The Enemy Within Averheim Sessions

Natten mellan den 32 och 33 Sigmarzeit, prolog 3, spelhelg 9

Kapen Baerfaust drabbas av motgångar

image.jpg

Kapten Baerfaust försökte förstå vad som just skett. Hur kunde Witch Hunter Adele Ketzenblum ha fått kännedom om att han precis arresterat Hilda Fickmichspäter? Fanns det en läcka inom stadsvakten? Den här dagen hade verkligen varit en dag fylld av motgångar. Först hade han blivit hånad och förödmjukad av hästtjuven Caspar Hoffstetter och dessutom skadat foten när han föll från droskan i jakten på Caspar. Sedan hade han för att hjälpa Werner Lankdorf och Ruben Ulfmann von Mohr övertalats att makulera arresteringsordern på den vidriga ambassadören Quintus von Griffonstein. Och slutligen hade Witch Hunter Adele Ketzenblum, ungefär en timme efter midnatt, dykt upp på vaktstationen vid Lupus Straße och hänvisat till sigmaritisk lag för att få ta Hilda Fickmichspäter i beslag. Det hade varit en av de värsta dagarna i kaptenens liv.

Kapten Baerfaust hällde upp ytterligare ett glas rött vin. Han lutade sig bakåt i stolen och funderade över vad som skett de senaste två-tre timmarna. Det hände alldeles för mycket i Averheim just nu. Allt för många enskilda händelser som bildade ett skrämmande mönster. Hur skulle han kunna skydda staden och dess invånare.

Ett par timmar tidigare, efter att Werner Lankdorf berättat att Heidi von Tasswinder hållits fången av Hilda Fickmichspäter på Brun Weg 2, hade Kapten Bauerfaust i sällskap av Justus Köhnke och Filip Kohl-Eisenberg stormat in på Brun Weg 2. På vägen upp för trappan till Hildas lägenhet fick kapten Baerfaust en märklig syn. För en kort stund tyckte han sig se två kvinnor i rött, med ansikten täckt av rött tyg, uppenbara sig i hallen framför dörren för att sedan spårlöst försvinna. Kaptenen hade ruskat av sig synen och tänkt att han bara var trött och utmattad och därför lät hans sinnen spela honom ett spratt. Det som sedan hände var märkligt och förbryllade Baerfaust. De hade stormat in i lägenheten med dragna vapen utan att knacka. Lägenheten doftade blommor, parfym och otvättat kön. Den luktade dekadens. I en röd sametsfåtölj satt Hilda och mötte inkräktarna med ett leende. Det var något högst märkligt över kvinnan. Hennes hud var kritvit och hon utstrålade både en mystisk skönhet och något skrämmande på samma gång. Hon är väldigt smal, på gränsen till anorektisk, och hennes hår var uppsatt i en smått bisarr blandning av blommor, fjädrar, spikar och mystiskt utformade smycken. Hennes högra kind hade en konstig deformation som om en klo rivit och lämnat ett märke. Dessutom saknade hon helt och hållit ögonbryn. Hon var naken på överkroppen med blottade bröst och endast klädd i en röd kjol. Baerfaust hade varit ursinnig av raseri och slitit upp Hilda ur fåtöljen. Han ruskade henne hårt och krävde att få veta vad hon gjort med Heidi. Justus Köhnke och Filip Kohl-Eisenberg hade svärd och pistoler dragna. Hilda fortsatte bara att le. Hon visade inte minsta tecken på rädsla och hon gjorde inget motstånd. Istället sa hon med en mjuk feminin röst “Kapten Baerfaust, ta ut din ilska bara, slå mig om du vill. Slå mig hårt. För det är väl en sådan man som du är eller hur? En man som slår en försvarslös kvinna vars enda brott är att hon älskar. Jag tog hand om Heidi när hon kom till mig. Jag tog hand om henne och lät henne sova hos mig. Men slå mig kapten Baerfaust visa att det är en sådan man du är. Släpp ut raseriet inom dig”. Baerfaust hade kommit av sig helt. Han släppte Hilda, sköt henne ifrån sig och fann inga ord att svara henne med. Men han vek inte blicken utan stirrade kvinnan i ögonen. Blickar möttes, sekunder passerade. Hilda log vänligt och sensuellt mot Baerfaust och kaptenen kände en oväntad våg av osäkerhet skölja över sig. “Han fick inte vika blicken, då skulle allt vara förlorat. Han fick inte visa svaghet”. Men Hilda skrämde honom mycket mer än vad de största och mest brutala Black Orcs han mött i Black Fire Pass gjort. Det var något väldigt onaturligt med Hilda och hennes beteende. “Om bara Luminary Konrad Mauer eller Werner Lankdorf varit här nu, de hade gett mig trygghet att möta det okända” tänkte Baerfaust. Den spända situationen bröts av Filip Kohl-Eisenberg som med darrande stämma sa “Kapten Baerfaust du måste se det här, det finns ett helt rum här fyllt med bisarra dockor som hänger från taket”.

Den syn som mötte Bauerfaust fick honom att rygga tillbaka. I ett rum med stängda fönsterluckor låg två madrasser på golvet. Bredvid madrasserna låg rep. I taket hängde hundratals dockor av porslin, tyg och annat material. Och i ett hörn fanns den mest skrämmande dockan av dem alla. En bisarr konstruktion av bränd lera, tyg och metall. “Vid Sigmar, det här är häxeri, det här är inte rätt” utbrast Baerfaust. “Filip, Justin – jag tar med kvinnan till vaktstationen. Imorgon kallar vi på Luminary Konrad Maeuer och Werner Lankdorf. De ska bistå mig i förhöret av den här kvinnan. Jag vill att Luminary Konrad Mauer även får se detta rum. Jag känner mig inte väl till mods i detta hus. Det finns oheliga krafter här som bara Luminary Mauer kan förstå sig på. Försegla dörrarna till huset och stå vakt utanför i natt. Ingen får komma in här förutom jag eller Luminary Mauer”.

När Baerfaust kom ut från Brun Weg 2 med Hilda i handbojor stannade en svart vagn dragen av två hästar till för att sedan åka iväg. Kapten Baerfaust kunde skymta vapenmärket på vagnens sida, det tillhörde ingen mindre än Count Dieter von Heine. “Vad gör adelsmannen i dessa kvarter?” undrade Bauerfaust flyktigt.

Baerfaust låste in Hilda i en cell i källaren på stadsvaktens högkvarter på Lupus Straße. Hilda fortsatte bara att le och sa när Baerfaust låste cellen “Du kan spendera natten här med mig, jag kan ge dig njutning du bara kan drömma om Baerfaust. Om du finner mig oattraktiv kan du ju alltid blunda och låtsas att jag är Heidi von Tasswinder när du tränger in i mig”. Baerfaust tappade fattningen när Heidis namn nämndes på sådant opassande sätt. Han vrålade “Nu håller du käft häxa. Inte ett ord till, inte ett ord till för då..”. Hilda avbröt honom med mjuk röst, hon log och smekte sig på brösten “För då…för då tänker du döda mig. Gör det bara Baerfaust dra ditt stora svärd, hugg mig i magen och se på när jag förblöder på golvet. För det är väl så stora män, krigshjältar som du, behandlar försvarslösa kvinnor. Med våld och makt. Då känner du dig stark och manlig. Då blir du hård”. Kapten Baerfaust kunde inte ta mer. Han var skärrad och skakad. Med snabba steg lämnande han källaren och stängde dörren till cellerna bakom sig med en smäll. Han gick upp på sitt tjänsterum och hällde upp ett glas vin. “Vad är det för vidriga krafter jag har att göra med” suckade han uppgivet för sig själv.

Just när han inte trodde natten kunde bli värre öppnades dörren till hans kontor utan att någon knackat på. In kom Witch Hunter Adele Ketzenblum. Hon stirrade på kapten Baerfaust och sa sarkastiskt “Du ser trött ut kapten, mycket att göra förstår jag”. Baerfaust reste sig ilsket upp “Vad i helvete gör du på mitt kontor mitt i natten och vad gör du här utan att knacka på dörren först.” Ketzenblum svarade “Ta det lugnt kapten Baerfaust, en Witch Hunter behöver ingen inbjudan och behöver aldrig knacka på dörrar. Jag gör precis vad jag vill för det är jag som är lagen i denna stad”. Baerfaust svarade uppretat “Du är ingen jävla lag, du tror du har rätt att göra vad du vill bara för att du bär en svart hatt och har titeln Witch Hunter. Det är jag som försöker upprätthålla lagen i den här jävla staden. Jag sliter från morgon till kväll, utan resurser, för att upprätthålla någon form av värdighet i en stad som håller på att krackelera. Så kom för i helvete inte hit och säg att du är lagen Ketzenblum.”

Tystnad rådde. Baerfaust och Ketzenblum stirrade varandra i ögonen. Ingen vek sin blick. Ett par minuter måste ha passerat. Baerfaust blick var obeveklig och hård. En svettdroppe rann längs Witch Hunterns vänstra kind och Ketzenblum var den som sänkte blicken. Baerfaust hade vunnit. Men segern var ytterst kortvarig. Ketzenblum tog utan att möta kaptenens blick fram ett papper från innerfickan på sin läderrock. Sedan sa hon högt “Kapten Baerfaust, det här är en direkt order, skrivit på The Holy Templars of Sigmars brevpapper. En order att fången som du har i din arrest, en viss Hilda Fickmichspäter, ska överlämnas till Sigmaritisk rättskipning. Hilda Fickmichspäter är av intresse för en Witch Hunter utredning och som du vet står sigmaritisk lag över världslig lag när det gäller rikets säkerhet. Om du inte lämnar över fången direkt gör du dig skyldig till motstånd mot Sigmarkyrkan och The Holy Templars of Sigmar. Det brottet kallas kätteri kapten Baerfaust. Så hur vill du ha det?”

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.