The Enemy Within Averheim Sessions

The Enemy Within - Spelhelg 9, Del 4 - Frau Wera

Labyrinten

Wera återvänder till partyt och efter en kort stund smiter även Waldemarius in. När halflingen går fram till von Pappen blir han sedd av Ruben, Werner och Gabriel vilka går fram till von Pappen samtidigt som denne skall ta emot breven från Waldemarius. Wera kommer på sig själv att hon håller andan.
”Men varför i alla gudars namn måste de lägga sig i? Har de inget annat att göra? Måtte de inte förstöra allt.”
Wera hör inte vad som sägs men hennes kompanjoner backar bort från von Pappen som sedan tar emot de stulna dokumenten. Waldemarius försvinner ut från slottet. Wera hjälper till att duka av lunchen med en lättnadens suck.

Under minglet efter lunchen får vännerna chansen att prata ihop sig. Wera får veta att det finns en labyrint bakom häcken med öppningen som hon såg i andra änden av trädgården. Eftersom det funderas kring vad som finns i labyrinten bestämmer sig Wera för att kolla upp den.
Plötsligt dyker witchhunter Adele Ketzenblum upp på partyt. När Gabriel ser Adele blir han plötsligt väldigt ivrig med att följa med Wera och undersöka labyrinten och de båda går dit.
När Wera kommer närmare labyrinten ser hon att den är dåligt underhållen. Gräset är högt mellan häckarna och grenar växer in över gångarna vilket ger en klaustrofobisk känsla för de som går där. Gabriel visar att han har en karta över labyrinten som visar att det finns tre landmärken där inne: Ett stort träd, en staty samt ett öppet område med en rund dekoration. Wera och Gabriel beslutar att gå mot trädet. De hinner inte långt in förrän Gabriel börjar ställa frågor:
”Hur känner du Schwarzhelm?”
”Vad menar du?”
”Jag skulle leverera ett brev till dig från honom? Men varför till dig? Du är ju bara en sköka.”
Wera känner hur hon ilsknar till. ”Vad säger han?!”
”Och med vilket rätt kallar du mig sköka?!”
”Du är ju det.”
”Jaså. Jag är ”bara” en sköka i dina ögon. Vad har jag har koppling till Schwarzhelm har jag definitivt inte lust att berätta för nu i alla fall. Undras vilken det är av oss som betett sig mest som en sköka på senaste tiden.”
”Vaddå?”
”Sprungit ärenden ät von Sterber och köpt hela The Red Room. Försökt förföra adelsflickor och verenapräster utan betänksamhet. Rätt benämning på det är väl horkarl. Så kom inte och kalla mig sköka.”

Det är en sammanbiten duo som går genom labyrinten mot trädet som är utsatt på kartan. För Wera känns det som att väggarna försöker komma in i gångarna och vars grenar som sticker ut liknande armar försöker ta fast henne. Plötsligt befinner hon sig på en öppen yta i labyrinten där en stor ek växer. Trädet ser gammalt ut och sträcker sig långt över häckarna.
Gabriel börjar undersöka trädet och hittar en hålrum bland trädets rötter. Hålan är väl gömd och Wera kan inte låta bli att imponeras av Gabriels iakttagelseförmåga. Hålrummet stinker med en hemsk doft och Wera ser där någon sorts gegga som luktar starkt. Uppenbart har hålan använts som gömställe av något litet som luktar illa.

Wera och Gabriel fortsätter mot statyn och väl framme ser de att det är en staty föreställande gudinnan Verena. Gabriel letar runt statyn men hittar inget.
De fortsätter sedan till det tredje landmärket och de finner sig plötsligt stå i en sort, öppet område där det på marken finns en stor platta av mosaik föreställande en sol. På plattan står Lena Steinhäger och samtalar tyst med Doktor Verfullen.
”Fienden är här.” är Weras första tanke. ”Nu blev det bevisat att de två spelar på samma planhalva.”
Hon böjer ner sitt huvud och försöker låta som en hunsad tjänare:
”Ursäkta oss så mycket, herrskapet. Vi har blivit ålagda att kolla igenom labyrinten så ingen har förvillat in sig. Det var inte vår mening att störa er.”
”Det gör inget” säger Steinhäger, ”Vi var ändå klara.” Med de orden går hon och Verfullen ut från labyrinten.”
Wera och Gabriel väntar tills att de två gått iväg en bit innan hon och Gabriel går fram till mosaikplattan och börjar undersöka denna. Återigen är det Gabriel som finner något. En av de större plattorna sitter löst och när de lyfter på den ser de en gång under. Gången är grävd och cirka 50 cm bred.
”Vad är detta?” undrar Wera högt.
”Ingen aning. Gången är för liten för en människa” fyller Gabriel på.
”Undrar om den är till för att ta sig hit eller härifrån?”
”Vem vet? Vi kan försöka kila fast den så om det kommer någon underifrån så går det inte att öppna.”
De försöker kila fast plattan med hjälp av en dolk men det är svårt att hitta något bra fäste och de får ge upp. Istället går de tillbaka till de andra i trädgården.

Gänget samlas och de berättar vad som hänt. Werner berättar att han varit i arkivet och hittat intressanta saker. I Nuln 2517 blev von Kaufmann häktad av von Liebwitz för att sedan bli oväntat frigiven. År 2515 var det en skandal inom Magical Gold Collage i Altdorf då det stulits guldföremål. Gabor misstänktes ligga bakom stölderna men allt tystades ner. Boken History of Nuln lånades av Herman Hallheimer den 21/4–2520 till dennes adress; Vinkelstrasse 12, Wine Quarter.

Wera återgår sedan till köket för att förbereda middagen. Köksmästaren tittar argt på henne när hon kliver in i köket:
”Och vad har du varit?” Rösten speglar ögonens vasshet.
”Öhhh, tittade till om någon av gästerna ville ha påfyllning.”
”Ha! Det tror jag inte på. Jag var nyligen ute och tittade och jag såg dig inte någonstans. Du vet att det inte är tillåtet med egna raster. Men nu när du är här kan du gå ner till källaren och hämta fler rovor och morötter till middagen.” Köksmästaren pekar med tummen över sin axel.
”Okej, köksmästaren. Vart är källaren?”
”Vad tror du? En trappa ner förstås. Fast det är väl mycket begärt att du skall fatta det själv.”
Wera biter ihop. ”Du skulle bara veta vad jag har gjort, din fåne. Jag hittar till källaren själv.”
Men att hitta till kökets jordkällare är inte så lätt som hon trott. Efter att ha irrat omkring en bra stund hittar hon till slut dörren och trappan ner till jordkällaren. När Wera kommer till jordkällaren märker hon att det kalla, fuktiga utrymmet är trångt och är lågt i tak vilket gör att hon behöver gå böjd hela tiden hon letar fram rotfrukterna.
Det är en less Wera som nu kommer upp till köket med rovor i ena handen och morötter i den andra.
”Om gubbfan till köksmästare klagar mer kommer han få en rova i ansiktet.”
Men det som möter henne i köket är inte vad hon väntat sig. Köket är tomt och utanför hör hon rop och skrik samtidigt som hon känner en konstigt stickande doft. Wera går ut och scenen som möter henne är oväntad. En massa adelsmän springer skrikandes ut från Averburg bort från ett mörkt moln som kommer krypandes ut från det stora partytältet. Med i flyende hopen ser hon ryggarna på sina kompisar som också tar sig ut från slottet.
Wera blir först stående en kort sekund innan hon väljer att följa efter sina vänner för att höra vad som har hänt.

När Wera kommer ut på Plenzerplatz ser hon hopen av adelsmän som står invid Journeys End bakom en rad av kanoner. Mot kanonerna kommer en stor folkhop ledda av Boris Lönnerman och Stanislav Shüssel. Folkmassan är stor, mycket stor, och de skanderar krav på rent vatten men även att bränna ner husen i adelskvarteren.
Nu får hon syn på sina vänner. Ruben och Werner står och diskuterar livligt med Marlene von Alptraum, Von Grünwald och en till adelsman hon inte känner igen. Återigen tvekar Wera först men går sedan fram till von Mohr för att höra vad det är de diskuterar så livligt om.

Comments

Averheim

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.