The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 7, Del 2 - Frau Wera
Summering av trådar

När Wera kommer in i köket på von Mohrs hus möter hon Rubens betjänt Leo Mannerheim. Men istället för den arrogante mannen som fräste åt henne tidigare står där en vildögd man med draget tvåhandssvärd och stammar osammanhängande:
”Det var fruktansvärt… Den mannen är ett monster… Vi måste varna Sigmartemplet… Hans ögon glödde!”
Wera är alltför trött för att fästa någon större vikt vid Leos prat, hon är mest nöjd att han inte bryr sig om att den forna hushållerskan har kommit tillbaka. Hon lyssnar bara med ett halvt öra när Ruben försöker lugna Leo varvid hon sedan följer von Mohr in i den nedre salongen. Där sitter Werner och Gabriel men Wera slås av den tryckta stämningen som råder i rummet. De tittar upp när hon anländer men reagerar inte nämnbart på hennes tillstånd. Wera ser att även Gabriel är blåslagen och att mannen från Altdorf ser rädd ut. Werner ser härjad och ovårdad ut och har blodsprängda ögon.
”Det är inte bara jag som haft det tufft ser jag.”
Så kommer Ruben in i rummet.
”Jag har skickat iväg Leo och alla tjänarna, så vi kan prata ostört.”
Han tittar på Werner som reser sig ur fåtöljen han har suttit i och börjar plocka fram bandage ur en väska.
”Kom här så skall jag titta på era skador” säger magikern med trött röst.
Wera går tacksamt fram till Werner men hon märker till sin förvåning att både Ruben och Gabriel tvekar att gå fram trots att de båda med all tydlighet också har skador.
”Vad har hänt? Vad har Werner gjort?”
Werner förbinder skadorna på dem alla innan han återvänder till fåtöljen. Efter en stunds tystnad säger Ruben:
”Vad hände, Werner? Dina ögon glödde.”
Werner suckar och svarar:
”Jag fick en vision att du var i fara och jag ville bara rädda dig.”
Ordväxlingen mellan Ruben och Werner fortgår med enstaka inflikning av Gabriel. Wera har svårt att följa med men hon förstår att Werner räddade Ruben och Gabriel från en prekär situation men även att han samtidigt skrämde upp de han räddade – rejält. Det som förvånar henne är att Ruben ifrågasätter Werners intentioner och lojalitet.
”Skall Ruben ifrågasätta Werners lojalitet och intentioner? Han bör sopa framför sin egen dörr först!”
Hon höjer rösten och tittar på Ruben samtidigt som hon slänger fram bilden hon hittade på damernas omklädningsrum i badhuset:
”När vi ändå är inne på frågan över vem man kan lita på så kanske du kan förklara den här bilden, Ruben?”
Bilden som nu ligger framför Ruben på bordet föreställer en varelse som är en blandning an en hermafroditisk varelse men med ett monsteransikte, horn och klor istället för händer och fötter. På baksidan står det ’Lieb mich’ och RUvM.
”Faustman läste upp texten för mig och jag kände igen din handstil, Ruben. Hur kan det komma sig att du skrivit ditt namn på baksidan av något så uppenbart oheligt?” Wera tystnar och tittar på Ruben.

Ruben, som nu håller i bilden, börjar skruva på sig innan han börjar berätta om en lång rad av händelser som lett till att han skrev sitt namn på bilden i sin hand.
Adelsmannen berättar först om hur han som barn följde med sin mor till Alptraums Old Mansion tillsammans med Annalise von Alptraum. Där målade Linda Therese von Mohr en bild av Anna-Lise tillsammans med Herr Liebling. Det framkom senare att Anna-Lise var gravid men att barnet inte var mänskligt. Marlene von Alptraum gjorde allt för att tysta ner skandalen och det innefattade även att hon tvingade Rubens far att göra sig av med Linda Therese.
Rubens mor berättade innan hon försvann att om hon kom tillbaka så skulle han passa sig. Hon visade honom också sin silverspegel där hon gömt hemligheter.
Då slås Wera av att hon förlorat sin spegel. ”Min spegel. De tog min väska och min lilla spegel. Det var det enda jag hade kvar hemifrån.”
”Martin von Sachs vet om målningen. Med den i sin hand kan han krossa von Alptraum. Det vill jag undvika. Min mor var med i ett sällskap som dyrkar chaosguden Slaanesh. Jag tänkte försöka ta kontakt med den kulten genom bilden och gömstället i badhuset. Via min mors anteckningar har jag fått veta att ett gömt utrymme i omklädningsrummet används för att skicka meddelanden.”
”Kanske var lika bra att jag hittade lappen. De skulle kunna ha använt den som utpressning mot dig. Eller skickat den till witch huntern för att bli av med dig” säger Wera i ett försök att gjuta olja på vågorna.

Werner berättar nu att Heidi har försvunnit efter att en kvinna kommit till henne i biblioteket. Han berättar också vad som hänt det senaste dygnet och vad han fått reda på efter att ha pratat med Ferenc von Alptraum och Konrad Mauer.
Selena von Kusch har haft besök av The Black Hood som erbjudit sig att köpa loss Wilhelm från von Tuchtenhagen.
Råttmännen existerar och bor under oss. De kallas också Skaven. Enligt Mauer är Averheim i stor fara.
Det finns två falanger av dyrkare av chaosgudarna som är i fejd med varandra: De som följer Tzeentch slåss mot de som dyrkar Slaanesh. Purple Hand, Red Crown, Brotherhood och The Conspiracy är namnen på kulter som följer Tzeentch medan Jade Sceptre följer Slaanesh.
Här skjuter Ruben in en kommentar och det är första gången som Wera ser adelsmannen famla efter ord.
”Werner… Det… Det är så att… Jag vet inte hur jag skall framföra detta men… Vi kan inte utesluta att Heidi är inblandad i konspirationen med Black Hood. Låt mig förklara.” Ruben höjer handen mot Werner som drar efter andan. ”Det låter som för stor osannolikhet de händelser som ledde till att Ritterbach kunde köpa brunnarna och att det sedan snabbt framkom att det var olagligt. En annan sak var Black Hoods besök hos Selena von Kusch. Hur många visste att hon bor i din gamla lägenhet? Vi, du och… Heidi.”
Wera som förväntat sig att Werner skulle explodera efter dessa ord får nu istället se en samlad magiker som nickar lite frånvarande.
”Den möjligheten kan finnas men det märker vi om hon dyker upp eller inte.”

När Werner är klar fortsätter Wera med att berätta vad hon varit med om. Hon berättar inte var hon nu håller hus och när hon kommer till den händelsen då vakten kom till Eckharts smedja kan hon inte låta bli att anklaga Gabriel:
”Varför förrådde du oss? Det var bara du och Caspar som visste om vart jag gömt Faustman och Loamdelve och Caspar kan inte skriva. Och vad menade du med att Jenny skulle visa von Sterber till hamnen?”
Gabriel berättar att planen var att de skulle komma samtidigt till hennes gömställe och det då skulle bli en strid. Wera känner hur hon tappar humöret:
”Hur tänkte du?! Vi var tvungen att fly över taket!”
”Vem är du att ifrågasätta mina planer” fräser Gabriel argt tillbaka.
Dessa utbrott gör inte stämningen bättre och de båda personerna från Reikland blänger på varandra.

Ruben och Gabriel berättar nu hur de gjorde inbrott hos Lena Steinhäger och visar upp alla brev och dokument de hittade som ställer utan tvivel att Steinhäger är en ledare av kulten Purple Hand.
De berättar också att Werner dök upp och räddade dem från The Honourable Guild of Assassins.
Äventyrarna börjar nu gå igenom och sammanfatta allt de vet.
En överraskande nyhet för Wera är att Ruben berättar att han vet som är Herr Weiss – en adelsdam vid namn Carmilla von Sachs.
”Hmmm. Henne skulle jag vilja prata med.”

Wera har under tiden även gått och försett sig med mat ur von Mohrs skafferi. Hon minns inte när hon åt sist och det smakar ljuvligt. Men hon känner också att trots detta inte känner sig frisk. Hon har ett tryck över huvudet och känner sig febrig.
”Det verkar som att jag drog på mig något ikväll. Inte så konstigt med tanke på vad jag höll på mig. Jag ska väl vara nöjd med att det inte blev något värre.”
Planeringen blir att de beslutar sig för att ta sig ut till Old von Alptraum Mansion utanför Averheim för att hitta målningen som Linda Therese gjorde på Annelise von Alptraum. Samma målning som även nämndes i brevet som Gregor hade i Tuath. Wera känner sig inte så peppad att åka men då både Ruben och Werner följde med henne och stred på Den Flytande Staden så kan hon inte backa ur när det är dags att betala igen tjänsten.
Ruben säger att han kommer att ordna fram en vagn och vara utanför Averheims sydöstra port om 1 ½ timme. Men innan Wera går ut från staden har hon först tänkt gå till sitt rum på Golden Spool för att byta om och beväpna sig.

View
The Enemy Within - Spelhelg 7, del 2 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
En ny allierad

Ruben och Werner vandrar mot Plenzerplatz. Det är redan väldigt varmt. Dom har talat om Theodosius som en möjlig allierad förr och konstaterar nu också att han bevisligen är en som ”The Enemy Within” inte har i sin ficka och bara kan beordra. Ruben rekvirerar en vagn från Red Arrow Coaches att stå färdig när dom kommer från frukost.
Dom blir väl mottagna hos von Tuchtenhagen. Hogweed beter sig högst civiliserat och artigt. Theodosius är en jovialiskt bullrig och gästfri värd som beställer in en överdådig frukost och kalla handdukar att svalka sig med. Ruben och Werner reser sig artigt när Leonora von Krieglitz kommer och ansluter sig till dom. Hon är mer allvarlig och sammanbiten än sin husbonde. Ruben och Werner förklarar om ”The Black Hood”, dom försvunna krutleveranserna, övertagandet av den undre världen och försvagandet av von Leitdorf och von Alptraum. Von Tuchtenhagen börjar skruva på sig och von Krieglitz säger förebrående:
”-Jag sa ju att vi inte skulle sälja honom till den där mannen.”
”-Det var ju en så bra affär men kanske du har rätt” svarar von Tuchtenhagen.
”-Vem var det som köpte Wilhelm?” frågar Werner.
”-Det var samme man som tog honom hit. Eh, ”the Knife” nånting” svara Leonora.
”-Bengt ”the Knife” ja, han jobbar för ”The Black Hood” nu.” Von Tuchtenhagen blir nu riktigt bedrövad:
”-Vad har jag gjort? Det är mitt fel. Jag skulle inte ha lyssnat på Gabor.” Ruben försöker lätta hans samvete:
”-Käre graf, det är inte mycket ni hade kunnat göra i alla fall. Han hade aldrig gett upp.” Werner reagerar på Gabors namn:
”-Talade Gabor för att sälja Wilhelm till ”the Knife”?”
”-Ja, han var mycket angelägen” svarar Leonora.
”-Men då..” fortsätter Werner men blir avbruten av Ruben:
”-Hm-hm, innan vi säger för mycket, kanske vi ska återgå till vårt ärende. Ni minns vad vi talade om igår som hastigast käre Theodosius. Vi har en gemensam fiende. Vi är i besittning av ett dokument med ett konfirmerat dödshot mot Werner och i samma dokument nämns även Leonora som en person som bör röjas ur vägen.” Grafen lyser upp:
”-Åhå, Werner och Leonora? Det var inte illa. Träffas ni i smyg. Det visste jag inte om. Är det någon som är svartsjuk?” säger han och skrattar. Werner förnekar något sådant och Leonora ser bara surt på grafen och fnyser. Ruben fortsätter:
”-Nej, nej, det är inget sådant. Dom anses som stora hot på grund av deras intelligens och slutledningsförmåga. Hur som helst, det kanske vore i erat intresse att få veta vem som ligger bakom dessa hot.” Von Tuchtenhagen viftar avvärjande med handen:
”-Nog med prat von Mohr. Kom till saken. Vad begär ni?”
”-Vi förstår att ni har köpt Nellie…”
”-Köpt! Vad tror ni jag är för ett monster. Hon har överlämnats i min vård och jag försäkrar att hon har det bra och passas upp av tjänare dygnet runt.” Ruben och Werner tycker detta är ett intressant uttalande eftersom han nyss har talat om försäljningen av lord Wilhelm men dom säger inget om det.
”-Nellie är Werners kusin och vi vill ha henne tillbaks mot att ni får all information som vi har om vår gemensamme fiende.” Von Tuchtenhagen tänker en stund. Det är uppenbart vad Leonora vill.
”-Låt gå” säger von Tuchtenhagen ”låt oss se dom här dokumenten.”
”-Jag har dom inte här. Jag vill ta med mig Nellie och så återkommer jag med dom.”
”-Nej, ni kan hämta dokumenten nu så får ni med er Nellie sen.”
”-I så fall vill vi se henne nu.”
”-Självklart” säger von Tuchtenhagen, klappar i händerna och hojtar:
”-Tjänare, för hit våran gäst!”

Efter en stund kommer Nellie Metternisch. Hon ser strålande ut. Hennes hår är tvättat och konstfullt uppsatt. Hon har en vacker klänning värdig en bal. Hon blir väldigt glad av att se Werner och springer fram och kramar honom. Ruben går till Journeys End och hämtar breven han och Gabriel fann hos Lena Steinhäger. Theodosius och Leonora studerar dom noga och dom diskuterar sedan vad detta betyder. Det svåra är att helt förstå motiven bakom några av dom inblandade, framförallt Gabor, och dom konstaterar att någon spelar ett dubbelspel. Men vem är det och vem jobbar vederbörande för?
Theodosius von Tuchtenhagen är nu som förbytt. Borta är den vulgäre och enfaldige adelsmannen och istället är där en seriös och snabbtänkt man. När dom diskuterat en stund och dom sitter där i tystnad slår von Tuchtenhagen plötsligt ut med armarna i en generös och välkomnande gest:
”-Von Mohr och Werner, kära vänner. Vi har haft våra dispyter men jag tycker att vi lägger det bakom oss nu. Vi behöver arbeta tillsammans.”
”-Ja, vi är redo att glömma och gå vidare och vi kan nog ha nytta av varandra” svarar Ruben men Theodosius avbryter honom:
”-Nej, nej, ni missförstår mig. Von Kaufman är inget för er von Mohr. Han är inte vad han verkar vara. Det där pratet om att sträva efter upplysning och stödja dom höga konsterna är bara en täckmantel. Ingen kan göra av med så mycket pengar på forskning och vetenskapsexpeditioner utan att ha en baktanke om att det ska ge avkastning. Speciellt inte en man som Friedrich von Kaufman, han är en köpman ut i fingerspetsarna. Och framförallt inte heller herr Curd Weiss. Det är något otäckt med den mannen. Han har inga laster, han sköter allt för von Kaufman med fläckfri precision. Det ligger något skumt bakom där. Nej von Mohr, jag talar om en allians, en pakt. Finn ut allt ni kan om von Kaufman och herr Weiss. Det smutsiga finns där någonstans. Spela spelet väl och gör mig till elector count och ni ska bli rikligen belönade. Werner, Steward av Averheim, vad sägs om det? Och Ruben, du ska bli general för armén. Vad säger ni?”
Ruben ser på Werner. Werner ler mot Ruben och Ruben ler tillbaka. Det känns bara rätt på något vis. Dom improviserade ju mestadels i alla fall. Ruben svarar med självförtroende:
”-Javisst, vi är med.” Han sträcker fram sin hand. Von Tuchtenhagen sträcker fram sin hand men säger med allvar:
”-För mig gäller endast en typ av pakt och det är en pakt i blod” han ser uppfordrande på Ruben. Ruben tvekar att ta grafens hand. Så säger han:
”-Då vill jag ha rätten att utnämna ambassadör till Altdorf.”
”-Självfallet” säger grafen glatt. Ruben tar grafens utsträckta hand och Werner likaså. Nu bryter ett spektakel ut. Theodosius omfamnar alla och så står dom plötsligt där i en cirkel, Theodosius, Leonora, Werner och Ruben och håller varandra om axlarna och hoppar och jublar så golvet gungar. Hogweed hoppar runt och skrattar han också.

En viskande röst i en mörk källare ”…jag kan känna ljudet av dess fötter…vi måste förändra oss ständigt…det som är utan form kan inte fångas.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 7, del 1 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Oväntad hjälp

”-Ruben!” någon väser i Rubens öra.
”-Ruben!” rösten fortsätter enträget. Det är Gabriel. Ruben har visst somnat till en stund. Han och Gabriel sitter bundna på var sin stol, rygg mot rygg. Rummet är upplyst av endast ett stearinljus och fönsterluckorna för fönstren är stängda. Dom verkar vara på en övervåning men Ruben är inte helt säker. En av männen i ”League of Honourable Assassins” står borta vid ett av fönstren, som huggen i granit. Han bara ser på dom kallt. Gabriel börjar resonera med honom för att få dom fria men det enda han får ut av det är ett slag i magen. Ruben sjunger en sång för sig själv. Så säger mannen åt dom att hålla tyst och sen går han ner för en trappa. Dom hör röster där nerifrån.
”-Vi måste ta oss härifrån Ruben. Nu har vi chansen. Kom igen, hjälp till.” säger Gabriel.
”-Nej, det tänker jag inte göra.” säger Ruben. Han ser ingen möjlighet i att ta sig loss och att sedan obeväpnade ta sig förbi två tränade mördare och i natten lyckas smita ifrån dom utan att veta var i staden dom är. Det ser ganska hopplöst ut och visst skulle Ruben försöka om inget annat fanns att göra men Ruben spelar hellre på sina styrkor. Under natten har en tanke dykt upp i huvudet. Ruben lyckas, efter mycket lirkande, få ur Gabriel att hans plan var att få dessa assassins till gömstället där Wera har Loamdelve och Faustman. Så en av dom är nu för att få bekräftelse av Faustman. Ruben tänker vänta tills den mannen kommer tillbaka eller dom två timmarna har gått. Hans plan bygger på att dessa män har någon slag hederskod och yrkesstolthet och möjligen en lojalitet till Averland. Ruben har med egna ögon nyligen bevittnat attentatet mot von Ulbricht mitt i en sal full med Averheims bästa krigare och ingen förutom honom och Gabriel vet hur det gick till och av mördaren finns inte ett spår, bara en sägen som ingen vill tro på. Ruben undrar om det skulle gå att vända dessa mäns fokus mot något som gagnar staden bättre än att vara hejdukar åt Faustman.
Gabriel låter sig inte nedslås av Rubens kalla nekande utan försöker slingra sig ur sina fjättrar men lyckas bara välta stolarna så att dom nu ligger på golvet båda två. Ruben suckar. Gabriel blir tyst.
Plötsligt känns en kraftig stöt, som en explosion, och Ruben och Gabriel trycks bakåt längs golvet. Det flimmrar framför ögonen på Ruben i regnbågens alla färger där han ligger på sidan på golvet och med oro ser han borta vid trappan en svart våg av slingrande och sprakande energi stiga upp och sedan upplösas. Det var något korrupt och oheligt över den energin. Ruben tror först att männen där nere av misstag råkat utlösa någon ohelig artefakt men sen hör han röster. Skräckslagna män. Någon skriker av smärta. En annan är väldigt arg.
”-Var är von Mohr! Var är han någonstans! Svara mig nu annars kommer ni att ångra er!” säger en kraftig, dånande röst som inte Ruben känner igen.
”-Nej, sluta! Vad är du? Det här är inte naturligt!” till sin förvåning hör Ruben Leos röst. Hur är det möjligt? Är han en av ”Honourable Assassins”? Han tar sig ur repen som nu har lossnat. Gabriel ligger avsvimmad på sidan. Ruben springer ner. Där ser han en skrämmande syn. I en dörröppning står en gestalt med armarna lyfta omgiven av ett vibrerande skimmer som värmedallret över en het landsväg. Det ligger rök i rummet och det sticker i näsan av svavel. Ruben ser att det är en man och chockas sen när han inser att det är Werner. Werners ögon strålar av uppdämd energi. Han är uppretad och det är otäckt. Det är inte som det ska vara med Werner. Leo står nära Werner men backar undan från honom med rädsla i ansiktet. Dörren är sprängd i småbitar och en av assassins har fullt med splitter i bröstet. Han hålls uppe av sin bror. Dom ser skräckslagna på Werner. Dom har ingen kamplusta. Så springer dom därifrån. Werner låter dom gå. Ruben får hjälp av Leo att hämta Gabriel och tillsammans beger dom sig hem genom staden i den första gryningstimmen. Ruben försöker säga något till Werner men han finner inte orden. Han vet inte vad han vågar säga.

När dom kommer tillbaka till Rubens hus har Werner blivit mer sig själv igen men Leo vill inte vara i samma rum som Werner. Han är mycket upprörd och säger rent ur att Werner är en styggelse. Ruben bryr sig inte så mycket om vad Leo säger och ber honom gå och lägga sig istället. Gabriel kvicknar till.

Plötsligt kommer Wera och närapå ramlar in. Dom blir förfärade. Hennes kläder är i trasor och hon har blåmärken. Dom gör det så bekvämt för henne i salongen som dom kan. Ruben går så långt som att hälla upp en cognac åt henne och erbjuda henne att ta vad hon vill från köket. När hon sen sitter ner berättar hon en fruktansvärd historia om hur hon blev tillfångatagen av von Sterben och sedan blev utsatt för grova övergrepp av honom och von Heine i en droska medans Linda Therese såg leende på och kom med förslag på vad dom skulle göra med henne. Hon svimmade av utmattning och hon vaknade senare till på Brun Weg 2, inlåst. Någon som senare kom dit på ett kort besök beordrade att hon skulle släppas fri. Wera fick intrycket av att det kan ha varit självaste Adele Ketzenblum. Allt detta är svårt att ta in. Hur kan man göra något sådant mot en kvinna? Ruben blir än mer rasande på sin mors dubbelgångare.

När Wera har berättat detta vill Werner tala med Ruben i enrum men Ruben uppmuntrar honom till att tala öppet inför Wera och Gabriel. Det ska var slut med hemlighetsmakerierna nu. Werner börjar trevande. Uppenbarligen skäms han för vad han har gjort men han ångrar det inte.
”-Jag har gjort något dumt Ruben men jag gjorde det för att rädda dig. Jag såg att du var i fara.” Werner ser bedjande på Ruben och letar efter förståelse i Rubens ansikte. Både Ruben och Gabriel är just nu på sin vakt. Ruben säger:
”-Hur såg du att jag var i fara?”
”-Jag satt på mitt rum på Journeys End och jag kan inte förklara det men jag fick en uppenbarelse av att du var i stor fara. Så för att lokalisera dig så… jag… jag korsade vindarna. Det var en desperat åtgärd. Det är fullkomligt förbjudet. Om det kommer ut att jag har gjort det är jag slut. Konrad Mauer skulle överlämna mig till sigmariterna. Kraften som fyllde mig var för stor att hålla inne länge. Jag gick och övertygade Leo om att följa med även om han blev väldigt rädd när han såg mig. Ja, och resten vet du.” Werner ser oroligt på Ruben.
”-Jag gjorde det för dig. Jag hoppas att du kan lita på mig. Jag kommer aldrig att göra det igen.” Han verkar mest orolig för att förlora Ruben som vän. Det får Ruben att vekna även om han inte är helt övertygad än. Den skrämmande bilden av Werner med strålande ögon som sprängde en dörr är fortfarande svår att få bort från näthinnan. Ruben menar det uppriktigt men uttrycker sig lite diplomatiskt:
”-Tack, jag förstår att det var en stor uppoffring för dig.”

Deras position är hotad från många håll och dom har mycket att ta tag i men just nu behöver dom alla en andningspaus. Ruben talar lugnande med Wera och Gabriel och får dom att känna att dom är trygga och bland vänner. Werner tar hand om deras sår. Han har blivit en mästerlig helare. Med solens uppgång känner dom sig alla lite lättare till sinnes. Dom slappnar av och börjar tillsammans prata igenom allt som dom har varit med om och sammanställa den information dom har.
Nu får Ruben, med hjälp av Weras och Werners påtryckningar, bland annat klart för sig hela bilden hur Gabriel hade tänkt hjälpa Wera genom att få alla hamnbusar, stadsvakten och ”Honourable Assassins” att sammanstråla vid hennes hemliga gömställe hos smeden Eckert. Wera är inte glad och grälar på Gabriel. Gabriel tillstår att det inte blev som han hade tänkt men att planen var bra i alla fall. Så gnabbas dom och fortsätter så resten av dagen. Krutleveranserna diskuteras också och dom är överens om att Friedrich Grosz är förrädaren bland Ranald-anhängarna. Han har i lönndom gått över till ”The Black Hood” och spelar ett dubbelspel.
Ruben för Heidi på tal. Så inlindat han och Wera kan framför dom sina farhågor om Heidi för Werner. Han tar det bra och håller med om att det kan hända att Heidi på något sätt är involverad i ”The Enemy Withins” affärer. Dom pratar sen mycket om dom onda kulterna och ”The Enemy Within” och hur dom ska gå vidare. Werner berättar att Heidi är borta vilket är oroande. Vem kan hon ha följt med? Har det något med Lena Steinhägers ritual att göra?

Morgonen börjar gå över i dag och Ruben känner sig otålig. Han måste agera snabbt innan hans och von Alptraums fiender kommer ännu närmare sanningen om The Old von Alptraum Mansion och tavlan. Sigwalds begravning tänker han utnyttja till att skapa en täckmantel för en excursion. Han hade inte räknat med att få med någon annan än Werner men Wera och Gabriel ställer också upp. Dom bestämmer att dom ska mötas vid middagstid på vägen mot Pfunzig nära Garden of Morr. Ruben befarar att dom kan stöta på andra i samma ärende och han ber Leo följa med men Leos ögon formligen lyser av skräck när Ruben nämner den gamla herrgården så han får stanna hemma. Men en sak i taget, först ska Ruben och Werner få loss Nellie från von Tuchtenhagen.

View
The Enemy Within - Spelhelg 7, del 1 - Werner Lankdorf
Magins krafter släpps lös, men till vilket pris?

Werner går och lägger sig på sin säng med kläderna på, han befinner sig på sitt rum på The Journeys End. Han ligger och grubblar på vad som hänt med sin kära Heidi, för det är något som inte känns rätt med hennes försvinnande.

Werner vaknar upp med ett ryck, han somnade till med kläderna på sig. Han känner ett otroligt tryck över bröstet av hjälplöshet, han känner hur hans vän Ruben befinner sig i en enorm fara. Han sätter sig upp på sängkanten och funderar vad han kan göra, han vet ju inte ens vart Ruben befinner sig. Werner känner paniken komma mer och mer, något måste göras nu tänker Werner. Plötsligt kommer Werner att tänka på något som Konrad Mauer berättat, man kan korsa dom olika magi vindarna för att uppnå mäktiga krafter. Werner tänker på att dom tankar han har i huvudet är totalt förbjudet att göra, jag kan inte göra något sådant. Helt plötsligt så känner han att nu är det verkligen illa ute för Ruben.

Werner tittar upp på natthimlen och säger, “jag ber så hemskt mycket om förlåtelse för det jag nu kommer att göra, vet inte hur det kommer att sluta”. Sen drar han för gardinerna för fönstret, så att ingen ska se vad han gör. Sedan plockar han upp sin stav, han ställer sig mitt i rummet. Werner kramar sin stav hårt, sedan börjar han rabbla på en vers. Versen håller på ca 2 minuter, bara några sekunder efter att han slutat rabbla versen känner Werner att något händer med hans kropp. Nu ser han regnbågens alla färger skimra förbi hans ögon, helt plötsligt känner han en enorm smärta i sina ögon. Smärtan i ögonen vill inte försvinna, nu har han en känsla i kroppen som han aldrig haft tidigare. Han känner hur en enorm kraft samlat sig i hans kropp, hela Werner är laddad med en enorm kraft. Det känns nästan som kroppen håller på att explodera utav den enorma kraft som bara vill släppas ut ur kroppen. När Werner står och funderar på vad som händer med honom så kan han helt plötsligt skåda vart Ruben befinner sig, han kan tydligt se huset i Weavers District som han hålls instängd. Werner greppar hårt om staven och beger sig iväg, tur att hela Journeys End är öde. Enda personen som Werner kan tänka sig följa med är Leo Mannerheim, så Werner går mot Rubens hus. En yrvaken Mannerheim öppnar dörren, som ryggar tillbaka av synen av Werner. " Werner vad har hänt dig, dina ögon glöder ju" säger en vettskrämd Mannerheim. “Leo, hämta ditt svärd vi måste rädda Ruben som befinner sig i mycket stor fara” säger Werner. Mannerheim ställer lite frågor helt förståeligt, Werner ryter i åt en vettskrämd Leo som klär på sig och hämtar svärdet. Sedan beger dom sig av mot stället i Weavers District som Werner såg i sin vision. Werner bara kokar av ren kraft, medans Leo går en bit bakom och skakar av rädsla. Väl framme vid huset säger Werner åt en vettskrämd Leo att känna om dörren är låst, “det får du göra själv, jag går inte i närheten av dig ditt monster” skriker en helt knäckt Mannerheim. När han inte gör som Werner säger så känner han hur ilska blandat med ren kraft blir till något alldeles otroligt mäktigt. Werner blänger på Leo som slänger sig ner på marken av skräcken, sedan går han fram mot dörren. Werner känner på dörren, den är låst. Då kan inte Werner hålla kraften inom sig längre, han släpper lös kraften på dörren som exploderar i tusen bitar och flisor. Där inne ser han 2 män i kåpor med dragna vapen, båda är helt utom sig av skräck. En av männen är alldeles paralyserad av skräcken, medans den andra tar några steg mot Werner. Det skulle han inte ha gjort, Werner håller sina handflator framför sig som en kontrollerande gest. Alla flisor och bitar samlas ihop som en gigantisk boll framför Werner, sedan skjuter han iväg den på mannen som klivit fram någon meter. Det är en sådan otrolig kraft att mannen kastas någon meter baklänges, och blir liggandes kvar på golvet. Werner förbereder ytterligare en smäll men av någon okänd anledning lyckas han tygla sin ilska och hålla inne besvärjelsen. När mannen kravlat sig upp på knä, ryter Werner “lämna huset annars kommer jag att förgöra er”. Mannen lyckas ta sig upp på benen men han är mycket svårt skadad, han tar tag i sin kompis som är fylld av skräcken av det som inträffat och flyr huset. Plötsligt kommer en helt förbryllad Ruben ned för trappan, han ryggar tillbaka när han ser Werner. " Ruben, kom så lämnar vi huset" säger Werner. " Vi måste ta med Gabriel" säger Ruben. Nu är Werner så full av hat, han kan inte kontrollera sin ilska. “Hämta honom fort och skynda dig ut ur huset” skriker Werner till Ruben. Ruben har aldrig sett Werner så här tidigare, men något hos Werner har skrämt Ruben oerhört mycket. Ruben kommer nedför trappen med en avsvimmad Gabriel. Werner börjar gå därifrån, bakom honom hjälper en helt förkrossad Leo Ruben med att bära Gabriel. Sällskapet återvänder på tidig morgon till Rubens hus.

När dom anlänt till Rubens hus vaknar Gabriel till sans, en helt vettskrämd Leo skriker åt Werner “Det är ditt fel att Rubens liv ser ut som det gör, det har bara varit tok sedan han träffade dig. Du måste lämna huset ditt monster”. Sedan springer han ut ur rummet. Ruben blänger på Werner “vad har du gjort med Leo egentligen”. När Werner får höra dom orden känner han kraften inom sig börja växa igen, han stirrar på Ruben och Gabriel. Ruben backar något steg, medans Gabriel är alldeles knäckt av det han ser. Ruben går efter Leo för att lugna honom, Gabriel ser väldigt obekväm ut att få vara i samma rum som Werner alldeles ensam. Werner sätter sig i en fåtölj och stirrar rätt upp i himlen, nu när allting börjar lägga sig. Plötsligt ramlar Wera in genom bakdörren, hon är svårt skadad. När alla samlat sig i vardagsrummet, bandagerar Werner dom som är skadade. Stämningen är väldigt tryckt, men plötsligt tar Ruben ton " Werner, jag och Gabriel stötte på en mycket skrämmande varelse hos Steinhäger i natt. Vad är det som säger att det inte var du som var där i natt". “Precis” säger Gabriel. Nu vet inte Werner vad han riktigt ska säga, han kan förstå att dom funderar på vad som hände i natt men inte betvivla hans intentioner. Werner kollar på Ruben och Gabriel, “Ruben, jag har offrat hela min karriär för att rädda era liv, det jag gjorde i natt är något som man inte får göra det är förbjudet. Men jag korsade dom olika magi vindarna för att kunna hitta er, det är inget som jag är stolt över att jag har gjort. Så jag hoppas att ni inte betvivlar min lojalitet” säger Werner med bestämd röst. Wera står där helt ovetandes vad dom diskuterar om. Stämningen är väldigt laddad i rummet, Wera, Ruben och Gabriel sätter sig på ena sidan rummet medans Werner sätter sig i fåtöljen igen och tittar ut genom fönstret. Efter någon minut reser sig Werner upp, han drar sin hand genom sitt vildvuxna skägg. Han som alltid vårdat sitt skägg och hår, nu är skägget riktigt tjockt och håret långt. Han börjar berätta vad han varit med om och att Heidi är försvunnen. Efter det berättar dom andra också vad dom varit med om, men det syns i deras ögon att dom inte litar helt på Werner. Werner sätter sig åter ner i fåtöljen igen och stirrar rätt upp på himlen, det han grubblat över dom sista dagarna måste bli verklighet. Han vet precis vad som måste göras, det som hände i natt kan inte förlåtas. Så fort han får tid över, och allt stämmer ska det bli verklighet men det blir en stor uppoffring…………

View
The Enemy Within - Spelhelg 7, Del 1 - Frau Wera
En oväntad hjälp - morgonen 31 Sigmarzeit

”Jag är hos Fichmichspäter!” Insikten slår till hos Wera och efter det kommer rädslan som en klump i magen. ”Jag måste härifrån.” Men det är lättare sagt än gjort. Hela hennes kropp värker efter övergreppen i vagnen och hon är bunden runt fötterna och med händerna bakom ryggen. Wera vrider på kroppen för att minska smärtan på ryggen och såren efter piskrappen. Hon ser sig om i rummet. Hon ligger naken på ett madrasserat golv och ovanför henne hänger det hundratals dockor i snören. Dockorna är av varierande materiel, allt från tyg till porslin och de har nålar instuckna i sig.
Bredvid dörröppningen som leder ut från rummet står det en större docka som ser mycket skrämmande ut. Den är gjord av säckväv och lera med metallpinnar som sticker ut från kroppen som en igelkott samt har två händer som sticker upp bakom huvudet som en parodi av horn.
Wera ser nu att Kirsten ”The Viper” Vahnsinn är vaken men hon inser snabbt att kvinnan bredvid henne är mycket rädd:
”De kommer upp ur vattnet! Ranald skydda oss, de kom från vattnet. Titta inte på dockan.”
”Vad är det som kommer från vattnet?”
”Varelserna.”
”Vilka varelser… Skit samma. Vi måste härifrån. Vänd ryggen mot mig så ska jag försöka få loss dig.”
”Nej! Rör vi oss kommer den stora dockan. Den rör sig.”
”Var inte fånig. Kom igen. Snurra runt.”
Wera lyckas övertyga Kirsten att vända på sig och sedan vrider även Wera på sig så de två kvinnorna ligger rygg mot rygg. Wera försöker nu lösa knuten på repet runt Kirstens handled. Men det är inte så lätt när hon själv har bundna händer och efter att ha försökt ett tag tvingas Wera ge upp.
”Vad gör jag nu? Komma upp på fötterna.” Wera försöker ställa sig upp men misslyckas igen. ”Dynga.” Hon ser sig desperat omkring men kommer inte på någon ny idé. Plötsligt hör Wera att ytterdörren till lägenheten öppnas och några kommer in.

Hon hör röster från två personer samtidigt som hon känner en stark doft av läder. Wera spetsar öronen för att kunna höra vad som sägs. Hon känner inte igen den första rösten:
”Är de vakna?”
”Jag ska se efter.” Den andra rösten tillhör Fichmichspäter.
Wera tittar på Vahnsinn och väser lågt:
”De kommer. Låtsas sova.”
Fichmichspäter kommer in i rummet. Hon känner hur den bleka kvinnan smeker hennes hår innan hon går tillbaka till ut till den okände gästen.
”De sover fortfarande.”
”Den rödhåriga kvinnan;-släpp lös henne. Vad gör hon här? Jag är emot detta.”
”Det var von Sterben och von Heine som släppte av henne här efter att de roat sig med henne. Hon var avsvimmad när de kom med henne.”
”Släpp loss henne nu eller ta konsekvensen.” Wera hur nu hur något hårt slår mot väggen.
”Ja, ja. Jag ska.”
Den okända personen verkar nu lämna lägenheten samtidigt som lägenhetens inneboende återkommer till det madrasserade rummet. Ännu en gång känner Wera att hon blir smekt över håret innan Fichmichspäter skär av repen och börjar klä på henne hennes blå klänning. Nu inser Wera att det är lönlöst att fortsätta låtsas sova och öppnar ögonen.
”Det är lugnt, kära du. Allt kommer att bli bra. Inget kommer att hända dig.” Fichmichspäter pratar med samma tonläge och vokabulär som von Sterben gjorde när han jagade henne i von Heines hus.
”Vad har hänt? Vad gör jag här?” Wera lägger in en gäll ton i sin röst för att låta rädd och förvirrad.
”Jag vet inte varför du är här men allt kommer att ordna sig. Se, jag släpper ut dig.”
”Du… släpper ut mig?” ”Så du vet inte varför jag är här. Din lögnaktiga häxa!”
”Ja, min vackra vän. Se så, ställ dig upp.”
Wera ställer sig upp med domnade fötter och händer. Fichmichspäter hjälper henne att hålla sig upprätt samtidigt som hon för Wera ut från lägenheten. När de passerar ytterdörren ser Wera att det är huggmärken i dörrkarmen. ”Min okände räddare trodde jag slog i väggen men det var dörrkarmen som fick ta smällen.”
Fichmichspäter följer med Wera ut på gatan och går sedan tillbaka in. Ute i gryningsljuset börjar Wera långsamt att röra sig från Brun Weg 2 och mot Fredrichafen Platz. Hon stannar upp. ”Vad gör jag? Tänk om de skuggar mig? Släpper mig ut bara för att se vart jag går någonstans. Väntar på att jag blir själv i en gränd för att sedan fånga in mig igen.”
Wera börjar snurra på kroppen och titta sig omkring. ”De lurar på något tak eller i någon gränd men de ska inte lyckas. De tror att jag inte misstänker någonting. Men de har fel. Jag ska… jag ska…”

Mer än så hinner inte Wera tänka innan hennes sinne ger upp. Den senaste tidens upplevelser kommer ikapp henne och hon faller avsvimmad på en gata inte långt från Fredrichhafen Platz i Weavers District.

Wera vaknar till liv av att någon försiktigt ruskar på henne.
”Hur står det till?” Rösten är mjuk och feminin och fyllt av oro.
Wera tvingar upp sina ögon och ser då en kvinna som står lutad över henne. Kvinnan är i 30-års åldern och klädd i en lång rock och under denna har hon kläder som ser ut som en blandning av sjöman och köpman. Jag heter Rita Schauspieler. Vill du ha hjälp hem?”
”Hem? Vad är hem? Rummet där Waldemarius väntar? Nej. Bäst att hålla det hemligt. Vart ska jag gå då? Vem kan jag lita på..? Ruben bor närmast men frågan är om hans snorkige betjänt släpper in mig? Vad har jag att förlora.”
”Alltför vänligt av er, fraulein Schauspieler. Jag jobbar som hushållerska på ett gods vid Plentserplatz. Där har jag min kammare och jag tar gärna emot er hjälp.”
Rita stöttar den utmattade Wera till bakdörren till Ruben von Mohrs hus. Väl framme tackar Wera så mycket för hjälpen och knackar sedan på dörren. Till hennes förvåning är det Ruben själv som öppnar dörren. Adelsmannen ser inte heller så fräsch ut. Han har blessyrer i ansiktet, hans kläder är smutsiga och han har ett jagat uttryck i ögonen.
”Wera! Så du ser ut. Kom in. Jag har funderat över var du var någonstans.”
En stor lättnad fyller Wera när hon kliver in i huset och hör dörren stängas bakom henne.
”På säker mark. Äntligen!”

View
The Enemy Within - Inför spelhelg 7, Del 7 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Rakt i fällan - Festtag 30:de Sigmarzeit

På The Golden Spool väntar Ruben en stund innan Gabriel kommer. Ruben anser att han har hedrat deras avtal och säger att han nu ska gå hem och lägga sig. Han har planer att få Nellie fri. Det är det enda som upptar hans tankar just nu. Gabriel har dock andra planer. Han vill att Ruben följer med till The Red Dragon. Ruben säger blankt ”nej”. Gabriel vill inte ens helt säga varför. Ruben börjar bli trött på käbblet, han vägrar, men då säger Gabriel att han har pappret med mordhotet på von Krieglitz. Han utpressar Ruben att följa med och Ruben har inte mycket till val.

Dom går mot Rauschstrasse. Gabriel berättar att han har fått kontakt med The Honourable League of Assassins. Gabriel knackar på en dörr i den mörka gränden och Hung Foo öppnar. Han kallar på en pojke som Ruben inser är blind. Pojken leder dom genom ett stort rum som är avdelat av en förvirrande labyrint av flyttbara ekpaneler och röda skynken. Röken ligger tung. När dom passerar en av avdelningarna verkar Gabriel lite orolig men Ruben är bara sur och bryr sig inte det minsta om vad Gabriel tycker. Så är dom framme och pojken viker undan ett rött skynke. Där väntar en lång man i kåpa. Om dom hade något slags avtal så verkar mannen ha glömt det under påverkan av opium och han måste syna Gabriel noga för att komma ihåg vem han är. Sen synar han Ruben, som bara stirrar tillbaka. Det är bäst att det här är slut snart, tänker Ruben. Han har viktigare saker att göra.
”-Handelsvaran är godkänd” säger mannen. Nu vaknar Ruben till ur sin indifferens. Vad var det han sa? Mannen tar Rubens värja och både Ruben och Gabriel får ögonbindel. Dom leds ut och måste sen snurra många varv för att tappa orienteringen. Gabriel svimmar av utmattning och Ruben måste stappla fram blind med Gabriel hängande på sig. Dom leds hit och dit i gränderna tills dom till slut leds in genom en dörr. Händerna bakbinds och ögonbindeln tas av. Nu är det tre män i kåpor. Den förste säger till dom andra:
”-Om inte jag är tillbaka om två timmar då skär ni av halsen på dom här männen.”
”-Va!” utbrister Ruben.
”-Det var det som var överenskommelsen” säger mannen och så går han.

Ruben sjunker uppgivet ihop vid väggen och tänker ”den jävla dorfern ska dö.”

View
The Enemy Within - Inför spelhelg 7, Del 6 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Zum Roten Raben - Festtag 30:de Sigmarzeit

Dom diskuterar vad som hänt. Var det demonen? Var det Lena som var demonen? Eller var någon någonstans nu besatt av den? Lena fick brevet från ”TEW” idag och hon var inte på rättegången. Så har hon använt sig av demonen eller har något gått fel? Ska den bara vandra runt och vakta ett hus? Dom behöver Werner för att få ett svar på det här och apropå det så måste Ruben och dom andra prata med Werner om Heidi innan dom gör någonting annat. Dom måste samlas.

Ruben är helt slut men minns plötsligt att han ska ju gå på Zum Roten Raben för att spionera på Linda Therese och Geldloss och det är ett exklusivt ställe så han måste byta om. Gabriel och han skiljs åt med löfte om att mötas på The Golden Spool senare.
Ruben har nära hem. Han möter Leo som inte verkar vara särskilt förvånad över hur Ruben ser ut och vill heller inte veta.

Ruben går genom staden mot Weinstrasse. Händelserna i Steinhägers hus verkar som en ond dröm. Ruben vill väldigt gärna vara bland folk just nu. Han kommer fram och ser en skylt som det står ”Zum Roten Raben” på och en trappa som leder upp till en dörr. Ruben knackar på. En liten lucka i dörren skjuts åt sidan:
”Vad är lösningen på ekvationen?” hör Ruben en röst där innifrån.
”Eh..tjugo?” Ruben har fått lösningen från både Werner och Caspar men han är inte helt säker. Han kan inte få ihop det. Endast en väntande tystnad möter honom så han lägger till:
”..eh..X..” fortfarande tystnad men inget nekande i alla fall:
”..fyra.”
”-Varsågod” säger rösten och dörren öppnas.
Där inne står en man som bär en mask i form av en hare. Han öppnar en annan dörr och visar Ruben genom den. Där tar en annan man emot. Han har en kråkmask.
”-Åh, Ruben Ulfman von Mohr, så angenämt. Ja, det var ju förstås bara en tidsfråga innan ni fick en inbjudan hit. Ambassadör och allt.”
Mannen är väldigt pratsam och frågvis. Dom är i ett litet rum endast upplyst av några stearinljus och Ruben lägger märke till att fönsterluckorna är stängda. Det går rysningar längs ryggraden. I bakre delen av rummet är det en liten kur en bit upp på väggen med en liten dörr på. Här står också en klädskärm.
”-Lo eller räv?” säger mannen och håller fram två masker.
”-Räv” svarar Ruben. Han får masken och en gul kåpa och erbjuds stiga bakom skärmen. När han har klätt sig får han skriva på ett kontrakt om tystnadsplikt i sitt eget blod om att inte avslöja andra personers identitet eller tala om stället. När det är gjort öppnar mannen dörren på kuren. Där står en liten vagn på räls. Ruben sätter sig i den och swoosh! så far han ner. Han kravlar sig ur vagnen och ser att han befinner sig i en stor bergssal. Ljuskronor hänger ner från taket och på bord står stora kandelabrar. Exklusiva mattor täcker golven och den finaste mat står framme på borden tillsammans med fina viner och andra exotiska drycker. Här finns flera människor, alla med olika masker. Ett rådjur, en hund, en katt, en grävling, en bäver, en örn, en skata, en råtta, en katt, en ko. Alla dom andra har svarta kåpor. Det är en väldigt behaglig miljö, fri från etikett och regler. Grävlingen kommer fram till Ruben:
”-Herr Räv, välkommen! Har Kråkan satt er tid för initieringen?” Ruben registrerar att det är Hannes von Mecklenburg.
”-Nej, inte än, herr Grävling. Det här var ett fint ställe. Vad gör ni här?”
”-Här görs affärer och knyts allianser. En bra plats att diskutera fritt.”
”-Men hur vet man vem man pratar med?”
”-Man lär sig fort att använda alla sina sinnen vid samtal. Ursäkta mig, nu ska jag prata med Örnen” han går vidare. Ruben ser Katten prata med Hunden. Så råkar han gå in i Bävern som blir sur. Ruben ursäktar sig. Han går fram till Kon. Det visar sig vara Carmilla von Sachs och dom pratar en stund sen säger hon:
”-Katten håller på att snärja Hunden”. Ruben ser ditåt och han registrerar att det måste vara Linda Therese och Geldloss. Han smyger sig i närheten av dom och lyssnar:

”-Min vän, jag vill varna dig. Du har en fiende. Steinhäger vill krossa dig” säger Katten.
”-Varför ska jag lita på dig? Du rör dig med von Heine” säger Hunden.
”-Jag lovar dig att sigmariterna vill veta vad Steinhäger håller på med. Men någon i sin tur styr Steinhäger.”
”-Vem?” säger Hunden.
”-Det pågår ett hemligt krig och ni vill väl vara på rätt sida?”
Katten får med sig Hunden och så går dom mot vagnen för att åka upp igen. Ruben tänker om han ska hindra Geldloss på något sätt men han vet inte hur och vad det skulle göra för nytta i alla fall. Gubben är nog väldigt inställd på lite älskog och det behovet lär nog Linda Therese tillgodose så har hon honom fast sen. Katten åker upp först och sen Hunden.

En stor Råtta kommer fram till Ruben:
”-Herr Räv, vilken dag det har varit!” Ruben förstår raskt att det är Theodosius von Tuchtenhagen. Dom pratar och har det riktigt trevligt. Dom diskuterar rättegången och von Sterber och von Heine: ”-Dom där skitstövlarna i Altdorf!”
Det är en utmaning till att börja med att inte avslöja namn men det går snabbt bättre. Herr Råtta pratar om Vesslan och Lejonet och Ruben får intrycket av att det är von Pappen och von Kaufman. Herr Råtta säger att han har gjort affärer med Vesslan och Ruben undrar om det kan vara Nellie.

”-Vi har underskattat er herr Räv. Dig och din magikunnige vän. Vi borde samarbeta. Det finns ingen orsak till att vi skulle vara ovänner.”
”-Nej, det har ni rätt i herr Råtta. Det råkar vara så att jag har skriftligt bevis på någon som önskar livet ur en av dina anställda, en viss fröken med hetsigt humör.”
”-Aha, säger ni det, jag förstår” säger herr Råtta och verkar genuint intresserad. Ruben fortsätter:
”-Det kanske vore intressant information för er och då kan vi kanske prata samarbete?”
”-Det låter verkligen intressant. Vi gör så här, kom över till mig på frukost imorgon så talar vi om saken.” Herr Råtta sträcker på sig:
”-Nej, nu måste jag gå hem. Jag har så ont. Den där förbannade Gabriel Sachs har satt sin sista potatis.”

Ruben väljer också att gå och tar vagnen efter von Tuchtenhagen. Han hissas upp och han möter Kråkan igen: ”-Hoppas att det var en givande kväll. Vill ni återvända?”
”-Vi får se om jag får tid” svarar Ruben.
”-Om ni gör det så ta med ett föremål av högt personligt värde.”
Ruben får byta om bakom skärmen igen och går ut. Han ser von Tuchtenhagen vandra bort i natten. Själv går Ruben mot Weawers District.

View
The Enemy Within - Inför spelhelg 7, Del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
I Lena Steinhägers hus - Festtag 30:de Sigmarzeit

Kvällen har blivit sen och Ruben och Gabriel går upp till Plenzerplatz till Lena Steinhägers hus. Så här på Festtag är det stilla här. Inga arbetare vid Heindrichtemplet och Steinhägers hus verkar helt öde. Dom klättrar upp på ställningarna. När dom är på väg över muren till trädet så är det någon nere på torget som tittar åt deras håll. Dom har tur för en katt slinker förbi och jamar just då och personen på torget tappar intresset och går vidare. Dom klättrar över till trädet. Gabriel kommer ner på gräsmattan först. Ruben råkar kliva på Gabriel när han är på väg ner. Dom smyger över till huset och Gabriel klättrar först upp för stegen. Gabriel råkar kliva på Rubens huvud när Ruben är på väg upp. Gabriel får upp fönstret på tredje våningen och dom klättrar in.
Gabriel tänder en liten lykta. Dom har kommit in i ett stort rum, som en stor sal. I mitten av rummet leder en bred spiraltrappa ner till våningen under. Nära den står ett massivt skrivbord. Rummet täcker hela den här våningen så det är fönster med jämna mellanrum hela vägen runt. Däremellen står skåp med viner, många bokhyllor och flera tavlor mest föreställande Lena Steinhäger. Här och var står också bekväma fåtöljer. Ruben ser på en tavla målad av hans mor år 2497. Den föreställer något typ av bruk med ett kvarnhjul vid en flod. Gabriel och Ruben börjar gå igenom böcker och dokument på skrivbordet och Gabriel bryter upp den låsta skrivbordslådan.
Först får dom information om Gregor Geldloss. Han konspirerar tydligen med radikala akademiker i Streissen mot adeln. Det står också att han är efterlyst i Marienburg för spekulationsaffärer.
Dom hittar information om familjen Steinhäger och dess ursprung i Bögenhafen och inblandningen i ”The Teugen Affair”.
Ett brev från en Stefan Nefstein talar om leveranser av tegelsten till Heindrichtemplet från hans fabrik, Ziegel Fabrik. Han skriver även om att han tillverkar Averheim Feuerwasser. Med brevet har han bifogat den målning som Ruben sett på.
Vidare finns det ett brev från en Gudrun Bader-Guth. Lena Steinhäger har tydligen bett om information om ”The Child of Rhya”. Här finns det kopplingar till sankt Beren bland annat.
Sen är det ett kärleksbrev från Ulrich Schwermutt. Han tror tydligen att dom ska gifta sig. Han ser också till att hon kan föra in krut tullfritt med största diskretion.
Så finner dom ett kontrakt om leveranser av krut mellan Steinhäger Import och Export och Nulner Scheisspulver Fabrik.

Så kommer det riktigt intressanta som var inlåst i skrivbordslådan.
Ett brev från ”The Enemy WIthin” till Lena med inledningen ”Min vän!”. Hen är tacksam för hjälp senaste veckorna och skriver att krutet kom till användning vid Weawers Brücke och ber om att leveranserna ska fortsätta. Hen ber dock se till att lagret på Lonely House on Aver säkras då två personer sågs närma sig det, iakttagna av ”F” kvällen före striden i Weawers District. Kan det vara Fredrich Grosz? Men sen går ”TEW” till hård attack mot Lena. Hen är upprörd över ritualen i Averbaum och vill veta vad den var till för. Hen är upprörd över offrandet av människor, framförallt barn, och för hemlighetsmakeriet. ”The Knife” ska straffas hårt för kidnappningarna. Hen kräver nu The Purple Hands totala lydnad och ger Lena en sista chans annars hotar hen med ”folket under oss” som Lena tydligen har träffat och som är ”TEW”´s vänner. Hen skriver också om att detta görs för kärleken till Averheim.
Sen är det tre brev till Lena som inleds med ”Magister Magistrat!”:
Först ett från ”the Face”. Där står om det växande hotet från Werner Lankdorf. Han går inte att manipulera och dom fruktar honom. Därför ber dom om tillstånd att mörda honom. Ungefär samma sak står det om Leonora von Krieglitz och att hon också bör röjas undan. I tredje stycket står det om att The Jade Sceptre använder det gamla badhuset för att kommunicera och att detta ska undersökas noga och diskret. ”Linda Therese von Mohrs ankomst till Averheim bådar inte gott. Om Herr Liebling har återvänt har vi ett mycket stort problem.”

Från ”the Face” igen. Hen uttrycker oro för att dom bara manipuleras av ”The Man in the Black Hood”, att dom inte har samma mål att inrätta en Freistadt, utan att hen vill något annat. ”IDIOTEN” har blivit erbjuden en enorm summa pengar för överlämnandet av gästen” står det. Därefter ber ”the Face” att demonen som framkallades ska släppas lös för att ta kontroll över ”TEW”.

Till sist från ”the Hand” där också farhågor höjs för att ”The Man in the Black Hood” är dom på spåren och att Magister Magistrat bör överväga ”the Face” förslag att slå till mot hen. Här nämns också människohandeln från Tuath, kidnappningarna, ”the Knife”, Jochen, ”F” och att Ketzenblum också är dom på spåren. ”Om du inte lyssnar på våra råd ber jag dig i alla fall rådfråga Oraklet med tre ögon.”

Allt detta är omtumlande att läsa och men sen kommer glasyren på kakan. Det är ett brev daterat 11 Brauzeit 2512 i Bögenhafen från Johannes Teugen till Lena där han han hänvisar till henne som sin lärling och uttrycker sin begeistring över hennes förmågor. Det står om ”Ordo Septinarius”, ”The Holy Book of Change”, ”The Great Mutator”. Här nämner Teugen en besvärjelse som det treögda oraklet har förutsett att det är Lenas öde att framkalla någon gång i framtiden när ”förändringens vindar blåser”.
”Ritualen framkallar en metafysisk demon som kan ta fysisk form genom att besätta en person som du väljer. Den personen kommer sedan att kunna kontrolleras helt av dig. Ett mäktigt vapen i intrigernas underbara spel. Men var varse det pris du måste betala. För när väl demonen är framkallad kommer den att kräva 9 gånger 9 offer för att inte ta din själ i besittning istället.”

I lådan hittar dom också ett guldmynt med en tentakel på ena sidan och runor på den andra. Så Lena Steinhäger är någon slags magiker? Och hur känner hon och ”The Enemy Within” varandra? Brevet från ”TEW” avslutas: ”Jag är ditt samvete och din enda chans till frälsning för allt ont du utfört. Glöm aldrig det.”

Ruben får plötsligt en glimt av något som flimrar till framför hans ögen. Han är inte säker på vad men Ruben och Gabriel tycker att det är lite olustigt med det helt tysta huset och bestämmer sig för att det är dags att sticka. Dom går fram till fönstren och Ruben släcker lyktan. I det att dom ska ta sig ut på stegen får dom plötsligt visionen igen. I mörkret materialiserar sig en varelse i luften, bara hastigt, som en humanoid klump av kött och blod med bölder, utan ansikte. Dom skriker av skräck och faller ner på knä. Fönsterluckorna smäller igen en efter en. Det blir helt mörkt. Dom kan inte se varelsen men dom känner att den är där. Dom försöker tända lyktan igen men misslyckas. Sen prövar dom att få upp luckorna igen men något håller dom stängda. Paniken stiger när dom känner varelsen närma sig. På alla fyra letar dom sig fram till trappan och reser sig och börjar springa ner. Gabriel ramlar på Ruben i mörkret. Dom fortsätter ner för nästa trappa. Väl där lyckas dom orientera sig åt vilket håll ytterdörren är och tar sig dit. Dom försöker trycka upp dörren men den hålls också fast av någon osynlig kraft. Varelsen är nu bakom dom. Ruben tar upp sin enda pistol och riktar den mot dörren. Han skjuter men det hjälper inte.
Ruben och Gabriel står helt stilla och väntar på slutet och Gabriel känner något treva på hans axel. Plötsligt slits dom ut i rummet igen och tappar orienteringen. Gabriel hittar en annan dörr som troligtvis leder vidare in i huset. När dom letar efter handtaget tappar Ruben pistolen och dom hör hur varelsen sträcker sig fram och skjuter iväg pistolen över golvet. Gabriel öppnar dörren och dom rusar in och stänger den efter sig. Nu är dom i en lång gång och i slutet av den är en dörr till och ett ljus vid dörren. Dom rusar mot ljuset och dörren men den är låst! Dom kastar sig mot den och bryter sina dolkar i dörrsprickan och till slut lyckas dom forcera den. I nästa rum är det mörkt igen och svalt, lite som i en källare. Ruben håller för dörren medans Gabriel trevar runt längs väggarna för att finna en utgång. Plötsligt skriker Gabriel till när något tar tag i hans arm och dom hör en röst: ”-Ser ni mitt tredje öga?”
Rakt framför honom öppnar sig tre ögon i ett kvinnoansikte. Gabriel får en svår chock och Ruben, som håller dörren, har svårt att förstå vad som händer. Rösten fortsätter:
”-Söker ni er själva?…Marius Holz..Visions Malefic” så rabblar den treögda kvinnan en massa sifferkombinationer och sen ”..slutet är nästan här. Jag kan känna ljudet av dess fötter. The Old Ones arbete har rivits ner. Vi måste förändra oss. Det som inte har form kan inte fångas..”

Ruben tror han håller på att bli tokig. Det är bara den ena saken efter den andra. Tar det aldrig slut med galenskaperna? Nu är dom på gränsen. Dom måste ut innan dom blir helt utmattade. Ruben, som minns mötet med Ignatius Jonn och Coronis Agaton, vill inte stanna här längre och väljer hellre att möta det som är där ute. Gabriel samlar sig och tillsammans gör dom en sista framstöt. Dom slår upp dörren. Inget är där. Så rusar dom längs gången och kommer ut i den mörka hallen. I det svaga skenet från gången bakom ser dom att varelsen står framför dörren. Gabriel sjunker ihop vid sidan av Ruben.

Nu måste det gå fort, tänker Ruben. Han bryr sig inte om dörren utan koncentrerar sig på fönstret till höger om den. Han drar upp Gabriel från golvet och drar med sig honom. Den sista biten tar han sats och lägger all sin kraft på att tackla upp luckorna. Det blir en väldig stöt. Glas krossas och luckorna svänger faktiskt upp lite grann men börjar sakta stänga sig igen. Då halar Ruben upp Gabriel, lyckas få ett bra grepp och knuffar honom upp och ut genom fönstret så flisor och glas flyger. Gabriel skär sig nog hemskt men det är inget att tänka på nu. Ruben klättrar efter och dom är ute. Han låter Gabriel ligga nedanför fönstret och springer fram till järngrinden för att kolla den men den är låst och omöjlig att forcera. Ruben vänder sig om och upptäcker till sin fasa att varelsen har fått tag i Gabriel och att den börjar dra Gabriel in igen. Ruben kastar sig fram och får tag i Gabriel och drar honom ur varelsens grepp.
Ruben drar Gabriel bort till trädet. Men hur ska han få upp honom över muren? Han kanske kan finna ett rep på andra sidan men han vågar inte lämna Gabriel nu. Han hämtar stegen vid husväggen och ställer den mot muren. Han försöker klättra upp för stegen med Gabriel men det är lönlöst. Nu hör han hur dörren slås upp på framsidan av huset med en smäll och Rubens hjärta klappar hårt i bröstet. Han svettas och våndas i sina försök i att hitta en lösning. Om han bara hade ett rep!
Men, stegen går ju faktiskt enda upp och Gabriel har en livrem! Ruben flyttar Gabriel intill den nedersta stegpinnen och knäpper upp hans livrem och knäpper den runt stegpinnen. Han hör varelsen närma sig. Så klättrar han upp, tar spjärn mot murkrönet och börjar hala stegen upp med Gabriel hängande i änden. Det är väldigt tungt och det går långsamt. Nu är varelsen där nere i skuggorna under trädet. Ruben drar allt vad han kan men han känner hur varelsen nu är framme vid Gabriel och trevar efter honom. Om varelsen får ett grepp kommer Ruben aldrig att få upp Gabriel. Och i den sista gnuttan av desperat hopp så vänder sig Ruben om och med ett fast tag om stegen så kastar han sig ut i luften. Ner åker Ruben och upp flyger Gabriel som skjuten ur en katapult och dråsar ner bland byggnadsställningarna. Det hade gjort väldigt ont om han varit vid medvetande. Ruben kravlar sig upp. Är dom i säkerhet nu? Han vågar inte tro det helt. Gabriel vaknar till liv och dom tar sig en bit bort. I Steinhägers hus verkar allt stilla.

View
The Enemy Within - Inför spelhelg 7, Del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Möten och efterforskningar - Festtag 30:de Sigmarzeit

Ruben går hem och badar. Det varma vattnet är rogivande. Inbillade han sig eller steg det fram ett monster från hans barndoms sagor rakt ut ur mörkret.
Leo rapporterar att han har gömt spiran och att han har sökt efter ”Heimat” utan resultat. Jorm Ketzenblau har ett rum på The Golden Spool.
Sen går Ruben till Journeys End och bjuder in Oscar von Hertwig, som bor på värdshuset, till sitt kontor. Han berättar om alliansen med von Ritterbach och erbjuder von Hertwig ansvaret med att leda trupperna och en betydlig lantegendom som betalning. Von Hertwig accepterar. Dom går till herr Weiss för att prata om det praktiska. Han blir lätt chockad av tanken på att slå sig ihop med von Ritterbach så han ber att få gå och få det bekräftat med Friedrich. Han kommer tillbaka och säger att allt är i sin ordning. Oscar ska resa till Schloss Ritterbach med en gång. Herr Weiss ordnar med en bankväxel åt von Hertwig som endast von Ritterbach eller en dvärg kan lösa in. Ruben slås av hur effektivt allt rullar på när ett beslut är taget. Von Hertwig ska resa om en timme. Ruben påpekar vikten av diskretion och ber Oscar att stiga på droskan längre ner i Ost Quarter. Han ger Oscar ett förseglat brev som är till von Ritterbach. Ruben skakar Oscars hand.
”-Farväl min vän.”

Ruben beger sig ner till Dwarf Quarter för att ordna nästa del av planen. Han söker upp Snorre Knutsson för att se om han kan beställa kanoner av honom. Snorre vill gärna sälja men inte förhandla om priset. 70 guld för tre kanoner inom en månad. Snorre vill skåla för affären och tappar upp ett mustigt öl i var sitt enormt krus. Dom skålar och dricker och när Ruben druckit upp det starka ölet är han rejält berusad. Snorre passar på att föreslå ett parti tärning. Ruben satsar en av sina pistoler och förlorar. Snorre har haft det så trevligt så han skickar med Ruben en tunna med dvärgöl. Ruben får tunnan till Journeys End och sen tar han sig mödosamt ner till The Golden Spool i Weawers District. Han sätter sig på det gemytliga värdshuset och efter ett tag snurrar det inte lika mycket även om han har ont i huvudet. Gabriel kommer. Han har ”jagat draken”, som han uttrycker det, och föreslår att Ruben gör det också. Dom frågar Günther Baltes om Tina men han har inte sett henne på länge, senast var det i sällskap med en kvinna som, dom förstår på Baltes beskrivning, måste vara Linda Therese von Mohr.

Tusan också, tänker Ruben. Han måste till Old von Alptraum Mansion fort. Han har inte tid med allt annat. Fienden kan vara tavlan på spåret. Han måste ha den för att få bort Marlene. Hur mycket vet Tina och vet egentligen Linda Therese tillräckligt för att kunna ställa rätt frågor? Möjligtvis, hon tillhör bara en annan gren av den kult som hans mor tillhörde. Den får inte falla i fel händer. Då är Clothilde dömd. Allt för henne.
Han måste ha tag i dom andra. Werner har han med sig vet han och Ingvald borde vara vänligt sinnad men Wera är på sitt korståg och Gabriel och Caspar är opålitliga även i bästa fall. Begravningen imorgon, just det. Han kan rida ut utan att det är misstänkt om han plötsligt skulle, i ett anfall av broderskärlek, vilja att kistan skulle föras och jordfästas vid deras lantegendom. Kan han få med Leo? Dom tar en omväg via Old von Alptraum Mansion och plockar upp tavlan. I sitt dvärgölomtöcknade sinne dagdrömmer Ruben om Marlenes blick när han har lurat henne. Han behöver definitivt Caspar för den sista delen av planen. Och sen tänker han på hur Clothilde ska smälta när han lite spelat motvilligt måste avslöja sin osjälviska handling och hon faller i hans armar. Ruben ler.

Herr Baltes, som just berättat om en gatflicka, Johanna, som dödats vid Todt Platz, tittar lite konstigt på Ruben som står och ler. Ruben tar genast på sig en annan min och ber Baltes att säga var dom kan tänkas finna Jorm Ketzenblau. Baltes pekar bort mot ett bord längre bort i salen. Dom hälsar på Jorm. Han känner igen Ruben och han ber dom sitta ner. Han är glad att få prata med någon och han är en väldigt trevlig och intelligent man.
Han berättar om händelsen vid Tuath. Han och hans vänner Sandra och Gunnar var på väg till Averheim när dom blev anfallna och Sandra och Gunnar blev tillfångatagna. Jorm blev skadad av lodet som Wera sen drog ur. Sen följde han Sandras och Gunnars bortförare hit till Averheim men han vet inte vilka det är. Gabriel ber honom beskriva dom och både Gabriel och Ruben kan bekräfta att det var Bengt ”the Knife” Meiss och troligtvis Gert och möjligtvis Murrmann eller Schüssel. Jorm är väldigt tacksam för denna information. Jorm säger att han och hans vänner var på väg hit med ett bud. Kan det ha varit ett bakhåll? Ruben berättar om människohandeln som var etablerad mellan klostret och Faustman ”the Fist” i hamnen och att nu har The Black Hood tagit över. Nu har dom gjort ett så gott och förtroendeingivande intryck på Jorm så efter bara en sekund av tvekan berättar han sin historia.
”-Jag arbetar för herren av Pfunzig, Count Dieter von Heine. 150 man marscherar just nu mot Averheim och kapten Erenstrom är i Grenzstadt för att skaffa fler trupper, bland annat dvärgar. Mitt uppdrag är att skaffa krut.”
Det hade varit bra att veta för en timme sedan, tänker Ruben. Jorm och Gabriel börjar diskutera krutleveranserna och Lena Steinhäger och att hennes folk för in gods i hamnen nattetid. Gabriel säger att Grosz äger Lonely House on Aver.
Är det sant? tänker Ruben. Men om dom hade sänkt allt krut i kloaken och gjort det obrukbart men Starks båt dök upp fullastad med krut så måste ju krutet ha kommit från Lonely House on Aver och då är det Grosz som är förrädaren som ”herr Weiss” var ute efter. Tusan igen, han måste ha tag i Wera.
Sen säger Gabriel till Jorm att dvärgarna har krut. Enligt honom har Wera sagt att Snorre har fått krutleveranser. Men Ruben frågade Snorre om det. Fast han sa faktiskt inte att han inte hade krut, bara att Ruben fick skaffa det själv.

En ung, vacker kvinna kommer in på värdshuset. Hon har blek hy och svart hår och röda löppar. Hennes intensiva grågröna ögon framhävs av svart ögonskugga. Det märks att hon är van vid att tala inför publik och hon ser alla i ögonen.
”-Gläd er! Doktor Vittorios Cirkus är här! Upplev exotiska djur från fjärran länder och hisna över akrobaternas flygande konster. Den 1:a Sommerzeit. ” Hon går sen runt och tar upp beställningar på biljetter. Ruben förstår varför hon är utvald till detta arbete. Ingen är oberörd av hennes charm och man vill gärna köpa många biljetter för att behaga henne. Någon ger hon ett leende en annan stryker hon på axeln. Hon är i klass med Wera. Precis som Wera så känns hon exotisk och mystisk och även om Wera har mer elegans så har den här kvinnan en lockelse som är mer ouppnåelig. Ruben går fram till henne.
”-Var är den här Cirkusen fröken?”
”-Jag heter Dina, herrn. Doktor Vittorio har en Cirkusbåt. Det kan ni inte mena att ni inte har hört talas om den? Där är stridselefanter och djungelkatter. Har ni varit på teater förresten?”
”-Ja, på Sun of Solland.” Dina lägger huvudet på sned och synar Ruben.
”-Men har ni spelat i en pjäs? Att stå på en scen och helt släppa taget. Skulle ni vilja det?”
”-Ja, fast jag har aldrig spelat teater..” säger Ruben men tillägger sen raskt ”-Men jag har lärt mig att sjunga.”
”-Då säger vi det. Dr Moebius har en föreställning före Vittorios Cirkus och det är klart att ni ska vara med.”
”-Det låter spännande. Men vad ska jag göra?”
”-Jag ska ordna så att ni får möta Dr Moebius i morgon kväll.”
Ruben märker att vid såna här tillfällen så hör han sin moders ord: ”-Omfamna det vackra, Ruben. Släpp taget och lev livet till fullo.”
Han svarar Dina ”-Att få träffa Dr Moebius vore en ära. Vad kostar biljetterna?”
Ruben köper åtta biljetter men till vem vet han inte riktigt.

Sen kommer några män in och hojtar om att i morgon är det Pit fight.
Baltes mumlar ”-Idioter.”

Gabriel och Ruben går sen ut på Friedrichhafen platz och letar upp Anton, den pensionerade råttfångaren. Dom ser på hans dansande råttor för att glädja honom och ger honom några kopparmynt. Dom försöker sen allt för att få honom med på en exkursion ner i kloakerna men det är lönlöst. Han har sett hemska saker där nere säger han och går aldrig ner dit igen. Ruben tror att han har en aning om vad han menar. Till slut berättar han i alla fall hur man tar sig ner dit. Brunnen i hamnen är nära ett brunnslock. Bakom Knackers Yard, nära White Horse, går man ner och går sen tjugo meter in mot staden så är man vid brunnen. Dom pratar lite till och han säger att dvärgarna byggde tunnlarna för länge sedan.

Ruben och Gabriel bestämmer sig nu för att undersöka Lena Steinhäger mer. Gabriel förklär dom och matroserna Jonathan och Mandel går nu genom Weawers District mot Steinhäger Werk. Det är ett stort och dystert torn där kemikalier spolas rakt ut i floden. Lastpråmar ligger på flodsidan och lastas av och på. Där är det för mycket aktivitet. På framsidan är det mycket lugnare med bara en ensam vakt. Mandel konverserar vakten och Jonathan smyger in. Efter en stund kommer han ut och när dom återförenas så meddelar han att där var inget intressant.
Dom väntar nu på kvällen och går på upptäcktsfärd i Weawers District. På Wasserstrasse stannar dom till vid badhuset. Smeden Eckert kommer ut från sin smedja och han berättar gärna om badhuset och stadsdelen. Han rekommenderar dom att ta ett bad och dom går in i badhuset. Eckert visar dom runt och berättar att det nu är förfallet, den vita färgen har flagat från kolonnerna och kaklet är sprucket men han säger att professor Kampinski har sagt att det ska renoveras. Man kan fortfarande se dom många vackra mosaikerna på väggar och golv och tak. Inte så många besökare är här men i ett bad sitter Canal Gangs ledare Kalber Winder.
Mandel går in på damernas omklädningsrum och är där en kort stund men kommer sen ut och säger till Jonathan att det är dags att gå. Dom tackar Eckert och går.
Mandel och Jonathan tar in på The Golden Spool och vilar där en stund.

View
The Enemy Within - Inför spelhelg 7, Del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Jakten på en mördare - Festtag 30:de Sigmarzeit

”-Det här är en konspiration” säger Kastor uppriktigt förbryllad.
Von Sterber tycker att Quintus von Griffonstein ska tas in på förhör och det håller von Grunwald och Reiner Schlagen med om. Sen frågar von Sterber von Ulbricht:
”-Har du tagit order att genomföra attentatet mot prinsessan från någon här i salen?”
Baron Boris von Ulbricht nickar. Plötsligt får han en liten pil i halsen och faller ner i spasmer på golvet. Hördes det en liten nysning precis före pilen kom? Ruben ser sig om. Murrmann är på väg ut först av alla. Ruben tittar upp i taket och där uppe i en glugg ser Ruben något skymta som han har svårt att förklara. Det verkar vara ett blåsrör som dras bort och ett gult öga. Snabbt är det borta. Det blir panik och folk försöker komma ut så fort som möjligt. Ruben blir knuffad.
Han får med sig Gabriel och dom springer för att ta sig upp på loftet ovanför salen. Dom finner en trappa upp. Där uppe är det skumt och diverse bråte. Gabriel ser spår i dammet. Dom följer spåren neråt igen och kollar trappor och dörrar. Dom kommer ner i källaren. Där står en lucka öppen som leder ner i kloaken. Den har ett hänglås på insidan så någon måste ha låst upp för mördaren. Ruben och Gabriel tänder ett ljus och går ner i mörkret. Det luktar väldigt illa. I det svaga ljuset ser Ruben dom gula ögonen igen en bit bort och han tycker sig ana en avlång, hårig nos. Varelsen väser hotfullt. Rubens hjärta hoppar till. En råtta! Han drar pistolerna men han skakar av rädsla och ramlar bakåt och sätter sig på rumpan i kloaken. Varelsen drar sig undan i mörkret. Gabriel undrar vad Ruben håller på med. Han ser inget men han vill att dom ska fortsätta efter mördaren. Det vägrar Ruben, han vill bara ut härifrån. Då dyker Baerfaust, Schaffer och Herrman upp i luckan ovanför och undrar vad dom gör här. Ruben och Gabriel förklarar att dom spårade mördaren. Ruben försöker förklara det han såg men ingen tror honom så han håller tyst.
Han får låna en jacka av Gabriel.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.