The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 1 - Frau Wera

Uppsamling vid Södra stadsporten

Wera vaknar ledbruten i sitt rum på The Golden Spool. Hon känner av såren från striden och märker också till sin irritation att hon åter igen är febrig. ”Kommer jag aldrig att bli frisk…? Nej, troligtvis inte så länge du springer i kloaker och slåss mot råttmän.”
Innan hon går ner för att äta en frukost knackar Wera på dörren till Loamdelves rum. Där inne håller Waldemarius, Blümchen och Äppfelbert på att förbereda sig för avfärden till Streissen.
”God morgon, Waldemarius, herr och fru Loamdelve. Ville bara passa på att säga adjö och lyckönska er en lyckosam färd till Streissen.”
”God morgon och stort tack till dig” svarar Äppfelbert. ”Nu ska vi äntligen få lämna detta ställe för att starta upp ett nytt liv i Streissen. Du skall veta att du alltid är välkommen till oss när du är i Streissen.”
”Det kan bli snarare än du tror. Vill ni ha hjälp med att förklä er innan färden?”
”Ja tack, Wera. Det vore väldigt vänligt av dig” svarar Waldemarius.
Efter att ha förklätt Loamdelves äter Wera frukost med Ingvald. Eftersom ingen av de två riktigt vet vad de skall göra härnäst så går de bort till Rubens hus.
När de kommer fram till Rubens hus möter de i trädgården Ruben och Gabriel samt en rödhårig, vacker kvinna som står med dem men som också ser rädd ut.
”Wera! Vad bra att du är här.” Ruben låter lättad. ”Kom och lugna ner denna kvinna och berätta att hon inte har något att vara rädd för.”
”Vad nu? Vem är detta? Vad har de sagt till henne?” Wera får en känsla av att hon förväntas ordna till något som de två framför henne har ställt till med. Hon vänder sig mot kvinnan:
”God morgon, fröken. Vad heter ni?”
”Lisbeth Klara.” Lisbeth ser på Wera med en jagad blick.
”Jag tycker hon ser bekant ut… Kan hon vara från The Red Room?”
”Hon är hitsänd av von Pappen som en del av att få fram bevis för att smutskasta von Heine” inflikar Ruben. ”Vi hade tänkt låta henne bo på The Journeys End.”
”Gör så.” Weras svar är kort.
Wera ser nu att Gabriel har som en vit hinna över sina ögon. Det liknar inte något hon har sett tidigare.
”Nå. Låt oss inkvartera fraulein Klara på The Journeys End och sedan går vi till Werner och ser om kan få med oss honom till den Södra porten” säger Ruben med hög röst.
”Till den Södra porten? Varför det?”
De andra hakar på Ruben som börjat gå innan han pratat färdigt.
”Varför fick han plötsligt så bråttom?” tänker Wera för sig själv.
Då Journeys End ligger på vägen till von Tasswinders hus lämnar de först av Lisbeth och Wera får veta att värdshuset nu saknar en värdshusvärd.
”Jag hade ju kunnat vara värdshusvärd” säger Gabriel med en butter underton.
”Nej, du behövs på annat håll” svarar Ruben kort.
Gänget har nu kommit fram till von Tasswinders hus och till allas förvåning är det Ingvald som går fram och knackar hårt på dörren. Då ingen kommer och öppnar knackar Ingvald igen och ropar högt:
”Öppna nu!”
Då plötsligt öppnas dörren och i öppningen står Werner.
”Werner, du skall med oss till Södra stadsporten” säger Ingvald bryskt.
Strax efter Werner kommer nu Baron von Tasswinder som undrar vem som håller på att slå på hans dörr.
Stackars Ingvald säger bort sig och Wera börjar finna hela situationen komisk:
”Hej, får Werner komma ut och leka med oss?”
Så samlar hon sig och ser på medan Ruben lugnar ner Baron von Tasswinder. Ruben berättar nu att han blivit ambassadör för von Leitdorfs och vill att de alla följer med till den Södra stadsporten för att se von Leitdorf armé tåga mot Streissen.
”Och varför skall vi se på det spektaklet? Kan förstå att du, Ruben skall vara där men varför skall jag behöva vara där? Och vad händer sedan?” Wera frågar Ruben.
Ruben blir tyst och ser osäker ut innan han säger:
”Jaaa… Det är ju ett skådespel och folkfest att se en armé tåga iväg. Du kommer säkert tycka det är ståtligt. Sedan kan du mingla runt med alla som kommer var där.”
”Inga planer annars, alltså. Tyder på att Ruben har själv blivit tillsagd att komma dit och att han inte vet vad som kommer hända vid Södra stadsporten.”
Werner följer dock med och hela gänget beger sig mot den Södra stadsporten. Under promenaden uppdaterar de varandra över vad de gjort sedan sist de träffades.
När de kommer fram ser Wera att Ruben har rätt om folkfest. Hela den öppna ytan framför den öppna porten är fylld med människor som vill se von Leitdorf armé tåga iväg. Själva armén står uppställd på fälten utanför stadsmuren under fladdrande banér.
Ruben för dem upp på stadsmuren där de rikare av folket står. Strax efter dyker också Kastor von Leitdorf upp med sitt följe på murkrönet där äventyrarna står. Kastor ber Ruben ställa på hans högra sida och börjar sedan hålla ett tal till soldaterna utanför stadsmuren där han bland annat presenterar Ruben som sin nya Ambassadör När Kastor är klar, vinkar han fram Ruben för att denne skall ta över och hålla ett tal som ny ambassadör. Ruben stakar sig först men blir snabbt varm i kläderna och avslutar talet med en sång tillsammans med Gabriel.
”Skall Gabriel börja med sång han också?”

Efter att Ruben är klar med sitt tal och sång blir han snabbt omringad av diverse adelsmän och borgare som vill visa vördnad och gratulera Ruben till hans nya tjänst. Under tiden hörs fanfarer från ängen nedanför och armén börjar marschera sin väg.
Plötsligt känner Wera att någon drar i henne kläder och en röst viskar till henne:
”Kom! Kom hit. Jag behöver tala med dig.”
Den som påkallar hennes uppmärksamhet låter nervös, är dold bakom en kåpa och viftar åt Wera att följa efter. Hon känner igen både kåpan och rösten – Dr Verfullen. Wera följer med Verfullen som går till en gränd en bit bort från folkvimlet. Ingen tycks se dem då allas uppmärksamhet är riktade mot von Leitdorfs.
När Wera kommer närmare Verfullen börjar denne vifta med armarna och prata 1med en hög, och snabb röst som avslöjar hur stressad doktorn är:
”Jag har letat överallt efter er. Ni måste anfalla garverierna nu! På en gång! Det treögda oraklet har berättat för oss att en mäktig Skaven har dykt upp i staden. Denna varelse har ofantliga krafter och om inte ni snabbt tar artefakten från rättmännen kommer den att vara alltid förlorad. Skaven med de stora krafterna har nu gett sig av, troligtvis för att se hur det ser ut efter er attack mot hålan under Plenzerplatz, men ni har bara en dryg timme på er att ta artefakten. Ni kan ta er in i garveriet via avloppet som leder ut i Aver. Ni måste skynda er!”
”Hört och förstått, doktorn. Jag tar det med de andra.”
”Skynda er. Annars är allt förverkligat.” Med de orden försvinner Dr Verfullen i skuggorna.
Wera gå nu tillbaka till folkvimlet runt Ruben och hans nya arbetsgivare där hon nu hör att någon spelar på fiol. Hon känner inte igen stycket men den som spelar gör det mycket bra. När hon kommer närmare ser hon till sin förvåning att det är Gabriel som spelar fiol med bravur.
”Va! Spelar Gabriel fiol?! Och bra dessutom! Många musikaliska talanger i vår grupp.”
Wera försöker få ögonkontakt med de andra vilket inte sker på en gång. Ingvald och Werner lyckas hon få kontakt med och de kommer gående till henne. Men hon tycker sig försöka under en halv evighet innan Gabriel och Ruben har pratat färdigt med alla och får syn på henne.
När gänget samlas och börjar bege sig därifrån, med Gabriel bärandes på en fiol, berättar Wera om vad Verfullen sagt. Till hennes förvåning så berättar Ruben och Gabriel att de träffade på en treögd kvinna i källaren på Lena Steinhägers hus när de bröt sig in där för 4 dagar sedan. Kvinnan rabblade en massa nonsens.
Efter en kort diskussion bestämmer de sig för att anfalla garveriet men Gabriel kräver att de först tar sig till Rubens hus då han vill beväpna sig och klä på sig sin rustning.
”Jag skulle också vilja ha mitt armborst…” tänker Wera ”… Men som tur är har jag min rustning på mig. Och min slunga och mina knivar och en pistol.” Efter de senaste dagarnas händelser tar inte Wera några risker utan har på sig både vapen och sin läderrustning gömd under sina kläder. ”Egentligen är läderrustningen för fin för att gömma undan men, men…” Wera betalade en dvärgsmed mycket pengar för rustningen från de guldmynt hon fick för stölden av von Alptraums krona. Förutom att den ser bra ut sa dvärgen att den är lättare an de flesta andra läderrustningar och också smidig nog att ha innanför vanliga kläder.
Då Rubens hus ligger vid Plezerplatz blir det en lång omväg innan de kan ta sig till hamnen. Gänget försöker jogga dit för att skynda sig men det går långsamt ändå eftersom Werner verkar ha svårt för att springa. När så Gabriel fått beväpna sig och gänget kommer ner till hamnen känner Wera att joggandet tagit på hennes ork. Att hon är skadad och febrig är nog den största orsaken till att hennes kondition inte är särskilt bra.
”Puh! Det var jobbigt. Seså, samla dig nu. Andas djupt.”
Wera ser nu att garverierna fortfarande är under bevakning av The Hooks. Vaktposter finns på mittemot garveriernas framsidor på andra sidan gatan, både på marken och på balkonger. Andra vaktposter finns på balkonger på husen bredvid samt två stycken som står på en pir som går ut en bit i floden. Avloppsröret från garverierna mynnar ut på baksidan av en av byggnaderna vid det sedimentlager som bildats mellan floden Aver och kajkanten och som kallas mudflats.
Wera tittar sig runt och försöker fokusera på den förestående uppgiften trots att hennes kropp säger åt henne att vila.
”Hur fasen skall vi alla kunna ta oss ner till avloppsröret i mudflats osedda?”

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.