The Enemy Within Averheim Sessions

Kvällen den 31 Sigmarzeit, prolog 3, spelhelg 8

Viktoria Reimers fall

image.jpg

Viktoria Reimer sträckte på sig i sängen. Mörkret hade återigen fallit över Averheim. Men det var onaturligt varmt, även när solens strålar inte värmde kändes staden som en kokande gryta. Nicklas Pürfurst låg naken bredvid henne och snarkade högljutt. Viktoria reste sig försiktigt och klädde på sig sin klänning. Hon var så tyst hon bara kunde för att inte väcka den sovande bondeledaren. Hon tog sina skor i handen och gick sedan barfota ut i korridoren på The Journeys End och stängde dörren bakom sig försiktigt.

Strax efter öppnades dörren i rummet bredvid det som Viktoria kommit ut ur. Det var Ludwig von Pappen. Han var som alltid välklädd och bar en svart sidenjacka av högsta kvalité och ett par röda puffbyxor med välpolerade svarta läderstövlar. Han var helt renrakad och håret var bakåtkammat med olja. Viktoria log och Ludwig mötte hennes leende. Hon kunde fortfarande komma ihåg deras första möte i Nuln för fem år sedan. Förälskelsen hade varit total och omtumlande. Viktoria hade aldrig träffat en vackrare och mer charmant man i sitt liv. Ludwig hade förändrat hennes liv. De hade varit ett par sedan dess, dock inte officiellt även om de ofta sågs tillsammans i publika sammanhang. Ludwig hade redan från början varit noga med att poängtera att han varken ville eller kunde gifta sig. Det tillät inte hans affärer. Det var först ett par år senare som Viktoria förstod att det var en lögn. Det var hans syster Elsbeth som bestämt att Ludwig aldrig skulle få gifta sig. Familjen von Pappen handlade med information, ofta smutsig sådan, men de allra smutsigaste hemligheterna fanns dolda inom familjen von Pappen. Men Viktoria var allt för förälskad och stannade vid Ludwigs sida. Och hon förlät alltid Ludwig för allt. Även när han spenderade natten med andra kvinnor. Trots att det gjorde ont. Men den största smärtan var när Ludwig sände ut henne som honungsfälla till andra män för att få fram information. Precis som hon gjort ikväll när hon förfört och hamnat i säng med bondeledaren Nicklas Pürfurst. Det fick henne att känna sig smutsig och utnyttjad. Men när hon såg Ludwigs vackra bruna ögon och hans leende förlät hon honom för allt. En gång för ett år sedan, när hon varit ledsen, hade han sagt till henne att när han var klar med Averheim skulle de resa bort tillsammans och aldrig komma tillbaka. De skulle emigrera till Tilea och köpa en stor vingård på en bergssluttning med utsikt över det stora havet. Det var den drömmen som fick henne att stå ut och fortsätta att göra vad än Ludwig bad henne om.

Ludwig log och gick fram till Viktoria. Sedan viskade han i hennes öra “Min kära Viktoria, fick du fram vilken Elector Count kanditat bondeledaren tänker stödja och varför?”
Viktoria log och viskade i Ludwigs öra “Min älskade, det är klart jag fick fram vem Pürfurst kommer att stödja. Får jag inte alltid fram information ur män?”
Ludwig svarade “Retas inte med mig käraste, ge mig namnet bara. Jag dör av nyfikenhet”.
“Det är…” Viktoria hann inte säga namnet då en röst plötsligt ropade från trappen. Det var en kvinnoröst.

“Viktoria Reimer, i Sigmars namn arresterar jag dig för konspiration mot Sigmarkyrkan. Du följer genast med mig”. Rösten kom från Witch Hunter Adele Ketzenblum. Ketzenblum pekade hotfullt mot Viktoria med sin knivförsedda hand.

För första gången på många år var Ludwig von Pappen allvarligt skärrad. Vad hände och varför? Varför ville Witch Huntern arrestera Viktoria Reimer? Ludwig harklade sig och kände en känsla han inte var van vid. Han kände osäkerhet, maktlöshet och rädsla. Men pipig nervös röst sa han “Vördade Witch Hunter, det här måste vara ett misstag Viktoria Reimer har inte gjort något, hon har aldrig…”
“Håll käften din lilla orm, inte ett ord till. Du talar med Sigmars ställföreträdare. Jag är sigmaritisk åklagare, jury, domare och bödel i ett. Jag äger vartenda liv i denna stad. Så kryp tillbaka till den håla du bor i och låt mig utföra Sigmars vilja” svarade Adele Ketzenblum med hård ton.

Viktoria Reimer skakade av rädsla och grät. “Jag är oskyldig, jag är oskyldig” skrek hon. Hon kastade sig runt Ludwig von Pappens hals och höll hårt i honom. “Rädda mig” snyftade hon.
En läderklädd arm tog ett kraftigt tag om Viktorias nacke och slet henne med ett kraftigt ryck från Ludwigs famn. Ludwig stod för första gången i sitt liv helt hjälplös och såg på när Witch Hunter Adele Ketzenblum förde bort en gråtande Viktoria Reimer.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.