The Enemy Within Averheim Sessions

NPC citat efter spelhelg 6

“Vi stred tappert och disciplinerat, dräpte säkert minst 25 av fienderna, men allt gick åt helvete. Explosionerna som sprängde delar av Weavers Brücke och den förbannade Troll Slayern fick oss på flykt.”
Knut-Gregor Überstark

“Jag vet inte om jag skulle kalla det en seger. Min kropp är brännskadad och jag har enorma smärtor.”
Stanislav Schüssel

“Hon räddade mig igen. Jordgubbsflickan förde mig i säkerhet genom slingrande gränder. Nu befinner jag mig i hennes lägenhet tillsammans med Waldemarius Loamdelve. Halflingen stinker men jag lever i alla fall. Nu ska jag bara se till att Herr Schneider “försvinner” så att jag kan gifta mig med min jordgubbsflicka."
Faustman “The Fist”

“Vi förlorade många män. Jag känner dock ingen sorg för att fienden dräpte Klyvarn, han var en psykopat. Jag är rädd att förlusterna blev för stora, vi har inte tillräckligt med män för att ta över Weravers District, och flera av Swearmongers och Faustmans män lyckades ju fly. De kommer att omgruppera sig och en ny strid kommer att komma. Förhoppningsvis befinner jag mig då långt bort från Averheim med min syster.”
Jochen

“Vi fångade Swearmonger och besegrade hans män. Weavers Brücke och den flytande staden föll för våra svärd. Den segerfest vi sedan hade i hamnen kommer att gå till historien. Spriten flödade på The Upright Pig och som belöning gav jag mina män fritt tillträde att ta för sig av kvinnorna på Frau Heidelschneiders Home for Homeless Women and Children. Frau Heidelschneider gjorde motstånd till att börja med men när den sjunde mannen på kö våldförde sig på hennes kropp såg jag på hennes tomma blick att hon var en krossad och nedbruten kvinna. Vår tid har kommit nu.”
Bengt “The Knife”

“När jag nåddes av nyheten att Bengt “The Knife” låtit sina män misshandla och våldta de arma kvinnorna på Frau Heidelschneiders härbärge grät jag. Det är för dessa kvinnor, för min kärlek till folket av Averheim som jag gör vad jag gör. Det är ingen lätt uppgift och ofta fylls jag av tvivel. Men någon måste göra det, någon måste fatta beslut så svåra och så moraliskt förkastliga att en normal person skulle förtvina av skuld och ånger. Den personen är jag ty ingen annan älskar Averland och Averheim mer än vad jag gör. Det är mitt lott i livet att fatta de svåra besluten ingen annan kan eller vill fatta och det är min lott att bära de oskyldigas lidande på mina axlar. Men en dag ska de arma kvinnorna som led så fruktansvärt på härbärget få upprättelse. De ska resa sig som stolta kvinnor, kasta av sig bojorna från sina mörka, miserabla och hårda liv och de ska se hoppet, förändringen och friheten komma. Och den dagen ska ohyra och avskum som Bengt “The Knife” få sona sina brott. Och jag ska med glädje låta svärdet av upprättelse avlägsna deras huvuden. En dag ska alla de vidriga människor jag tvingats använda, för att uppnå mitt mål, få lida värre än någon oskyldig förut lidit i Averheim."
The Man in the Black Hood

“Inte för att skryta, men jag gjorde mest nytta av alla under striden i den flytande staden. Wera var dock väldigt smart, hon hade många taktiska idéer som gav oss fördelar i striden. Och Ingvald stred som en riktigt mästare. Han svingade sin Zweihänder med stor kraft och fiender föll, men han var tyvärr ensam och blev omringad av flera fiender.”
Waldemarius Loamdelve

“Jag öppnade källaren och visade Ruben Ulfman von Mohr och Werner Lankdorf helvetet. Helvetet, vansinnet och ondskan som existerar rakt under Sigmars heliga kyrka.”
Disciple Kurgan

“Om Ruben Ulfman von Mohr inte förstod mitt budskap är familjen von Mohr snart ett minne blott.”
Iron Countess Marlene von Alptraum

“Ytterligare en adelsman, denna gång ynglingen Ruben Ulfman von Mohr, har hamnat i Averbanks järngrepp. Vägen mot en Freistadt närmar sig dag för dag.”
Beatrice Hurdelberger

“Werner… Werner slet med mig och räddade mitt liv. Galningen Sigwald von Mohr försökte skjuta mig. Werner måste verkligen sluta att ha samröre med galningarna i familjen von Mohr.”
Heidi von Tasswinder

“Adelsmannen levde fortfarande när jag kom fram till honom. Han var dödligt skadad av alla svärdshugg men andades svagt. Jag frågade honom om hans namn. Han svarade:
“Jag är Sigwald von Mohr och jag stupade i strid som en man med stor ära. Jag dog inatt som en stolt son av Sigmar för min brors skull.”
Jag föraktade adelsmannens överlägsna tonfall. Även på dödsbädden ska de blåblodiga svinen försöka vara överlägsna. Jag drog ned mina byxor och urinerade på skithögen. Att se hur mitt piss rann över hans ansikte när han tog sitt sista andetag är något som jag alltid ska jag alltid bära med mig."

Stanislav Schüssel

“Den fula mannen, storvuxen och kraftig som en oxe, som sa sig arbeta för stadsvakten skrämde mig. Från början var han trevlig men plötsligt blev han väldigt hotfull. Jag var tvungen att ge honom brevet. Men brevet var ju från kapten Baerfaust… jag är helt förvirrad nu.”
Berthold Knaust

“Jag hörde att Gabriel Sachs mirakulöst lyckades fly från sitt öde med hjälp av trollkonst. Jag har mina misstankar om vem magikern som hjälpte Gabriel kan vara. Men Gabriel ska veta att man inte kan fly från Murrmann… jag dör aldrig och jag är inte oförsiktig som Klyvarn. Jag är mannen som när du minst anar det sjunger Shallyavisan för dig.”
Herr Murrmann

“Dörren dyrkades upp. Jag såg på de tre främlingarna som kom in i min lägenhet, jag log mot dem. Den vackra kvinnan med det röda håret såg obekväm ut och lämnade genast lägenheten. Men de båda männen kom in i min boning, i mitt sköte. Jag reste mig upp från min fåtölj och gick fram till mannen med skägg. Jag smekte honom ömt på bröstet med fingrar varma av upphetsning. Han såg orolig ut, ja skräckslagen och lämnade snabbt lägenheten. Den sista mannen var ung och vacker. Jag föreställde mig honom liggande naken på madrasserna i dockrummet. Mina bröstvårtor var styva. Jag gick fram mot honom. Jag såg skräcken i hans ögon, han rusade mot dörren men svimmade och ramlade sedan mot dörren. Hans kamrater öppnade dörren och slet ut honom i trapphuset. Jag såg paniken i deras ögon. Min kropp fylldes av en obeskrivlig åtrå. Jag hoppas dom återvänder snart, mitt sköte är redo för dom alla.”
Hilda Fickmichspäter

“Jag berättade för Werner om den mystiska personen i svart med den skrämmande masken som besökt Selena von Kusch. Jag kände att jag var tvungen att lätta mitt hjärta och berätta om det mystiska jag sett.”
Frau Beatrice Junker

“Min båt har inte återvänt. Det sägs att en båt exploderade inatt i den flytande staden. Jag är rädd för att det är min båt. Mitt levebröd har försvunnit och nu är jag och min familj strandade i denna vidriga stad full av banditer.”
Adolphus Stark

“Vi pratade med dem, vi talade sanning och vi ljög. Vi ljuger aldrig. Vi talar alltid sanning. Sanning är lögn och lögn är sanning. Kosmos alla färger omger oss. Färger finns inte. Vi flyter och störtar i oändligheten. Den tomma oändligheten är full av liv. Vi är liv. Vi är död. Vi är allt. Vi är inget. Vi är här och vi är där. Vi finns i dig och utanför dig. Sigmar är död. Han har aldrig levat. Allt är en lögn. Eller ljuger vi nu. Vi är i Averheim. I Averheim. En lång resa har blivit kort. Förändringen är här. Förändringen är det enda konstanta. Vad är konstant? Är det en lögn? Eller en sanning? Vi har inte en röst, vi är många röster.”
Ignatius Jonn samtalar med Agaton Coronis

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.