The Enemy Within Averheim Sessions

Eftermiddagen den 1 Sommerzeit, prolog 3, spelhelg 11

Attack mot kapten Baerfaust

IMG_2424.JPG

Kapten Baerfaust var utmattad. Han hade inte sovit på över 36 timmar. Han satt sig ned på sin säng i kontoret på vakstationen som låg vid Lupus Stasse i de centrala delarna av Weavers District. Kroppen värkte och bröstplåten var uppriven vid vänster axel där demi-gripen slitit upp metallrustningen med sylvassa klor. Klorna hade gett ett köttsår i axeln och huden var röd och irriterad.
“Jag måste be någon lägga om såret” tänkte Baerfaust trött. Det vänstra benet värkte också, en skada han ådragit sig ett par dagar tidigare när han kastat sig ut ur en vagn för att jaga hästtjuven Caspar Hoffstetter. Baerfaust tog av sig halsbandet med en liten silverhammare och bad en tyst bön till Sigmar samtidigt som han höll den lilla silverhammaren i handen. Sedan lutade han sig bakåt i sängen. Han var till och med för trött och utmattad för att ta av sig bröstplåten och kläderna. Ögonen kändes tunga och sömnen kom över honom.

Tidigare på morgonen hade han gett samtliga vakter ledigt för kvällen och natten. Stadsvakten var utarbetad efter den senaste tidens händelser och behövde vila. Baerfaust själv skulle bevaka vaktstationen. Men han hade hela förmiddagen haft en olustig känsla av att något illavarslande var på gång. Kapten Baerfaust hade varit med så länge att han lärt sig lita på sin intuition. Den hade räddat livet på honom vid ett par tillfällen under The Third Battle of Black Fire Pass. Därför hade han bett sina vänner i Averlands IV Zweihänder kompani att sova på vaktstationen istället för i sitt logement i Averburg.

Wolfgang Pappenshöld tittade förstrött ut genom fönstret, i vaktrummet på andra våningen, i stadsvaktens högkvarter. Vaktrummet låg mittemot kapten Baerfaust kontor. Rummet var rätt stort och möblerat med ett stort slitet bord av ek med åtta trästolar. Längs väggarna hängde träbritsar och hängmattor för vakterna att vila sig i. I rummet fanns dock denna eftermiddag inga vakter utan istället ett gäng soldater från Averlands arme. På en hård träbrits låg Justus Köhnke och snarkade högt. I varsin hängmatta låg Florian Frankfurter och Filip Kohl-Eisenberg och sov. Filips bara överkropp var inlindad i ett bandage som var rödfärgat av blod över bröstet. En skada han ådragit sig under striden mot demi-gripen i Averburgs trådgärd. Wolfgang studerade trött folklivet nere på gatan i Weavers District. En gycklare, klädd i gälla och skrikiga färger, kom promenerade med fyra stycken små hundar som alla var trebenta. Hundarna sprang, trots att de var trebenta, runt gycklaren i full fart och viftade glatt på svansarna. Bakom gycklaren kom den längsta person Wolfgang någonsin sett. En man i 40-års åldern som måste vara långt över 2 meter lång. Mannen hade blekvit hy och bar en svart slokhatt på huvudet med en solros fäst i hattens brätte. Den långa mannen bar på ett plakat där det stod “Hundar är trebenta och människor tvåbenta. Hur många ben har en solros?”. Wolfgang började skratta för sig själv road över alla konstiga märkligheter man kunde se i Weavers District. Han kände sig genast lite piggare och sträckte ut huvudet genom fönstret för att slänga iväg ett skämt till gycklaren och den långa mannen. Det var då han hörde ett märkligt ljud på taket ovanför.

Bengt “The Knife” fäste repet i skorstenen. Han gjorde sedan ett tecken till de tre män som var med honom att påbörja klättringen ned mot Baerfaust fönster på vaktstationens andra våning. Det var olidligt varmt på taket, solen spred en värme som nästan var outhärdlig och luften stod helt stilla. Bengt och hans män var genomblöta av svett. Nere på gatan med utsikt mot Baerfaust fönster stod den brännskadade Stanislav Schüssel tillsammans med en gängmedlem från The Hooks. De höll båda bruna säckar i sina händer. Vad folk runtomkring dem inte kunde se var att säckarna dolde varsitt skjutvapen. Stanislav dolde en pistol och gängmedlemmen en blunderbuss laddad med järnskrot. I en närliggande gränd stod Gert beväpnad med en pistol i byxlinningen.

The Knife tände en Malakais cocktail och satte flaskans hals i sin mun. De tre råskinnen reagerade med förskräckelse över The Knifes våghalsiga handling. Men The Knife fräste en argsint uppmaning mellan tänderna till männen.
“Klättra era jävlar”.

The Knife och hans kumpaner, som alla fäst rep i skorstenen, började hala sig ned från taket mot kapten Baerfaust fönster.

Kapten Baerfaust hade en exceptionell observationsförmåga som gjorde att han var extremt lättväckt. En färdighet som räddat hans liv vid flera tillfällen när han kampanjat mot grönskinnen i The Black Mountains. Baerfaust vaknade ur sin slummer vid ljudet av stövlar som rörde sig mot husfasaden i riktning mot hans halvöppna fönster. Han greppade instinktivt efter zweihändern som låg på golvet vid sängen.

Wolfgang Pappenschöld hörde hur något rörde sig på taket, det var inte en katt utan ljudet av flera personer som rörde sig ovanför dem, och han reagerade som den elitsoldat han var. Det kunde förhoppningsvis bara vara ett gäng av våghalsiga barn som klättrade runt på taket men det kunde även vara något annat, något som innebar fara.
“Achtung, Achtung” vrålade Wolfgang så högt han kunde.

The Knife ryckte till när han hörde skriket från andra sidan av huset. “Scheisse, vi är upptäckta” tänkte han. Skulle de avbryta attacken mot kapten Baerfaust eller fortsätta? På mindre än en sekund fattade Bengt beslutet att attacken måste genomföras. De kunde fortfarande ha överraskningsmonumentet på sin sida när han kastade iväg en Malakais Cocktail i Baerfaust rum.

Wolfgang Pappenschöld greppade sin Zweihänder och rusade ut i korridoren i riktning mot kapten Baerfausts rum. De andra medlemmarna i Zweihänder kompaniet reagerade direkt och kastade sig yrvakna ur sovplatserna och greppade efter sina vapen.

The Knife hängde i repet utanför Baerfaust halvöppna fönster. Baerfaust var vaken och hade kastat sig ur sängen och greppade efter sin Zweihänder. The Knife förvånades över att Baerfaust var fullt påklädd med bröstplåt på sig. “Sover den jäveln med bröstplåt på sig” tänkte The Knife flyktigt. Nu gällde det att vara snabb. The Knife tog den brinnande flaskan med Malakais Cocktail ur sin mun och kastade den rakt mot kapten Baerfaust samtidigt som han skrek “Kom och möt mig öga mot öga ditt jävla svin”.

Kapten Baerfaust slog blixtsnabbt fram zweihänderns bredsida. Det stora tvåhandsvärdet var stort och otympligt och passade inte alls för strid i trånga utrymmen. Men Baerfaust verkade ha total kontroll på rummets storlek och sin egen position för att på ett mästerligt sätt parera med vapnet utan att stöta i vare sig väggar, tak eller möbler. Svärdets bredsida träffade lätt och försiktigt den flygande Malakais Cocktailen och lyckades precis styra om projektilens riktning mot arkivskåpet som stod efter rummets långsida.

The Knife förvånades av Baerfausts blixtsnabba reaktion och såg hur Malakais Cocktailen istället för att träffa Baerfaust styrdes om och slog ned i arkivskåpet.

Baerfaust kastade sig instinktivt i skydd bakom det stora skrivbordet. Han tappade greppet om zweihändern och sedan exploderade rummet i en våg av eld och värme.

The Knife drog sin pistol och kastade sig in i det brinnande och rökfyllda rummet. Arkivskåpet brann men levde Baerfaust? Om han gjorde det tänkte The Knife avsluta hans liv snabbt och brutalt med en kula i huvudet.
“Följ efter mig” skrek The Knife när han kom in i rummet. De tre medlemmarna i The Hooks svingade sig sedan snabbt in i det rökfyllda rummet.

Wolfgang Pappenschöld kastade sig mot dörren till Baerfaust rum samtidigt som han hörde en explosion inifrån rummet. Just som han skulle slita upp dörren snubblade han över sin egen zweihänder. Vapnet var stort och otympligt i den lilla korridoren och Wolfgang föll pladask ned i golvet.
“Vi är under attack” ropade Justus Köhnke bakom Wolfgang.

Kapten Baerfaust var lätt omtöcknad. Elden från explosionen hade antänt hans vänstra byxben och han kände smärtsamt den brännande värmen mot benet. Zweihändern låg en halvmeter från hans arm. “För långt bort” tänkte Baerfaust samtidigt som han reste sig upp.

The Knife såg siluetten av Baerfaust resa sig upp bakom skrivbordet. Rummet var rökfyllt och sikten minimal. “Jag måste få in ett skott mot hans huvud” tänkte The Knife och kastade sig fram mot Baerfaust för att få bättre sikt att skjuta.

De tre medlemmarna ur The Hooks drog sina svärd och följde efter The Knife som störtade fram mot Baerfaust med dragen pistol.

Baerfaust visste att han endast hade en chans för att överleva. Allt handlade om att vara snabb och ta initiativet. Det brinnande byxbenet smärtade enormt, men Baerfaust visste att det inte fanns tid att göra något åt det om han skulle leva ytterligare en dag. Han var tvungen att ignorera smärtan. Genom rökdimman såg han The Knife närma sig med höjd pistol. Med all säkerhet var målet att skjuta Baerfaust i huvudet. Och The Knife var väldigt nära Baerfaust nu. Allt hängde på vem som tog initiativet. Med en enorm kraftansträngning kastade sig Baerfaust rakt fram mot The Knife. Han tog ett språng och hoppade upp i luften för att huvudet skulle komma högre upp än den vinkel The Knife höll sin pistol i.

The Knife var nära Beaerfaust nu, endast dryga 2 meter skilde de båda krigsveteranerna åt. Röken var tät men The Knife hade nu fri sikt mot Baerfaust huvud. The Knife kramade fingret mot avtryckaren och pistolen avfyrades. I exakt samma ögonblick såg The Knife hur Baerfaust hoppade upp i luften i riktning mot honom. Skottet träffade därför Baerfaust inte i huvudet utan i axeln på nästan samma ställe där bröstplåten var skadad. Baerfaust skrek av smärta samtidigt som blodet från skadan stänkte över The Knifes ansikte.

Baerfaust fullkomligt föll över The Knife. Tyngden och farten gjorde att de båda kraschade ned i golvet med ett brak. Baerfaust låg sedan ovanpå The Knife som tappade andan av sammanstötningen. Med sin högerhand tog Baerfaust sedan tag i The Knifes huvud och pressade så hårt han kunde. The Knifes näsben knäcktes när det pressades in i huvudet och The Knife skrek högt av smärta. Han kände Baerfausts järngrepp över ansiktet och det enorma trycket gjorde att han fruktade att ögonen skulle pressas ut från ögonhålorna. The Knife trodde att han skulle dö.

De tre medlemmarna i The Hooks rusade fram med dragna svärd mot Baerfaust som låg ovanpå The Knife på golvet. Brandröken stack i deras halsar och ögonen var tårfyllda av irritation. De såg att Baerfaust likt en enorm ilsken tjur höll på att döda The Knife. Den första råbusen höjde sitt svärd för att hugga Baerfaust i nacken.

Baerfaust kunde i ögonvrån se hur tre män rusade fram mot honom med dragna svärd. Den närmsta mannen högg med svärdet mot Baerfaust huvud. Återigen, med blixtsnabba reflexer, höjde Baerfaust sin vänsterarm för att ta emot hugget och på så sätt skydda huvudet. Svärdshugget träffade och skar rakt igenom kaptenens underarm tills det träffade benet. En blodstråle sprutade upp från Baerfaust vänsterarm och kaptenen rullade sedan åt sidan, bort från The Knife och bort från de tre angripande männen.

Hela Baerfaust kropp värkte av smärta. Det brann fortfarande i hans ben, skadan från pistolkulan i axeln och det djupa huggsåret i armen gjorde Baerfaust omtöcknad. Han förlorade blod i stora mängder och han uppbådade hela sin viljestyrka för att ignorera smärtan och blodsförlusten. Adrenalinet och ilskan pumpade inom honom, inget var viktigare i detta ögonblick än att The Knife skulle dö.

The Knife låg kvar på golvet och skrek av smärta. Baerfaust hade tryckt in hans näsa i huvudet med sådan kraft att den krossats. Det var svårt att andas och näsblod fyllde andningsvägarna.

De tre medlemmarna ur The Hooks hoppade över The Knife med sikte på att attackera och avsluta Baerfaust liv.

Wolfgang Pappenschöld hade kommit upp på fötter igen. Han slet upp dörren till Baerfaust rum och tung brandrök slog emot honom. I rummet rådde en fullkomlig kaotisk scen med Baerfaust liggande på golvet svårt sårad. Vid hans sida låg en annan man på golvet och skrek av smärta. Tre män beväpnade med svärd rusade mot Baerfaust. Wolfgang insåg att det inte fanns någon tid att förlora. Zweihändern var allt för stor och otymplig att använda i rummet så han fick improvisera. Han kastade sig fram och höll zweihändern som ett spjut framför sig och med stor kraft körde han in svärdet i sidan på mannen som var närmast Baerfaust. Zweihändern spetsade mannen med sådan kraft att den gick rakt igenom så att svärdspetsen kom ut på mannens andra sida. Döden var omedelbar. När mannen föll till golvet var tyngden för stor att hålla emot. Wolfgang tappade greppet om Zweihändern. Alldeles bakom Wolfgang kom Justus Köhnke med dragen pistol. Han kastade sig fram i dörröppningen och knuffade sedan Wolfgang åt sidan för att få fritt skjutfält. Röken var tät men Justus såg konturerna på den andra av råbussarna som nu nästan var över Baerfaust. Skottet gick av och The Hook medlemmens huvud exploderade som en rutten tomat.

Den tredje banditen kom av sig av förvåning och tvekade en sekund. Två soldater hade stormat in i rummet och dödat hans kamrater. I dörröppningen såg han ytterligare två män med stora zweihänders. Striden var förlorad.

The Knife insåg trots smärtan vad som höll på att ske. Han och hans män skulle alla dö här. Han kände igen elitsoldaterna från Averland IV Zweihänder Company som helt oväntat stormat in i rummet. Det gällde att fly för att överleva. Medan den sista medlemmen av The Hooks stannat upp av förvåning tog The Knife till en sista desperat handling. Han reste sig upp, sprang mot fönstret och kastade sig handlöst ut ur fönstret. Ironiskt nog använde han precis samma taktik som Überstark använt ett par dagar tidigare när han och Wera attackerat The Knifes tillhåll i der Faust Quarter. Den gången hade det slutat med Überstarks död.

Den svårt skadade kapten Baerfaust hade rest sig upp på fötter igen och likt en ilsken Black Orc kastade han sig brölande över den sista medlemmen i The Hooks. Järnklädd och ostoppbar vräkte han gängmedlemmen i golvet och tog sedan en kraftfull sats med sina fötter och hoppade rakt upp i luften och med all sin kraft landade han sedan på The Hook medlemmens huvud. Baerfausts stålförsedda skor krossade mannens huvud och blod och hjärnsubstans flöt ut på golvet. Sedan fortsatte Baerfaust att bröla av ilska och smärta och kastade sig mot fönstret i jakt på Bengt “The Knife”.

The Knife slog i marken kraftfullt och landade snett på axeln. Det kändes som om axeln gått ur led. Han drog sin kniv och skar av repet runt midjan samtidigt som han ropade till Stanislav Schüssel och hans kompanjon att öppna eld för att täcka flykten.

En rädd och förskräckt folkmassa hade samlas på avstånd av vaktstationen för att se vad som pågick. De var alla förfärade över att våldet nu nått The Weavers Districts centrala delar. Att vakstationens högkvarter attackerades mitt på eftermiddagen, i fullt dagsljus, var något ingen trott varit möjligt bara för ett par dagar sedan. Men nu hade oron och anarkin spridit sig till hjärtat av Averheim.

Kapten Baerfaust rusade fram till fönstret. Han såg hur The Knife landade på marken. Ilskan inom honom var enorm och han vrålade högt “Come Face Me, Bengt. Du ska dö”. Därefter vände han sig om och skrek till Filip Kohl-Eisenberg, som precis kommit in i rummet, att ge honom sin Zweihänder.

Stanislav Schüssel såg Baerfaust i fönstret och öppnade eld med pistolen. Avståendet var dock för långt och kulan träffade i fönsterkarmen. Träsplitter träffade Baerfausts ansikte och kaptenen duckade sedan snabbt. Filip Kohl-Eisenberg gav Baerfaust zweihändern och Baerfaust reste sig sedan upp och på bråkdelen av en sekund uppskattade han avståndet till The Knife. Det var långt och svårt att träffa eftersom The Knife rörde sig snabbt. Men Baerfaust visste att han endast hade en chans. Risken var stor att han skulle bli träffad av en kula eller ett armborstlod men hatet mot The Knife gjorde honom våghalsig. Han sträckte ut hela överkroppen genom fönstret och svingade med den stora zweihändern. Sedan gjorde han “The Eagles Throw”, en extremt svår stridsmanöver där han slungade sin tunga Zweihänder som ett kastvapen. Avståndet till The Knife var egentligen för långt men Baerfaust utnyttjade sin högre position och kastade vapnet med massiv kraft och precision.

Den stora zweihändern flög vobblande genom luften. Solen lyste glittrande mot det polerade stålbladet när det flög i luften.

The Knife sprang för livet när han hörde ett dovt ljud i luften ovanför sig. Han slängde en snabb blick bakom sig och såg till sina stora fasa en enorm Zweihänder komma flygande i luften rakt mot honom. Han kastade sig åt sidan men hans vänstra arm sträcktes ut av manövern. Sedan en obeskrivlig smärta. Svärdet landade med full kraft med eggen mot hans vänstra arm precis vid armbågen. Armen höggs av och flög iväg tillsammans med svärdet. The Knife var chockad, han såg på sin arm som nu var en blodig stump vid armbågen. Blodet sprutade ut som en fontän och han kände hur det svartnade för ögonen.

The Hooks medlemmen bredvid Stanislav Schüssel öppnade eld med sin blunderbuss. Järnskrot sköts iväg mot fönstret där Baerfaust stog. Järnskrotet träffade strax till vänster om fönstret men en spik studsade till och träffade Baerfaust i den högra kinden. Spiken gick rakt in i munhålan och träffade tungan. Munnen fylldes av blod.

“För i helvete ned” skrek Filip Kohl-Eisenberg och drog sedan ned Baerfaust på golvet. “De skjuter, tänker du ta livet av dig kapten”.
“The Knife måste dö” vrålade Baerfaust sluddrande och blod och spott flög omkring honom.
“Heute ist nicht ein tag zu sterben (idag är ingen dag att dö) svarade Wolfgang Pappenschöld och fortsatte;
“För i helvete kapten Baerfaust jag vill ju uppleva dagen när du ska gifta dig, före dess har du ingen rätt att dö. Du är 39 år och fortfarande ogift. Nu har du en jävla spik genom kinden och ser ut som en goblin så jag är övertygad om att ingen kvinna någonsin kommer att vilja ha dig. Så du kommer att bli tvungen att leva många år till”. Wolfgang skrattade högt och Baerfaust besvarade skrattet. Det var en absurd situation där Averheims militära ledare, kapten Baerfaust, satt blodig på golvet med en spik genom kinden och skrattade och hostade blod tillsammans med Wolfgang “der verdamte komiker” Pappenschöld. Elden på Baerfaust byxor hade slocknat men det var något som kaptenen inte ens märkte. I den absurda situationen satt han bara och skrattade hysteriskt tillsammans med Wolfgang.

Filip Kohl-Eisenberg skakade bara på huvudet och släckte istället elden i arkivskåpet tillsammans med Florian Frankfurter och Justus Köhnke. Alla pappersakter i arkivskåpet hade brunnit upp. Hela Baerfaust utredning om The Black Hood och händelserna i Averheim var borta. Den största förlusten var Hermann Halheimers hemliga dagbok, en dokument som Baerfaust kommit över bara för två dagar sedan och som han ännu inte hunnit studera. Dagboken hade innehållit en ingående beskrivning av Halheimers efterforskningar om de obskyra organisationerna The Conspiracy, The Purple Hand, Jade Sceptre och The Red Crown.

Baerfaust reste sig upp och drog själv ur spiken som fastnat i kinden. Han slängde spiken på golvet och spottade ut en tjock sörja av blod och saliv.
“Vi måste ta upp jakten på The Knife. Beväpna er” sa Baerfaust.
Filip Kohl-Eisenberg tittade på Baerfaust och sa sedan;
“Kapten Baerfaust, ni är svårt skadad. Vi vet inte om fienden har tagit ställning i gränderna eller på taken runt vaktstationen. Beger vi oss ut nu riskerar vi bara att hamna i ett bakhåll. Vi behöver säkra vaktstationen och förbereda oss för en andra attackvåg. Och ni behöver läkarhjälp Baerfaust. Ni är verkligen inte i kondition att ge er ut i strid just nu”.
Baerfaust suckade tungt och spottade ut ytterligare en loska med blod och saliv.
“Ni har rätt Filip. Det är adrenalinet och ilskan inom mig som talat. Vi behöver omgruppera oss och planera hur vi hämnas. Jag förstår nu att det måste finnas en förrädare inom min egen vaktstyrka. The Knife skulle aldrig ha anfallit vaktstationen mitt på ljusan dag om han inte vetat att jag skickat hem alla vakter för att vila. Det är tur att jag lyssnade på min intuition och bad er sova här. Något inom mig sa att någon hemskt var på gång. The Knife är The Black Hood’s hantlangare, så The Black Hood måste ha givit order om att likvidera mig. Det passar in i mönstret. Först slå ut de kriminella konkurrenterna, Faustman och Swearmonger, konsolidera sin makt över den undre världen och sedan komma efter mig för att krossa stadsvakten och i förlängningen Averheims garnison. Averheim står inför randen av anarki. The Black Hood närmar sig den totala makten över Averheim mer och mer för varje dag. Just nu är det bara vi som kan upprätthålla någon form av ordning och reda. Jag är dock övertygad om att The Black Hood’s egentliga mål är att ta över makten i hela Averland genom att tillsätta en Elector Count som är en marionett. Eller kanske till och med är det så att The Black Hood är en av Elector Count kandidaterna. Det som hände idag är en krigsdeklaration. Jag tänker nu ta kriget till The Black Hood och jag svär vid Sigmar att inte vila förrän både The Knife och The Black Hood fått möta Morr” sa Baerfaust.
“Florian, smyg dig ut ur vaktstationen och hämta förstärkning från garnisonen i Averburg. Vi behöver säkra och befästa vaktstationen. Sök sedan upp doktor Gluckstein och för honom hit. Kapten Baerfaust behöver läkarvård” sa Filip Kohl-Eisenberg.

The Knife tog några staplande steg in i gränden där Schüssel stod och säckade sedan ihop av blodförlusten. Gert kom springande från en annan sidogata. Han sköt i luften med sin pistol och skrek åt folkmassan som stod en bit bort;
“Om någon av er närmar sig eller följer efter oss skjuter jag den personen direkt. Stå bara kvar där ni är och försök inte stoppa oss. Vi kräver fri lejd till hamnen” skrek Gert.
Stanislav Scüssel rev av sin skjorta och förband The Knifes armstump för att stoppa blodflödet. Schüssel och The Hook medlemmen började sedan att bära på The Knife medan Gert gick med dragen pistol och skrämde och hotade alla personer runt omkring dem. Det skulle bli en lång och mödosam väg tillbaka till hamnen för det kriminella gänget i det gassande solskenet.

En bit bort stod Herr Murrmann och Caspar Junior. Herr Murrmann log brett åt vad han precis sett och hans kritvita tänder glänste i solskenet.
“Caspar, såg du vilket fantastiskt kast kapten Baerfaust gjorde med zweihändern. Bengt “The Knifes” arm kapades lika lätt som när man skär i smör som stått för länge i solen. Och blodet som sprutade ur Bengts arm var likt hur vatten flödar ur en vattenfontän. Vackert eller hur? Nästan poetiskt. Du förstår Caspar, att Bengt blev bestraffad av kapten Baerfaust. Bengt sköter inte sin hygien, han är smutsig och luktar illa. Dessutom har han kläder som aldrig tvättas. Ett sådant leverne är inte acceptabelt och det gläder mig därför att kapten Baerfaust fått nog och valt att bestraffa Bengt. Visst är det underbart?" sa Herr Murrmann.
“Det är underbart. Du har alltid rätt farbror Murrmann” svarade Caspar Junior med en gäll och glad stämma.
Herr Murrmann klappade Caspar Junior kärleksfullt och ömt på huvudet.
“Caspar, nu räcker det med nöjen för idag. Vi har ett köksgolv som behöver skuras och kläder som behöver tvättas” sa Murrmann med ett leende på läpparna.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.