The Enemy Within Averheim Sessions

Morgonen den 3 Sommerzeit, prolog 3, spelhelg 12

Little House on Aver

IMG_2518.JPG

Dimman låg fortfarande tät runt “Little House on Aver”, men snart skulle den ge vika. Solens första strålar speglade sig i flodens spegelblanka yta. Här och där kunde ringar, som skapats av lekande flodabborrar, ses på vattenytan. Det var lugnt och fridfullt. Till och med i hamnkvarteren rådde det för ovanlighetens skull stillhet och tystnad förutom att några hamnarbetare, som precis staplat ut från The Upright Pig efter en natt av intensivt supande, högljutt sjöng en obscen fyllesång.

Vid “The Little House on Aver” rådde det dock febril aktivitet. Två fraktbåtar hade förtöjt vid öns lilla kaj och flera kruttunnor rullades ut från huset på ön och lastades ombord på båtarna. Hamnarbetare från The Hooks jobbade både snabbt och effektivt. Förutom krutet lastades även pistoler, musköter, armborst, svärd, hjälmar, läderrustningar och proviant ombord. 12 välmående ridhästar fördes också ombord. Hästarna var märkta med ett litet brännmärke på höger bakdel. Där hade ett litet märke föreställande Averlands sol bränts in. Ett tecken på att det var stridstränade ridhästar tillhörande Averheims garnison.

Flera ökända personer från Averheims undre värld fanns på plats denna tidiga morgon. Jochen dirigerade sina män i The Hooks för att lastningen skulle gå snabbt, smidigt och vara klar innan dimman lättade. Vid kajkanten stod den brännskadade Stanislav Schüssel och betraktade lastningen av fraktbåtarna. Vid hans sida stod Gert med sin karakteristiska näsduk som skydd för munnen. På en stor sten vid vattnet satt Gertie Borg och åt lite bröd. Bredvid henne satt The Upright Pigs värdshusvärd Helmut Weiss med en vinflaska i handen.
“De ser kärvänliga ut Helmut och Gertie” konstaterade Stanislav.
“Hon är en äcklig kvinna, det är dom alla” väste Gert.
“Du har ingen jäkla koll på kvinnor Gert, så sluta med det där skitsnacket. Gertie är väldigt duktig, hon har dragit in stora pengar till The Man in the Black Hood. Men jag trodde att Gertie var älskarinna till Herr Grosz så därför är jag förvånad att hon sitter där med Helmut” sa Stanislav.
“Frederick Grosz är alldeles för smart för att fästa sig vid en kvinna. Han är alldeles för smart för det” muttrade Gert.
“Hur är det föresten med The Knife? Eller ska vi kalla honom enarmade kniven nu?” skrattade Stanislav fullt medveten om att han provocerade Gert.
“Håll käften din brännskadade idiot” spottade Gert fram och sedan gick han ilsket därifrån.
Stanislav Schüssel var nöjd över att ha fått bort Gert från kajen. Han ogillade Gert sedan flera år tillbaka och än mer ogillade han Gerts chef Bengt “The Knife”.

På ön gick Herr Murrmann och Caspar Junior omkring och iakttog vad som skedde. De bar båda rentvättade kläder och luktade tvål. Ibland stannade de till och Herr Murrmann pekade då på någon person för att därefter viska något till Caspar Junior. Alla personer på ön tycktes sky Murrmann som pesten och gick långa omvägar för att undvika honom. Absolut ingen vågade möta psykopatens blick.

Kirsten Wahnsinn låg utslagen på en packlår bakom öns enda hus och tuggade intensivt på weirdroot. Hon hade varit försvunnen från hamnen några dagar och sedan plötsligt dykt upp igen. Hon hade då varit både rädd och skärrad och svamlat om att hon varit fångad i ett hus i Weavers District. Något fruktansvärt hade kommit upp ur vattnet den natten då Pit Fight matchen på Weavers Brücke hållits och sedan hade hon yrat något obegripligt om att Hilda Fickmichspäter hade rört hennes kropp och själ. Hon hade varit konstant hög på weirdroot sedan hon kommit tillbaka. Hennes vanligtvis aggressiva uppträdande var som bortblåst och istället var hon nästan helt apatisk.

På en liten träbänk framför huset satt stadsvakten Walfried Wirtz och samtalade med trappern Hans Blichter. Walfried skrattade gott när han mottog en läderbörs fylld med silvermynt av Hans. De båda männen pratade förtroligt och glatt precis som två gamla vänner brukar göra.

Den enda av Averheims värsta kriminella avskum som egentligen saknades den här morgonen på “The Little House on Aver” var Bengt “The Knife”.

Inne i det fallfärdiga korsvirkeshuset, som upptog den största delen av den lilla öns yta, satt Frederick Grosz vid ett bord. Vid hans sida satt Pit-Fighter arrangören Valdemar Flucht. Två medlemmar av The Hooks förde en illaluktande man klädd i trasor fram till bordet. Mannen hade en ögonbindel för ögonen. Frederick gav ett tecken till hamnarbetarna att ta bort ögonbindeln på mannen.
“Gottfried Hanson, jag har hört att affärerna går dåligt. Du har tydligen förlorat din träckvagn. Det var visst i din vagn som stadsvakten, på en sidogata till Friedrichshafen Platz, hittade liken efter Faustman “The Fist” och Fritz Flink" sa Frederick.
Gottfried Hanson svarade inte utan tittade sig rädd och förvirrad omkring i rummet.
“Nåväl Gottfried, det här är din lyckodag. Vi ska bli affärskompanjoner du och jag. Du förstår, jag hade många affärer med Fritz Flink men nu när han är död behöver jag en ny kompanjon. Och då kom jag att tänka på dig. Vid Shallya sa jag till mig själv, stackars Gottfried har inget jobb längre nu när han inte längre har en träckvagn. Men jag kan fixa ett välbetalt jobb till honom. Och inte behöver han anstränga sig heller. Bara signera några papper” sa Frederick och log. Frederick la fram en proppfull läderbörs på bordet och fortsatte sedan prata.
“Det finns 120 brass pennies i den här börsen och de är dina om du sätter din namnteckning på dessa dokument”. Samtidigt la Frederick prydligt fram fem dokument på bordet.
“Men jag kan inte skriva” sa Gottfried.
“Det behövs inte min vän. Dokumenten är redan signerade men vi behöver att du sätter ditt bokmärke på dem, precis här där ditt namn står, för att de ska vara juridiskt giltiga” sa Frederick med en vänlig röst.
“Herr Grosz, vad…vad är det du vill att jag signerar. Vad innebär dokumenten?” stammade Gottfried fram.
“Det min vän är inget som du behöver bekymra dig om. Sätt bara ditt bomärke på dokumenten så är pengapåsen din. Har du någonsin tjänat pengar på ett så här lätt sätt? Gottfried jag har inte hela dagen på mig, jag är en strängt upptagen affärsman så signera nu dokumenten så tar gentlemännen i The Hooks dig sedan tillbaka till hamnen. Spendera sedan pengarna och njut av din rikedom. Ta ett bad, köp lite nya kläder, ta ett par stop öl och lite kålstuvning på The Upright Pig och unna dig sedan något lyxigt, kanske till och med ett besök hos någon av hamnens vårblommor” sa Frederick.
Gottfried var nervös och händerna skakade. Bakom honom stod två råskinn från The Hooks. Brutala män som var vana att misshandla de personer som inte lydde. Han kände sig tvungen att signera dokumenten med sitt bomärke. När signeringen var klar fick han penningpåsen av Frederick, fick ögonen förbundna igen och eskorterades sedan till en roddbåt av The Hooks medlemmarna.

“Matilda Durbein måste tas död eller levande” tänkte Frederick hastigt. Hans tankar avbröts dock på grund av att så fort Gottfried Hanson lämnat rummet kom Fredericks närmsta man, den storvuxne Rutger Cornelius, in med en ny gäst i rummet. Den här gästen hade inte förbundna ögon. Gästen utstrålade istället arrogans och självsäkerhet värdigt en person som just nu var Averlands mest mäktiga och inflytelserika person. Frederick reste sig upp och hälsade artigt på gästen med ett kraftfullt handslag. Sedan sa han;
“Nicklas Pürfurst, en verklig ära att se er. Jag är mycket tacksam över att ni kom till detta möte. Vi har affärer att diskutera, affärer som gynnar oss båda”.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.