The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Werner Lankdorf
En kaotisk trädgårdsfest

Werner står och myser när han ser hur irriterad och förnedrad Dr Verfullen är. von Kaufman kallar till sig Ruben, von Kaufman vill att Ruben skall informera gästerna om att det är dags för avtäckning av fynden från Southland Expedition. Gästerna börjar dra sig närmare dom övertäckta burarna, alla vill komma så nära som möjligt. Så börjas avtäckningen av burarna, en efter en täcks dom av. Alla burarna innehåller exotiska och sällsynta djur, i den största buren finns en Grip fast den är utan vingar. Efter att dom stora burarna är avtäckta, så meddelar von Kaufman att artefakterna ska avtäckas. von Kaufman vill imponera på Clothilde von Alptraum, han ber henne komma fram till honom så hon får se artefakterna riktigt bra. När Ruben får höra det går han fram till Werner som också står där framme. “Werner, jag har onda aningar om dessa artefakter. Om något händer måste du skydda Clothilde”. Werner är så upptagen med artefakterna att han bara stirrar på Ruben. Där visas ett stort ägg av elfenben, ett stort trähuvud, en statyett i guld föreställande en grodvarelse, ett leende goblin huvud i jade och till sist en guldtacka med runor på. Werner berättar vad han vet om artefakterna för Ruben. När guldtackan täcks av händer något mystiskt, det är som om folk blir förhäxade av guldtackan. Många av gästerna svimmar, medan von Kaufman är alldeles exalterad över det som händer. Plötsligt kliver Luminary Konrad Mauer fram, “Den måste förstöras” säger Luminary Mauer med bestämd röst och pekar på jade huvudet. “Är du inte riktigt klok, den ska studeras” säger von Kaufman. “Ni vet inte vad ni har att göra med, Werner du måste väl också inse att den är ondska”. Werner funderar ett tag innan han svarar, han har en baktanke med svaret. "Håller med, jag kan känna ondska från den. “Struntprat” säger von Kaufman. Nu kommer Dagobert Gabor fram, han ställer sig och studerar Jade skallen. “Jag instämmer, den är ond. Ni kan se hålen här” och pekar på ögonhålorna. “Det är något med hålen, det är där man ska gömma osten skrattar han högljutt”. Han har gjort narr av hela situationen, gästerna börjar skratta. “Där ser ni, Dagobert Gabor intygar att den är helt ofarlig säger von Kaufman”. Luminary Mauer är alldeles illröd i ansiktet av ilska, “Ni vet inte vad ni har att göra med, jag hade förväntat mig ett mer stöd av dig Werner”. Sedan rusar han ut från garden partyt. Werner får dåligt samvete av att det blev som det blev, han vill absolut inte vara osams med Luminary Konrad Mauer. När Werner står där och mår dåligt för det som hände kommer Curd Weiss fram, “Werner, vad fan var det där. Du skall alltid stödja von Kaufman, annars har vi ingen nytta av dig”. Sedan går han iväg med raska steg.

Efter att Werner fått sig en uppsträckning av Curd Weiss, går han till tältet för att hämta ett glas vin. Werner slänger en blick bort mot von Kaufman, deras blickar möts och von Kaufman skakar på huvudet åt Werner. Plötsligt hör Werner en bekant röst som ger han rysningar bakom sig, “Men är det inte Werner Lankdorf, du har verkligen kommit upp dig sedan sist vi träffades”. Werner vänder sig om, där står han med den bekanta rösten Herr Murrmann. “Vad fan gör du här?” säger Wener. “Är det så man hälsar på en bekant, jag skulle hjälpa till på garden partyt”. “Ska du hjälpa till med vakthållningen,” säger Werner skeptiskt. “Har du sett dom där jävla pajasarna Caspar och Gabriel, jag skulle vilja träffa dom” säger Murrmann. “Caspar och Gabriel är inte här på partyt” säger Werner. “Haha, jag förstår om du vill skydda dina vänner men du är dålig på att ljuga. Dina vänner försökte lura med mig in i labyrinten, där dom hade för avsikt att mörda mig. Får jag tag på dom båda, då lovar jag att dom är ett minne blott” säger Murrmann bestämt. “Jag vet inte alls vart dom är” säger Werner. Werner känner sig illa till mods att prata med Murrmann, efter vad han gjorde mot Frau Junker. Murrmann står och hånler under hela samtalet, men Werner viker inte sin blick som han blivit lärd av Baerfaust. Nu hoppas verkligen Werner på att Baerfaust skall dyka upp. " Werner, nu måste jag hitta dina vänner för jag vill verkligen avsluta deras liv här i natt" säger Murrmann. “Jo Werner, kan du tänka dig att Frau Junker skyddade dig in i det längsta. Det var faktiskt ett rent nöje att få träffa en sån tuff och vacker kvinna, men du kan inte tro vad hon skrek och bad för sitt liv när jag skar av henne fingret” säger Murrmann med ett stort leende på läpparna". När han står och berättar om hur han torterade Frau Junker, den rädsla som Werner haft för Murrmann har förbytts till ilska. " Murrmann din jävla gris, du gav dig på en helt oskyldig kvinna och gjorde henne illa. Sen kidnappade du min kusin, tur för dig att inte något hände henne" ryter Werner. “Just det din kusin, Nellie Metternish om jag inte minns helt fel. Jag hade stora planer för henne, det har kunnat blivit mycket roligt och blodigt” skrattar Murrmann. Werners ögon blir alldeles svarta av ilska, han går emot Murrmann med bestämda steg. Murrmann har fortfarande ett leende på läpparna, men han backar något steg. Han är ganska cool i situationen, men han litar inte helt på Werner. " Werner, jag har inget otalt med dig" säger Murrmann. “Vilken jäkla tur för dig Murrmann att inget hände Nellie” säger Werner. Murrmann flinar lite åt Werner sedan går han därifrån. Werner är så irriterad på vad Murrmann vräkte ur sig.

Werner bestämmer sig för att lämna garden partyt, han tänker leta upp Luminary Mauer för att förklara vad som hände. När Werner kommer fram till porten så ser han Ruben stå och prata med en man i plåtrustning, i bältet hänger ett stort svärd. Mannen blir insläppt och han går direkt fram till Lena Steinhäger. Sin väg fram till Lena Steinhäger passerar han von Leitdorf, dom känner igen honom och det börjar diskuteras dom emellan. Werner frågar Ruben vilken mannen i rustning är, Ruben förklarar att det är Rufus von Leitdorfs befälhavare Kapten Bernhardt Hoche. Efter att kapten Hoche pratat med Lena Steinhäger ber han få ordet, han meddelar att Rufus von Leitdorf kandiderar till Elector Count titeln. Om Rufus von Leitdorf blir vald lovar han att Averheim kommer bli en Friestadt. Efter dom orden tackar kapten Hoche för sig och han lämnar partyt. Det börjar diskuteras vilt bland gästerna, om vad detta kan ha för inverkan på valet av Elector Count. Ruben går in till garden partyt igen, medans Werner lämnar partyt. Han kommer inte långt från portarna innan han möter en upprörd Adele Ketzenblum. “Jag måste ta en diskussion med din arbetsgivare, han har inte varit helt ärlig” säger en mycket upprörd Adele Ketzenblum. Werner inser att det inte är rätt läge att fråga vad som händer, han följer efter Adele Ketzenblum tillbaka till garden partyt.
Adele Ketzenblum går raka vägen fram till von Kaufman, hon börjar anklaga von Kaufman för att inte vara ärlig med fynden från Southland Expedition. von Kaufman viker sig inte, utan svarar kaxigt tillbaka. Plötsligt ser Werner att Curd Weiss står lite på sidan med handen på sin pistol, han inser att han måste varna henne. “Adele Ketzenblum, passa dig för Curd Weiss till höger om dig”. Nu är Adele Ketzenblum som förbytt, hon står med dragen pistol riktad mot von Kaufman. “Jag har koll på honom, men du står mitt i skottlinjen förhelvete. Och du skall tilltala mig som den Holy Templar Of Sigmar jag är och inget annat”. Werner blir rädd för hennes ilska, han backar bort från situationen. (lyckat D2 fear-test). Stämningen är mycket spänd, ingen av dom viker ner sig. Werner backar bort en bit för att se hur situationen artar sig. Helt plötsligt stegrar sig Gripen i sin bur, den är alldeles vild. Borta vid labyrinten står Caspar och Gabriel, dom är på väg in i labyrinten. Helt utan förvarning snubblar Caspar till, han börjar hoppa runt och kackla som en höna. Nu upptäcker Murrmann Caspar och Gabriel, han tar med sig sina vakter och går mot labyrinten. von Kaufman ber Amelie von Steiner att starta leken i labyrinten, hon förklarar att hon springer in i labyrinten och gömmer sig. Den som först lyckas hitta henne kommer att få ett fint pris. Så springer hon in i labyrinten, efter henne springer Gabriel, von Tuchtenhagen, Clothilde von Alptraum, Hogweed, Hadelind von Beate, Gerlind von Böhm, Wanda von Grunwald, Dalmotti och Linda Therese von Mohr. I samma stund lyckas Gripen bryta sönder buren, i panik flyr den in i Labyrinten. Nu utbryter det panik bland gästerna, Caspar springer in i labyrinten. Ruben ger order till Ingvald att dom måste skydda gästerna, och bege sig in i Labyrinten. Werner tycker inte det är en bra ide att alla springer in i Labyrinten, det kommer säkert hända något här ute. Alla dom andra springer in i Labyrinten, Murrmann och dom andra vakterna följer också efter. Werner stannar kvar utanför Labyrinten, utan förvarning hörs det en enorm explosion från det stora tältet med all artefakterna. Folk flyr ut ur tältet och bort från den tjocka röken som blivit efter explosionen. Werner ser hur Messerschmitt försöker krypa bort från tältet, han är tydligen svårt skadad. Werner skyndar sig dit för att hjälpa honom, han är mycket svårt sårad. När Werner kommer fram till honom så yrar han om ett hårigt monster med gula ögon. Werner hittar en kaststjärna i ryggen när han undersöker honom, Werner inser att han måste handla fort annars kommer Messerschmitt mista livet. Werner plockar bort kaststjärnan och börjar bandagera honom. (lyckat D3 First Aid test). Nu har röken dragit in där dom står, Werner börjar känna sig yr och ögonen börjar rinna. Werner gör allt för att dra Messerschmitt ut ur röken, men han rubbar inte den enorma bjässen. Werner vägrar lämna honom liggandes i rökmolnet, han fortsätter dra i Messerschmitt utan att lyckas rubba honom. Nu börjar Werner känna sig lite luddig i huvudet, men han tycker sig se Ingvald komma ut ur labyrinten. Werner skriker allt vad han kan på Ingvald, att han ska komma och hjälpa honom med Messerschmitt. Men Ingvald tvekar om han ska stiga in i rökmolnet, Werner skriker åt Ingvald att han ska hoppa in i rökmolnet och hjälpa honom med Messerschmitt. Ingvald kommer till undsättning, nu när Ingvald hjälper till då lyckas dom dra kroppen ut ur rökmolnet. Werner blir liggandes bredvid Messerschmitt, han försöker få ordning på huvudet han är fortfarande lullig i knoppen efter rökmolnet. Så hör han Ingvald klaga över det samma, han är också seg i knoppen. När dom 2 väl kommit på benen, kan dom se hur folk springer omkring i panik. Adele Ketzenblum står med dragen pistol och följer vad som händer. Werner gör allt för att inte möta hennes blick. Så hör dom skott avfyras, dom kan se hur Graf Mattias von Grunwald skjuter djuren som finns i burarna. Samtidigt kan Werner se Dagobert Gabor stå mitt i dammen, han bara står där och stirrar ner i dammen. Plötsligt dyker Graf Bartol von Ogdeburg upp med dragen pistol, han vänder sig mot Ingvald. Med dimmig blick höjer han pistolen och skjuter mot Ingvald, som tur är missar skottet. Efter att han avfyrat sitt vapen, vänder han sig om och går iväg. Ingvald drar fram sitt svärd och hugger mot von Ogdeburg, men samma här hugget susar förbi och träffar marken. I samma veva kommer Ruben ut ur labyrinten, han såg vad Ingvald försökte göra. Plötsligt kommer von Ogdeburg fram till Ruben med dragen pistol, han siktar Ruben rakt i ansiktet och trycker av. Men på något mirakulöst sätt så lyckas han bomma Ruben med skottet, men han ramlar baklänges i dammen. Ruben tar med sig Werner och Ingvald, dom skyndar sig mot porten. På vägen mot porten ser dom hur Kapten Baerfaust och hans Zweihänder börjat röja upp och ta reda på allt folk. Framme vid porten stöter dom på Friedrich von Kaufman, han blänger på Werner och Ruben. “Ni har vanärat mitt namn, gjort mig till åtlöje inför alla gäster”. Det blir en hätsk diskussion mellan Ruben Ulfman von Mohr och Friedrich von Kaufman. von Kaufman tittar på Ruben och säger, “Du har gjort ditt i min tjänst, du har fått sparken och behöver inte komma tillbaks”. Ruben ser sammanbiten ut, medans Werner står och undrar om det gäller honom också…. Dom kommer ut på Plenzerplatz, där har dom flesta samlats efter paniken på garden partyt. Så kan dom se och höra en enorm folksamling komma gåendes mot Plenzerplatz, dom kan höra otrevliga rop skandera från folkhopen. Werner tittar på Ruben och säger, " Ruben det här kommer sluta illa". Sedan tittar Werner upp på stjärnorna och tänker “Det här kommer aldrig sluta väl”.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 7 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Attentatet

Stämningen är spänd. Vid ingången till labyrinten står Caspar och Gabriel. En bit framför dom, och stående en bit ifrån varandra som om dom stod vid spetsarna av en triangel, står von Kaufman, Adele Ketzenblum och Curd Weiss. Ketzenblum verkar arg på von Kaufman men han möter hennes blick trotsigt. Herr Weiss har handen på sin pistol. Det är ett låst läge. Murrman, med några vakter, och Werner och Ingvald tittar på. Caspar tar ett steg mot labyrinten men snubblar plötsligt och hoppar sen runt och kacklar som en höna. Murrman börjar röra sig mot Caspar. Ruben förstår ingenting. Gripen stegrar sig i sin bur. Gabriel råkar fyra av ett skott i marken samtidigt som Ingvald också snubblar och kör ner sitt svärd i marken. Von Kaufman tilltalar Amelie von Steiner, utan att ta blicken från Adele, och ber henne starta leken. Amelie berättar om en lek som går ut på att hon ska ställa sig på ett ställe inne i labyrinten och den som först finner henne kommer att vinna ett fint pris. Så springer hon in i labyrinten. Gabriel springer genast efter och efter honom följer också von Tuchtenhagen, Clothilde, Hogweed, Hadelind von Beate, Linda Therese von Mohr, Dalmotti, Gerlind von Böhm och Wanda von Grunwald.
I samma ögonblick kommer plötsligt gripen fri och folk börjar skrika. Gripen störtar i vild panik in i labyrinten. Nu måste dom snabbt avgöra vad dom ska göra men det visar sig svårt. Caspar rör sig mot labyrinten och Murrman gör detsamma med ögonen på Caspar. Dom har tydligen något personligt gruff. Ruben beslutar att den första prioriteringen är att skydda gästerna och beordrar därför Ingvald och vakterna att springa in i labyrinten men dom tvekar. Han tvekar själv också för dom har inte någon karta och det blir inte mycket till räddningsaktion om dom också ska irra runt där inne. Werner är inte beredd att gå in i labyrinten och inte är han till någon hjälp för att orientera sig där inne heller säger han. Ruben ser inte Wera någonstans. Ruben leder själv vägen in i labyrinten med Ingvald och vakterna men det blir trängsel vid första vägskälet när det inte är etablerat vem som ska leda. Alla hoppar till när Wanda von Grunwald plötsligt dyker upp skrikandes. Hon springer ut ur labyrinten. Caspar, som är en bit framför dom andra, tar plötsligt sats och gör en volt upp på häcken utom synhåll. Ruben bestämmer sig, går själv åt höger och beordrar dom andra vakterna att gå till vänster. Ingvald vänder och beslutar att bistå Werner istället.

Ruben går nervöst genom labyrinten. Han har hela tiden höger hand utsträckt och följer labyrintens högra vägg, så har han någon sorts metod i alla fall. Det är skumt och tyst där inne. Labyrinten har inte tagits omhand ordentligt och är därför yvig och det finns gott om grenar att snubbla på. Så hörs plötsligt en explosion och kort efter det hörs skjutande. Ruben undrar vad som pågår men han håller sin kurs och överlåter det andra åt Ingvald och Werner. Ruben hittar först Hogweed och senare von Tuchtenhagen och leder dom ut. Han ser att det är kaos på festplatsen och tung rök kommer från platsen där artefakterna står. Werner och Ingvald håller på att hjälpa en skadad Messerschmitt bort från röken. Ruben fortsätter in i labyrinten. Han kommer ut i en glänta där Averheims sol har återgivits på en stor stenskiva på marken. Där stöter han på Gabriel som i släptåg har Clothilde och Amelie. Gabriel är angelägen att lämna över kvinnorna till Ruben för han pratar något om att Murrman är ute efter honom och Caspar. Tydligen har någon plan att döda Murrman gått snett.
Ruben tänker att Gabriel visserligen är nyckfull och han sköt trots allt mot von Tuchtenhagen och hans uppväxt, med spionträningen i unga år, kan inte ha varit så väldigt kärleksfull. Men inte var han en mördare? Och Caspar, vad Ruben visste var Caspar en trogen följare av Ranald och mord är förkastligt enligt Ranald. Vad höll herrarna på med egentligen? Konklaven närmade sig och Ruben skulle kunna ha nytta av dom i Streissen men mördare ville han inte umgås med. Det var det ena, men den främsta oron Ruben hade var för deras själar om dom valde den vägen. Den vägen leder bara till hämnd och fördärv, det var Ruben säker på. Kanske var han tvungen att göra något åt det. Men dom skulle inte tycka om det och dom skulle nog inte tacka honom.

Ruben leder Clothilde och Amelie genom labyrinten. Gabriel visar sig ha en karta och han ska ut han också så dom behöver bara följa honom även om han hastar i förväg. Dom kommer ut och hela festområdet är i totalt kaos. Dom flesta har flytt från borgen. Det är inte så många där. Röken innehåller tydligen opium eller weirdroot och folk vinglar runt och beter sig konstigt. Ingvald och Werner är påverkade. Von Grunwald står och avrättar dom exotiska djuren i sina burar. Skjuter, laddar och skjuter igen. Von Ogdeburg får syn på Ruben och drar sin pistol mot honom. Nu är det slut, tänker Ruben, von Ogdeburg är en duktig skytt. Men han missar mirakulöst och sen drattar han i en damm. Ruben tackar gudarna sen leder han ut Werner och Ingvald. Baerfaust tar hand om uppröjningen med sina Zweihänder. Vid porten möter Ruben von Kaufman. Han är rasande på Ruben och dom käftar om säkerheten. Tillslut ger von Kaufman ett tydligt besked:
”-Gå! Jag vill aldrig se er mer! Jag är vanärad!” skriker han. Ruben går. Han har lärt sig ett och annat och han borde ha gjort ett bättre jobb men han är också trött på att vara barnvakt åt folk som inte vet sitt eget bästa. Varför ska han röja upp efter andra hela tiden? Nu ska han se till sina vänner och sen ska han bara tänka på sig själv.

Dom kommer ut på Plenzerplatz. Många adelsmän och adelskvinnor har samlats där. Så hörs rop och arga röster och en rasande mob kommer gående på torget och skanderar.
”-Vatten åt alla! Död åt adelssvinen!”

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 6 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Intriger

När Ruben har samlat sig lite går han och pratar med Purfurst. Ruben erbjuder Purfurst en hög summa guld för att stödja von Kaufman men framförallt skydd för Purfurst och hans familj nu när han är en så eftertraktad person. Men Purfurst bara skrattar åt budet och ber Ruben återkomma när han har något vettigare att erbjuda.
Ruben hamnar sen i samspråk med von Pappen. Purfurst är bara girig säger von Pappen. Han har erbjudits både fina titlar och av Marlene har han fått löfte om att få Anne Lises hand i giftermål. Ruben ryser.
Ruben pratar sen med von Tuchtenhagen om Purfurst. Grafen är nu åter resonerande och klartänkt.
”-Det är bättre att ta fram skit på Purfurst, det är gratis. Inte ett silver ska ges till den där bonden” fnyser von Tuchtenhagen. Ruben håller med.
”-Om han skulle gifta sig med Anne Lise, det vore som att se en snigel krypa på ett rosenblad” sen byter Ruben ämne ”-Imorgon har jag för avsikt att officiellt undersöka försvinnandena av några av min arbetsgivares droskor men jag tänkte även se närmre på Steinhägers förehavanden och då speciellt Stefan Nefsteins Ziegel Fabrik. Det tycker von Tuchtenhagen låter spännande.
”-Det måste göras storslaget” säger han till Ruben, så höjer han rösten ”-Det har kommit till min vetskap att Ruben här tänker be Clothilde om en tur på landet imorgon i en vagn från Red Arrow Coaches. Vad säger Clothilde? Det låter väl som en härlig utflykt. Accepterar ni?”
Clothilde verkar överrumplad men hon ser glad ut när hon tackar ja till inbjudan. Grafen klappar i händerna sen vänder han sig och viskar till Ruben:
”-Nu har du guld i lasten, ingen kan motstå det. Då får vi veta vem som stjäl från von Kaufman och det kanske är en vän till oss.” Ruben får fjärilar i magen. Han har ryckts med i grafens infall igen. Han inser risken Clothilde utsätts för och får lite dåligt samvete, men trots allt, von Tuchtenhagen är en man i hans egen anda, beredd att gripa tillfället i flykten och ta risker, försöka ligga steget före. Och Ruben vill stödja von Tuchtenhagen just nu för Rubens mål är klart, det är Clothilde. Och han får henne aldrig om hon blir elector count eller om någon som styrs av onda krafter blir det tror Ruben. Von Tuchtenhagen verkar vara den ende som inte är inblandad i eller en måltavla för Black Hoods agenda.

Adele Ketzenblum lämnar festen och en kort stund senare kommer Caspar och Gabriel tillbaka. Dom berättar att dom gick ner i Sigmartemplets fängelse, hämtade ut Victoria Reimer och gick ut med henne genom huvudingången, utan strid eller att lämna spår efter sig. Ruben är mycket imponerad. En av vakterna kommer fram till Ruben och säger att dom har stoppat en man vid porten som önskar komma in. Ruben blir åter imponerad, denna gång över hur bra vakterna sköter sig. Ruben följer vakten till porten och möter där Hoche, befälhavare för Rufus von Leitdorfs trupper. Ruben ser ingen större anledning att hålla honom utanför och han vill gärna se vad som händer. Hoche blir genast igenkänd av von Leitdorfs och dom blir upprörda. Hoche går raka vägen fram till Lena Steinhäger. Von Leitdorfs diskuterar sinsemellan. Så meddelar Hoche att Rufus von Leitdorf kandiderar till elector count titeln och att om han blir vald så ska Averheim bli en Freistadt. Den nyheten skapar en del heta diskussioner.

Nu får Ruben till slut möjlighet att samla ambassadörerna i Marius von Leitdorfs bibliotek. Där samlas Quintus von Griffonstein, Leonora von Krieglitz, Marlene von Alptraum, Petrus von Dinkel, Selena von Kusch och Ruben. Meningen med mötet är att bestämma en tid för konklaven i Streissen. Dom pratar först om klausulen som Ulfgang Krieglitz iverksatte. Marlene går genast till attack mot Ruben:
”-Jag såg nog hur Magdalena Brecht såg på dig. Har ni ett förhållande?” säger hon vresigt. Leonora blir också alldeles mörk i synen och väser åt Ruben:
”-Vad har du ihop med henne?”
Vid Sigmars hammare! tänker Ruben. Var den dumma jäntan tvungen att gå och bli kär i honom. Varför ska han alltid bre på så mycket? Om Marlene och Leonora märkt något då var det inget han bara hade inbillat sig. Han ler först och tänker försöka skämta bort det men han ser på Marlenes misstänksamma min och på Leonoras svartsjuka, mordiska blick att sanningen är bättre.
”-Vi har inget förhållande” han ser på Leonora och tillägger ”-Det finns inget Vi. Jag kan väl inte hjälpa om kvinnor finner mig charmerande. Jag är väl inte intresserad av henne. Jag har hjälpt henne att presentera sin konklav. Hon är bara en bortskämd flicka. Hon är beläst, men har inte mycket erfarenhet av världen. Jag var alldeles frustrerad av hennes gnäll igår.” Står han verkligen och säger detta om en überlector av Verena?
”-Nåja, det var inte detta vi skulle diskutera” säger Marlene, och nu har hon en hemlig min som Ruben istället tolkar som intrigerande. Det tycker han ännu mindre om.
Marlene undrar vad Ruben tycker dom ska föreslå för frist och han drar då till med två veckor. Det fnyser dom flesta åt, dom vill ha ett tidigare datum. En mycket nervös von Dinkel håller inte med men dom andra ambassadörerna, förutom von Kusch, tystar ner honom och Ruben säger åt honom att gå om han inte har nått mer att bidra med. Von Dinkel går med svansen mellan benen. Ruben föreslår nu att konklaven hålls om sju dagar. Efter en kort tystnad så går alla med på det. Ruben hade velat ha mycket mer tid på sig men han får bara hoppas han kan skapa allianser och avslöja komplotter innan dess. Dom börjar sen diskutera formerna för valet men alla finner det komplicerat och Ruben ombeds ta fram ett dokument med Magdalena Brecht som säkerställare. Selena von Kusch reser sig. Den officiella delen av mötet är avslutad och hon är upprörd .
”-Jag kan inte tro mina egna ögon vad jag har fått bevittna här. Ni uppträder ovärdigt och osmakligt och ni bör skämmas över hur ni behandlade den stackars mannen. Ni mobbade honom, även ni herr von Mohr!” Så stormar hon ut. Dom kvarvarande ambassadörerna tittar på varandra och ler. Så var dom av med henne.
”-Tja, hon har ingen aning om hur det är i den verkliga världen” säger Ruben och dom andra håller med.
Von Griffonstein ber Ruben lägga fram vad han har på von Heine och Ruben gör det inklusive det att han nu, efter en affär med von Pappen, har en som kan vittna mot von Heine. Dom andra finner detta vara nog och ber Ruben att gå till attack när tillfälle ges så ska dom andra backa upp honom. Dom avslutar nu mötet och går tillbaka ut till festen. Då slår det Ruben att nu dög det med Magdalena plötsligt. Var det en fälla av Marlene för att kunna ogiltigförklara formen på valet eller Verenas röst? Han minns från sina studier något om vad som gällde för tjänare av Verena: ”Tjänare av Verena måste, under alla omständigheter, alltid tala sanning och får aldrig låta sig påverkas av rädsla eller favorisering.” Just det, så var det. Men kommer det att räcka? Dumma lilla flicka. När Ruben kommer ut i trädgården igen så har allt förändrats.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 5 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Fynden presenteras

Von Kaufman tycker att det nu är passande att presentera fynden från expeditionen. Dom stora burarna avtäcks en efter en. Där är diverse exotiska och märkliga djur. Inget av dom verkar må så bra. Kanske är det på grund av brist på mat och vatten. I den största buren är det en stor grip men som är utan vingar. Den ser dock farlig ut i alla fall trots att den inte har så mycket energi just nu. Von Kaufman ber speciellt Clothilde att stå vid hans sida så att hon ska se bra. Clothilde säger till Ruben att hon tycker synd om djuren. Nu kommer avtäckningen av artefakterna. Von Kaufman går närmast med Clothilde. Ruben har onda aningar om föremålen och bannar sig själv. Varför bad han inte Werner ta sig en titt på dom innan? Ruben följer nära Clothilde och von Kaufman och han ber Werner att vara beredd att skydda Clothilde om något onaturligt sker. Werner nickar bistert. Med sitt rakade huvud och tatueringar ser han mer än någonsin ut att kunna ta hand om vad som helst.

Där finns ett stort ägg i elfenben som är ristat med runor. Werner studerar föremålen och delger för Ruben vad han anser. Ägget avfärdar han som primitivt hantverk. Sedan kommer ett stort trähuvud. Det säger Werner är en religiös artefakt tillägnad någon typ av mörk blodsgud. Så kommer det en statyett helt i guld i form av en grodvarelse med tecken på. Werner säger att det är hieroglyfer men att han inte kan läsa dom. Sedan ett huvud utfört i jade som ser ut som en leende goblin. Werner säger att det är runor på denna också. Till sist är det en solid guldtacka med runor på.

Då sker det något med Ruben. Meningen med hieroglyferna förklarar sig plötsligt för Ruben och det står helt klart för honom vad dom innebär. Det är som när han stod inför spegeln på vinden i Old von Alptraum Mansion, allt annat runt omkring existerar plötsligt inte och slöjan mot det stora där bakom dras bort, men den här gången är det inget som lockar på honom. Det vore helt meningslöst, för han är helt obetydlig i det stora hela. Han anar kosmos och oändligheten, magnifika städer av kristall som avlöser andra ännu mer svindlande städer i kristall i all evighet. Ruben känner sig så liten och någonstans finns ett högre väsen som styr allt. Rubens medvetande driver tillbaka och hans blick faller på jadeansiktet igen och i den stunden tycker han att det påminner om Black Hoods mask. Så blir allt svart.

Ruben väcks av Werner. Han ligger på marken. Det han ser är en uppenbarligen chockad Clothilde som håller om Ingvald. Ingvald klappar henne tröstande. Gabor och von Tuchtenhagen står och stirrar på guldet, som förhäxade. Hogweed har också svimmat.
”-Fantastiskt! Folk svimmar av hänförelse!” hojtar von Kaufman exalterat. Fram kliver Konrad Mauer.
”-Den ska förstöras!” säger han upprört och pekar på jademasken.
”-Nonsens!” säger von Kaufman ”-Det är inte någon fara. Den måste studeras.” Mauer vänder sig mot Werner.
”-Vad säger ni herr Lankdorf? Ni måste väl se vad det är?” säger han och ser uppfordrande på Werner. Werner är förbryllad över artefakterna och tänker. Ruben känner igen minen. Han tror säkert att Werner tycker som Mauer men Ruben tror också att Werner redan tänker ett steg längre, hur dom ska förstöras och hur man gör med dom som varit i kontakt med dom. En sann ordförande för Sun Society ser på konsekvenserna av sitt val även om han redan har gjort det.
”-Ja, dom är farliga..” säger Werner dröjande. Gabor går fram. Han ser allvarlig ut.
”-Jag håller med, det är något ont med dom…” så gör han ett litet utfall och ropar som om han lekte tittut ”…och det är här man ska stoppa osten!” så skrattar han högt. Von Tuchtenhagen skrattar också och applåderar. Mauer är sur på Werner.
”-Idioter! Jag hade förväntat mig stöd av dig i alla fall Werner!” säger han och stormar därifrån. Werner ser förvånat upp.
”-Va, du har visst mitt stöd. Jag bara..” men Mauer är redan borta.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Efterforskningar och mordförsök

Baerfaust kommer till Ruben och är bekymrad, nästan skamsen. Han berättar att han begav sig till Brunweg 2 och arresterade Hilda. Ruben bannar på Baerfaust. Han hade ju bett Baerfaust att ligga lågt. Baefaust säger att han var arg och frustrerad över behandlingen av Heidi. Och nu har Ketzenblum tagit Hilda. Hon kom inom bara några minuter efter att Baerfaust hade anlänt med Hilda till stationen på Lupusstrasse. Ruben berättar hur det kan tänkas hänga ihop och berättar om von Heine, von Sterber och Linda Therese.

Sen pratar Ruben lite med von Griffonstein som vill hedra O.D.R.A.s avtal om att sätta dit von Heine. Först är Ruben ovillig att prata om det. Efter att von Griffonstein så tydligt firade von Sachs fall tillsammans med von Sterber så har inte Ruben tyckt om von Griffonstein så mycket. Han har tyckt att von Griffonstein varit en svikare men efter gårdagen så har Ruben ändrat mening. Han tänker nu att kanske von Griffonstein bara spelade med för att inte göra von Sterber misstänksam.

Ruben talar sen med Wera och Gabriel som undersökt labyrinten. Vid ett träd som står inne i labyrinten har något legat som dom känner har varit vid garverierna. Märkligt. Sen överraskade dom doktor Vervullen och Lena Steinhäger där inne. Dom gick men där dom varit fanns ett hål med en gång som leder bort under jorden. Dom diskuterar om dom ska försöka blockera hålet.

Så kommer Werner som har suttit i biblioteket en stund medan lunchen pågått. Han har varit väldigt produktiv. Han har fått fram bevis för att von Sterber äger Brunweg 2. Han har även fått fram annat intressant. Friedrich von Kaufman ska ha varit anklagad för att ha stulit dokument från Emanuelle von Liebwitz men blev senare friad av henne själv. Och Wera fann ett kort på von Kaufmans kontor med en bild på en lättklädd Emanuelle och signerat till honom av henne själv. Steinhäger och von Kaufman ska ha donerat en stor summa pengar till Imperial Gunnery School. Han har också läst om ett inbrott i Altdorf där spåren ledde till Gold Academy och rakt till Dagobert Gabor men det hela tystades ner och Gabor blev sänd till Averheim. Ett brev från Olga Junker anklagar Borstheim som inkompetent. Vervullen kommer från början från Bögenhafen och har en son som är doktor i Streissen. Taal och Rhya kultister ska ha gjort blodsoffer i Grosse Averbaum för länge sedan. Hallheimer lånade en bok från biblioteket och har uppgivit en adress, Winkelstrasse 12 i Das Wein Quarter. Werner finner också att Victor Glottz har skrivit om Purfurst. Där berättar Purfurst om The Child fo Rhya. För länge sedan tyglade Rhya-prästinnor Taal och skogen och slätterna bredde ut sig. Purfurst är övertygad om att gudinnan har reinkarnerats och går runt på landsbygden. Han tror att hon ska ge välgång åt bönderna.

Nu är det dags för Ruben att presentera Magdalena Brecht. Han gör det och hon tar ordet och föreslår för dom samlade adelsfamiljerna att det hålls en konklav i Streissen för att under ordnade former utse en elector count. Förslaget antas enhälligt och det applåderas. I det ögonblicket ser Magdalena Brecht intensivt på Ruben och ler nästan omärkligt men det uppfattas av dom som är uppmärksamma. Ruben är inte helt säker på vad han såg och hoppas att det inte är vad han tror men Leonora von Krieglitz reagerar och blänger surt på Magdalena. Sedan reser sig Ulfgang Krieglitz och säger att sigmariterna verkställer den gamla klausulen som säger att i konklaven så har Sigmar en röst, Verena en röst och bondeklassen, det vill säga Purfurst, tre. Ruben undrar om Purfurst kommer att leva veckan ut. Magdalena ber Ruben att samla ambassadörerna för att dom ska komma överens om ett datum för konklaven. Han börjar gå runt till ambassadörena för att be dom att komma till Marius von Leitdorfs bibliotek men nu händer det mycket på en gång.

Caspar kommer in med sex nya vakter, rena och i fina uniformer, men Ruben ser att det är Murrmann och antagligen fem medlemmar ur The Hooks! Ruben vågar inte tänka på vad som kan hända men Ingvald sätter dom i arbete och dom verkar villiga att göra som han säger. Caspar och Gabriel beger sig genast iväg för att befria Viktoria Reimer från sigmartemplet.

Borta vid buffén rasar plötsligt Gregor Geldloss ihop. Det blir tumult och många rusar till. Doktor Verfullen är först på plats och är rask med att dödförklara Geldloss. Det är omskakande för alla att någon mitt bland dom har dött och många frågar sig vad som hänt. Ruben ber att Geldloss flyttas in i borgen och att någon tar reda på om han har några anhöriga som bör kontaktas. Werner och Ruben följer med den avlidne in i ett gemak i borgen. Werner fattar dock misstanke och undersöker kroppen noga. Han upptäcker att Geldloss inte alls är död utan håller på att sakta kvävas. Han räddar livet på Geldloss. Geldloss är utslagen och det går inte att prata med honom nu men för Werner och Ruben är det uppenbart att Geldloss har utsatts för ett attentat av Steinhäger och Verfullen. Werner är rasande på Verfullen och han ber Ruben att gå ut och sätta Verfullen på plats. Ruben går ut till dom oroliga gästerna och ber om ordet.
”-Ärade gäster! Jag har glädjande nyheter. Gregor Geldloss är vid liv och kommer att klara sig. Han vilar nu. Det visade sig att han höll på att kvävas. Beklagligen så översåg doktor Verfullen detta och dödförklarade mannen lite förhastat.” Verfullen ser ut att vilja sjunka genom jorden och Steinhäger ser inte bekväm ut heller men Ruben har inte tänkt driva det här vidare nu även om Werner gärna vill att Verfullen ska förödmjukas mer. Kanske detta kan komma till användning längre fram. Ruben fortsätter:
”-Som tur var så fanns herr Lankdorf till hands som med god iakttagelseförmåga, rådighet och skicklighet räddade livet på herr Geldloss.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Frau Wera
Labyrinten

Wera återvänder till partyt och efter en kort stund smiter även Waldemarius in. När halflingen går fram till von Pappen blir han sedd av Ruben, Werner och Gabriel vilka går fram till von Pappen samtidigt som denne skall ta emot breven från Waldemarius. Wera kommer på sig själv att hon håller andan.
”Men varför i alla gudars namn måste de lägga sig i? Har de inget annat att göra? Måtte de inte förstöra allt.”
Wera hör inte vad som sägs men hennes kompanjoner backar bort från von Pappen som sedan tar emot de stulna dokumenten. Waldemarius försvinner ut från slottet. Wera hjälper till att duka av lunchen med en lättnadens suck.

Under minglet efter lunchen får vännerna chansen att prata ihop sig. Wera får veta att det finns en labyrint bakom häcken med öppningen som hon såg i andra änden av trädgården. Eftersom det funderas kring vad som finns i labyrinten bestämmer sig Wera för att kolla upp den.
Plötsligt dyker witchhunter Adele Ketzenblum upp på partyt. När Gabriel ser Adele blir han plötsligt väldigt ivrig med att följa med Wera och undersöka labyrinten och de båda går dit.
När Wera kommer närmare labyrinten ser hon att den är dåligt underhållen. Gräset är högt mellan häckarna och grenar växer in över gångarna vilket ger en klaustrofobisk känsla för de som går där. Gabriel visar att han har en karta över labyrinten som visar att det finns tre landmärken där inne: Ett stort träd, en staty samt ett öppet område med en rund dekoration. Wera och Gabriel beslutar att gå mot trädet. De hinner inte långt in förrän Gabriel börjar ställa frågor:
”Hur känner du Schwarzhelm?”
”Vad menar du?”
”Jag skulle leverera ett brev till dig från honom? Men varför till dig? Du är ju bara en sköka.”
Wera känner hur hon ilsknar till. ”Vad säger han?!”
”Och med vilket rätt kallar du mig sköka?!”
”Du är ju det.”
”Jaså. Jag är ”bara” en sköka i dina ögon. Vad har jag har koppling till Schwarzhelm har jag definitivt inte lust att berätta för nu i alla fall. Undras vilken det är av oss som betett sig mest som en sköka på senaste tiden.”
”Vaddå?”
”Sprungit ärenden ät von Sterber och köpt hela The Red Room. Försökt förföra adelsflickor och verenapräster utan betänksamhet. Rätt benämning på det är väl horkarl. Så kom inte och kalla mig sköka.”

Det är en sammanbiten duo som går genom labyrinten mot trädet som är utsatt på kartan. För Wera känns det som att väggarna försöker komma in i gångarna och vars grenar som sticker ut liknande armar försöker ta fast henne. Plötsligt befinner hon sig på en öppen yta i labyrinten där en stor ek växer. Trädet ser gammalt ut och sträcker sig långt över häckarna.
Gabriel börjar undersöka trädet och hittar en hålrum bland trädets rötter. Hålan är väl gömd och Wera kan inte låta bli att imponeras av Gabriels iakttagelseförmåga. Hålrummet stinker med en hemsk doft och Wera ser där någon sorts gegga som luktar starkt. Uppenbart har hålan använts som gömställe av något litet som luktar illa.

Wera och Gabriel fortsätter mot statyn och väl framme ser de att det är en staty föreställande gudinnan Verena. Gabriel letar runt statyn men hittar inget.
De fortsätter sedan till det tredje landmärket och de finner sig plötsligt stå i en sort, öppet område där det på marken finns en stor platta av mosaik föreställande en sol. På plattan står Lena Steinhäger och samtalar tyst med Doktor Verfullen.
”Fienden är här.” är Weras första tanke. ”Nu blev det bevisat att de två spelar på samma planhalva.”
Hon böjer ner sitt huvud och försöker låta som en hunsad tjänare:
”Ursäkta oss så mycket, herrskapet. Vi har blivit ålagda att kolla igenom labyrinten så ingen har förvillat in sig. Det var inte vår mening att störa er.”
”Det gör inget” säger Steinhäger, ”Vi var ändå klara.” Med de orden går hon och Verfullen ut från labyrinten.”
Wera och Gabriel väntar tills att de två gått iväg en bit innan hon och Gabriel går fram till mosaikplattan och börjar undersöka denna. Återigen är det Gabriel som finner något. En av de större plattorna sitter löst och när de lyfter på den ser de en gång under. Gången är grävd och cirka 50 cm bred.
”Vad är detta?” undrar Wera högt.
”Ingen aning. Gången är för liten för en människa” fyller Gabriel på.
”Undrar om den är till för att ta sig hit eller härifrån?”
”Vem vet? Vi kan försöka kila fast den så om det kommer någon underifrån så går det inte att öppna.”
De försöker kila fast plattan med hjälp av en dolk men det är svårt att hitta något bra fäste och de får ge upp. Istället går de tillbaka till de andra i trädgården.

Gänget samlas och de berättar vad som hänt. Werner berättar att han varit i arkivet och hittat intressanta saker. I Nuln 2517 blev von Kaufmann häktad av von Liebwitz för att sedan bli oväntat frigiven. År 2515 var det en skandal inom Magical Gold Collage i Altdorf då det stulits guldföremål. Gabor misstänktes ligga bakom stölderna men allt tystades ner. Boken History of Nuln lånades av Herman Hallheimer den 21/4–2520 till dennes adress; Vinkelstrasse 12, Wine Quarter.

Wera återgår sedan till köket för att förbereda middagen. Köksmästaren tittar argt på henne när hon kliver in i köket:
”Och vad har du varit?” Rösten speglar ögonens vasshet.
”Öhhh, tittade till om någon av gästerna ville ha påfyllning.”
”Ha! Det tror jag inte på. Jag var nyligen ute och tittade och jag såg dig inte någonstans. Du vet att det inte är tillåtet med egna raster. Men nu när du är här kan du gå ner till källaren och hämta fler rovor och morötter till middagen.” Köksmästaren pekar med tummen över sin axel.
”Okej, köksmästaren. Vart är källaren?”
”Vad tror du? En trappa ner förstås. Fast det är väl mycket begärt att du skall fatta det själv.”
Wera biter ihop. ”Du skulle bara veta vad jag har gjort, din fåne. Jag hittar till källaren själv.”
Men att hitta till kökets jordkällare är inte så lätt som hon trott. Efter att ha irrat omkring en bra stund hittar hon till slut dörren och trappan ner till jordkällaren. När Wera kommer till jordkällaren märker hon att det kalla, fuktiga utrymmet är trångt och är lågt i tak vilket gör att hon behöver gå böjd hela tiden hon letar fram rotfrukterna.
Det är en less Wera som nu kommer upp till köket med rovor i ena handen och morötter i den andra.
”Om gubbfan till köksmästare klagar mer kommer han få en rova i ansiktet.”
Men det som möter henne i köket är inte vad hon väntat sig. Köket är tomt och utanför hör hon rop och skrik samtidigt som hon känner en konstigt stickande doft. Wera går ut och scenen som möter henne är oväntad. En massa adelsmän springer skrikandes ut från Averburg bort från ett mörkt moln som kommer krypandes ut från det stora partytältet. Med i flyende hopen ser hon ryggarna på sina kompisar som också tar sig ut från slottet.
Wera blir först stående en kort sekund innan hon väljer att följa efter sina vänner för att höra vad som har hänt.

När Wera kommer ut på Plenzerplatz ser hon hopen av adelsmän som står invid Journeys End bakom en rad av kanoner. Mot kanonerna kommer en stor folkhop ledda av Boris Lönnerman och Stanislav Shüssel. Folkmassan är stor, mycket stor, och de skanderar krav på rent vatten men även att bränna ner husen i adelskvarteren.
Nu får hon syn på sina vänner. Ruben och Werner står och diskuterar livligt med Marlene von Alptraum, Von Grünwald och en till adelsman hon inte känner igen. Återigen tvekar Wera först men går sedan fram till von Mohr för att höra vad det är de diskuterar så livligt om.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Frau Wera
Inbrott hos von Kaufman

När all mat är framdukad tar Wera en vinflaska från köket och går ut från Averburg. Hon går förbi entrén till Journeys End och där ser hon att det står det en vakt framför dörren men Wera ser att denne ser uttråkad ut. Hon fortsätter runt till baksidan där hon träffar Waldemarius i stallet. Halflingen är samlad men spänd. Så Wera börjar samtalet:
”Jag distraherar vakten framför dörren. När han vänder ryggen till dörren smiter du in.”
”Okej. Hoppas jag inte råkar på någon där inne.”
Wera går nu fram till trappan som leder upp till entrén på The Journeys End, tittar upp på vakten och ger denne ett bländade leende:
”Heej. Kan jag komma upp eller stör jag dig då i jobbet?”
Vakten tittar på henne med en intresserad blick.
”Har tråkigt som fasen så du får gärna hålla mig sällskap.”
Wera går upp för trappan och ställer sig nära vakten.
”Jag har också tråkigt. Verkar som alla högdjuren är upptagna. Har ni många besökare idag?”
”Nej, det är dött. Alla är visst på ett party på slottet.”
”Men, om vi nu båda har tråkigt och jag har en flaska vin att dela… Ska vi inte då göra något… roligt?”
Det sista säger Wera med en mjuk röst samtidigt som hon använder hela sin kvinnliga charm. Få män kan motstå henne när hon visar den sidan till och vakten av Journeys End är inget undantag. Han stirrar på henne med en hungrig blick innan han ser sig omkring.
”Men… min post?”
”Tror du någon kommer märka något om vi försvinner bort en kort stund. Eller kort och kort… Jag räknar med att en kille som du håller ut ett tag.”
”Jo, jo, javisst. Öhhh, det finns ett litet mottagningsrum innanför dörren.”
”Strålande. Vad väntar vi på?”
Öhhhh… Inget! Inget alls!”
Vakten nästan snubblar över sina egna fötter i sin iver att få upp ytterdörren och visa in Wera till en kort hall som öppnar ut till skänkrummet. Till höger finns en dörr som han öppnar.
”Fort in här.”
Wera låter sig fösas in och hon går in rummet och tar av sig på överkroppen. Bakom den dreglande vakten ser hon hur Waldemarius smyger sig in genom dörren.
”Vill du ha en klunk först” säger hon och räcker vakten vinflaskan. ”Drick snabbt så vi hinner ha vårt roliga. Vad väntar du på, hingsten?” Wera använder samma förföriska röst hon brukat vid sitt tidigare yrke men inombords skrattar hon åt den lättduperade vakten som så enkelt förleds av en vackert leende. Hon drar ut på förförelsen av vakten för att ge Waldemarius tid för att bryta upp kassaskåpet hos von Kaufmann.
Efter cirka 10 minuter ser hon Waldemarius som kommer smygande tillbaka mot ytterdörren. Wera distraherar vakten genom att insistera på att vinflaskan skall drickas ur så halflingen hinner smita ut osedd.
När vakten sedan är nöjd går Wera ut från värdshuset och möter upp Waldemarius i stallet.

Waldemarius ser belåten ut.
”Gick det bra?” frågar Wera.
”Smidigt och smärtfritt, utan problem. Träffade inte på någon och varken dörrlåset eller kassaskåpet gav mig några större problem.”
”Så där går det till att göra ett inbrott diskret och effektivt. Synd att inte de andra i gänget var här så de kunde lära sig något. Allra mest Gabriel och Caspar. Von Pappen blir nog nöjd”
Waldemarius visar att han hittade tre dokument, en påse ädelstenar och en ask av tenn i kassaskåpet. Asken i tenn har en dödskalle på locket samt ordet ”Wyrdstone.” I asken ligger det gröna stenar. Wera känner igen namnet och färgen från den substans som var strödd runt trädet med de hängda människorna och ber Waldemarius stänga locket snabbt.
Waldemarius läser igenom dokumenten:
Det första är en bild på en vacker adelskvinna med bar överkropp och en kärlekshälsning till von Kaufman ’Till min Averlänska tjur’.
Det andra dokumentet är ett brev från en viss Professor Obertus von Oppenheim i Middenheim gällande ett samarbete i ett forskningsprojekt och utlånande av några böcker. Oppenheim har skickat von Turinger som sändebud till Averheim.
Det tredje dokumentet är ett brev från kaptenen på The Southland Expedition – Eothir Walandar – som skildrar upptäckten av artefakterna och vad som hände under hemresan. Delar av besättningen blev galna och andra utvecklade mutationer på vägen hem. Alvkaptenen varnar von Kaufman att inte visa föremålen som hittades.
De nyblivna tjuvarna är ense om att Waldemarius tar ett antal ädelstenar och säljer dem i Dwarf Quarter innan von Kaufmann upptäcker vad som hänt och efterlyser stenarna. De gömmer sedan resten av juvelerna i stallet och Waldemarius tar breven de hittade för att leverera dem till von Pappen på garden partyt.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
Vakthållningsbekymmer

Ruben ser sig omkring. Nu har han äntligen chansen att tala med folk och gräva djupare i intrigerna. Istället kommer Ingvald och Caspar fram. Ruben får onda aningar igen. Ingvald har tagit sitt arbete som säkerhetsansvarig på festen på fullaste allvar. Han har en stolt och yrkesmässig uppsyn men något bekymrar honom.
”-Gästerna är oroliga” säger han i en ton som om han avgav en rapport ”-Marlene von Alptraum har påpekat att det är väldigt få vakter. Det går inte att ha kontroll på hela området von Mohr.” Ruben vill inte prata om det här. Han vet inte vad han kan göra åt det nu.
”-Du klarar det här jättebra Ingvald” försöker Ruben men Ingvald ger sig inte.
”-Och dessutom, varför vill inte von Kaufman ha några vakter här inne?” säger Ingvald menande.
”-Äh, han vill bara inte ha Baerfausts män här” fnyser Ruben.
”-Ja, det är skumt” tillägger Caspar som om han inte hört vad Ruben sa ”-Det är något på gång. Vi kunde ju ha stor hjälp av vakterna uppe på murarna att övervaka festen.”
”-Det är klart att det är något på gång” säger Ruben otåligt ”-När är det inte något på gång när societeten träffas i den här staden? Vi får bara se hur vi kommer ur det.”
”-Von Kaufman måste ha sina egna vakter här någonstans. Jag måste få veta vilka dom är så jag kan organisera dom.” Detta var en ny tanke för Ruben.
”-Varför skulle han ha vakter här som inte vi vet om?”
”-Det är det enda logiska. Jag tror inte man anordnar något sånt här utan personlig säkerhet” säger Ingvald. Caspar drar Ingvald i ärmen och säger till Ingvald:
”-Och hatten.”
”-Just det” säger Ingvald ”-Varför har herr Weiss och von Kaufman varit så envisa med att Werner ska ha en hög hatt på sig? Dom planerar något. Det är uppenbart att man vill peka ut Werner. Göra honom till en tydlig måltavla.” Ruben sväljer tungt. Har han missat något? Visst, dom har redan tänkt tanken att von Kaufman är medsammansvuren till Lena Steinhäger och dom vet att The Purple Hand vill röja Werner och Leonora von Krieglitz ur vägen, men varför skulle det hjälpa med en hög hatt? Ruben har mer tänkt på ett attentat orkestrerat av The Black Hood och som inbegriper råttmännen, men detta vågar han inte säga högt för ingen lär tro på honom. Werner måste det vara lättare att ta vid ett annat tillfälle tycker Ruben men Ingvald har rätt.
”-Det är en god analys. Kan det verkligen vara så? Men varför en hatt? Och vem?” säger Ruben eftertänksamt.
”-Von Kaufman måste ha vakter här någonstans. Du måste fråga honom. Jag måste få veta vilka dom är.” Nu börjar Ruben tycka att det är underligt varför Ingvald är så besatt över vad von Kaufman kan tänkas ha för vakter. Vet han något som han inte vill säga?

Ruben går i vilket fall som helst till von Kaufman och försöker pressa honom att uppge om han har några personliga vakter han inte sagt något om och få honom att komma till sans och låta Baerfausts män komma in i borgen. Men Ruben finner honom lika envis som tidigare. Ruben hotar till och med att gå till Clothilde och säga något fräckt så hon örfilar honom offentligt. Det vore en katastrof för von Kaufmans giftasplaner men till och med detta hot viftar von Kaufman bort. Han kan tydligen offra vad som helst för att inte släppa in Baerfausts män i borgen. Allt är mycket märkligt tycker Ruben. Under tiden får Ruben en annan idé. Han pratar med Ingvald och Caspar igen.
”-Vi kanske kan lösa det här till allas belåtenhet mina herrar. Jag har ett känsligt uppdrag för Caspar och Gabriel och behöver därmed befria dom från sina sysslor här.” Caspar skiner upp.
”-Jag kan ordna vakter” säger han entusiastiskt. Ruben vänder sig till Ingvald.
”-Vore det en godtagbar plan Ingvald?” Ingvald rycker på axlarna.
”-Bara dom är pålitliga så. Jag behöver sex, sju stycken. Det skulle vara tillräckligt.”
”-Ge mig sex guld så fixar jag det” säger Caspar och sträcker ut en hand till Ruben.
”-Sex guld! Jag har väl inte så mycket pengar på mig?! Fråga Wera.”
”-Ja, det är vad det kostar för att jag ska ordna pålitligt folk på så kort tid. Ta erbjudandet eller inte, det är upp till dig.” Ruben undrar om det verkligen är i Ranalds anda att utpressa sina vänner i en knipa.
”-Jag får prata med Curd Weiss” svarar Ruben.

Under tiden dom står där får von Pappen besök av en förklädd Loemdelve. Sen kommer Loemdelve fram till Ruben, Caspar och Ingvald och överlämnar några dokument. Tydligen är dom stulna från von Kaufmans kontor av Wera och Loemdelve alldeles nyss. Återigen, bra initiativ, tycker Ruben. Det ena dokumentet är en rapport från Valandir, alven som var kapten på båten som Southlands Expedition åkte med. Det står om mystiska artefakter och att Valandir strängeligen uppmanar von Kaufman att inte visa artefakterna för någon. Det andra dokumentet är ett brev från en man som skriver om nya upptäckter i något projekt som mannen har haft med von Kaufman. I det brevet nämns också von Hochstauffer från Middenheim. Intressanta fynd. Ingvald är också imponerad av det djärva inbrottet.
”-Så gör man ett snyggt inbrott” säger han och ser menande på Caspar. Caspar surnar till.
”-Det är ju inte värt nåt om man inte pissar ner nåt. Amatör!” fräser Caspar.

Nu kommer Adele Ketzenblum in. Hon går fram till Baerfaust och pratar med honom.

Ruben pratar med Weiss om pengar till mer vakter men han tycker att Ruben skulle ha tänkt på det här lite tidigare. Han anser att sex guld är helt befängt och ger Ruben ett guld och lite silver. Ruben går till Caspar och istället för pengarna så överlämnar han Faustmans pistol som han antar är värd närmare tio guld. Caspar antar betalningen och Ruben önskar honom lycka till. Caspar går.

View
The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 3 - Werner Lankdorf
Herr Geldloss liv räddas

Allt folk börjar gå mot det stora tältet där maten serveras, det är en mycket fin och påkostad mat som erbjuds gästerna. Under middagen träffas dom 6 vännerna för att samspråka lite, Ingvald vill ha lite hjälp med vakthållningen. Caspar erbjuder sig att fixa några personer som kan hjälpa till att hålla vakt, men Werner och Ruben är av en annan åsikt. Diskussionen böljar hit och dit, tillslut bestämmer sig Ruben för att Caspar kan fixa extra folk till vakthållningen. Caspar lämnar Garden Partyt för att hämta lite förstärkning. Werner hämtar en tallrik med mat, sedan beger han sig till stadsarkivet för att leta lite information. Han ger tallriken till sin gode vän Klaus Rodebringer. “Werner det var snällt att du tog med lite mat, men vilket himla väsen det är på borggården. Man kan ju inte tänka klart i detta oljud, hur ska någon kunna jobba i oväsendet”. “Du får härda ut ikväll Klaus, jag lånar arkivet ett tag” säger Werner. “Du vet vart du ska leta, så varsågod” säger Klaus. Werner letar fram några böcker, som han tar med sig till ett av skrivborden. Han sätter sig bekvämt ned vid skrivbordet, sedan plockar han fram ett par tunna bomullsvantar och sina läsglasögon ur den lilla väskan han har i bältet. Nu känner sig Werner verkligen hemma, han börjar vant bläddra i böckerna. Efter knappt 2 timmar har han hittat allt han sökt efter, och han känner en sinnesro som han inte haft på flera dagar.

Werner ställer tillbaka böckerna innan han går ut på borggården och festen igen. När han kommer ut på borggården tittar han sig omkring, till sin förvåning ser Werner att Ulfgang Krieglitz fortfarande sitter kvar på gräsmattan. Werner kan också se att Disciple Kurgan sitter i tältet alldeles för sig själv. Werner beger sig mot tältet för att prata med Disciple Kurgan. När Werner kommer fram till Disciple Kurgan verkar han vara en aning nervös. Werner sätter sig bredvid Disciple Kurgan, “Är allt som det ska vara?” frågar Werner. “Det känns inte så bra när han är här” svarar Kurgan och pekar på Ulfgang Krieglitz. Efter att det blev sagt fortsätter dom två att samtala om det som händer i Averheim nu. När dom sitter där och diskuterar kommer Adele Ketzenblum fram, Werner känner sig genast väldigt obekväm med situationen. “Diciple Kurgan, inte visste jag att du känner Werner Lankdorf” säger Ketzenblum. Nu börjar även Disciple Kurgan skruva på sig, med lite otydlig stämma säger han “Jo, jag känner Werner ganska väl”. “Haha, inte behöver du bli darrig på rösten för det Disciple Kurgan” skrattar Adele Ketzenblum. Disciple Kurgan flinar lite nervöst och drar en stor suck. Dom tre står och pratar ett tag, Adele Ketzenblum är på bra humör. Plötsligt vänder hon sig mot Werner som har intagit en lugnare attityd, “Werner, har du varit i Averbaum nyligen?”. All den lugn som varit hos Werner var som bort blåst, “Vad menar du?” stammar Werner. “Nej, jag syftar inte på något speciellt. Men ditt namn dyker upp hela tiden, och vad jag fått höra så vet du en hel del om väldigt mycket”. “Nej jag har inte satt min fot där sedan sist, jag är intresserad av att studera där av att jag vet en hel del” mumlar Werner undvikande. Hon stirrar på Werner med ett litet leende på läpparna, Werner tittar tillbaka på henne med en lite vacklande blick. “Werner, du vet mycket väl vad jag syftar på. Jag har fått en bra känsla av dig, men om du får reda på något så kommer du genast till mig. För du vill väl inte förstöra vårt fina samarbete Werner”. Helt plötsligt dyker Kapten Baerfaust upp, " Är det något problem?" säger han med bestämd röst. “Nej då, vi har bara haft ett givande samtal” säger Adele Ketzenblum. Sen går hon iväg, både Werner och Disciple Kurgan andas ut när hon lämnar dom. “Jag vet inte vem jag avskyr mest Adele Ketzenblum eller Friedrich von Kaufman, Ketzenblum är i alla fall inte dum. Jag fattar inte hur han kan vara så jäkla dum att han inte använder mina bästa män till vakthållningen. Werner, hur står det till med Heidi”? “Jag har inte hunnit prata med henne, hon har inte vaknat upp än” säger Werner. “Werner, om det skulle hända något här ikväll spela inte hjälte. Tänk på att ni ska bli föräldrar, sök upp mig eller mina män så skyddar vi dig” säger Kapten Baerfaust med beslutsam ton. “Jag måste försöka prata von Kaufman på bättre tankar”. Efter dom orden går han iväg med bestämda steg.

Disciple Kurgan och Werner fortsätter prata, Werner lyssnar på vad Kurgan säger men hans tankar är hos Heidi som han är så orolig för. Han tänker även på Selena von Kuschs erbjudande och hur illa dom andra familjerna behandlar henne, det är något som gör Werner irriterad. Så hör han Rubens ljuva stämma ta ton att, han presenterar Uberlector Magdalena Brecht. Hon föreslår att det hålls en konklav i Streissen, för att på så viss kunna utse en ny Elector Count. Förslaget godkänns av dom andra berörda adelsfamiljerna. Så reser sig krigarprästen Ulfgang Krieglitz sig upp, han tar några steg mot Magdalena Brecht. “Jag som krigarpräst av Sigmar kan här meddela att Sigmar kyrkan kommer att åberopa den gamla klausulen, det innebär att Sigmar och Verena har 1 varsin röst och bondeklassen 3 röster det vill säga Purfurst i konklaven”. Sedan tar han upp sin väldiga stridshammare och lämnar garden partyt. Det börjar viskas och tasslas bland dom andra gästerna. “Visste du om det här” frågar Werner Disciple Kurgan, som skakar på huvudet.

Utav en slump får Werner syn på Caspar, han kommer med 6 nya vakter. Dom är alla klädda i von Kaufmans färger, men det som gör Werner mest förbryllad är att en av vakterna är Werner Murrmann. Vad fan gör han här tänker Werner. Helt plötsligt faller Gregor Geldloss handlöst till marken, det blir en tumult artad stämning på gästerna. Dr Verfullen är snabbt framme hos offret, han kan snabbt meddela att Geldloss är utom all räddning. Ruben ser snabbt till att kroppen kommer bort från gräsmattan, Ruben och Werner följer med kroppen till ett rum inne i Averburg. Utav en slump upptäcker Werner att Geldloss inte är död, han andas mycket svagt. Han håller sakta på att kvävas, Werner börjar snabbt göra första hjälpen på Geldloss (D3 slag). Och plötsligt får han igång andningen på Gregor Geldloss, som drar några djupa andetag. Han tar tag i Werners näve och viskar med sluddrig stämma " Vem är det jag står i skuld till för mitt liv"? ." Jag är Astromancer Werner Lankdorf, ligg kvar här och vila så kan vi pratas vid senare" säger Werner". Werner låser dörren från utsidan och stoppar på sig nyckeln. Werner föreslår att Ruben ska meddela gästerna om Verfullens fel diagnos, bara för att kunna smutskasta honom. Ruben berättar om Weras och Loamdelves inbrott hos von Kaufmans kontor, och vad dom hittade där innan dom går ut till gästerna igen. Dom andra gästerna vänder sig mot Ruben för att få ett svar vad som hänt.
“Ärade gäster, jag kan framföra glädjande nyheter. Gregor Geldloss är vid liv, han mår efter omständigheterna bra. Han höll på att kvävas, men tack vare Werner Lankdorf så lever han. Han är under uppsikt och vilar nu, om någon dag är han nog på bena igen. Som sagt det kanske blev en lite förhastad dödförklaring av Dr Verfullen” säger Ruben. Dr Verfullen vet inte vart han ska ta vägen, och Lena Steinhäger ser också lite obekväm ut. Werner hade hoppats att Ruben skulle sätta åt Dr Verfullen ändå hårdare.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.