The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 12, Del 5 - Frau Wera

Olika förhållanden

När Wera och Ingvald kommer fram till Plenzerplatz vänder sig Wera till Ingvald:
”Tack för att du inte lämnade mig i sticket med Jochen. Var det dumt att låta honom följa med oss?”
”Nej. Vi måste visa att vi är bättre än de vi kämpar mot. Han kanske kan vara till vår hjälp längre fram” svarar riddaren av Myrmidia.
”Skönt att höra. Nu tänker jag gå till Adele Ketzenblum för att se om jag kan få henne att spara Märtha Hoffstetter. Hur vill du göra?”
”Jag har egna ärenden. Vi syns sedan på Golden Spool.”
Wera går nu in till Sigmartemplet. Hon stannar upp en novis och ber att få bli förd till Templar Adele Ketzenblum vilket så sker.
När Wera kommer in till rummet där Ketzenblum och hennes hejdukar bor ser hon Märtha Hoffstetter i samma cell som Fichmichspäter. Märtha ser rädd ut och försöker hålla sig undan den närgångna Fichmichspäter som smeker hennes rygg.
”Låt bli mig!” Märthas röst är gäll av rädsla.
Ketzenblum tittar på med misstänksamma ögon på Wera när hon kommer in.
”Och vem är du?”
”Wera” säger Wera och släpper ut sitt hår ur läderhjälmen.
”Åh, Wera. Så trevligt. Lars, Greger, Haldur. Lämna oss!”
Witch hunterns män lämnar rummet samtidigt som Märtha ropar:
”Wera? Wera är det du? Wera, hjälp mig härifrån! Jag måste hem till mina barn.”
”Jag är här för att be dig låta Märtha få gå.”
”Hon hittades i hädarens hem.”
”Men Märtha var Verfullens städerska och hon var också den som gav mig tipset om Verfullens låsta dörr. Hon är oskyldig till det som skett där.”
”Oavsett vad så skall jag först kolla henne så att hon inte har någon korruption i sig innan jag släpper henne.”
Okej. Jag är också här för att rapportera att vi har rensat ut två Skavennästen. En under Plenzerplatz och en i Antzwigs garveri. Råttmännen har varit Black Hoods hantlangare och lakejer och har även mördat åt denne.”
Ketzenblum nickar. ”Har du något mer?”
”Nej. Vi hoppas få fram bevis gällande de mer prominenta personerna snart.”
Det bli sedan tyst och Wera märker att Ketzenblum tittar på henne med en lysten glimt i ögonen.
Wera fångar Adele Ketzenblums blick med samma blick hon brukar ge de män som hon vill förföra. Så går hon fram till Witch huntern utan att släppa henne med blicken. När hon står alldeles intill Ketzenblum lutar sig Wera framåt lie grand och säger tyst:
”Om du vill ha mig så kan du få mig.”
Ketzenblums ögon vidgas först av förvåning för att sedan fyllas av lust.
”Ja. Jag vill gärna ha dig. Här och nu.”
”Även med publik?” frågar Wera och nickar åt de två som sitter i cellen.
”Gör inget. De kommer inte att komma härifrån.” Ketzenblum lutar sig så fram och kysser Wera på munnen innan hon börjar klä av henne. Wera hjälper sedan Adele av med kläderna. Templarn av Sigmar har en smärt, stark kropp med flera ärr som vittnar om det farliga liv hon lever. Med hungriga kyssar börjar kvinnorna smeka varandra och där på britsen i källaren under Sigmartemplet har Wera sex med Witch hunter Adele Ketenblum. Till sin förvåning och njutning känner Wera att hon ligger med en person som gör det av verklig åtrå till henne även om partnern har en tendens att smeka hennes kropp med kniven som sitter i stället för vänster hand. Under deras kärleksakt börjar Fichmichspäter masturbera medan hon tittar på dem medan Märtha gråter och kryper ihop i ett hörn.
När de båda är tillfredsställda och ligger de hopslingrade i bädden och pustar ut.
”Märkligt att jag skall finna riktig åtrå tillsammans med en kvinnlig Witch hunter.”
Wera och Adele reser sig sedan upp och klär på sig under ömsesidig tystnad innan de ger varandra en varsin kyss på kinden varvid Wera lämnar rummet och Sigmartemplet.

Den före detta prostituerade går raka spåret till hamnen och White Horse Tavern. När hon kommer in i värdshusets skänkrum ser hon sin man, Herr Schneider, som också upptäcker henne där han sitter vid ett bord. Han reser sig upp när hon kommer fram till honom.
”Wera! Vad fan har du varit? Jag har frågat efter dig i dagar. I dagar!”
”Jag har haft fullt upp.”
”Jaha. Du har haft fullt upp… men det är det slut med nu! Du skall vara här hädanefter och dra in pengar till din make. Vad skall annars folk tro?”
Weras nästa replik sägs med en röst som är kall nog att sänka temperaturen i hela skänkrummet:
”Nu är det så, käre make, att när jag sist var hit så var jag förklädd. Då satt du på stolen där…” Wera pekar på stolen tre bord bort, ”… med två horor i knät. Du såg inte ut att som att du saknade mig då. Har du betalat igen silvermynten till Fritz, förresten?”
”Va! Nej.. Jo… Jag ska… Snart. Bara du drar in lite pengar så…”
”Herr Schneider. Jag kom hit idag för att meddela dig att jag vill skiljas.”
”VA?! Skiljas… Men… men… vi har ju just gift oss.”
”Det har vi och nu tar det slut.” Med de orden tar Wera ett steg framåt och ger Herr Schneider en hård spark mellan hans ben. Mannen kvider till och sjunker ihop på golvet med händerna för skrevet. Wera hukar sig ner vid Herr Schneider och drar fram sin dolk som hon sätter mot hans hals.
”Jag hoppas att du nu förstår allvaret med vad jag nyss sade. Börjar du komma med protester kommer jag att bli väldigt sur då jag förväntar mig att vi är överens om denna skiljsmässa.”
Herr Schneider nickar snabbt och kvider fram svagt:
”Ja.”
”Bra. Farväl då Herr Schneider. Må våra vägar inte korsas igen.” Med de orden så går Wera ut från White Horse utan att bry sig om alla som tittar efter henne med stora ögon. Hon vikar på vägen till en gapande Bernhardt Kurtz som står bakom bardisken och säger:
”Hej Bernhardt. Roligt att se att du hämtat dig från dina skador. Ha det så bra.”

Så lämnar Fraulein Wera hamnen och går med bestämda steg mot Weavers District med ett leende på läpparna.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.