The Enemy Within Averheim Sessions

Kvällen den 33 Sigmarzeit, prolog 2, spelhelg 10

Bengt "The Knife" ser hur adeln går i fällan

IMG_2295.JPG
Bengt “the Knife” var förklädd. Han var nyrakad, nyklippt, nybadad och klädd i exklusiva borgarkläder. Färgglada puffbyxor i svart och rött, ett par välpolerade lågskor av finaste läder och en gul sidenskjorta. På huvudet bar han en svart tyghatt med en gul fjäder. Han var till och med parfymerad. “Jag stinker som en jävla hamnhora” tänkte Bengt som inte alls kände sig bekväm vare sig i kläderna eller i den miljö han befann sig i.

Han stod knappt fem meter från Zacharias Kneiders kanonbatteri på Plenzerplatz. Ut ur Averburg kom borgare och adelsmän springande i vild panik. För några minuter sedan hade en högljudd smäll hörts inifrån borgen och ett tjockt rökmoln vilade nu över Averburg. En sötaktig frän doft kom från rökmolnet, doften av weirdroot. På andra sidan Plenzerplatz tågade en enorm folkmassa från hamnen och der Faust Quarter in på torget.

Bengt “the Knife” gjorde precis som The Enemy Within beordrat honom. Han höll sig lite i bakgrunden och iakttog det kaotiska händelseförloppet. The Enemy Within hade natten innan, nästan vid solens uppgång, träffat Bengt och informerat om vad som skulle ske. Bengt hade fått order att, med hot om så krävdes, se till att Boris Lönnermann tågade med en stor folkmassa mot Plenzerplatz för att befinna sig vid torget strax efter kl 9 på kvällen. Först hade Boris Lönnermann vägrat att samla folket och sa att han övertalats av Jochen att försöka få till stånd en förhandlingslösning med Steward Tochfel. En lösning som skulle innebära att brunnarna runt Plenzerplatz skulle öppnas upp för de fattiga. Men efter att Boris Lönnermann på eftermiddagen vägrats tillträde till Averburg och ett möte med Steward Tochfel hade agitatorn varit betydligt mer övertalningsbar. Bengt “the Knife” hade knappt ens behövt hota agitatorn för att han skulle börja agera och samla massorna av fattiga.

Bengt hade vid mötet med The Enemy Within frågat vad syftet var med folkmassans tåg mot Plenzerplatz. Svaret hade varit brutalt och kallt. “De är alla lamm på väg till slakt. Lockbeten för att kanonerna vid torget ska öppna eld. Men deras död kommer inte att vara förgäves. De dör som stolta averländska hjältar för den större saken”. Bengt hade inte riktigt förstått vad The Enemy Within menade och tog sig mod att ställa en följdfråga “Men varför vill du att kanonerna ska skjuta på dem? Dessutom känner jag kapten Baerfaust, han skulle aldrig ge order om att skjuta mot folket. Baerfaust är blödig när det kommer till sånt, den jäveln drivs av moral och principer”. Till Bengts stora förvåning gav The Enemy Within ett väldigt detaljerat svar. Den mystiske ledaren öppnade upp sig och avslöjade en del av de hemliga planerna. Var det en ögonblick av hybris som ledaren drabbats av?

“Kapten Baerfaust behöver du inte oroa dig för. Jag kommer att se till att kaptenen kommer att ha mer än fullt upp av vad som kommer att hända inne i Averburg. Jag tänker nämligen ge kaptenen och hans närmaste män en väldigt kaotisk situation att ta hand om. Bengt, du förstår folkmassans tåg mot Plenzerplatz handlar om politik. Kan jag locka en eller två av Elector Count kandidaterna i fällan kommer deras kandidatur att krossas. Jag vet att Zacharias Kneider endast kommer att avfyra kanonerna på order. Han är en person som inte gör något på eget bevåg. Kan jag därför lura von Alptraums eller von Leitdorfs att ge order om eldgivning så är allt vunnet. Zacharias Kneider kommer garanterat att lyssna på representanter för högadeln när kapten Baerfaust inte finns närvarande. Din uppgift Bengt är att se till att dina ligister högljutt attackerar von Alptraums och von Leitdorfs stadshus. Låt det se ut som att de ska bränna, mörda och plundra. Då tvingar vi säkert in antingen von Alptraums eller von Leitdorfs i fällan. Har vi riktig tur lurar vi till och med båda familjerna. När väl massakern har börjat ska vi sedan vitt och brett sprida nyheten om vilken adelsfamilj som gav order om eld mot folket. Ingen adelsfamilj som ansvarat för detta vedervärdiga dåd kommer att kunna få Elector Count titeln. Det är som ett parti schack, för att kunna fälla kungen måste bönderna offras. Jag kommer att gråta för de döda och sörja deras tragiska öde. Men jag är tvungen att göra detta Bengt. Jag gör det för Averlands långsiktiga öde. För en bättre framtid. Av kärlek till Averland och dess stolta folk. Jag vill att du agerar mina ögon och öron på Plenzerplatz. Klä ut dig till en rik borgare och iaktta bara vad som sker. Var uppmärksam på allt, ingrip inte och rapportera sedan allt till mig”.

Bengt “the Knife” hade gjort precis som The Enemy Within begärt. Han hade satt press på Boris Lönnermann och sett till att hans män tillsammans med medlemmar ur The Hooks skulle attackera von Alptraums och von Leitdorfs stadshus. Innerst inne funderade Bengt även på när det var dags att förråda The Enemy Within. Han visste att The Enemy Within i sinom tid skulle göra sig av med honom, så det gällde att agera först. Men fortfarande var han viktig för The Enemy Withins planer. “Men när tiden är mogen ska jag skära halsen av The Enemy Within” tänkte Bengt.

Helmut Weiss, värdshusvärden på The Upright Pig, var en mästare på förklädnad och klädde på kvällen ut Bengt så perfekt att ingen i hamnen kände igenom den före detta soldaten. Weiss hade till och med dränkt in Bengt i parfym, något som Bengt verkligen inte uppskattade. “En dag ska det jävla svinet få ångra att han parfymerade mig” svor Bengt tyst för sig själv när han vandrade mot Plenzerplatz. “Jag stinker som…som den där förbannade horan Wera” tänkte Bengt samtidigt som han blev allt mer arg och uppretad. Blotta tanken på den unga rödhåriga kvinnan fick honom att koka av ilska. Men dagen skulle komma då hon skulle få se vad Bengt kunde göra med en kniv.

Vid Plenzerplatz var allt kaotiskt. En kraftig explosion hördes från Averburg och bara några minuter senare sprang skrikande och skräckslagna borgare och adelsmän ut ur borgen. Bara för att mötas av synen av en enorm folkmassa, skanderade anti-adliga budskap, vandra in på Plenzerplatz. Bengt log skadeglatt när ett par adelsdamer i ren panik gallskrek i skräck när de såg berusade råskinn från hamnen attackera grindarna till von Alptraums och von Leitdorfs stadshus. Zacharias Kneider ropade efter kapten Baerfaust men kapten fanns inte i närheten. Två adelsmän, med stora ögon och hängande käkar, tydliga tecken på kraftig påverkan av weirdroot, skrek till Zacharias att öppna eld. Mitt i kaoset kom ingen mindre än Marlene von Alptraum springande med dragen pistol, mäkta upprörd av attacken mot von Alptraums stadshus, samtidigt som hon skrek order till Zaharius att öppna eld. Allt gick precis till som The Enemy Within förutsett. En av Averheims högadelsfamiljer hade tagit betet och gått i fällan. Bengt kunde inte låta bli att beundra vilken lysande konspiratör och intrigmakare The Enemy Within var.

Bara ett par meter från Bengt passerade Herr Murrmann med fem medlemmar ur The Hooks i släptåg. De var klädda i gul svarta betjäntkläder. Bengt vände sig hastigt om. Han ville verkligen inte att Averheims största psykopat skulle få syn på honom här. Inte när han såg ut som en borgarfjolla och luktade parfym som en sköka. Bengt visste att Herr Murrmann trots sin galenskap hade en exceptionell iakttagelseförmåga och en knivskarp intelligens. Dessutom var Herr Murrmann fullständigt lojal mot The Enemy Within. Bengt fruktade att Herr Murrmann en dag skulle upptäcka och avslöja att Bengt planerade att förråda och döda The Enemy Within. Herr Murrmann var som en hundvalp inför mästaren i svårt kåpa. Bengt kunde dock pusta ut då Murrmann inte såg honom. Istället hörde han en mörk kraftfull röst skrika bestämt alldeles till vänster om honom.

“Vid Sigmar, ge mig en häst. Se till att jag får en häst. Adelsmän, formera er. Ta ställning runt kanonbatterierna. Håll torget i 20 minuter. Gör vad ni kan. Jag rider ut och hämtar von Leitdorfs arme. Von Leitdorfs soldater ska återställa ordningen på Averheims gator”. Mannen som skrek var ingen mindre än Hans von Leitdorf. En borgare sprang fram med en vit häst till Hans von Leitdorf. Adelsmannen kastade sig sedan upp på hästen och red i galopp in på der Adel Ring, en ringväg från Plenzerplatz som ledde mot das Wein Quarter och sedan mot den södra stadsporten. Bengt såg roat på hur ytterligare en adelsfamilj gick i fällan och höll på att straffa sig ur möjligheterna att vinna Elector Count titeln. Skulle von Leitdorfs sätta in soldater mot ett folk som bara krävde tillgång till vatten skulle de aldrig kunna nå tronen. Deras politiska makt skulle vara förbrukad för århundraden framåt.

Kalabaliken var total vid Plenzerplatz. Folket skanderade slagord mot de rika. Boris Lönnermann agiterade som aldrig förr och krävde tillgång till brunnarna. Handgemäng mellan von Alptraums vakter och råbusar från hamnen uppstod när vakterna försökte knuffa ned ligisterna som klättrade upp på murarna runt von Alptraums stadshus. Adelsdamer och förnäma borgarkvinnor skrek i förtvivlan och skräck för vad pöbeln skulle göra med dem. Adelsmän laddade pistoler med darriga händer och förberedde sig för striden. Steward Tochfel vädjade desperat till ambassadör Ruben Ulfman von Mohr att stoppa ordern om eldgivning. Friedrich von Kaufman och Curd Weiss stog i en låst och spänt situation öga mot öga mot Witch Hunter Adele Ketzenblum. Alla var helt uppslukade av den kaotiska situationen. Men Bengt “The Knife” var alltid uppmärksam och på helspänn. Det krävdes för att överleva det hårda liv han levt. Det tycktes som om han var den enda personen på torget som uppmärksammande en ensam man klädd i svart med en fågelmask för ansiktet. Mannen stod i hörnet av The Journeys End vid en vattentunna. Mannen rörde sig märkligt, nästan mekaniskt. “Vad i helvete är detta, står det en man och dansar för sig själv just nu” utbrast Bengt spontant och förvånat.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.