The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Solospel inför spelhelg 7, del 5 - Werner Lankdorf
Ludwig von Pappen imponeras av Werner Lankdorf

På vägen till Averburg börjar Werners samvete spela honom ett spratt, det kanske inte var så snyggt gjort det han gjorde mot Professor Kampinski….. Men om han inte sagt och gjort som han gjorde, så har antagligen Kampinski gått mot en säker undergång på något otrevligt vis. För han har aldrig kunnat hålla sitt förhållande med antingen Laban Nieder eller Franz von Niebelwald hemligt så länge Lena Steinhäger och Ludwig von Pappen visste om det. Med den kännedomen kändes Werners samvete lite bekvämare.

Framme vid Averburg, Werner hälsar på sin vän Klaus Rodebringer som är lika upptagen som vanligt.. Werner letar upp Heidi von Tasswinder, hon sitter djupt försjunken i att studera travviss med böcker som hon hämtat. Hon tittar upp när hon ser att Werner kommer och säger, “Werner, kan du ge mig 2 timmar så ska jag berätta allt jag hittat”. “Då går jag bort på The Journeys End och träffar von Kaufman. Jag hämtar upp dig om någon timme här på biblioteket” säger Werner. Innan Werner ens hinner in på The Journeys End möts han av en smått irriterad Curd Weiss. “Werner, har du sett till ambassadör Ruben Ulfman von Mohr”. “Nej, det var ett tag sedan jag såg honom” säger Werner. “Jag har viktigt arbete åt honom, det har nämligen försvunnit ytterligare diligenser för oss och vi förlorar stora summor pengar när sånt inträffar. Så fort du ser honom, skicka honom genast till mig. Jag vet inte vad den mannen har för sig, men det går nästan aldrig få tag på honom nu förtiden. Han var bara på kontoret en snabb stund idag för att jag skulle hjälpa honom med en sak”. “Men Herr Weiss, det är mycket elände som hamnat på hans axlar just nu”. “Det kan inte hjälpas han är avlönad av Friedrich von Kaufman, så han måste sköta sina åtaganden”. Werner fortsätter upp till von Kaufmans kontor, där inne sitter en mycket upptagen Friedrich von Kaufman. När Werner knackar på tittar han upp och vinkar in honom på kontoret. “God dag Friedrich von Kaufman, jag träffade Franz-Ferdinand Kampinski idag. Och han var mycket stressad och hade bråttom, så han gav mig detta brev och ville att jag överlämnade det till dig. Så här är brevet du skulle ha”. von Kaufman öppnar brevet och börjar läsa, när han läser det så pratar och fnissar han för sig själv. “Werner, vet du vad brevet innehåller”? “Nej, jag har ingen aning om vad som står i brevet” säger en oskyldigt spelande Werner…. “Det här är perfekt Werner, det kommer att bli så enormt bra” säger en nöjd von Kaufman. “Kampinski har tydligen bestämt sig för att resa runt i Empire, för att vidga sina intellektuella kunskaper. Och han avsäger sig ordförandeskapet i The Sun Society med omedelbar verkan, och det bästa av allt är att han överlämnar ordförandeskapet till dig. För du är väl intresserad av att axla den rollen”? Werner är medvetet tyst ett litet tag". “Det är klart jag tackar ja till ett så ansvarsfullt och hedervärt uppdrag som att bli ordförande i The Sun Society”. “Jag är så exalterad just nu, imorgon sammankallar jag medlemmarna i The Sun Society för att meddela dom om detta beslut. Nu är det du som har det slutgiltiga ordet i diskussioner och bestämmer vad som skall publiceras, och är det något du vill ändra på så är det upp till dig Werner om du förstår vad jag syftar på” säger von Kaufman med en slug blick. “Och jag vill att du ska ha ett tacktal redo tills imorgon och jag vill att du kommer med några nya och spännande ideer vad tiden lider. Åter till lite mer bekymrande saker, jag är lite orolig för ambassadör von Mohrs mentala hälsa. Det har hänt mycket negativt för honom på senaste tiden, jag vill att du släpper ditt jobb hos mig ett tag och hjälper Ruben”. “Jag har inte alls dom sociala färdigheter och vältalighet som Ruben har, han är i en klass för sig” säger Werner. “Det är inte det jag tänkt mig, du ska supporta och finnas till för Ruben. Jag tror Ruben växer med uppgiften när han har dig att diskutera med. Ni måste också ordna med inbjudningar till mitt garden party i Averburg den 33,e Sigmarzeit, alla adelsfamiljer skall ha en inbjudan. Även alla inflytelserika personer ska ha en inbjudan, sen får ni fria händer med vilka ni vill bjuda. Och jag vill ha Niccolo Machiavelli som gästtalare på partyt. Ni måste även fixa med vakthållningen, jag litar inte på att Kapten Baerfaust klarar av en sådan uppgift prickfritt. Han lyckas ju inte sköta sina uppgifter med att hålla ordning och skydda Averheim”. Werner blänger på von Kaufman, han gillar inte den nedsättande tonen von Kaufman har när han nämner Baerfaust. “von Kaufman, till Baerfaust försvar vill jag påpeka att han inte får varken pengar eller fler män för att försvara staden. Det sitter folk och styr staden som är inkompetenta”, säger en irriterad Werner. “Jajaja, har du koll på vad som ska göras Werner” säger en lite paff von Kaufman".

Werner lämnar von Kaufmans kontor och går ner till baren på The Journeys End. När Werner kommer ner för trappen stöter han på Ludwig von Pappen. “God dag käre Werner Lankdorf, säger Ludwig von Pappen”. Werner blir så elak när han ser von Pappen, han kramar om skaftet på sin stav så hårt att knogarna blir vita. “Men Werner har jag gjort dig något, du verkar vara så förbannad på mig”. “Du vet jävligt väl vad du har gjort mot mig” ryter Werner. “Kan vi sätta oss vid ett bord och reda ut det här som gentlemän, för jag förstår inget av det du påstår” säger von Pappen. “Det finns inget mer vi har att säga varandra von Pappen, du har bara utnyttjat mig för din egen vinnings skull och sedan hugger du mig i ryggen”. “Herr Tabeck ta in två flaskor Loningbruck Ruby, jag och Werner har en del att reda ut. Werner sätt dig ned med mig så får vi diskutera vad du menar”. Werner följer motvilligt med von Pappen till ett dukat bord lite avsides dom andra borden. “Werner, nu måste du berätta vad jag gjort mot dig för jag vill inte att vi ska vara ovänner helt i onödan” säger von Pappen och flinar. “Jag är oerhört tacksam för att du räddade Nellie från Murrman, det vill jag att du ska veta. Men jag trodde den historien skulle få ett bättre slut. För jag fattar inte hur du kan sitta här och spela helt oskyldig för det du har gjort, du har ju för fan svikit mig. Igår sålde du min kusin Nellie till von Tuchtenhagen” säger Werner. “Det har jag inget minne av att jag gjort, säger en hånflinande” von Pappen". Vid denna stund är Werner riktigt förbannad på von Pappen. Nu spänner Werner blicken i von Pappen och slår näven i bordet så att flaskorna vickar till. “Nu jävlar slutar du att driva med mig, annars lämnar jag bordet och vi kommer aldrig mer prata med varandra”. Sedan slänger Werner fram brevet från Nellie som han hittade i fickan tidigare på dagen. von Pappen plockar upp brevet och läser, nu övergår hans hånflin till ett mer allvarligt ansiktsuttryck. Efter att han läst brevet börjar han att skratta lågt för sig själv. “Jag ser att jag måste ta ett bestämt snack med mina Kislevitiska Bröder, dom har tydligen inte skött sitt jobb på ett korrekt sätt. Werner du måste förstå mig, jag är en affärsman som vill tjäna pengar. Du hade aldrig kunnat betala den summa som von Tuchtenhagen gjorde, och visste jag att du hade dom pengarna hade jag givetvis sålt henne till dig det vet du. Dessutom var jag tvungen att bestraffa Ruben Ulfman von Mohr för att visa att jag inte var nöjd över hur inbrottet på Merchant Guild gick till. En läxa för framtiden att lyssna bättre på vad jag kräver”. “Men varför sa du att om dom har Nellie så har dom mig i sitt våld, men du vill tydligen hellre hjälpa von Tuchtenhagen med att få en hållhake på mig än att ge mig en chans att få tillbaka min kusin. Jag trodde faktiskt att jag betydde lite mer för dig, efter allt jag försökt göra för dig”. Nu börjar von Pappen skruva lite obekvämt på sig, för första gången så vet han inte riktigt vad han ska svara. “Om det blir så att dom utnyttjar Nellie mot dig, så kan jag bara säga att det är olyckligt. Men tro mig Werner, jag hade absolut inte dom avsikterna när jag sålde Nellie att jag ville att det skulle gå åt skogen för dig” “von Pappen jag vet inte om jag köper ditt resonemang, du vill helt enkelt visa att du gör som du vill och att jag inte betyder ett skit för dig” säger Werner. “Werner vad säger du ska vi inte ha något och äta, nu när våra konversationer börjar bli spännande”. Von Pappen beställer in mat och mer vin. Han böjer sig fram mot Werner och viskar, “Werner jag ska ge dig en riktigt bra hemlighet, om du använder den på rätt sätt kommer du att kunna få reda på mycket intressant. Jag gjorde ett besök hos Martin von Sachs nere i Dwarf Quarters, han bor där för tillfället. Han är en besegrad och bitter man, din vän Adele Ketzenblum har inte varit nådig mot den gamle mannen”. Werner reflekterar över hur han säger att Adele Ketzenblum är hans vän, men han låter von Pappen fortsätta berätta. "Han berättade att Iron Countess ville slita honom i stycken för att han skämt ut familjen von Alptraum. Men Clothilde och Anna-Lise ville skona hans liv, för en lång och trogen tjänst som von Alptraums ambassadör. Martin von Sachs vill inget hellre än att hämnas på familjen von Alptraum, så för att lyckas med det har han vänt sig till von Tuchtenhagen om hjälp. Han kontaktade Leonora von Krieglitz, och han har erbjudit henne en hemlighet som skulle se till att familjen von Alptraum blir krossad. För 20 år sedan besökte Doktor Theodore Gluckstein familjen von Alptraum för att göra ett ingrepp på den då unga flickan Anna-Lise. Doktor Theodore Gluckstein fick mycket bra betalt för att aldrig yppa ett ord om det som inträffat den natten. På nätterna hörde Martin genom åren hörde hur Anna-Lise skrek av skräck. “Tavlan på vinden, ta mig aldrig tillbaka till The Old von Alptraum Mansion”. Tavlan som nämns skall tydligen vara tillräcklig för att kunna förgöra familjen von Alptraum. Men Werner tiden är knapp, von Tuchtenhagen har också fått nys om tavlan. Jag bara undrar vad skall du göra om du finner tavlan" säger von Pappen. “För min egen del så betyder det att jag hamnar i ett skapligt förhandlingsläge mot von Tuchtenhagen, men jag vill också hjälpa Ruben Ulfman von Mohr. Marlene von Alptraum har satt hård press på honom, så jag skulle mysa av att se Ruben återfå lite stolthet över familjen von Mohrs släktnamn”. “Men Werner för i helvete, skit i von Mohr. Du behöver inte vara alla till lags, tänk på dig själv för engångs skull. Jag tror du kan bli en oberäknelig figur i Averheim, bara du vågar ta steget fullt ut” säger von Pappen. “Werner, vad hände egentligen i Averbaum jag har bara hört lite flyktiga saker?” Werner berättar i stort sett vad som hände, men han undanhöll att berätta om svanfjädrarna och att det varit en ritual där. “Där ser du Werner vi har verkligen en fin dialog nu, jag är inte den onda människa som vissa du umgås med tycker. Visste du att Lena Steinhägers namn dyker upp vid oroväckande många tillfällen, hon gör ett riktigt seriöst försök att manöverera bort Gregor Geldloss från ordförande rollen i Merchant Guild för att ta över makten själv. Men hon har en tuff motståndare i Beatrice Hurdelberger som också vill åt ordförandeskapet. Werner, The Man In The Black Hood har du hört talas om han och i så fall vad känner du till”. “Hörde du vad som inträffade nere i den Flytande Staden och Weavers Brucke inatt säger Werner”. “Jag hörde att det varit kravaller och strider mellan kriminella” säger von Pappen. “Där har du din person som du frågar efter, The Man In The Black Hood. Han/hon har tagit kontrollen över hela hamnen, dom tillfångatog Albrecht Swearmonger och krossade Faustman The Fists imperium. Den sist nämnde tror jag ska ha klarat sig, men svårt sargad efter striderna”. “Werner, hur vet du allt detta?” säger en nyfiken von Pappen". Werner sitter tyst ett tag, sedan börjar han flina för sig själv. “Du var med där nere i natt” utbrister von Pappen". von Pappen ruskar på huvudet och skrattar, sedan vinkar han till sig Herr Tabeck. “En flaska till Loningbruck Ruby” säger von Pappen. “Werner vet du att prinsessan Gabriella var på party hos Rutger von Sterben. Dieter von Heine var också där, och prinsessan var skapligt drogad. von Heine kan komma att bli en stark kandidat till tronen om dom får med sig prinsessan Gabriella och Kejsaren Karl-Franz. Du får absolut inte glömma bort honom i kampen om tronen, han kan bli livsfarlig”. “Ja, jag var nere i Flytande Staden i natt och såg allt. Nu har The Black Hood så gott som kontroll över hela Averheims undre värld, efter det som inträffade i natt. Och det har kommit till min kännedom att von Tuchtenhagen har fått ett besök av The Black Hood. The Black Hood ville tydligen köpa något som von Tuchtehagen äger för en enorm summa pengar. Men jag vet inte vad The Black Hood ville köpa av von Tuchtenhagen” säger Werner ovetandes. “Werner, vad är det du håller på med egentligen? Jag var med och såg när du krossade Steward Dagobert Tochfel, har hört talas om din verbala attack på Chancellor Ulrich Schwermutt och jag har sett ambassadör Quintus von Griffonstein lämna Averburg alldeles högröd i ansiktet” säger von Pappen och skrattar. “Det måste vara tillfälligheter” säger Werner och flinar “sånt är inget jag sysslar med”. “Under denna diskussion har jag verkligen insett att jag gillar dig mer och mer, du påminner om mig när jag började men du är mycket snällare. När vi träffades första gången tyckte jag att du var en riktig mes. Jag skulle lätt kunnat knäcka dig, du var en bra informatör för mig och inget mer. Men på bara några dagar har jag fått en annan uppfattning av dig, du hade aldrig vågat skälla ut mig som du gjort här ikväll. När du var på besök hos mig, så träffade du mina Kislevitiska bröder Gregori och Stanislav och du drack när dom bjöd för att du var smart och visste att det gått illa annars. Men det hat jag såg i dina ögon, då visste jag att du förändrats. Du har börjat blivit känslokall och hänsynslös. Det enda jag inte gillar med dig är ditt umgänge med Adele Ketzenblum”. “Men vad fan är det för jävla påhitt” säger Werner. “Werner, låt mig tala klart innan du avbryter mig. Jag brukar kunna charma och övertala dom flesta, men jag vet när det inte är läge och vilka man ska hålla sig borta från. Och Adele Ketzenblum är en sån person, hon skulle lätt kunna krossa mig med sina påhitt om ondska så en Witch Hunter undviker man helst. Men du som magiker gör tvärtom, du börjar ljuga och hitta på när du är i ett personligt samtal med henne (”D4 charm test"). Så jag kan bara tänka mig att hon släpper dig pga att hon gillar något hos dig, annars hade du hamnat i en cell och med största sannolikhet blivit bränd på bål. Som jag sagt Werner, jag gillar dig men inte att du har en sån allierad. Nu måste jag tyvärr dra mig tillbaka, men det har varit en givande kväll. Jag är skyldig dig en tjänst för det du berättade om von Tuchtenhagen" säger von Pappen". Precis innan von Pappen beger sig “Jag vet inte hur du fick till det om Ketzenblum, men jag har svårt att tänka mig att du har rätt i det du säger von Pappen”. Då stannar von Pappen till och flinar mot Werner, " Vi får väl se" sen lämnar han The Journeys End. Werner dricker upp vinet han har i glaset, han börjar känna sig lite lätt berusad. Under tiden sitter han där och begrundar det von Pappen sa om Adele Ketzenblum, hon har faktiskt låtit mig slippa undan ganska enkelt dom gånger våra vägar korsats . Men jag tror inte hon vill bli min vän, nästa gång kanske hon krossar mig i stället. Bäst att försöka hålla sig borta från Adele Ketzenblum hädan efter tänker Werner.

Mörkret har fallit över Averheim och Werner beger sig av mot Averburg för att hämta sin älskade Heidi, han hälsar på Rodebringer och går in i biblioteket där Heidi satt förut men hon är borta. Werner går runt i biblioteket och letar efter Heidi, men han kan inte hitta henne. Werner skyndar sig till Klaus Rodebringer och frågar," Klaus, har du sett Heidi von Tasswinder hon satt vid skrivbordet där borta". Han lyfter på glasögonen och tittar på Werner. “Werner, hur tror du att jag ska kunna hålla reda på alla som kommer och går då fick jag ju inget gjort”. “Men för fan Klaus det är Heidi jag pratar om, tänk efter noga”. “Hon gick nog iväg för så där 30 minuter sedan, i sällskap med en annan kvinna”. “Hur såg kvinnan ut” frågar Werner. “Men inte lägger jag sånt på minnet” säger Klaus". Werner börjar rabbla upp olika kvinnor han känner, det slutar med att det kan vara antingen Lena Steinhäger eller Linda Terese von Mohr. Nu börjar ett skräckscenario spelas upp i Werners huvud, han rusar ut från stadsarkivet ut ur Averburg. Han irrar runt på Averheims gator, letandes efter sin kära Heidi von Tasswinder. Han frågar alla möjliga personer han träffar, men ingen har sett något. Han går tillbaka till The Journeys End och upp på sitt kontor, han sätter sig vid skrivbordet och lutar sig tillbaka. Han tänker så att det knackar, men kan inte komma på något som skulle vara logiskt för stunden. Men hon har ju bara varit borta i 30 minuter, han har blivit så extremt rädd att något ska hända henne sen hon berättade att hon väntar deras barn. Werner tittar ut i mörkret och tänker, om något händer hans älskade Heidi von Tasswinder så lovar han att hämnas på vem det än är som gjort henne något på ett eller annat vis….

View
The Enemy Within - Solospel inför spelhelg 7, del 4 - Werner Lankdorf
The Sun Society får en ny ordförande

Werner går sakta mot Ferenc von Alptraums bostad, han går och grubblar på att han lovat mycket till personer för att få information. Men vissa av dom han lovat hjälpa står långt ner på listan, han har känt av en mer hård och hänsynslös sida hos sig själv för att komma åt information. Det skulle aldrig ha inträffat för en vecka sedan, han känner sig stressad av situationen med den ondska som drar in över Averheim. Werner stannar till utanför Ferenc von Alptraums bostad, han tittar på huset och ser att gardinerna är fördragna i dom flesta fönsterna. Han knackar på dörren, men det dröjer och ingen öppnar. Så Werner börjar gå därifrån, när han plötsligt hör en röst. “Werner Lankdorf, skynda dig och kom in” säger Ferenc von Alptraum".

Ferenc är en medelålders man, rödlätt hår och blek hy. “Werner, det är mig en stor ära att du ville komma och hälsa på. Följ med mig till mitt bibliotek”. Werner blir alldeles förstummad när han kommer in i biblioteket, han har aldrig sett något liknande. Det här måste ha kostat en förmögenhet, utgåvor som han aldrig sett någon annanstans förut. Werner frågar Ferenc om han får bläddra i en av böckerna, Ferenc nickar mot Werner och flinar. Werner plockar ner några sällsynta böker som han bara har hört ryktas om, det är inga kopior utan första utgåvor av böckerna. Efter att Werner bläddrat i böckerna sätter dom sig ner i en varsin skinnfåtölj. “Werner, jag är glad att ha en så intellektuell person på besök. Du gjorde ett strålande framförande med avhandlingen, jag är imponerad av ditt jobb”. Werner känner sig mäkta stolt när han får höra dom orden av just Ferenc von Alptraum. Dom sitter där och utbyter kunskaper, tills Ferenc frågar om Werner vill hjälpa honom att tyda ett dokument. Ferenc plockar fram ett brev som han visar Werner, det ser ut som olika stjärnformationer. “Werner, jag har studerat denna bok noggrant men har fastnat vid detta dokument. Jag skulle vara tacksam om du ville ta dig tid och studera dokumentet, du om någon kan hjälpa mig”. Werner upptäcker att det är Luminary Mauers försvunna bok som Ferenc studerar. Men Werner håller sig kylig och spelar ovetandes, och frågar Ferenc var han köpt denna bok. Han får till svar att han köpt den från en bokhandlare i Nuln. Han bestämmer sig för att fortsätta spela ovetandes för stunden. Werner tittar på dokumentet, men vid första anblicken verkar det vara helt obegripligt. Werner frågar om det är okej att han tar med dokumentet, och studerar det i lugn och ro senare. Ferenc berättar att han brukar gå till Verena templet två gånger i veckan för att studera, det är nästan bara då han lämnar huset. Han tycker inte om att umgås med andra människor, dom är bara falska och obildade och att han inte får ut något av att prata med folk. Werner frågar Ferenc om dom andra Adelsfamiljerna, “Den enda jag tycker bra om är Selena von Kusch, hon är intelligent och bildad. Hennes son Vilhelm är den som ska styra Averheim om du frågar mig. Von Tuchtenhagen tycker jag inte känns seriösa, men han börjar bli mäktig. Man uppträder inte så som Dagobert Gabor gjorde mot dig under ditt framförande av avhandlingen, det visar bara hur korkad och okunnig han är. Jag vill absolut inte ha något med min mor att göra, hon har alltid skämts för mig. Hon tycker att kunskap är något som är ovärdigt en man. Så jag vill inte att varken en von Alptraum eller von Leitdorf ska bli en Elector Count, deras sätt att styra på är så förlegad”. “Nu får du inte ta illa upp, men jag måste fråga varför din mor vill att hennes brorsdotter ska vara von Alptraums kandidat. Varför inte välja sin dotter Anna-Lise i stället” säger Werner. “Hon skäms för sina barn, hon är en mycket dålig mor” säger Ferenc. Werner fortsätter “Ferenc nu till något som det inte pratas om, Jade Sceptre säger det dig något”. “Werner, du vet att jag kan få dig bränd på bål för det du frågar om” säger Ferenc. Werner blir alldeles stel när Ferenc reagerar på det viset, det hade han inte förväntat sig. Plötsligt så flinar Ferenc mot Werner och säger, “Där skrämde jag dig rejält. Nu pratar vi om förbjudna saker, jag ska berätta vad jag vet om Jade Sceptre. Som du vet dyrkar dom den perversa guden Slaanesh, många adelspersoner deltar i deras perversa och bisarra sammankomster som är väldigt hemliga. Herr Liebling, har du hört talas om honom Werner?” “Jag vet att det är en demon av Loesh, den demonen dyker upp i alla tidsåldrar genom hela Averlands historia” säger Werner. Ferenc svarar “Det är det här som gör att det är så intressant att prata med dig, du är påläst det gillar jag Werner. Min mor har svurit på att utplåna Herr Liebling, men hon vet inte vad hon ska leta efter. Min syster blev utsatt för ett övergrepp som liten, men det vet inte min mor att jag vet. Efter det har min mor alltid tyckt att Anna-Lise varit en skam för familjen von Alptraum, precis som hon avskyr mig”. “Om jag tolkar dig rätt, så menar du att Herr Liebling kan ligga bakom övergreppet. Det är därför hon vill förgöra Herr Liebling, hon har dåligt samvete för att hon inte kunde skydda sin dotter” säger Werner. Werner fortsätter samtalet med att fråga om Linda Terese von Mohr. “Det verkar väldigt konstigt att hon dyker upp i Averheim lika ung och vacker som för 20 år sedan då hon försvann”. “Hon målade obskyra och ockulta målningar redan innan hon försvann” säger Ferenc. “Werner, vill du komma i kontakt med Jade Sceptre då ska du besöka det gamla badhuset i Weavers District. Jag kan se till att du får möjlighet att komma med på ett möte, låter det lockande”? “Hur kan du veta allt detta, har du varit med på något möte” frågar Werner. “Jag kan säga att jag inte varit med på något möte, men resten håller jag för mig själv för tillfället”. Mötet med Ferenc har verkligen varit spännande och skrämmande, men det är givande att samtala med en så intelligent person som besitter sådana kunskaper tycker Werner. “Ferenc skulle du kunna tänka dig att lämna din bostad om jag bjuder in dig till von Kaufmans garden party” frågar Werner. “Vi ska även försöka bjuda in Nikolo Maciaveli som en gästtalare på partyt”. Då skiner Ferenc upp, han blir nästan lyrisk när han hör det." Jag skulle överväga det, eftersom det är du som bjuder mig och för att Nikolo Maciaveli är en av vår tids största filosofer". Ferenc följer Werner till ytterdörren, utav en slump upptäcker Werner att det sitter en person i trappen till övervåningen. Det är Fausta von Herzog som sitter i trappen. “Jag ser att du har kvinnligt sällskap” säger Werner och flinar. “Hon kommer hit ibland för att lätta sitt hjärta när tankarna på döden blir för mycket, hon är en väldigt fin och intelligent dam”. Werner flinar åt Ferenc, sen säger han “Du kommer att få en inbjudan till Garden Partyt inom kort”. Sedan lämnar Werner Ferencs bostad. Han känner sig nöjd med mötet med Ferenc, han var inte alls så som folk sagt.

Werner går mot Averburg för att se hur det går för Heidi, med sina efterforskningar. På vägen dit råkar han gå förbi Franz-Ferdinand Kampinskis bostad, när han står utanför bestämmer han sig för att besöka honom. Werner blir insläppt av en mycket stressad och nervös Kampinski. Nu börjar hornen växa fram igen på Werner, han ser sin chans att kunna sätta lite press på Kampinski. Kampinski uppträder väldigt nervöst och oroligt under pratstunden med Werner. “Vad är det som är fel” frågar Werner. Kampinski tittar sig oroligt omkring sig. “Nej, det är inget speciellt. Werner hade inte du bråttom vidare till Averburg” säger Kampinski. Nu börjar Werner bli lite nyfiken på vad Kampinski döljer för något. “Kampinski, du borde känna mig vid det här laget. Vad sysslar jag med, du borde förstå att du inte kan dölja saker för en Astromancer”. Kampinski ryggar till när Werner höjer rösten, med gråten i halsen lutar han sitt huvud mot sina händer. “Werner, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Lena Steinhäger besökte mig härom dagen, hon känner till mitt förhållande med Franz von Niebelwald”. “Vad fan har du förhållande med både Laban Nieder och Franz von Niebelwald” säger Werner. “Hur kan du veta om Laban Nieder, det är ett avslutat förhållande” svarar en nervös Kampinski. “Som sagt jag vet mer än du tror Kampinski, jag har vetat om det ett tag men det är inte mitt bekymmer så jag har inte sagt det till någon”. Nu börjar Kampinski att gråta, “Lena Steinhäger har satt press på Franz von Niebelwald, gör inte han som hon vill kommer hon att avslöja förhållandet. Men Werner hur kunde du känna till Laban Nieder, du har pratat med den jäkla Ludwig von Pappen. Han stormade in här en kväll för 3 veckor sedan, när jag och Laban…..”. “Inte helt osannolikt Kampinski” säger Werner. “Men Werner vad ska jag göra, kommer det här ut är det slut med mig”. Nu börjar fula tankar komma upp hos Werner, han har chansen att få bort Kampinski från ordförande rollen i the Sun Society…“Herr Kampinski, det enda jag kan tänka mig är att du lämnar Averland för ett bra tag tills det här har lagt sig. Jag har nämligen hört att Adele Ketzenblum kommer att syna oss i Sun Society rejält framöver, om hon skulle få reda på detta så är det kört för dig och det skulle bli väldigt svårt att fortsätta med Sun Society. Åk iväg till Nuln, det är nog mindre risk att någon upptäcker dig där. Ta jobb på universitetet som lärare eller något, du är ju högt skolad” säger Werner. “Jag ska göra som du säger, det är absolut klokast att göra så. Jag visste att jag kunde lita på dig Werner. Jag har ju vänner i Nuln, jag sticker redan ikväll” svarar Kampinski. “Kampinski du kan ju inte bara sticka iväg utan att berätta för The Sun Society” säger Werner. “Det finns inte tid för det, är du redo att ta över ordförandeskapet Werner” säger Kampinski. Hörde jag rätt tänkte Werner, skönt att det var han som kom med förslaget, då slapp jag pressa fram ett sånt beslut. “Det är ju en ärofylld uppgift med stort ansvar, men jag känner mig redo för den uppgiften” säger Werner. “Bra, då ska jag skriva ett avskedsbrev där jag avsäger mig ordförandeskapet omedelbart och att jag beslutar att du ska ta över efter mig”. Werner tittar på när Kampinski skriver brevet, han stämplar igen brevet med sitt sigill. Det här gick ju smidigt tänker Werner och ler för sig själv. “Varför rekommenderar du mig till ordförande Kampinski” säger Werner. “Du är ung och intelligent och inte rädd att ifrågasätta saker du inte gillar. Jag litar mycket på dig Werner, sen är du den som kan stå emot Witch Huntern”. “Menar du Adele Ketzenblum?” säger Werner. “Just precis, jag har hört att ni kommer bra överens”. Sen börjar Kampinski att packa sina grejer, men plötsligt vänder han sig mot Werner och säger. " Werner, jag har gjort egna mätningar av vattenståndet på brunnarna i Averheim. von Ritterbach kontaktade mig, för att se om jag kunde hjälpa honom med det. Han misstänkte att allt inte står rätt till med brunnarna. Vattenståndet är lite lägre än normalt på alla brunnar, men det är normalt när det varit så här varmt länge. Utom i hamnen och der Faust Quarter, dom brunnarna är nästan torrlagda. Det har jag aldrig hört talas om tidigare, att brunnar blir torrlagda. Det var dvärgarna som byggde vattentillförseln till Averheim för 1200 år sedan och det har aldrig varit problem med vatten tidigare. Det har kommit till min kännedom, att Lena Steinhäger har besökt stadsarkivet angående brunnarna. Efter det så finns inte dokument och kartor över brunnarna kvar. Werner hon är en slug kvinna, du måste vara försiktig". “Werner” viskar Kampinski. “Ute Hertz berättade för mig att hon sett Doktor Verfullen gå ner i kloakerna med någon som kallas Bengt The Knife och fyra personer till, dom hade med sig hackor och spadar”. Den här informationen kommer bli till stor nytta, vi måste ta reda på vad som händer med vattnet till brunnarna tänker Werner. Innan Werner lämnar Kaminski, så räcker Kampinski över brevet och säger " Werner, kan du som min vän överlämna brevet till Graf Friedrich von Kaufman. Jag lämnar Averheim inom någon timme". Werner lovar Kampinski att överlämna brevet till von Kaufman och han kramar om Kampinski och hoppas allt blir bra. Werner promenerar bort mot Averburg och Heidi von Tasswinder.

View
Lunchtid den 30 Sigmarzeit, prolog 4, spelhelg 7
Hopp och medmänsklighet

image.jpg

Tobias Eckert skrattade högt. Hela hans ansikte var täckt av tjock vispad grädde. Endast de livliga gröna ögonen kunde ses bakom grädden. Tobias tre barn, Hans, Hilda och Heironymos tjöt alla högt av skratt. “Vävarmonstret, vävarmonstret finns inte längre, ty jag gräddmonstret har ätit upp honom och nu ska jag äta upp er” skrek Tobias med en tillgjord röst. Barnen sprang snabbt och gömde sig bakom möbler och dörrar. “Men Tobias, vad gör du? Grädden skulle jag ju ha till tårtan som vi skulle ge till Frau Wera. Den stackars kvinnan ser ju helt förstörd ut, hon kan behöva lite omtanke” sa Tobias fru Sigrid. “Lugn kära fru, jag springer ned till torget och köper mer grädde när jag ätit upp barnen” sa Tobias skrattande. Sedan sprang han frustande runt i lägenheten. Grädde flög omkring honom och när han hittade Heironymos bakom dörren lyfte han upp den skrattande pojken och omfamnade honom.

En halvtimme senare vandrade Tobias genom Weavers District gator. Solen värmde. Poeter läste dikter och gatuartister uppträde i gathörnen. Erwin Körber, Weavers Districts mest excentriske gatupoet, stod lutad mot en tegelmur vid Klinge Straße. Tobias hälsade på Erwin och frågade hur det stod till. Erwin svarade “I natt brann Weavers District och i Aver flödade blodet. Vi är bara grisar som väntar på slakt. Staden håller på att gå under och vi kan inget göra. Bara vänta på att fader Morr tar emot oss alla i sitt mörka dödsrike” svarade Erwin med dyster stämma. Tobias svarade med ett rungande skratt “Erwin, du är allt en riktig muntergök. Jag vet vad som hände vid den flytande staden och på Weavers Brücke. Våldet och mördandet är fruktansvärt. Men vad ska vi vanligt folk göra? Bara ge upp och acceptera ett oundvikligt öde? Nej Erwin det är fel väg att gå. Vi måste kämpa på det sätt som bara vi, de vanliga människorna, kan. Vi måste visa att vi står för andra värderingar än vad som nu härskar i staden. Vi måste visa omtanke och kärlek till våra medmänniskor. Vi måste visa att vi står över våld, maktkamp och falskspel. Vi måste bemöta det som sker med kärlek. Bara så kan vi rädda Averheim ur det hemska som drabbat staden. Jag har en ung kvinna, Wera, som ny hyresgäst. Jag vet att hon har problem, stora problem. Jag kan se det i hennes ansikte, stressen och oron. Jag tror hon var i den flytande staden i natt. Jag såg hur hon kom springande, nej flyende, med två män strax innan solen gick upp. Nu gömmer sig männen i hennes lägenhet. Det är nu vi behöver visa omtanke om våra medmänniskor, göra en liten gest av godhet i en brutal värld. Därför tänker jag och min fru ge Wera en gräddtårta. För att visa att det även finns godhet i denna värld.”

Erwin Körber tittade förvånat på Tobias. Sedan satte han sig på huk och sa “Men döden, döden som…..” Men vid Ranalds tärningar" svarade Tobias med sin mullrande röst “sluta prata om döden. Vi lever här och nu. Låt oss göra det bästa av livet, även om det är hårt och slitsamt. Nu tänker jag göra en god gärning och se till att unga fröken Wera får en fin tårta som ett tecken på omtanke, världen är inte bara ond utan det finns godhet och medmänsklighet. Det är sådana handlingar som ger hopp i den mörka tid vi lever i”.

Bakom ett hörn stod en icke förklädd The Enemy Within och lyssnade på konversationen. Hen log när Tobias Eckert talade. Budskapet om hopp och medmänsklighet tilltalade starkt. “Jag gör det jag är tvungen att göra för att ge hoppet åter till den vanliga människan. Jag gör det i en gest av medmänsklighet. Jag gör det för vanliga människor som Tobias Eckert och Frau Wera. Personer som förtjänar allt gott” tänkte hen för sig själv.

View
Lunchtid den 30 Sigmarzeit, prolog 3, spelhelg 7
Ett par exklusiva kvinnoskor

image.jpg

Gottfried Hanson kände obehag av vad som hände i hamnen. Gäng av överförfriskade hamnarbetare drog berusade omkring på gatorna. De vrålade och trakasserade förbipasserade. Tydligen firade de en seger efter en våldsam sammandrabbning under natten i Weavers District. Ett par berusade män jagade en kvinna som skrikande försökte undvika att bli infångad. Hon skrek på hjälp men ingen vågade ingripa. Den här dagen fanns inga män från The Wharf Rats eller The Fish på gatorna. Män som trots sin hårdhet hade en sorts heder som skyddade oskyldiga från trakasserier. Men idag verkade det som att endast medlemmar ur det nybildade gänget The Hooks fanns på gatorna.

De två berusade männen lyckades fånga kvinnan bara ett par meter från Gottfried Hanson och den avskrädesvagn han släpade på. Kvinnan skrek av skräck och förtvivlan. Gottfried kände igen kvinnan, det var Anna Hoffstetter. Hon var gift med tjuven Caspar, hamnens största skojare och den mest oansvariga person Gottfried kände till. En av männen drog en kniv och visade den för Goffried. “Håll dig borta skitsamlare, tänk inte ens tanken på att ingripa. Jag har dräpt en man i natt och jag kan även sprätta upp dig. Kvinnan är vår belöning” väste mannen. Gottfried ville ingripa och rädda kvinnan. Men han vågade inte. Hans ben skakade och så drabbades han av en kraftig hostattack. Han hostade upp slem och blod från lungorna och kippade efter luft. När han tittade upp igen hade de båda männen släppat iväg Anna Hoffstetter till ett litet skjul bakom The Knackers Yard. “Må Shallya hjälpa dig Anna” sa Gottfried för sig själv. Han kände förtvivlan och desperation. Hamnen hade alltid varit en vidrig, otrygg och ruffig plats men nu rådde fullständig anarki och våld och övergrepp skedde i varje gatuhörn.

Medan Gottfried förfasades över vad som skedde såg han en kvinna komma gående längs bakgatan bakom The Knackers Yard. Hon var klädd i en sliten maläten brun kappa och hennes ansikte täcktes av en rödrutig halsduk. Men något stämde inte. Gottfried märkte det nästan direkt. Kvinnans skor var av högsta kvalitet, de var av skinande välpolerat läder och hade en hög klack med silverinlägg. När kvinnan närmade sig såg Gottfried, den lilla del han kunde se, att hennes ansikte var välsminkat och fylligt. Detta var ingen fattig kvinna från hamnen utan en förnäm och välmående kvinna från stadens rika kvarter. “Det här kommer att sluta illa, männen kommer att kasta sig över henne” tänkte Gottfried. Men till sin förvåning såg han att ingen man vågade närma sig kvinnan. Hon gick självsäkert fram längs gatan. Ungefär 10 meter bakom henne gick Bengt “The Knife” beväpnad både med en pistol och en lång sylvass dolk. Så fort någon hamnarbetare ens tittade på kvinnan spände Bengt blicken på dem och skakade på sitt huvud. "Vad är detta, någonting är på gång. Vem är det Bengt “The Knife” eskorterar?" funderade Gottfried. Kvinnan stannade till utanför The Knackers Yard, hon vände sig mot Bengt “The Knife” och sa “Är dom här?” Bengt The Knife svarade osäkert “Jag tror det”. “Se till att gatan töms på slöddret” sa kvinnan med bestämd röst. Bengt The Knife höjde sin pistol och skrek högt “Alles müß Raus. Om jag ser någon på gatan om en minut så skjuter jag den personen”. Det tog inte lång tid förrän gatan var helt tom på människor efter Bengt The Knifes varning.

Goffried skyndade sig bort så fort han bara kunde. Han hostade av ansträngningen då hans träckvagn var tung att släpa på. Munnen smakade blod igen. Solen stod högt på himlen och det var kväljande varmt. Gottfried visste att han inte borde men nyfikenheten tog över. Precis när han skulle lämna gatan tittade han snabbt bakåt och såg Bengt The Knife lyfta bort ett gatlock. “Vid Ranalds muschtaser, tänker kvinnan gå ned i kloakerna” tänkte Gottfried.

View
The Enemy Within - Solospel inför spelhelg 7, del 3 - Werner Lankdorf
Nya avslöjanden

Werner sitter kvar på bänken och funderar på vad han just ställt till med, men det lär visa sig vad von Griffonstein tycker om Werner nästa gång dom träffas. Werner skyndar sig ner till Heidi som står och samtalar med hans mor, dom verkar ha mycket att prata om tänker Werner. Werner kramar om sin mor, och dom pratar ett tag sedan går Werners mor tillbaka till sitt jobb. Heidi säger till Werner, “jag går till biblioteket så kan du söka upp Steward Tochfel, och höra vad han vet om försäljningen av brunnarna”. Så säger Werner, “Heidi mitt möte med von Griffonstein blev inte som jag tänkt mig.”. “Werner vad har du gjort, du har väl inte gjort något dumt”. “Jag har utpressat von Griffonstein, det kanske inte var det smartaste jag gjort”. “Du gjorde vadå, Werner vad har tagit åt dig på slutet” säger Heidi". Heidi går in till biblioteket, hon är mycket irriterad. Werner fortsätter upp mot Steward Tochfels kontor. Han kommer upp i ett stort rum, mitt i rummet sitter en sekreterare bakom ett skrivbord. Werner går fram mot mannen, han presenterar sig som Werner Lankdorf och att han skulle vilja träffa Steward Dagobert Tochfel. Mannen bakom skrivbordet tittar i sin liggare och meddelar att om tre veckor finns det en ledig tid. Werner tar fram ett silver som han lägger på bordet, sen förflyttar han myntet på magisk väg över bordet mot mannen. Mannen ser en aning förbryllad ut när myntet glider över bordet utan att någon rör det. Han tar myntet och tittar noga på det, sen kollar han i liggaren igen och säger att det har visst dykt upp en ledig tid just nu. Werner tackar mannen för en bra service…..

Werner kliver in i ett enormt kontor, längst bort i rummet vid ett stort skrivbord står en kort man i 45-50 års åldern. Han vänder sig mot Werner och säger, “vad har du på hjärtat unge man, skynda dig jag har inte hela dagen på mig”. Werner går fram till Steward Dagobert Tochfel, han presenterar sig som Astromancer Werner Lankdorf. “Nå vad var det du ville min tid är dyrbar, jag har fullt upp med att försöka styra staden.” Jo du vet brunnarna som von Ritterbach köpte, jag skulle vilja se handlingarna på den affären. Det kan ju knappast vara lagligt om jag inte helt har fel" svarar Werner. Nu börjar Steward Tochfel se väldigt obekväm och irriterad ut, " Werner Lankdorf, du kan väl knappast tro att du kan stövla in på mitt kontor och vara oförskämd och kräva att få se enskilda handlingar. Så funkar det verkligen inte. Jag tillkallar vakt om du inte lämnar rummet omedelbart. “Steward Tochfel, jag har kommit över dokument som visar att det är förbjudet enligt lag att sälja ut brunnarna” säger Werner. Sen börjar en verbal duell, argumenten haglar genom rummet. Werner känner att hans överlägsna intelligens och starka viljestyrka är en svår nöt att knäcka för Steward Tochfel. Efter ca 10 minuters högljudd diskussion så sätter sig Steward Tochfel ner bakom skrivbordet, det är med tårfyllda ögon han tittar på Werner. “Jag är slut som Steward, det var jag som sålde ut brunnarna till von Ritterbach” säger Tochfel. “Men varför gjorde du något så dumt?” säger Werner. “Jag blev så illa tvungen” säger Tochfel och slänger fram ett brev till Werner. “Det här brevet låg på min sekreterares skrivbord en morgon när jag kom till jobbet. Jag kan inte fatta vem som lämnat det, man måste ha behörighet att vistas inne i Averburg för att kunna lämna ett sådant”. Werner läser igenom brevet hastigt, det är någon som har kidnappat hans son som bor i Nuln. Och det är den personen som skriver att han ska sälja brunnarna till just von Ritterbach. “Werner, vad skulle jag ha gjort dom har ju min son”. Nu får Werner dåligt samvete för att han gick så hårt åt Steward Tochfel, “jag ska se om jag kan hjälpa dig att få reda på vem som ligger bakom kidnappningen av din son och brevet”. När Werner är på väg att lämna rummet säger Tochfel, “jag har aldrig varit med om att brunnarna har sinnat på vatten”.

Werner lämnar rummet och går ner till biblioteket där Heidi sitter. “Älskling låt mig förklara varför det blev som det blev med von Griffonstein. När jag tackade nej till tjänsten hos von Leitdorf, då blev han så elak. Han hotade med att förvisa mig från Averheim och krossa min fortsatta karriär som magiker. Han skulle även gå hårt åt Kapten Baerfaust, för att han svek Marius von Leitdorf vid Third Battle Of Black Fire Pass. Då såg jag ingen annan utväg än att ta fram mitt ess i rockärmen. Han blev väldigt skraj för det jag visade honom, det var för att rädda mitt och Kapten Baerfausts skinn jag gjorde det”. Heidi tittar upp från boken och ler mot Werner. “Werner, du kan verkligen få mig elak. Men det slutar alltid med att jag sitter där med dåligt samvete för att jag brusade upp. Nu kan du kila vidare så jag kan fortsätta med mitt” säger Heidi och kysser Werner på munnen.

Werner tar en stillsam promenad till Luminary Konrad Mauer. Han knackar på, en stressad Luminary Mauer öppnar dörren. Han släpper in Werner och tar med honom upp i biblioteket. Werner frågar Luminary Mauer om det har hänt något. “Jag kan inte släppa det som hände i Averbaum det var mycket onda krafter där vid trädet”. Werner berättar om Adele Ketzenblum och hennes följeslagare, att dom blivit svårt skadade vid trädet. Nu ser Luminary Mauer riktigt bekymrad ut. Så säger han," Dom vet inte vad dom har att göra med, jag kände av mycket kraftig Dhar runt trädet. Werner, vi måste till trädet igen för att göra en grundlig undersökning". “Tror du inte att trädet är under bevakning, efter det som hände med Adele Ketzenblum” säger Werner. “Werner, jag behöver din hjälp. Du måste ta reda på om trädet är under bevakning, och helst av allt behöver vi få reda på vad Adele mötte på vid trädet”. “Du menar att jag ska prata med Adele Ketzenblum” säger Werner. “Något åt det hållet hade jag tänkt mig, ni verkar ha en bra personkemi”. “Nu hoppas jag att du skojar med mig, en magiker och en Witch Hunter ska samtala om vad som egentligen hände där vid trädet”. Då ryter Luminary Mauer i, “jag skojar inte, vi måste få veta vad som hände i Averbaum, för Averheims skull”. Werner kan inte tro sina öron, hur ska han överleva ett samtal med Adele Ketzenblum om vad som hände i Averbaum. " Du måste berätta för mig om det som inträffade vid trädet i Averbaum om jag ska kunna hjälpa dig" säger Werner. “Jag vet inte riktigt vad som hänt, men en sak är jag säker på och det är att det har gjorts en kraftfull besvärjelse där. Vi måste rena stället med ljusets hjälp. Det finns tre kulter som dyrkar Tzeentch här i Averheim, Purple Hand, The Conspiracy/Brotherhood och Red Crown. Sen har vi Jade Sceptre, dom finns också här i Averheim och dom dyrkar Slaanesh. Slaanesh och Tzeentch är bittra fiender, precis som dom tre kulterna inom Tzeentch är fiender till varandra. Red Crown kan jag tänka mig håller till utanför staden i skogarna, det är en brutal kult som mest består av mutanter. Men dom andra tre kulterna är experter på infiltrera sig i samhället, gärna bland adel och rika borgare som har viktiga positioner i Averheim. Vi måste kartlägga kulterna, söka information om medlemmar och annat”. Werner känner sig stressad och lite orolig av berättelsen, hans lugna och stillsamma liv är tydligen som bortblåst. Det är inte lite Luminary Mauer kräver, undersöka kaos kulter och prata med Adele Ketzenblum. “Jag måste fråga dig Luminary Mauer, Adeles mentor och läromästare Gregor Hellstrum vad kan du säga om honom?”? “Han är pensionerad och lever i Middenheim nu för tiden. Han var en otroligt framgångsrik Witch Hunter, han var även rättvis och ärlig en ovanlig gåva bland Witch Hunter”. Werner ser på Luminary Mauer att han grublar på något, han blir tyst ett längre tag. “Luminary Mauer vad är det som är fel?” frågar Werner. “Det är inget som är fel” brummar han. “Om jag ska kunna hjälpa dig med allt som du vill att jag ska göra, då måste du vara ärlig mot mig och berätta om något är fel” ryter Werner". Luminary Mauer blänger på Werner som inte viker ner blicken, tystnaden är total för en stund. “Werner, det jag ska berätta för dig har jag inte talat om för någon tidigare. Gregor Hellstrum brände min familj på bål. Min familj bodde nära Black Mountain, dom hade magiska krafter men hade aldrig skadat någon med krafterna. Det ledde till att dom blev dömda för häxeri och brända på bål av Gregor Hellstrum. Gregor upptäckte mig när bålet brann, men han skonade mig. Jag var bara barnet då, så han tog med mig till Altdorf och lämnade mig till Colleget av Light Wizards. Jag visste om att min äldre syster Katarina lyckades undkomma bålet, så jag har sökt efter henne genom åren. Jag har lyckats spåra henne från Nuln till Streissen och vidare till Averheim. Jag hörde talas om henne nere i hamnen, och att hon bott på Upright Pig och levt bland tiggarna. Många tror hon är en häxa, det är därför hon gömt sig”. Werner blir alldeles förstummad av berättelsen, inte undra på att han inte vill dra på sig Ketzenblums uppmärksamhet. “Luminary Mauer, jag ska hjälpa till att hitta din syster. Jag har en del kontakter som kanske kan hjälpa oss”. “Werner, vi måste vara diskreta i sökandet efter min syster, annars kan hon bli bränd på bål”. “Jag har lyckats få reda på hur din bok blev stulen, vi går ner i källaren” säger Werner". Dom går ner i källaren, den är full av bråte och andra saker. Där nere hittar Werner dörren som tjuven tagit sig in genom, Luminary Mauer blir helt paff. " Werner, att jag inte tänkt på detta. Jag kan inte ens erinra mig om att jag varit här nere. Nu är det jag som ska låta någon mura igen den här dörren, du besitter verkligen stor kunskap om mycket käre vän". När dom kommer upp från källaren, talar Werner om att han tänker kila vidare. Innan Werner hinner gå säger Luminary Mauer “Werner du ska få se något som inte många sett, jag vet att du frågat mig flera gånger om Jade Sceptre”. Så tar han fram en bok, The Book Of Unknown Secrets av Linda Terese von Mohr…… “Jag tänker bara låta dig ta en snabbtitt, vet inte hur mycket ditt sinne tål för tillfället”. Werner blir verkligen illa berörd av de bisarra och perversa bilder och texten han får se, han känner sig en aning skraj för vad han står inför. Precis innan Werner ska lämna " Werner, du måste prata med Adele Ketzenblum. Det kan vara jätteviktigt för våra fortsatta efterforskningar, som jag sa tidigare kunde jag känna av er personkemi så det blir nog inga problem" säger Luminary Mauer. Väl ute på gatan funderar Werner på vad han egentligen gett sig in på, det han fått reda på nu bara inom några timmar skrämmer honom rejält. Han börjar sakta bege sig av mot Ferenc von Alptraum..

View
The Enemy Within - Solospel inför spelhelg 7, del 2 - Werner Lankdorf
En ambassadör ur balans

“Men så trevligt att vi stöter ihop med min kära kollega Werner Lankdorf, allt väl med dig idag?” frågar Dagobert Gabor.
Werner blir alldeles paff, han vet inte om han hörde rätt.
“Werner får vi bjuda dig på lunch på the Journeys End. Jag vet att vi behandlat dig illa. Det är just därför vi vill bjuda dig på lunch, så att vi får tala ut och be om ursäkt” säger Leonora von Krieglitz.
Werner börjar skratta:
“Ni måste driva med mig. Du som alltid har avskytt mig Dagobert.”
“Vi har dåligt samvete för hur vi behandlat dig, så en lunch kan väl inte skada” säger von Krieglitz.
Werner accepterar deras inbjudan och sällskapet går mot The Journeys End. Värdshusvärden Herr Tabeck visar dom till ett ledigt bord och när Werner går mot bordet ser han att Ruben sitter vid ett annat bord längre in med von Pappen. Sällskapet sätter sig till bords, och Leonora beställer mat och vin av bästa sort.
“Werner, jag är mycket glad att din avhandling blev godkänd och att dina krafter utvecklas så snabbt. Jag ser att du har blivit en Wizard” säger Dagobert Gabor. Von Krieglitz fyller i:
“Jag kan bara hålla med Dagobert om det han just sa, du har verkligen gjort dig ett namn och många pratar om dig i Averheim.”
Werner sitter alldeles förstummad, han kan inte tro sina öron vad han får höra. Men Werner vet om att von Pappen sålt Nellie till Von Tuchtenhagen, så den här artighetsvisiten är bara ett spel för galleriet.
“Nu när vi har ett sånt trevligt och givande möte, kanske du skulle kunna ge oss svar på en sak” säger Leonora. “Du är en person med stor kunskap. Vad vet du om en man klädd i svart med en skrämmande mask?” frågar Leonora.
“Jag har hört talas om en sådan person, du måste berätta vad det handlar om” svarar Werner". Leonora von Krieglitz och Dagobert Gabor tittar på varandra, sen nickar dom till varandra:
“Jag ska berätta hur det ligger till Werner, vi fick besök av mannen i svart. Man kan liksom säga att han erbjöd oss enormt mycket pengar för något som vi har, men vi kan inte fatta vad han ska med den saken till. Vi har så mycket pengar så vi behöver inte sälja något till någon om vi inte känner att vi kan tjäna något på det. Men vi kan inte förstå vart han fått veta att vi har det han vill köpa. Skulle du ha sålt det vi äger Werner?” säger Leonora.
“Ja, varför inte. Om man får en stor summa pengar för något man egentligen inte har användning för, då skulle jag gjort det” säger Werner. Och han syftar på att dom har unga Lord Vilhelm.
“Nu har vi varit väldigt ärlig med dig, så jag hoppas du är det med oss. Har du hört talas om en man vid namn Bengt the Knife?” säger Dagobert.
Werner börjar flina “Tänk om dom bara visste vad jag vet…” Werner tittar sedan allvarligt på Leonora och säger:
“Ni vet alltså inte om att Bengt the Knife jobbar för mannen i svart nu för tiden, så det måste vara the Knife som golat till honom”. Och han syftar sedan på att det var Bengt the Knife som kidnappade och förde Lord Vilhelm till von Tuchtenhagen.
Båda sitter som två fågelungar och bara gapar. Leonora viskar något till Dagobert, men Werner lyckas uppfatta vad dom pratar om. Leonora säger till Dagobert:
“Dagobert kan vi lita på att det Werner säger är sant, om det är så hur fan vet han en sån sak? Jag vet bara att vi inte ska underskatta honom, han har många kontakter så det är inte omöjligt att det han säger stämmer. Vi kan inte lita på Verfullen längre, vi måste vara försiktiga med vad vi säger till honom i fortsättningen” säger Leonora von Krieglitz.
Den första tanken som dyker upp hos Werner är “Verfullen är den som tog emot kropparna som skickades från Monastery of Tuath. Han är ju en doktor som onekligen är skum.” Sen tänkte Werner “Det kan inte vara så, jag måste ha fel.”
Leonora von Krieglitz och Dagobert Gabor reser sig upp från bordet. Innan dom lämnar bordet stannar Leonora till och flinar mot Werner och säger:
“Jag hoppas att vårt nästa möte blir lika givande och intressant”.
Werner tänker att “nästa gång dom ses så kommer det bli annat ljud i skällan, då kommer dom börja med utpressning med hjälp av att dom har Nellie.”

När dom lämnar The Journeys End sitter Werner kvar en liten stund för att dricka upp sin konjak och begrunda det som nyss inträffat. När Werner tänkt klart skyndar han sig till Averburg, där ska han möta upp sin käresta Heidi von Tasswinder. Hon har lovat att hjälpa Werner med lite efterforskningar. När dom ska till och gå in till stadsarkivet ser Werner att von Griffonstein vinkar till honom. Werner säger åt Heidi att hon kan gå in före honom. “Fan det här kom lite för oförberett” tänker han. Werner går fram till Quintus von Griffonstein och dom går och sätter sig på en bänk lite avsides. Quintus är på ett bra humör, han pratar och berättar om allt möjligt. Efter en stund så frågar han Werner:
“Har du funderat på mitt erbjudande?”
Nu börjar Werner känna av stundens allvar:
“Jag måste tacka nej till ditt erbjudande, en tjänst hos von Leitdorf skulle vara mig en för stor uppgift.
“Hörde jag verkligen rätt, du tackar nej till ett erbjudande från den förnämsta familjen i Averheim. Det är inget alternativ, det är klart du ska bli hovmagiker hos von Leitdorf!” svarar von Griffonstein.
“Tyvärr von Griffonstein, det är mig en för stor uppgift att kunna uppfylla” säger Werner.
Nu börjar von Griffonstein bli riktigt irriterad på Werner, hans trevliga sida är som bortblåst:
“Werner din jävla pajas! Tror du inte att jag fått reda på att du tagit anställning hos von Kaufman. Du vill hellre jobba för von Kaufman? En jäkla lågadel som aldrig kommer bli Elector Count i stället för en riktig anrik familj som von Leitdorf. Förresten hur blev det med brevet?” säger en ursinnig von Griffonstein.
Werner berättar för honom att brevet bara är en nyckel för att lösa andra meddelanden med. Nu är von Griffonstein fly förbannad:
“Werner, vad fan ska jag då med dig till?” Han sitter tyst ett tag, sedan säger han: “Vi kan dra ett streck över det här om du ger mig nyckeln till von Kaufmans kontor, jag behöver bara låna den någon timme sen får du tillbaka den.”
Werner kan inte tro sina öron, att han ska svika von Kaufman:
“Von Griffonstein det kommer aldrig hända att jag ger dig nyckeln till von Kaufmans kontor.” svarar Werner.
“Werner jag ska krossa dig, jag ska se till att du blir förvisad från Averland! Din karriär är körd, lika körd som Ruben Ulfman von Mohrs familj är! Von Mohr och du passar jäkligt bra ihop. Två nollor som är helt rökta i denna stad! Von Mohrs familjenamn är helt slut, bara ett minne blott!” vrålar von Griffonstein.
Nu är Werner riktigt skärrad; “Jag har verkligen ställt till det nu” tänker Werner. Werner är på väg att lämna en smått leende von Griffonstein, men av någon anledning finner han mod att gå tillbaka till bänken där von Griffonstein sitter:
“Von Griffonstein, jag vill inte att du ska prata skit om Ruben och hans familj. Ruben är min bäste vän och en bra man, han kommer att få familjen von Mohrs namn att glänsa igen bland dom andra adelsfamiljerna. Och vore jag i dina kläder skulle jag vara orolig just nu, det jag vet kan sänka både dig och ge von Leitdorfs familj ett dåligt rykte”.
Von Griffonstein blir förundrad över att någon vågar hota honom:
“Werner, du har inget på mig din jäkla småskojare.”
Då kastar Werner fram brevet från kommendant Knaust framför von Griffonstein. Denne tar upp brevet och börjar läsa, plötsligt ser den så självsäkre mannen betydligt mer osäker ut:
“Werner, vad är detta för ett jävla brev?” säger von Griffonstein.
Werner förklarar för von Griffonstein att någon har tystat von Ulbricht dagarna före rättegången mot honom, och att dokumentet är en förfalskning skrivit på brevpapper från von Griffonstein. Nu ser ambassadören riktigt nervös och stressad ut:
“Werner, brevet du visade det får mig att framstå som den skyldige. Det måste vara den satans Baerfaust som ligger bakom brevet.”
“Baerfaust är oskyldig till brevet, hans namnteckning är förfalskad. Någon vill sätta åt honom också lika väl som dig” säger Werner med bestämd ton.
“Werner, jag ska visa dig vad du har att göra med om du tror att du kan utpressa mig, jag har en mäktig arbetsgivare”. Von Griffonstein tar med Werner upp på muren, där pekar han ut över en enorm arme som slagit läger utanför staden:
“Tror du att någon av dom andra adelsfamiljerna kan uppbringa en sådan arme, en makt demonstration av von Leitdorf som får dom andra familjerna att darra av fruktan. Om du tror att du kan skrämma mig med ett falskt brev, då har du gett dig på fel person.”
“Det är en imponerande arme ni dragit ihop, men lika väl är det jag som har brevet. Jag vet att du är oskyldig till brevet von Griffonstein, det kan jag känna av från dig. Som du vet är jag en Astromancer. Men om du inte slutar att hota mig och mina vänner, då kommer brevet att hamna hos personer som kommer att kunna utnyttja det mot dig och familjen von Leitdorf i kampen om tronen. Så det är upp till dig hur du vill ha det von Griffonstein. Om du och jag samarbetar kan vi säkert lösa vem som är den skyldige till brevet och det hemska som dom gjorde mot von Ulbricht. Om du hjälper mig så hjälper jag dig, och ingen annan kommer att få reda på om brevet” svarar Werner.
Von Griffonstein är väldigt arg och ganska skärrad av att han inte har situationen under kontroll. Han reser sig från bänken och vänder sig mot en minst lika stressad och nervös Werner sedan sedan säger von Griffonstein:
“Jag vet att du är en person som står vid sitt ord, så låt oss fortsätta ha ett samarbete. Jag kontaktar dig snart igen, men först måste jag höra med mina källor om vad som hänt och vem som kan ligga bakom detta.”
När Quintus von Griffonstein lämnat Werner ensam kvar på bänken, sitter Werner kvar och stirrar rätt upp i himlen och funderar över vad han nyss gjort. Han har nyss utövat utpressning mot självaste Quintus von Griffonstein ambassadör åt familjen von Leitdorf, “Men jag gjorde det bara för att skydda mig själv och Baerfaust” tänker Werner…

View
The Enemy Within - Solospel inför spelhelg 7, del 1 - Werner Lankdorf
Lord Wilhelms kandidatur får en oväntad allierad

Vännerna sitter alldeles förstummade när Werner rusar ut från The Anvil.
Werner skyndar sig tillbaka till Sigmartemplet för att träffa Disciple Kurgan igen. Framme vid templet lyckas Werner smita förbi Rune Steen utan att hamna i diskussion med honom.
När Werner kommer in i templet så får han vänta lite på att få träffa Disciple Kurgan, när han står och väntar så får han syn på Adele Ketzenblum som kommer och går illa tilltygad. Werner hinner precis gömma sig för Adele som bara går förbi och in i ett rum. “Det var nära ögat, henne skulle jag inte vilja möta här inne,” tänker Werner. Efter ett liten stund förs Werner in till Disciple Kurgan. Disciple Kurgan tittar upp från sina böcker när Werner kommer tillbaka.
“Werner, jag tänker inte låta dig besöka källaren igen,” säger Kurgan.
Werner kan inte låta bli att flina när han hör Kurgans kommentar.
“Det är lugnt, jag vill absolut inte ner dit igen, säger Werner”. Werner talar om för Disciple Kurgan angående en tillflyktsort. “Om det blir så illa att du behöver fly, då ska du komma till mig, inte Ruben. Ju färre som vet desto bättre, så slipper Ruben bli insyltad och drabbad om något går fel. Men jag vet ett gömställe som ingen har en aning om, så sök upp mig om det blir så illa.”

Sen så skyndar sig Werner ut från templet, för att slippa stöta ihop med Adele Ketzenblum inne i templet. När Werner står utanför templet, då får han nästa knasiga ide. Han bestämmer sig för att besöka Selena von Kusch igen. Werner beger sig mot Suden Strasse nr 7 igen. Han går direkt upp till sin gamla lägenhet och knackar på, Rafael öppnar dörren:
“Werner, är det du igen, jag antar att det är grevinnan von Kusch du vill träffa.”
Werner nickar åt Rafael och går in till Selena von Kusch som sitter och tittar ut genom fönstret. Selena ler mot Werner när han kommer in i rummet:
“Werner glömde du något, eller var det något annat?”
“Selena, du vet att jag bryr mig om dig och Vilhelm väldigt mycket men jag känner i mitt sinne att du undanhåller ditt möte med mannen i svarta masken”.
Selena börjar skruva på sig och hon är obekväm med situationen. Sen så säger hon:
“Werner, du vet att jag tycker om dig väldigt mycket och är otroligt tacksam för allt du gjort för mig och Vilhelm. Du är en av få som inte förolämpar och hånar mig, du lånar ut din lägenhet åt mig. Jag litar på dig, Werner, jag ska berätta om mannen i masken. Han sökte upp mig igår, han hade en svart teatermask föreställande en goblin. Masken var väldigt skrämmande. Han pratade med en metallisk röst, och han kunde erbjuda mig Vilhelm tillbaka. Han var artig och belevad och jag kände stort förtroende för honom. Han sa att han har väldigt stor makt, och att pengar inte är ett problem för att köpa lös Vilhelm från von Tuchtenhagen. Han vill bara Vilhelms bästa och att han är den enda tänkbara Elector Count. Han krävde inget i gentjänst av mig, ville bara att jag skulle bli rådgivare åt Vilhelm när han blir Elector Count. Mannen i masken ska göra allt för att Vilhelm ska bli Elector Count i Averheim. Så jag tackade ja till erbjudandet, jag kunde bara inte motstå chansen att få tillbaka min son Vilhelm.”
Werner är alldeles förbryllad över berättelsen. “Det kan inte vara möjligt att han gör det för att vara snäll. Han kommer säkert att utnyttja situationen på något vis,” tänker Werner.
När Werner sitter där och funderar över det som Selena nyss berättade, får han en flashback från mötet med Nellie hemma hos von Pappen. Han känner efter i fickan, där ligger en lapp. Lappen är från Nellie, där det står att von Pappen tänker sälja henne till von Tuchtenhagen för en stor summa pengar. Selena ser på Werner att något inte står rätt till, så hon frågar vad som är fel. Werner tittar på Selena med sorgsna ögon, han trodde inte att von Pappen skulle göra något sådant. Werner berättar för Selena att hans kusin Nellie också finns hos von Tuchtenhagen. Nu kan Werner se hur Selenas ansikte förändras, hon blir riktigt förbannad på vad von Tuchtenhagen håller på. Selena kramar om Werner innan han beger sig ut från lägenheten. Innan han går iväg så säger Selena:
“Werner mannen med den svarta masken, det skulle lika gärna kunna vara en kvinna”.

När Werner står utanför lägenheten är han alldeles villrådig, då kommer Hans-Helmut Hermann gåendes:
“Werner, vilken tur att jag hittade dig. Kapten Baerfaust vill prata med dig.”
Dom går små pratandes till Lupus strasse.
“Du kan kila upp till Kapten Baerfaust” säger Hans-Helmut.
Werner går upp till Kapten Baerfausts kontor. När han kommer in på kontoret så flinar Kapten Baerfaust:
“Hans-Helmut hittade dig till slut, det är bra att du kunde komma. Werner, jag har fått till min kännedom att det är något mörkt och ondskefullt som tagit Weavers District i sitt grepp. Vi har lyckats spåra vissa sammanträffanden till en mystisk kult som har hemska och perversa böjelser för sig. Det bor en mystisk kvinna på Brunsweg 2, hon heter Hilda… något och hon är albino. Det ryktas att hon är en av medlemmarna. Har du hört talas om Jade Sceptre, Werner?” Werner nickar försiktigt.“Jag skulle vilja att du undersökte kulten och kartlade den med namn på medlemmar och andra intressanta upplysningar. Jag tror att kulten innehåller många medlemmar bland adel och högt uppsatta borgare. Om du vill hjälpa mig med detta så är jag dig evigt tacksam, men du måste lova mig att vara extremt försiktig. Dom är mycket hemlighetsfulla och dom tvekar inte att döda om det krävs. Du får absolut inte berätta något för Heidi, jag har lovat henne att hålla dig borta från sådant här men jag har ingen annan att vända mig till.”
Werner är alldeles mållös och skraj inför situationen, men han harklar ur sig:
“Jag ska försöka hjälpa dig Baerfaust. Kolla in det här brevet” säger Werner.
Baerfaust tittar noga på brevet. Sen utbrister han:
“Vad fan är det här för ett brev? Jag har fan inte utfärdat något sådant brev”. Han börjar bli riktigt irriterad.
Då berättar Werner att:
“Det var Ingvald som lyckades få tag på brevet av Kommendant Knaust. Knaust trodde att det var du som utfärdat brevet. Det var så mannen tog sig in i cellen och kunde lemlästa von Ulbricht. Kollar man noga så kan man se att det är en förfalskning, och att det är skrivit på brevpapper med initialerna QvG – det är von Griffonsteins initialer,” fortsätter Werner.
Nu börjar Baerfaust bli måttligt irriterad:
“Så du menar att det är Griffonstein den jäkla ormen som vill sätta dit mig?”
“Det verkar så” säger Werner.
Baerfaust stoppar på sig sina pistoler och tar med sig svärdet, han är mycket elak. Werner lyckas hejda Baerfaust från att göra något olyckligt.
“Ska vi inte använda brevet för att sätta lite press på von Griffonstein och se om han är den skyldige till brevet”, säger Werner och flinar.
Baerfaust står tyst ett tag och funderar, sedan säger han:
“Werner, det är nog en bättre lösning att göra som du säger. Nu måste vi vara smarta och försiktiga, von Griffonstein är en slug politiker som vi har att göra med. Så du måste vara försiktig, jag vill absolut inte att du ska bli skadad p g a det jag bett dig om.”
Innan Werner lämnar Kapten Baerfausts kontor, stannar han till i dörröppningen: “Baerfaust, du måste lova mig att du tar ett snack med Ingvald. Utan hans hjälp hade vi aldrig fått fram vad som stod i brevet.”
“Jag lovar dig, Ingvald är en mycket bra person så jag ska prata med honom.”
Werner bestämmer sig för att gå mot Plentzer Platz, för att möta upp med sin älskade Heidi. När han gått en bit så möter han Dagobert Gabor och ambassadör Leonora von Krieglitz. “Fan…” tänker Werner “…har inte tid för dom nu…”

View
Lunchtid den 30 Sigmarzeit, prolog 2, spelhelg 7
Ytterligare en makaber målning - Festmåltiden

Herr Murrmann fnittrade högt av förtjusning när han beskådade målningen. Det verkade som om målarmästare Guth hade överträffat sig själv. Målningen var både makaber och högst störande men Herr Murrmann tyckte att det var ett sant mästerverk. Bara en mästare kan måla så här levande och med en sådan närvaro tänkte Murrmann. Färgerna och detaljerna var kusligt levande. Det var nyligen som Murrmann, via en kontakt i Averheims societet, fått namnet Kurt Guth serverat. Kurt Guth hade varit en framstående konstprofessor och konstnär i Streissen för många år sedan. Men han hade blivit allt för hängiven konsten och skapandet och kommit i kontakt med en hemlig sammanslutning av intellektuella, akademiker, konstnärer, poeter, författare, skådespelare och livsnjutare vid namn Jade Sceptre. En sammanslutning med en väldigt mörk och pervers agenda. Kurt Guth hade lyckats fly till Averheim när han förstått innebörden av agendan hos den hemliga grupp han anslutit sig till. I Averheim hade han i mer än 25 års tid levt som tiggare i hamnens slumkvarter. Ända fram till för ett par dagar sedan då Herr Murrmann fått Kurth Guths hemlighet serverad på ett fat av en högst oväntad källa. Det hade kostat mycket pengar och Herr Murrmann hade först tvekat om affären. Kunde han verkligen lita på informationen från en fiende? Men Murrmann hade chansat och betalat en smärre förmögenhet för Kurth Guths hemlighet. Sedan hade han sökt upp tiggaren och berättat vad han visste. Kurt Guth fick två tydliga och enkla alternativ; antingen måla en tavla utifrån Murrmanns visioner eller bli överlämnad till Sigmarkyrkan som en kättare.

Kurt Guth hade tvekat och haft stor ångest. Han hade gråtit och försökt slippa undan sitt öde. Men Murrmann hade varit obeveklig. Antingen skulle Kurt måla ett sista mästerverk eller så skulle han få möta sigmariternas renande eld. Den gamla tiggarens lust att leva hade dock varit större än döden och Murrmann hade personligen beskådat hur oljemålningen tog form i källaren på The Upright Pig. Murrmanns glädje hade varit stor och Kurt Guths tårar och ångest hade varit som näring för Murrmanns själ. Han hade noga följt målningens framväxt, ja till och med i detalj berättat för Kurt hur alla små detaljer skulle gestaltas på duken. Den ångest som Kurt genomlidit under de 24 timmar det tog att måla tavlan hade fyllt Murrmann med en stor glädje. Han hade känt sig ung och vital igen. Han hade därför bett Kurt att måla honom som han såg ut som ung, för 10-15 år sedan. En ung Murrmann med rakad skalle. Han hade även bett Kurt att måla fraulein Wera på duken….en mer makaber målning hade aldrig skådats i Averheim. Murrmann döpte tavlan till “Festmåltiden”.

image.jpg

View
Lunchtid den 30 Sigmarzeit, prolog 1, spelhelg 7
Politik och vapenmakt

image.jpg

Baron Kastor von Leitdorf såg ut över de uppställda soldaterna med uniformer och sköldar i Averlands svart-gula färger. Averlands färger var även familjen von Leitdorfs färger. Baronen stod på en liten höjd tillsammans med Grandmaster Hans von Leitdorf, Ferdinand von Leitdorf, Judical Champion Jens Lisstadt, Grimwold von Krieglitz och ambassadör Quintus von Griffonstein. En samling mäktiga och inflytelserika män. Allvaret låg i luften och samtliga av männen var allvarliga och sammanbitna med bister uppsyn.

En soldat av kaptens rang gick upp för kullen och knäböjde framför Baron Kastor von Leitdorf. "Baron von Leitdorf, dina livtrupper är mobiliserade. Streissens första regemente, bergsjägarna från Black Mountains, Averlands Todtkopfs, Averland Volkstürm och kavalleriregemetet Marius Revenge. Till det elittrupperna bestående av ett kavellerikompani av Knights of Sigmars Blood och ett artillerikompani bestående av legotrupper från Nuln – Nulner Bomb Blasters. “Det är bra kapten Dürer, du kan utgå” svarade Baron Kastor.

“Hur många män har vi mobiliserat, det måste vara närmare 350 soldater på fältet. Tillräckligt för att vi ska kunna erövra Averheim, befästa Averburg och murarna och ta över styret av stadsvakten. Låt oss göra det innan någon hinner reagera. Baron Kastor, när mörkret faller över Averheim kommer staden att vara din och alla adelsfamiljer dina fångar”. Ferdinand von Leitdorf lät förväntansfull och uppjagad. Baron Kastor svarade med ett betydligt mer kontrollerat tonfall "Ferdinand, idag är ingen dag för strid. Politiken ska verka innan vi tar till våld. Vi gör detta för att visa vår vapenmakt. Detta är en styrkedemonstration för att vissa de andra tronpretendenterna att familjen von Leitdorf har de största militärresurserna i Averland. Detta borde till och med skrämma häxan Marlene von Alptraum. Låt detta bli en uppvisning som får familjerna von Alptraum, von Heine, von Tuchtenhagen och von Kaufman att besinna sig och inse vem som ska styra Averland. “Du glömde familjen von Kusch” inflikade ambassadör Quintus von Griffonstein med ett leende. De samlade männen brast alla ut i skratt åt von Griffonsteins lustighet. Ingen såg familjen von Kusch som en seriös tronpretendent.

“Quintus, hur går det med din plan för att dra von Heine i smutsen?” undrade Baron Kastor. “Ers höghet, jag har satt Ruben Ulfman von Mohr på att utföra detta. Han har ju initierats till O.D.R.A och detta är hans första uppdrag. Går något snett får han ta hela smällen, familjen von Leitdorf kommer inte att smutsa ned sina händer. Går allt som det ska ser vi officiellt till att Altdorfs kandidat blir så obekväm och skandalös så att kejsarens tvingas inse att han ska hålla sina händer borta från Averlands styre och politik. Det ska bli en skandal som kommer att gå hårt åt hovet i Altdorf.” Hans von Leitdorf tittade på Quintus von Griffonstein med bister min, sedan sa han med myndig stämma “Ambassadör, jag känner väl till din förkärlek för smutsiga politiska spel och jag lägger mig inte i dessa så länge du gör det för familjen von Leitdorfs bästa. Men Ruben Ulfman von Mohr är en bra person, en hederlig person som jag inte vill att du använder som en bricka som du kan offra och skylla på om något går snett. Är det förstått?”
“Ja naturligtvis Grandmaster, jag uttryckte mig aningen vårdslöst. Naturligtvis ska inte Ruben Ulfman von Mohr drabbas om von Heine affären går snett” svarade Quintus snabbt och ytterst vältaligt. “En orm är alltid en orm” tänkte Hans von Leitdorf tyst för sig själv utan att lita på ett ord av vad Quintus lovade.

“Quintus hur ser våra tillgångar ut, hur länge klarar vi av att finansiera denna armé?” undrade Baron Kastor. “Jag är ledsen att meddela ers höghet att vi endast har likvida medel för att finansiera arméns uppehälle och löner till soldaterna i maximalt tre veckor. Graf Rufus von Leitdorf kontrollerar hela släktens förmögenhet, han sände oss Streissens första regemente men inga pengar. Vi har milt uttryckt ett väldigt stort problem med din släkting Graf Rufus von Leitdorf” svarade ambassadören. “Scheisse, den förbannade idioten i Streissen” väste Baron Kastor. “Vi måste lösa problemet med min släkting och det snabbt”.

En halvtimme senare gav Baron Kastor von Leitdorf marschorder till sin armé. De skulle tåga fram till Averheims murar, ställa upp sig i hela sin prakt och sedan slå läger på fälten utanför staden. Samma fält som vinresenärer från hela The Old World brukade tälta på under Averheims årliga vinfestival under hösten. Von Leitdorfs soldaters ankomst till Averheim skulle vara en politisk maktdemonstration. En varning till övriga adelsfamiljer, en uppmaning att stödja von Leitdorfs anspråk på tronen och ett sätt att tvinga övriga tronpretendeter att ta tillbaka sin kandidatur för titeln som Elector Count. På en hästdragen vagn som åkte bredvid soldaterna satt Jens Lisstadt och spelade på ett piano. Tonerna av “Eine Kleine Nachtmusik” spred sig över de böljande fälten. Solen lyste på soldaterna och tillsammans med den vackra musiken var det som en oslagbar armé i gult och svart tågade mot Averheims portar.

På en annan kulle, nästan en kilometer bort från Baron Kastors armé, stod en ensam man och tittade på soldaterna som sakta marscherade fram över fälten. Mannen var helt klädd i svart och bar en fågelmask för ansiktet. Hans mantel var gjord av fågelfjädrar och hans handskar var av järn och imiterade fågelklor. På hans axel satt en svart korp. Den dansade mannen i svart hade återvänt till Averheim.

View
Lunchtid den 30 Sigmarzeit, Siggurds järnkrona
Efterspel del 5

image.jpg

“Känner du igen det här?”
“Siggurds krona…”
“Precis…vet du vad den ska användas till?”
“Nej…jag har ingen aning”
“Du ska sätta den på The Man in the Black Hood’s huvud vid kröningen”
“Kröningen…vad menar du?”
“Haha…ja ingen vanlig kröning, utan folkets kröning av sin nya härskare”
“Jag förstår inte…vad menar du?”
“Kröningen som ska ske imorgon kväll på Weavers Brücke. En symbolhandling för vem som nu styr Averheims undre värld. Det är faktiskt du Albrecht som ska sätta kronan på The Man in the Black Hood’s huvud. En markering mot de feta och rika vid Plenzerplatz. Deras tid är förbi, deras maktkamp om vem som ska bli Elector Count är obetydlig. Folket av Averheim ska själva välja en ny härskare som ska bära Siggurds ärofulla krona”.
“Du är galen Fritz…du är bara en ung spoling som tittat för djupt i flaskan. Du vet inte vad du pratar om. Du är bara ett offer för lögner”
“Och vem är du Albrecht att håna mig. Se på dig själv, sårad, besegrad och fastbunden. Du är The Man in the Black Hood’s fånge. Vi kan döda dig precis när vi vill. Du är besegrad, en man utan framtid. Ditt imperium har fallit och ett nytt har tagit vid”

Samtal mellan Albrect Swearmonger och Fritz Flink ,runt lunchtid, någonstans i hamnen.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.