The Enemy Within Averheim Sessions

Kvällen den 33 Sigmarzeit, prolog 1, spelhelg 10

Kalabalik vid Plenzerplatz

IMG_2353.JPG

Det var en vacker och väldigt varm kväll i Averheim. Mörkret hade fallit över staden och himlen var stjärnklar. Mannslieb var nästan full medan Morrsliebs grönaktiga sken knappt syntes. Från öster drog dock stora mörka moln in som om en storm var i nära antågande.

Plenzerplatz var upplyst av stora stormlanternor som tändes varje kväll. Husen vid det anrika torget var stora, tre-fem våningar höga, praktfulla och välunderhållna. Varje hus var dessutom omgivet av en välskött trädgård med prydliga blomsterrrabatter, i de flesta fall dessutom inringat av en hög mur. Ingen annanstans i hela Averland fanns mer välstånd och rikedom samlat än på denna plats.

Två händelser kom dock att bryta friden vid Plenzerplatz den ödesdigra kvällen den 33 Sigmarzeit. Den första var en kraftfull och högljudd explosion inifrån den gamla borgen Averburg och det andra var den enorma folkmassa som tågade in mot Plenzerplatz högljutt skrikandes slagord.

Sergeant Zacharias Kneider såg folkmassan tåga mot Plenzerplatz. Det var en stor mobb, över 500 kanske till och med så många som upp mot 1000 personer. Det var som om Averheims fattiga gått man ur huse för att tåga mot de rikas boningar. Massan skanderade unisont slagord som “Kaltes Klares Wasser”, “Eat the rich” och “Every Mansion a bonfire”. I spetsen för folkmassan tågade agitatorn Boris Lönnermann.

Zacharias Kneider var en hårdför krigsveteran och djupt troende sigmarit. Att de fattiga reste sig mot de rikas förtryck existerade inte i hans värld. För Zacharias var folkmassan bara en samling kriminella avskum som reste sig mot den sigmaritiska världsordningen. Han spottade föraktfullt en brun sörja av tuggtobak på marken och skrek högt “Soldater ladda kanonerna med krut och kulor”.

De fyra kanonbatterierna bemannades av 12 män, alla artillerister med stridserfarenhet från The Third Battle of Blackfire Pass, som hanterade de fyra pjäserna Große Bertha, Tina Todtbringer, Schwester Gudrun och Kleine Lisa. Manskapet laddade snabbt och effektivt kanonerna. Artilleristerna hade visserligen extremt ont om krut men tillräckligt för att skjuta åtminstone tre salvor vardera för varje kanon.

Zacharias Kneider var redo att öppna eld mot folkmassan men som den lydiga soldat han var behövde han få ett godkännande och en order av ett högre befäl. Han var väl medveten om att när kanonerna öppnade eld mot den täta folksamlingen skulle en blodig massaker ske. “Jag behöver klartecken från kapten Baerfaust att öppna eld, kan någon säga mig var kapten är?” vrålade han så att spott och tuggtobak sprutade från hans ansikte.

Men kapten Baerfaust fanns inte i närheten. Någon ropade att kaptenen befann sig inne i Averburg för att jaga attentatsmännen som smällt av en bomb vid The Garden Party. Samtidigt stormade en mängd välklädda adelsmän och borgare desperat och skrikande ut ur Averburg. Plenzerplatz var plötsligt och oväntat platsen för en kalabalikartad scen. In mot torget marscherande en enorm människomassa. Strax utanför The Journeys End, vid torgets mitt fanns kanonbatteriet uppställt och vid Averburgs portar befann sig en panikslagen samling bestående av Averheims societet. Det enda som skyddade de rika och mäktiga från pöbeln var Zacharias Kneiders kanonbatteri.

“Bei Sigmar! Feuer feuer!” ropade två adelsmän. Det var inga mindre än de förnäma herrarna Mattias von Grünwald och Bartol von Ogdeburg som sprang mot Zacharias Kneider och skrek ut order om eldgivning mot folkmassan.

Zacharias Kneider såg sig omkring. Kapten Baerfaust kunde inte ses, men Zaharias kände igen högadelsmannen Mattias von Grünwald, adelsmannens order om att öppna eld fick räcka som situationen såg ut nu. Pöbeln fick inte inta Plenzerplatz. Inte under några omständigheter.

Steward Dagobert Tochfel såg vad som höll på att ske. Om Zacharias Kneider öppnade eld skulle ett blodbad ske. Averheim skulle hamna i kaos och ingen kunde förutse vad som skulle ske härnäst. “Nej nej” ropade Steward Tochfel till Zacharias, “Öppna inte eld!”. Zacharias Kneider såg föraktfullt på Steward Tochfel och ropade “Vid Sigmar, jag tar inte order av en simpel borgare och tillika civilist”. Tochfel såg sig desperat omkring efter någon som kunde bringa ordning i kalabaliken och förhindra ett blodbad. Överallt sprang skrikande, skadade och drogade adelsmän och borgare omkring. Det var då Steward Tochfel såg ambassadör Ruben Ulfman von Mohr i folkmassan. Ambassadörens blick var klar och bestämd även om ansiktet såg trött ut. Tochfel rusade fram till von Mohr och tog desperat tag om hans arm “Ambassadör von Mohr, ni måste hjälpa mig att förhindra en katastrof. Ni måste tala Zacharias Kneider tillrätta. Han har fått order av von Grünwald och von Ogdeburg att öppna eld mot en stor folkmassa av fattiga som just nu tågar in på Plenzerplatz. För Averheims skull, för Shallyas skull förhindra massakern herr ambassadör” bad Tochfel desperat.

I exakt samma ögonblick rusade Marlene von Alptraum fram mot Zacharias Kneider. Hon höll en dragen pistol i handen och skrek högt och bestämt till sergeanten “Öppna eld soldat. Pöbeln försöker storma von Alptraums stadshus. Öppna eld mot packet nu!”.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.