The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 5 - Frau Wera
Överfallet

Diligensen från Averheim hinner bara åka några hundra meter då Wera hör något som låter som en hornstöt bakom sig. När hon vänder sig om ser hon Gertie blåsa i ett något slags jakthorn.
”Varför blåser hon i ett horn? För att varsko andra att vi kommer såklart!” Wera ropar till Krupp:
”Vänd vagnen!”
Krupp vänder vagnen och de rullar tillbaka till platsen där trädet låg över vägen. När Gertie ser att de åker tillbaka mot henne flyr hon iväg bakom den höga häcken. Hon blir jagad av både Ingvald och Gabriel som snabbt hoppade ut ur vagnen när den stannade.
Ingvald och Gabriel har precis försvunnit bakom den höga häcken då Wera ser sex ryttare som kommer emot dem längst vägen. Ryttarna kommer galopperandes tre i bredd, alla är klädda i läderrustning och har armborst eller pistoler i händerna.
Wera vrålar till de andra:
”Ryttare kommer! Vi blir anfallna! De kommer bakom oss!” Hon lägger sig sedan till rätta bakom en lår på vagnstaket och siktar in sig med armborstet.
”Kom bara lite närmare era kräk, så ska ni få känna på ett armborstlod.” Men Wera försöker bara peppa sig själv: ”Sex ryttare! Med skjutvapen. Till häst. Det här känns inte bra. Här gäller det att träffa med varje skott om vi ska komma levande ur det här.”
Wera siktar in sig på ryttaren i mitten av den främre raden. Hon kramar avtryckaren och ser med tillfredställelse att hon träffar. Hon laddar snabbt om medan ett armbortlod från banditerna träffar låren framför henne.
När hon lyfter blicken igen ser hon att banditerna är nära vagnen nu men för ryttaren i mitten tar anfallet slut då Wera träffar honom med sitt andra skott och han faller av hästen.
Så är ryttarna framme vid vagnen. Tre banditer rider runt vagnen till vänster om Wera och de två andra rider runt till höger om henne.
En av ryttarna till vänster om Wera rycker plötsligt till när en blixt från ingenstans träffar honom med ett sprakande läte. ”Måste vara Werners verk.” Hon slås sedan av att magikern blivit starkare. ”När vi först träffades skickade han en mycket mindre projektil mot Fritz.”
Luften fylls av rop och pistolskott. Wera förväntar sig bli beskjuten där hon ligger på taket till vagnen men till sin förvåning får hon inget skott på sig. Sedan blir hon varse om varför; ryttarna siktar in sig på deras kusk – Jochen Krupp. Wera ser hur Jochen träffas av skott från både pistol och armborst och faller av kuskbocken med ett lod utstickandes från bakhuvudet.
”Helvete. En av oss redan nedgjord. Hur ska vi nu överleva detta?”
Hennes tankar avbryts av ett vrål från häcken vid sidan av vägen. Ut på vägen stormar Ingvald ”Der Fleischer” Reise svingandes sin zweihänder. Ryttaren närmast Ingvald som träffades av Werners blixt hinner inte ens reagera på vad som händer innan tvåhandssvärdet träffar honom i magen och han faller död av hästen. Efter Ingvald kommer också Gabriel rusande runt häcken.
”Ett lika!” Wera skickar ett lod mot ryttaren närmast henne. När hon kastar en blick bakom sig får hon se att Ingvald fortsätter svinga sitt stora svärd mot nästa bandit samtidigt som han fortfarande rör sig framåt. Der Fleischer lyfter bokstavligen både ryttare och häst innan bandit nummer 2 far i backen. Blixtsnabbt kommer Ingvalds hugg genom den fallnes mage och banditen blir stilla. ”2 – 1 till oss! Heja Ingvald!”

Men Ingvald är långt ifrån klar utan fortsätter sin framfart mot den tredje ryttaren. Under tiden har Ruben klättrat upp på vagnstaket med Wera. Plötsligt riktar han pistolen mot Selenas kropp och skjuter liket i huvudet. Handlingen får alla att hoppa till och Wera förbannar tyst adelsmannen: ”Varför var det nödvändigt att göra det precis nu, mitt i striden? Skjut mot banditerna istället!”
På grund av det störande momentet missar Wera med sitt nästa skott men turligt nog verkar också stråtrövarna ha problem med att träffa sina mål. Hon ser att de nu riktar in sig på Ingvald vars svärd är rött av blod.
Men inget kan stoppa Ingvald. Han nedgör banditerna likt en bonde som slår ner sina grödor med sin lie. Det stora svärdet åker runt i vida cirklar och varje gång det träffar faller en bandit. Werner försöker stoppa upp Der Fleischers bärsärkagång:
”Vi behöver ta en levande!”
Ropet är förgäves. När den femte stråtrövaren faller när zweihändern nästan delar honom på mitten försöker den siste ryttaren fly men faller efter ett par steg med Weras armborstlod i ryggen.

Nu när alla banditerna är döda börjar Wera inspektera kropparna. Samtliga av de fallnas pistoler har ett emblem i form av en ledsen sol – Ingvald känner igen emblemet som stadsvaktens. Ingen i sällskapet känner dock igen någon av de döda stråtrövarna. En av de döda har en nyckel runt halsen vilken Wera tar beslag på. Gänget lägger nu liken på vagnstaket och tar med sig alla kropparna till Averheim.
När de anländer till Averheim tar de döda banditerna till Morrs trädgård utanför den södra stadsmuren innan de åker in i staden och till Red Arrow Coaches. När de kommer fram hoppar alla ur vagnen utom Ruben som fortsätter till von Alptraums stadshus för att släppa av Clothilde och hennes livvakt.
Wera och Gabriel går till Rubens hus. Där klär Wera ut sig till Diethild igen och klär ut Gabriel till sjömannen Jonathan Brückner. Paret går sedan till vaktstationen i Weavers District för att kolla upp med Kapten Baerfaust om banditerna tillhört stadsvakten.
När de kommer fram till vaktstationen blir duon först stoppade av den vakthavande på stationen men blir visade till Baerfaust efter att Wera bett vakten att hälsa från kaptenens informatör från Gardenpartyt.
En trött och sliten Baerfaust blir uppdaterad över vad som hände längst vägen mot Grensstadt och att stråtrövarna hade stadsvaktens vapen. Wera följer Selena von Kusch önskan och säger till kaptenen att grevinnan föll för ett vådaskott. Kaptenen erkänner att vapen försvunnit från garnisonen samt att flera vakter har slutat då de inte fått betalt.

När Wera och Gabriel går så tillbaka till von Mohrs hus och strax efter dem infinner sig även Ingvald, Ruben och Werner. De två senare är väldigt nedslagna och deppade då de båda blivit utskällda över vad som hänt de har även blivit anklagade att ha brutit ett förtroende. Werner berättar att de blivit ålagda att döda Gisselbert Kuhn då denne har sett och hört vad som hänt och inte går att lita på.
Nu startar en livlig diskussion över vad de skall göra härnäst.
Den pågår dock bara en kort stund innan Ruben ber dem alla att lämna honom ifred då han inte mår bra. Wera föreslår att de går till The Golden Spool med argumentet att det är ett bra värdshus. Werner och Ingvald går med på att följa med och trion beger sig till Weavers District.

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 4 - Frau Wera
En olycksbådande resa

Wera vaknar utvilad i en riktigt bekväm säng hemma hos Ruben Ulfman von Mohr. Hon upptäcker till sin glädje att febern från igår är borta. Hon kliver upp och tillsammans med de andra äter hon en stadig frukost innan hon går till The Golden Spool för att hämta sina tillhörigheter. När hon kommer till sitt rum på värdshuset träffar hon där familjen Loamdelve.
”God morgon på er. Hoppas ni alla mår bra. Gick det bra att sälja juvelerna, Waldemarius?”
”Jo, då. Alldeles utmärkt.” Halflingen ser nöjd ut. ”Nu har vi pengar nog för att mor och kan ta sig till Streissen med nästa diligens.”
”Roligt att höra. Jag räknar också med du fick mycket mer än vad resan kostar och jag vill gärna ha min andel.” svarar Wera.
”Naturligtvis” svarar Loamdelve och ger henne en välfylld börs. ”Varsågod, 150 silver.”
”YES! Ranald vare prisad!” Wera tar emot börsen med ett leende.
”När åker ni?” Frågan ställer hon till Äppfelbert och Blümchen.
”Med första diligensen mitt på dagen. Stort tack för din hjälp. Om du någon gång kommer till Streissen och behöver tak över huvudet så kom och besök oss.” Wera får en adress till Loamdelves släktingar i Streissen.
Det är en nöjd Wera som nu går med sina ägodelar tillbaka till sitt rum hos von Mohr. Väl framme gömmer hon undan 100 silvermynt innan hon byter om till sina betjäntkläder. Wera följer sedan med en lätt nervös Ingvald till Selena von Kusch hem för att närvara när den store mannen blir dubbad till riddare.
Ingvald berättade för hela sällskapet häromdagen att han skall få uppnå sitt stora mål – att bli Riddare av Myrmidia. Dubbningen skall ske av Selena von Kusch och Viktor von Steiner hemma hos von Kusch. Wera lovade då att hon skulle följa med.
Det är många som samlats för att se Ingvald Reise dubbas till Knight of the Blazing Sun som är Myrmidias största orden. Wera slås dock av synen att Selena von Kusch ser nedstämd och sorgsen ut trots den uppsluppna stämningen. Selena lyckas i alla fall se glad ut när Ingvald står på knä framför henne och von Steiner och blir dubbad riddare. När Ingvald blivit riddare får han av von Steiner en skinande blank rustning och en sköld med emblem i form av en stor sol. Han får också en lans och en stridshäst med harnesk. Wera har aldrig sett Ingvald se så stolt och lycklig ut. Hela mannen verkar ha blivit en halv decimeter längre när han står där efter ceremonin och blir gratulerad av alla åhörare.

Wera och Ingvald beger sig sedan tillbaka till von Mohr hus. Wera går nu till sitt rum och tar på sig sin läderrustning och hon samlar noggrant ihop sitt röda hår under den medföljande läderhuvan.
”Bäst att inte ta några risker. För många fiender i staden och håret sticker ut för mycket.”
Avslutningsvis stoppar Wera på sig båda knivarna, slungan och till sist tar hon med sig armborstet och ett koger med lod.
”Jag börjar ha på mig denna mundering allt oftare på senare tid. Hoppas bara att vi slipper strid.”
Wera går så ner till de andra för att de sedan tillsammans går i samlad tropp till The Red Arrow Coaches där diligensen som de skall åka med redan står och väntar. På kuskbocken sitter en väderbiten och bister man klädd i en svart rock och med ett gevär liggande över knät. Mannen utbyter en kort nick med Ingvald. Så kommer Clothilde von Alptraum fram till vagnen. Med sig har hon en stor mörkhårig man med stenansikte, klädd i rustning och med ett långsvärd vid höften. Det är hennes livvakt Gisselbert Kuhn. Selena von Kusch dyker upp strax därefter följd av Curd Weiss. Det slår Wera att von Kusch kommer utan sina tileanska livvakter.
”Men, varför kommer hon ensam? Har ingen berättat vad resans syfte är?” Wera känner en olustig känsla komma krypande. Att Selena ser än mer gråtfärdig ut än under gårdagen gör inte olustkänslan mindre.
Alla resenärer presenterar sig för varandra och Wera utger sig igen för att vara en tjänare. Hon lägger märke till att Clothilde reagerar på att von Kusch skall med.
Curd Weiss gör sedan ett stort spektakel över den förestående resan med Red Arrow Coaches till Grensstadt med så prominenta gäster.
När Weiss är klar sätter sig alla i vagnen utom Wera som sätter sig med den bistre mannen på kuskbocken. Hon vet nu att han heter Jochen Krupp och verkar vara en tystlåten men inte ovänlig man. Krupp sätter vagnen i rullning och låter passagerarna åka några varv runt Plenzerplatz innan han styr hästarna från torget för att kort därefter åka ut genom den södra stadsporten.
När de passerat ut genom porten ser de alla att Leitdorfs armé fortfarande är kamperad utanför tillsammans med Knight of Sigmars Blood.
”Det verkar inte som att Hans von Leitdorf anser att faran är över.”

Vagnen rullar nu på den södra vägen mot Grensstadt under en obarmhärtigt varm sol. De passerar de stora fälten med nysådda grödor som ligger i anslutning till staden. Efter fälten passerar de betesmarkerna för Averheims berömda boskap. Wera frågar Krupp med ett leende på läpparna:
”Så, Herr Krupp. Hur är upplägget gällande denna resa?”
”Mina order är att följa vägen mot Grensstadt under 3 till 4 timmar och invänta ett överfall eller ett annat försök att ta beslag på vagnen” svarar en mer talför Krupp.
”Okej. Så Weiss och von Kaufman förväntar sig ett överfall eller dylikt. Varför då utsätta Clothilde för risken? Vill de att något skall hända henne? Och varför har von Kusch åkt utan sina livvakter?”
När de rest i cirka en halvtimme hör Wera Ruben ropa inifrån vagnen att de behöver stanna. När Kropp stannat ekipaget staplar Selena von Kusch ut, stödd av Ruben, och spyr i diket vid vägen. Wera upptäcker att grevinnan gråter och ser skräckslagen ut.
”Vad är detta? Vad har hänt? Någonting är riktigt fel. Är grevinnan sjuk?”
Wera hör att Clothilde luftar samma tankar men hennes fundering blir bortviftad av Ruben och Werner med att Grevinnan von Kusch bara är åksjuk.
”Blir du skräckslagen av att vara åksjuk?” Wera olustkänsla växer än mer.
Resan fortsätter. Landskapet ändrar sig till att bestå av små bondgårdar som ligger intill vägen. De passerar även små byar men efter ytterligare en timme ropar Ruben igen att de skall stanna. Kropp stannar vagnen och Ruben och Werner hjälper en skakande Selena till en skugga under ett stort träd intill vägen. Wera hoppar ner från kuskbocken och samtidigt med Ingvald går hon fram för att se hur det står till med von Kusch men grevinnan ber dem då att gå tillbaka till vagnen. Wera kliver tillbaka upp på kuskbocken och Ingvald går in i vagnen. I vagnens dörr ser Wera att Clothilde von Alptraum tittar med oroliga ögon på von Kusch.
Werner och Ruben växlar tyst några ord med Selena varvid trion går iväg över en kulle och försvinner utom synhåll. Wera hör hur det diskuteras i vagnen men hennes uppmärksamhet riktas nu mot en ensam, manlig ryttare som kommer ridande på vägen norrifrån. Ryttaren är klädd i arméliknande byxor samt skjorta. Ryttaren saktar in när han kommer närmare och när denne passerar vagnen stannar denna till och tittar in i vagnen. Innan Wera hinner fråga något nickar ryttaren mot henne och fortsätter rida söderut.

Nu tappar Clothilde von Alptraum tålamodet och bestämmer sig för att se vad det är som händer. När Wera kommer ner från kuskbocken ser hon att Gabriel saknas. De återstående passagerarna hinner dock inte gå långt från vagnen då de möter Ruben som kommer bärandes med Selena von Kusch kropp. Werner och Gabriel syns inte till.
Nu utbrister det en livlig diskussion där Clothilde, Ingvald och Wera börjar pumpa Ruben gällande information över vad som hänt och varför Selena von Kusch var med på resan. Efter ett tag resignerar adelsmannen och berättar bakgrunden och orsaken till Selenas deltagande på denna resa:
”För ett antal år sedan avslöjades en kättersk kult i Bögenhafen av ett gäng äventyrare. Kulten var tillägnad kaosguden Tzeentch och hette The Purple Hand. Den högste ledaren av kulten – den så kallade Magister Magistrat – flydde staden och kom så till Averheim. Ruben vet idag att det är Lena Steinhäger. The Purple Hand är i maskopi med Black Hood men är inte nöjd med samarbetet. Kulten hade en plan över att de skulle frammana en demon som skulle besitta von Kusch för att sedan döda The Black Hood. Oturligt för Purple Hand så höll Selena emot demonen och vägrade utföra mordet men hon kände innan resan med diligensen att hon inte längre orkade inte stå emot demonen. Selena bad därför Ruben och Werner att de skulle ta med henne på denna resa och anordna hennes död så att det såg ut som att hon blev skjuten under ett banditöverfall. Detta för att inte hennes son Wilhelm skulle bli drabbad av någon skandal då han är en av pretendenterna till Elector Count. Men när det blev dags att utföra det Selena bad om kunde varken jag eller Werner utföra hennes önskan utan jag ströp henne istället.”
Under tiden som Ruben pratar dyker Werner upp tätt följd av Gabriel som smög sig iväg efter Werner och Ruben när de försvann med Selena över kullen.
Wera ser på deras sammanbitna miner att det varit en stor diskussion dem emellan. Clothilde gråter när Ruben avslutat sin berättelse och går fram till Ruben. Hon tar fram hans pistol och sätter den i hans hand:
”Var nu en sann vän och adelsman och uppfyll Selenas önskning.”
Ruben vägrar dock och det gör även Werner.

Stämningen är mycket kylig när sällskapet går tillbaka och sätter sig i vagnen. Selenas kropp läggs upp på taket och Wera sätter sig bredvid Jochen Krupp med en fråga:
”Har någonting hänt här?”
”Inget förutom att ryttaren som passerade oss tidigare kom ridandes tillbaka för några minuter sedan.”
”Hmm. Det verkar skumt. Vem förutom någon med skumma avsikter skulle rida ikapp en vagn, titta in i den och sedan rida tillbaka?”
Hon luftar sina tankar med de andra i vagnen och lägger sig sedan med laddat armborst på taket mellan lådor och Selena von Kusch kropp.
Efter att de åkt i en halvtimme stannar Krupp vagnen. De har kommit till en sträcka av vägen som kantas av en höga och täta häckar på båda sidorna av vägen. Där häckarna slutar ligger det ett träd tvärs över vägen. Vid trädets ena ende står det en kvinna klädd i bondekläder. Hela sällskapet blir på sin vakt. Då de inte ser något annat än trädet och kvinnan går Ruben, Ingvald och Gabriel ut ur vagnen och kollar upp trädet och kvinnan. Trion får reda på att hon heter Gertie och bor alldeles i närheten. De ser också att trädet är nedhugget. Wera håller under tiden utkik längst vägen för att upptäcka eventuella överfall men inget händer. Kvinnan bedyrar sin oskuld varefter Gabriel, Ruben och Ingvald lyfter bort stammen från vägen. De sätter sig alla till rätta igen och fortsätter färden mot Averheim.

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 4 - Werner Lankdorf
Strid och misslyckat uppdrag

Werner och Ruben bestämmer sig för att berätta för Gabriel, han har ändå sett vad som hände med Grevinnan von Kusch. När dom berättat för Gabriel, så ser han mest förbryllad och snopen ut. “Vad fan hade han förväntat sig att vi skulle göra med Grevinnan von Kusch” tänkte Werner. Dom bestämmer att dom ska ta med kroppen tillbaka till diligensen, men Werner vill sitta kvar själv med Grevinnan Selena von Kusch ett tag.

Ruben och Gabriel går tillbaka mot diligensen för att hämta hjälp med Grevinnan von Kusch kropp. Werner sätter sig på knä, han tar Selena von Kusch kropp i sin famn.
“Jag ber så mycket om förlåtelse för det jag gjort mot dig, trodde inte att sorgen och besvikelsen skulle kännas så kraftfull när jag visste att detta var din önskan. Detta dåd kommer jag att måsta bära med mig resten av livet, det måste vara ett av mitt livs värsta stunder” säger Werner pratandes för sig själv.

Strax efter kommer Gabriel och Ingvald för att hämta kroppen, Ruben är inte med. När dom kommer tillbaka till diligensen kan Werner känna av den spända stämningen som råder. När Werner kommer fram till diligensen kan han se hur Clothilde von Alptraum just läxat upp Ruben. När dom får syn på Werner blir det tyst. Ruben tittar på Werner med en uppgiven och tom blick “Werner jag har berättat allting, alla var på mig hela tiden”.
“Ni borde ha berättat för oss vad ni tänkte göra” säger Ingvald.
“Vi lovade Selena von Kusch, det var ett förtroende vi gav henne. Men det förtroende kunde vi inte hålla. Har aldrig sett er så jäkla misstänksamma tidigare, vad fan trodde ni vi skulle göra med henne egentligen? Vi har följt med er på saker utan att veta allting, men vi har aldrig gjort något dylikt” säger Werner och Ruben i kör.
“Så går det om man inte är ärlig” säger Gabriel.
“Dom orden ska jag ha i åtanke” framöver säger Werner. Om stämningen var dålig förut, så är den kaosartad nu.

Werner och Ruben går och lindar in Selena von Kusch kropp, dom hade tagit med sig en tjock filt. Sedan får dom hjälp med att lägga hennes kropp på taket på diligensen. Sedan bestämmer Ruben att vi avbryter resan och beger oss hem mot Averheim igen.

Jochen Krupp och Wera vänder diligensen, sedan bär det av mot Averheim. Inne i diligensen är det alldeles tyst, ingen säger något. Så får Werner en illavarslande tanke, han kom på att han tidigare sett Clothildes livvakt Gisselbert Kuhn leverera ett brev till Quintus von Griffonstein. “Undra hur trovärdig han är med att inte berätta för någon vad som hände här idag, Clothilde von Alptraum litar tydligen på honom”. Werner litar dock inte på honom, så han håller ett öga på Gisselbert Kuhn som sitter alldeles oberörd. Efter ett tag stannar diligensen till. Wera hojtar att det ligger ett träd över vägen. Alla hoppar ur diligensen utom Werner, Clothilde och Gisselbert Kuhn. En bit från trädet står en kvinna, hon presenterar sig som Gertie och att hon samlar något att äta till sina barn. Ingvald, Ruben och Gabriel hjälps åt med att ta bort trädet från vägen.

Sedan fortsätter resan mot Averheim, dom hinner bara åka några hundra meter. Sedan hör dom en signal, typ som att någon blåser i ett horn. Dom vänder diligensen för att möta fienden, när dom kommer där trädet låg ser dom att Gertie försöker springa därifrån. Ingvald och Gabriel börjar ta upp jakten på henne, medan dom andra gör sig redo för strid. Plötsligt kan dom se 6 st ryttare komma emot dom i hög fart. Wera och Ruben avvaktar tills dom har kommit närmare. Wera avlossar ett lod som träffar en av ryttarna. Inne i dilligansen förbereder sig Werner på att kasta en besvärjelse. Ryttarna närmar sig diligensen väldigt snabbt, när dom är tillräckligt nära avlossar dom sina vapen. Dom har siktat in sig på Jochen Krupp som kör diligensen, han dör av sina skador. Ruben och Wera besvarar deras eld. Wera träffar en så svårt att han avlider. Werner skickar iväg en blixt från sin näve, den träffar en av ryttarna som ryggar tillbaka. Clothilde och Gisselbert Kuhn tittar på Werner med stor misstänksamhet. Nu ger sig Gabriel och Ingvald in i striden, dom avbröt jagandet av Gertie. Werner har aldrig tidigare sett dess like till krigare, Ingvald dräper ryttarna en efter en. Han till och med springer efter dom, ingen av ryttarna har en chans att undkomma den väldiga besten. Werner ropar att dom ska ta en ryttare levande. Efter någon minuts stridande är alla ryttare dräpta, Ingvald står där alldeles blodig med kroppar runt omkring sig. Werner är helt tagen av Ingvalds stridsteknik, så imponerad … Ingen av ryttarna överlevde striden, även Jochen Krupp fick sätta livet till.

Ruben kommer till Werner och viskar att han satt en kula i huvudet på Selena von Kusch döda kropp under striden som det var sagt att göra. Dom lastar upp alla kropparna på diligensen och beger sig av mot Averheim, väl framme i Averheim stannar dom först till på Luppus Strasse hos stadsvakten. Där hoppar Wera och Gabriel av, dom ska visa upp kropparna för Kapten Baerfaust. Sedan lämnar dom av Clothilde von Alptraum och Gisselbert Kuhn vid deras residens, hon säger några väl valda ord till Ruben innan hon lämnar diligensen. Sedan åker dom till The Journeys End, för att lämna diligensen och informera Curd Weiss om det som hänt. Ruben vill prata med Curd Weiss, så han ber Werner informera Niccolo Machiavelli om situationen.

Werner vill gå ensam, men Ingvald ger sig inte så han följer med Werner. Dom kommer fram till Werners lägenhet på Sudenberg Strasse 7. Rafael Vincente följer med dom upp till Niccolo Machiavelli. Werner talar om att uppdraget är utfört, Ingvald beklagar också. Werner kan se på Niccolo Machiavellis ansiktsuttryck att något är fel “Werner för i helvete har du redan brutit förtroende du gav oss, du och Ruben kunde inte sköta detta på ett korrekt sätt”. Werner hade helt glömt att Ingvald var med. Han försöker förklara det helt oväntade som inträffade, men han avbryts av en enormt elak Machiavelli. “Vilka är det som vet vad som hände och inga lögner” ryter en elak Machiavelli. Werner berättar vilka som var med på resan. “Litar du verkligen på att Clothilde von Alptraum och hennes livvakt håller tyst, dom skulle verkligen kunna använda detta mot Lord Wilhelm” ryter Machiavelli.
“Jag litar på Clothilde von Alptraum, men är inte lika säker på hennes livvakt Gisselbert Kuhn” säger Werner.
“Werner då blir det din uppgift att röja bort honom, hur du gör det är ditt problem. Om det här kommer att förstöra för Lord Wilhelm att bli Elector Count, då kommer jag hålla DIG och RUBEN skyldiga för det. Lämna lägenheten innan jag blir mer förbannad” ryter en arg Niccolo Machiavelli.

Werner och Ingvald lämnar lägenheten med rumpan mellan benen, dom går tillbaka till The Journeys End för att möta dom andra. Ruben ser helt knäckt ut, han berättar att Curd Weiss blev vansinnig över hur vi utförde uppdraget. “Vi skulle förstås taget en levande och förhört den personen nu är allt lika ogjort som tidigare”. Werner berättar om fiaskot hos Niccolo Machiavelli och att han kräver att vi ska dräpa Gisselbert Kuhn. Wera och Gabriel tar det hela med en klackspark och dom skiter i om Curd Weiss och Niccolo Machiavelli blev besvikna. Ingvald håller också med dom i den frågan. Dom börjar diskutera om att det finns viktigare saker att göra, än att vara orolig för lite skäll. Dom vill besöka kloakerna igen, Wera har fixat en person som hittar där nere. Werner går med sänkt huvud till Ruben, han slår sig ned bredvid honom. “Ruben det här måste absolut vara den värsta dagen i mitt liv, vet inte hur man ska gå vidare från detta” säger en uppgiven Werner. Ruben instämmer med Werner, sen vill han få vara i fred. Han börjar sakta gå mot sitt eget hus. Werner blir sittandes kvar ensam, han kunde se i Rubens ögon hur jäkla dåligt han mådde över det som inträffat. Nog för att denna dag gått till historien som den värsta dagen i Werners liv, allt han gjort hade blivit fiasko. Werner skulle bara vilja lägga sig ned och vakna av att allt bara var en dröm. Men att ge upp nu det kunde han inte göra, han hade gett Grevinnan Selena von Kusch ett löfte och det skulle han fan inte bryta…. Han hade suttit och funderat lite på vägen hem, det fanns kanske en liten ljusglimt i tunneln i alla fall……….

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 3 - Frau Wera
Onda varsel

Plötsligt hörs det rop från The Journeys End. När sällskapet går dit så ser de att folks står och ser på en man utklädd till att likna en korp. En svart mask med en näbb, svarta fjädrar fastsatta på en svart dräkt samt konstgjorda klor på fingrarna. Wera hör höga, skrämda viskningar i folkmassan:
”Morrs Härold! Morrs Härold har kommit. Onda tider bådar.”
Den utklädde mannen går till mitten av Plenzerplatz genom folkmassan som flyttar på sig och börjar till Weras förvåning att dansa. Först är det bara i form av små ryckiga rörelser. Rörelserna blir allt vidare och snabbare som sedan övergår till en konstig, ryckig typ av dans. Alla på torget tittar fascinerat på fågelmannens dans där han nu står i ett utrymd cirkulär yta mitt på Plenzerplatz.
Wera börjar nu känna sig skräckslagen. En krypande fasa som långsamt sprider sig genom kroppen. Men trots detta kan hon inte slita blicken från den dansande härolden. Hennes hjärna skriker åt halsen att vända bort huvudet men hon kan inte. Omkring henne hör hon andra åskådare som börjar skrika av fasa. Allt känns plötsligt hopplöst. Wera ser nu att andra åskådare börjar reagera starkt och de verkar uppleva syner.
Wera får plötsligt en syn. En varelse med kvinnliga former helt klädd i svart läder där även ansiktet är täckt av läder. Wera drabbas av ångest. ”Jag kommer att dö! Vi kommer alla att gå under! Det är kört.”

Så plötsligt slutar Härolden att dansa. Hen vänder sedan på klacken och går sin väg. I och med att Härolden lämnar torget försvinner också ångesten och den depressiva sinnesstämningen.
Wera tar nu ton och använder sig av vad som hänt för att dämpa folkmassans framtida revolutionstankar:
”Folk av Averheim. Morrs härold har visat sig. Detta är ett tecken på att påvisa dårskapen med att revoltera. Härolden har visat att Averheims folk inte skall bli splittrade genom våldsamma handlingar.”
”Lyssna på henne, folk av Averheim. Det har aldrig varit Sigmars och Morrs mening att det skall vara ett delat folk.”
Till sin förvåning ser Wera att det är den sigmaritiska flagellanten Rune Steen som agiterar med henne. Men plötsligt pekar Rune Steen skrikandes mot himmelen:
”Sigmars komet! Sigmar kommer! Slutet är nära! The end times! Är det vår frälsning eller undergång?!”
Rune Steen börjar sedan be på sina knän så våldsamt att han slår pannan blodig mot det stenbelagda torget.
Wera tittar förvånat upp och ser då en tvåsvansad komet som åker över himmelen från öst till väst.
Ännu en gång börjar Wera känna sig skräckslagen. Och inte bara hon. Panik utbryter bland människorna på torget och de börjar skrikandes springa iväg. Wera försöker komma undan men lyckas inte utan ramlar omkull och blir trampad av folkmassan.
När Wera kommer upp på fötter igen ser hon att torget är tomt förutom hennes vänner och en handfull andra personer. Von Kaufman och Curd Weiss kommer fram till sällskapet och börjar prata med Ruben och Werner. Samtalet blir kort och von Kaufman och Weiss går sedan iväg.

Då dyker kapten Baerfaust dyker upp med sina Zweihänder soldater. Både Bearfaust och några av soldaterna är skadade. Bearfaust berättar att de hittade och dödade demigripen i labyrinten.
Så kommer Frandini – en av tileanska livvakterna – fram och växlar några ord med Werner och Ruben. Ruben säger sedan åt Wera. Ingvald och Gabriel att de kan gå till hans hus och vila upp sig varvid han och Werner följer med Frandini bort från Plenzerplatz.

Ingvald och Gabriel beger sig direkt till Rubens hus men innan Wera går dit byter hon om till sig själv i stallet bakom Journeys End och tar samtidigt med sig påsen med juvelerna hon gömde där.
När de kommer fram till Rubens hus och knackar på öppnar Nellie och visar sällskapet till köket där hon hjälper dem förse sig med mat.
Plötsligt knackar det på ytterdörren.
”Vem knackar på dörren vid den här tiden?” Wera stelnar till och ser att de andra blir lika fundersamma som hon. Trion äventyrare drar sina vapen och går försiktigt fram och öppnar ytterdörren bara för att finna att ingen står där.
Då uppmärksammar Gabriel dem att det ligger ett brev på farstukvisten. De stänger dörren och går tillbaka in till köket. De börjar diskutera vad de skall göra med brevet men till slut blir nyfikenheten för stor och Gabriel öppnar brevet och börjar läsa. Brevet nämner något om en träff om Ruben vill se sin dubbelgångare till mor död.

Ruben kommer efter en timme, stressad och med jagad blick. Han blir riktigt upprörd när han får veta att hans gäster läst hans brev.
Först vill han inte kommentera texten i brevet och vart han varit men berättar sedan att Selena von Kusch vill anställa Werner. Von Kaufman och Curd Weiss vill att Ruben och Werner skall undersöka runt försvinnandet av fyra diligenser från Red Arrow Coaches. Alla ekipagen har rapporterats saknade längst vägen mot Grensstadt. Tanken är att de skall åka med en diligens mot Grenstadt imorgon för att se om något händer längst vägen. För att det resan skall dra ögonen åt sig kommer Clothilde von Alptraum vara med som resenär men även Selena von Kusch kommer att följa med. Ruben frågar nu om Wera, Gabriel och Ingvald och kan tänka sig att följa med.
Wera är förvånad över strategin. ”Varför riskera en så högt uppsatt person som Clothilde von Alptraum på en sådan resa? Men, det förstås, hon har ju en livvakt och det har ju även von Kusch.”
Trots sina frågor går Wera med på att följa med på resan och det gör också Gabriel och Ingvald.
Sällskapet går sedan och lägger sig.

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 3 - Werner Lankdorf
Mordet på Selena von Kusch

Werner var klarvaken, han försökte somna om men det var omöjligt. Tankarna bara mal i skallen på honom. Han smyger sig ur sängen, för att inte väcka Heidi. Werner vankar av och an i rummet, han försöker sortera tankarna men det funkar inte. “Hur fan kunde jag missa den tvåsvansade kometen, jag måste studera himlavalvet bättre”. Werner hade läst att om en tvåsvansad komet syntes på himlen, så var det ett dåligt omen. Och där stod den vedervärdiga flagellanten Rune Steen och gottade sig i folks skräck för kometen dom nyss sett. Han sätter sig i fåtöljen vid fönstret, han måste öppna fönstret för han är alldeles svettig. Werner sitter där och bara tittar på Heidi, hon är så vacker även när hon sover. Så kom han att tänka på drömmen han fick när han stod på Plentzerplatz och tittade på den dansande Heralden av Morr, Heidi var med i den otäcka drömmen. Werner skulle kunna tänka sig lite hjälp med att tyda drömmen, för den känns lite illavarslande.

Werner lutar sig tillbaka i fåtöljen och stirrar ut i mörkret, nu börjar morgondagen göra sig gällande. Werner börjar gruva sig för att göra något så hemskt. Helt utan förvarning kastar sig Werner ur fåtöljen, han börjar vanka av och an igen. Fast nu går han och pratar för sig själv. Han har precis kommit ihåg att han reagerade på Adele Ketzenblums ansiktsuttryck när hon såg Wera tidigare ikväll. Hon kände igen Wera, säkert från incidenten på Brunsweg 2.
“Tänk om Adele Ketzenblum tillhör Jade Sceptre”. Disciple Kurgan berättade att hon hatade Tzeentch. Visste hon om vad dom tänkte göra med Heidi, hon kanske inte vet om att Heidi och Werner är ett par?

Werner sätter sig i fåtöljen igen, han kan inte släppa tankarna på Adele Ketzenblum. Han vaknar till i fåtöljen av att solen lyser honom i ansiktet, han går upp och tvättar sig. Werner pysslar om Heidi lite innan han lämnar rummet, idag fick han en känsla av att Heidis tillstånd känns en aning stabilare. Werner småpratar lite med Arta Schaffer innan han går iväg. När Werner kommer ner i köket är redan Henriette och Heidis syster Lisa uppe. Werner berättar att han upplevde Heidi något piggare idag, och att han ska åka iväg en snabbis med Ruben.

När Werner kommer till sin lägenhet så är redan Ruben och Ingvald där, Rafael Vincente möter Werner. “Du är sen Werner, nu bommade du när Grevinnan Selena von Kusch dubbade Ingvald Reise till Knight of The Blazing Sun. Nu är han en av oss, Ingvald är en bra man”. “Jag ber så mycket om ursäkt, har varit en tuff natt” säger Werner. “Kom, vi måste skynda oss. Grevinnan von Kusch vill tala med dig innan ni ger er iväg, det var tydligen något viktigt”. Rafael Vincente tar med Werner direkt till Grevinnan von Kusch, hon skiner upp en aning när hon ser Werner. “Werner jag blev orolig för en stund att du ångrat dig”. “Nej då, jag har bara haft en tuff natt och jag ber så mycket om ursäkt om jag gjort dig orolig” säger Werner. “Du svarade inte på min fråga igår kväll, som jag sa igår det finns ingen som jag litar på som dig. Mitt avslut idag skulle kännas som en befrielse om jag visste att du vill bli Lord Wilhelms rådgivare, och se till så han fortsätter sina studier och att han följer Verenas läror. Du kommer få en viktig roll i Lord Wilhelms resa mot Elector Count”. Werner börjar skruva på sig, han får en olustig känsla längs ryggraden. Han lägger sina nävar om Grevinnan von Kusch nävar och tittar henne djupt i ögonen. “Om det är så du vill, då lovar jag dig att göra mitt bästa för att Lord Wilhelm ska få ett så bra liv som möjligt”. Grevinnan von Kusch kramar om Werner. “Nu ska jag bara ta ett så hedersamt farväl av min son som det går, sen kan vi bege oss Werner”.

Under tiden Werner väntar kommer Ruben och Ingvald, Ruben meddelar att dom beger sig mot diligensen för att möta upp Clothilde von Alptraum och dom andra passagerarna. Werner säger att han kommer med Grevinnan von Kusch så fort hon gjort det hon skall. Efter en stund kommer Grevinnan von Kusch ut från lägenheten, hon ser inte alls fräsch ut. Dom börjar gå mot The Journeys End och diligensen. När Werner kommer gåendes med Grevinnan von Kusch, börjar det viskas vad hon ska med och göra. Werner kan höra Curd Weiss säga till Ruben att hon ingick inte i resesällskapet. “Nu gör hon det” svarar Ruben. Wera sätter sig på kuskbocken med Jochen Krupp och Gabriel ställer sig bak på vagnen. Inne i vagnen på ena sidan sitter Grevinnan von Kusch, Werner och Ingvald och på andra sidan Ruben, Clothilde von Alptraum och hennes livvakt Gisselbert Kuhn.

Vagnen gör ett ärevarv på Plentzerplatz för att imponera på folket innan den lämnar Averheim. Resan går sakta ut ur staden, Ingvald och Clothilde von Alptraum tycker det är mycket opassande att ta med Grevinnan von Kusch när hon mår så dåligt. Ruben tycker situationen börjar bli lite jobbig, så Werner försöker lugna läget med att säga att han tror en resa skulle göra gott för Grevinnan von Kusch. Men den förklaringen köper dom inte, så tjafset fortsätter. Grevinnan von Kusch tar plötsligt Werners hand och säger “Werner vi måste stanna diligensen, jag måste kräkas”. Werner bankar i taket och hojtar att dom måste stanna diligensen. När diligensen stannar skyndar sig Werner ut med Grevinnan, hon lägger sig ned med huvudet i Werners knä. Ingvald kommer fram och tittar hur hon mår, sedan går han och pratar med Wera och Gabriel. Werner hjälper Grevinnan von Kusch tillbaka in i diligensen, men nu har även Wera och Gabriel sällat sig till den kritiska sidan. Det blir en spänd stämning efter tjafset som utbröt. Efter ett tag rullar diligensen vidare.

Werner sitter och hoppas på att dom ska rulla in i ett skogsparti snart, han ser att det är jobbigt för Grevinnan. Det är en spänd stämning inne i diligensen, Clothilde tittar lite snett på Ruben. Plötsligt lutar sig Grevinnan von Kusch mot Werner och viskar, “Werner det måste ske nu snart, jag orkar inte hålla emot mycket längre”. Werner tittar ut för att se hur terrängen är, inget skogsparti så längt ögat når. Werner kan bara se några enstaka träd efter vägen, annars är det bara höga vinrankor som växer längst vägen. Werner dunkar i taket igen, han får dom att stanna diligensen igen. Werner tar med sig Grevinnan von Kusch ut igen, nu mår hon riktigt dåligt. Dom andra fortsätter att högljutt klaga på vad som händer, Werner ropar till sig Ruben. Han förklarar för Ruben att Grevinnan inte pallar med mycket längre, det måste ske nu snart. Ruben tycker att dom fortsätter en bit till, utifall det kommer en lämpligare terräng.

Dom fortsätter resan, Ruben börjar bli riktigt stressad av situationen. Grevinnan von Kusch tar tag i Werners hand, hon kramar den hårt. Sedan viskar hon, “Det måste ske nu, jag orkar inte längre”. Werner tittar på Ruben innan han bankar i taket igen, det hörs uppgivna röster från Jochen och Wera. Werner tar återigen med sig Grevinnan von Kusch ut ur dilligansen, han tar med sig henne en bit bort. Ingvald följer efter Werner och Grevinnan von Kusch, han bara står där och tittar när Werner baddar hennes svettiga panna. Nu har alla i och på diligensen klivit av, Werner kan höra många missnöjda röster från diligensen. Werner ropar på Ruben, som måste avsluta sin diskussion med dom andra passagerarna innan han kommer. Werner och Ruben tar med sig Grevinnan von Kusch, dom går bort från diligensen mot vinrankorna. Ingvald följer efter trots att dom sagt åt honom att stanna vid diligensen,. Grevinnan von Kusch samlar sina sista krafter för be Ingvald stanna vid diligensen med dom andra. Ingvald vänder åter till dom andra, men klagar högljutt.

Werner och Ruben tar med sig Grevinnan von Kusch in bland vinrankorna, plötsligt säger Grevinnan von Kusch att det måste göras nu. Werner och Ruben är skrämmande överens om att dom inte kan skjuta henne och skylla på banditer, det är alldeles för öppet var skulle banditerna hunnit gömma sig. Dom bestämmer sig för att kväva henne och sedan skylla på att hon dog av sin sjukdom. Werner sätter sig ned med Grevinnan von Kusch i sin famn,“Selena von Kusch slappna av nu, så lovar jag att ditt lidande snart är över” säger Werner med tårarna rinnandes ner för kinderna. Ruben tar fram en halsduk som han vikt ihop, sedan lägger han den över hennes mun och trycker hårt. Selena von Kusch gör några sista ansträngningar, Werner lägger sin hand på Rubens och hjälper till att trycka. Werner kan se att Gabriel kommer smygandes efter dom. “Vad fan håller han på med” tänker Werner. När väl Grevinnan von Kusch slutat andas dyker Gabriel upp, “Jag förstod att ni döljer något” säger Gabriel. Ruben och Werner vet inte vad dom ska säga, dom trodde ingen av sina vänner skulle vara så misstänksamma så att dom skulle smyga ut efter dom.

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 2 - Frau Wera
Revolutionens slut

Werner och Gabriel går till Averburg med Tochfel för att ta fram skriftliga avtal över vattentransporterna till hamnen och Faust Quarter för att tillmötesgå Lönnermanns krav.
Under tiden går Ruben och Wera iväg och letar fram en vagn varvid Wera tar tyglarna och de skyndar sig till södra stadsporten. När duon kommer fram till stadsporten ser de att den är dåligt bevakad. Endast två nervösa vakter står nere på marken och tittar nervöst på när Ruben och Wera kommer. Ingen står på bröstvärnet.
”Tur för oss. Hade någon stått på bröstvärnet hade de nog sett att von Leitdorf är på väg. Men det känns inte okej att vakthållningen är så undermålig. Vad kommer hända om någon av pretendenterna till Elector Count väljer att ta titeln med hjälp av vapenmakt?”
Ruben använder sin auktoritet som adelsman för att övertala vakterna att hålla sig på avstånd medan han och Wera går till en av stegarna som leder upp till bröstvärnet.
Plötsligt slinter Wera med foten på väg uppför stegen men hon lyckas hålla sig kvar och kan fortsätta upp. ”Första gången jag står på ett bröstvärn” hinner Wera reflektera innan allvaret börjar.
På fältet utanför porten ser hon Hans von Leitdorf sittandes på sin häst tillsammans med Knight of Sigmars Blood och den storvuxne riddaren von Krieglitz som förolämpade Ruben när de var på väg till Old von Alptraum Mansion. Bakom riddarna står von Leitdorfs arme och väntar.
”Hur många man har von Leitdorf?” viskar Wera till Ruben som väntat på henne uppe på bröstvärnet.
”Runt 200 man” svarar Ruben.
Nu låter Hans von Leitdorf lufta sin otålighet:
”Ruben Ulfman von Mohr, öppna portarna så vi kan rida in och skingra packet på Plenzerplatz.”
”Tyvärr, von Leitdorf, så ser jag inte det som en bra idé. Jag har lyckats avvärja hotet från pöbeln och fått Marlene att inte låta öppna eld. Så att rida in med våld nu skulle förstöra den vapenvila som uppstått.”
”Det scenariot har jag väldigt svårt att tro på. Seså, öppna portarna!” Hans von Leitdorf har nu höjt rösten ytterligare.
”Nej, Grandmaster. Jag kommer inte låta öppna porten om ni tänker rida in och bruka våld.”
Wera känner hur spänningen stiger och inser att hon och Ruben snart kommer att hamna i en verbal diskussion igen:
”Heja Ruben! Måtte han orka stå emot von Leitdorf trots att han nyss varit i debatt med Marlene vom Alptraum. Kommer jag att orka?”
Mycket riktigt så blir det en till diskussion över om soldaterna skall få komma in eller inte. Wera och Ruben mot Hans von Leitdorf och von Krieglitz. Trots att mycket åter igen står på spel så känner Wera till sin förvåning att hon inte är nervös och Ruben verkar inte heller vara det. Efter det stora ordkriget framför The Journeys End känns denna diskussion som en söndagsutflykt.
Hans von Leitdorf och Grimwold von Krieglitz är båda krigs härdade krigare men inte lika vana med ordkrig så det dröjer inte länge förrän von Leitdorf ger upp en tuns suck och tittar ner mot marken.
”Ni vinner, von Mohr. Vi kommer inte rida in i staden och skingra demonstranterna. Men jag vill förvissa mig om att faran är över och yrkar därför på att jag och Grimwold får rida in och säkerställa att så är fallet.
”En rimlig begäran Grandmaster. Ni är välkomna in.”
Ruben ropar åt vakterna nedanför att öppna porten samtidigt som han och Wera tar sig ner till vagnen. Så åker Ruben och Wera med riddarna tillbaka till Plenzerplatz för att påvisa att läget nu är lugnt. Det är det inte.

När kvartetten anländer till torget är stämningen fortfarande spänd. Lönnermann står med armarna i kors tillsammans med Schyssel framför pöbeln och mitt emot honom står Ingvald och Ketzenblum.
”Men var i Ranalds namn är Werner och Gabriel?”
Wera lutar sig mot Hans von Leitdorf som står vid vagnen:
Grandmaster von Leitdorf – den brändskadade mannen som står bredvid Lönnermann heter Stanislav Schyssel och är med största sannolikhet ditsänd av The Black Hood. En crimelord som står bakom mycket ont som hänt den senaste tiden.”
Von Leitdorf tittar på Wera först med en frågande blick sedan smalnar hans ögon när han sverkar smälta informationen:
”Har inte vi setts förut?” frågar han
”Jo, sire. Jag var med i tjänstefolket på Von Kaufmans gardenparty.”
”Hmmm. Kunde ha svurit på att sett dig någon annanstans.”
”Du skulle bara veta, hårding.” Wera kväver ett leende.
Under tiden som Wera pratat med von Leitdorf har Ruben gått fram till gruppen med sömmerskor från Weavers District. Plötsligt börjar sömmerskorna att sjunga i kör anförda av Ruben. Sången om Averheim stolta gossar lättar upp den spända stämningen på torget.
”Jag tror att Ruben har hittat en ny nisch. Han har varit väldigt inne på sång på sistone.”
Nu dyker äntligen Werner och Gabriel upp tillsammans med Tochfel. Gabriel verkar skadad men de har med sig dokumentet. Tochfel går fram till Ruben och ger honom dokumentet. Ruben slänger en blick på avtalet och går sedan fram till Lönnermann och Schyssel. och räcker över avtalet till agitatorn som läser noggrant igenom avtalet. Så lyfter han blicken och höjer rösten:
”Folk av AVerheim. Vi har idag vunnit en seger över de styrande förtryckarna. Vi har nu fått ett avtal som säger att vi kommer få vatten levererade till oss i hamnen. Vi har visat att vi tillsammans kan sätta adeln i darrning. Vi är starka, folk av Averheim!”
Nu ser Wera att Schyssel verkar protestera mot vad Lönnermann sagt och att Tochfel börjar se rädd ut igen. Schyssel blir dock snabbt tystad av Ingvald som stirrar argt på Schyssel samtidigt som han tar ett steg mot Black Hoods hejduk. Schyssel vänder snabbt på klacken och flyr därifrån.
Revolutionen är avbruten.

Wera går nu fram till en synligt lättad Tochfel och vill tillåtelse att undersöka brunnen i hamnen och den i Faust Quarter. Tochfel går med på detta. Om Wera kommer till hans kontor imorgon skall hon få kartor och dokument som ger tillåtelse till detta projekt.

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 2 - Werner Lankdorf
En skrämmande vädjan om hjälp

Werner frågar Pauli Frandrini om det har hänt något, men han vill inte berätta något om vad det gäller. Werner och Ruben följer med Pauli Frandrini hem till Werners lägenhet på Sudenberg Strasse 7, utanför står Rafael Vincente och väntar. Dom blir visade upp till Werners lägenhet av dom båda Tileanarna. Dom leds in till vardagsrummet, där är både Selena von Kusch och Niccolo Machiavelli. Werner ser direkt att något är fel, Selena von Kusch sitter i soffan med tårfyllda ögon. Niccolo Machiavelli gör tecken åt Frandrini och Vincente att dom kan lämna rummet, dom tittar på Grevinnan von Kusch som nickar åt dom att det är ok att lämna rummet. “Det var bra att ni kunde komma så snabbt” säger Machiavelli. “Werner kom och sätt dig här med mig, jag har något jag måste berätta” säger en gråtandes Selena von Kusch. Hon tar Werners hand och börjar gråta ännu mera, “Jag är svårt sjuk och kommer inte att överleva”. “Vad är det du säger Grevinnan, jag känner folk som är duktig på medicin. Vi måste försöka, så prata inte på detta sätt” säger Werner. Selena von Kusch tittar på Niccolo Machiavelli, han nickar tillbaka och säger. “Selena berätta sanningen för Werner och Ruben, dom måste få veta vad som hänt”. “Jag har något inom mig som vill komma ut, jag har gjort saker som jag inte ens visste var möjligt. Det som är inom mig kräver att jag ska mörda The Man in the Black Hood, men jag varken vill eller kan mörda den person som gjorde det möjligt att få tillbaka Lord Wilhelm”. Werner är helt mållös, han vet inte vad han ska ta sig till. “Men Grevinnan jag kan tala med Luminary Konrad Mauer, han kan säkert hjälpa oss”.
“Werner du har alltid varit så snäll och hjälpsam mot mig och Lord Wilhelm, när alla andra hånat och gjort narr av mig har du stått troget vid min sida. Men den här gången kan du inte rädda mig, detta är något ondskefullt som måste förgöras. Jag vill be er om en sista tjänst, det är därför du är här Ruben Ulfman von Mohr”. Selena von Kusch vänder sig mot Werner, hon lägger sin hand på hans axel. “Werner det jag kommer att begära av dig är inte lätt, men jag gör det för Lord Wilhelms bästa. Jag skulle vilja att ni avslutade mitt liv, jag orkar inte hålla ondskan inom mig mycket längre. Werner jag förstår om du inte kan göra det jag ber om, det är därför jag ville att Ruben skulle vara med. Han är en adelsman på väg uppåt, han är så gott som familjen von Mohrs överhuvud nu och han är van vid tuffa beslut”. Werner tittar på Selena von Kusch med tårarna rinnandes ner för kinderna, han kan höra Rubens röst. “Grevinnan Selena von Kusch jag gör det för en mors omtanke för sitt barn, säger Ruben”. Grevinnan ler mot Ruben, sedan tittar hon på en förkrossad Werner. "Nå Werner, vad säger du frågar Selena von Kusch. Jag gör det, säger Werner med rosslig röst. Bra säger Niccolo Machiavelli “det här kanske låter grymt men ni måste få det att se ut som att hon blev mördad. Därför måste du sätta en kula i huvudet på henne och det måste ske imorgon för jag tror inte hon orkar motstå det hon har inom sig mycket längre. Detta måste göras diskret, inget får svärta ned Lord Wilhelms chans att bli Elector Count. Man bryter inte ett förtroende, kom ihåg det. Vi har vetskap om att du har stora skulder i Averbank, men eftersom du hjälper oss så kommer vi lösa dina skulder åt dig”. Efter att Niccolo Machiavelli förklarat för Ruben vad som gäller, och att han kommer att bli rikligt kompenserad så vänder sig Selena von Kusch åter mot Werner “Jag vill av hela mitt hjärta att du blir rådgivare och tar hand om Lord Wilhelm tills han blir myndig, att du och Niccolo Machiavelli stöttar Lord Wilhelms väg till Elector Count. Jag har ingen annan som jag kan tänka mig denna uppgift, du får din belöning när Lord Wilhelm blir Elector Count”. “Men hur ska jag kunna göra så att Lord Wilhelm får så bra förutsättningar i livet som möjligt” undrar Werner. “Werner var bara dig själv, du har dom bra sidor en god Elector Count kan ha nytta av…..”

Werner och Ruben lämnar lägenheten, båda är tagna av stundens allvar. Dom bestämmer sig för att ta med Selena von Kusch på dilligensturen imorgon. Sedan går dom åt varsitt håll, dom bestämmer sig för att träffas på Sudenberg Strasse imorgon. Promenaden hem till von Tasswinders residens var lång denna kväll, det var många tankar och grubblerier i huvudet på Werner. När Werner kommer hem sitter Baron Erkenbrand och sover i sin fåtölj i vardagsrummet, Werner försöker smyga för att inte väcka honom. Men det funkar inte, “Werner, kom in i vardagsrummet så jag får prata med dig” säger Baronen med barsk stämma. Werner går mot vardagsrummet, tillfället känns inte optimalt för honom att ha en konversation med Baronen. Dom har inte hunnit prata så mycket med varandra på sista tiden, det är mest Henriette som Werner pratat med på slutet. “Werner, jag ser att du rakat av dig håret. Det är bra, en man ska inte ha långt hår. Förresten vet du vilken eller vilka som ligger bakom angreppet på min älskade dotter, som jag sagt tidigare är hon mitt allt”.
“Nej, jag har ingen aning om vem som gjort det, men jag har hjälp av Kapten Baerfaust” säger Werner med osäker stämma. “Werner får du reda på vem som gjort det, då jävlar kommer du till mig på engång. Då ska jag åsamka dom sådan smärta som dom bara kan drömma om, var så jävla säker Werner”. Efter det raseriutbrottet går Werner mot sängkammaren. Werner har aldrig sett den här sidan hos Baron Erkenbrand tidigare, det tyder på att han är väldigt orolig för hennes hälsa. Werner skyndar sig upp till Heidi, han smyger upp dörren. Men där ligger hon fortfarande med feberdrömmar. Werner baddar hennes panna med en blöt trasa innan han kryper ner i sängen med henne. Han ligger där i sängen och tänker på Heidi och hur morgondagen ska bli, han har aldrig tagit någons liv tidigare. Speciellt inte en person som han har sådana känslor för, han tycker mycket om Selena von Kusch. Fast inte på ett sexuellt vis, utan på ett mer vänskapligt sätt. Werner kan känna att hans ögonlock börjar bli tunga, han är nära att somna. Då kommer han plötsligt på en sak, han kastar sig upp i sängen. “Hur fan har jag kunnat förbi sett detta……….”

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 1 - Frau Wera
Förhandlingar om vatten, inte våld

Plenzerplatz är en plats fylld av stora spänningar. Bakom de uppställda kanonerna, framför värdshuset The Journeys End, står en del av adeln och borgarna som var på von Kaufmans Garden party medan den andra delen håller på att fly in i Sigmartemplet. I den bortre änden av torget skanderar folkmassan krav på rent vatten men det hörs även mer aggressiva ord som att bränna ner adelshusen. Hela torget är som en gasfylld grotta där minsta gnista kommer att få allt att explodera.
I fronten på folkmassan ser Wera Boris Lönnerman och den brännskadade Stanislav Schüssel. ”Schüssel står med Lönnerman?! Kan bara betyda att Schüssel är med som Black Hoods ögon, öron och även mun skall jag tro.”
När Wera närmar sig Ruben och Werner ser hon även att Gabriel är i antågande. Wera ser på Rubens oroliga ansikte att situationen är allvarlig och pressad. Upp på allt annat märker Wera att hennes tidigare huvudvärk och feber har kommit tillbaka men hon skjuter bort smärtan.
”Det kan vara så att Ruben behöver hjälp. Även om vi har våra dispyter så kommer jag inte att lämna honom i sticket. Det skulle inte han göra med mig heller.”
Wera kommer nu fram till Ruben med ett, vad hon hoppas, lugnande leende. Hon ser också att Werner ser spänd ut medan Tochfel ser rent ut sagt skräckslagen ut.
”Vad är det som händer, von Mohr?” frågar Wera adelsmannen.
”Marlene von Alpraum, Mattias von Grunwald och Bartol von Ogdenburg vill att Sergeant Zacharias Kneider skall öppna eld med kanonerna mot demonstranterna framför oss. Det kommer att bli ett blodbad och troligtvis också ett inbördeskrig om det kommer ske.” Rubens röst är pressad. ”Vi måste försöka få dem att komma på bättre tankar och avsvärja en katastrof.”
”Jag är med dig, Ruben” svarar Wera. ”Idiotiska högdjur. De tänker skjuta på törstiga människor som blivit uppeldade upp av agitatorn eftersom ingen av de styrande tagit tag i saken.”
”Jag följer också med” säger Gabriel.
Ruben ser lättad ut och vill att även Ingvald hjälper till i diskussionen.
”Ingvald?! Skall han vara med i övertalandet? Nåväl, när det gäller verbala dispyter så vet Ruben vad han gör.”
Till Weras förvåning börjar nu Ruben att sjunga. Hon fattar först ingenting men när hon ser motståndarna stanna upp i sitt gastande fattar hon varför. Vännerna tar tillfället i akt och börjar direkt ansätta adelsfolket i sina olika försök att vinna en verbal diskussion.

Diskussionerna böljar. Vännerna följer Rubens direktiv och koncentrerar sig först på von Ogdenburg och von Grunwald. Ruben snirklar sig runt med fina ord blandade med lögner. Ingvald använder sin stora kroppshydda som sätter tyngd bakom sina underliggande hot. Wera använder sitt leende och sin kropp för att distrahera så att de tappar fattningen.
Bartol von Ogdenburg är den första som drar sig ur då han svimmar av skräck efter att ha hotats av Ingvald. ”Nu förstår jag varför Ruben ville ha med Ingvald.”
Mattias von Grunwald är näste man att förlora då han blir stående och tittar på Wera med en längtan och hunger i blicken. Detta efter att Wera fått ögonkontakt med adelsmannen samtidigt som hon lade till en riktig förförelsemanöver mot honom. Bara Marlene von Alptraum kvar.
Men det är inte så bara. Marlene har varit överhuvud för en mäktig adelsfamilj i många år och en mästare att delta i en verbal strid. Hon slår ut Gabriel så denne blir stum innan hon koncentrerar sig på Ruben. Wera känner att hennes så framgångsrika flirtiga tillvägagångssätt inte fungerar på ”Järngrevinnan” så hon försöker istället vara ett understöd till Ruben.
Efter en lång diskussion så hittar Ruben till slut en öppning och tystar Marlene von Alptraum. De har vunnit. Zacahrias Kneider fäller inte orden om att öppna eld. Men allt är inte vunnet i och med denna seger. Den uppretade folksamlingen står fortfarande och skriker på torget.

Ruben ger pöbeln en blick, vinkar åt Ingvald att följa med och går sedan emot folkhopen för att ta hand om nästa hot. Vid deras sida ansluter sig också Gabriel. Åter igen stämmer Ruben upp i sång när han närmar sig sina motståndare – Boris Lönnerman och Stanislav Schüssel. En sång om Averlands söner och döttrar.
”Ha, ha! Kör hårt Ruben. Mycket smart tänkt. Ingen i pöbeln kommer att attackera någon som sjunger om dem själva.”
Plötsligt ser Wera något i ögonvrån. I en gränd bredvid The Jorneys End står witchhunter Adele Ketzenblum tillsammans med Friedrich von Kaufman och Curd Weiss. Både Ketzenblum och Weiss håller i en varsin pistol som de pekar mot varandra. Deras ansikten visar att det ligger ett allvar bakom deras hotade kroppshållningar. Wera vänder om och går dit. Hon har bara gått något steg då hon märker att Werner kommer efter henne. Magikern verkar också ha sett vad som pågår i gränden.
På vägen till gränden hör Wera Grandmaster Hans von Leitdorf ropa efter en häst. När han får en häst hoppar han på riddjuret och ropar att han rider för att hämta sin armé utanför stadsportarna.

Atmosfären i gränden är så spänd som den först verkade. Ketzenblum och Weiss munhuggs samtidigt som Weiss har höjt sin vänstra arm. Ketzenblum säger åt Weiss att lägga ner vapnet då det är olagligt att hota en Templar av Sigmar vilket Weiss inte verkar bekymra sig om.
Wera går fram och påkallar deras uppmärksamhet:
”Ärade Witch hunter, ni behövs på torget för att hjälpa oss blidka pöbeln. Ni behövs för att förhindra ett blodbad om folket beslutar sig att storma The Journeys End.”
”Jag är upptagen. Von Kaufmann! Ni är arresterad för konspiration mot The Empire. Ge upp och kom med mig.”
Von Kaufman replikerar:
”Det är befängt! Jag har bara visat de artefakter som The Southöland Expedition tagit med sig från fjärran Lustria. Det är inte olagligt.”
Curd Weiss pekar fortfarande med sin pistol mot Ketzenblum.
”För att vara en byråkrat och administratör verkar Curd Weiss ovanligt lugn och orädd med att sikta med en pistol mot en witch hunter” tänker Wera.
Plötsligt ryker Werner till och går fram till Ketzenblum. Han påkallar sedan deras uppmärksamhet att han har fått syn på en gevärspipa i ett fönster som är riktad mot witch huntern. Adele blir blek när hon blir påkallad detta faktum men werner ställer sig mellan Ketzenblum och geväret.
”Flytta på dig, Werner” fräser Curd Weiss. Men Werner flyttar inte på sig.
”Avsluta dessa dumheter” säger magikern. ”Låt oss istället förhindra en massaker.”
”Okej. Vi sänker vapnen på tre. Ett… två… tre.” säger Ketzenblum.
Både hon och Weiss sänker sina pistoler efter tre. Weiss har även sänkt sin arm.
Wera slänger en blick mot fönstret och ser då att gevärspipan är borta.
Så slår insikten till hos Wera: ”Det är ett fönster på The Journeys End!”
Ketzenblum ger Weiss ett ilsket ögonkast innan hon vänder sig mot Wera och Werner:
”Då så. Låt oss stävja pöbeln.”

När trion kommer fram till mitten av Plenzerplatz finner de Ruben som förhandlar för fullt med Lönnerman. Kraven från agitatorn är enkla – ge folket i hamnen och Faust Quarter vatten från brunnen på Plenzerplatz annars stormar mobben de samlade adelsmännen och deras hus. För att säkerställa att det verkligen skar vill Lönnerman ha det skriftligen i ett dokument, attesterad av Tochfel. Wera ser att Schüssel backad undan och står en bit bort. Den brändskadade mannen ser rädd ut och kastar skrämda blickar mot Ingvald.
Ruben höjer rösten:
”Tochfel! Kom hit!”
Steward Tochfel kommer fram till Ruben som förklarar läget:
”Herr Lönnerman vill ha ett skriftligt dokument från er att de har rätt att få färskt vatten från brunnen på Plenzerplatz tre gånger per dag med början direkt." Tochfel nickar bara.
Ruben vill att han och Wera åker och stoppar Hans von Leitdorf att ta in sin armé i staden medan Werner och Gabriel säker ställer att dokumentet attesteras med villkoren som Lönnerman kräver.

Plötsligt dyker The Man in the Black Hood upp. Klädd i svarta kläder och med goblinmasken för ansiktet står hen på byggställning mot det nya Heindrich templet som skall byggas vid torget. Med när The Black Hood öppnar munnen så låter det fel. Rösten är svag och osäker när den stammande kräver att församlingen på torget skall ta dit Caspar. Weras misstanke att det är en bedragare blir bekräftad när ett antal Hooks medlemmar börjar ruska i byggställningen för att få ner mannen i masken. Det dröjer inte länge förrän mannen i mask med ett skrik ramlar ner från ställningen och rakt ner i famnen på de väntade gängmedlemmarna. Wera ser sedan hur masken tas av mannen och att han förs därifrån. När sedan ryktet når henne får hon höra det var en köpman vid namn Peter Gross som försökt lura de alla.

Plötsligt kommer Ketzeblum smygande upp bakom Wera och viskar i hennes öra:
”Ge dig av fort härifrån. Det kommer att bli bråkigt och stökigt här.”
Wera har svårt att inte gapa av förvåning. ”Varför bryr sig en witch hunter om vad som händer mig?! Tyvärr så kan jag inte backa nu. Jag och Ruben skall stoppa en armé.”

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 1 - Werner Lankdorf
Framgångar

Där står dom på Plentzerplatz och skådar när den enorma folkhopen drar fram, dom skanderar “Kaltes Klares Wasser, Eat The Rich och Every Mansion A Bonfire” hänförda av agitatorn Boris Lönnermann. Werner börjar få en känsla av rädsla och osäkerhet, det här kan sluta hur som helst om kanonerna börjar skjuta tänker han. Han hoppas att det inte blir så, om det inträffar då kan hans kära Heidi vara ett av hundratals oskyldiga offer. En bit framför folkhopen står 4 kanoner redo att avfyras mot folket, Zacharias Kneider står och väntar på order. Han tittar sig nervöst omkring, han börjar ropa om någon sett Kapten Baerfaust. Han får snabbt till svar att Kapten Baerfaust är kvar inne i Averburg för att hjälpa folket som är kvar där inne. Nu stiger Mattias von Grunwald, Bartol von Ogdeburg och inte minst Marlene von Alptraum fram till Zacharias Kneider, alla 3 börjar högljutt kräva att han ska avlossa kanonerna mot packet från hamnen. Steward Dagobert Tochfel står också där framme, han gör allt i sin makt för att inte Zacharias Kneider ska avlossa kanonerna. Han blir nedtystad av dom 3 adels personerna, som kräver att kanonerna ska dåna över Plentzerplatz. Vi står där och beskådar kaoset, plötsligt kommer Steward Tochfel springandes fram till Ruben. Han tar tag i Rubens arm, “Ruben Ulfman von Mohr du måste stoppa det här vansinnet” stammar han fram. “Du är den enda vettiga människa här som kan få ett slut på detta tok”. Ruben tycker själv att det här är ett vansinne, skjuta mot oskyldigt folk det gör man bara inte. Ruben Ulfman von Mohr och Steward Dagobert Tochfel kommer fram till dom 3 adelspersonerna, det uppstår en mycket het diskussion parterna emellan. Det hela slutar med att det utbryter en socialt ordkrig om vad som ska ske med kanonerna. På ena sidan står Bartol von Ogdeburg, Mattias von Grunwald och Marlene von Alptraum, som motståndare har dom Ruben Ulfman von Mohr uppbackad av Wera, Gabriel, Ingvald och Werner. Werner är inte delaktig i den verbala debatten. Han står lite bakom för att understöda med lite magi och kanske några kloka ord. Efter några hårda verbala påhopp, ger sig en förnedrad von Ogdeburg. Efter att han dragit sig ur diskussionen, är det von Grunwalds tur att ge upp. Nu står Marlene von Alptraum alldeles ensam mot Ruben, Wera, Gabriel och Ingvald, nu visar hon verkligen varför hon är överhuvud i familjen von Alptraum. Hon manövrerar ut Gabriel på ett elegant sätt, sedan ger hon sig på Ruben. Hon känner att Wera och Ingvalds argument dom kan hon handskas med, men Rubens är det lite mer tyngd bakom. Efter någon minut tittar Marlene von Alptraum med besviken blick på Ruben och säger, “Ruben Ulfman von Mohr du har knapphändigt övertygat mig för stunden att inte avlossa kanonerna, men om något skulle gå fel här ikväll. Då kommer du Ruben Ulfman von Mohr få stå till svars inför våra familjer och det kommer inte att bli nådigt”. Ruben tittar på Marlene von Alptraum och säger " Jag har full koll på situationen, det kommer att ordna sig jag lovar säger Ruben".

Ruben börjar gå fram emot den stora folksamlingen, tätt följd av Gabriel, Ingvald och Steward Dagobert Tochfel. Folksamlingen leds av Boris Lönnermann, han har en svårt bränskadad Stanislav Schussel vid sin sida. Diskussionen eskalerar sig snabbt till högljuda påhopp från Lönnermann. Werner kan se Grandmaster Hans von Leitdorf kasta sig upp på sin stridshäst, och rider mot södra porten. Där utanför murarna har von Leitdorfs arme sitt läger. Werner kan inte höra något som sägs, han står alldeles för långt bort. Werner kan av en slump se att Wera går iväg åt motsatt håll där folksamlingen är, han börjar gå efter henne för att se vad hon har på gång. Wera går mot tältet där explosionen inträffade, där står fortfarande Adele Ketzenblum och Curd Weiss och siktar på varandra. Friedrich von Kaufman bara står där och stirrar med tom blick. Wera går fram och börjar tilltala Friedrich von Kaufman, men får inget svar han är alldeles borta. Werner som inte hunnit så långt kan se att Curd Weiss står med handen i luften. Plötsligt kan Werner se en gevärspipa sticka ut från ett fönster på The Journeys End, geväret är riktat mot Adele Ketzenblum. Werner förstår snabbt att skytten bara väntar på ett tecken från Curd Weiss. Utan att tänka sig för skyndar sig Werner fram till Adele Ketzenblum, han ställer sig för Adele Ketzenblum så att gevärsskytten inte skulle kunna skjuta henne. Werner hör hur Curd Weiss höjer rösten “Werner förhelvete försvinn”. Men Werner står kvar, han börjar bli lite orolig för vad som ska hända. “Werner jag säger detta en sista gång, försvinn nu” säger en otroligt irriterad Curd Weiss. Nu börjar även Adele Ketzenblum bli uppretad på att Werner står så nära henne, “Werner vad fan håller du på med, försvinn annars skjuter jag skallen av dig”. Nu var Werner väldigt rädd för sitt liv, han hade ingen aning om vad som kommer hända honom. “Ärade Holy Templar av Sigmar det är någon i fönstret som siktar på dig med ett gevär” stammar Werner fram och pekar på fönstret. Nu ser han att Adeles ansiktsuttryck blir en aning skärrad. Wera ser vad som håller på att hända, hon vänder sig mot Curd Weiss. “Herr Curd Weiss det finns viktigare saker att göra ikväll än att stå och sikta på varandra, jag tror att bara Holy Templar av Sigmar Adele Ketzenblum kan få stopp på folkhopen som står en bit bort och är redo att bränna ner alla byggnader vid Plentzerplatz. Då kommer även ni att bli drabbad, så ta ert förnuft till fånga och sluta med det ni gör”. Werner tittar på Curd Weiss som fortfarande står med näven i luften, han stirrar på Wera med bestämd blick. Curd Weiss sänker armen sakta, “Jag håller med er, vi lägger ned vapnen för ikväll. Det finns ett större bekymmer för tillfället som kommer att drabba oss alla om vi inte får ett slut på det”. Adele Ketzenblum bakar bort en bit när hon ser att Curd Weiss sänker armen, samtidigt när han sänker armen kan hon se att gevärspipan försvinner från fönstret. Wera går fram mot Adele Ketzenblum, när Adele får syn på Wera kan Werner se att hon tycks känna igen Wera. Wera börjar samtala med en något skärrad Adele Ketzenblum. Werner börjar gå tillbaka till dom andra, han känner en rädsla för Adele Ketzenblum. Hon har hotat att skjuta skallen av Werner 2 gånger bara ikväll, så han är orolig att hon kommer göra honom illa på riktigt snart. Så han har bestämt sig för att försöka hålla sig undan henne. Så kan han höra Adele Ketzenblums röst bakom sig, “Werner, du följer med mig mot folkhopen. Och du går bakom oss” säger hon till Wera. Werner blir alldeles stel när han hör hennes röst, men han gör som hon sagt. När dom går där tillsammans viskar hon till Werner med en aningen skakig röst, " Jag får nog tänka om i fallet Curd Weiss han är en farlig och tuff motståndare. Vilken vågar trotsa en Holy Templar av Sigmar, och planera att döda en. Undra vilken gevärsskytten var"?

När dom närmar sig folkhopen har Ruben lyckats lugna ner den stora folksamlingen, han för ett samtal med Boris Lönnermann. Werner kan höra några röster från folksamlingen när dom anländer, “Titta en Witch Hunter, och vad fan har hon med sig”. Adele Ketzenblum höjer sin röst, hon säger några väl valda ord till folksamlingen. Werner nämner för Ruben att Grandmaster Hans von Leitdorf ridit mot södra porten, antagligen för att hämta sin arme. Ruben säger åt Werner att han ska följa med Steward Dagobert Tochfel och fixa ett skriftligt intyg åt Lönnermann. Själv ska han möta Hans von Leitdorf, innan han kommer fram med sin arme. Gabriel följer med Werner och Steward Tochfel mot Averburg, medan dom andra följer med Ruben. Innan Werner hinner sticka iväg, så berättar Adele Ketzenblum att hon måste tillbaka till Sigmartemplet och det fort. Werner bara nickar åt henne.

När Werner med sällskap kommer fram till Averburgs borggård ligger fortfarande röken av molnet tjockt, plötsligt hör dom en bekant röst skrika. “Nu känner jag igen dig din satans dorfer, du är Gabriel Sachs och nu ska du dö”. Det är Mattias von Grunwald som med draget vapen avfyrar ett skott mot Gabriel, skottet träffar Gabriel som börjar blöda en hel del. Nu springer Gabriel in i dimman för att kunna gömma sig för von Grunwald som tar fram sin andra pistol och skjuter mot Gabriel. Allt sker så snabbt, dom båda är borta på någon sekund. Werner tar beslut på att dom måste fortsätta in i Averburg och skriva intyget. När Werner och Steward Tochfel kommer ut på borggården igen, möts dom av en blödande Gabriel som lyckats lura bort Mattias von Grunwald. Dom kan höra hur han skriker efter Gabriel inne från dimman. När dom kommer ut på Plenzerplatz möts dom av Ruben och dom andra. Ruben, Wera, Ingvald, Hans von Leitdorf och Steward Dagobert Tochfel går fram till folksamlingen och Boris Lönnermann med det påskrivna intyget. Werner börjar plåstra om Gabriel, efter ett tag kan dom höra en jublande folksamling. Intyget innebär att folket i hamnen och Faust Quarter ska få färskt vatten 3 gånger per dag. Den stora folkhopen drar sig ner mot hamnen skrålandes och med vagnar med rent vatten. På Plentzerplatz får Ruben Ulfman von Mohr ta emot många adelsmäns beröm, för att förhindrat att deras egendomar bränts ner. Han får även mycket beröm av Kapten Baerfaust, som blir elak när han får höra att vissa ville att dom skulle avlossa kanonerna mot folket. Werner står stolt och nöjd på Plentzerplatz och tänker på vad hans vänner åstadkommit här ikväll, han är särskilt nöjd för Rubens skull. Så plötsligt dyker Pauli Frandrini upp. Han vill att Werner och Ruben skall följa med, det är brådskande……

View
The Enemy Within - Spelhelg 10, Del 1 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr
"Kaltes klares Wasser!" Del 1

Plenzerplatz är vanligtvis dunkelt så här dags. Lanternor utanför herrskapshusen skapar sfärer av varmt sken. Bortom dom försvinner snabbt dom flackande skuggorna i mörker. Men nu är ödestimman här.

Ruben, Ingvald och Werner står bakom kanonbatterierna som vaktar brunnarna på torget. Dom hör ropen från den rasande folkmassan: ”-Kaltes klares wasser!” Många hundra facklor får torget att lysa upp och Ruben tycker att han känner värmen från dom. Det är trots allt varmt och kvavt. Stormmoln hopar sig över staden. Skenet från Mannsleib kan inte bryta igenom. Det fallande trycket gör att soten från alla facklorna hänger kvar runt torget. Det börjar blåsa och gnistor flyger från fyrfaten vid kanonerna där mannskapet står redo med luntor för att tända kanonernas stubiner. Männen svettas av värmen och nervositet. Zacharias Kneider ryter åt sina män att stå redo att möta upprorsmakarna med Averländskt stål. Sen söker han av torget efter någon som kan ge ordern. Han tar vanligtvis bara order från kapten Baerfaust men kaptenen är inte här så vem ska han välja att lyssna på? Mobben skanderar att dom fina stadshusen ska plundras och några börjar klättra på murar och grindar. Privata vakter ställer ängstligt upp sig. Dom är vana vid att mota bort tiggare, inte stå emot hundratals uppretade hamnarbetare. Ruben är också orolig, det här kan gå väldigt illa. Han känner att pulsen ökar. Bartol von Ogdeburg, Mattias von Grunwald och Marlene von Alptraum, oroliga för sina stadshus, skyndar fram till Zacharias och beordrar honom att ge eld mot packet. Allt står och väger på en knivsegg.

Ruben tänker återigen att dom borde ha gjort något åt brunnarna för flera dagar sedan. Det här är Black Hoods verk. Ruben blir arg. Black Hood är bara en hycklare, framställer sig som Averheims hjälte, dom fattigas förkämpe, men i hens stora spel är dom alla förbrukningsbara. I efterhand kan det alltid hävdas att dom offrades på martyrens altare. Allt var så utstuderat.

Stadens steward Dagobert Tochfel försöker desperat nå fram till Kneider och få honom att inte öppna eld men Kneider ignorerar honom. Tochfel upptäcker Ruben och går fram till honom.
”-Ruben Ulfman von Mohr, jag ber er, ni måste få dom att inse galenskapen i detta.”
”-Varför ska jag ordna upp i andras röror jämt?” tänker Ruben men inser att han har sagt det högt.
”-Det blir inbördes krig om vi inte löser det här” fortsätter en upprörd Tochfel ”-Ni är vårt enda hopp von Mohr.” Ruben har redan förstått att han måste göra något men han behöver Wera. Var är hon? Eller, Caspar skulle också vara till stor nytta, men Ruben kan inte se honom heller. Så är Wera plötsligt där vid hans sida och istället för den uppfordrande, trotsiga min hon har använt sig av det senaste dygnet så ler hon. Det leendet kan få en man att göra vad som helst och Ruben känner sig stärkt. Precis den målinriktade charmen är vad han behöver nu. Han vänder sig mot Tochfel.
”-Om jag gör det här så är du skyldig mig en tjänst” säger han och pekar på Tochfel.
”-Ja, ja” svarar den stressade Tochfel frånvarande. Ruben härsknar till.
”-Jag menar det, vid Sigmar! Om jag så ber dig att hålla Morrs portar öppna så ska du göra det. Men nu ska du göra en annan sak för mig. Gå in i borgen och säkra maten. Få den hit.” Tochfel ser nu på Ruben som om han var en galning.
”-Men..men, det är vansinne. Det går inte att gå in där nu. Vadå för mat? Den gör ingen nytta nu.” Vid Ranalds krökta tofflor! Ruben börjar förklara långsamt och metodiskt men han når inte längre fram till mannen.

Black Hood har byggt sitt namn på handlingar med stor symbolik. Ruben hade inte tänkt att vara sämre. Inne i borgen står middagen som aldrig hann serveras. Kryddkorvar med äkta bladguld i, sauerkraut på vinäger från Loningbruck och honung från äppelblom. Till dessert skulle det serveras isade apelsiner med bretonsk cognac. Om Ruben klarade det här så ville han att det skulle talas i hamnen om att Ruben Ulfman von Mohr lovade folket att dom skulle få äta guld och han höll det. Han suckar, det är bara att ge upp det nu.

Han vänder sig till Wera och dom andra. Gabriel kommer och ansluter sig också. Dom gör snabbt upp en strategi. Dom måste ställa sina motståndares auktoritet i tvivel och få Kneider att lyssna på Ruben. Först ska dom med alla medel få von Ogdeburg och von Grunwald ur balans. Dom är mest högljudda och desperata och skapar en spänd stämning. Detta är Weras jobb. Sen kan dom koncentrera sig på Marlene. Ruben har gått i clinch med henne många gånger förut. Ingvald och Werner verkar som tur är tillräckligt nyktra efter mötet med weirdrootmolnet. Werner får agera som stöd och ge auktoritet till deras ord. Gabriel väljs också in att vara med. Om inte annat så för att han inte ska ställa till otyg på annat håll. Ruben ber dom också att hålla utkik efter andra som dom vet är underhuggare till Black Hood. Andra kanske tänker blanda sig i leken. Averheims framtid står på spel. Ett misslyckande är inte ett alternativ.

Ruben går fram till Marlene, von Ogdeburg och von Grunwald. Han vill fånga allas uppmärksamhet och få dom att lyssna på honom men han vill inte vara för aggressiv så att alla vänder taggarna utåt och blir defensiva mot honom. Ruben stämmer upp i en sång. Han använder en känd melodi men anpassar texten till stunden.
”-Kan du höra folkets sång, sången om unga arga män? Det är sången som förkunnar, du blir aldrig slav igen! När ditt hjärta börjar slå i samma takt som trummans slag då är dags att börja gå mot en morgondag!” Han tar upp refrängen och får några runt om att sjunga med. Rubens sång påverkar även deras motståndare som åtminstone inte öppet vill häckla ett budskap som framförs på detta sätt och så tydligt tar ställning för en rättvis hjärtesak. Sen leder Ruben an med all auktoritet han kan uppmana som överhuvud för sin familj och börjar argumentera med von Ogdeburg, von Grunwald och Marlene.

Wera, Ingvald och Gabriel tar initiativet. Marlene kan börja ifrågasätta sällskapet Ruben är i och sända bort hans allierade om hon får chansen. Tillsammans gör dom processen kort med von Ogdeburg och von Grunwald. Ingvald och Gabriel imponerar väldigt på Ruben. Ruben drar fram allt smutsigt, smått eller stort, som han har om männen och Wera håller von Grunwalds blick så han inte kan tänka på något annat än henne. Snart blir von Grunwald helt stum, fångad av Weras förföriska rörelser och Ingvald skrämmer von Ogdeburg så han svimmar. Ruben är nöjd med deras hänsynslösa utmanövrerande av männen. Snabbt och effektivt. Men dom kan inte låta bli att bli lite oroliga för den skräckinjagande Ingvald. Ruben och Werner undrar vad som kan hända om han skulle drivas för långt. Skulle Ingvald ge sig på Marlene är spelet slut.
Marlene är hårdhudad och inte lätt att få ur balans. Här hjälper inte Weras charm, Gabriels snabba, förvillande tirader eller Ingvalds skräckinjagande uppsyn på samma sätt som mot ringare män. När man tror att man har henne så slinker hon undan med ett motargument eller ett smicker. Hon överlämnar plötsligt en praktfull värja till Ruben som tillfälligtvis kommer av sig. Men till slut kan hon inte stå emot dom alla tillsammans. Ruben ser sin öppning och spänner ögonen i henne och påminner henne om allt han vet om henne och då ser hon plötsligt orolig ut och tystnar.

Ruben talar med Kneider, som redan ser situationen ur ett annat perspektiv, och stämningen mildras när männen vid batterierna slappnar av. Hotet är avvärjt för tillfället. En första seger är vunnen.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.