The Enemy Within Averheim Sessions

Eftermiddagen den 1 Sommerzeit, prolog 1, spelhelg 11

Nostredamus profetia

IMG_2422.JPG

Ferenc von Alptraum förundrades hur alla, inklusive honom själv, hade förbisett vilken rik och mångfacetterad informationskälla araben Abdullah Hussein utgjorde. Arabens skrik hade tystnat i samma ögonblick som han återigen svimmade. Husseins kropp låg naken på källargolvet. Brännjärnet i Ferenc von Alptraums hand glödde i den dunkla belysningen från ett par facklor. Stanken av bränt kött tillsammans med en unken doft av mögel och fukt var markant i källaren.

“Vilket ödets ironi mina vänner. Jag brände araben med det brännjärn som min mor brukade använda för att märka boskapen med när jag var barn. Nu är Abdullah Hussein märkt på ryggen likt ett kreatur, ett märke som bevisar att han är ett boskap i tjänst hos min hatade mor” sa Ferenc.
“Ferenc, ta det lugnt. Du får inte gå för långt. Han har svimmat igen” sa Fausta von Herzog.
“Ingen fara von Herzog. Jag och Ferenc vet vad vi gör och vi vet precis hur långt vi kan gå. Den mänskliga kroppen är bara ett skal som när den utsätts för fysisk smärta öppnas upp för all form av avslöjade hemligheter i det mänskliga psyket” sa Kristian Ascbeck.

Ett timme passerade tills Abdullah Hussein vaknade till liv igen. Ferenc von Alptraum hade inte väntat en sekund efter uppvaknandet utan resolut och bestämt vänt på arabens kropp, och utan att säga ett ord, tryckt det glödheta brännjärnet mot arabens mage. Abdullah hade skrikit högt och länge av smärta. På hans mage var nu von Alptraums heraldiska märke inbränt.
“Nåväl du lakej till Marlene, berätta nu vad innebörden i Nostredamus profetia är. Annars märker jag dig i ansiktet nästa gång med brännjärnet” sa Ferenc.
Fausta von Herzog tittade bort samtidigt som hon höll för sina öron. Tortyren kändes både överdriven och fruktansvärd och hon kunde varken se på eller höra det plågade skriket mer.
Kristian Ascbeck lutade sig över araben och sa med mild stämma
“Tala nu min vän och du ska slippa mer smärta. Lätta ditt hjärta och vi ska låta dig vila, du ska få mat och vatten och vi ska lägga om dina sår och ge dig en svalkande salva mot brännskadorna” .

Abdullah Hussein försökte tränga undan smärtan. Han tänkte på de vidsträckta och soldränkta sanddynerna i sitt hemland. Han tänkte på profeternas ord och det stora biblioteket i sin hemstad. Han tänkte på…. Smärtan som plötsligt drabbade honom var enorm, köttet brände och luften förpestades av den fräna doften av bränt kött. Brännjärnet hade tryckts mot hans nacke och det togs inte bort. Smärtan tilltog allt mer tills den var helt outhärdlig.
“Jag talar, jag berättar allt ni vill veta om Nostredamus profetia” vrålade Abdullah Hussein på bruten reikspiel.

Tio minuter senare var Ferenc von Alptraum utom sig av glädje. Han vankade euforiskt av och an i källaren. Vad Abdullah Hussein hade berättat kunde inte ens överträffa hans vildaste drömmar. Linda Therese von Mohr hade lämnat ytterligare en hemlighet efter sig. En hemlighet som en gång för alltid skulle krossa familjen von Apltraums maktambitioner. Men motivet…det hade Ferenc aldrig kunnat drömma om. Med ett leende på läpparna öppnade han den finaste vinflaska han hade i sin ägo. Han hällde upp vinet i stora magnifika kristallglas och skålade med vännen Kristian Ascbeck och älskarinnan Fausta von Herzog. De skålade i det dunkla källarrummet som var förpestat av doften av bränt människokött.

“För Marlenes och familjen von Alptraums undergång” utropade Ferenc.
“Mina vänner” fortsatte Ferenc. “Låt oss imorgon färdas till The Old von Alptraum Mansion och låt oss hoppas att vi upptäcker Linda Theres undangömda mästervärk. Ett mästervärk som Ruben von Mohr, Werner Lankdorf och deras vänner inte upptäckte. Sedan ska vi åka till Streissen och invänta konklaven. Och väl där ska jag en gång för alla krossa min förbannade mor och med henne ska hela familjen von Alptraum stiga ned i smutsen”.

Ferenc samlade sina tankar. Werner Lankdorf hade inte kunnat tyda profetian, han hade inte lyckats knäcka Nostredamus profetia. Inte ännu i alla fall. Flera dagar hade passerat sedan Ferenc bett Werner om hjälp. Och när Werner inte återkommit med ett svar hade Ferenc chansat vilt. Han hade med hjälp av Fausta von Herzog lurat Abdullah Hussein att komma på ett möte med löfte om ockult informationsutbyte. Kristian Ascbeck hade sedan gömt sig i Ferenc stadshus och använt all sin tankekraft för att suga i sig arabens livsenergi. Araben hade svimmat och sedan hade de tagit honom till den mörka källaren där ingen kunde höra hans plågade skrik när de torterade honom. Och den hemlighet han avslöjat om profetian var rena drömmen i Ferenc öron. Men skulle han och Kristian klara av de mentala prövningar som väntade i The Old von Alptraum Mansion? Den perverterade fienden var stark och det som väntade skulle kunna driva dem rakt ned i Satin Tronens mörkaste och mest dekadenta avgrund. Men risken var värt det. Om de fann Linda Therese von Mohrs hemlighet skulle de kunna krossa Marlene och familjen von Alptraum för alltid. Men vad skulle de göra med Werner Lankdorf om han också lyckades tyda profetian? Werner snokade ju tillsammans med Ruben von Mohr i saker som inte var deras ensak. De hade besökt the Old Von Alptraum Mansion, det hade ju Kristian Ascbeck själv bevittnat. Skulle de även behöva röja Werner ur vägen? Och Ruben von Mohr var ju inte heller att lita på. Han var förblindad av kärleken till Clothilde. Ferenc funderade, han och Kristian behövde när de kom åter från The Old von Alptraum ha ett möte med Friedrich von Kaufman och Curd Weiss. Ett möte som skulle avgöra Werners öde. Sedan skulle han resa till Streissen med Fausta och Kristian. Och Abdullah Hussein skulle följa med som deras “gäst”. Arabens enorma ockulta kunskaper skulle med all säkerhet komma till väldigt bra användning i Streissen.

Ferenc von Alptraum tittade på Kristian och Fausta. Han log brett och lutade sedan sitt huvud bakåt och bräkte som en get.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.