The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 8, Del 3 - Frau Wera

Stadsarkivet

Wera vaknar fortfarande febrig och med samma huvudvärk.
”Typiskt! Nåväl, det var väl för mycket att hoppas på.”
Waldemarius kollar nu upp boken de hittade. Det är en diktbok av en viss Nils Fernlicht. I pärmen har någon skrivit att denne uppskattar en dikt om en liten grå fågel. När Waldemarius letar upp dikten finner han att någon har strukit över benämningarna gällande en liten grå fågel och ovanför överstrykningarna istället skrivit en vit svan.
Wera upptäcker nu att hon inte längre har Faustmanns pistol med sig.
”Men… vart är den? Jag måste ha tappat den när jag klättrade upp till Black Hoods gömställe. Förbannelse.”
Wera och Waldemarius går så till hans föräldrar på rummet i Golden Spool. De är tacksamma för deras räddning men vill nu bort från Averheim för att ta sig till sina släktingar i Streissen. Tyvärr har inte tillräckligt med pengar för att kunna ta en coach till Streissen så de måste först lösa pengafrågan. Wera hittar på en bra historia gällande Loamdelves om Baltes skulle fråga vilka de är. Det var för föräldrarnas skull som hon ville byta rum då de var väntade. Wera ber också att de ställer ett ljus i fönstret om det är fara och färde.
Wera klär nu ut sig till borgaren Wilma Weltschmerz och Loamdelve blir hennes tjänare Alf Chubb.
Paret går så till stadsarkivet i Averburg. Då Loamdelve hittar vägen dit går det snabbt. De går igenom slottsporten och kommer först in på en mindre borggård. Genom en till portgång kommer de ut till Averburgs trädgård och sedan in till själva slottet. På slottets våning 3 ligger arkivet och Wilma träffar där arkivarie Claus Rodebringer. Herr Rodebringer visar sig vara en, i Wilmas ögon, grinig och vresig gubbe som inte verkar tycka om människor. Han säger dock inte emot att köpkvinnans tjänare får bruka arkivet även om Alf bleknar över den oordning som råder där. Wilma lyckas till och med charma in sig så pass mycket med Rodebringer att han berättar för Alf hur dokumenten och böckerna är sorterade.
Wilma lämnar sin kompanjon bland böcker och pergament och frågar sig fram till Carmilla von Sachs hus. Hon finner sig stå framför ett fint stadshus i sten, 4 hus från von Alptraums residens. Hon knackar på dörren och får sedan argumentera med tjänaren för att få träffa von Sachs. När husets ägarinna till slut kommer börjar Wilma ställa frågor utan någon riktigt sammanhang. Under tiden som Carmilla svarar på frågorna försöker Wilma lyssna på hennes röst för att se om det finns några likheter med Herr Weiss röst. Tyvärr lyckas hon inte tyda några likheter utan drar sig tillbaka och lämnar en förvirrad och misstänksam von Sachs.
Wilma går nu vidare till Dr Verfullens hus. När hon knackar på dörren öppnas den av Märta Hoffstetter.
”Söker Dr Verfullen.”
”Tyvärr frun, han är inte hemma.”
”Är han tillbaka snart? Jag har drabbats av hög feber och behöver hans vård.”
Jag har tyvärr ingen aning, frun. Han berättade inte vart han skulle.”
”Kan jag komma in och vänta in honom?”
”Naturligtvis, fröken. Men jag måste varna er för att det kan dröja länge.”
”Jag är beredd att chansa.”
Wera blir nu visad till ett mindre rum som troligtvis ändvänds som mottagningsrum. Hon vänder sig mot Märta Hoffstetter som inte verkar veta vad hon skall göra:
”Har ni jobbat länge här?”
”Nej, frun. Bara en månad.”
”Vad heter du?”
”Märta, Märta Hoffstätter.”
”Går det bra att jobba åt Doktor Verfullen, Märta?”
”Jaaa, det går bra…” Märta fladdrar nu med blicken vilket Wilma uppfattar:
”Konstigt, jag får uppfattningen att det inte bara är bra.”
Märta försöker nu dölja sitt avslöjande men i diskussionen som följer mot Wera blir hon snabbt övertalad att fortsätta med att berätta sanningen.
”Nej, jag trivs inte med att städa åt doktorn. Han betalar bra men ger mig samtidigt kalla kårar. Han har något i källaren bakom en låst ståldörr. Jag behöver aldrig städa i utrymmet bakom ståldörren. Doktor Verfullen brukar få besök av en annan man som också ger mig kalla kårar – en man som bär en guldmask över ansiktet.”
”Varför ger Verfullen dig kalla kårar.”
”Han beter sig underligt när inga patienter är kvar och ger mig konstiga blickar ibland. På kvällarna fick han leveranser av stora lådor som brukar levereras av en man med hemsk uppsyn som bär en plym i hatten samt 2 män som brukar titta på mig med mord i blickarna.
”The Knife samt Fritz och Gert. Är det hit leveranserna från Tuath har hamnat? Verfullen är med i ett ondskefullt gäng, tillsammans med Gabor. Men… de blev förvånade och intresserade över mitt och Werners likfynd i hamnen. De visste alltså inget om mordet på Klas Keller eller hur det gjordes.”
Wilma förvånar nu Märta genom att erbjuda sig att hjälpa till med städningen. Hon passar på att leta igenom stället men hittar inget annorlunda förutom en låst ståldörr i källaren.
Wilma går sedan med ursäkten att hon inte orkar vänta längre och lämnar byggnaden genom ett fönster som vetter mot baksidan av huset.
”Lika bra att gardera sig om någon såg mig gå in till Verfullen.”

Efter besöket i Verfullens hus går nu Wilma till Weavers District för att leta upp gatupoeten Erwin Körber för att se om han kan berätta något om den svarta vagnen som åker runt och våldför sig på kvinnor. Hon finner nu en man i 30-års åldern med trasiga kläder som sitter på gatan. De börjar prata om poesi, rosor och döden. Körber hånar Wilma då hon är av en högre samhällsklass men får tillslut information om de adresser där den svarta vagnen stannar, Brunweg 2, vindsvåningen på Markstrasse 8 samt Vincent Borstheim.
När Wilma tackar för informationen och börjar gå därifrån följer Körber efter henne krypandes på alla 4. Wilma tittar förbryllat på gatupoeten:
”Varför gör du så?”
”Jag har alltid krupit för de rika, så nu gör jag det för dig. Men dagen skall komma när de rika skall krypa för de fattiga.”
Wilma ökar sina steg och går ifrån Körber. Hon lämnar honom bakom sig och går i en vid cirkel till byggnaden på Markstrasse 8. Det visar sig vara ett stort bostadshus i 4 våningar där våning 1 och 2 är av tegel medan våningarna ovanpå är av trä.

Wilma går tillbaka till arkivet. Tyvärr har Waldemarius inte hittat så mycket information då han fortfarande är förvirrad över sorteringsordningen där. Wilma ger honom 4 timmar till att leta på och går sedan till Golden Spool.
Hon klär ut sig till Diethild Schau igen och beger sig till hamnen – hon tänker kolla upp om Kurt Guth vet något om en kvinna vid namn Katarina. Bland tiggarna under Griffon Bridge frågar hon om Kurt men ingen har sett hennes vän på flera dagar. Besviken över bakslaget letar Diethild istället efter Boris Lönnerman. Diethild finner Lönnermann som pratar livligt med Werner Klebb och Gerd Knaak. Trots nyfikenheten så väntar Diethild på avstånd tills männens möte är klart och ledarna för hamngängen går iväg innan hon går fram till Lönnermann. Hon lyckas lura honom med sin förklädnad och börjar fråga varför han uppviglar till en revolution. Lönnermann har fått sina revolutionära idéer från en viss professor Brysselstein i Streissen:
”Professor Brysselstein har massa kloka idéer om att en stad skall styras av ett Arbetarråd bestående till största delen av arbetarna i staden och där borgarna och adeln är i minoritet. Det är det rättvisaste styrelsesättet.” Lönnermanns ögon lyser och rösten stegrar sig för varje mening.
”Det kommer de andra stånden aldrig att gå med på.”
”De kommer inte att ha något val. Kom hit vid midnatt. Folket kommer att träffas då och påbörja revolutionen.”

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.