The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 7, Del 3 - Frau Wera

Mot the Old von Alptraum Mansion

När Wera närmar sig Friedrichshafen Platz ser hon en folksamling som tillsammans med Kapten Baerfaust och några vakter står runt det plats där hon lämnade träckvagnen med liken av Faustman och Fritz. Hon hör hur Baerfaust säger åt människorna att skingra sig.
Wera skyndar sig in till Golden Spool för att byta om, ta på sig sin läderrustning och beväpna sig med Faustmans pistoler. Hon uppdaterar Loamdelve om övergreppet på henne och att von Sterber och von Heine är fula fiskar.
Efter att ha bytt om går hon till hamnen för att se om får en chans att prata med Dieter Jochutz eller Linus Atzwig om varför de har sålt sina garverier. Tyvärr sitter de inte på plats på White Horse Tavern men Wera får en pratstund med slaktaren Hans Müller och boskapsfösaren Viktor Keller. Hon märker att Keller reagerar konstigt när hon frågar om garverierna. Wera tar sedan en omväg runt garverierna bara för att konstatera att de är låsta och förbommade.
Hon fortsätter vidare ut genom den sydöstra stadsporten för att vänta på de andra.
Efter en kort stund kommer även Gabriel men tyvärr så har han glömt att köpa en ny slunga som Wera bad honom om. De två får sedan vänta en lång stund innan Ruben och Werner dyker upp med en svart vagn.
”Nej. Inte en svart vagn igen! Varför är det ingen som kan skaffa sig en röd eller gul vagn?”
Ruben Ulfman von Mohr sitter på kuskbocken och kör ekipaget. Han stannar in vagnen och hälsar:
”God dag mitt herrskap. Har du något vapen åt mig, Wera?”
”Här. En vill jag behålla annars har jag inget vapen själv.” Hon ger Ruben en av Faustmans pistoler.
Gabriel sätter sig uppe med adelsmannen och Wera sätter sig i kupén. Därinne sitter Werner men också Leonora von Krieglitz!?
”Men vad gör hon här??!! Här gäller det att hålla tand för tunga.”
Von Kreiglitz reagerar på att Gabriel skall åka med då han sköt von Tuchtenhagen. Hon vill att han lämnas till sin uppdragsgivare när de kommer tillbaka till Averheim.
”Hur tänkte Werner och Ruben nu? Hon kommer att ställa till det för oss. Alternativet är att berätta att Gabriel gjorde det på uppdrag av von Sterber.”
Wera blir presenterad för Krieglitz och presenterar sig själv som Wera Schneider. Werner presenterar henne som en vän och kunnig resurs och Wera spelar rollen som underordnad tjänare som bara svarar på tilltal.

När vagnen rullat en bit ser de en armé som har slagit läger ett kort avstånd från staden.
Wera ser färgerna gult och svart bland soldaterna i lägret men ser även att ett följe av 4 riddare kommer ridande mot dem. På standaren vajar en svart örn mot en gul bakgrund och den som rider främst av riddarna är en bjässe till karl, säkert 2 meter lång med kortklippt skägg och långt hår.
Den store mannen verkar känna Ruben som hälsar artigt men han får ingen artighet tillbaka. Wera hör bara brottsstycken av deras konversation men hon hör riddarens förolämpande ton mot Ruben. Leonora von Krieglitz fnyser inne i kupén och gör en grimas:
”Grimwold von Krieglitz är en översittare och ett kräk. Han misshandlar sin hustru och ser ner på allt och alla. Det finns många vidriga män i världen.”
”Oh, ja!” Weras spontana kommentar kommer från hjärtat.
När riddarna ridit tillbaka till armén kommer Ruben ner från kuskbocken och vill byta plats med Wera. Hon hör Gabriel erbjuda sig att köra:
”Kan inte jag få köra, kära Ruben?”
Rubens svar är kort men koncist:
”Nej!”
”Mötet med Grimwold var visst mer uppskakande för honom än vad han vill visa.” Wera kliver upp på kuskbocken och tar över tyglarna.
”Hoppla!” ”Glädjeflicka, hushållerska och nu kusk. Jag är i alla fall flexibel. Och – om jag får säga det själv – en bättre kusk än von Mohr. Fast adelsmannen är väl mer van vid att åka än att köra själv.”

Efter en knapp timmes färd passerar sällskapet Klostret i Tuath. Den nyutnämnda kusken ser nu att det är full verksamhet på klostrets innergård. Hon och Gabriel ser flera vagnar och massa människor som rör sig mellan klosterbyggnaderna och vagnarna på gården.
”Herr von Mohr!” Wera ropar samtidigt som hon knackar på sidan av vagnen.
”Vad är det, Wera?” Ruben sticker ut huvudet genom fönstret.
”Det verkar vara full aktivitet i Sankt Berens Kloster. Är det något herrn vill kolla upp? Eller skall vi fortsätta vidare?”
Det blir tyst en kort stund, sedan hör hon Ruben igen:
”Vi kollar upp det. Kör till klostret.”
”Ja, herrn.”
När följet åker genom porten till klostret ser de att vagnarna håller på att fyllas med saker från byggnaderna.
Hon känner igen Victor Glottz, Dieter Schmidt och kocken Maria på borggården men ingen av de andra som nu uppenbarligen håller på att tömma klostret. Wera sitter kvar på vagnen i sin roll som tjänare och låter Werner, Ruben och Gabriel sköta snacket. Det blir dock mest Ruben och Werner som sköter samtalen och de får reda på att verenatemplet i Striessen beslutat att stänga ner klostret efter allt som skett där.
När Wera tittar efter Gabriel ser hon att försöker sig på att flörta in sig med en ung nunna med rakat huvud som håller på att lasta böcker på en av vagnarna. ”Det här kan bli intressant. Får se om nunnan är berenier. Fast den stora frågan är hur charmig Gabriel kommer att vara?”
Nu visar det sig att Gabriel inte lyckas så bra. Han verkar få tunghäfta framför nunnan samtidigt som han bläddrar i en bok. När Gabriel märker att det inte går som han tänkt surnar han till, ser att Wera tittar på honom och helt oväntat slänger han boken han har i handen på Wera.
”Varför låter han sitt misslyckade förföringsförsök gå ut över mig? Trodde han att alla kvinnor är lika lättduperade som berusade adelskvinnor på en bal? Han skall få igen med samma medicin. Fast, det förstås, jag misslyckas ju inte i mina försök så det får bli på ett annat sätt.”
Nunnan kommer fram till Wera:
”Hur gick det?”
”Det är okej. Här, jag tror inte boken tog någon skada. Det var ett väldigt vårdlöst sätt att behandla en bok.” Wera räcker nunnan boken hon fick slängd på sig.
”Ja, det var det. Jag heter Kirsten Eule, prästinna av Verena i Streissen.”
”Angenämt att träffas. Mitt namn är Wera.”
Under tiden har Ruben och Werner samtalat med Victor Glottz och en högrest kvinna vars kläder, utstrålning och kroppsspråk tyder på att hon är en högt uppsatt person i Verenakulten. Detta antagande förstärks i och med att Werner och Ruben bugar sig för henne.

Det tar dock inte lång stund förrän sällskapet från Averheim fortsätter vidare.
Efter cirka en halvtimmes färd är de framme vis skylten som visar vägen till Old von Alptraum Mansion. När Wera svänger av mot det gamla godset ser hon att vägen och hela omgivningen är kraftigt övervuxet och förfallet.
Plötsligt ser Wera och Gabriel en man som går över den övervuxna trädgården. Von Mohr ropar till mannen som är fattigt klädd och har ett ärr på vardera kinden. Mannen säger sig vara en bonde som letar efter bortsprungna får. Gabriel får syn på fåren en bit bort och den tacksamme bonden varnar dem för att gå in i herrgården. Hans varning faller dock för döva öron och ekipaget fortsätter fram till herrgårdens entré. När de kommer fram är Wera tvungen att leda hästen en bit bort från byggnaden och binda det mycket oroliga djuret vid ett träd.
”Hästen känner sig lika illa till mods som vi. Och med all rätt. Hela huset ser ut att komma från en mardröm.” Wera ser att alla de andra också ser väldigt obekväma ut när de tittar mot det fallfärdiga huset som vars hål i fasaden och trasiga fönster tycks dölja hemskheter i varje mörk vrå.
Gabriel tvekar dock inte utan tar täten och går uppför den breda trappan till porten som han öppnar.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.