The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 13 - Del 3 - Werner Lankdorf

Syner och överfall

Martin von Sachs yrar något om att han blivit nedslagen och rånad på sin väska av von Alptraums vakter, men han hinner inte säga så mycket mer innan det hörs en mäktig marshsång ute på gården. När dom tittar ut genom fönstret kan dom se delar av von Alptraums armé inne på gården, sjungandes en pampig melodi. In på värdshuset kommer Marlene von Alptraum, hon har en man med sig.
“Det här är General Konstantin von Krohnhof, det är han som har befälet över von Alptraums trupper. Det ni hör där ute är riktig sång mitt härskap, inte sådan smörja som spelas här inne” säger Marlene von Alptraum och tittar på Kastor von Leitdorf.
Sedan går dom båda ut från värdshuset, efter ett tag så fortsätter von Alptraums armé vidare ut i mörkret påhejade av Konstantin von Krohnhof.

Efter ett tag börjar gästerna leta sig till sina rum, kvällen börjar gå mot sitt slut. Det dåliga vädret har gjort resan extra lång och jobbig, så stordelen av gästerna är slitna. Werner och Heidi stannar till vid Ursula Rotkopf-Feuerdottirs bord innan dom går upp till sitt rum.
“Jag vill inte störa dig pyromancer, tänkte bara tala om för dig att vi kan bli attackerade av grönskinn inatt så var på din vakt” säger Werner.
“Du har haft syner Astromancer, visst är det så” säger Ursula Rotkopf-Feuerdottir och ler.
“Om du har sett att vi blir attackerade i dina drömmar då ska jag verkligen vara på min vakt. Det är en mäktig gåva du har, den förmågan ska du vara rädd om Werner. Den är både på gott och ont, vem kan du lita på egentligen i dessa tider. Förresten vem är denna förtjusande dam” säger Ursula Rotkopf-Feuerdottir, och sträcker fram sin hand mot Heidi.
“Det är min blivande fru Heidi von Tasswinder” säger Werner.
Heidi ser helt förskräckt ut när hon tar Ursula Rotkopf-Feuerdottir i handen.
“Ni är ett förtjusande par Werner, det ska bli ett nöje att träffas igen” säger Ursula Rotkopf-Feuerdottir"

Sedan går dom upp till sitt rum, när dom lagt sig till ro i sängen säger Heidi.
“Det är något som gör mig väldigt orolig Werner”
“Vad menar du Heidi, är det något eller någon här på värdshuset som får dig att känna så” frågar Werner.
“Nej, det är allt kring konklaven som oroar mig. Det är som den där Ursula sa, vilka kan vi egentligen lita på. Vi måste vara försiktiga med vad vi säger och till vem Werner, allt kommer verkligen ställas på sin spets när vi kommer till Streissen” säger Heidi.
Sedan somnar Heidi i Werners famn, efter någon timme vaknar Werner upp av att han har knepiga drömmar. Han kan se hur en goblin klättrar upp för väggen som förut, men nu ser han även att det skjuts eldpilar mot The Red Running Cow. Men det värsta av allt är dom drömmar han får om var och en av sina vänner, han vaknar upp med ett ryck alldeles svettig. Werner öppnar fönstret och tittar ut om det är något som brinner, till hans stora lycka är det inte så. Regnet fortsätter att piska ner, det är kolsvart ute. Han kryper ner bakom Heidi igen, hon sover fortfarande väldigt djupt. Werner kan inte somna om, han ligger och grubblar på drömmarna han hade och det Ursula Rotkopf-Feuerdottir sa. Hur skall han tolka det han såg om Wera, Ingvald, Caspar, Gabriel och Ruben egentligen? Vem är hans vän, vem kan han lita på efter vad han sett om var och en av dom?

Helt plötsligt hör han hur någon försöker få upp dörren till rummet, han väcker Heidi och viskar att hon ska klä på sig snabbt. Han rycker åt sig staven och går fram till dörren, framme vid dörren ryter han i.
“Vem där ".
Det blir alldeles tyst på andra sidan dörren, plötsligt kan han höra Rubens röst. Han talar med någon, men Werner kan inte urskilja vad dom pratar om. Efter någon minut knackar det på dörren, det är Ruben som vill komma in. Dom öppnar dörren och Ruben kliver in, Ruben låser dörren efter sig igen.
“Jag lyckades avvärja ett mordförsök i natt, i allafall för den här gången. Det var Faustmans Fingers som var ute efter dig Werner, dom kommer försöka igen men inte i natt har dom lovat mig”säger Ruben.
“Vad menar du, varför vill dom skada min Werner” skriker en rädd Heidi.
“Jag räddade Ruben och Gabriel när dom var fångade hos Faustmans Fingers, jag skrämde och skadade någon av dom rejält. Det är därför dom vill hämnas på mig” säger Werner.
“Ruben varför måste du dra in min Werner i bekymmer hela tiden, det är ju tack vare dig dom vill skada honom. Du får lösa det här Ruben, hur du löser det är ditt bekymmer” skriker Heidi åt Ruben. Heidi är så arg på Ruben att hon kan spricka av ilska.

Werner och Ruben försöker komma på något smart att lägga fram, något som Ruben kan försöka förhandla med för att Faustmans Fingers ska skona Werners liv. Nu kan dom höra hur vakterna på Red Running Cow slagit larm om en attack från goblin wolfraiders. Werner skyndar sig iväg med Heidi till Hallbjörn och Baron Erkenbrands rum, sedan letar han sig ner till bottenvåningen. Dom flesta har tagit sig hit ner, men ingen gör något. Werner kan se hur Gabriel och Caspar lungt delar på en flaska vin, dom har även Lisbeth Klara med sig. Werner fattar inte hur dom två kan vara så jäkla coola, när dom vet vad som händer där utanför.

Werner går ut på gården, han börjar mumla något som bara han fattar. Efter honom följer Ingvald, Wera och Ruben med ut på gården. Ingvald skyndar sig till stallet, han gör i ordning sin stridshäst. Werner och Ruben tar sig fram till palisaden för att se vad som egentligen händer där utanför, plötsligt lyser en blixt upp hela omgivningen. Det dom ser just då är uppskattningsvis 10-15 wolfraiders, dom rider på behörigt avstånd och skjuter eldpilar mot värdshuset. När blixten försvinner blir det becksvart igen, dom kan inte se något där ute. Men dom hör väl hur grönskinnen skriker där ute i mörkret. Ut kommer också Viktor von Steiner och Konrad von Niebelwald, dom gör som Ingvald och sätter sig upp på hästarna. Marlene von Alptraum, Bartol von Ogdeburg och Mattias von Grunwald kommer också ut med dragna pistoler för att försvara värdshuset. Ruben skriker ut order till vakterna, alla börjar inta strategiska positioner inför ett anfall. Marlene von Alptraum, Bartol von Ogdeburg och Mattias von Grunwald, tittar på Ruben med imponerande blickar hur han styr och ställer ute på gården.

Nu börjar Werner åter få syner, ännu en gång ser han hur en goblin klättrar upp för väggen. Han och Wera skyndar upp i var sitt vakttorn för att spana, men dom kan inte se något för stunden. Werner kan se hur Wera lämnar tornet för att ta sig ner på gården i stället. Werner tycker sig se något i mörkret, det är en eldpil som kommer mot värdshustaket. Werner ska försöka avstyra att pilen antänder taket på värdshuset, men han halkar till och får pilen i benet i stället. Han känner hur det svartnar för ögonen, det bränner till något hemskt i benet av den brinnande pilen. Mitt i all smärta får han ännu en syn, han kan se att det finns goblins inne i värdshuset. Han skriker från tornet ner till Wera och Ruben, men ingen kan höra honom. Han rusar ner för trapporna ut på gården, den enda han ser på gården är Ingvald. Han rusar fram till Ingvald och berättar att han sett goblins inne i värdshuset. Werner tar rygg på Ingvald, dom springer in i värdshuset och upp för trapporna. Werner kan inte hålla lika hög fart upp för trapporna som Ingvald, han hamnar en bra bit efter. Det är smärtan i benet som börjar ge sig till känna, han är oerhört trött och sliten och det bara bultar i benet. Han börjar springa efter Ingvald igen, men han har inga krafter kvar så han tuppar av utav utmattning.

När Werner vaknar till sans igen ligger han med huvudet i Heidis knä, hon och Hallbjörn hittade Werner liggandes i korridoren. Werner frågar om allt är bra med dom och det är ingen fara med dom. Han undrar också hur det gått för hans vänner, då förklarar Heidi lite snabbt att Gabriel och Caspar räddat Prinsessan Gabriella från att tillfångatas av grönskinn. Och dom ska få en belöning av von Heine när dom kommer till Streissen, för att dom räddade prinsessan. Efter ett tag kommer Gabriel, Caspar, Wera och Ingvald ned för trappen, Gabriel och Caspar är glada och nöjda över vad dom åstadkommit. Men Wera och Ingvald går och tjafsar över något som hände uppe i rummet, Werner lyssnar inte så noga på vad dom bråkar om.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.