The Enemy Within Averheim Sessions

Kvällen den 33 Sigmarzeit, prolog 7, spelhelg 10

Bisarra händelser

IMG_2382.JPG

Trängseln var enorm och det rådde panik bland de välbesuttna som försökte ta sig bort från Plenzerplatz. Många hade vapen dragna, pistoler och värjor, som skydd om pöbeln skulle gå till attack. Ett par unga adelsdamer i chock, Wanda von Grünwald och Amelie von Steiner, eskorterades av baron Hanes von Mecklenburg till Sigmarkyrkan. Kyrkans stora portar var öppna och krigarprästen Unterlector Kurt Algirson stod med en Warhammer i händerna och föste in panikslagna adelsmän och borgare i kyrkan.
“Sigmar ska skydda er. Ingen panik medborgare. Kyrkan är helig mark. Om pöbeln sätter sin fot i kyrkan är det kätteri. Sigmar skyddar sitt folk. Ha förtröstan och drabbas inte av panik” ropade krigarprästen. Trots prästens myndiga stämma verkade dock inte de personer som flydde till kyrkan känna något lugn. Det fanns något speciellt i luften, en oro som aldrig tidigare drabbat Averheim så kraftfullt. Det var som om att i natt kunde allt brista, civilisationen kunde krossas av den annalkande stormen och anarkin ta över. Och i en sådan situation var det högst tveksamt om ens Sigmars hus kunde erbjuda skydd.

I källarkatakomberna under Sigmartemplet rådde både oro och förväntan. Hilda Fickmichspäter satt inlåst i en cell i rummet där Witch Hunterns skadade kompanjoner huserade. Männen beväpnade sig i oro och rädsla för vad som skedde där ute. Hilda var normalt sett en helt orädd person men i kväll kände hon både ångest och rädsla. Det krafter som var i rörelse var emot allt hon trodde på. Hon kunde förnimma undergångens skrämmande närvaro. Var det något Hilda Fickmichspäter uppskattade mer än något annat var det livet här och nu och alla dess möjligheter till upplevelser. Därför var tanken på död och förändring den mest skrämmande av dem alla.

I en närliggande källare och fängelsehåla under Sigmartemplet fanns dock en enorm eufori och förväntan. Cellen var liten, mörk och fuktig och rymde två personer som tycktes prata med 100 olika stämmor och röster. Agaton Coronis och Ignatius Jonns gravt muterade och förändrade kroppar syntes inte i det nattsvarta mörkret i cellen. Men deras röster var som en galen kakafoni från den mörkaste av febermardrömmar. Rösterna talade snabbt och intensivt. Ofta i falsett och i mun på varandra.
“Förändring, förändringens vindar blåser där ute”
“Ute är förändring men inne är det ingen förändring”
“Förändringen inne är ute och ute är inne”
“Vi är i Averheim, i Averheim”
“Tchar är här”
“Vi är här”
“Vi är många”
“Vi är få”
“Vi ljuger alltid, vi är konspiratörer”
“Vi ljuger aldrig vi är sanningen”
“Sanningen gör ont”
“Sanningen ger lycka”
“Averheim behöver sanning och förändring”
“Förändring behöver Averheim”
“Averheim behöver inget”
“Det är här nu”
“Råttmännen har det”
“De fick det”
“Nej de stal det”
“Konspirationer”
“Nej sanning”
“Det finns ingen sanning, bara förändring”
“Vi ljuger”
“Vi talar alltid sanning”
“Kosmos är oändligt”
“Kosmos finns inte”
“Galenskapen är oändlig”
“Vi är en”
“Vi är många”
“En mun är fler än två”
“Du ljuger”
“Den mörkaste sanningen”
“Vi är i Averheim”
“Nej vi är i ditt huvud”
“Ditt huvud är förändrat”
“The End Times är här”

Medan de galna rösterna talade i en mörk cell under Sigmartemplet förde de båda tileanska legosoldaterna, Pauli Frandrini och Rafael Vincente, Selena von Kusch, unge Lord Wilhelm och Niccolo Machiavelli i säkerhet. När flera personer desperat sökte skydd i Sigmarkyrkan och lyssnade på Unterlector Kurt Algirsons ord så förde tileanarna de personer som de var betalade att skydda snabbt förbi Sigmartemplet.
“Det sämsta vi kan göra är att stänga in oss med alla andra i Sigmarkyrkan. Där blir vi bara instängda och sårbara. Om folket stormar eller sätter eld på kyrkan kommer det att bli en massaker där inne. Vi måste bort från Plenzerplatz så fort som möjligt. Vi måste ta oss hem till herr Lankdorfs lägenhet på Sudenberg Strasse. Just nu är det det bästa stället vi kan söka skydd i. Das Wein Quarter kommer att vara lugnt i natt om folket plundrar stadshusen vid Plenzerplatz” sa Pauli Frandrini.
Ingen i sällskapet protesterade utan alla litade fullkomligt på legosoldatens omdöme, erfarenhet och professionalitet. Det var inte för intet som legosoldaterna från Tilea ansågs vara de bästa av alla i hela The Old World.

Gruppen trängde och knuffade sig fram för att kunna ta sig in på en sidogata som ledde bort från Plenzerplatz i riktning mot das Wein Quarter. Selena von Kusch höll unge Lord Wilhelm hårt i handen. Hon skulle utan tvekan ge sitt liv för sonen om det skulle behövas. I trängseln skymtade hon den korpulenta köpmannen Helmut Matter. Mannen svettades kraftigt och verkade vara panikslagen. Av vad Selena von Kusch kunde se försökte köpmannen ta sig till Merchant Guilds hus för att söka skydd. “Jag borde slita upp hans hals och äta hans organ. Låta honom lida som ett slaktsvin som tappas på blod. Höra hans desperata och plågade skrik” tänkte Selena von Kusch spontant. “Herregud, vid Verena vad är det jag tänker. Inte nu igen. Inte nu när jag behöver skydda min son. Verena ge mig kraft att stå emot mörkret, låt mig stå emot mörkret i natt. Jag är er ödmjuka tjänare som alltid följt er väg. Snälla gudinna ge mig kraft” fortsatte Selena panikartat att tänka. Attackerna kom tätare och tätare nu. Bara under The Garden Party hade hon fyllts av de hemska tankarna vid tre tillfällen. Och de blev bara mörkare och mer makabra varje gång. “Hur länge till ska min viljestyrka lyckas stå emot? Jag måste stå emot för Wilhelms skull. Bara några timmar till. En natt till och sedan är allt över”.

“Countess Selena von Kusch, ta er samman. Ni har drabbats av en ny attack. Tänk på Lord Wilhelm. ni måste vara värdig och stor i detta ögonblick. Din sons kandidatur är allt som räknas nu. När vi är i säkerhet sänder jag Pauli Frandrini att hitta Werner Lankdorf” viskade Niccolo Machiavelli i Selanas öra.
“Herr Machiavelli, vi behöver Ruben von Mohr också. Jag är rädd att Werner Lankdorf inte kan göra vad som krävs. Hans hjärta tillhör Verena. Han är god man. Ruben däremot är ambitiös och maktfullkomlig. Men han lyssnar på Werner. Werner måste övertala honom” sa Selena.
“Tänk inte på vad som måste ske just nu. Allt som spelar någon roll i detta ögonblick är att vi för Lord Wilhelm i säkerhet” svarade Machiavelli.
“Rösten säger åt mig att döda The Man in the Black Hood. Sluka hen och slita hjärtat ur bröstet. Varför har jag sådana tankar. Varför vill jag döda den person som gav mig Lord Wilhelm åter. Vid Verena varför drabbas jag av detta” viskade Selena i Machiavellis öra.
“Det är därför vi behöver Werner Lankdorf och Ruben von Mohr” svarade Machiavelli.
“Du måste alltid finnas vid Lord Wilhelms sida. Du och Werner Lankdorf” sa Selena samtidigt som tårar rann utöver hennes kinder.
“Jag lovar. Jag och Werner Lankdorf ska finnas vid Lord Wilhelms sida” sa Machiavelli.

De hade kommit ett par kvarter bort från Plenzerplatz när de sprang på en grupp av 10 män. Männen var klädda i slitna och trasiga kläder. De var smutsiga och beväpnade med påkar och dolkar. Utan tvekan en grupp från folkmassan som sökt lyckan genom att plundra i borgarkvarteren bortom Plenzerplatz. Ingen dum plan med tanke på att alla stadsvakter befann sig på Plenzerplatz. Gängets ledare en mager lång man i 40-års åldern utan tänder ropade
“Ge oss alla era ägodelar och ni får passera. Vi kan döda er om vi vill era rika svin”.
“De har en kvinna med sig. Jag har alltid drömt att få smaka adelsfitta” sa en annan man. Männen skrattade högt och rått. De gick skrattande fram mot Selena von Kusch sällskap. Selena kramade hårt Lord Wilhelms hand. Unge Lord Wilhelm darrade av rädsla. Niccolo Machiavelli drog en dolk från bältet. Pauli Frandrini och Rafael Vincente drog sina svärd.
“Så hur blir det, får vi pengar och fitta så får ni gå. Annars dödar vi er” sa råskinnens ledare.

På bråkdelen av en sekund, helt synkroniserade och utan att yttra ett ord gick de båda tileanska livvakterna till attack. Pauli Frandrini högg råskinnens ledare över den högra handleden så att handen flög iväg flera meter. Mannen skrek av smärta och snurrade runt samtidigt som blodet från handstumpen sprutade ned hans kamrater. Rafael Vincente utdelade två snabba hugg mot två andra män. Ett hugg snittade upp magen på en man som föll ned på marken med inälvorna synliga, det andra hugget halshögg den andra mannen. De andra råbusarna fylldes av skräck och chock av attackens brutalitet och flydde snabbt bort i riktning mot Plenzerplatz. De tileanska legosoldaterna hade varit enormt effektiva. Niccolo Machiavelli log. På ytan var de tileanska legosoldaterna kultiverade, vänliga och vältaliga. Men när något hotade vad de var betalda att beskydda var de effektiva och skoningslösa mördarmaskiner.

“Kom vi måste vidare, vi måste hem” sa Niccolo Machiavelli och tog tag i Selenas arm.
Selenas blick var fäst vid mannen som låg död på marken med inälvorna hängandes ur buken. Så mycket blod. Hennes blick blev dimmigare och hon fylldes av ett inre raseri. Banditernas ledare som fått handen avhuggen hade sjunkit ihop på marken av smärta. Han skrek högt. Selena slet sig loss från Machiavellis grepp och rusade fram mot den skrikande mannen. Hon riktade en spark mot mannens huvud och träffade honom över näsan. Det hördes ett krasande ljud när näsbenet knäcktes. Sedan satte hon sig över mannen och förde sina båda pekfingrar rakt in i mannens ögon. På bråkdelen av en sekund hade hon slitit ut båda ögonen ur mannens huvud. Hon höll ögonen i sina händer och stoppade dem sedan i sin mun och började tugga. Mannen skrek högt av smärta. Pauli Frandrini slet bort Selena från mannen och tvingade upp hennes mun. Han stoppade sina fingrar i hennes mun och slet sedan ut de söndertuggade ögonen som ramlade på marken. Samtidigt högg Rafael Vincente den skrikande mannen i hjärtat för att avsluta mannens plågor.
“Vid Myrmidia vad gör ni?” sa Pauli Frandrini med chock i rösten samtidigt som han skakade om adelskvinnan.
Lord Wilhelm grät som ett spädbarn och hela hans kropp darrade av panikattacken som drabbat honom efter åsynen av vad som hänt.
Niccolo Machiavelli styrde upp situationen och sa med bestämd stämma “Pauli och Rafael jag förstår att ni är chokade. Men ni måste förstå att Selena är sjuk. Hon är svårt sjuk. Vad som är viktigt nu är att vi skyddar och för unge Lord Wilhelm i säkerhet. Det ni ikväll beskådat stannar här. Verena och Myrmidia är våra vittnen ikväll och det är deras vilja att inget av detta kommer ut. Lord Wilhelm måste bli Averlands nästa Elector Count. Och jag och Selena har pratat om att hennes sjukdom inte får bli ett hinder för Lord Wilhelm. Om hennes fiender får reda på vad som hänt är Lord Wilhelms kandidatur förstörd. Men det finns en lösning på problemet som Selena och jag diskuterat. Pauli du måste bege dig till Plenzerplats och finna Astromancer Werner Lankdorf. Han är som du vet Selenas vän. Be Werner Lankdorf att även ta med sig Ruben von Mohr. Jag och Rafael ser till att Selena och Lord Wilhelm kommer hem i trygghet.”

Rafael Vincente och Pauli Frandrini såg på varandra. De nickade och gjorde sedan vad Machiavelli befallt. De var ytterst lojala och även i denna märkliga situation fast bestämda att i Myrmidias namn beskydda Selena von Kusch och Lord Wilhelm

En kvart senare satt Machiavelli med Selena vid köksbordet i Werner Lankdorfs lägenhet på Sudenberg Strasse 7. Selena såg trött, rädd och förvirrad ut.
“Jag minns inget Herr Machiavelli. Vad hände egentligen. Jag har bara minnesfragment av blod och skrik. Och jag har en konstig smak i min mun” sa Selena.
“I natt, kära Selena von Kusch, är det bäst för dig att inte höra Verenas sanning. Drick lite vin och skingra dina tankar. Lord Wilhelm är i säkerhet. Han ligger i sin säng. Och det är ju det som är vår viktigaste uppgift. Jag har låtit Pauli bege sig till Plenzerplatz för att söka upp Werner Lankdorf och Ruben von Mohr. De ska få lösa det problem som ni är. Vi gör det för Averland och för Lord Wilhelm”.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.