The Enemy Within Averheim Sessions

Lunchtid den 30 Sigmarzeit, förtvivlan och ångestfylld skräck

Efterspel del 4

image.jpg

Kirsten Wahnsinn låg på en madrass utan att kunna röra sig, hon var helt oförmögen att ens lyfta ett finger. Weirdroot effekten hade avtagit och hennes tankar var klara. Men i takt med att tankarna blev klara tilltog skräcken. Hon stirrade rakt upp på ett tak, ett tak där det hängde hundratals dockor fästa i små krokar. Många dockor var av tyg och fulla av nålar, andra var av porslin och några var marionettdockor. Den mest skrämmande dockan stod uppställd i rummets ena hörn. Den var gjord av lera och säckväv. I dockan fanns metallstänger insatta. Bakom huvudet stack två händer bisarrt upp. Kirsten kände en våg av panik och skräck komma. Vad var det som hände. För bara en timme sedan hade hon hört Caspars röst tillsammans med en annan mansröst från ett annat rum. Hon hade trott att hon skulle bli räddad. Men hon hade även hört rösten från kvinnan hon fruktade mer än någon person i Averheim, Hilda Fickmichspäter. Men hoppet hade snabbt försvunnit. Caspar lät rädd och hon hörde hur han flydde ur lägenheten. Den andra mannen, Caspars vän, hade tittat in i rummet där hon låg, men han var inte uppmärksam. Han hade inte observerat att hon låg på en av madrasserna som helt täckte golvet. Och sedan hade även han flytt lägenheten. Hon hade hört hans nervositet, hur han andats snabbt och oregelbundet. En duns och en dörr hade öppnats snabbt. Sedan tystnad igen förutom stegen…..Hildas steg.

Kirsten kunde inte röra sig. Förlamningen var total. Det sista hon mindes innan hon vaknade upp i rummet var hur “de fasansfulla” kom upp ur vattnet vid Textil Brücke. Hon hade skrikit och förlorat medvetandet. Paniken tilltog. “Vad är detta..vad vill hon mig? Dockorna skrämmer mig. Ska jag dö?” tankarna rusade osammanhängande hos Kirsten.

Kirsten såg hur Hilda stod i dörröppningen. Hildas hår var uppsatt på ett märkligt sätt med blommor, metalbitar och konstiga smycken. Hon var bar på överkroppen och hennes hud var helt vit förutom bröstvårtorna som hade en märklig och onaturlig rosa nyans. Hilda stirrade på Kirsten med en genomträngande blick. Kirsten hade aldrig i sitt liv känt mer rädsla eller fruktan. “Dom gick, jag vill att dom kommer tillbaka. Två män och en kvinna, de var alla unga och vackra.” sa Hilda med en len röst. Kirsten kände en kraftig doft av parfym från Hilda. Plötsligt tyckte Kirsten att hon såg något röra sig i ögonvrån. Den hemska dockan i hörnet rörde sig eller? Var det resterna av Weirdrooten som lekte med Kirstens sinne? Sedan såg hon det igen, det var händerna på dockans huvud som rörde sig. Fingrarna rörde sig ryckigt och oregelbundet. Hilda hade vänt sig om och stod nu med ryggen mot dörröppningen. Dockan började sakta och ryckigt röra sig fram mot Kirsten. “De gick…då är det bara vi som får leka” sa Hilda. Kirstens inre skrek av skräck och ångest men hon kunde inte pressa fram ett enda ljud.

På fönstret utanför lägenheten landade en grå liten fågel. Den satt ensam och solen sken på den. Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist…

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.