The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 1 - Friherre Ruben Ulfman von Mohr

Förberedelser

I gryningen stiger Leonora upp och går hem för att göra sig i ordning till festen. Ruben är trött. Han fick inte sova så mycket som han hade tänkt och Leonora är en livfull och krävande älskarinna. Nellie hjälper honom att komma i ordning.

Ruben går till Journeys End. På stallgården är det i full gång med förberedelser för transporten av Southland expeditions fynd över till Averburg. Flera tvättfat står också uppställda och kläder i von Kaufmans färger framlagda. Ruben möter Werner men Werner har förändrat sin utstyrsel mycket och håret har han rakat. Ruben ser tecken för Verena. Har Werner tagit ställning för Verena på ett mer djupgående plan, tänker Ruben? Dom hinner inte prata om det för Curd Weiss kommer och han har en lång lista med instruktioner för Ruben och Werner. Ruben känner sig lite trött och han hade hoppats att få chansen att prata med många människor under festen. Denna lista är krävande men det är trots allt inget på den som är en match för Rubens färdigheter. Värre är det för Werner som vresigt opponerar sig mot von Kaufmans önskan att Werner ska utföra lite spektakulära effekter och ”trollerier” under middagen och presenterandet av fynden. Detta möts med döva öron av herr Weiss. Sen nickar han mot fyra män ur Baerfausts Zweihänder-kompani som står på gården.
”-Vilka är dom där?”
”-Det är vakthållningen, dom bästa man kan få” säger Ruben.
”-Det kommer inte på tal. Von Kaufman litar inte på Baerfaust eller hans män.”
”-Men det är ju inte stadsvakten, som ni bad om.”
”-Det är erat problem von Mohr, dom kommer inte in på festområdet.” Curd Weiss går.
Ruben känner en tyngd av oro i magen. Han kanske borde ha lagt lite mer tid på det här men det har varit så mycket annat.

Ute på torget är det fullt med folk då det är Marktag. Genom trängseln kommer Caspar, Ingvald, Wera och Gabriel. Ruben tar emot dom glatt.
”-Välkomna, här har ni tvättfat och kläder så att ni kan arbeta på festen” säger Ruben till sina vänner. Dom är dock inte så hugade att lyda. Wera korsar armarna över bröstet och ger Ruben en trotsig blick.
”-Jag fick ett bud om att jag skulle infinna mig här klockan nio, och jag är här, men vi har ingen aning om vad vi ska göra och varför vi ska tvätta oss?” Ruben kommer av sig, hade dom inte pratat om det här? Han kommer inte längre ihåg, hans tankar är alltid ett par dagar fram. Han rodnar lätt och är medveten om att han svettas. Ingvald tillägger hjälpsamt:
”-Vem ska vi slå ihjäl?”
”-Eh…det är garden partyt, vi har stora möjligheter att främja våra planer här” säger Ruben entusiastiskt men inser sen att det kanske mest gäller hans egna planer. Men så kommer han på vad dom ska göra:
”-Gabriel har ju begärt att vi ska befria prinsessan och vi ska bistå honom i det. Det är nu vi har chansen att sätta dit von Heine och von Sterber offentligt och få tillbaka prinsessan.” Dom argumenten borde ju hjälpa på Gabriel och Wera i alla fall, tänker Ruben. Men dom har fortfarande invändningar.
”-Ja, men jag vet ju inget om vad jag ska göra” säger Wera och börjar läxa upp Ruben i handhavandet av stora hushåll med anställda ”-Var ska jag arbeta, vad förväntas av mig? Jag behöver veta sånt Ruben. Det handlar om att vara beredd, trygghet.”
”-Vad kan vi förvänta oss för betalning för det här” säger Caspar.
”-Man har rätt till rast” flikar Ingvald in.
Ruben tänker att det här har väl inte varit ett problem för dom förut? Inte ifrågasatte han Wera inför striden vid flytande staden eller Caspar inför inbrottet på köpmannagillet. Han suckar och säger irriterat:
”-Ni får väl ta reda på vad ni ska göra. Det kan väl inte vara så svårt.” Han hoppas att hans ord kommer ut med auktoritet. Dom verkar inte så imponerade men börjar trots allt att tvätta sig och klä om. Wera ser inte helt bekväm ut inför badandet och lite senare när hon klär sig i von Kaufmans färger ser Gabriel förbryllat på henne och säger:
”-När hann du tvätta dig egentligen?”
”-Skit i det du!” biter Wera ifrån.

Nu börjar täckta vagnar rulla från stallarna. Vagnarna verkar innehålla djur. Några av dom exotiska djuren har dock inte klarat av förhållandena och det uppstår tumult när det upptäcks att en del av dom har dött. Curd Weiss beordrar att dom döda djuren förs till Knackers Yard. Ingvald riktar dom andras uppmärksamhet på dom som hjälper till med handhavandet av djuren. Det är legosoldater ur Kraxburgs Corps, en mycket avskydd kår enligt Ingvald.
Kortegen med vagnar börjar rulla och alla följer med. Ruben är desperat och försöker övertala dom fyra ur Zweihänder-kompaniet att förklä sig till tileanare för att kunna vara inne på festen men det tillåter inte deras stolthet och Ruben pressar inte på, han vill inte riskera förolämpa dom. Ingvald klagar inför Ruben att han inte har något vapen när han nu ska gå på festen och vakta. Ruben har inget medlidande med Ingvald men Wera tar saken i egna händer och charmar soldaterna i Zweihänder-kompaniet och dom lämnar glatt över en stor claymore till Ingvald. Wera sänder Ruben en överlägsen blick som uttrycker att hon tycker att man ska ställa upp för sina vänner.
Vid ingången till Averburg möter dom herr Weiss igen och Friedrich von Kaufman. Von Kaufman vägrar låta Baerfausts Zweihänder komma in på festområdet. Baerfaust själv kommer och han och von Kaufman munhuggs. Baerfaust går därifrån i ilska men säger till von Kaufman:
”-Du har ansvar för hur det går på den här förbannade festen!”

Samlingarna och dom övertäckta burarna ställs upp mitt på gräsmattan inne i Averburgs trädgård.
Ingvald konstaterar att han är den enda säkerheten på hela festen. Ruben tycker att det är helt nerlusat med folk med vapen, champions och annat, så han tycker det hade räckt vid en vanlig fest men han inser att blir det ett attentat, vilket är troligt, så är det inte så bra beställt. Ruben känner en obehaglig oro stiga allt mer. Han har aldrig kännt sig så stressad vid en social tillställning förr.
”-Jag måste ha något att jobba med von Mohr” säger Ingvald enträget ”-Jag vill utse Caspar och Gabriel till extra vakter.”
”-Javisst, jag uppmuntrar till egna initiativ” svarar Ruben tacksamt. En som tar sitt arbete på allvar i alla fall. Friedrich von Kaufman kommer fram och talar uppmuntrande till Ingvald, Caspar, Gabriel och Wera om hur glad han är att dom är här och hur bra allt kommer att gå. Sen ber han Werner att ha på sig den höga hatten men Werner vägrar igen.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.