ytterdörren. Wera distraherar vakten genom att insistera på att vinflaskan skall drickas ur så halflingen hinner smita ut osedd.
När vakten sedan är nöjd går Wera ut från värdshuset och möter upp Waldemarius i stallet.

Waldemarius ser belåten ut.
”Gick det bra?” frågar Wera.
”Smidigt och smärtfritt, utan problem. Träffade inte på någon och varken dörrlåset eller kassaskåpet gav mig några större problem.”
”Så där går det till att göra ett inbrott diskret och effektivt. Synd att inte de andra i gänget var här så de kunde lära sig något. Allra mest Gabriel och Caspar. Von Pappen blir nog nöjd”
Waldemarius visar att han hittade tre dokument, en påse ädelstenar och en ask av tenn i kassaskåpet. Asken i tenn har en dödskalle på locket samt ordet ”Wyrdstone.” I asken ligger det gröna stenar. Wera känner igen namnet och färgen från den substans som var strödd runt trädet med de hängda människorna och ber Waldemarius stänga locket snabbt.
Waldemarius läser igenom dokumenten:
Det första är en bild på en vacker adelskvinna med bar överkropp och en kärlekshälsning till von Kaufman ’Till min Averlänska tjur’.
Det andra dokumentet är ett brev från en viss Professor Obertus von Oppenheim i Middenheim gällande ett samarbete i ett forskningsprojekt och utlånande av några böcker. Oppenheim har skickat von Turinger som sändebud till Averheim.
Det tredje dokumentet är ett brev från kaptenen på The Southland Expedition – Eothir Walandar – som skildrar upptäckten av artefakterna och vad som hände under hemresan. Delar av besättningen blev galna och andra utvecklade mutationer på vägen hem. Alvkaptenen varnar von Kaufman att inte visa föremålen som hittades.
De nyblivna tjuvarna är ense om att Waldemarius tar ett antal ädelstenar och säljer dem i Dwarf Quarter innan von Kaufmann upptäcker vad som hänt och efterlyser stenarna. De gömmer sedan resten av juvelerna i stallet och Waldemarius tar breven de hittade för att leverera dem till von Pappen på garden partyt.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Vakthållningsbekymmer

Ruben ser sig omkring. Nu har han äntligen chansen att tala med folk och gräva djupare i intrigerna. Istället kommer Ingvald och Caspar fram. Ruben får onda aningar igen. Ingvald har tagit sitt arbete som säkerhetsansvarig på festen på fullaste allvar. Han har en stolt och yrkesmässig uppsyn men något bekymrar honom.
”-Gästerna är oroliga” säger han i en ton som om han avgav en rapport ”-Marlene von Alptraum har påpekat att det är väldigt få vakter. Det går inte att ha kontroll på hela området von Mohr.” Ruben vill inte prata om det här. Han vet inte vad han kan göra åt det nu.
”-Du klarar det här jättebra Ingvald” försöker Ruben men Ingvald ger sig inte.
”-Och dessutom, varför vill inte von Kaufman ha några vakter här inne?” säger Ingvald menande.
”-Äh, han vill bara inte ha Baerfausts män här” fnyser Ruben.
”-Ja, det är skumt” tillägger Caspar som om han inte hört vad Ruben sa ”-Det är något på gång. Vi kunde ju ha stor hjälp av vakterna uppe på murarna att övervaka festen.”
”-Det är klart att det är något på gång” säger Ruben otåligt ”-När är det inte något på gång när societeten träffas i den här staden? Vi får bara se hur vi kommer ur det.”
”-Von Kaufman måste ha sina egna vakter här någonstans. Jag måste få veta vilka dom är så jag kan organisera dom.” Detta var en ny tanke för Ruben.
”-Varför skulle han ha vakter här som inte vi vet om?”
”-Det är det enda logiska. Jag tror inte man anordnar något sånt här utan personlig säkerhet” säger Ingvald. Caspar drar Ingvald i ärmen och säger till Ingvald:
”-Och hatten.”
”-Just det” säger Ingvald ”-Varför har herr Weiss och von Kaufman varit så envisa med att Werner ska ha en hög hatt på sig? Dom planerar något. Det är uppenbart att man vill peka ut Werner. Göra honom till en tydlig måltavla.” Ruben sväljer tungt. Har han missat något? Visst, dom har redan tänkt tanken att von Kaufman är medsammansvuren till Lena Steinhäger och dom vet att The Purple Hand vill röja Werner och Leonora von Krieglitz ur vägen, men varför skulle det hjälpa med en hög hatt? Ruben har mer tänkt på ett attentat orkestrerat av The Black Hood och som inbegriper råttmännen, men detta vågar han inte säga högt för ingen lär tro på honom. Werner måste det vara lättare att ta vid ett annat tillfälle tycker Ruben men Ingvald har rätt.
”-Det är en god analys. Kan det verkligen vara så? Men varför en hatt? Och vem?” säger Ruben eftertänksamt.
”-Von Kaufman måste ha vakter här någonstans. Du måste fråga honom. Jag måste få veta vilka dom är.” Nu börjar Ruben tycka att det är underligt varför Ingvald är så besatt över vad von Kaufman kan tänkas ha för vakter. Vet han något som han inte vill säga?

Ruben går i vilket fall som helst till von Kaufman och försöker pressa honom att uppge om han har några personliga vakter han inte sagt något om och få honom att komma till sans och låta Baerfausts män komma in i borgen. Men Ruben finner honom lika envis som tidigare. Ruben hotar till och med att gå till Clothilde och säga något fräckt så hon örfilar honom offentligt. Det vore en katastrof för von Kaufmans giftasplaner men till och med detta hot viftar von Kaufman bort. Han kan tydligen offra vad som helst för att inte släppa in Baerfausts män i borgen. Allt är mycket märkligt tycker Ruben. Under tiden får Ruben en annan idé. Han pratar med Ingvald och Caspar igen.
”-Vi kanske kan lösa det här till allas belåtenhet mina herrar. Jag har ett känsligt uppdrag för Caspar och Gabriel och behöver därmed befria dom från sina sysslor här.” Caspar skiner upp.
”-Jag kan ordna vakter” säger han entusiastiskt. Ruben vänder sig till Ingvald.
”-Vore det en godtagbar plan Ingvald?” Ingvald rycker på axlarna.
”-Bara dom är pålitliga så. Jag behöver sex, sju stycken. Det skulle vara tillräckligt.”
”-Ge mig sex guld så fixar jag det” säger Caspar och sträcker ut en hand till Ruben.
”-Sex guld! Jag har väl inte så mycket pengar på mig?! Fråga Wera.”
”-Ja, det är vad det kostar för att jag ska ordna pålitligt folk på så kort tid. Ta erbjudandet eller inte, det är upp till dig.” Ruben undrar om det verkligen är i Ranalds anda att utpressa sina vänner i en knipa.
”-Jag får prata med Curd Weiss” svarar Ruben.

Under tiden dom står där får von Pappen besök av en förklädd Loemdelve. Sen kommer Loemdelve fram till Ruben, Caspar och Ingvald och överlämnar några dokument. Tydligen är dom stulna från von Kaufmans kontor av Wera och Loemdelve alldeles nyss. Återigen, bra initiativ, tycker Ruben. Det ena dokumentet är en rapport från Valandir, alven som var kapten på båten som Southlands Expedition åkte med. Det står om mystiska artefakter och att Valandir strängeligen uppmanar von Kaufman att inte visa artefakterna för någon. Det andra dokumentet är ett brev från en man som skriver om nya upptäckter i något projekt som mannen har haft med von Kaufman. I det brevet nämns också von Hochstauffer från Middenheim. Intressanta fynd. Ingvald är också imponerad av det djärva inbrottet.
”-Så gör man ett snyggt inbrott” säger han och ser menande på Caspar. Caspar surnar till.
”-Det är ju inte värt nåt om man inte pissar ner nåt. Amatör!” fräser Caspar.

Nu kommer Adele Ketzenblum in. Hon går fram till Baerfaust och pratar med honom.

Ruben pratar med Weiss om pengar till mer vakter men han tycker att Ruben skulle ha tänkt på det här lite tidigare. Han anser att sex guld är helt befängt och ger Ruben ett guld och lite silver. Ruben går till Caspar och istället för pengarna så överlämnar han Faustmans pistol som han antar är värd närmare tio guld. Caspar antar betalningen och Ruben önskar honom lycka till. Caspar går.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Werner Lankdorf
Herr Geldloss liv räddas

Allt folk börjar gå mot det stora tältet där maten serveras, det är en mycket fin och påkostad mat som erbjuds gästerna. Under middagen träffas dom 6 vännerna för att samspråka lite, Ingvald vill ha lite hjälp med vakthållningen. Caspar erbjuder sig att fixa några personer som kan hjälpa till att hålla vakt, men Werner och Ruben är av en annan åsikt. Diskussionen böljar hit och dit, tillslut bestämmer sig Ruben för att Caspar kan fixa extra folk till vakthållningen. Caspar lämnar Garden Partyt för att hämta lite förstärkning. Werner hämtar en tallrik med mat, sedan beger han sig till stadsarkivet för att leta lite information. Han ger tallriken till sin gode vän Klaus Rodebringer. “Werner det var snällt att du tog med lite mat, men vilket himla väsen det är på borggården. Man kan ju inte tänka klart i detta oljud, hur ska någon kunna jobba i oväsendet”. “Du får härda ut ikväll Klaus, jag lånar arkivet ett tag” säger Werner. “Du vet vart du ska leta, så varsågod” säger Klaus. Werner letar fram några böcker, som han tar med sig till ett av skrivborden. Han sätter sig bekvämt ned vid skrivbordet, sedan plockar han fram ett par tunna bomullsvantar och sina läsglasögon ur den lilla väskan han har i bältet. Nu känner sig Werner verkligen hemma, han börjar vant bläddra i böckerna. Efter knappt 2 timmar har han hittat allt han sökt efter, och han känner en sinnesro som han inte haft på flera dagar.

Werner ställer tillbaka böckerna innan han går ut på borggården och festen igen. När han kommer ut på borggården tittar han sig omkring, till sin förvåning ser Werner att Ulfgang Krieglitz fortfarande sitter kvar på gräsmattan. Werner kan också se att Disciple Kurgan sitter i tältet alldeles för sig själv. Werner beger sig mot tältet för att prata med Disciple Kurgan. När Werner kommer fram till Disciple Kurgan verkar han vara en aning nervös. Werner sätter sig bredvid Disciple Kurgan, “Är allt som det ska vara?” frågar Werner. “Det känns inte så bra när han är här” svarar Kurgan och pekar på Ulfgang Krieglitz. Efter att det blev sagt fortsätter dom två att samtala om det som händer i Averheim nu. När dom sitter där och diskuterar kommer Adele Ketzenblum fram, Werner känner sig genast väldigt obekväm med situationen. “Diciple Kurgan, inte visste jag att du känner Werner Lankdorf” säger Ketzenblum. Nu börjar även Disciple Kurgan skruva på sig, med lite otydlig stämma säger han “Jo, jag känner Werner ganska väl”. “Haha, inte behöver du bli darrig på rösten för det Disciple Kurgan” skrattar Adele Ketzenblum. Disciple Kurgan flinar lite nervöst och drar en stor suck. Dom tre står och pratar ett tag, Adele Ketzenblum är på bra humör. Plötsligt vänder hon sig mot Werner som har intagit en lugnare attityd, “Werner, har du varit i Averbaum nyligen?”. All den lugn som varit hos Werner var som bort blåst, “Vad menar du?” stammar Werner. “Nej, jag syftar inte på något speciellt. Men ditt namn dyker upp hela tiden, och vad jag fått höra så vet du en hel del om väldigt mycket”. “Nej jag har inte satt min fot där sedan sist, jag är intresserad av att studera där av att jag vet en hel del” mumlar Werner undvikande. Hon stirrar på Werner med ett litet leende på läpparna, Werner tittar tillbaka på henne med en lite vacklande blick. “Werner, du vet mycket väl vad jag syftar på. Jag har fått en bra känsla av dig, men om du får reda på något så kommer du genast till mig. För du vill väl inte förstöra vårt fina samarbete Werner”. Helt plötsligt dyker Kapten Baerfaust upp, " Är det något problem?" säger han med bestämd röst. “Nej då, vi har bara haft ett givande samtal” säger Adele Ketzenblum. Sen går hon iväg, både Werner och Disciple Kurgan andas ut när hon lämnar dom. “Jag vet inte vem jag avskyr mest Adele Ketzenblum eller Friedrich von Kaufman, Ketzenblum är i alla fall inte dum. Jag fattar inte hur han kan vara så jäkla dum att han inte använder mina bästa män till vakthållningen. Werner, hur står det till med Heidi”? “Jag har inte hunnit prata med henne, hon har inte vaknat upp än” säger Werner. “Werner, om det skulle hända något här ikväll spela inte hjälte. Tänk på att ni ska bli föräldrar, sök upp mig eller mina män så skyddar vi dig” säger Kapten Baerfaust med beslutsam ton. “Jag måste försöka prata von Kaufman på bättre tankar”. Efter dom orden går han iväg med bestämda steg.

Disciple Kurgan och Werner fortsätter prata, Werner lyssnar på vad Kurgan säger men hans tankar är hos Heidi som han är så orolig för. Han tänker även på Selena von Kuschs erbjudande och hur illa dom andra familjerna behandlar henne, det är något som gör Werner irriterad. Så hör han Rubens ljuva stämma ta ton att, han presenterar Uberlector Magdalena Brecht. Hon föreslår att det hålls en konklav i Streissen, för att på så viss kunna utse en ny Elector Count. Förslaget godkänns av dom andra berörda adelsfamiljerna. Så reser sig krigarprästen Ulfgang Krieglitz sig upp, han tar några steg mot Magdalena Brecht. “Jag som krigarpräst av Sigmar kan här meddela att Sigmar kyrkan kommer att åberopa den gamla klausulen, det innebär att Sigmar och Verena har 1 varsin röst och bondeklassen 3 röster det vill säga Purfurst i konklaven”. Sedan tar han upp sin väldiga stridshammare och lämnar garden partyt. Det börjar viskas och tasslas bland dom andra gästerna. “Visste du om det här” frågar Werner Disciple Kurgan, som skakar på huvudet.

Utav en slump får Werner syn på Caspar, han kommer med 6 nya vakter. Dom är alla klädda i von Kaufmans färger, men det som gör Werner mest förbryllad är att en av vakterna är Werner Murrmann. Vad fan gör han här tänker Werner. Helt plötsligt faller Gregor Geldloss handlöst till marken, det blir en tumult artad stämning på gästerna. Dr Verfullen är snabbt framme hos offret, han kan snabbt meddela att Geldloss är utom all räddning. Ruben ser snabbt till att kroppen kommer bort från gräsmattan, Ruben och Werner följer med kroppen till ett rum inne i Averburg. Utav en slump upptäcker Werner att Geldloss inte är död, han andas mycket svagt. Han håller sakta på att kvävas, Werner börjar snabbt göra första hjälpen på Geldloss (D3 slag). Och plötsligt får han igång andningen på Gregor Geldloss, som drar några djupa andetag. Han tar tag i Werners näve och viskar med sluddrig stämma " Vem är det jag står i skuld till för mitt liv"? ." Jag är Astromancer Werner Lankdorf, ligg kvar här och vila så kan vi pratas vid senare" säger Werner". Werner låser dörren från utsidan och stoppar på sig nyckeln. Werner föreslår att Ruben ska meddela gästerna om Verfullens fel diagnos, bara för att kunna smutskasta honom. Ruben berättar om Weras och Loamdelves inbrott hos von Kaufmans kontor, och vad dom hittade där innan dom går ut till gästerna igen. Dom andra gästerna vänder sig mot Ruben för att få ett svar vad som hänt.
“Ärade gäster, jag kan framföra glädjande nyheter. Gregor Geldloss är vid liv, han mår efter omständigheterna bra. Han höll på att kvävas, men tack vare Werner Lankdorf så lever han. Han är under uppsikt och vilar nu, om någon dag är han nog på bena igen. Som sagt det kanske blev en lite förhastad dödförklaring av Dr Verfullen” säger Ruben. Dr Verfullen vet inte vart han ska ta vägen, och Lena Steinhäger ser också lite obekväm ut. Werner hade hoppats att Ruben skulle sätta åt Dr Verfullen ändå hårdare.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 2 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Festen börjar

Nu är det dags för Ruben att ta emot gästerna och han presenterar dom alla när dom anländer. Det serveras en välkomstdrink. Clothilde kommer i en solgul klänning och hon är så vacker att Ruben blir alldeles svag. Baerfaust passar på tillfället att hjälpa Ingvald att returnera Järnkronan till von Alptraums. Marlene blir mäkta imponerad och utnämner Ingvald till en hjälte och skålar med honom. Von Tuchtenhagen tar över sin egen presentation när han anländer och Hogweed drar ner byxorna. Den stressade Ruben råkar presentera Bartold von Ogdeburg som baron och får för det en brysk knuff av grafen. Gerlinde von Böhm har redan startat festen när hon ankommer och börjar med att hälla vin över Wera. Carmilla von Sachs nyper Ruben i kinden och han tycker att det var en konstig sak att göra. Von Heine med anhang ankommer och Gabriel ser att prinsessan är drogad. Sist ankommer Ludwig von Pappen. Han ler och säger att han ser fram emot en bra kväll.

När alla står och samtalar kommer även Ulfgang Krieglitz in. Han sätter sig obekymrat på gräsmattan och ser på. Ruben frågar om det är något han kan göra för denne krigarpräst och han ber om lite vatten. Von Kaufman önskar att han inte var här men det är inte mycket dom kan göra. Även Kurgan verkar orolig.

Nu ber von Pappen att få prata med Ruben. Ruben nämner att han vill ha mer information på von Heine, von Sterber och Linda Therese. Von Pappen säger att han har en som kan vittna men att i gengäld vill han att Rubens vänner befriar Vikroria Reimer från Sigmartemplet. Ruben ber att få återkomma med ett svar. Han inser att nu vore ett ypperligt tillfälle att göra det.

Nu håller von Kaufman ett tal och han ber sen Ruben presentera den nye ordförande för Sun Society, Werner Lankdorf. Werner håller ett tal om att Sun Society bör bli mer aktiva i samhällsdebatten och fördjupa sig i frågor som främjar en stark ledning av Averheim. Gabor verkar inte så imponerad och börjar häckla Werner. Werner svarar emot och dom käbblar så att Ruben blir tvungen att avbryta dom och presentera lunchen. Det serveras helstekt oxe marinerad med exotiska kryddor från Ind. Med en extra surprise så flyger sparvar ut ur steken när den skäres upp. Till detta serveras också Bernloch-ost, jordgubbar och det nya, exklusiva, mousserande vinet från Solland.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 2 - Frau Wera
Garden party

Nu börjar gästerna komma. Von Alptraums är först med Clothilde i spetsen. Wera hör hur Ruben hälsar på Alptrauma och brer ut en svulstig presentation. Efter von Alptraum kommer fler adelsfamiljer. Men sedan händer något oväntat.
Kapten Baerfaust går fram till Marlene och räcker henne Siggurds krona. Baerfaust berättar att kronan återlämnas till von Alptraum tack vare Ingvald som hittade kronan. Ingvald blir prisad av Marlene von Alptraum och Wera får svårt att dölja ett leende.
”Hon skulle bara veta att Ingvald var en av tjuvarna som stal kronan och att de andra tjuvarna står inte långt ifrån. Känns som att det är precis som hur det ser ut nu i Averheim. Det visas en fin fasad utåt med goda intentioner men det är bara en illusion.”
Fler gäster anländer men Wera har fullt upp med dukningen så missar de flesta. Men när von Heine och Von Sterber anländer tillsammans med Prinsessan Gabrielle stannar hon upp för att få en ordentlig titt på de två som våldförde sig på henne i en svart vagn.
”Får jag chansen att göra något mot de två kommer jag ta den.”
Wera tycker att Prinsessan Gabrielle ser drogad ut vilket inte förvånar henne. Alla gäster går in till skuggan under partytältet.
Helt plötsligt dyker en krigarpräst av Sigmar upp. Av Rubens förvånade min förstår Wera att prästen dykt upp oinbjuden. Krigarprästen sätter sig med benen i kors på gräsmattan med sin stora Warhammer framför sig och blir sedan sittande.

Bland de minglande högdjuren får nu Wera gå runt med förfriskningar i form av en bricka med små aperitifer på. Hon upptäcker då Kapten Baerfaust som står lite avsides och bevakar alla gäster. Wera går fram till honom och sträcker fram brickan.
”Kapten Baerfaust, det är jag, Wera.”
”Wera!?? Varför är du utklädd?” Baerfaust tittar på henne med förvånande ögon.
”Jag är utklädd eftersom jag har fiender här.”
Baerfaust återfår fattningen och tar en bit från brickan.
”Vilka fiender?”
”Kan inte ta det här utan vi kan gå inomhus.” Wera niger lätt mot Baerfaust och höjer rösten något:
”Naturligtvis herrn. Följ med mig:” Hon går sedan mot köksingången och Baerfaust följer efter.
När de kommer in går de avsides till en sidogång som inte används av tjänarna.
Baerfaust tar ordet först:
”Så glädjande att se dig, Wera. Jag var orolig att något hänt dig. Vad gäller saken?”
”Något har hänt, Kapten. Jag fick veta av Werner att du bett honom kolla upp olagliga kulter i staden och jag har hjälpt Werner med detta.”
Wera uppdaterar nu Baerfaust om vad som hänt och vad de fått reda på om kulterna av Slaanesh och Tzeentch i Averheim, kulternas namn och hennes misstankar att Ketzenblum har kopplingar till kulterna. Hon berättar om hennes upplevelser i den svarta vagnen och att von Heine och von Sterber inte längre lyder kejsaren. Även om deras misstankar mot Verfullen och Gabor som medlemmar i Tzeentchkult samt människosmugglingen i Tuath.
”Det här är allvarliga uppgifter du kommer med, Wera. Vår stad är under attack från hemska krafter men jag behöver bevis för detta. Har du något som bevisar det du säger?” säger Baerfaust när Wera berättat färdigt.
”Nej, tyvärr. Inget förutom min vittnesbörd men jag vet inte om det är värt att berätta vad jag vet högt.”
”Nej, Det ska du inte. Dessa människor tvekar inte att mörda de som står emot dem. Du lever farligt unga dam. Har du något bra gömställe?”
”Ja.”
”Skönt att höra. Tack Wera. Jag ska smälta din information och vi får samtala mer när detta spektakel är över.”
Baerfaust går ut till trädgården och Wera går till köket och fyller på fatet innan hon också går ut.

Von Kaufman hälsar alla gäster välkomna och berättar att det nu blir en uppvisning av falkenerare Bruhn.
Nu följer en alltför långtråkig uppvisning av en tam falk vilket följs av ett tal av Werner gällande Sun Society och vetenskapen i Averheim. Kaufman vill sedan se att Werner gör lite trolleri men Werner vägrar. Werner blir nu hånad av Gabor vilket utbryter i ännu en het debatt mellan de två magikerna.
”Igen. Vad är det som gör att alla män vill framställa sig själva som tuppar? De tävlar vem som kan gala högst och som kan burra upp fjädrarna mest.”
Så blir det dags för att duka fram lunchen så Wera får fullt upp en stund.

View
The Enemy Within - spelhelg 9, del 2 - Werner Lankdorf
Festen i Averburgs trädgård

Werner sitter kvar i rummet efter att dom 3 lämnat, han funderar vad som nyss hände. Werner tycker det känns som att hans inre hälsa återfått lite av sin styrka. När han sitter där ensam i rummet och tänker, bestämmer han sig för att en förändring krävs. Initiate Sara hjälper honom med klippning och att ansa skägget som är vildvuxet. Werner lämnar rummet för att bege sig av mot The Journeys End, för att förbereda och välkomna alla gäster till von Kaufmans Garden Partyt. Innan Werner hinner lämna Verena templet, hör han Viktor Glottz ropa. “Werner jag tänkte ge dig detta radband, jag har låtit göra ett sådant till dig. När tiderna blir tuffa och jobbiga, stanna upp och titta på radbandet och tänk. Låt Verenas vishet och förnuft guida dig”. “Viktor, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig för dessa anrika smycken. Men en sak är säker, jag kommer att bära dom med stolthet” svarar Werner. " Jag har inte haft någon annan än dig i min åtanke, hade hoppats att du skulle ta min plats här i templet när jag stiger av en vacker dag" säger Viktor. Werner blir alldeles varm i kroppen när han får höra dom orden, han kramar om Viktor Glottz sedan lämnar han Verena templet.

Werner möter upp en smått stressad Ruben Ulfman von Mohr, dom går till baksidan av The Journeys End. Där möts dom av Curd Weiss, han börjar genast att tala om vad som måste göras. Werner har inte sett Ruben så här stressad tidigare, Curd Weiss har lagt mycket av allt ansvar på Ruben. När dom börjar diskutera vakthållningen kommer en överraskning, han tillåter inte att Kapten Baerfausts män ska hjälpa till med vakthållningen. Ruben försöker verkligen övertala Curd Weiss, att det absolut klokaste är att dom får vara med på att hålla ordning inne på Garden Partyt. Ruben och Werner får till svar att von Kaufman inte litar på Kapten Baerfaust, så hans vakter kommer definitivt inte in i Averburgs trädgård. Sen kommer nästa överraskning, von Kaufman vill att Werner skall underhålla gästerna med sin magi. Werner protesterar friskt inför Curd Weiss, dom 2 står och argumenterar ett bra tag. I samma veva kommer Wera, Caspar, Ingvald och Gabriel, dom hinner precis höra Werner och Curd Weiss diskussion. Dom är tämligen ovetandes varför dom skulle komma till The Journeys End, men dom har hört klunkas om att von Kaufman ska ha ett Garden Party. Ruben informerar dom hur situationen är, dom 4 börjar ifrågasätta varför dom ska hjälpa till på Garden Partyt. Efter mycket övertalande av Ruben, så lyckas han få dom att ställa upp. Dom får bada och fräscha upp sig, sedan får dom enhetlig klädsel i von Kaufmans färger. Ingvald är sig själv, medans dom andra kommer att förklä sig. Plötsligt dyker von Kaufman upp ute på bakgården till The Journeys End, han har hört diskussionen mellan Werner och Curd Weiss. Han kallar till sig Curd Weiss, dom börjar samspråka och tittar på Werner. Efter samtalet kallar von Kaufman till sig Werner, han går fram till von Kaufman. “Werner du är väl medveten om hur mycket Garden Partyt betyder för mig, jag hörde av Curd Weiss att du inte vill underhålla gästerna med din magi” säger adelsmannen. Werner svarar “von Kaufman du vet likaväl som jag, att jag tog jobbet hos dig på ett villkor. Det var att jag inte skulle vara en pajas, så jag kommer inte göra det” säger Werner. “Jodå det ska du visst, det kommer du fixa snyggt” säger von Kaufman". När Werner tänker kommentera så avbryter von Kaufman Werner. Sedan går han till Ruben, “Är allt under kontroll Ruben, du är informerad om vad som ska göras”. “Men von Kaufman hur ska vi kunna sköta vakthållningen om ni portar Kapten Baerfaust män” säger Ruben. “Jag trodde det var klart angående vakthållningen, Kapten Baerfausts män kommer inte sätta sin fot innanför murarna. Dom kan man inte lita på, han kan ju inte sköta sitt jobb annars så hur ska han lyckas med det här”. Ruben tittar på sina vänner och drar en stor suck, hur ska detta sluta tänker han…

När dom står på bakgården och samtalar, ser dom att portarna till stallet öppnas. Ut kommer 2 täckta vagnar, på dom båda vagnarna ligger det 2 okända djur. Dom kan även se 4 män med svärd och gevär, Werner och Ingvald känner igen deras vapenmärke. Det är legoknektar från Craxburg, dom är väldigt ökända. En av männen går fram till en av stallpojkarna, “För bort dom här vagnarna nu på engång och gör er av med kadavren”. Efter det rullas 10 täckta vagnar fram, när alla vagnar är utkörda kommer Curd Weiss springandes. Han går fram till Ruben, “Nu måste ni följa med kortegen till Averburg, jag vill att ni ser till att ingen rör någon av vagnarna”. Sedan skyndar han till Werner, " Werner, sedan vill jag att du har på dig denna hatt på festen". “Curd Weiss jag kommer aldrig ta på mig denna pajas mössa” säger Werner. Sedan slänger Werner den 70 cm höga hatten på marken och beger sig av efter kortegen, han kan se att Curd Weiss plockar upp hatten och går till von Kaufman.

Efter en liten promenad kommer hela kortegen fram till Averburg, vagnarna ställs upp på ett speciellt ställe inne på trädgårdsområdet. Werner tittar sig omkring, han kan konstatera att det är ett stort område att patrullera. Men vi har ju faktiskt hjälp av vakterna på muren, tänker han. Plötsligt dyker Curd Weiss upp, han ger instruktioner om var alla i gruppen ska hålla till. Sedan tar han med Ruben och Werner till det stora tältet, där i tältet finns Friedrich von Kaufman. I tältet finns det också 10 stora burar som är övertäckta plus 8 mindre lådor. von Kaufman börjar instruera Werner och Ruben om vad som bör prioriteras. Sen vänder han sig mot Ruben, “Ruben, du som min ambassadör ska ta emot gästerna på bästa sätt och presentera dom. Jag vill att du ska nämna mitt namn med stor framtoning på vad mycket gott jag bidrar med för Averheim och vilken stor publicitet staden kommer få pga Southland Expedition. Sen vill jag att du ska framhäva speciellt Clothilde von Alptraum, Graf Mattias von Grunwald och inte minst Niklas Purfurst är det förstått”. Ruben står tyst och tittar på von Kaufman, “Det är under kontroll von Kaufman” säger Ruben. Sen måste Ruben och Werner skynda sig till porten för gästerna börjar anlända, dom hinner gå någon meter innan Curd Weiss ropar på Werner. Werner vänder tillbaka till tältet, “Du glömde den här säger Curd Weiss” och pekar på den 70 cm höga hatten. Nu ilsknar Werner till, han går fram till Curd Weiss. Werner stirrar ner på honom för det skiljer ca 10 cm dom emellan på längden. “Jag tänker inte ta på mig hatten, jag lämnar hellre garden partyt” säger Werner och slänger hatten på backen. Werner ser att Curd Weiss surnar till rejält, sedan lämnar han Curd Weiss. När Werner går tar Curd Weiss upp hatten och går fram och samtalar med Freidrich von Kaufman. Werner skyndar fram till Ruben som står redo att ta emot gästerna vid porten. Nu börjar alla prominenta gäster anlända, Ruben gör en otrolig insats för att hålla koll på alla gäster som anländer. Han lägger extra stort fokus på Niklas Purfurst, Clothilde von Alptraum och Mattias von Grunwald. Friedrich von Kaufman står där och suger i sig allt smicker som Ruben öser på med.

Efter att alla gästerna anlänt börjar dom flesta mingla runt, men dom stora familjerna håller sig för sig själva. Werner går och pratar lite allmänt med Viktor Glottz och Luminary Konrad Mauer. Efter en stunds minglande för gästerna, så tar Ruben till orda. “Jag vill meddela gästerna om att nu skall Sun Societys nya ordförande presenteras, det är ingen mindre än min gode vän Werner Lankdorf”. När Werner är på väg fram mot podiet där han skall hålla sitt tacktal, kan han se några sprida klappningar men dom är inte många. Werner ställer sig vid podiet, han börjar framföra sitt tacktal som han förberett. Han känner sig nöjd över vad han åstadkommit, men det var många åhörare som inte gillade det han tog upp. När han talat klart reser sig Friedrich von Kaufman upp och går fram till Werner, han lägger handen på Werners axel. “Kära gäster innan maten serveras ska vi få se lite trollkonster av min hovmagiker Werner Lankdorf, därefter kommer vi få se en show framförd av Albrun Falk med sin jaktfalkar”. Werner tänker för sig själv varför gör han så här, när han vet att jag inte tänker trolla. Plötsligt kommer Curd Weiss fram med den jäkla hatten igen, “Werner, du måste ha hatten på dig när du trollar” säger han. Nu har vi en riktigt irriterad Werner, han tittar både på von Kaufman och Curd Weiss. “Jag tänker inte sjunka så lågt, jag gör det bara inte säger Werner”. Plötsligt tar Dagobert Gabor ton, han börjar kasta oförskämdheter och håna Werner. Det blir ett kort ordkrig dom emellan innan von Kaufman talar om att falkshowen startar. von Kaufman blänger på Werner, han tittar tillbaka på von Kaufman och ruskar på huvudet. Werner kan inte släppa diskussionen med Dagobert Gabor, så han går genom folkhopen fram till Gabor. Så fort Werner kommer fram, startar åter igen Gabor att kasta skit över Werner. “Werner, du är en jäkla pajas. Du är bara en snorunge som inte vet något, du kommer att skämma ut Sun Society”. Werner lyssnar lugnt på vad Dagobert kastar ur sig, när han är färdig så tar Werner vid. “Dagobert Gabor, om jag var i dina kläder skulle jag inte vara så stöddig. Vi som magiker borde hålla ihop, inte vara bittra fiender över strunt saker. Jag har nämligen suttit i förhör med Adele Ketzenblum, och jag kom helskinnad därifrån. Men vad jag vet så är din tur inte allt för långt borta, det var inte en rolig upplevelse kan jag meddela”. Werner kan höra genom masken att han börjar andas mer intensivt som att han blev en aning skraj, och han tappade helt talförmågan. Allt det Werner berättade för Gabor var bara påhittat, men det var en fröjd att få sätta dit Dagobert Gabor. Werner lämnar Dagobert Gabor med ett leende på läpparna, när han är på väg därifrån så ser han hur Grevinnan Selena von Kusch vinkar till honom. Werner går fram mot deras tillhåll, när han kommer fram så bugar han sig för Grevinnan. “Werner, det är inte schyst det dom gjorde mot dig” säger Selena von Kusch. “Jag ber så mycket om ursäkt för mitt uppträdande, blev bara så irriterad över den jäkla hatten dom envisas med att jag ska bära och på Dagobert Gabors påhopp” svarar Werner. “Jag förstår mycket väl varför du gjorde som du gjorde, nu behöll du din värdighet i alla fall. Werner tillåt mig att få presentera Niccolo Machiavelli, en av vår tids största filosofer”. Werner blir alldeles exalterad när han skakar hand med Niccolo Machiavelli, han fortsätter att strö beröm över dom verk han skrivit. Dom blir ståendes någon minut pratandes om Machiavellis liv, Werner är helt uppslukad av stunden…

“Om du ursäktar Herr Machiavelli så skulle jag vilja be dig om en tjänst, skulle du kunna tänka dig att vara min gäst talare ikväll?” säger Werner. “Jag skulle kunna tänka mig att göra det eftersom det är du som frågar Werner, för jag har bara hört gott om dig av Grevinnan von Kusch. Men det är upp till Selena von Kusch att avgöra de”, han vänder sig mot Grevinnan som nickar instämmande mot honom. “Då är det klart Werner, det ska bli en stor ära att vara din gäst talare på Garden Partyt” säger Niccolo Machiavelli".
Werner är så glad att han fått träffa den så berömde Niccolo Machiavelli, så i stundens hetta gör han en high five med Lord Wilhelm. Precis efter att han gjort high five med en skrattande Lord Wilhelm, tänker Werner vad fan gjorde jag, han är ju för fan en tron pretendent så gör man inte. Med hjärtat i halsgropen tittar han försiktigt på Selena von Kusch, han väntar sig en utskällning utan des like för man gör inte så…. Alla i grevinnans sällskap står alldeles tysta och inväntar vad som kommer att hända med Werner. Selena von Kusch tittar på en skärrad Werner, han får ingen utskällning utan hon ler lite försiktigt åt honom. När dom ser leendet på Selena von Kusch läppar så börjar dom skratta och prata som vanligt. “Werner jag vill också presentera Viktor von Steiner och General Konrad von Niebelwald för dig, dom står på familjen von Kusch sida” säger von Kusch. Werner presenterar sig och tar i hand med dom båda adelsmännen, General Konrad von Niebelwald nyper fast Werners näve i ett fast handslag. Werner försöker komma loss, men det är meningslöst. Sedan synar han Werner från topp till tå, han spänner blicken i Werner som inte viker ner sin blick. (Det har han fått lärt sig av Kapten Baerfaust). Sedan utbrister han i ett mullrande skratt, “Han har ett handslag som en liten flicka, men en blick som en krigare”. Han klappar Werner i ryggen så han nästan ramlar omkull. Rafael Vincente, Pauli Frandrini och Viktor von Steiner skrattar så tårarna rinner längst kinderna. Werner känner sig måttligt road över deras spektakel av honom. Selena von Kusch kommer fram mot Werner, " Werner jag gillar inte hur von Kaufman och dom andra behandlar dig, varför acceptera sådan behandling. Jag erbjuder dig en plats hos familjen von Kusch, här skulle du inte vara någon hovmagiker. Du skulle vara en rådgivare och vän åt mig, jag vet hur duktig du är på det du gör. Och vi båda har Verenas intellekt och förnuft, vi skulle kunna göra mycket gott tillsammans. Tänk över erbjudandet, hit är du alltid välkommen". Werner vet inte vad han ska ta sig till, han har helt tappat talförmågan. “Werner, du är en fin människa. Du är en av få här i Averheim som stått upp för mig, du till och med lånade ut din lägenhet åt mig när jag var som mest sårbar. Det är därför jag erbjuder dig en plats hos familjen von Kusch, för att visa min tacksamhet för det du gjort mot mig och Lord Wilhelm”. “Jag är väldigt intresserad och tacksam för erbjudandet, måste bara ordna upp några saker. Jag hör av mig” säger Werner. Sedan lämnar han sällskapet von Kusch, när han ska till och gå kommer Rafael Vincente fram. “Du tog väl inte illa upp efter vårat skämt, du vet att vi gillar dig mycket”. “Nej då, ingen fara” säger Werner.

När Werner är på väg tillbaka till Ruben, stöter han nästan ihop med Krigarprästen Ulfgang Krieglitz av Sigmar. Han är en imponerande syn, en gigantisk man utan skor och på axeln bär han en enorm warhammer. Han tittar inte ens på Werner när han går förbi, han slår sig ner på gräset en bit bortanför alla gäster. Folk börjar viska ock kasta oroliga blickar på Krigarprästen. Ulfgang Krieglietz lägger sin warhammer bredvid sig, sedan tar han fram en bit bröd som han sakta börjar äta på. Han sitter där på gräsmattan och äter sitt bröd, medan han iakttar vad som sker. Werner kommer fram till Ruben som precis ska till att meddela gästerna att det serveras mat i tältet, när Curd Weiss kommer springandes. " Ruben, vad fan gör han här?" och pekar på Ulfgang Krieglietz. “Ingen aning” svarar Ruben. “Ni måste köra ut honom från området” säger Curd Weiss. “Jag tror det blir svårt att få ut honom, så låt honom vara” säger Ruben" Sedan meddelar Ruben alla gäster att det blir mat i tältet.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 1 - Frau Wera
Förberedelser inför garden partyt

När Wera vaknar upptäcker hon till sin glädje att febern och huvudvärken har släppt. Hon tackar hjärtligt Luna Raluca innan hon och Waldemarius går till Golden Spool och paret Loamdelve. Äppfelbert och Blümchen är nu i bättre skick efter att ha fått vilat upp sig. De blir nu uppdaterade över utpressningen mot Waldemarius och att han har ett pris på sitt huvud. Wera klär ut sig till Diethild igen och klär ut Waldemarius till Alf igen. De går igenom planerna för inbrottet igen och att de möts vid lunchtid bakom The Journeys End.
Wera går sedan till Averheims finaste värdshus för att se om hon där kan finna resten av gänget. Hon hittar alla samlade på värdshusets bakgård utanför stallarna tillsammans med att antal vagnar samt flera badkar som står på marken. Werner ser annorlunda ut med rakat huvud och ett halsband med uggla och ett svärd. Ruben ser trött ut. Wera ser att Werner och Ruben står och diskuterar med en fint klädd man. Tonen är spänd och Wera hör orden underhålla och magi nämnas men det syns på Werner att han inte gillar vad som sägs. Den finklädde mannen är Curd Weiss – von Kaufmanns högre hand.

Caspar och Gabriel kommer nästan samtidigt som henne och när den finklädde mannen går får de möjlighet att sammanfatta vad som hänt. Wera visar de andra breven samt tavlorna som hon hittat på Marketstrasse 8.
Ruben och Werner vill att de tvättar sig och sedan följer med till von Kaufmanns Garden Party som skall hållas i slottet Averburgs trädgård. Partyt börjar redan klockan 10, det vill säga om en knapp timme, och förväntas hålla på hela dagen och kvällen.
Nu kan inte Wera inte vara tyst:
”Är det därför vi skulle vara här? Och vad förväntar du dig av mig?”
Det sista säger Wera vänd mot Ruben Ulfman von Mohr. Hon har nog aldrig sett honom så osäker och nervös.
”Vad har hänt? Von Mohr är osäker. Något har hänt. Werner är också förändrad.” Wera är dock för irriterad för att bry sig i dessa funderingar. ”Jag kunde istället vara ute och leta efter Mauser syster eller Kurt. Eller se vad som döljs bakom ståldörren hos Verfullen, eller kollat vad som döljer sig i garverierna.”
”Vad ska jag göra?” Wera hör hur hennes röst dryper av gift.
”Jaaaaa, vara servitris och tjänare” säger Ruben osäkert.
”Och vem skall jag anmäla mig till? Vilka uppgifter skall jag ha? När skall jag duka fram och av?”
Till Weras förvåning får hon inget riktigt svar från Ruben som börjar stamma fram någon dålig ursäkt att någon kommer att styra upp detta.
”Hur skall jag kunna planera min dag om inte jag vet vad som gäller?”
Ruben ser än mer stressad och nervös ut. Han stammar fram något om att det kommer ordna sig.
”Yeah, right! Sim-sala-bim så fungerar allt.”
”Jag vill att ni nu badar och gör er presentabla till partyt” säger Ruben.
”Här och nu?” undrar Wera.
”Okej” säger Caspar och klär av sig och hoppar in i ett badkar. Gabriel gör det också och kastar sedan en tvål på Wera. Hon hänger på och badar till de andras förtjusning.
”Tur att jag inte är blyg av mig.”
Medan de ligger i badet de 4 soldater med bruna hattar som kommer från stallet och drar 2 vagnar efter sig. Ingvald säger att det är legosoldater från Kraxburg. En legotrupp med dåligt rykte.
Curd Weiss säger åtlegosoldaterna att täcka vagnarna riktigt. Werner som hann se vad som ligger på vagnarna säger att där ligger kropparna av exotiska djur, en gorilla och en elefant.
Efter att de tvagat sig klär Wera ut Caspar och Gabriel och de får kläder med von Kaufmanns färger.
Curd Weiss vill nu att de alla går i procession till platsen för garden partyt – slottet Averburg.
Tillsammans med 6 stora, täckta vagnar dragna av hästar samt 5 andra tjänare och Curd Weiss går nu gänget mot Averburg. Under promenaden ser Wera tjuven Gunhild som plötsligt kommer fram och skrämmer hästarna. Gabriel lyckas dock snabbt med att lugna ner djuren. Wera ser också Frederick Grosz som tittar länge efter kortegen som rör sig mot slottet.

Väl framme vid slottet går de genom slottsporten och kommer in till mindre borggård med 2 portar som sitter mittemot varandra. Porten till höger är öppen och bakom denna ser de trädgården där partyt skall hållas.
Nu upplyser Ingvald dem att borgen är dåligt förberedd mot anfall, bland annat är hus som är högre än muren är byggda mot slottsmuren utsida. Utanför slottet kommer nu 4 militärer klädda i averlands färger och med tvåhandssvärd på ryggen. Wera känner igen dem som Baerfaust soldater. Men nu utbryter det en stor diskussion då Curd Weiss och von Kaufman vägrar soldaterna tillträde till partyt. Kapten Baerfaust dyker också upp men det hjälper inte – soldaterna får hålla sig i gården utanför partyt då de förvägras inträde. Ruben utser Ingvald till kapten över vakten och ansvarig för säkerheten.
”Hur skall jag kunna hjälpa till med säkerheten då jag inte ens har ett svärd?” frågar Ingvald Ruben.
”Har du inget svärd?” Ruben ser än mer stressad ut.
”Nej.”
”Men, jag har inget svärd. Vi… vi får försöka orda det.”
Wera tittar med en grimas mot Ruben.
”Har han inte koll på något idag? Hur skall han kunna hålla ihop detta party?”
Hon går nu fram till Baerfaust soldater:
”God morgon ärade soldater. Min käre kamrat, Ingvald Reise, står utan svärd när han skall vara ansvarig för det party som ni blivit utestängda från. Å hans vägnar ber jag därför er att låna ut ett svärd till honom så han kan göra sitt jobb ordentligt.” Det sista säger Wera samtidigt som hon använder sitt vinnande leende.
En av soldaterna räcker henne sitt tvåhandssvärd:
”Naturligtvis lånar vi ut ett svärd till en jämlike. Jag känner igen Ingvald från The Third Battle of Black Fire Pass och han skall få ett vapen så han kan göra det vi inte får.” Vakten räcker Wera ett stort svärd som är längre än henne själv.
Wera får ta i för att orka bra vapnet till Ingvald som tacksamt tar emot det. Wera kan inte låta bli att titta nedlåtande mot Ruben. ”Så där fixar man saker och ting, Ruben. Se och lär.”
Ingvald utser Wera, Caspar och Gabriel till vakter med rätt att bära vapen.

När de passerar den andra porten och kommer in i Averburgs trädgård ser Wera att långa bord står uppställda under ett stort partytält mitt i trädgården och mellan partytältet och ingången ser hon 4 täckta bord samt vad som verkar vara 10 stora burar, också täckta.
Bakom tältet ser hon ett stort område med höga häckar där det finns en öppning i mitt på den yttre häcken.
Von Kaufman kommer nu fram och vill att Werner skall bära en hög hatt samt trolla för att underhålla gästerna. Werner vägrar och ännu en diskussion bryter ut.
Wera orkar inte lyssna utan ber Ruben peka ut vart köket ligger. Hon letar sig sedan dit och börjar hjälp till med förberedelserna. Borden kläs med dukar och dekorationer samtidigt som personkuverten dukas fram. Tack och lov finns det en köksmästare som vet hur en stor bjudning skall exekveras så den detaljen flyter på utan missöden.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.